som gjorde lumpen
2 • 2015 Kundtidningen från ditt energibolag Elfte årgången Den ekologiska drömmen Hotet från Google Tjejen som gjorde lumpen Prästernas vilda kalas Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, Kronoby Elverk,Nykarleby K AT TERNÖ – 1 Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos. Innehåll Tre frågor El bara ibland? Köper du närodlad mat? Eva-Stina Kjellman JARMO VIINANEN föddes i Imatra, växte upp i Jakob- E stad, spelade fotboll i Jaro. Har haft en framgångsrik diplomatkarriär, bl.a. ambassadör vid Finlands ständiga representation vid FN 2009–2014 och sedan i fjol i Stockholm. 2005–2009 kanslichef i presidentens kansli. Hur skulle du, med dina internationella erfarenheter, beskriva den del av världen som heter Österbotten? Österbotten är hemmet, det är jämt trevligt att återvända dit. Det pågår svåra och smärtsamma konflikter i olika delar av världen. Österbotten är fridfullt och ligger långtifrån dessa. Ändå bryr österbottningar sig om sina medmänniskors lidande och är redo att hjälpa. Österbotten är livskraftigt och man strävar konstant framåt. Man litar på att framtiden kan bli ännu bättre, bara man strävar efter och jobbar för det. I Österbotten litar man på sig själv – och på varandra. Det finns en samhörighet, som saknas på många andra ställen i världen. Det är ingen slump att Österbotten hör till de mest välmående regionerna i världen. Hur skulle du beskriva Österbottens styrkor? Österbottens styrka är människor som vill bygga en bättre morgondag för sig själva och sina barn. Företagsamhet är väldigt typiskt Österbotten och för många företagare gäller det att sälja sina produkter eller sin service också utomlands. Det värmer mig att detta ofta sker först i Sverige, och jag hoppas att ännu många fler företag skulle etablera sig i grannlandet. Vad betyder livskvalitet för dig? Tillräckligt tid med de käraste. Ett arbete som man gillar. Möjligheten – inom lagom begränsning – att göra vad man vill. Framtidens energikälla 4 Låt utsläppshandeln styra 5 Den ekologiska drömmen 6 Ekologisk odling inte bättre för miljön 12 Allt fler vill ha närodlat 14 Flyttrörelserna tillbaka i sitt normaltillstånd 22 Tjejen som gjorde lumpen 24 Det stora kalaset 30 Google din nya elleverantör 38 Det nya målet: en europeisk energiunion 40 Energiewende splittrar Tyskland 42 Skörda torv minskar utsläppen 44 Miljölobby mot bioenergin 46 Katternö allt större i vindkraft 47 n tillträdande regering kan vara säker på en sak: dess nya regeringsprogram kommer att bli lusläst inom energibranschen. Vilka nya lagar förebådas? Kommer de att förändra spelreglerna för pågående eller förberedda investeringar, projekt som kanske föranletts av storstilade mål hos den förra regeringen? Den nya regeringen Sipiläs nedskärning av utbyggnadskvoten för vindkraften ger just ett sådant exempel. Många aktörer har redan tagit betydande kostnader för projekt som nu kanske måste avbrytas. Samtidigt står det klart att de tidigare regeringarnas förnybarhetspolitik byggt på felaktiga antaganden. Visserligen har i fråga om vindkraften den fasta inmatningstariffen lett till vindkraftsutbyggnad i snabb takt. Men två tredjedelar av vindkraftsoperatörernas garanterade inkomst täcks för tillfället med skattemedel. Det är inte ekonomiskt hållbart. Vad gäller satsningen på biobränslen har denna nära nog kollapsat. Dels för att stödet till biobränsle kopplades till priset på utsläppsrätter – vars prisutveckling inte alls följt teorierna. Dels för regeringen Katainens straffskatt på torven – som i praktiken gynnat kolet. Som jämförelse får vindkraften i dagsläget stöd med ungefär euro och skogsbränslen bara i storleksordningen euro per megawatttimme. Till detta kommer att vindkraft har förtur i elnätet och därigenom äter driftstid av existerande kraftverk. Av lönsamhetsskäl har kraftverken i Mussalo och Ingå därför stängts. I år stängs oljekraftverken i Vasa och Kristinestad. I farozonen är även kolkraftverken i Tahkoluoto och Kristinestad. Dessa kraftverk står tillsammans för över megawatt i effekt. Det är lika mycket som Finland nu importerar mer eller mindre konstant. Denna energiimport kostar vårt land närmare miljarder euro på årsbasis. I praktiken använder Finland bara hälften av den årliga skogstillväxten på omkring miljoner fastkubikmeter. Vårt land har med detta hamnat i ett läge där vi kalla vinterdagar inte kan lita på att klara vår elförsörjning själva. Bara ett annat land i Europa står enligt den europeiska organisationen för stamnätsoperatörerna, ENTSO-E, i fråga om sin elförsörjning inför lika stora problem som Finland, nämligen Belgien.*) Om det värsta sker, får vi leva med roterande strömavbrott över hela Finland – just under de kallperioder när samhället är som mest sårbart. Den dag detta inträffar kommer inte att betraktas som en nationell ett hållbart samhälle är en hållbar energiförfestdag. För et ovillkorlig. sörjning ovi andra ord måste vi i Finland ha en kraftprodukMed and tion som in inte är beroende av väder eller import. De alternativ vi har för detta är vattenkraft, kärnkraft och kraftvärmeverk, där vi bör kunna bränna inhemska kraftvärm förnybara bränslen som biomassa och torv. Det är v varje regerings skyldighet att ge förutsättningar för det. Katternö 2 • 2015 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi S STEFAN STORHOLM, vd v Katternö Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson, Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis Pärmbild Karl Vilhjálmsson Tryck Forsberg 2015 Gamla nummer av tidningen kan läsas på www.katterno.fi. 2 – K AT TERNÖ u Tom Djupsjöbacka, Terjärv Ja, jag tittar noga när jag handlar i butiken och köper helst inhemskt. Ibland åker jag till den lokala trädgårdsodlaren för att få så färska gurkor och salladsblad som möjligt. På sommarhalvåret är prisskillnaden mellan närodlade och utländska grönsaker utjämnad, men visst är jag beredd att betala mer för att gynna lokala livsmedelsproducenter. u Christel Svenfors-Store, Terjärv Jag köper helst närodlat och letar alltid efter ekologiska matvaror när jag handlar. Det är lätt att hitta ekologiskt odlad potatis, tomat, gurka och sallad, men svårare att hitta ekologiskt kött i butikernas sortiment. Nu har jag en egen liten odling under planering, men den kommer inte att försörja familjens behov. Det blir mer som en hobby. Karolina Isaksson u Maria Sundberg, Jakobstad u Kaj Björklund, Jakobstad För mig är priset det avgörande när jag väljer bland olika matvaror. Jag tittar på vilka erbjudanden det finns i butiken, och om någon lokal produkt är förmånlig så köper jag den. Från hyllan med korv och pålägg väljer jag gärna något som kommer från traktens producenter. Och pepparkakor köper jag alltid från ett lokalt bageri. Om jag hittar närodlade och ekologiska livsmedel så köper jag dem, men jag ägnar inte speciellt mycket tid åt att leta efter dem. Jag tror att de är hälsosammare än de grönsaker som transporterats långa sträckor. Prisnivån på mat är så hög i Finland jämfört med i andra europeiska länder, så jag förstår att många väljer billigare utländska grönsaker. *) Se Europakartan i Fråga Jalle på s. 53. K AT TERNÖ –3 Framtidens energikälla Låt utsläppshandeln styra Dalkia Pécs med 160 000 invånare beskrivs som den första gröna staden i Ungern. Förr hade man ett koleldat kraftverk, anlagt i närheten av en kolgruva, och en kompletterande gaseldad anläggning som producerade el och värme. Nu är detta ersatt med två pannor för biomassa, som genom stadens fjärrvärmesystem täcker in 31 000 bostäder och 450 institutioner. Idén att byta till biomassa föddes strax efter millennieskiftet. 2004 hade man konverterat kolkraftverket till träbiomassa (190 megawatt värme, 50 megawatt el), medan ett halmeldat kraftvärmeverk togs i bruk 2013 (72 megawatt värme, 35 megawatt el). Traktens bönder levererar 240 000 ton halm om året. Dessutom levereras 450 000 ton skogsbiomassa per år, 60 procent lågkvalitetsvirke från skogsavverkningar och 40 procent biprodukter från sågverken. Primärenergin i halm kostar ungefär lika mycket som den i träflis. Primärenergin från dedikerade energigrödor är dyrare, från pellets mycket dyrare. Sammanlagt minskar de båda anläggningarna koldioxidutsläppen med 500 000 ton koldioxid på årsbasis. Anläggningen ägs av Dalkia, ett stort franskt företag verksamt i 40 länder. Biomassa är en mångsidig resurs som kan ge oss människor mycket nytta i form av mat, energi, material och sist men inte minst en levande naturmiljö. Till skillnad från andra förnybara energikällor som sol, vind, geotermi och vatten kan bioenergi levereras i flera olika former – fast, flytande eller gas. Dessutom kan bioenergi användas för en rad nyttiga ändamål som värme, el och drivmedel. Globalt står bioenergin i dag för 14 procent av den slutliga energianvändningen i världen, och 2,6 miljarder människor är beroende av biomassa för sina energibehov. 4 – K AT TERNÖ Staden Pécs värms med biomassa. De viktigaste tekniska innovationerna just nu gäller flytande biobränslen. USA och Brasilien är ledande inom produktion av bioetanol och biodiesel. USA har också tagit viktiga steg i utvecklingen av avancerade biobränslen, till exempel finns numera fyra kommersiella anläggningar baserade på cellulosamaterial i bruk. En viktig marknad gäller transporter – på land, hav och i luften. Till exempel är avancerade biobränslen i dag det enda förnybara alternativ som kan ersätta flygbränsle. Kina gjorde nyligen sin första flygning där drivmedlet var en 50/50-blandning av vanligt flygbränsle och det biobaserade bränslet Bio-Jet. I Storbritannien har man infört ett incitamentsprogram för förnybar värme som kommer att få stor betydelse för användningen av biomassa. I USA:s städer är trenden densamma, och man är överens om att öka biodieselblandningen i bostadseldningsolja. I utvecklingsländer som Thailand, Malaysia och Indonesien råder fortfarande brist på politiska initiativ för bioenergialstrad värme, trots den stora mängd biomassa som används i dessa länder inom industrin och för matlagning. Tyvärr har sådan användning – ved, träkol, gödsel och restprodukter från jordbruket som förbränns i spisar – låg verkningsgrad och dålig miljöprestanda. Med den snabba urbaniseringen och det ökande behovet av energi ersätter samhällen i allt högre grad traditionell biomassa med andra former av energi, som LPG (Liquified Petroleum Gas). Detta ger en möjlighet att införa effektivare spisar baserade på biobränslen, som dessutom i regel har fördelen av att vara tillgängliga lokalt. En annan snabbt växande bioenergisektor är pelletsmarknaden. Europa är den största konsumenten av pellets, och importen sker främst från USA. En innovation är det som kallas svarta pellets – trämaterial som ”exploderar” i ånga och sedan pressas till pellets. Ännu en anmärkningsvärd utveckling är den ökade användningen av småskaliga biogasanläggningar i Kina. Här beror uppsvinget bland annat på stöd från den kinesiska regeringen. En intressant utveckling sker också inom sektorer som pyrolysolja och torrefiering. Genom utveckling av bioenergi kan människor världen över lösa många av sina energiproblem. På så sätt ökar de självförsörjningen av energi, klimatmålen kan mötas lättare och affärer stimuleras både regionalt och lokalt. I Sverige står bioenergin i dag för 34 procent av den totala energianvändningen – mer än vattenkraften och kärnkraften tillsammans. Någon övre gräns för bioenergin är inte i sikte. Med tanke på hur Finlands natur ser ut ligger bioenergins potential här säkert på samma nivå. KARIN HAARA Karin Haara är född och uppvuxen i Kukkola, på den svenska sidan av Torneälven. Hon är excutive director i World Bioenergy Association (WBA). WBA:s syfte är att främja ökad användning av bioenergi globalt på ett effektivt och hållbart sätt och att stöda företagsklimatet för bioenergi. Karl Vilhjálmsson Finlands energisystem kan inte vara en experimentverkstad för politikerna. Det är alltför viktigt för det, skriver Mikko Rintamäki, verksamhetsledare för Lokalkraft. Alla talar om behovet av ”en effektivt fungerande europeisk elmarknad”. En sådan ska rimligtvis långsiktigt bidra till att industrin utvecklas framgångsrikt och till att investerarna vill satsa i energiutvecklingsprojekt. El är en viktig kostnadsfaktor inte bara för industrin, utan också för underleverantörer, arbetstagare och överhuvudtaget för oss alla. För energiföretag, som ständigt behöver planera för nya investeringar, är en effektivt fungerande elmarknad själva livsluften. Alternativet till en fungerande marknad är ett system med subventioner, stöd och avgifter. Har vi en effektivt fungerande elmarknad? Nej, långt ifrån. Vi har skapat ett blandsystem där en okontrollerad stödpolitik i kombination med lågkonjunktur har pressat marknadspriset på el så lågt, att marknadsbaserade investeringar i elproduktion i stor sett upphört, med resultat att elproduktionskapacitet steg för steg försvinner från marknaden. Samtidigt som mattan dras undan för befintliga produktionsanläggningar byggs ny elproduktionskapacitet upp i förlitan på ett garantipris och investeringsstöd. Ironiskt nog är inte heller elanvändarna förtjusta över situationen. I takt med att priset på el sjunkit har skatten på el höjts. Vad gäller priset på industriell el har detta i flera viktiga konkurrentländer sjunkit, mer än hos oss. Hur går vi vidare? Det är lättare att räkna upp saker som gått fel än att skriva ut den medicin som kunde göra patienten frisk. Frågan är också om det räcker att patienten kryar på sig tillfälligt eller om denne ska bli långtidsfrisk? En brytpunkt mellan korttidsoch långtidsperspektivet kan tänkas infalla året 2018. Vi behöver en medicin som har effekt fram till dess. Men senast då behöver en långsiktigt hållbar lösning vara beslutad, så att patienten därefter kan leva frisk utan mediciner. En hållbar och trovärdig elmarknadsmodell är fundamentet för det. En modell som vi kan lita på åtminstone under en femtonårsperiod. Vi vet vid det här laget alltför väl vad vi inte har råd med: en dekokt där man blandar utsläppshandel, stödsystem för förnybar energi, subventioneringar av effektiviseringsprojekt, program på EU-nivå, nationella specialinsatser och annat. Även om vart och ett av dessa mål i sig kan ha positiva effekter, skapar de i kombination lätt en villervalla som förutom att vara okontrollerad även är kostsam. Inom EU-området har stödsystemen kostat ofattbara belopp, hundratals miljarder euro. Förutom förlust av pengar och minskade värden på energibolagen har följden blivit förlorade arbetsplatser, sämre välfärd och skadad tilltro till branschen. Ett förslag, som fått brett stöd inom energibranschen, är att låta utsläppshandeln styra – och inget annat. Om utsläppskostnaden får styra elpriset, kommer alla att vilja få ned koldioxidutsläppen. Men så fort detta börjar kombineras med andra styrmedel, kommer målkonflikter att uppstå och oönskade bieffekter att uppträda. Ifall den nuvarande modellen för utsläppshandel upplevs ha brister, kan det vara rimligt att försöka utforma den annorlunda. Ett alternativ kan vara en rak koldioxidskatt. Vad branschen behöver är en elmarknadsdesign som branschen kan förlita sig på i minst femton år, säger Mikko Rintamäki. Men vad som än görs, bör man koncentrera sig på det som primärt är syftet. Inte blanda olika mediciner där man inte känner till de kombinerade effekterna och bieffekterna. I takt med att priset på utsläppsrätterna höjs förbättras då lönsamheten för den utsläppsfria elproduktionen, och med det behövs inga subventioner. Om elmarknaden kan ges ny design med den utgångspunkten, kunde det skapa förutsättningar för en lönsam subventionsfri elproduktion någon gång i mitten av 2020-talet. Fram till dess, eller åtminstone till 2020-talets första år, lär vi få nöja oss med artificiellt låga elpriser. Det innebär att ett antal el- och värmeproducerande anläggningar, som behövs för att klara produktionen även vid toppbelastning, länge än kommer att stå inför nedläggningshot. Kanske blir vi, för att kunna hålla belysningen tänd här i landet, tvungna att inrätta särskilda stöd också för dessa anläggningar, i likhet med de kapacitetsavgifter som nu är aktuella i flera EU-länder. Därför är det bråttom. Finlands energisystem kan inte vara en experimentverkstad för politikerna. Det är alltför viktigt för det. MIKKO RINTAMÄKI K AT TERNÖ –5 Karl Vilhjálmsson Den ekologiska drömmen Våren V åren har har vvarit arit iintensiv ntensiv för för familjen familjen E Elfving. lfving. E En n kolonistuga m kolonistuga med ed tträdgårdsland rädgårdsland ä ärr iinköpt nköpt och och glädjen ä glädjen ärr sstor tor a att tt p på å ekologiskt ekologiskt vvis is ffå åo odla dla e egna gna grönsaker. Målet grönsaker. Målet är är a att tt lleva eva sså åh hållbart ållbart ssom om m möjligt. öjligt. Men h Men hur ur h hållbar ållbar ä ärr e ekologisk kologisk o odling? dling? 6 – K AATT TTERNÖ ER E RN NÖ Ö KA TT ER E RN NÖ Ö AT TERNÖ –7 ”Kanske kör vi någon huskur med såpa mot insekter om det behövs” Karl Vilhjálmsson har hennes far en biodling. Han säljer honung runt om i Västernorrland. ”Jag har frågat honom varför han inte blir ekocerti ierad, då skulle väl honungen sälja ännu bättre?” Men Hedvig Elfvings far vill inte köpa ekologiskt socker från något land långt borta. Han köper svenskt socker som han utfodrar sina bin med och tycker att det känns mer hållbart. På hyllan i affären står hans honung sida vid sida med den dyrare ekomärkta honungen från bin som ätit importerat ekologiskt socker. Det här får Hedvig Elfving att undra: ”Är det alltid bra med ekologiskt? Är det hållbart att transportera ekologiska produkter över halva jordklotet? Och hur är det med sockerbetsodlaren i Sverige, tycker han precis som min far att han redan har en ganska hållbar produktion och att det mest är besvärligt med ekocerti ieringen?” Hedvig Elfving skördar de första rabarberna. Hon har finländskt påbrå genom sin farmor Irmeli, som kom från Viborg. Irmeli är också dottern Ruts andra namn. Karl Vilhjálmsson Är ekologiskt mer hållbart? Lilla Rut sitter i grusgången och skyfflar småstenar ut på gräsmattan med en röd spade. Hennes föräldrar, Hedvig och Andreas Elfving, har skaffat en stuga i koloniträdgårdsområdet Tuna i Uppsala, och Rut som är ett och ett halvt år gammal finner sig väl tillrätta med att skrota runt på odlingslotten. G rus i gräset. Det inns så många ler möjligheter att skapa kaos än att skapa ordning. ”Jag ska sätta mig i solen någon dag i sommar och lägga tillbaka stenarna i grusgången”, säger Hedvig Elfving. Familjen har köpt ekologiska fröer och ekologisk sättpotatis. Hemma i lägenheten, minuters promenadväg därifrån, står lådor i fönstren med fröplantor av jordgubbar, smultron, tomater och purjolök som ska planteras ut när vädret blir varmare. Sockerärtor, spritbönor, brytbönor och morötter ska de så direkt i marken. De har inte behandlat jorden på kolonilotten med gödsel och planerar inte att använda några kemiska bekämpningsmedel mot ogräs eller skadegörare. 