Etanol- eländet - Katternö Group
1 • 2014 Kundtidningen från ditt energiverk Pionjärer i vindkraft Etanoleländet Färgernas Andy Nördlandskapet Österbotten Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, Nykarleby Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos. K AT TERNÖ – 1 Innehåll Tre frågor Lehtikuva /Jussi Nukari JOHN VIKSTRÖM, född 1931 Det här är ingen partitidning Vet du var och hur din el produceras? i Kronoby, släkt med nästan Gift, tre barn, tio barnbarn. Gått småskola och folkskola i Kronoby, samskola i Gamlakarleby, studerat i Helsingfors, Åbo och Tyskland. Biskop i Borgå 1970–1982, ärkebiskop 1982–1998. Idrottstokig. Har skjutit en and och en gädda med ett och samma skott. Media förmedlar varje dag rapporter där världens tillstånd beskrivs i dystra termer. Samtidigt visar officiell statistik att nöden i världen stadigt minskar och att människor får ett bättre liv. Vad ska man tro på? Enligt vad jag läst och hört och förstår får vi tro på vardera beskrivningen. De två sakerna tycks nämligen höra ihop. De medel varmed mänskorna fått en högre levnadsstandard och börjat må bättre har bidragit till att planeten nu mår sämre. Det största hotet mot vår planet och dess framtid är tyvärr mänskan. Enligt Bibeln sattes mänskan på denna jord inte bara för att härska över den utan också för att bruka och vårda den. Den förstnämnda uppgiften har vi kommit så bra ihåg att vi har glömt den andra. Vår allt större makt över naturen har vi använt till en rovdrift, som lett till många av de miljöproblem som medierna visar oss. Frågan är därför nu hur vi på samma gång ska kunna öka såväl mänskans som jordens välfärd. Vad är Österbottens styrka och vad dess svaghet? samband med Katternö Ab:s femtioårsjubileum hösten beslöt vi börja ge ut en kundtidning i ett försök att lyfta företaget och energifrågorna ur anonymiteten. Återkopplingen från läsarna har varit oerhört positiv, inte minst för att tidningen visat en journalistisk ambition och försökt hålla en bredd där alla kan hitta något av intresse. I stadsfullmäktige i Jakobstad i oktober beskyllde ledamöterna Marita Salmu (Pro Jakobstad) och Anna-Maija Lyyra (Gröna förbundet) Katternötidningen för att ”undervärdera den globala uppvärmningen” och tyckte att tidningen borde följa stadens godkända miljöstrategi. Dessa uttalanden är märkliga. Den som vill bekanta sig med de politiska partiernas åsikter kan lämpligen söka sig till partiernas egna tidningar. Idén med Katternötidningen är genom tilltro till journalistiska metoder söka kunskap och öka förståelsen för energifrågorna. Vad gäller nivån på den globala uppvärmningen har Katternötidningen återkommande redovisat of iciell temperaturstatistik och jämfört den med de scenarier som getts av IPCC och andra. Tidningen har i detta intervjuat ledande klimatforskare (bl.a. Atte Korhola, Lennart Bengtsson) och även intervjuat miljöministern. Vad borde en tidning som tar frågan på allvar göra annorlunda? Vad gäller Finlands of iciella klimatmål till hör Katternögruppen till de bästa i klassen. Vi investerade stort i Alholmens Kraft redan innan förnybarhetsmålen fanns. Vi var i jol näst störst i landet i fråga om utbyggnad av vindkraft. Nu vill vi ha en förutsättningslös diskussion om målen efter . Trots allt beslöt vi att i det här numret ge utrymme för en utförlig intervju med de grönas representant Lyyra för att hon skulle få utveckla sina synpunkter. Som alltid var förutsättningen att artikeln skulle publiceras bara i en form som hon som intervjuobjekt själv var nöjd med. Några timmar före intervjun drog sig Lyyra ur, trots det utspel som hon själv gjort. Vi utarbetade då en närliggande idé, att göra det här till ett temanummer om gröna värderingar i den österbottniska miljön. Finns en punkt där de gröna och andra grupper kan mötas och kanske förstå varandra? Vi förberedde ett upplägg på åtta sidor där frågan skulle beskrivas ur olika synpunkter, med en moderator som är välrenommerad i alla läger, inte minst i gröna kretsar. Efter en tid kom besked av denne moderator att han måste dra sig ur. Han hade i kontakter med gröna representanter dragit slutsatsen att det skulle drabba hans yrkesverksamhet, om han medverkade i tidningen. Mot den bakgrunden låter vi vår tidnings medarbetare sedan starten, Svenolof Karlsson, kommentera sin bok Domedagsklockan, som beskriver hur politiker och lobbygrupper använder hot och skrämsel som arbetsmetod. Det är trist att bokens tema visat sig ha relevans också i Katternöregionen. I halva Esse genom föräldrarna. Nyttan med Europa 4 Den nya IT-branschen 5 Säg nej till klimatmissbruket! 6 Österbotten är slätter och vida horisonter. Denna natur har skapat mänskor som nyfiket vill veta vad som finns bortom horisonten. Denna nyfikenhet har gett oss en obändig längtan efter frihet, en lika obändig lust att resa ut i världen och en ännu obändigare lust att fundera och spekulera och experimentera både på det andliga och det materiella området. Så är det ingen tillfällighet att företagsamheten är större i dessa trakter än i det övriga landet. Men samma fysiska och andliga miljö har under tidernas lopp också kunnat skapa ganska extrema och märkliga rörelser av olika slag. Biobränslen: politisk hysteri utan verkan 8 Vad är livskvalitet för dig? Enad front mot Eino 44 De yttre materiella förutsättningarna för ett gott liv är givetvis viktiga, men för mig betyder livskvaliteten framför allt att jag får ha ett gott förhållande till hustru och familj, till arbetskamrater, släkt och vänner och att jag har en livsuppgift som ger mening och mål för mitt liv och mitt arbete. Vi mänskor behöver inte bara något att leva av, vi behöver också någon eller några att leva med och vi behöver något att leva för. Ett lyft för regionen 45 Värna det öppna samhället! 