8 – K AT TERNÖ ”Vi kör på så får vi se hur det går. Det får växa som det vill, tar det sig inte så är det inte hela världen. Kanske kör vi någon huskur med såpa mot insekter om det behövs”, säger Hedvig Elfving. Buskar av vita och svarta vinbär, hallon och krusbär, äppelträd och rabarber börjar slå ut. I golvet inne i kolonistugan inns en lucka som leder ner till en jordkällare. ”Här ska vi förvara burkar och laskor med sylt och saft från frukterna och bären.” Färgen på stugan lagnar och det läcker in genom taket när det regnar. I sommar ska det bli ny papp under takpannorna. Hedvig Elfving arbetar som läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Andreas Elfving är också snart färdig med sin lä- Rut Elfving hjälper pappa Andreas i arbetet. karutbildning. De väljer ofta ekologiska alternativ i mataffären och de försöker äta mer vegetariskt och mindre mängder kött. ”Vissa varor handlar vi alltid ekologiskt av. Men vi är inkonsekventa. När det gäller andra varor väljer vi ibland bort det ekologiska alternativet för att det kostar kanske fem kronor mer”, säger Hedvig Elfving. Det är i första hand med tanke på att maten ska vara odlad på ett bra sätt för miljön som Hedvig och Andreas Elfving väljer ekologiska alternativ. ”Men när det gäller frukt är det för Ruts skull vi köper ekologiskt, för att hon inte ska få i sig gifter.” Pappa säljer honung Hedvig Elfving har vuxit upp i Ångermanland. Fyra mil in i skogen från Kramfors Är det ekologiska jordbruket mer hållbart än det vanliga? ”Nej”, säger Thomas Kätterer som är professor i systemekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. ”Reglerna kring ekologisk produktion är statiska och hämmar en hållbar utveckling. Ett exempel på absurditeten i regelsystemet är att ekobönder köper ekomärkt sojafoder från Kina till sina djur, medan vanliga svenska bönder odlar åkerbönor som foder till husdjuren för att bli mindre beroende av importerat foder.” Han förklarar att skillnaden mellan ekologiskt och vanligt jordbruk främst gäller hur man gödslar åkermarken. ”Handelsgödsel, eller mineralgödsel som det också heter, är förbjuden i ekologisk odling. Men mineralgödsel är bra på det sättet att bonden kan ge grödan näringen precis när den behövs. Det handlar om några veckor omkring midsommar som växterna behöver mycket näring”, förklarar han. På ekologiska gårdar tillför jordbrukaren åkermarken näring i form av stallgödsel från djur, och i form av skörderester från baljväxter (som kan binda växtnäringsämnet kväve från luften). Då sitter näringen bunden i organiska föreningar till att börja med, grödan kan inte ta upp den på en gång. Det beror sedan på vädret, fukten, temperaturen och surhetsgraden i marken hur snabbt näringen frigörs från den förmultnande organiska gödseln och blir tillK AT TERNÖ –9 ”Det ekologiska jordbruket är mindre hållbart än det vanliga jordbruket” Karl Vilhjálmsson Karl Vilhjálmsson intensiv diskussion uppkom i tidningar, radio och TV. ”Diskussionen visade att många människor förkastar vetenskap. Vi har i vårt samhälle fått en kunskapsrelativism där vars och ens åsikt anses väga lika tungt som en vetenskaplig insikt”, säger Thomas Kätterer. Thomas Kätterer, professor i systemekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Livsmedelskedjor och konsumenter sätter likhetstecken mellan ekologiskt och hållbart, men Thomas Kätterer menar att det ekologiska jordbruket påverkar miljön negativt och är mindre hållbart än det vanliga jordbruket. Tillräckligt med mat Jordbruket producerar egentligen tillräckligt med mat i dag. Svält beror på att maten och människorna inte inns på samma plats, av olika anledningar. Demografernas sannolikhetsberäkningar visar att det kommer att innas miljarder människor i början av nästa sekel. I dag är vi drygt sju miljarder. Även om vi kan ställa om våra matvanor och äta mer vegetariskt och minska ner matsvinnet, så måste vi producera mer mat i framtiden än vi gör nu. ”I vår del av världen behöver vi äta mindre mängder kött, både för hälsans skull och för miljön. Mycket av miljöproblemen hänger ihop med djuren i jordbruket och att stallgödsel hanteras på fel sätt. Samtidigt kommer köttkonsumtionen i fattiga länder att öka i framtiden. Man räknar med att köttkonsumtionen i Indien kommer att öka och bli sex gånger så hög som i dag”, säger Thomas Kätterer. ”Om ekojordbruket ska vara storskaligt, behövs mycket kött och mjölkproduktion, eftersom ekojordbruket är beroende av djurens stallgödsel. Vill vi övergå till mer vegetarisk kost, så måste vi för lytta näringen i tid och rum på annat sätt än via djurens gödsel.” Näringscirkulationen fungerar inte av sig själv i jordbruket, eftersom näring följer med skörden från åkermarken och via hushållen till sist hamnar i reningsverket. Ekoodling kan inte skalas upp gänglig för växterna. Då kan det läcka ut stora mängder näring från den ekologiska åkermarken, till exempel på hösten när det inte inns några växter som kan ta upp den frigjorda näringen. ”Om man lyckas gödsla med näringsämnen precis när växten behöver det, så blir skörden större och det läcker ut mindre mängd näring till ekosystemen utanför åkermarken. Men forskning visar att det läcker ut mer näring från det ekologiska jordbruket än från det konventionella, per 10 – K AT TERNÖ mängd producerad skörd”, säger Thomas Kätterer. Många förkastar vetenskap Thomas Kätterer har tillsammans med tre kolleger vid Sveriges Lantbruksuniversitet, skrivit boken Den ekologiska drömmen, där de beskriver myter och sanningar om ekologisk odling. I en debattartikel i Svenska Dagbladet tog de nyligen upp temat under rubriken ”Ekologisk odling – vägen till svält”. En ”Ekoodlare köper foder, halm, stallgödsel och slakteriavfall som kommer från det konventionella jordbruket, för att fylla på hålet. Många ekobönder köper stallgödsel från grannen som har konventionell djurhållning. Vissa lantbrukare har en växtodling som är ekologisk, medan deras djurhållning är konventionell. Det går inte att skala upp den ekologiska odlingen, eftersom den bara fungerar om det samtidigt inns konventionell odling”, säger Thomas Kätterer. ”För att skapa ett slutet kretslopp av näring borde vi bränna städernas avfall (rötslam från reningsverk), slakteriavfall Andreas, Rut och jordgubbsplantor och stallgödsel så att näringen i askan kan användas som råvara, för att producera mineralgödselmedel som kan föras tillbaka till åkermarken. Att föra tillbaka de näringsresurserna är en förutsättning för ett uthålligt jordbruk. Den ekologiska odlingen har ingen lösning för det, eftersom den har stängt dörren för konstgödsel.” Thomas Kätterer har vuxit upp på en vingård i södra Tyskland. Ekoodlarna i vindistriktet använder kopparsulfat som bekämpningsmedel mot svampangrepp. De får använda sex kilo per hektar och år. ”Efter hundra år kan man inte göra någonting på den marken, hela markbiologin slås ut av kopparsulfatet. Eftersom ekobönderna inte får använda nya substanser mot svampangrepp, så sitter de fast i att använda kopparsulfat.” I fel dos är allt giftigt Ämnen är giftiga i olika koncentrationer och de är olika giftiga för olika organismer. Man kan dö om man äter för mycket av vanligt salt. De spår av bekämpningsmedel som får innas i livsmedel måste enligt lagen ligga på mycket låga nivåer, hundra gånger lägre än de nivåer som enligt riskbedömningar påverkar oss. Att jordbrukare använder gifter mot ogräs, insekter, algsvampar och mögelsvampar är inte för att det är billigt eller roligt. Det är för att skörden minskar eller kan utebli helt om skadeangreppet blir stort. Och det går ofta inte att veta på förhand om skadeangreppet blir stort eller litet. ”Ekobönderna i Sverige får bidrag som ska kompensera för det här skördebortfallet, eftersom de inte får använda de bekämpningsmedel som behövs. Störst bidrag får jordbrukare som odlar potatis ekologiskt, eftersom det är en gröda som ofta drabbas svårt av bladmögel”, förklarar Thomas Kätterer. ”Ju mer kunskap forskarna tar fram om växtskyddsmedel, desto mer kan de för inas. I idealfallet kan växtskyddsmedlen ge effekt speci ikt mot en viss skadegörare och vara helt ofarliga för andra. Självklart vill alla odla med mindre mängder bekämpningsmedel.” Organic farming På engelska säger man organic farming. ”Organic” härrör till att jordbrukaren tillför näring till åkermarken bundet i organiska föreningar. På svenska säger vi ekologisk odling. Ekologi är läran om samspelet mellan levande organismer och miljön de lever i. ”Ekojordbruket har annekterat de positivt värdeladdade orden ekologiskt, organiskt, biologiskt och naturligt. Men ekologi är en vetenskap”, säger Thomas Kätterer. Romantiken kring ekojordbruket döljer den mer krassa aspekten. ”Det inns stora ekonomiska intressen i ekobranschen, det handlar om miljardbelopp. Det är ett system som inte står på sina egna ben, utan hålls vid liv med bidrag och offentliga upphandlingar för sjukhus och skolor. På det sättet subventionerar vi något som inte är livskraftigt.” Det inns ett förslag i EU om en ny ekoförordning med förändrade regler för den ekologiska produktionen. De nya reglerna skulle ställa samma krav på importerade ekoprodukter från länder utanför EU som på livsmedel och foder producerade inom EU. I dag kan importerade produkter saluföras som ekologiska i EU även om de producerats enligt de (mindre krävande) regler som gäller för ekologisk odling i exportlandet. De nya reglerna skulle också innebära krav på ekologiskt utsäde i ekoodlingen, och förhindra att jordbrukare bedriver konventionell och ekologisk produktion parallellt på samma gård. Den nya ekoförordningen skulle med andra ord tvinga den ekologiska produktionen att bli mindre beroende av den konventionella. Många förespråkare för ekoodlingen motarbetar förslaget, och i dag är det oklart vad det blir av EU-förslaget. LISA BESTE K AT TERNÖ – 11 Ekologisk odling inte bättre för miljön Begreppet ekologiskt har blivit framgångsrikt som marknadskoncept. Men ekologisk odling bygger på romantik och går inte ihop med hållbar och miljömässig odling, säger fyra svenska professorer i en aktuell bok. Officiell skördestatistik från Sveriges statistiska centralbyrå visar att den ekologiska odlingen sänker skörden med ungefär 40 procent. 12 – K AT TERNÖ D e ekologiska varorna är ofta dyrare. Vad får vi för pengarna? Nyttigare produkter? Naturlighet? En bättre miljö? Den ekologiska drömmen (Fri tanke förlag ) är en populärvetenskaplig bok där författarna och forskarna Holger Kirchmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala vill ta död på en rad myter om ekologisk odling. De beskriver olika sätt att bruka odlingsmark i ett historiskt perspektiv. I ekologisk odling tillför jordbrukare näring till åkern främst i form av stallgödsel och andra organiska restprodukter. I konventionell odling använder jordbrukare även mineralgödsel. Författarna förklarar forskningsresultat och statistik som visar att ekoodlingen varken är hållbar vad gäller produktion eller miljövänlighet. Ekologiska livsmedel är inte heller nyttigare, så när som på att vissa ekologiska grönsaker har högre vitamin C-innehåll tack vare att de har ett glesare bladverk och därmed släpper in mer ljus i odlingen. ” Många ser säkert framför sig hur man brukar jorden i Lönneberga. Men dagens jordbruk påminner mycket lite om det.” Enligt en vanlig uppfattning hos allmänheten är ekologisk odling bra. Men inte många har djupare kunskap om odlingssystem och ekologi. Enligt författarna grundar allmänheten sin uppfattning på Utlakning av kväve från ekologiska och konventionella odlingssystem utan djur. De angivna jämförelserna är relativa och bygger på årsmedelvärden från sexåriga växtföljder. Skillnaden i skördeutfall i dessa odlingar var stort, för de konventionella odlingarna i genomsnitt 6,1 ton torrsubstans per hektar, för de ekologiska odlingarna 2 ton per hektar. tro, drömmar och ideologier snarare än på vetenskapliga fakta. Ekorörelsen ha många anhängare bland konsumenter i städerna. Men vad vet storstadsborna om odling? Det inns en romantiserad bild av jordbruket. Många tänker säkert på höns som går fritt på gården och ser framför sig hur Emils pappa Anton och drängen Alfred brukar jorden i Lönneberga. Men dagens jordbruk påminner mycket lite om det jordbruk som skildras i ilmatiseringarna av Astrid Lindgrens värld. Dagens ekologiska mjölkgårdar är i fråga om ...... ” Gränsvärdet för ett bekämpningsmedel i dricksvatten, oavsett giftighet, är 0,1 mikrogram per liter. Om man dricker 2 liter vatten per dygn, innehållande 0,1 mikrogram bekämpningsmedel per liter, måste man dricka detta vatten under hela sitt liv för att den intagna mängden bekämpningsmedel ska bli 5 milligram, vilket är ungefär 100 gånger mindre än mängden verksam substans som man får i sig med en tablett magnecyl.” ...... Exempel ur ”Den ekologiska drömmen”. areal och antal djur ungefär lika stora som konventionella gårdar. Det moderna jordbrukets utveckling med mineralgödsling, högavkastande sorter av grödor, nya tekniker, till exempel skördetröskan, har gjort att bara några få procent av befolkningen behöver arbeta inom jordbrukssektorn i dag. Den stora majoriteten kan bidra till samhällsbygget på andra sätt. Vad är reklamens syfte? Reklam från livsmedelskedjor upprätthåller den positiva bilden av ekologisk produktion. Men varför månar vinstdrivande livsmedelskedjor så intensivt om miljön? Och varför är det viktigt att upprätthålla den skarpa gränsen mellan ekologiska produkter och sådana som odlats på konventionellt vis? ”Tack vare statligt stöd har ekologisk produktion blivit en omfattande verksamhetsgren i samhället där alla led – jordbrukaren, certi ieringsföretagen (till exempel KRAV), förädlingsindustrin och matvaruhandeln – har ett intresse i denna produktionsgren”, skriver författarna i Den ekologiska drömmen. ”Eko” har blivit ett framgångsrikt marknadskoncept. Efterfrågan på ekologiska produkter ökar och ännu ler skulle handla ekologiskt om priserna var lägre. Skulle odlarna inte få ekonomisk ersättning för att odla enligt reglerna för ekocerti iering, skulle de ekologiska varorna vara ännu dyrare. I praktiken hämmar dessa statiska regler utvecklingen av ett hållbart jordbruk som kan stå på egna ben, enligt författarna. All odling är ”onaturlig” Boken beskriver skillnaden mellan odlad mark och naturmark (som i Sverige och Finland mestadels innebär granskog, inte alls det mest gynnsamma ekosystemet för biodiversitet) och konstaterar att all typ av odling innebär ingrepp i naturen. All odling är dessutom ”onaturlig”, om man med begreppet ”naturlig” menar utan inblandning av mänsklig verksamhet. Men naturlig behöver inte betyda samma sak som bra. Det inns miljöer som är skapade av människor, till exempel slåtterängar, som är mer gynnsamma för biologisk mångfald än ”naturliga” miljöer, som granskog. Hans Rosling, professor i internationell hälsa, brukar apropå romantiken kring att leva i samklang med naturen säga ungefär så här: ”Människan har aldrig levt ett sunt liv i balans med naturen. Människor har levt ett sjukt liv och dött i balans med naturen.” Om begreppet naturligt i stället härrör till att man följer naturlagarna, så är alla sätt att odla lika naturliga. Författarna till Den ekologiska drömmen förklarar hur växtnäringsämnen passerar eller cirkulerar i ekologiska och konventionella jordbruk. Samma naturlag gäller för båda jordbruksmetoderna: bortförsel av näring i form av vegetabiliska och animaliska livsmedelsprodukter måste kompenseras med tillförsel av näring. Storskalig ekoodling en omöjlighet Ekologisk odling ger lägre skörd per odlad areal än konventionell odling med mine- ralgödsel. Med en växande världsbefolkning behöver vi högre skörd per odlad markyta, inte lägre. Ekologisk odling är därför inte hållbar i större skala. Utökad ekologisk odling skulle innebära att vi behöver använda mycket mer mark för odling, och odlingsbar mark är en begränsad resurs i världen. I diskussionen om boken Den ekologiska drömmen har en linje gått ut på att eko- och miljörörelsen bör få ett erkännande för att den drivit på förändringar i jordbruket, både vad gäller växtodling och djurhållning, och speciellt under - och -talet. Tack vare minskad användning av bekämpningsmedel, ökad precisionsgödsling och andra åtgärder för att minska näringsläckaget från åkermarken är det vanliga jordbruket i dag mycket mindre miljöbelastande än förr. LISA BESTE Skribenten Lisa Beste är doktor i växtfysiologi och hortonom. Hon har specialiserat sig som vetenskapsjournalist. Hennes mormor hette Hilda Katajamaa och kom till Sverige från Rovaniemi. K AT TERNÖ – 13 Karolina Isaksson Allt fler vill ha närodlat Pernilla Björkell stöder gärna lokala bönder. Efter en trevande premiär på Optimas parkering i Jakobstad för två år sedan har Reko-handeln spridit sig till 50 orter i Finland. Handeln med lokala matvaror blomstrar i hela landet och antalet konsumenter växer med flera tusen varje månad. T orsdagskväll har blivit Reko-kväll för hundratals jakobstadsbor. De bär på lak med ägg, kartonglådor med kött och hinkar med yoghurt, och allt lastas i bilar och i cykelkorgar för hemtransport. Däremellan ventilerar de dagens hetaste samtalsämnen och prisar de lokala böndernas produkter. Pernilla Björkell håller avslappnat i en kartong med ägg, medan hon pratar med bekanta. Det är första gången hon handlar på Reko. ”Mina föräldrar och personer i min umgängeskrets har talat sig varma om kvaliteten på det som säljs här. Det känns bra att handla av lokala producenter, det har bara inte blivit av förrän nu”, förklarar hon. Förutom äggen tänker hon också köpa sallad. 14 – K AT TERNÖ ”Jag tror att det är bättre både för miljön och hälsan att maten har korta transportsträckor. Man vet inte heller vilka vägar utländsk sallad har fraktats och var de öppna förpackningarna stått”, tillägger hon. Tina Storm har köpt grönsaker och bröd. Hon uppskattar färskheten i de lokala matvarorna. ”Smaken och konsistensen är i en helt annan klass jämfört med den mat som inns i butikerna. Min uppfattning är att det också blir billigare att handla allt man kan här i stället för att gå till stormarknader.” Explosiv ökning Nu när Reko-handeln fyller två år och kan beskrivas som en veritabel succé är det lätt tycka att framgången var självklar från första början. Reko-ringarna har fått direkthandeln att blomstra. Sten-Olof Backlund ger direkthandeln ett ansikte. Kortare transporter ger färskare matvaror. Konsumenter i Jakobstadstrakten undrade varför vi i landskapet skickar i väg färska råvaror och själva köper mat som fraktats långtifrån. Samtidigt klagade bönderna på att livsmedelsindustrin och handeln dumpat inköpspriserna under skamgränsen. Två intressen kunde mötas, men det behövdes ändå en gedigen organisationsinsats för få direkthandeln att börja rulla. Jonas Harald på Foodia fanns bland bakgrundskrafterna när producenter och konsumenter från Jakobstadsregionen sammanstrålade våren , för att diskutera möjligheterna att hoppa över mellanhänderna. ”Vi hade samlat en handfull producenter som var villiga att göra ett försök. De vågade nog inte tro vid den tidpunkten att det skulle innas så stort intresse bland konsumenterna”, minns Jonas Harald. Parterna kom överens om att varor skulle förhandsbeställas och -betalas av kunderna, för att sedan levereras av producenterna. Tid och plats bestämdes till Optimas parkering mellan klockan och . Ett motsvarande möte ordnades i Vasa, där Gamla Vasa fungerade som handelsplats. De två ringarna började växa i sakta mak och ick efterföljare runtom i landet. I september fanns Reko-ringar med konsumenter och sedan dess har det tagit fart på allvar. ”Hittills i år har det vuxit enormt, från ringar med konsumenter i januari till ringar med uppemot konsumenter i maj, och det har kommit nya varje månad.” Pengarna stannar i hemtrakten Reko är inget hårt juridiskt skyddat varumärke. Det inns lokala skillnader mellan ringarna både i utbud och praktiska arrangemang. ”Det som förenar alla är att nätverken är konsumentdrivna och bygger på hederskodexen att producenterna endast säljer varor från sin egen produktion. Principen är att varorna är förhandsbeställda på ett eller annat sätt”, de inierar Jonas Harald. I Facebookgruppen för Jakobstads Rekohandel inns nu medlemmar och den lokala omsättningen på handeln i år beräknas överskrida euro. ”Det har en kännbar betydelse för den lokala samhällsekonomin när pengar återinvesteras i bygden i stället för att de skickas till centralorter”, säger Jonas Harald. Ett tjugotal odlare och djuruppfödare ingår nu i det lokala nätverket. De sätter upp en status och eventuellt en bild på Facebookgruppen om vad de kommer att bjuda ut inkommande torsdag. Kunderna svarar genom att skriva vilken mängd de vill ha. Betalningen görs när varorna hämtas. Sten-Olof Backlund, grönsaksodlare och torghandlare i tredje generation, var med från början när Reko-handeln startade. ”Intresset bara fortsätter att växa. Personligen tror jag att den främsta orsaken är att konsumenterna vill ha ett ansikte på den odlare som står bakom maten”, säger han. Extramamma hos kalvarna Ylikallio gård i Nedervetil hör till de Rekoförsäljare som kommit med i nätverket på K AT TERNÖ – 15 Karolina Isaksson senare tid. Nötkött från gården säljs normalt på Reko-träffarna i Jakobstad, Kronoby, Karleby och Kaustby, men denna vecka fanns inget att sälja. ”För oss har Reko varit som en lottovinst”, säger Anne Rintamäki medan hon gnuggar sina ögon efter en vaknatt. Nya lamm och kalvar har fötts på gården och tackorna och kossorna behöver en extramamma i ladugården. ”Vissa behöver få napp laska och lammet Mauri som går där föddes för tidigt och behövde en ylletröja de första dygnen. På en större gård skulle man kanske direkt gallra bort svaga individer som drar ner lönsamheten, men vi tänker inte så.” Familjen Rintamäki köpte gården hösten och Annes karriärbyte från kommunikationsföretagare till bondmora blev verklighet. 16 – K AT TERNÖ ”Jag hade länge en dröm om att bo på landet och ha djur. Beslutet att satsa på småskalig uppfödning och direktförsäljning har inneburit mycket arbete för att hitta kunder och för att lära oss hur de vill ha produkterna levererade.” Förutom Reko-handeln har det nya slakteriet Tajma i Kållby fyllt en viktig funktion för traktens småskaliga djuruppfödare. ”Vi är delägare i Tajma och får våra djur slaktade, styckade och packade enligt våra önskemål. Det tar lite längre tid, men det går att planera vår verksamhet utifrån slakteriets tidtabell. En klar fördel är också närheten till både gården och kunderna.” Äter gärna Rosa Den småskaliga kötthanteringen har också gett kunderna möjligheter att få bitar styckade i partier som inte passar den storskaliga köttindustrins processer. Matlagningsprogram på tv har ökat både intresset och de allmänna kunskaperna för mat. ”Reko-kunderna vill veta mer om kött, om annat än iléer. Äldre personer som aldrig lagat en grytstek kommer och frågar mig hur man gör. Kunder som redan vet mycket om kött är också redo att betala för goda råvaror, trots att kilopriset kan vara aningen högre.” Samtidigt har också intresset för matens ursprung tagit sig in på detaljnivå. ”Kunderna vill veta exakt varifrån köttet kommer. Vissa frågar till och med vad djuret hette. Många vill stöda köttproducenter som föder upp djur i goda förhållanden.” Anne Rintamäki ser också familjens bo- skapsuppfödning som något av en kulturgärning. Hon och maken Anssi valde att satsa på den öst inländska rasen Kyyttö i stället för de globalt mera utbredda raserna. På -talet fanns endast ett femtiotal individer och Kyyttörasen höll på att dö ut. Nu har stammen vuxit till kor, och bland dem inns bångstyriga individer på Ylikallio gård. ”De har ett speciellt temperament som gör det svårare att separera kalvarna från korna. Fördelen är att de tar väl hand om sina kalvar.” Reko-framgången har gjort att producenterna numera litar på att det inns konsumenter som sätter värde på lokal direktförsäljning. Att kunderna faktiskt är beredda att pricka in en timme i veckan när de gör sina uppköp. I ur och skur. Trots att stormarknaderna lockar med generösa Familjen Rintamäki har bedrivit småskalig ekologisk boskapsuppfödning sedan hösten 2012, när de köpte gården i Nedervetil. Foder till korna och fåren odlar de på sina egna åkrar i Kauhava. Sönerna Santeri och Iisakki hjälper gärna till på gården, men ser fram emot en sommardag när hela familjen kan ta ledigt och åka till Powerpark. öppettider, behagligt tempererade butiker och stamkundserbjudanden. ”I Jakobstad och Vasa har ringarna växt sig så stora att det behövs ler leverantörer för att svara mot efterfrågan. Nu startar även ny lokal matproduktion som skräddarsys för Reko-kunderna”, säger Jonas Harald. Det hade väl ingen riktigt kunnat tro för två år sedan. JOHAN SVENLIN K AT TERNÖ – 17 Karolina Isaksson Karolina Isaksson FULL RULLE. Variationen är en av fördelarna med jobbet som linjemontör. ”Jag gillar verkligen att jobba utomhus och träffa folk, samtidigt som man inte behöver smutsa ner sig fullständigt varje dag”, säger Andreas Byfält. Kabelkillen med karta och kompass u Andreas Byfält kan inte få nog av frisk luft. När han avverkat en arbetsdag utomhus tar han ofta på sig löparskorna eller skidorna och drar ett kvällspass. Under sommarhalvåret deltar han i en handfull halvmaratonlopp och ett större antal motionstävlingar i orientering i skogarna runt Kronoby och Karleby. En normal vinter är målet att komma upp i 1 000 kilometer skidåkning. ”Jag har ganska många år upp till 40, men innan dess ska jag ha sprungit ett helmaratonlopp”, lovar han när vi hittar honom i Åivo. Där har han under två vårveckor hållit till med sina elmontörskollegor på Kronoby Elverk. ”Det har byggts flera nya bostadshus i området, och vi stärker upp och förnyar elnätet så att det klarar belastningen”, förklarar han. Arbetet som linjemontör är lika roligt nu som i maj 2004, när han började. Några praktiska saker har ändrat under de elva åren. ”Det har blivit mindre stolpklättring och mera lyft i kranbilskorgen. Och så lägger vi mer jordkabel nuförtiden.” Även om jordkabel minskar på elmontörernas akuta utryckningar i samband med stormar, ser Andreas Byfält en viss charm i luftledningar. ”Det är roligare att dra nya luftledningar, eftersom man så tydligt ser resultatet av sitt eget arbete. Av jordkabel ser man inte så mycket annat än ett spår i marken.” Den som vill se resultatet med egna ögon kan åka till Åivo. Där finns både nya luftledningar och ett spår i marken. Andreas Byfält har redan dragit vidare. JOHAN SVENLIN Nattpris på vatten till kunder med egen tank u Storkunder som tappar en dygns- förbrukning av vatten i en egen tank under natten kan få en 20 procents rabatt. Det är Nykarleby Kraftverks nya försök att jämna ut förbrukningstopparna i sitt vattennät. ”På förmiddagarna, när pälsfarmerna och bondgårdarna ute på landsbygden vrider på sina vattenkranar samtidigt, uppstår det tryckproblem i deras system och i ledningsnätet. Det kan täppa till våra sandfilter och orsaka andra problem i vårt nät”, förklarar Ben Ingman, driftschef för vatten och avlopp på Nykarleby Kraftverk. Vattenförbrukningen är som störst under varma dagar i augustiseptember, när farmerna har full be- 18 – K AT TERNÖ läggning i sina burar. För att kunna hålla ett högt tryck i vattenledningarna och jämna ut belastningstopparna uppmuntrar Nykarleby Kraftverk sina storkunder att investera i en tank som motsvarar kundens dygnsförbrukning. Vatten som tappas i en egen tank nattetid får då en lägre taxa. ”Vi stärker kontinuerligt nätet för att klara av belastningen, men nya satsningar följer en viss tidtabell. Genom att uppmuntra farmare att investera i en egen tank kan vi få en situation som gynnar både oss och storkunderna.” En investering i en tank på 5–10 kubikmeter kostar omkring 5 000 euro. Återbetalningstiden för en så- dan privat satsning kan verka lång, men det finns också andra fördelar med en egen tank. ”Den höjer också försörjningsberedskapen avsevärt, i synnerhet om man även har tillgång till reservkraft. Då klarar man av vattenförsörjningen till djuren oberoende om det är frågan om avbrott i el- eller vattendistributionen. Vid behov kan tanken även fyllas med tankbil. I dag saknas tyvärr denna möjlighet på de flesta ställen”, framhåller Tony Eklund, vd för Nykarleby Kraftverk Ab. Under våren har ett referensobjekt installerats på en farm i Nykarleby för att andra farmare ska få bekanta sig med tekniken och fördelarna. FÖRBÄTTRAR TRYCKET. I stället för att vänta på stora investeringar i nätet, som kan ta flera år av tillståndsprocesser, kan storkunder snabbt installera en egen vattentank. UNDERJORDISK SPANING. Sändaren mäter fukthalt och temperatur under jorden och skickar upp data en gång i timmen. Trådlös nedgrävd sändare alltid redo NÄRA TILL NÄTET. Katternö elstation kommer att bli mikroproducent av el när en ny anläggning för solenergi byggs upp i augusti. Katternö elstation får egen solvägg u I slutet av sommaren kommer Herrfors att resa en helautomatisk solanläggning på Katternö elstations område. Den får en yta på 30 kvadratmeter, som täcks av 18 solpaneler. Varje panel är på 250 watt, vilket ger en totaleffekt på 4,5 kilowatt. För att få maximal elproduktion kommer anläggningen att stå på en fot som automatiskt vrider sig och vinklar panelerna mot solen. Produktionsmängden kan kontinuerligt följas via internet. ”Mikroproduktionen av el växer nu, och vi vill bekanta oss närmare med tekniken för att själva kunna jämföra olika förhållanden som påverkar produktion av solel i våra trakter”, förklarar Kristian Finell på Herrfors. Den nya anläggningen följer mikroproduktionens princip att i första hand förse den tillhörande byggnaden med el. När produktionen är större än förbrukningen säljs överskottet till elnätet. ”Varje elkund med egen mikroproduktion kommer med tiden att få rapport om sin elproduktion. Den nya anläggningen blir därför också viktig för att vi på Herrfors ska kunna utveckla rapportering och uppföljning till mikroproducenter som är anslutna till Herrfors nät.” Anläggningen på Katternö elstation köps som ett färdigt paket, där alla delar monteras ihop av leverantören. Herrfors planerar att bygga ytterligare en lika stor solenergianläggning under hösten. Den placeras på taket till den egna kontorsbyggnaden i Kållby och kommer att bestå av komponenter som Herrfors montörer sätter ihop till ett eget system. ”Vi vill jämföra prestanda i elproduktionen genom att variera anläggningarnas teknik och placering. Det finns ett stort utbud av olika paket och av lösa komponenter på marknaden och prisnivåerna skiftar. Anläggningarna kommer att ge oss viktigt referensmaterial för att utveckla våra tjänster”, säger Kristian Finell. JOHAN SVENLIN u Det syns snabbt om man vattnar sina odlingar för mycket. Det är däremot svårare att veta om man vattnar för lite. Ovissheten gör att jordbrukare och trädgårdsmästare ofta vrider på lite extrabevattning för att vara på säkra sidan. ”Med dagens ineffektiva resursanvändning inom jordbruket kommer vattentillgången inte att räcka till för den växande befolkningen. Vårt system kan spara 20 procent i bevattning och energiförbrukning för kunderna”, säger Jonathan Skelly, vd på finländska företaget Soil Scout. En sparsammare bevattning minskar också användningen av gödsel och den mängd av fosfater som sprids ut i vattendrag och bidrar till övergödning. Den rådande teknologin för att bevaka bevattningsbehovet baserar sig på nedgrävda ledningar i odlingsjorden eller på tidskrävande provtagningar för hand. Soil Scouts system består av en nedgrävd sensor som varje timme skickar information om temperatur och fukt till en antenn ovanför markytan. Sändarens signaler går upp genom jord, sand eller betong från ner till fyra meters djup. Mellan varje sändning släcker den effektivt ner sina funktioner och litiumbatteriet beräknas räcka i 20 år utan underhåll. ”Sändaren, eller scouten, är kärnan i vårt företag tillsammans med antennen. Patentansökningsprocessen ser lovande ut för båda delarna och vi är öppna för andra tillämpningar.” Ett system kan ha många nedgrävda sändare och i systemet ingår även en basstation, en signalförstärkare och en molntjänst som analyserar informationen från underjorden. Soil Scout har fått förfrågningar från flera branscher, bland annat finns intresse för en sändare som mäter seismisk aktivitet. Även inom byggnadsbranschen och infrastrukturplanering kan en trådlös underjordisk mätare komma till nytta. Sportanläggningar med gräsmattor behöver också mycket bevattning och Soil Scout har redan flera golfanläggningar i Finland bland sina referenser. ”De största möjligheterna att effektivisera vattenanvändningen, globalt sett, finns inom jordbruk, men vi är öppna för många olika tilllämpningar av teknologin. Målet är att tillverka enheterna i Finland”, säger Jonathan Skelly. JOHAN SVENLIN K AT TERNÖ – 19 Usch! Hur kan någon äta sorkar! På vårarna arbetar farfar i trädgårdslandet hela tiden. I en kärra har han hästskit blandad med torv. Sorkar är smaskens! Illustrationer: Terese Bast Text: Svenolof Karlsson Det är mycket att göra, om det ska växa bra. Att gödsla rätt är en hel vetenskap. Vilken är din favoritgrönsak? Det är nog vanliga tomater. Tänk när det doftar tomat i växthuset och man bara kan plocka och äta. Eller kanske rödbetor… Tänk på plättar av rödbeta och feta med gurkröra till… Förresten känner jag hur hungrig jag är. Vi går och ser om farmor kanske har gjort i ordning lunch. Farfar fortsätter att tänka på vad som är den godaste grönsaken. Fast morotsplättar är ju fantastiska! Tänk när de steks så att de är krispiga och man äter dem med yoghurt och dragon… Nej, jordärtskocka är godast! När man gör en puré av den, med en bit kött och rödlök och ärtskott… Nej, svartrötter är bäst! Just så som min mamma tillagade dem, väldigt mild smak och mycket smör på. Bättre än sparris! Nej, blomkål! Tänk att steka den hel i ugnen med smör och salvia till… Men du brukar ju säga att inget är så gott som nypotatis. Men det är väl självklart! Nypotatis rakt ur landet, bara kokt och med smör till. Oslagbart! Eller zucchini… tänk en ratatouille med mycket lök. Eller så tillsammans med fänkål och så marinerar man med citron och honung… Mischa rusar omkring och jagar en sork. Farfar fortsätter fantisera: 20 – K AT TERNÖ K AT TERNÖ – 21 Järnridåns fall väck te flyttrörelserna till liv Karolina Isaksson Järnridån mellan öst och väst var ett undantag i historien och fick för en tid flyttrörelserna att stanna upp. Nu korsas gränserna igen i jakten på ett lyckligare liv och möjligheten att förverkliga drömmar. Karolina Isaksson Staden har vuxit mycket under de senaste decennierna på grund av en dynamisk arbetsmarknad och en in lyttning främst från omgivande landsortskommuner. Men det inns också grupper av utländska invandrare som blivit välkomnade efter ett första kallt mottagande. Till exempel den koloni av burmesiska lyktingar som kommit till Seinäjoki i tre vågor sedan . Burmeserna har ytterligare ökat i antal efter att forna landsmän lyttat från andra inländska städer till den livskraftiga lokala minoritetsgruppen. Respekt för dialekt Seinäjokiborna uppfattar allmänt burmeserna som litiga och pålitliga. Duktiga på att plocka bär. ”Det är typiskt för mentaliteten här att man är skeptisk i början, men sedan när man lär känna en enskild individ ur gruppen ändrar man åsikt.” Mattila hänvisar till en kollegas studie om hur man i Kuortane förhållit sig till sin hembygd. Där nämndes vid lera tillfällen illdåd som ryska trupper utfört under Stora ofreden och års krig. Där- emot beskrevs de krigsfångar som hållits i Kuortane efter fortsättningskriget som hederliga män. ”I intervjuer med ortsbor kom det fram en utbredd fördomsfullhet mot ryssar som grupp, men de som kände en rysk person hade mycket goda erfarenheter av just den ryssen.” Och omvänt växer en respekt för den lokala mentaliteten fram hos de utländska personer som lyckas bli en del av samhället. ”En intervjuad rysk in lyttare värderade mycket högt att österbottningarna står upp för sin dialekt och sina traditioner. Helt enkelt att de är ”komia”, för att använda ett lokalt begrepp”, skrattar Mattila. Andra generationen i kläm Ryssarna har under åren hört till de största utländska grupperna som slagit sig ner i Finland. Under den ryska tiden valde många ryska soldater, som efter års tjänst pensionerades från kejsarens armé, att bosätta sig i Finland. Revolutionen och kommunismen orsakade en stor lyktingvåg av ryska emigranter, och fanns ryska invandrare registrerade i HAR DISTANS. Markku Mattila är själv uppvuxen i Tavastehus och pendlar mellan jobbet i Seinäjoki och hemmet i Tammerfors. ”Mitt närmaste släktband till Österbotten är att min farmors far var från Lappo. Jag tror att det här med österbottnisk identitet är viktigare för er själva än för andra.” mars meddelade Seinäjoki att stadens politiker beslutat att man inte längre tar emot lyktingar. Syd-Österbotten blev då det enda landskapet i landet som stänger sina dörrar för lyktingar, detta i en tid då ler människor än på länge är på lykt undan krig och förtryck. I sociala medier hyllas beslutet, men många anser också att det är osolidariskt och egoistiskt. ”Det är ett beslut som inte följer partipolitiska färger. Här i trakten inns ett kompakt motstånd mot andra kulturer som är svårt att förklara. Kanske har den fennomanska propagandan haft för stort genomslag i de här trakterna”, funderar Markku Mattila, forskare på Migrationsinstitutets avdelning i Seinäjoki. Finland. Den största ryska lyktingströmmen gick dock förbi Finland till Frankrike och USA. ”Om man ser hur ryska släkter etablerat sig i Finland, kan man konstatera att de integrerat sig väl i samhället. Det var ofta första generationen som slet hårt och ick höra förolämpningar om sitt ursprung, medan den andra generationen ick ett bättre startläge.” Samma mönster gick igen hos emigrantgrupper som slog sig ner i Amerika. ”Nu ser vi ett annat mönster, där första generationen klarar sig bra, medan andra generationen har svårare att anpassa sig. De hamnar i kon likt mellan sina föräldrars värderingar och det nya landets värderingar.” I 22 – K AT TERNÖ ÖSTERBOTTNINGAR ÖVERALLT. När den kanadensiska oceanångaren Empress of Ireland förliste i Saint Lawrencefloden i maj 1914 fanns det även österbottningar bland de 1 012 omkomna. ”Fram till Första världskrigets utbrott var emigrationen från Österbotten till Nordamerika väldigt livlig”, konstaterar Markku Mattila på Migrationsinstitutet i Seinäjoki. Släkt med Västeuropa Markku Mattila samarbetade med sin kollega Magnus Enlund inför förra numret av Katternötidningen och därför innehåller analysen samma punkter som i Österbotten del 9. På senare år har världens krishärdar satt i gång stora lyktingrörelser. Samtidigt ser många välutbildade personer från uländer en möjlighet att komma ur fattigdomen genom att lytta utomlands. ”Flyttrörelserna är nu tillbaka i sitt normaltillstånd. Järnridån mellan öst och väst var ett undantag i historien när lyttrörelserna för en tid stannade upp. Sedan -talet har också Österbotten fått nya invånare, inte minst från Östeuropa.” Utbytet med kontinenten har under seklerna varit livligt. Om någon nu gifter sig med en tysk eller en schweizare väcker det förmodligen större uppmärksamhet än det gjorde för – år sedan. I västra Finland är genpoolen mycket lik den i Västeuropa, vilket tyder på att man bildat familj kors och tvärs i det som i dag är EU. Tidigare var det kvinnorna som stannade kvar och männen som rörde på sig. Den åtskillnaden gäller inte längre. Mattila räknar upp några exempel på invandrade män: ”Vi hade Hansaköpmän på medeltiden, bergmän och glasblåsare på – -talen, industrientreprenörer på – -talen. Och så förstås de ryska in lyttarna.” Han tror att den unga generationen kommer att ha en öppnare attityd mot människor från andra länder. ”När jag åkte på interrail tog det mig två dagar att komma ner till Tyskland via Sverige och Danmark. För oss var det en stor upplevelse varje gång man som tågluffare korsade en nationsgräns på väg till kontinenten. Nu betalar man några tior för att lyga ner på ett par timmar. Självklart präglar det förhållandet till omvärlden”, konstaterar Markku Mattila. JOHAN SVENLIN K AT TERNÖ – 23 Jan Sandvik Tjejen som gjorde lumpen Första intrycket av tradenomen Päivi Lester är att hon är rar och vänlig. Men bakom den mjuka fasaden döljer sig en hård vilja. I arméns gråa i USA var det disciplin och fysisk och psykisk pina som gällde. Hon fullgjorde tjänstgöringen med toppbetyg och hedersmedaljer. ”Jag ville sätta mig själv på prov. Nu vet jag att jag klarar av vad som helst.” 24 4 – K AATT TTERNÖ E R NÖ ER NÖ KA TT E R NÖ ER NÖ AT TERNÖ –2 255 ”Mitt första intryck var att hon var lite crazy, men på ett positivt sätt” U SA, South-Carolina, militärbasen i Fort Jackson. April år . En hög plankvägg mitt i terrängen känns inte särskilt lockande för -åriga Private Lester. Men det hjälps inte. Päivi tar ett fast tag i repet. Hennes höjdskräck gör inte saken bättre. Inte heller Drill Sergeants rytande i örat: Too easy Private, too easy! I armén ick hon vänja sig vid gormande, varje dag. Det kändes förstås illa, men ick inte påverka. Till den psykologiska strategin i armén hör att söndra och bygga upp igen. ”En annan människa har fullständig kontroll över dig och det inns inget annat att göra än att lyda.” Päivi bet ihop. Grät, klättrade och grät. Ända upp. ”Också när jag tagit mig upp grät jag, men där tog jag mig i kragen. Jag är ingen lipsill, men den gången var jag nog rädd.” Som ung var Päivi inte intresserad av skolan. Hennes studier vid Karleby yrkesinstitut blev på hälft, likaså hennes musicerande på cello och studier vid Kaustby Musikgymnasium. ”Jag var mer intresserad av kompisarna och pojkvännen. Jag var nog nära att marginaliseras.” Men Päivi ändrade inriktning i sitt liv. Hon skuddade småstadens stoft av sina boots och gav sig i väg till USA, Washington DC, som au-pair. Hon var då år. En tid av självständiggörande, ansvarstagan- ”Tjejen som gjorde lumpen” var en framgångsrik film omkring 1980. Huvudpersonen spelades av Goldie Hawn. 26 – K AT TERNÖ de och ökad självkänsla inleddes. Efter en kort tid träffade Päivi sitt livs kärlek, den fem år äldre amerikanen Matthew Lester, som arbetade som hedersvakt (Honour Guard) i Washington DC. Till uppgifterna hörde att skydda politiker, oficiella gäster och presidenten. En officer och gentleman Matthew minns väl ögonblicket då han första gången såg Päivi. ”På den tiden arbetade jag extra som bartender. Då jag en gång efter arbetsskiftet fram på småtimmarna stack mig in på en fest råkade Päivi vara där tillsammans med en väninna. Mitt första intryck var att hon var lite ’crazy’, men på ett positivt sätt. Hon verkade blyg, men samtidigt självsäker. Det bästa var ändå att hon var allt annat än en typisk amerikansk kvinna”, berättar Matthew. Sex månader efter det första mötet gifte de sig. ”Jag gillade Matthews ärlighet och hans sätt att visa hänsyn. Inte bara gentemot mig, utan gentemot alla. Vad jag såg i mitt inre var en tjej som skulle göra lumpen och få sin of icer och gentleman. Och jag hade ett green card, uppehållstillstånd, i ickan.” ”Båda hade vi dubbla jobb. På morgonen gick jag till Ikea och på kvällen fortsatte jag till fram till midnatt i en fyrstjärnig matrestaurang.” Vid tiden för terrordådet / bodde paret Lester i Washington DC. Terrorismen var plötsligt ett faktum i den trygga vardagen. Twin Towers i New York var inte det enda målet, också Pentagon attackerades och många människor dödades den dagen. Päivi jobbade för tillfället på en investeringsbyrå som var specialiserad på pensionsfonder och livförsäkringar för soldater. ”Bland kunderna fanns också kvinnor, vars män omkommit vid attacken. Sorgen och skräcken kändes nästan in i märgen. Men den starka amerikanska samhörighetskänslan och styrkan var otrolig. Själva var vi så unga och naiva att vi inte förstod att vara rädda.” Finland började så småningom intressera Mr Lester. Han ville med egna ögon se och uppleva hustruns hemland. Vid den tiden hade Matthew ett civilt jobb. De lyttade således till Jakobstad, köpte ett hus och renoverade det. Men redan efter tio månader lyttade de tillbaks till USA igen. ”Det var för lugnt i Finland. Människor- En lycklig familj. Matthew och Päivi Lester med barnen Amy, 8, Caitlyn, 10, och David, 6. Jan Sandvik na var så annorlunda att det var svårt att bygga upp ett socialt nätverk.” Snart var det också dags för Päivis armétjänstgöring. Huset i Jakobstad hyrdes ut och Matthew återgick till att tjänstgöra i armén. Päivi ick anställning som servitris på en matrestaurang och ägnade en stor del av fritiden åt hårdträning. ”I början klarade jag inte av en endaste armhävning, men då tjänstgöringen inleddes gjorde jag inom två minuter.” Hårda bud Tillbaka till rekryttiden på Fort Jackson. Där var det hårda bud. Ingen permission, inte en chans att få äta munkar i kantinen. ”Munkar fanns på förbjudetlistan, likaså godis. Man ick ringa hem endast på söndagar, på en mynttelefon, och samtalet ick ta högst två minuter.” ”En överordnad sade till när man ick lyfta luren från klykan och tog tid på en klocka. Inte var det mycket man hann prata om. Då befallningen kom att sluta, så var det bara end of story.” ”En gång avslutade en kvinna samtalet med ett I love you till sina barn och tiden överskreds med fem sekunder.” ”Hela kompaniet bestraffades. De som stod i slutet av kön ick inte ringa alls. Dessutom måste alla sträcka armarna upp och ner ända tills de kändes som spagetti.” Men Päivi levde sin dröm. Hon hade önskat bli soldat ända sedan hon var liten. ”Varifrån tanken kom har jag ingen aning om.” Utbildningen var indelad i två delar: en tre månaders rekryttid, Basic Training, och ett halvårs specialisering, AIT (Advanced Individual Training). Rekryttiden var fysiskt tung och innehöll mycket teori. Sju ”heliga” värden genomsyrade utbildningen: lojalitet, plikt, respekt, osjälvisk tjänstgöring, redlighet, redbarhet och personligt mod. Dagarna inleddes med fysisk träning klockan fem på morgonen. ”Varannan dag löpning, varannan dag styrketräning. Mat ick vi tre gånger om dagen, tid att äta precis så mycket som det tog för chefen. Varje dag var fylld av aktivitet, från morgon till kväll: skjutträning, navigering, marscher... Ibland klättrade vi över eller tog oss under hinder, ibland kastade vi granater över en mur eller sköt med bazooka på något avlägset mål.” Expert på närstrid Päivis favoritövning var närstrid, utan vapen. ”Då ick vi brottas kvinna mot kvinna. Vi var tio kvinnor i samma stuga och närstridsövningarna gav alla en välkommen möjlighet att avreagera sig.” Då det var sovdags behövdes inte mer än att sänka huvudet mot kudden så kom John Blund. ”Fast det hände ju att vi blev väckta mitt i natten och ick rusa ut och göra armhävningar eller städa toaletterna. Bara för nöjes skull.” Rekryterna ick också bekanta sig med ”gaskammaren”. ”Det var en förskräcklig plats. Många spydde i sina gasmasker under övningarna.” En gång smällde det till riktigt ordentligt på ett skogsläger. Päivi befann sig tillsammans med två andra kvinnor i en grop mitt i natten. Plötsligt hörde hon en enorm smäll bakom sig. Gas! ”Gasen spred sig snabbt och vi hoppade hastigt upp och kröp i väg och ropade. Enligt chefen, som i hemlighet kastat granaten i gropen, var det fel reaktion. Vi borde ha stannat kvar med gasmaskerna på och avvaktat läget.” Maten var inget för gourmeter. ”För det mesta åt vi pås- och burkmat, kall. Men inte brydde man sig om att maten var kall då man ändå var nästan medvetslös av hunger.” Någon gång kunde de få varm mat. Rekryterna bildade då en kö som rörde sig från ena ändan av bordet till den andra. Och måltiden avslutades förstås där bordet slutade. Man sov i tvåmanstält, oavsett väder och vind. Några kaminer fanns inte. Bataljonens bästa Rekryttiden avslutades med ett konditionstest. Rekryterna skulle göra armhävningar, situps och löpa allt vad tygen höll. Private Lester var kompaniets bästa kvinnliga löpare, uthålligast och snabbast. Hon var den enda kvinnan som löpte i den snabbaste gruppen tillsammans med männen. ”Nåja, visst var det häftigt”, säger hon med ett leende. Päivis resultat i konditionstestet var bataljonens bästa: / poäng. Hon var respekterad och alla visste att hon hade sisu och ett starkt pannben. Men inte att hon nått resultatet trots två frakturer i höften. ”Sprickorna berodde säkert på chefens konstiga idé: snabba spurter i nerförsK AT TERNÖ – 27 Då kom ordern till trebarnsmamman Päivi: Hon skulle inställa sig för krigstjänstgöring i Irak Jan Sandvik Den gångna våren var en bråd tid för Päivi Lester efter beslutet att ställa upp i riksdagsvalet. Hennes valteman var frågor som gäller ungdom, barnfamiljer och småföretagare. 341 röster blev resultatet i detta första försök, varav 243 i Jakobstad. ”Människor kan få för sig att jag är snäll och medgörlig. Och visst är jag snäll, men samtidigt har jag starka egna åsikter, också om jag inte visat det utåt särskilt ofta.” Men nu skulle Päivi kämpa som en lejonhona. I ett skarpt genmäle till armén sköt Päivi ner alla oskäliga krav, one by one. ”Jag åberopade bestämmelsen som säger att en person som tagit avsked från armén inte kan förpliktas att tjäna i reserven efter att ha bott en viss tid i ett annat land.” Hennes argument visade sig ta skruv och efter en månad var armén ett avslutat kapitel, för gott. Men det kunde ha gått annorlunda. ”Utan mina juridiska kunskaper skulle jag ha varit tvungen att åka till Irak. En vägran skulle ha inneburit att jag var desertör.” Fortfarande tokig backe. Efter konditionstestet ick jag gå med käppar en tid. ”Vid rekryttidens slut utnämndes Päivi till bataljonens bästa rekryt – with distinguished honours – med medeltalet , . Hon belönades med lera hedersmedaljer och var nu PFC, Private First Class, en utbildad menig. Därefter var det dags för utbildningens andra del, AIT (Advanced Individual Training), individuell utbildning för en militär karriär. Päivi ick tack vare sina strålande vitsord själv välja inriktning. Eftersom hon var intresserad av juridik, valde hon att utbilda sig till advokatbiträde (Paralegal Specialist). Efter ett halvt år ick Päivi välja vid vilken militärbas hon ville börja jobba. Hawaii lät bra! ”Mitt arbete bestod i att för advokaterna förbereda åtal som skulle tas upp i militärdomstol. Jag hann delta i två rättegångar, den ena gällde ett rattfyllerifall där en människa omkom, den andra en företag28 – K AT TERNÖ sam soldat som förfalskat ett stort antal sedlar genom kopiering. Båda dömdes till långa fängelsestraff.” USA förde krig mot Irak, men på Hawaii levde paret Lester goda dagar i sol och värme. Livet som unga och barnlösa var enkelt. ”Det fanns egentligen inte så mycket att göra, men förhållandena var underbara. Dyrt, javisst, men precis det paradis som alla föreställer sig att det är.” ”På julmorgonen kunde vi lägga in kalkonen i ugnen och vandra i väg över vägen direkt till beachen. Under simturerna var det inte ovanligt att få sällskap av havssköldpaddor. Nästan skrämmande.” Päivis militära karriär framskred väl, och än en gång ick hon ta emot en medalj, denna gång i tävlingen Paralegal of the Quarter. Kriga – på riktigt? Länge tog det inte förrän naturens lag trädde i kraft. År började Mrs Lester känna sparkar i magen, hon var gravid. Päivi och Matthew var till sig av glädje. Båda tyckte att Finland var det bästa stället att bo för en familj och i slutet av Päivis graviditet lyttade de till Jakobstad. Efter avskedet från armén skulle hon i enlighet med anställningsavtalet förbli i reserven i sex år. Barnet föddes i Finland och Päivi var nu en mor, samtidigt som hon som reservist stod till USA:s armés förfogande. Efter ett par år föddes det andra barnet. Päivi multitaskade och utbildade sig till tradenom. Så, kort efter att det tredje barnet fötts, ick hon en dunderöverraskning: order om att inställa sig för tjänstgöring i kriget i Irak. ”Jag hade lämnat armén för fyra år sedan och hade tre små barn att sköta.” Päivi kunde inte tänka sig att åka i väg. Hon grep till sitt bästa vapen: pennan. Päivi hade blivit väl insatt i USA:s militärlag och beslöt sig för att använda sig av den. Därefter följde något av en giganternas kamp. Nu har familjen Lester bott i Jakobstad i tio år. Det har gått elva år sedan Päivi tog avsked från armén. I dag arbetar hon som ekonomiansvarig på musikcaféet After Eight. Matthew är anställd som Lifecycle Service Manager på Baltic Yachts i Jakobstad och jobbet innebär mycket resande. Han vill gärna säga några ord om sin hustru. ”Päivis bästa sida är hennes osjälviskhet. Hon är den bästa vän man kan tänka sig och allas mamma, en glad och naturlig mamma. En människa som man gärna umgås med, ingen gnatare.” ”Och hon är fortfarande lika ’tokig’. Hennes tidigare blyghet och självmedvetenhet berodde mest på att hon inte alltid riktigt förstod vad jag sade. Vi är ett mångkulturellt par som verkligen respekterar och älskar varandra.” I höst inleder Päivi på nytt studier. Det blir antingen handelsvetenskap vid Vasa universitet eller en högre högskoleexamen i ledarskap inom företagsekonomi vid Centria i Jakobstad. Päivi vet vid det här laget att hon inte längre behöver gå över ån efter vatten. ”Men man vet ju aldrig vad vi hittar på i framtiden...” SUSANNE STRÖMBERG Frågor till Päivi Vilka kvinnor beundrar du och varför? • Hillary Clinton. Intelligent, stark, orädd och målmedveten. I USA är politiken mycket ”fulare” än hos oss. I dag är hon ändå en av USA:s mest ansedda kvinnor. • Oprah Winfrey. En framgångsrik kvinna som jobbar till fromma för andra människor. Hon inte bara donerar pengar till välgörenhet, utan arbetar även själv för att främja saker som hon anser viktiga. • Tarja Halonen. Ensamförsörjarmor som blev Finlands första kvinnliga president. • Jutta Urpilainen. En stark kvinna som kunde ha gett upp efter all negativ publicitet senaste höst. Men hon vill fortfarande vara med i spelet och arbeta för ett bättre Finland. Vad gör du på din fritid? ”Mycket fritid har jag inte, men får jag tid så löptränar jag och går på gym. Jag gillar att läsa biografier och sanna berättelser och fiktion. Däremot inte romantiska noveller. Senast läste jag boken 12 Years a Slave.” Du har bott fem år i USA. Vad har du haft för nytta av vistelsen? ”Jag anser att alla unga, och äldre med förresten, någon gång i livet borde vistas en lite längre tid borta från Finland. Då lär man sig uppskatta Finland och det som är typiskt för landet på ett helt annat sätt, dessutom vidgar man sin världsbild. Din man är av utländsk härkomst. Är Finland ett bra land att bo i för en utlänning? ”Visst, men vi kunde i Finland vara lite mer vidsynta. Människor betraktar i allmänhet inte min man som en utlänning, eftersom han är amerikan! Det är lustigt, för han är trots allt en invandrare. Invandrarkritiken har blivit allt hårdare i landet. Vi dömer människor och individer på basis av vad andra någon gång någon annanstans har gjort. Invandringen är inget problem om bara integrationen fungerar. Att underblåsa hat leder ingen vart.” Hur skulle du beskriva din man? ”Vi har varit gifta i 16 år, och jag kan ärligt säga att jag fortfarande är kär i honom. Matthew är snäll, hänsynsfull och pålitlig. Samtidigt är han också egensinnig, målmedveten, viljestark och äventyrslysten. I mycket lik mig. I din kampanj inför riksdagsvalet tog du upp frågor som gäller unga. Hur kunde en bättre ungdomslag se ut? ”Lagen borde absolut innehålla flera bestämmelser om förebyggande arbete, och ungdomsverkstäderna borde bli lagstadgade, det skulle trygga deras fortsatta verksamhet. Viktigt är att ung människor får tillgång till tjänster innan de marginaliseras.” ”Ungdomsgarantin är ok, men den räcker inte till. En brist är att unga som avlagt yrkesexamen inte godkänns. Tiden på ungdomsverkstad är också för kort.” Hur upplevde du armén? ”Det var fantastiskt! Jag lärde mig att vara självdisciplinerad och inte klaga på småsaker, och jag insåg styrkan i samarbete.” Borde kvinnor i Finland avtjäna värnplikt? ”Enligt min mening ja, om en gång värnplikten är obligatorisk. Det skulle ju innebära jämlikhet.” Kamraternas kommentarer Så här minns kamraterna i träningslägret i Forth Jackson Päivi. Lester, Thank you for being a good leader for our platoon. I think your maturity helped all of us grow to be more responsible. Your kind spirit will get you far in life because everyone loves the person who loves everyone and you show that through your actions. I pray you and your family have a happy life. Remember to keep close to God as God keeps close to you. You are of a great value to Him; don’t forget that. God Bless You. Lester, Good luck with your military career. You should do some spy stuff cause you’re straight out of a James Bond movie. You’re a sweetheart. Stay cool. Peace. Chefernas kommentarer Så här minns cheferna i träningslägret i Forth Jackson Päivi. Lester, Always do what you know is right, never leave your buddies behind, and stay motivated. You’ll always be a Bushmaster. Lester, Way to go. You have heart, which is what it takes to be a great soldier. Continue being strong. K AT TERNÖ – 29 Gun-Marie Wiis Det blir en begravning i Torneå som sent ska glömmas. Efter en mängd enskilda skålar dricker de församlade prästerna de vackra flickornas skål, därefter de franska och svenska kungarnas skålar. Men när de tystnar till bön brister de franska gästerna ut i skratt. Ju mer de försöker dölja skrattet, desto värre blir det. Det är den 2 september 1681, och fransmännen får vara med om ett kalas som slutar med att alla präster ligger under bordet. 3 – K AATT TTERNÖ 30 E NÖ ER Ö KA TT ER E R NÖ NÖ AT TERNÖ – 31 31 Han anklagas för att ha brutit sig in i sin herres harem och döms därför till döden Sällskapet har bästa tänkbara medvind och siktar efter tre dagar öarna i Kvarken. På järde dagen anländer de redan till Torneå, utan att under färden ha behövt byta segel en enda gång. Rutinerad resenär Jean-François Regnard (1655–1709), född i Paris, är för eftervärlden känd framför allt för de komedier han skrev. Som reslysten ung man hamnade han av en slump i Lappland sommaren 1681. Femtio år senare upptäcktes att han efterlämnat ett manuskript baserat på de dagboksanteckningar han gjort under resan. Det ger en mängd intressanta upplysningar om livet i Tornedalen och Lappland under Karl XI:s tid. 32 – K AT TERNÖ V id middagstid onsdagen den juli äntrar tre franska herrar ett skepp i Stockholm för att åka till världens ände. De tre är Jean-François Regnard, Cousteaux de Fercourt och Nicolas de Corberon, och det de uppfattar som världens ände är Lappland. Kort innan har de tre resenärerna träffat Karl XI, som föreslagit resan för dem. Regnard: ”Då kungen hörde att vi reste för att tillfredsställa vår vetgirighet, uppmanade han oss att fara till Lappland, som förtjänade att ses både på grund av sitt läge och sina invånare, som lever ett okänt liv för övriga européer.” Genom riksskattmästaren Sten Bielke får de rekommendationsbrev till guvernörerna i alla de landskap som de ska resa genom. De passerar Åland, som beskrivs som en till lyktsort för älgar, som om vintern söker sig dit över isen från Karelen och Livland. Regnard vet berätta att huden av en fälld älg tillhör kungen, och att bönderna vid dödsstraff är skyldiga att avlämna älghudar till guvernören. Jean-François Regnard har med sina år redan hunnit uppleva både det ena och det andra. Han är född med silversked i munnen, som son till en köpman som gjort sig förmögen genom handel med sill och stock isk, rimligtvis importerad från länderna i norr. Vid sin död efterlämnar fadern så mycket pengar att sonen aldrig behöver tänka på att tjäna egna. Paul-Erik Öhman, som översatt Regnards skildring av Lapplandsresan till svenska, säger så här: ”När Regnard vid tjugo års ålder träder ut i livet, är han inte bara ekonomiskt väl rustad, han har också fått en uppfostran sådan blott noblessen på den tiden hade möjlighet att ge sina söner. Han är en fullϔjädrad kavaljer, lika skicklig i att rimma på latin och franska och sjunga visor till gitarr som att rida och fäkta. Dessutom är han utrustad med ett avundsvärt tilldragande yttre.” Men Jean-François Regnard nöjde sig inte med det parisiska nöjeslivet, utan ville ut i världen. Första resmålet blir Italien, där spelpassionen lorerar i de förnäma kretsarna. När Regnard återkommer till Frankrike har han med sig en spelvinst på écus, en ofantlig summa, och dessutom materialet till det som senare blir hans mest berömda litterära verk, komedin Le Joueur (Spelaren). Också nästa resa går till Italien, men blir inte lika lyckosam. I Bologna förälskar han sig i en provençalska, som trots sina sexton år redan är gift. På Regnards väg hem till Frankrike slumpar det sig så att både denna provençalska och hennes man är med på samma skepp. Detta kapas av sjörövare, varefter resenärerna förs till Alger, där de säljs som slavar. Regnard köps av en rik oriental, Achmet Talem, och provençalskan av en gammal turk, Baba Hassan. Regnard kan trots sin ställning som slav vandra omkring fritt i Alger och lyckas bli anställd av Baba Hassan för att rita narcisser, penséer och violer på en duk som den sköna provençalskan broderar. Misslyckad flykt De besluter sig för att ly, men tas till fånga och återbördas till sina herrar. Som straff sätts Regnard att arbeta som kock i Achmet Talems kök. Detta gör han så framgångsrikt att han åter får en del friheter. Under sin fritid tillverkar han fågelburar och får lov att gå ut i staden för att sälja dem. Sedan blir det Regnards problem att två av Ahmet Talems fyra hustrur förälskar sig i honom och försöker locka honom att göra andra tjänster än de som utförs i köket. Paul-Erik Öhman beskriver händelserna så här: ”Som Josef var ståndaktig gentemot Potifars hustru är Regnard trogen sin provençalska, men han röner också Josefs öde. Just då han blivit anklagad för att ha brutit sig in i sin herres harem och därför dömd till döden, kommer det skepp som bringar honom lösepenningen och friheten. Regnard löser även ut provençalskan, vars man enligt ryktet dött i pesten på det lantgods, där han arbetat.” Allt detta, och mer därtill, bekräftas av Regnards vän och ständige följeslagare på resorna, den nämnde Nicolas de Fercourt i en berättelse som blivit bekant långt senare ( ). Trotsa dessa erfarenheter drar Regnard den april i väg en tredje gång, denna gång norrut till Holland. Hans sällskap utgörs även nu av de Fercourt, dessutom av Nicolas de Corberon, jurist till yrket, sannolikt också han en förmögen ung man i noblessen i Paris. I Amsterdam får Regnard och hans kamrater höra att det danska hovet be inner sig i Oldenburg, bara tre dagars resa därifrån. De vill inte missa chansen att träffa kungen, Christian V, men i Oldenburg är beskedet att denne redan hunnit åka vidare till Hamburg, och då de kommer dit har kungen redan hunnit lämna denna stad också. Slutligen når de till Köpenhamn, där de äntligen får audiens hos Christian V. Regnard skriver att han ”fann damerna där så spirituella och välskapta, att jag hade haft mycket svårt att skiljas från dem om man inte hade försäkrat mig att jag i Sverige skulle inna lika förtjusande damer”. Det vilda Lappland Efter mellanspelet i Stockholm ankommer Regnard och hans kamrater söndagen den juli alltså till Torneå. Han beskriver detta som världens nordligaste stad. I hans ögon är det ”blott en klunga träkojor”, men dock en rik stad, som årligen förmår betala en skatt på tvåtusen koppardaler. Landet norrut ända till Nordkap är befolkat enbart av lappar, ”ett vilt folk som inte har fasta boplatser”. Regnard berättar att man vid marknadstiden på vintern, då isen är tillräckligt stark för att bära en släde, i Torneå ser alla slags nordiska folk, ryssar, moskoviter, innar och lappar – i dag givetvis benämnda samer – från alla de tre kungadömena (Sverige, Danmark och Ryssland). Dagen efter ankomsten går Regnard för att besöka prosten Johannes Tornaeus, en berömd lärd man som inte bara översatt alla Davids psalmer till samiska och skrivit samernas historia, utan även har rest mycket i Orienten och lärt sig orientaliska språk, i tjänst hos riksrådet och diplomaten Bengt Bengtsson Oxenstierna. Regnard möts av beskedet att Tornaeus dött tre dagar tidigare. Prosten ligger utsträckt i sin kista, hustrun ligger i en annan del av rummet och visar med tårar och suckar sin saknad över den förlorade maken. En mängd av hennes kvinnliga bekanta deltar också de med snyftningar i sorgen. Det som ger en smula tröst, enligt Regnard, är en mängd stora silverskålar i antik stil fyllda med franskt och spanskt vin, några ytterligare med brännvin. Man ser noga till att de inte länge står tom- ma, och änkan avbryter ofta sina snyftningar för att be gästerna dricka. Följande dag bjuder man ut mängder av pälsverk till Regnard och hans kamrater, bland annat stora pälsfällar fodrade med vitt harskinn. Man visar lapska renskinnskläder med alla attiraljer, stövlar, handskar, skor, bälte och luva. De tre förundrar sig över att människor som de möter på vägen vid åsynen av dem tar till lykten. Nästa dag får de besök av borgmästaren, som bjuder på middag. ”Traktens invånare kom mangrant för att se oss äta”, konstaterar Regnard. I väg längs älven Följande dag åker sällskapet så i båt i väg uppåt längs Torneälven tillsammans med vägvisare och tolk. ”Man kan svårligen tänka sig något så välgjort och lätt som denna båt, vilken två eller tre man med lätthet kan bära. Man är nämligen tvungen att bära den förbi ϔlodens forsar, som är så häftiga, att de för med sig väldiga stenar. En stark vind hotade också att fylla båten med vatten. Om man inte ständigt varit beredd att ösa ut det, hade båten gått i kvav.” En stor del av tiden får resenärerna på grund av fruktansvärda forsar vandra längs älvstranden. De dödar villebråd och förundrar sig över mängden av änder, gäss och spovar, som de möter vid varje steg. ”Under färden pinades vi i hög grad av myggorna, som är en veritabel plåga i dessa trakter och som bragte oss till förtvivlan. Lapparna har inget annat medel att skydda sig mot dessa fördömda djur än att fylla den plats, där de beϔinner sig, med rök.” Också Regnard och hans kamrater ”röker ordentligt in sig” och råkar på en tysk, som bott i trettio år i Lappland och inkasserar skatten för den svenska kungens räkning. ”Ibland kan en lapp samtidigt vara skattskyldig under den svenska och den danska konungen samt under storfursten av Moskva. Till den förste betalar de för att de bor på hans område, till den andre för att de får iska på den norska sidan, där han residerar, och till den tredje för att de jagar på hans marker.” Givetvis kan Regnard och hans kamrater inte undgå bastun (basse-touches, med Regnards ord). De kommer till en bondgård och förvånas över att inna hela husets folk tillsammans i badet. Hettan är kvävande och luften är som eld. ”Något som förvånade oss mycket, då vi steg in i badet, var att se ϔlickor och gossar, mödrar och söner, bröder och systrar tillsammans där, och att de nakna kvinnorna inte kände sig generade vid åsynen av främmande personer. Men ännu mer förvånade det oss att se, att de unga ϔlickorna med kvastar slog de nakna männen och gossarna.” Regnard får förklarat för sig att piskandet öppnar porerna och underlättar svettutdunstningen. Han har svårt att förstå att de badande rätt ur det brännheta badet kastar sig i den oerhört kalla älven några steg från bastun. Han drar slutsatsen att dessa människor måste ha ett ”mycket starkt temperament”. Möte med landsman De anländer till Kengis bruk, i Karl XI (1655–1697), jämnårig med Regnard, blev Sveriges kung redan i fyra års ålder, efter faderns, Karl X Gustav:s död. En förmyndarregering under änkedrottningen Hedvig Eleonora skötte regentskapet, tills Karl XI sexton år gammal 1672 förklarades myndig att tillträda som kung. Franska var ett självklart ämne i den undervisning han fick, men han fick kämpa med språket på grund av sin dyslexi. Bara någon vecka innan han mötte Regnard hade Karl XI blivit pappa till Hedvig Sofia, sin förstfödda. Året därefter föddes Karl XII. – Porträtt av Karl XI klädd i harnesk med gulddekor och hermelinbrämad mantel. Tillskrivs David Klöcker Ehrenstrahl (1629–1698). K AT TERNÖ – 33 ”Vi var i detta ögonblick så nöjda, som om vi hållit sjä lva djävulen i svansen” Johannes Tornaeus (1607–1681), som namnet anger född i Torneå, student i Uppsala 1625, filosofie magister 1632, varefter han under några år följde diplomaten Bengt Oxenstierna på resor i Orienten och förvärvade grundlig kännedom i orientaliska språk. Efter hemkomsten fick Tornaeus som kyrkoherde i Torneå Neder-Torneås pastorat 1640. Han arbetade ambitiöst för att undervisa sin menighet, översatte centrala kristna texter till samiska och gjorde årligen resor genom Torneå lappmark, ibland ända bort till Utsjoki. 1672 författade Tornaeus en beskrivning över Torneå och Kemi lappmarker som utgavs i tryck 100 år senare. Bilden visar denna bok, numera en klassiker. 34 – K AT TERNÖ dag inom Pajala kommun, grundat och vid denna tid med de Hollandsfödda bröderna Abraham och Jakob Reenstierna som ägare. Samma bröder har – drivit ett skeppsbyggeri i Jakobstad. har bröderna adlats och bytt namnet Momma till Reenstierna. I Kengis, där man bearbetar järn och koppar från gruvor i Norrbotten, beundrar Regnard smedernas arbete, särskilt hur de förser de kopparplåtar som de tillverkar med kungens stämpel. Regnard påstår att en av smederna tar lytande koppar i sin bara hand och håller den där en stund. De ser en mängd svalor, trots det nordliga läget. De har svårt att tro på den förklaring som ges om var svalorna håller till på vintern: nämligen att dessa rullar ihop sig och gräver ner sig i gyttjan på sjöbottnen, för att ligga i dvala tills värmen återvänder. Denna uppfattning har redan beskrivits av Olaus Magnus och hävdas ännu på -talet som vetenskaplig sanning av Linné. Vid gruvan i Svappavaara blir Regnard och hans kamrater synnerligen förtjusta över att träffa en fransman. Regnard förklarar: ”Det ϔinns inte en enda trakt, hur avlägsen den än är, dit inte fransmännen funnit väg. Sedan trettio år arbetade han vid gruvan, och sannerligen, han såg mer ut som en vilde än en människa.” Denne fransman har delvis glömt sitt språk och har under hela den tid han bott i Norrbotten inte träffat någon annan landsman – det närmaste var en italienare som hade passerat Svappavaara sjutton år tidigare, ”och om vilken man aldrig sedermera hört talas”. Denne italienare var helt säkert Francesco Negri ( – ), som – reste genom Lappland mot Finnmark och Nordkap. 1 Regnards franska bekantskap i Svappavaara, Frans Servio (se artikel på s. ), blir en viktig kunskapskälla och följer med som tolk för Regnard och dennes kamrater under den fortsatta resan i Lappland. Regnard beskriver gruvorna i Svappavaara som öppna avgrunder, ”…vilka trängde ända ned till jordens medelpunkt, för att man där nära helvetet skulle kunna hämta material att tillfredsställa män1 Francesco Negri bekräftar i en reseskildring, Viaggio settentrionale, utgiven 1703, just att han träffat en fransman i Svappavaara. niskornas lyxbegär och fåfänga. De ϔlesta av dessa hål var fulla av isblock.” Mot Torne träsk Sällskapet fortsätter i riktning mot Torne träsk, smakar på laxöring (”utomordentligt läcker”) och gör som skydd mot vilda djur till natten upp en stor eld – som de glömmer att släcka. Ett hastigt uppkommet extremväder med starka vindar sätter hela skogen i brand. När sällskapet på återvägen passerar platsen jorton dagar senare brinner skogen fortfarande, men ”lyckligtvis straffas inte anstiftare av skogsbrand i detta land”. De anländer till Jukkasjärvi, berömd som marknadsplats. Regnard: ”De kristligaste lapparna nöjer sig inte med att ge gåvor åt sina präster, de frambär även offergåvor i kyrkan. Vi såg en mängd ekorrskinn, som hängde framför altaret. Då de vill avvärja någon sjukdom, som plågar deras husdjur, eller för övrigt begär framgång av Gud, bär de renhudar in i kyrkan och breder ut dem på gången som leder till altaret och där prästen nödvändigt måste gå. På detta sätt tror de kunna förskaffa sig himlens ynnest.” Enligt Regnard är lusten att gå i kyrkan dock begränsad. Kronofogden får driva dit folk med våld, säger han. Vissa försöker muta fogden med pengar för att slippa. Andra ser det som en giltig orsak att utebli att de varit i kyrkan året innan. I Jukkasjärvi anser Regnard och hans kamrater att de nått världens ände och bestämmer sig för att detta ska förevigas. De använder två dagar åt att i en stor sten rista in ”ett evigt minnesmärke”, som ska meddela eftervärlden att trenne fransmän inte avbrutit sin resa förrän de nått det ställe ”där universum tar slut”. De fraktar sedan stenen till Torne träsk och tillbringar fyra timmar ”på vägar, som ingen dödlig tidigare beträtt” med att vid sjön bestiga ett berg som överträffar de andra i höjd. Väl uppe ser de enligt Regnard i väster Lappland och Ishavet i hela dess utsträckning, ”ända till Nordkap”, påstår han. ”Detta kan man kalla att gnida sig mot jordens axel och vara vid världens ände. Här var rätta platsen att placera inskriften, vilken aldrig, tror jag, ska bli läst av andra än björnar.” Resenärerna ger platsen namnet Metavara, sammansatt av det latinska meta och det inska vaara och alltså med betydelsen ”gränsklippan”. Vintern blir inskriften uppenbarligen ändå läst – av ännu en resande fransman, Aubry de la Motraye ( – ). Denne anländer till platsen i ackja beledsagad av samme skjutskarl som varit Regnards vägvisare år tidigare. Motraye hittar stenen med dess inskrift, som nu delvis täckts av mossa. Motraye återger inskriften i sin egen reseberättelse. 2 Trots senare efterforskningar är stenen med inskriften i dag inte återfunnen. Det inns dock ingen anledning att misstro Regnard, eftersom han och hans kamrater gjorde samma inristning också på en trätavla, som de hängde ovanför altaret i Jukkasjärvi kyrka. Där inns den fortfarande kvar. 2 Skildringen utkom i sin första version på engelska 1723 under titeln Travels through Europe, Asia and into part of Africa. Professor K.B. Wiklund kom fram till att Metavara är den udde som i dag kallas Pieksennenä, på samiska Pieskenjarka. Möte med trollkarl Regnard kan under resan inte undgå att höra om de schamaner, ”trollkarlar”, som vid denna tid hade en central roll i den samiska vardagen. Regnard skickar i väg sina vägvisare för att leta upp en sådan trollkarl, och snart är sällskapet ny iket på väg till dennes kåta. ”Ni kan föreställa er, att vi i detta ögonblick var så nöjda, som om vi hållit själva djävulen i svansen, om jag kan tillåta mig att använda detta uttryck. […] Vart går man inte för att se djävulen livslevande?” Trollkarlen har lovat att säga de franska gästerna en mängd saker som de önskar veta. Under några dagar testar de trollkarlens förmåga, med den respektlösa attityd som kanske kan förväntas av människor som upplever sig vara världens mitt och alltings mått. Regnard: ”Aldrig har en besatt försatt sig i så många tillstånd som vår trollkarl. Torneå vid 1600-talets slut. Baserat på kopparstick i Erik Dalberghs Suecia antiqua et hodierna. Faksimil 1983. K AT TERNÖ – 35 ”Som efterrätt gav man oss tobak, och alla prästerna drack tills de föll under bordet” Den tavla som Regnard och hans kamrater hängde upp i Jukkasjärvi kyrka. Inskriptionen lyder: Gallia nos genuit, vidit nos Africa; Gangem Hausimus, Europeamque oculis lustravimus omnem: Casibus et variis acti terraque marique, Hic tandem stetimus, nobis ubi defuit orbis. de Fercourt, de Corberon, Regnard 18 Augusti 1681 I svensk översättning: Gallien födas oss såg: oss Afrika sett; vi ur Ganges druckit, och hela Europa med egna ögon skådat. Sedan av skiftande öden vi drivits på land och på haven, äntligen här vi gjort halt, där världen för oss tagit ända. (Översättning Arvid G:son Elg, 1948) 36 – K AT TERNÖ Han slog sig för bröstet så kraftigt och obarmhärtigt, att de blånader, varmed han var betäckt, visade att han ärligt gjorde sin sak. Därefter slog han sig lika många gånger med hammaren i ansiktet ej mindre hårdhänt, med det resultat att blodet strömmade på alla håll. Håren reste sig på hans huvud, hans ögon vände sig ut och in, hela hans ansikte blev blått, upprepade gånger kastade han sig i elden. Men trots alla dessa förberedelser lyckades han dock aldrig säga oss de saker, som vi frågade honom om.” Schamanen förklarar att ett problem är att hans ande aldrig varit längre borta än i Stockholm, medan gästerna kommer ända från Frankrike. Han har nu dessutom på grund av ålder börjat tappa tänder, och med det har hans makt börjat minska. Schamanen lovar dock säga något överraskande, om han får brännvin. Regnard blir dock inte heller imponerad av de utsagor, som spriten föranleder, och drar slutsatsen: ”Det kan hända, att det fordom, då lapparna var helt begravna i hedendomens mörker, verkligen har funnits några trollkarlar bland dem. Men jag tror, att det skulle vara svårt att nuförtiden ϔinna en enda, som kan sitt yrke.” Regnard och hans kamrater roar sig nu med ett dricka schamanen medvetslös och stjäla hans schamanattribut: ”Denna frånvaro av förstånd, som varade i tre eller fyra dagar, gav oss ett ypperligt tillfälle att frånta honom alla hans magiska instrument. Vi tog hans trumma, hans hammare och hans märke, som var hopsatt av en mängd ringar och kopparbitar, vilka bildade allehanda helvetiska ϔigurer och var förenade med varandra genom en kedja av samma metall.” När de avreser, frågar schamanen Regnard och hans kamrater om de sett hans tillhörigheter. Svaret blir att det borde väl han som trollkarl veta och att det väl för honom inte kan vara så svårt att ta reda på tjuven. Begravningskalas Ännu återstår en remarkabel händelse. Den september återvänder sällskapet till Torneå och hamnar då rakt in i begravningsevenemanget gällande Johannes Tornaeus. De förvånar sig över att begravningen fått vänta så länge, men får veta att ju högre ställning den döde haft desto mer uppskjuts begravningen. Man vill helt enkelt ha tid att förbereda en begravning värd den döde, och man måste ge tid för begravningsgästerna att resa till orten. Sannolikt inns bland dem nu på plats de allra lesta av prästerna i Österbottens församlingar. Regnards kommentar: ”Om man säger att turkarna ruinerar sig på giftermål, judarna på omskärelser och de kristna på processer, kunde man tillägga svenskarna på begravningar.” De inner prästgården i Torneå full av präster i långa svarta rockar och hattar, ”som genom sin höjd och sin form liknade de pelare som uppbär takbjälkarna i ett hus”. I mitten av rummet ligger den döde i en kista överdragen med tyg. ”Prästerna bestänkte denna med tårar, vilka rann ned för kanaler, som bildades av hårtestarna i deras långa fuktiga skägg, och denna vätska ϔick tjäna dem som vigvatten.” ”Den äldste i sällskapet höll ett liktal, och det föreföll som om han sade något mycket trist, ty det var inte långt ifrån, att han fått även oss att gråta, ehuru vi inte förstod ett ord av vad han sade.” Kvinnorna be inner sig i ett litet rum för sig och suckar förskräckligt. Den avlidnes hustru avbryter med sina snyftningar lera gånger den predikande i hans tal. Det högtidliga begravningstalet hålls av prosten i Umeå, Johannes Plantinus, som får en silverkäpp för besväret. Regnard uppfattar saken så här: ”Jag vet inte om han förtjänade käppen, jag vet blott att han skrek i högan sky. Och för att göra allt vad han sade ännu sorgligare, hade han gjort sig avskyvärt ful, i det han låtit sitt hår vara okammat och fullt av halmstrån som han inte haft tid att avlägsna. Denne man skildrade den avlidnes liv ända från födelsen till den stund då han utandades sin sista suck i livet.” Regnard berättar att det är sed i detta land att hålla liktal till och med för lakejer och pigor, om det bara inns en écu att betala talaren med. Regnard och hans sällskap inbjuds att delta i det gästabud som följer. Det inleds i stillhet, men utvecklas till en fest som heter duga. Man dricker till den dödes ära och hans familjs välgång ”i fullkomligt häpnadsväckande mängder”. ”Såsom husets bästa vänner drack prästerna värst. Efter att ha tömt några enskilda skålar kom man till konungen och andra storheter. Men först började man med de vackra ϔlickornas skål, som det är sed i hela Sverige, och först därefter kom turen till konungarna. Deras skålar tömdes ur krus, vilkas storlek stod i proportion till de kungliga personernas makt och inϔlytande.” Skål för kungen För att ära gästerna ber man Regnard dricka den franske kungens skål ur ett krus, som överträffar alla andra i rymlighet, ”liksom denne monark överträffar alla andra i makt”. ”Det hade varit ett brott att avböja denna skål. Jag drack den alltså och tömde kruset mycket tappert. Det hade inte sett vackert ut, om man i Sverige hade druckit den franske konungens skål och glömt den svenske. Vi drack den ur ett krus, som inte var mycket mindre än den första, och efter att ha låtit dessa åtföljas av andra skålar tystnade alla för att be en bön.” Just då råkar någon i Regnards sällskap säga en kvickhet, som får fransmännen att utbrista i ett så långt och högljutt skratt att alla de närvarande tar anstöt. Fatalt är att man fört bort hattarna, så att de franska gästerna inte har något bakom vilket de kan dölja sin munterhet. ”Ju mer vi försökte dölja skrattet, desto mer bröt det ut. Detta hade till följd att prästerna, som trodde att vi begabbade deras religion, avlägsnade sig ur salen och inte mera ville stiga in.” Av en präst, som är vänligare stämd än de andra, får de veta att prästerna beslutit sig för att nu i sin tur angripa fransmännens religion. Trots allt undviks dock en större kon likt. Man försonas när borden dukas av och man samlas för att röka. ”Som efterrätt gav man oss pipor och tobak, och alla prästerna drack tills de föll under bordet”, är Regnards sammanfattning av kalaset. Hans förvåning är stor, då den avlidnes måg, Olaus Graan, som är präst i Piteå, nästa dag uppenbarar sig och bjuder in till annandagsfest. Annandagsfester vid begravningar är något nytt. Sällskapet följer med och för ett samtal på franska med honom ”under den nyktra mellantid som han genomled mellan rusen”. Olaus Graan är välbevandrad även i farmaci. För att visa prov på sin konst tar han ur olika ickor fram en massa burkar av olika storlek, ”tillräckligt många för att kunna ställa upp ett helt apotek”, berättar Regnard: ”Han gav mig en bit av en bävertestikel och försäkrade, att han kunde utvinna en utomordentlig olja ur detta djurs svans. Denna medicin kunde användas för olika sorters sjukdomar.” Tillbaka till Paris Det är dags för återresa. Medan färden från Stockholm till Torneå tagit fyra dagar, tar returresan nästan fyra veckor, som följd av motvind och stiltje. Till sist går resenärerna i land i Härnösand och beger sig landvägen till Stockholm via Falun, där de beser gruvan, och Uppsala, där de beser Silverbibeln och i domkyrkan får röra vid Erik den heliges skalle och ben och i sakristian förevisas en avgudabild av Tor. Den september anländer sällskapet till Stockholm. Regnard sammanfattar: ”Där slutade vår mödosamma resa, den märkligaste som någonsin företagits. Jag skulle inte för mycket pengar ha den ogjord, men inte göra om den för ännu mera.” Uppenbarligen menade Regnard vad han sade, för efter hemresan – via Polen, Turkiet och Ungern – företog han sig aldrig mer några längre ut lykter. Han köpte sig ett litet slott nära Paris, Grillon, och satte sig ner och skrev i lugn och ro komedier, bjöd in vännerna inom litteraturen och aristokratin och underhöll dem med baler, konserter och scener ur sina skådespel, som han själv läste upp. Regnard dog år gammal, , efter en svår förstoppning, där han lät ordinera sig laxermedel som var avsett för en av hans hästar. Döden ska ha kommit ögonblickligen. Tjugotvå år senare, , fann man bland Regnards efterlämnade papper hans reseskildring från Lappland. Manuskriptet var inte färdigt, men utgavs i alla fall och med omedelbar framgång. På svenska publicerades det först . Översättaren Paul-Erik Öhman konstaterar att Regnards bok som etnogra iskt dokument ohjälpligt faller till marken. Det betyder inte att de beskrivna vittnesmålen inte i stort är autentiska. Regnard förde uppenbarligen noggranna dagboksanteckningar – i bokmanuskriptet har han sedan fyllt ut dem med detaljer ur andra samtida skildringar av Lappland. Den nämnde Aubry de la Motraye, som hittade inskriptionen vid Torne träsk år efter Regnards besök, berättar i sin bok att han träffade lappar som då fortfarande mindes Regnard. Deras beskrivning var att Regnard och hans kamrater ”var så bekväma, att de inte avlägsnade sig från älvens stränder mer än hundra eller tvåhundra steg, och detta både i Torneå, Övertorneå, Kengis bruk och Jukkasjärvi”. SVENOLOF KARLSSON Jean-François Regnard talar i sin skildring om ”lappar”, tydligen utan att alltid kunna skilja mellan lappar, finnar och svenskar. I dag skulle ursprungsbefolkningen förstås benämnas samer. 3 ”Frans Persson Servio – Fransmannen i Svappavaara” (2011). www.erikkuoksu.se Frans Servio – en argsint skalk Den landsman som Jean-François Regnard och hans kamrater mötte i Svappavaara var Frans Persson Servio. Det framgår av en studie3 av Erik Kuoksu, som är etnolog född i Jukkasjärvi och som gjort flera utredningar av de större släkterna i Övre Tornedalen. Frans Servio var född i Frankrike eller Belgien och hade med sin far Petter Servio flyttat till Sverige 1627. Uppenbarligen kom de tillsammans till Kengisverken i Pajala 1655. Om fadern är några drastiska episoder kända. Till exempel hade Petter Servio, då han arbetade vid Julita bruk i Södermanland, ”medh stoora skielsordh och Undsäijelser” hotat att skjuta ihjäl sin husbonde Johan Ditmar och med en bom slagit upp dörren till den stuga på bruket där husbonden bodde. Ditmar hade lyckligtvis varit bortrest. Petter hamnade i Nyköpings fängelse och erkände att han hade hotat Ditmar, med tillägget att alla bruksförvaltare var ”skellmar och Tiufwar”, eftersom de bedrog kronan. När rätten hotade honom med straff, sade han: ”lätt hängia migh, det wåndar iagh intet.” Petter Servio befanns vara ”een argh skallck och mootwilligh wågehals” och skulle enligt bergskollegiums beslut ”settias oppå ett skiepp och förwijsas Rijket” med sin hustru och sina barn, eftersom även hans söner var ”mootwillige och argsinte skalckar såsom fadren”. Trots detta frigavs Petter Servio småningom och hamnade på Kengis bruk, antagligen för sina yrkeskunskapers skull. Även här hamnade han i konflikt med sina arbetsgivare, bröderna Momma. 1662 beskrev Petter Servio i en inlaga till rikskanslern hur han hade arbetat för bröderna Momma i sex år, men inte fått någon lön, trots att han själv hade folk som krävde lön, mat och dryck av honom. Petter Servio hävdade att Mommorna förföljde honom eftersom han under kriget mellan Sverige och Danmark 1657–1658 hade upptäckt att de fört stångjärn och tusentals skeppsspikar över fjällen till danskarna i Norge ”vilket de ej borde ha gjort om de hade tänkt vara trogna den svenska kronan”. Målet behandlades vid fem tillfällen år 1661 av bergskollegium. Här konstaterades att Petter Servio ”icke hafwer sigh bättrat”, utan fortfarande var ”een argh person”. Därför skulle han denna gång verkligen sättas på ett skepp och förpassas ur riket. Petter Servios söner Karl och Frans blev dock kvar i Sverige. Deras ättlingar finns numera spridda under en rad släktnamn i Sverige, Norge och Finland. K AT TERNÖ – 37 Svenolof Karlsson Google/Lehtikuva gas- och skifferoljerevolution, men inte så att den förändrar trenden på längre sikt. Google din nya elleverantör? Kunderna vill ha skräddarsydd information kopplad till sin elanvändning och relaterad till hur deras hus förhåller sig till andra hus i grannskapet. Och den informationen vill de ha i realtid, inte en månad senare som ett diagram på en faktura, säger Per Espen Stoknes. Här två av hans exempel: • Energieffektiviseringen, länge förebådad, är nu här både inom bygg-, transportoch industrisektorerna. Potentialen är på – års sikt mycket stor. • Den cirkulära ekonomin tar allt mer plats: trenden är återbruk i stället för användning av nya material, produkter designas så att de blir lätta att återvinna. • Energiföretag är dåliga på kunddialog. 5 procent loggar in på en webbportal, men 80 procent responderar på proaktiva meddelanden av typ: Hej Thomas! I morgon kl. 16 blir det en elpristopp. Smart att inte köra tvättmaskinen eller duscha just då. • Kostnaderna för sol- och vindel faller allt mer, och snabbare än för övriga energislag, och tar därför också över allt mer. Googles datahall i Villmanstrand. Här har Google redan investerat över en miljard euro. Svenolof Karlsson I takt med att Google och Apple får tillträde till våra hem växer de som hot mot dagens elleverantörer. ”Vinnare blir den som förstår hur kunderna tänker”, säger Per Espen Stoknes. P Snart finns också ditt hem i mobilen. Företag som Google och Apple bara väntar på att få insyn i ditt hem, säger Per Espen Stoknes och tror att de på sikt kan ta över också som elleverantörer. 38 – K AT TERNÖ er Espen Stoknes, psykolog med en doktorsgrad i ekonomi, är forskare vid Handelshögskolan i Oslo. Han är ansvarig för högskolans masterprogram ”Grön tillväxt” och välkänd som föreläsare och författare till en rad böcker, senast på temat klimatpsykologi (”Vilka mekanismer gör att människor inte tar klimathotet på allvar?”). Han är en av grundarna till miljöteknologiföretag som GasPlas och AgroPlas, där han varit både vd och styrelseordförande, och ofta anlitad som rådgivare, till exempel av energiföretag som Statoil och Vattenfall, av mediekoncernen Sanoma, och av norska myndigheter och politiker. Hans diagnos är att energibranschen på grund av bristande social kompetens riskerar att förlora sina kunder till aktörer som Google och Apple. Särskilt fyra trender dominerar utvecklingen framåt i tiden för energimarknaden, enligt Per Espen Stoknes. • EROI (Energy Return on Investment, hur mycket energi som man får ut i förhållande till hur mycket energi som man investerar) sjunker allt mer för olja och gas. Visserligen pågår just nu en skiffer- ”Kol och gas kommer inte att försvinna som energikällor under överskådlig tid, men de blir allt mindre intressanta för investerare”, säger Per Espen Stoknes. Den nya tillväxtmarknaden stavas kundrelationer – vinnare i energibranschen blir de som bäst lyckas exploatera kundrelationerna. ”För många energiföretag är denna kundrelation begränsad till fakturan. Det är en öppen inbjudan till aktörer som Google och Apple”, säger Stoknes. Han ger åter en historik. På åttiotalet stod kampen mellan operativsystemen, på nittiotalet mellan webbläsarna. Sedan kom kriget om mobilerna, i dag utvidgat till läsplattor. Nästa stora slagfält är de smarta hemmen. Vem koordinerar din elanvändning? Vem koordinerar på ett användarvänligt sätt allt i hemmet som innehåller en elkomponent? Det är en kunskap som ligger i generna hos Apple och Google. ”Med en app för ditt smarta hus i mobilen kan Google och Apple förhandla elpriset för din räkning. Du behöver bara klicka ett ja på frågan om du vill vara med i deras kund- • Kunderna vill ha insikter, inte data. Glöm stapeldiagram. Fokusera på det enkla och konkreta: Din termostat är på 21 grader, 100 grannar ligger högre, 600 lägre. Visste du att 150 i din del av staden har sparat 300 euro/år genom bättre tätning av fönster och dörrar? grupp som kanske upphandlar el för kunder samtidigt. Du slipper välja bland elleverantörer som du ändå inte har koll på eller förtroende för.” ”Elen är inte huvudsaken, bara en del i paketet. Kunderna struntar i el. De vill ha ljus, värme, information, underhållning och social kontakt”, säger Per Espen Stoknes. Det viktiga för Google och Apple är att elen ger tillträde till hela huset. Med det får de kunskap om hur vi lever våra liv. ”Kanske säljer de nya aktörerna in paket till kunden med erbjudandet att elen är gratis, något man får på köpet?” För att detta ska bli verklighet krävs ett smart elnät och en smart mätare i hemmet. Men sådana är nu långt på väg. Stoknes nämner Google köp av Nest, som utvecklat en intelligent termostat, som lär sig hur hemmet fungerar och som automatiskt justerar temperaturer och annat utgående från dina vanor eller önskningar. ”Kanske kan dosan snart genom en sensor känna av att du är på väg in med bilen, och ställa huset i ordning så som den vet att du vill ha det.” ”En del människor tycker den här utvecklingen är spännande, andra vill inte ha den här insynen i deras liv. Men att det går åt det här hållet, det är säkert”, säger Per Espen Stoknes och tillägger: ”Det de här bolagen visat är att de kan kommunicera med stora kundgrupper. De vet att konkurrensen om elkunderna primärt inte handlar om elpriset, utan om kommunikation.” Låg socialpsykologisk kompetens Enligt Stoknes är den socialpsykologiska kompetensen i energibranschen låg. Att förstå motivation och livsstil hos kunderna är inget företagen jobbat med. ”Man konkurrerar genom några cent hit eller dit i elpriserna, men man försöker inte skapa mervärde för kunderna.” Kraften i sociala normer är enorm, säger Stoknes och nämner ett försök där det gällde att få kunderna att spara energi genom att sänka innetemperaturen. ”Människorna reagerade varken på information om hur mycket el de sparade eller att de bidrog till att rädda klimatet. Fick de däremot veta att grannarna hade sänkt temperaturen, reagerade de omedelbart.” ”Social rationalitet vinner över ekonomisk rationalitet, men det är ett okänt språk för ingenjörer. De förstår inte kraften i sociala normer.” ”Man måste i energibranschen förhålla sig till det här. Vilken roll vill dagens energiföretag ha om – år? Tio år går ganska fort”, säger Per Espen Stoknes. SVENOLOF KARLSSON K AT TERNÖ – 39 Det nya målet: en europeisk energiunion Yves Herman/TT Bild Europeiska rådet samlat 19–20 mars i år. Europeiska rådet utgörs av EU-medlemmarnas stats- eller regeringschefer, ordföranden Donald Tusk och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. ter förklarar den nya EUkommissionen att EUprojektet ska utvecklas till en energiunion. Sakkunniga tvivlar på att det kommer att lyckas. D en nya ambitionen presenterades första gången i ett strategidokument den februari: En europeisk energiunion ska skapas som tillförsäkrar varje europé leveranspålitlig, hållbar, konkurrenskraftig och prisvärd energi. Projektet frontas av EU:s energikommissionär Maros Sefcovic och klimatkommissionär Miguel Arias Canete, med stark uppbackning av Lettland i egenskap av EU:s ordförandeland första halvåret . 40 – K AT TERNÖ ”Det här är det mest ambitiösa energiprojektet i Europa sedan kol- och stålunionen. Med stöd från hela EU-kommissionen kommer jag med beslutsamhet att förverkliga energiunionen”, har Sefcovic förklarat i talarstolarna. Klimatkommissionären Canete sparar inte heller på orden: ”Efter decennier av fördröjning kommer vi inte att missa denna möjlighet att bygga en energiunion. Junckerkommissionen kommer att sätta de stora sakerna i ordning.” EU-kommissionen sammanfattar målen i fyra punkter: en solidaritetsklausul mellan medlemsländerna vad gäller energitillförsel, energi löde som en femte europeisk frihet, energieffektivisering ska alltid komma i första rummet, omställning till ett utsläppssnålt samhälle. Ordföranden för EU:s ministerråd i energifrågor, Lett- lands ekonomi- och energiminister Dana Reizniece-Ozola, har preciserat målsättningarna så här: Mellan alla dessa intressen behövs ”rätt balans”. Energin ska fås ”till överkomligt pris”, energisystemet ska vara ”tryggt och pålitligt”, den europeiska konkurrenskraften ska förstärkas. Hörnstenar i projektet är regionalt samarbete inom EU och satsning på infrastrukturen i det europeiska energisystemet – alltså smartare elnät och utbyggd transmissionskapacitet mellan länderna. Detta kräver även utveckling av ett ”sunt och marknadsdrivet investeringsklimat över hela Europa baserat på ett stabilt och transparent legalt regelverk”, förklarar Dana Reizniece-Ozola. Ny marknadsdesign I en femtonpunktsplan har klimatkommissionären Canete skisserat den nya kommissionens väg framåt, bland annat: • Inom ett år ska en ny elmarknadsdesign med lagstiftning presenteras. • Inom ska lagstiftning för trygg elförsörjning föreslås, ”hushåll och industrier ska tillförsäkras el utan avbrott”. • Inom två år ska ett förslag tas fram för hur energimarknaden ska regleras på en europeisk nivå. Vidare ska ett nytt paket för förnybar energi tas fram inom två år. I sommar ska en ambitiös reform för koldioxidmarknaden inns på plats. EU-kommissionen vågar sig dock inte på frågan hur elen ska produceras. Energiunionen ska nämligen förverkligas, förklarar Maros Sevcovic, med respekt för att varje land självt bestämmer om sin energimix. Uttytt: Omvärlden ska inte ha synpunkter på om Polen, Tyskland och andra länder vill hålla fast vid kolet. Sakkunniga skeptiska Den nya kommissionens höga svansföring övertygar inte alla. I praktiken kräver energiunionen en omfördelning av makt, från nationell nivå till EU-nivå, och i det inns många krafter som bromsar. Jean-Michel Glachant, en av de tyngsta sakkunniga som kan uppletas i ämnet, med lång erfarenhet som rådgivare i energifrågor för EU-kommissionen, hör till tvivlarna. ”Det är fråga om ett kreativt omdop av EU:s tidigare energipolitik. Vilket i och för sig är bra, ibland öppnar man nya dörrar genom att ge saker nya namn”, säger Glachant. ”Men det är en dröm som EUkommissionen kommer att få svårt att förverkliga. Bland annat för att dess maktbefogenheter inte räcker till.” I en intervju i Energy Post John Thys/TT Bild beskriver Glachant tre scenarier för hur energiunionen skulle kunna gestalta sig. Han kallar dem Eurelectric-Eurogas-scenario, Tusk-Oettinger-scenario och Vinois-Delors-scenario. I kort uttydning: Eurelectric och Eurogas representerar den europeiska el- och gasindustrin. I detta scenario omvandlas den inre marknaden till något mer sammanhängande, bland annat genom en stark reglering på europeisk nivå. Branschen vill ha regelverk som gäller på lång sikt. Det Donald Tusk (Europeiska rådets ordförande, tidigare polsk premiärminister) och Günther Oettinger (tidigare energikommissionär) förespråkar är externt baserad energisäkerhet. Länderna ska hjälpas åt med energiförsörjningen över gränserna – underförstått så att beroendet av Ryssland avslutas. EU:s inre marknad i nuvarande utformning klarar inte detta. Utrikeshandel, handelspolitik och sådant som närområdespolitik och medlemsstaternas självbestämmande måste i Tusk-Oettinger-scenariot läggas till i boxen, om en energiunion ska skapas. Det tredje scenariot, som företräds av Jean-Arnold Vinois och hans mentor Jacques Delors, kan beskrivas som ”klimatspåret”. Det går längre än de övriga genom att betona en fullt integrerad förnybarhetspolitik, konsumentfokus och innovation. ”Deras linje är en fundamental omställning av hela energisektorn. Efterfrågan måste bli ’kungarnas kung’ på det sätt vi sett inom telekom- och internetsektorn. För att lyckas med detta, behövs satsningar på forskning och utveckling, en öppning av slutkundsmarknaden och systeminnovationer”, säger Jean-Michel Glachant. EU:s nye energikommissionär, letten Maros Sefcovic, har gått ut hårt med deklarationen att EU ska utvecklas till en energiunion. Orealistiska scenarier Som han ser saken förutsätter båda de senare scenarierna ett substantiellt nytt innehåll i EU:s energipolitik. Men inget av scenarierna är särskilt realistiskt, tycker han. ”Utan en förändring av EU:s institutioner kommer utrymmet för en union att vara begränsat.” ”Den inre marknaden kommer inte att fungera, bland annat för att den förnybara energin med garanterade fasta priser inte går ihop med energy only-idén (att el säljs som en fristående produkt, utan kopp- ling till effekt)”, säger Jean-Michel Glachant. Annorlunda uttryckt: Det går inte att skapa en fungerande elmarknad, om denna ska inkludera väderberoende el som inte bara har företräde i systemet, utan även garanterar producenterna ett fast pris. SVENOLOF KARLSSON EU-kommissionen Dana Reizniece-Ozola, Lettlands energiminister. Jean-Michel Glachant, sakkunnig i energifrågor. K AT TERNÖ – 41 Energiewende splittrar Tysk land SVERIGE Rainer Jensen/TT Bild Arbetardemonstrationen mot de tyska socialdemokraternas ordförande Sigmar Gabriel är ännu ett exempel på hur svårt det är att få ekvationen i den tyska energiomställningen att gå ihop. TYSKLAND D en april protesterade kolarbetare i Berlin mot den ”klimatavgift” på brunkol som aviserats av Tysklands energiminister, samme Sigmar Gabriel. ”Han var en gång en av oss”, enligt banderollen. Nu hängdes ordföranden för det socialdemokratiska partiet, SPD, ut som en förrädare. Alltid hittills har ett samförstånd rått mellan det tyska kolfacket och det socialdemokratiska partiet. Men den tyska energiomställningen, Energiewende, skapar nya kon likter i det tyska samhället. Gabriels förslag går ut på att brunkolskraftverk äldre än år ska åläggas en särskild ”klimatavgift” för utsläpp över en viss nivå. Detta som del i ett paket där brunkolet till med miljoner ton ska bidra till utsläppsminskningar på miljoner ton, räknat på årsbasis. Bakgrunden är att utsläppen i Tyskland inte sjunker på det sätt som krävs för att landet ska nå sitt utsläppsminskningsmål till . I fackets upprop går budskapet inte att ta miste på: ”Först drabbas kraftverken, sedan dagbrotten. Hela värdeskapandekedjan rivs upp. Den som kortsiktigt vill ha bort kolet sätter en trygg och överkomlig energiförsörjning på spel. ͙͘͘ ͘͘͘ arbetsplatser ligger i potten. Men inte från vår sida. Det räcker. Vi gör motstånd! Vi kämpar för en socialt Affisch som uppmanar till demonstration mot den tyska ”klimatavgiften”. 42 – K AT TERNÖ DANMARK Vindkraft har byggts ut i stor skala i norra Tyskland, Danmark och södra Sverige och mer är på gång. Vindkraftens problem När vindkraften pressar ned elpriset, stänger Tyskland av elförbindelsen norrut, för att inte få in ännu mer el. I Danmark och Sverige växer misstron mot grannen. u När det blåser i norra Tyskland, blåser rättvis energiomställning, för tillväxt och det goda arbetet.” Klimatutgiften skulle utformas så att kraftverken till staten skulle lämna ifrån sig extra utsläppsrätter, alltså ler än deras utsläpp förutsätter i det europeiska utsläppshandelssystemet, och att staten sedan skulle makulera dessa utsläppsrätter. På så sätt skulle utbudet av utsläppsrätter totalt sett minska och innebära en reell utsläppsminskning i Europa, om än inte nödvändigtvis i Tyskland. Skär kors och tvärs I praktiken splittrar brunkolsfrågan Tyskland på allt ler ledder, inklusive de två regeringspartierna CDU, med ordföranden Angela Merkel, och SPD. Bland annat kallar CDU:s ekonomiska råd den föreslagna klimatavgiften ”ett klimatpolitiskt luftnummer”, som inte minskar koldioxidutsläppen med ett gram, men riskerar en avindustrialisering av Tyskland. Till och med en tung politiker med anknytning till det gröna partiet, Frank Bsirske, ordförande för facket för de tyska tjänsteföretagen, är en arg kritiker av klimatavgiften. Unikt nog har ett förbund i frågan vuxit fram mellan Bsirske och CDU-ordföranden i Nordrhein-Westfalen, Armin Laschet. Deras gemensamma argument är att brunkol och stenkol är de väsentliga energikällor som Tyskland behöver för att säkerställa sig mot de risker som Energiewende innebär. ”De som nu vill avsluta brunkolsverksamheten måste förklara för folk att vi under vind- och solfattiga timmar antingen kommer att behöva importera kärnkraftsel från Frankrike eller kolel med höga koldioxidutsläpp från Polen”, är en kommentar av den nämnde Armin Laschet. Går inte ihop Den politiska förvirringen förminskas inte av att Sigmar Gabriel, i egenskap av ekonomi- och energiminister, vid regeringsbildningen i jol utsåg en veteran från det gröna partiet, Rainer Baake, till sin statssekreterare. De uppfattningar dessa två herrar uttrycker ligger långt ifrån varandra. Medan Gabriel förklarar att Tyskland ”inte samtidigt kan lägga ner både kärnkraften och kolkraften”, säger Baake att Tyskland klarar att lämna kolberoendet utan några av- 15 000 gruvarbetare demonstrerar mot den klimatavgift som siktar in sig på brunkolskraftverken. Det socialdemokratiska partiets ordförande Sigmar Gabriel hör enligt banderollen inte längre till gänget. görande svårigheter och att klimatavgiften bara skulle innebära ”ett ringa ingrepp” för kraftverksägarna Kolfacket tror inte på detta. I en analys som facket beställt av investeringsbanken Lazard hävdas att Baake bygger på orealistiska förutsättningar, som ett prognosticerat elpris på – euro/MWh år , trots att terminspriserna för det året för närvarande ligger så lågt som , euro/MWh. – procent av de kraftverksanläggningar som berörs av”klimatbidraget” skulle bli olönsamma, enligt kolfacket. I Brandenburg, Sachsen och Nordrhein-Westfalen hotas därmed arbetsplatser med risk för en ”social blackout”. SVENOLOF KARLSSON det i regel också i Danmark och södra Sverige. Med den stora vindkraftsutbyggnad som nu gjorts i området blir effekten vid blåsigt väder en enorm elproduktion. Som ingen behöver och vill betala för. Allt oftare leder det till negativa elpriser – vilket alltså innebär att man på elbörsen får betalt för att ta emot elen. Samtidigt är det politiskt högprioriterat att bygga ut överföringskapaciteten mellan de tre länderna ytterligare. En grundtanke i EU:s energipolitik är att el ska kunna flöda fritt över gränserna dit där den behövs, baserat på tillgång och efterfrågan. Det kalkylerna inte förutsett är effekterna för elsystemet när vindkraft och solkraft ges företräde i näten. Den väderberoende elproduktionen följer inte variationerna i kundernas behov. På tysk sida har reaktionen blivit att stänga av förbindelsen med Danmark när det blåser mycket. Den danska och svenska elen får därigenom ingen chans att konkurrera med den tyska elen. ”Det här strider mot EU:s grundläggande frihet om att varor och tjänster ska kunna flöda fritt över gränserna och är som vi uppfattar det ett solklart brott mot det tredje marknadsdirektivet”, säger Magnus Thorstensson, analytiker på branschorganisationen Svensk Energi. På branschorganisationen Energi Danmark är det en känslig sak att hota Tyskland med EU-domstolen, men tonläget har skärpts. I ett uttalande nyligen förklarade Energi Danmarks analytiker Stine Leth Rasmussen: ”Större ledningar över gränsen är en sak, att använda dem en annan. Det mest pressande problemet vid den dansktyska gränsen i dag är att flaskhalsarna längre ner i Tyskland gör att den ökade kapaciteten överhuvudtaget inte utnyttjas.” Stine Leth Rasmussen nämnde att förbindelsen från Jylland till Tyskland redan 2012 utvidgades från 1 500 till 1 780 megawatt, men att denna ökade kapacitet i realiteten aldrig har använts. Det är, sade hon, som att ha en sexfilig motorväg, men bara använda två av filerna. ”De nuvarande begränsningarna av exporten kostar i dagsläget de nordiska elexportörerna omkring 70 miljoner euro om året”, förklarade Stine Leth Rasmussen. Varför agerar tyskarna så här? Och varför fortsätter man att i stor skala bygga ut vindkraften i området ytterligare? ”Man har nog inte haft följderna av energiomställningen klara för sig. När det blåser i Nordtyskland blåser det oftast även i Danmark och Sydsverige. Jag förstår inte hur det här problemet ska kunna lösas”, säger Magnus Thorstensson. SVENOLOF KARLSSON K AT TERNÖ – 43 Karl Vilhjálmsson Av Finlands areal definieras hela en tredjedel som myrmark, men endast en procent av Finlands myrar utnyttjas för energiproduktion. Förutsättningar för torvansamling är så hög vattentillgång i marken att växtrester på grund av syrebrist inte bryts ned. Sammansättningen och strukturen på torven varierar i hög grad beroende på växtarter och förmultningsgrad. Ackumuleringshastigheten ligger i en torvmark runt 25 gram kol per kvadratmeter och år. Räknat på att medeldjupet på torvmarken är 1,7 meter innehåller torvmark i genomsnitt cirka 59 kg kol per kvadratmeter, att jämföra med fastmarkens innehåll på ungefär 8 kg kol per kvadratmeter. Torv utgör i dag bränsle helt eller delvis vid ett femtiotal anläggningar i Finland, antingen i värmeverk eller som bränsle för processvärme vid större industrier. Jämfört med de importerade fossila bränslena har torven fördelarna att den skapar sysselsättning runt om i landet, ger skatteintäkter i flera led och förbättrar handelsbalansen. En ny studie visar att dikade skogs- och torvmarker ger ifrån sig mer växthusgaser än man tidigare antagit. Den bästa klimatåtgärden är enligt branschorganisationen Svensk Torv att skörda mer torv. 44 – K AT TERNÖ Torvens karaktär avslöjad Ett nytt tungt argument i debatten är att torv enligt C14-metoden till hälften kan klassificeras som biomassa. Bådhusflyet, bilden, är en av de myrar i Härjedalen där Herrfors skördar torv, i egenskap av huvudägare i HMAB (Härjedalens Miljöbränsle AB). Skörda torv minskar ut släppen O lika läger har länge stridit om huruvida torven ska klassi iceras som en fossil energikälla eller inte. Torv tillväxer organiskt i naturen och är alltså förnybar. Men samtidigt har mycket torv hunnit bli så gammal – den äldsta började växa efter att inlandsisen gett med sig efter den senaste istiden – att vissa grupper vill klassi icera den som fossil. FN:s klimatpanel ger torven en egen klassi icering som långsamt förnybart bränsle, och samma de inition gäller i Finland. Finland har under senare tid beskattat torven som bränsle – beloppet har varierat stort beroende på regeringarnas sammansättning. Torvbränslet omfattas även av EU:s handel med utsläppsrätter. I Sverige gör lagstiftningen skillnad mellan värme och el som produceras av torv. Värmeproduktionen belastas av utsläppsrätter, men elproduktionen tillerkänns elcerti ikat. En motivering är att elproduktionen blir effektivare om torv tillförs i pannor som bränner trädbränslen; mer energi fås ut med mindre tillförsel. Ett ofta framfört argument är att så länge återväxten av torv är större än den mängd som skördas – för närvarande är återväxten mycket större – borde torvskörden betraktas som förnybar. Frågeställningen krånglas till av att osäkerheten är stor om hur in- och ut lödena av växthusgaser på myr- och skogsmarkerna egentligen ser ut. I ett yttrande till den svenska miljömålsberedningen hänvisar branschföreningen Svensk Torv till att ny kunskap nu inns, nämligen en studie som föreningen beställt av Mats Olsson, professor i markvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet. Mats Olsson kommer till att nettoavgången av växthusgaser från organogena jordar (med hög andel organiskt material) är betydande, framför allt som effekt av att markerna dikats. Han ger spannet , – , miljoner ton koldioxidekvivalenter per år för hela Sverige. Det tyder, enligt Svensk Torvs yttrande, på att utsläppen från dikade torvmarker hittills har varit väsentligen underskattade. En gråzon i tidigare beräkningar är osäkerhet om när marken ska anses påverkad av människan eller inte – Mats Olsson drar gränsen meter från diket. Tre metoder Med detta som utgångspunkt frågar Svensk Torv hur avgången av växthusgaser från organogena jordar kan minskas och kolinlagringen i marken ökas. Tre metoder nämns: • Fortsatt produktion av skog med modi iering av dikessystem • Återskapande av våtmarker • Skörd av torv Angående den första metoden säger Svensk Torv att den kan ha fördelar, men att risken för nettoutsläpp är fortsatt stor. Angående den andra metoden hänvisas till forskning som visar att återskapande av våtmarker genom återvätning kan medföra att avgång av metangas kommer i gång och blir mycket omfattande under lång tid. Den tredje metoden har däremot fördelar: torv ger energi som komplement till träbränslen, torv kan användas för odlings- och ströändamål och torv kan användas som iber eller komposit som ersättning för fossila råvaror. Svensk Torv ser också en po- tential i att producera biodiesel ur torv. I en kampanj för torven som bränsle har Svensk Torv fört fram att inblandning av procent torv med biobränslen ökar effektiviteten i pannorna med – procent. Närmare bestämt grundar sig torvens konkurrenskraft på ”den höghumi ierade, väl torkade torvens höga värmevärde som beror på hög kolhalt och låg askhalt samt dess stora reaktivitet, som möjliggör styrning av förbränningen till emissionssnåla förlopp”. Ett annat argument bygger Svensk Torv på Mats Olssons studie. Skörda torven och efterbehandla sedan markerna till våtmark eller skogsmark, är förslaget. SVENOLOF KARLSSON u Huvudutvecklare av C metoden är det holländska forskningsinstitutet ECN (Energy research Centre of the Netherlands) med Fritz Bakker som en nyckelperson. ECN erbjuder metoden under marknadsnamnet Credits till kunder som har intresse av att bestämma proportionerna mellan fossilt och biomassa i sådant som avfall. Metoden tillämpas allt mera allmänt av energiföretag på kontinenten och ligger till grund inte minst för hur olika energiprodukter ska beskattas. Den för torvbranschen intressanta uppgiften är att samma C -metod som EU fastställt som standard för att klassi icera avfallsproduk- Nina Haglund ter visat att torven till procent kan klassi iceras som biomassa. Att spannet är så stort förklarar Jan Burvall, bränsleutvecklare på Skellefteå Kraft, med att torv till sin karaktär är heterogen. ”Torv tillväxer med väldigt olika hastighet beroende på näringstillförsel och annat, från kanske en tiondels millimeter per år till millimeter per år”, säger han. Med detta som utgångspunkt skulle torvens emissionsfaktor alltså kunna bestämmas till procent, inte procent, som fallet är när torven används för värmeproduktion. Därmed skulle torven vad gäller emissioner få en klassi icering på nivå med eller till och med bättre än naturgasen. En av representanterna i det europeiska standardiseringsarbetet för fasta återvunna bränslen är Nina Haglund. Hon berättar att C resultaten för torven redan funnits tillgängliga en längre tid. Varför har detta inte förts fram i debatten? Nina Haglund tror att ett svar inns i det ideologiska motstånd som i de internationella standardiseringskommittéerna uttryckts särskilt från tyskt håll. ”Kanske har detta att göra med att Tyskland i jämförelse inte har så mycket torvmarker och att man är rädd om dem. Även om man är överens om standardiseringsmetoderna för att bestämma vad som är biobaserade produkter, har det visat sig jättesvårt att få tyskarna att utsträcka metoden också till torven”, säger hon. ”Jag uppfattar inte det tyska motståndet som vetenskapligt grundat. Man bara säger nej, och övriga vill inte ta fajten”, säger Nina Haglund. SVENOLOF KARLSSON K AT TERNÖ – 45 Pasi Joronen/Lehtikuva Biomassa borde inte brännas, säger mäktiga miljölobbyister. Katternö allt större i vindkraft Mats Sandström Katternögruppen har snabbt profilerat sig som en av landets största vindkraftsbyggare. Det senaste tillskottet är tio möllor i vindkraftsparken Kopsa II. Miljölobby mot bioenergin E Mäktiga miljöorganisationer i EU har börjat jämställa energi från biomassa med fossil energi. Frågan är hur detta påverkar EU:s politik. Jan Vapaavuori Ibrahim Baylan 46 – K AT TERNÖ n trend i klimatdiskussionen är att lyfta fram skillnader i fråga om växthusgaseffekterna både mellan olika typer av biomassa och sättet att använda den. Vissa grupper går så långt att de ifrågasätter biomassans lämplighet som energikälla överhuvudtaget. Uppfattningen har uppenbarligen brett stöd inom de miljöorganisationer som bedriver lobbyverksamhet i Bryssel, lera av dem med direkt ekonomiskt stöd av EU-kommissionen. I ett blogginlägg nyligen berättar Kjell Andersson, som representerar den svenska branschorganisationen Svebio, om ett möte i Bryssel där han mötte företrädare för Birdlife, European Environmental Bureau och Transport & Environment. ”Deras mål är att minska koldioxidutsläppen från biobränslen till ett minimum. Bakom detta ligger tanken att koldioxidutsläpp är skadliga för klimatet oavsett ursprung. Man gör alltså ingen skillnad mellan fossil koldioxid och biogen.” ”Utvinning av biomassa likställs med gruvdrift, mineralutvinning och utvinning av fossila bränslen som kol, olja och gas”, säger han och nämner att de nämnda organisationerna vill överföra biomassan till handeln med utsläppsrätter. ”Den så kallade kolskulden är en central del av resonemanget, och man använder gärna uttryck som att användning av biomassa kan vara ’sämre än kol’. Slutsatsen blir att man lika gärna kan betrakta biomassa för energi som kol i styrsystemen för att vara säker på att ingen dålig biomassa slinker igenom”, säger Kjell Andersson. Exemplet Riga Vid mötet förde han på tal situationen i Riga. ”En stad med invånare som i dag är helt beroende av rysk fossil gas som ger stora fossila koldioxidutsläpp. Samtidigt växer skogen i Lettland så det knakar, och det inns stora arealer oanvänd åker.” ”Beräkningarna visar att Lettlands skog och mark binder in mer kol än alla utsläpp i landet. Nog borde väl miljöorganisationerna i EU bejaka att man använder biobränslen i Lettland för att bli av med gasberoendet och reducera utsläppen av fossil koldioxid, och inte kräva utsläppsrätter och tak för den biomassan?” ”Jag trodde att vi runt bordet borde kunna bli överens om det konkreta fallet. Men det gick inte. Så här gick deras invändningar: Det kanske betyder att Lettland exporterar mindre biomassa. Då måste den ersättas med någon annan biomassa – kanske från Ryssland? Och då har vi inga garantier för hållbarhet och kolförluster.” Enligt Kjell Andersson har de refererade uppfattningarna numera stor spridning i politikkonglomeratet i Bryssel. Han hänvisar till att de nämnda miljöorganisationerna är resursrika lobbyister. Till exempel har Birdlife Europe partnerskap med nationella or- ganisationer och tre stora sponsorer, varav två är cementkoncerner (Heidelberg Cement och Cemex). Internationellt har Birdlife anställda, enbart i Europa har organisationen miljoner medlemmar. Politisk aktivitet Både inländska och svenska politiker är medvetna om frågeställningen. I samband med de europeiska energiministrarnas möte i mars förklarade den tidigare energiministern Jan Vapaavuori att man från inländsk sida noga följer diskussionen och att Finland i frågan om hållbarhetskriterierna för biomassa ”har betydande nationella intressen”. Den svenska energiministern Ibrahim Baylan förklarar att han personligen avser ta en roll när det gäller att agera för att EU:s bioenergipolitik inte ska landa i missriktade beslut. Bland annat har han i det syftet bjudit in EU:s energikommissionär Maros Sefcovic till Sverige. ”Jag ser det som min uppgift att förklara för EU att användning av biomassa inte behöver handla om skogsskövling, utan tvärtom kan vara ett signi ikant tillskott i arbetet mot en förnyelsebar framtid”, säger han bland annat. Frågan är hur den nordiska bioenergins representanter står sig i konkurrensen med de europeiska lobbyproffsen. SVENOLOF KARLSSON K opsa II-möllorna står i Kopsa, ungefär tio kilometer söder om Brahestad, och invigdes of iciellt den april, med tal av ingenjören och förra skiddrottningen, Europaparlamentarikern och riksdagsledamoten Marjo Matikainen-Kallström. Med den nya vindkraftsparken ökar Katternögruppen ytterligare andelen vindkraft i sin energiportfölj. För koncernbolaget Herrfors del stod vinden i jol för procent av elproduktionen, och med Kopsa II stiger andelen ännu avsevärt. För hela Finland var vindandelen i elproduktionen i jol , procent. De tio möllorna i Kopsa II har vardera en installerad effekt på , megawatt, som alltså sammanräknat är megawatt de stunder då de går för fullt. Leverantör är Vestas, modellen kallas V , navhöjden är meter och rotordiametern meter, vilket ger en totalhöjd på cirka meter. Konstruktionsarbetet inleddes i augusti i jol, och före årsskiftet var redan en del av dem i bruk. Katternögruppens ägarandel i Puhuri, som äger Kopsa II, är procent. Det övriga ägandet delas av ett tjugotal andra energibolag i Finland. Andelen vindkraft i Herrfors energiportfölj var i fjol 11 procent, vilket kan jämföras med medeltalet i landet 1,7 procent. 51 procent av Herrfors elproduktion var koldioxidfri, och med torven inräknad var ungefär 71 procent av elen förnybar. Enligt Katternödirektören Antti Vilkuna har projektet gått enligt plan. ”Det har varit en rush i Finland för att hinna få nya vindmöllor i bruk så fort som möjligt, eftersom den högre inmatningstariffen, , euro/MWh, gäller året till slut. Sedan faller den till , euro MWh”, berättar han. ”Vi har haft fördel av vår vana att driva byggprojekt och kommunicera med berörda myndigheter, och vi har också lyckats hitta de bästa teamen för arbetet”, säger han. Med den nya regeringen kan det dock bli slut på vindkraftsutbyggnaden, då den aviserat att den utbyggnadskvot på megawatt som den förra regeringen drev fram nu ska sänkas till ”ungefär” megawatt. Enligt den senaste siffran i maj hade utbyggnaden i Finland nått megawatt, och med de projekt som är på gång kan nivån komma att nå upp till kanske megawatt innan en ny lag hinner träda i kraft. En branschkommentar strax efter att det nya regeringsprogrammet blev känt var att ”ett stort kaos” råder i fråga om vad som faktiskt ska hända. SVENOLOF KARLSSON Herrfors energikällor 2014 Vindkraftsparken Kopsa II:s tio nya vindmöllor reser sig på områdena Nahkakallio och Tuppukangas söder om staden Brahestad. K AT TERNÖ – 47 Karolina Isaksson Hemlig solteknik ska erövra världen HEMMAKRAFTVERK. Tommy Sjöskog köper el när solen går ner och säljer när den går upp. ”Den el jag säljer får jag till godo på elräkningen. Åtminstone från maj till september kommer solpanelerna att ge den mängd el som behövs för att driva hushållet”, tror han. En patenterad ny effektivare teknik för solfångare är det hemliga vapnet för Savo-Solar, som sedan en tid är listat på Stockholmsbörsen. u Det är fråga om en optisk beläggningsteknologi, som avsevärt effektiverar värmeabsorberingen i solfångarna, förklarar SavoSolars styrelseordförande Feodor Aminoff. ”Vi skjuter med atomer på olika material i vakuum, så att nanopartiklar träffar det objekt som vi vill belägga. Med metoden belägger vi våra solfångare med tre lager av material, som alla har olika funktioner.” Feodor Aminoff beskriver som en annan fördel att Savo-Solar klarar att belägga hela strukturer upp till 18 kvadratmeters storlek (3 x 6 meter). Detta gör att företaget är ensamt på marknaden om att kunna belägga stora absorbatorer i ett stycke i stället för att tvingas tillverka dem från tidigare belagd plåt på rulle. Enligt honom har detta gett ”världens effektivaste plana solfångare för produktion av värme”. Med metoden siktar Savo-Solar framför allt in sig på storskaliga anläggningar för fjärrvärme och industriell processvärme. ”En annan fördel är att vi klarar att koppla ihop solfångarna så tätt till varandra som det fysiskt är möjligt. Vi producerar därför mer solenergi på mindre yta.” De centrala elementen i den optiska beläggningstekniken är patentskyddade och är frukten av ett långvarigt utvecklingsarbete. Rötterna finns i Savcor, det hypade företag som under många år utvecklade teknologin för metallbeläggningar på mobiltelefonskal, med Nokia som den största kunden. Företaget Savo-Solar grundades av Rosa Aimo, Kaj Pischow och Vesa Sorasahi i december 2009 med verksamheten i en hyrd lokal i St Michel. I dag har företaget cirka 30 anställda, som representerar åtta nationaliteter och klarar femton språk. Viktiga steg på vägen har varit de certifieringar, Solar Keymark, som Savo-Solars produkter fått av den europeiska standardiseringsorganisationen för solfångare, och det innovationspris Intersolar Award som bolaget bland ett dussin nominerade tog hem 2011. Hittills har företaget levererat sina produkter till 17 länder. Framför allt var genombrottet en beställning på solfångare för 9 600 kvadratmeter från Løgumkloster Fjernvarme i södra Danmark. Enligt den databas som Solar Keymark upprätthåller är Savo-Solars solfångare upp till 20 procent effektivare än jämförda solfångare. ”I Europa har solfångare varit en stor produkt redan länge. I dagsläget ser vi Danmark, Tyskland, Frankrike och Italien som våra viktigaste marknader, men intresset för solfångare växer i hela världen, inte minst genom ambitionen att utveckla ickefossila energikällor”, säger Feodor Aminoff. SVENOLOF KARLSSON Savo-Solar Solfångare från Savo-Solar på tak i Lahtis. 48 – K AT TERNÖ Mikroproduktion av el är i ropet. Det kräver en del planering och nya vardagsrutiner, men Tommy Sjöskog ser det som en ingenjörsutmaning att öka självförsörjningsgraden. N ågra stenkast från Sexsjöns strand i Purmo bygger Tommy Sjöskog sitt nya hus. Det avviker från vanliga elementhus på lera sätt, men kanske främst när det gäller energilösningarna. ”Jag har byggt huset mot söder och beräknat lutningen på taket för att ge solpanelerna optimal upptagning under vår- och höstsäsongerna. Sommartid räcker solenergin och blir över. Då säljer jag överskottet till Esse Elektro-Kraft”, berättar Tommy Sjöskog. Husets inverter ser till att övergången mellan egen el och köpt el sker helt utan störningar. Hösten installerades de jorton solpanelerna för husets egen elproduktion. De tar upp kvadratmeter av takytan och producerar el under Solen skiner över Sexsjön dygnets ljusa timmar. När Katternötidningen besöker bygget vid -tiden en kväll i maj håller solen på att åka ur vinkel, men invertern visar ändå att systemet producerar omkring en kilowatt. ”Redan i februari började det producera el, också dagar när det var mulet. Det räcker naturligtvis inte för att uppfylla hela elbehovet, men från maj borde det jämna ut sig så att vi producerar ungefär den mängd el som vi förbrukar.” Förutom elproduktionen kommer solenergi också att sköta uppvärmningen av huset. På taket inns redan de stativ som ska hålla vacuumrör, eller kvadratmeter yta. ”Vattenburen golvvärme kommer att stå för husets uppvärmning. Jag räknar med att vi får all uppvärmning från solen under sommarhalvåret. Under vintern kommer jag att elda med ved för att hålla värmen i huset.” Elsnålt hushåll Han har ritat huset utifrån de dimensioner han sett behov för. Stommen beställde han från ett elementhusföretag. Golvytan på nedre plan är kvadratmeter och på övre plan inns kvadratmeter till. ”I ett småskaligt elsystem som detta är det minst lika viktigt att se till att man har en låg elförbrukning som att man har en hög elproduktion.” Huset är högisolerat för att hålla värmeförlusterna nere. För att minska elförbrukningen har han valt ett ventilationsaggregat med motström i stället för ett roterande ventilationsaggregat. Av samma orsak kommer tvättmaskinen att ta in varmvatten från husets uppvärmningssystem i stället för att värma upp tvättvattnet med el. Jordkällaren på gården kompletterar kylskåpet. Behöver vi säga att ledlampor står för all belysning? ”Jag har gått igenom alla elförbrukare i huset och siktar på att komma under en årsförbrukning på kilowatt. Hur stor del av årsförbruk- ningen som är köpt el får vi återkomma till. Jag vill helt enkelt testa hur långt ett system kan optimeras.” Solpanelerna med tillhörande utrustning ingick i ett standardpaket från en av de leverantörer som inns på marknaden. Tommy tog tre offerter och uppskattar att systemet gick på – euro, inklusive installationskostnader. ”När vi lyttar in nästa år kommer jag att kunna räkna ut återbetalningstiden noggrannare. Sedan är det en annan fråga hur elpriset kommer att röra sig i framtiden.” JOHAN SVENLIN K AT TERNÖ – 49 Elstolpar tatarfalkens nya favorit Franz Kovacshttp Allt fler tatarfalkar i Österrike häckar i kraftledningsstolpar 50 meter ovanför marknivån. Tatarfalk. Fångar sitt byte i flykten, framför allt gnagare, men även andra fåglar, som fälthöns, kråkfåglar, duvor och lärkor. Richard Zink u Tatarfalken (Falco cherrug) är näst jaktfalken världens största falk, med ett vingspann på drygt en meter. Den häckar från Östeuropa i väster till Manchuriet i öster, anpassad till öppna stäppliknande miljöer där den kan fånga bytet i horisontell lykt, inte i dykning. En kritisk faktor för tatarfalken är platsen för boet – helst bör denna innas högt uppe, där boet inte störs och därifrån falken har en god utsikt. Gärna i ett övergivet bo i ett träd. I mitten av -talet var tatarfalken närapå utrotad i Österrike, men är nu etablerad där igen, mycket tack vare de anpassade fågelholkar som ställts i ordning uppe i kraftledningsstolpar. Projektet är ett samarbete mellan organisationen Bird- Februari life, veterinärmedicinska universitetet i Wien och den österrikiska systemoperatören APG (Austrian Power Grid), som även stått för pengarna. Sedan projektet inleddes har allt ler tatarfalksungar fötts uppe i stolparna, omkring meter ovan marknivån. Under jolåret registrerades att österrikiska tatarfalkspar ick lygfärdiga ungar. Ungefär hälften av dem föddes uppe i kraftledningsstolpar. Sven Aberle, företrädare för APG, förklarar att man vid arbetet med kraftlinjerna numera alltid undersöker om man kan göra insatser som gynnar hotade djur och växter. Larmrapporter om att Golfströmmen är i färd med att ändra sitt beteende kommer ibland, men de får inget stöd av mätningar, framgår av aktuella rapporter från amerikanska och norska forskare. Mätningar visar att Golfströmmen varierar väsentligt både i fråga om styrka och temperatur både under årets lopp och mellan olika år. Men i ett -årigt perspektiv är den stabil. Detta visades för Golfströmmens huvuddel av den svenskamerikanske havsforskaren Thomas Rossby , och bekräftas nu också för den del av Golfströmmen som går genom 50 – K AT TERNÖ Norska havet. ”De första tio åren av mätningarna, – , steg temperaturen i vattnet i Golfströmmen utanför Norge dramatiskt – med en hel grad. Men – har temperaturen fallit tillbaka till års nivå”, säger havsforskarprofessorn Kjell Arild Orvik vid geofysiska institutet vid Bergens universitet i en artikel i tidningen Verdens Gang. Golfströmmen för lyttar som mest miljoner kubikmeter vatten i sekunden. Det är hundra gånger mer än den strömmande vattenmängden i all världens loder. Mars April Så här rör sig Golfströmmen i sin nordöstliga del, enligt havsforskaren Kjell Arild Orvik. Varm vinter u En varm vinter i Finland har följts Sedan den utrotningshotade tatarfalken fick hjälp med boplatser i kraftledningsstolpar är arten åter etablerad i Österrike. Golfströmmen kartlagd u Januari av en vår som blivit kallare ju längre den framskridit, i förhållande till normaltemperaturen. För norra hemisfären som helhet visar temperaturkartorna stora variationer. Till exempel hade nordöstra USA en av de kallaste vintrarna i mannaminne med ställvis rekordmängder snö. Den globala medeltemperaturen har som medeltal av de ledande mätserierna rört sig bara obetydligt under perioden. Anmärkningsvärt är däremot att de satellitbaserade och de landbaserade mätserierna skiljer sig åt allt mer. För mars visade de landbaserade serierna 0,28 grader högre global temperatur än satellitserierna (trots att de kalibrerats lika utgående från perioden 1979–2008). Skillnaden är betydande och väcker frågor om mätningarnas trovärdighet. I april mättes nytt utbredningsrekord för havsisen runt Antarktis, med 1,66 miljoner kvadratkilometer över referensvärdet. För Arktisisens del var isen 0,81 miljoner kvadratkilometer under referensvärdet. Från och med 2013 har havsisen globalt som medeltal legat över genomsnittet. Den stora väderhändelsen inför sommaren 2015 är den El Niño som utvecklats över Stilla havet och som enligt vissa prognoser kan komma att nå en ovanlig styrka. Havscirkulationen El Niño/La Niña anses vara det väderfenomen som enskilt har störst effekt på den globala medeltemperaturen. Vid en stark El Niño är vattnet i Stilla havet i ett bälte nära ekvatorn varmare än vanligt, vilket enligt läroboken skapar ett vädermönster med värme över norra USA och västra Kanada, kyla över nordöstra Kanada, blött väder över Kalifornien och starka regn i länderna längs i Sydamerikas västkust. Australien drabbas i stället av torka. Vad oroar oss? u Arbetslösheten, den ekonomiska situationen, hälso- och trygghetssystemen samt statsskulden är vad som oroar mest i Finland, att döma av svaren i den undersökning som Eurostat genomförde hösten 2014. De tillfrågade skulle välja ut två av tretton svarsalternativ. Miljö-, klimat- och energifrågan nämndes av 8 procent, utbildningssystemet av 4 procent och invandringen av 3 procent. I Sverige bekymrar också ar- betslösheten och hälso- och trygghetssystemen, men i övrigt är siffrorna avsevärt annorlunda. Skolan, miljö-, klimat- och energifrågan samt invandringen nämndes av 34, 27 respektive 24 procent av de svarande, medan bara 1 procent av svenskarna oroar sig för statsskulden. Vilka är de två viktigaste frågor som vi i vårt land måste ta itu med just nu? Färre dör av extremväder u Media förmedlar ibland påståenden att allt fler människor dör som följd av extremväder. Statistiken visar dock något helt annat: antalet döda minskar både i absoluta och relativa siffror. Som framgår av den här sammanställningen dog under perioden 1920– 1950 i genomsnitt 433 000 människor per år som följd av extrema väderhändelser. 2000–2010 dog i genomsnitt 36 000 människor om året. I relativa termer har dödligheten fallit drastiskt från 241 per en miljon människor under 1920-talet till 5 per en miljon under 2000-talets första decennium. Statistiken presenteras av World Resources Institute. De exakta källhänvisningarna kan hittas på wri.org. Antal döda per år i 1000-tal Antal döda per miljon människor Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum på basis av dataleverantören GISS. Kloten visar månadens medelavvikelse från medeltalet 2005–2014. K AT TERNÖ – 51 Källa: ENTSO-E Jarl Ahlbeck är docent i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi. Du kan ställa frågor till honom på www.katterno.fi. NASA/Getty Images Varför tar laddningen så lång tid? Varför behöver elbilar så lång tid för att ladda sina batterier? Jalle: Ett vanligt jordat hushållsuttag ger en laddeffekt på 2,3–3,7 kilowatt. Eftersom en elbil i genomsnitt klarar sig 10 kilometer på 2 kWh, kan man i köra i runda tal 15 km på en entimmes laddning. Bensin och diesel ger alltså fördelar som batteridrivna elbilar har svårt att konkurrera med. Man kan göra den här jämförelsen: Dieselns energiinnehåll är 10 kWh/liter, bensinens lite lägre. Vid tankning på en mack fyller man tanken med en hastighet av kanske 30 liter/minut. Det motsvarar 300 kWh/minut, vilket blir 18 MWh/timme. Med andra ord motsvarar energiflödet i slangen vid tankningen 18 megawatt, för bensin lite mindre. 18 megawatt är mer än den installerade effekten vid vattenkraftverket i Kaitfors och alla kraftverk i Esse å tillsammans. Om vi tänker oss att vi klarade att bygga bilbatterier med tillräcklig energitäthet och om vi vill att batterierna ska kunna laddas lika snabbt som dieselbilen vid macken, så skulle varje laddningsställe kräva högspänningsledningar och transformatorer av samma dimensioner som ett medelstort pappersbruk. En dunk med bensin är i jämförelse alltså mycket praktisk. Växer öknarna? Hur är det med ökenspridningen? Har den blivit värre? Havens väldighet kan upplevas från satelliter. 71 procent av jordytan täcks av hav, deras värmekapacitet är omkring 1000 gånger större än atmosfärens. I förgrunden den tidigare ryska rymdstationen MIR. Har värmen försvunnit ned i havet? Att temperaturen i jordens temperatur inte stigit på det sätt som klimatforskarna förutspått sägs bero på att värmen försvunnit ner i havet. Hur är det med det? Jalle: Världens hav innehåller över en miljard kubikkilometer vatten och har därför en enorm värmekapacitet. Lennart Bengtsson, en av världens ledande klimatforskare, förklarar saken så här: ”Baserat på tillgängliga mätningar under de senaste 40 åren har 90 procent av ’överskottsvärmen’ hamnat i havet. De övriga 10 procenten har smält is och snö samt 52 – K AT TERNÖ värmt upp jordytan och atmosfären. Temperaturökningen i världshavet har under de senaste 100 åren varit högst 0,1°C, så gott det nu kan beräknas. Havens medeltemperatur är omkring 3,5°C. Problemet för framtiden är därför främst hur värmen fördelar sig i havet. Blandas värmen ned effektivt, till exempel vid blåst, uppstår inga stora problem. Hittills har värmen blandats ned väl. Eftersom vattnet i världshavet inte värmts mer än så här, räcker detta för att stilla min oro åtminstone för dagen.” Jalle: Nej, detta är en myt. Sanningen är den omvända: öknarna på jorden minskar i storlek och det sker i stället en förgröning. Detta var fallet redan på 1980-talet, vilket geografiprofessorn Ulf Helldén konstaterade baserat på dåtida observationer från satelliter. Helldén fann att växtligheten bredde ut sig allt mer i öknar som Sahel, Kalahari och Gobi tvärtemot vad som påstods i media. Nu bekräftar en ny studie att tendensen fortsätter. Rubriken är ”Greenness in semi-arid areas across the globe 1981–2007”, studien (av Carlos M. Duarte med forskargrupp) publicerades nyligen i tidskriften Remote Sensing of Environment. Att myten om ökenspridningen fortfarande är stark beror enligt min mening på att media föredrar negativa nyheter och på att en del människor och organisationer har ett egenintresse av att hålla myten vid liv. Till exempel finns en hel FNorganisation som motiverar sin existens med att ökenspridningen måste bekämpas. 1996 antog FN en konvention i saken och 2006 var av FN utlyst som ett temaår om ökenspridningen. Elförsörjning under kalla vinterperioder. Länder i grönt klarar sig själva. Finland och Belgien behöver importera el varje vecka, länder i blått under minst en vecka. Noter skrivna av Adolf Fredrik Stare. Studenten Stares notbok Behövs mer elproduktion? Elpriset är rekordlågt och man stänger ner kraftverk för att de inte är lönsamma. Varför säger man då att nya kraftverk måste byggas, som Fennovoima? Jalle: Att elpriset är så lågt beror för Finlands del på att Sverige och Norge för närvarande har ett stort överskott av el och på att överföringskapaciteten till Finland är väl utbyggd. Problemet är att Finland blivit beroende av import. I fjol var Finlands nettoimport av el 21 procent. Den dag grannländerna inte har el att exportera – till exempel efter att Sverige avvecklat några kärnkraftsreaktorer – blir importelen inte bara dyr, risken är att den inte räcker till. Risken är reell vid en hård köldknäpp över norra Europa, då både vi och grannländerna måste ta all produktionskapacitet i bruk. Eftersom kraftverk dessutom åldras och måste tas ur drift så småningom, måste ny elproduktion planeras redan 10–20 år innan den behövs. Vi kan inte titta på läget i dag och tänka att framtiden ser likadan ut. Universal Images Group/Getty Images Sahel blir grönare. Sahel är namnet på den torra zon som söder om Sahara sträcker sig över hela Afrika. Här en by i Sudan. u Den 29 juni år 1810, för 205 år sedan, dog en stackars 23-årig student i Stockholm i lungsot. Det var dåligt med mat och hälsa även för studenter, då Sverige just hade förlorat Finland. Ingen skulle i dag komma ihåg honom, Adolf Fredrik Stare, om det inte var för att han, då han året innan flydde från sin studiestad Åbo inför ryssens ankomst, i brådskan glömde sin handskrivna notbok i studentlyan. Boken hamnade av någon anledning på Sibeliusmuseet i Åbo där den fortfarande finns bevarad. Stare har med gåsfjäderpenna plitat ner noter till tolv kontradanser och hela 126 (!) “pollonesser” eller polskor som vi säger i dag. När Sigismund (son till Johan III och Katarina Jagellonica) var kung både i Sverige och Polen i slutet av 1500-talet, invaderades de svenska herresätena och bondgårdarna av polsk musik och dans, och polskan i tretakt dominerar fortfarande svensk folkmusik. Stares låtar är den tidens dansmusik (folkmusik är ett alltför modernt ord). Han var antagligen en mycket skicklig spelman och skrev noter som stöd för minnet. En del låtar har han kopierat från andra notböcker, en del hört av andra spelmän, och en del uppenbarligen komponerat själv. Legendariske professorn Otto Andersson vid Åbo Akademi publicerade i tiden vissa av Stares låtar, men notboken låg mest och samlade damm i museet ända tills mästerspelmannen Arto Järvelä upptäckte den, kopierade den och själv började spela och lära ut låtarna på sina kurser. Även Stefan Kuni på Finlands svenska spelmansförbund blev entusiastisk och kopplade in Södermanlands spelmansförbund (Stare visade sig ha gått i Strängnäs gymnasium!). Nyligen är boken utgiven i faksimil. Jag deltog själv i en Starekurs med Arto Järvelä i april i år. De över 200 år gamla låtarna är i dag fortfarande vackra, livskraftiga och aktuella. Spelar man dem passligt svängigt (de är ju dansmusik) är de i regel bättre än de flesta ett par hundra år yngre spelmanslåtar. Låtarna har influenser från medeltida kyrkomusik (dorisk och mixolydisk skala), polsk mazurka och 1700-tals barockmusik från Gustaf den tredjes hovkomponist Johan Helmich Roman, samt av Bellman. Dessutom anges minst tre olika sätt att Jarl Ahlbeck stämma fiolen på. Otto Andersson ansåg att många låtar var uppteckningar från åboländska spelmän. Det har jag nog svårt att tro, men det spelar ingen roll. Studenten Stare sitter säkert förnöjt på sitt moln och gnider fiol i takt med Arto Järvelä och hans ivriga kursdeltagare. Boken fås från Finlandssvenska spelmansförbund, www.spelmansförbundet.fi. K AT TERNÖ – 53 Karolina Isaksson STARKA KRAFTER. Tjocka grenar knäcktes som tandpetare och orsakade upprepade elavbrott, säger Jussi Leppäniemi. Extremsnön tynger budget u VETELIN SÄHKÖLAITOS Vinterns specialinsatser för att reparera skadade ellinjer blev en dyr historia för Vetelin sähkölaitos. Förödelsen var som värst kring årsskiftet, när väderförhållandena skapade sällsynt svåra situationer lokalt. Tunga snömassor vek omkull träd, vars rötter inte ännu hunnit frysa fast i marken. ”När vi åtgärdat ellinjen på ett ställe och fick i gång elförsörjningen igen, hade den brutits på tre, fyra andra ställen”, säger Jussi Leppäniemi. Katternökoncernens beredskapsgrupp ryckte ut för att hjälpa till, och även Oulun Energia skickade sex personer och tre paketbilar lastade med snöskotrar och annan utrustning till de hårda förhållandena i Vetil. Slutnotan kryddades av de ersättningar som bolaget blev skyldigt att betala till kunder som drabbats av elavbrott i minst 12 timmar. ”För ett litet elbolag blir det mycket dyrt att uppfylla kraven i elmarknadslagen”, konstaterar Jussi Leppäniemi. Under sommarhalvåret kommer linjegatorna i Vetil ytterligare att breddas i samarbete med markägarna, för att minska riskerna för elavbrott orsakade av fallande träd. 54 – K AT TERNÖ Ny linje från Kaitfors u KRONOBY ELVERK En ny högspänningslinje har installerats vid Kaitfors kraftverk för att förbättra elförsörjningen. ”Vi har tidigare haft tre uttag som har försett Nedervetilområdet med el. Nu har vi tagit i bruk ett fjärde uttag som hittills varit oanvänt. Det fördelar belastningen och ökar möjligheterna till reservmatning”, berättar Johnny Haga. För att säkra elförsörjningen har den nya högspänningslinjen dragits längs en jordkabelsträckning på tre kilometer, från Kaitfors kraftverk in mot Nedervetil. Följande etapp med högspänning via jordkabel mäter en dryg kilometer och kommer i gång inom kort. Motsvarande mängd luftledning monteras ner i takt med att jordkabeln blir klar. ”Elförsörjningen blir säkrare i takt med att vi ersätter luftledningar med jordkabel. I det här området har vi haft en hel del avbrott orsakade av träd som fallit omkull. Även frekvensen av frånskiljare i elnätet ökar för varje år, vilket gör vårt underhållsarbete effektivare” säger Johnny Haga. Karolina Isaksson HÖGHÖJDSTRÄNING. Elmontörerna Tommi Kontianen och Tommy Sassila känner sina 90 nya elstolpar. Säkrare ström till Sexsjö Karolina Isaksson Ett pip säger så mycket u NYKARLEBY KRAFTVERK Ibland kommer elavbrott som en otrevlig överraskning, men ibland kan man förbereda sig. När det gäller planerade elavbrott informerar elleverantören i lokaltidningen om vilka områden som berörs och mellan vilka klockslag strömmen bryts för underhållsarbeten i elnätet. ”Alla läser inte tidningar, och därför finns det en möjlighet för oss att nå ut till så gott som alla kunder genom deras mobiltelefoner”, säger Robin Kuusisaari. Nykarleby Kraftverk har nu tagit i bruk en tjänst som sänder ut meddelanden om elavbrott per sms. Meddelandet skickas endast till de kunder som direkt berörs. För att få tillgång till tjänsten krävs att kunden meddelar elbolaget sitt mobilnummer via kundinloggningen. ”Nu behöver vi uppdatera vårt telefonregister för att nå ut till så många som möjligt. En del kunder har under åren bytt nummer eller endast meddelat numret till en fast telefon”, säger Robin Kuusisaari. Karolina Isaksson u EEKAB Invånarna kring Sexsjön i Purmo har fått en ny, förstärkt elförbindelse. Den nya ledningen har sin början i Lövsnåre och går i sydvästlig riktning längs Nordanåvägen. Den har en totalsträcka på sex kilometer. – Vi har rest 90 stolpar och dragit en isolerad luftledning som är säkrare mot stormar än vanliga luftledningar. Den kortsluts inte av mindre föremål som trädgrenar, berättar Tommy Sassila, elmontör på Esse Elektro-Kraft. Projektet avslutas under sensommaren eller hösten, när alla kablar kopplats klart. Den gamla linjen, som hittills förmedlat el till invånarna i området, kommer att rivas bort när den nya linjen tagits i bruk. NÄRPRODUCERAD EL. Nedervetilborna får en del av sin ström från Kaitfors kraftverk. FELANMÄLAN. Sms-tjänsten är redan i bruk för elkunderna, och snart kommer även vattenkunderna att få en likadan information, säger Robin Kuusisaari. Karolina Isaksson VÄRDEFULLT SKROT. Jarl Timmerbacka såg till att TUS fick in pengar från den uttjänta radiomasten i Terjärv. Mast gav klirr i klubbkassan u HERRFORS Det krävdes en riktig laginsats för att avverka den uttjänta radiomasten i Terjärv. Herrfors ansvarade för nedmonteringen av den 64 meterhöga konstruktionen och donerade den sedan till lokala idrottsföreningen TUS, som i sin tur sålde den som skrot och kammade hem intäkterna till sin föreningskassa. ”Pengarna behövs för vår breda verksamhet med fotboll, ishockey, skidåkning och friidrott. Vi har dessutom en nyrenoverad sportstuga, där vi planerar att ersätta oljepannan med jordvärme”, berättar Jarl Timmerbacka. Han har dragit in omkring 100 000 euro till föreningen under de senaste tio åren genom att samla in och sälja skrot. Till sin hjälp har han många frivilliga inom föreningen. Utrustade med en slitstark kompressor skruvade föreningens kraftkarlar och -kvinnor isär alla rör och bultar som höll ihop mastens 16 våningar, som hållit för väder och vind i decennier. Egna montörer fixar bygget u HERRFORS I stadsdelen Toivonpuisto i Ylivieska ersätts nu en högspänningslinje med fyra kilometer jordkabel. Det är ett stort projekt som innefattar sju transformatorstationer. Elinstallationerna görs av en kvintett linjemontörer från Jakobstad. ”Herrfors bemanning har förstärkts i om med köpet av Jakobstads Energiverk och därmed har vi fått nya möjligheter att ta oss an större projekt i egen regi. Tidigare har vi köpt motsvarande arbeten i Ylivieskaområdet av utomstående bolag”, berättar Herrfors nätchef Kristian Finell. Sami Tampio är en av de fem som hoppade på möjligheten att i ett roterande schema få jobba fyra dagar koncentrerat med projektet i Ylivieska och sedan ha tre dagar ledigt. ”Det är roligt att byta omgivning ibland, men själva arbetsuppgifterna är bekanta. Vi kommer att hålla på till hösten innan allt är kopplat och den gamla linjen kan rivas”, säger Sami Tampio. Esse Elektro-Kraft VD Ingvar Kulla Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen) Kunder: 3 700 Årsleverans: 50 GWh Telefon växel: 020 766 1900 Felanmälningar, utanför kontorstid: 766 2023 Kundtjänst: 020 766 1912, 020 766 1911 Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb www.eekab.fi Herrfors VD Stefan Storholm Levererar el till Alavieska, Jakobstad, Larsmo, Maxmo, Oravais, delar av Pedersöre, Terjärv och Ylivieska Kunder: 32 000 Årsleverans: 620 GWh Telefon växel: Jakobstad (06) 781 5300, Ylivieska (08) 411 0400, Kållby (06) 766 7242, Oravais (06) 385 0050, Terjärv (06) 867 5001 Felanmälan, utanför kontorstid: Jakobstad och Larsmo (06) 723 0079, Oravais, Pedersöre och Terjärv (06) 723 4521, Ylivieska el (08) 426 350, Ylivieska fjärrvärme 044 781 5375 Fakturafrågor: Jakobstad (06) 781 5312 och (06) 786 3448 Ylivieska (08) 411 0401 www.herrfors.fi, www.jpenergy.net Kronoby Elverk Karolina Isaksson VD Glen Ahlskog Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre och Karleby Kunder: 3 080 Årsleverans: 40 GWh Telefon växe: 824 2200 Felanmälan: 824 2200, 0400 126 005 Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld www.kronoby.fi/elverk Nykarleby Kraftverk VD Tony Eklund Levererar el inom staden Nykarleby Kunder: 4 900 Årsleverans 110 GWh Telefon växel: 785 6111 Felanmälan: 785 6111 Felanmälan, utanför kontorstid: 722 0050, 723 4520 Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251 www.nykarlebykraftverk.fi Vetelin Sähkölaitos TIDIGT START. Klockan sex på måndag morgon går bilen från Jakobstad mot Ylivieska. VD Juha Kauppinen Levererar el till Vetil (utom Polso, Kivikangas och Nykänen) Kunder: omkring 2 000 Årsleverans: 30 GWh Telefon växel: 866 3600 Felanmälan: 866 3600 Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali www.vetelinsahkolaitos.fi K AT TERNÖ – 55 Mitt intresse för vildmarken vaknade på allvar när jag som fjortonåring deltog i en djungelexpedition i Costa Rica. Känslan att få ta ansvar och råda över sig själv övervinner all eventuell oro. Visst kan man stöta på faror, men mitt sätt att alltid göra upp en reservplan för reservplanen har gett mig ett rykte inom vildmarkskretsar som ytterst riskmedveten. När jag arbetar som guide är de mänskliga mötena alltid en drivkraft, oberoende av omgivningen. När jag möter en publik som först verkar ointresserad brukar jag försöka lära mig mera om dem. Varför är de här? Har de något specialintresse? Det öppnar ofta för livliga samtal, och frågorna brukar byta riktning när jag kan fokusera på något som intresserar just dem. Trey Howard Vildmarksguide, arbetar nu andra sommaren som guide på arktiska museet Nanoq i Jakobstad Karolina Isaksson 56 – K AT TERNÖ
© Copyright 2024