12 Nördlandskapet Österbotten 18 Äntligen får jag skvätta med mina färger! 20 En italienares iakttagelser 28 Vindkraftens pionjärer 36 Politiskt beslut höjer elräkningen 42 Katternö 1 • 2014 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Köpmansgatan 10, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Projektledare Svenolof Karlsson, www.storkamp.com Redaktörer Svenolof Karlsson, Johan Svenlin, Susanne Strömberg Layout Gun-Marie Wiis, Kaj Frilund, Terje Tiilikka Pärmbild Steve Sunabacka Tryck Forsberg 2014 STEFAN STORHOLM, VD, Katternö u Esko Sillanpää, Vetil: u Päivi Girén-Saukko, Vetil ”Jag bor i byn där det finns vattenkraft och tror att min el produceras där. Det är viktigt att el produceras lokalt. Vi hade bara ett fåtal korta elavbrott efter höstens stormar, när tusentals hem i södra Finland var utan ström i flera dygn.” ”Vi värmer huset med ved och vår el produceras här Vetil. Vi har ju egna vattenkraftverk. Jag tycker att el är ganska billig med tanke på hur stor nytta den ger och hur bekvämt och och tillförlitligt den levereras.” Karolina Isaksson u Marika Hokkanen, Jakobstad ”Nej, men säkert på något smutsigt och förorenande sätt. Jag tycker elräkningen är ganska låg och skulle ha råd att betala lite mer om jag visste att el produceras på ett miljövänligt sätt.” u Stig Storbjörk, Kronoby ”Jag skulle väl gissa att vattenkraften från Vetil och Esse står för 90 procent. Vattenkraft är bra men det räcker inte, vi måste ha kärnkraft vare sig vi vill eller ej. Vindkraften har ingen framtid.” Hur produceras elen? Av elen i Katternögruppen som helhet produceras ungefär två tredjedelar från förnybara energikällor och torv, medan en tredjedel huvudsakligen kommer från kärnkraft och stenkol. Gamla nummer av tidningen kan läsas på www.katterno.fi. 2 – K AT TERNÖ K AT TERNÖ –3 Nyttan med Europa Fingrid Likströmskabel läggs ut i Nikuviken i Borgå inom det så kallade EstLink 2-projektet. Den 170 km långa kabeln med en kapacitet på 650 megawatt tas enligt planerna i bruk under 2014 och innebär en väsentlig förstärkning i transmissionskapaciteten mellan länderna. u Elmarknaden i Finland öppnades för konkurrens på 1990-talet. Samtidigt integrerades den finska elmarknaden med den nordiska elmarknaden. Syftet var att effektivera elmarknaden och därigenom skapa samhälleliga fördelar. I enlighet med marknadens principer överförs el från områden där elpriset är lägre till områden där det är högre. I dag kan vi konstatera att modellen fungerar: under de senaste åren har vi importerat förmånlig el från de övriga nordiska länderna och detta har återspeglats i ett lägre marknadspris på el. Också industrin har dragit fördel av det förmånliga nordiska elpriset. Denna vinter kommer Finland att vara starkt beroende av importerad el under perioder med sträng kyla. Elunderskottet i toppbelastningssituationer beräknas stiga till drygt 2000 megawatt! Elen kommer dock att räcka till för alla, om det finns el att köpa från Sverige, Ryssland och Estland och om överföringsförbindelserna fungerar. Den internationella elgrossistmarknaden ser till att elen styrs till de områden där behovet är störst, och marknaden fungerar således igen på ett sätt som gynnar konsumenterna. Målet för Finlands energi- och kli- 4 – K AT TERNÖ matstrategi är att säkra en nationell självförsörjning. Det betyder dock inte att vi i framtiden kan bryta elförbindelserna med grannländerna. En viktig uppgift enligt strategin är att öka produktionen av kärnkraft och vindkraft. Vad gäller kärnkraften behöver dagens elsysten förstärkas betydligt för att systemet ska klara av en bortkoppling av ett kärnkraftverk från nätet. Systemet i Finland reagerar för trögt för detta och ett fel i ett stort kärnkraftverk skulle sannolikt orsaka en omfattande störning, vilket inte kan tillåtas i dagens samhälle. Lösningen är att ansluta det finska elnätet till det internationella elnätet med växelströmsförbindelser. Beträffande vindkraft hjälper den gemensamma nordiska elmarknaden eller elmarknaden i Östersjöområdet till att utjämna vindkraftens variationer – med de resurser vi har i Finland skulle detta bli synnerligen dyrt att åtgärda helt på egen hand, och räkningen skulle betalas av elförbrukarna. Genomförandet av vår energi- och klimatstrategi baseras således i hög grad på den integrerade europeiska elmarknaden. Tysk djärvhet EU och dess medlemsländer ser allvarligt på klimatförändringen. En central åtgärd i arbetet för att bekämpa problemet är att under de kommande decennierna bygga upp ett energisystem där el kan produceras i stort utan koldioxidutsläpp. Tyskland har valt en djärv väg genom att satsa på elproduktion som i betydande grad baserar sig på förnybar energi. Under de senaste åren har en enorm mängd vind- och solkraftverk uppförts i landet samtidigt som kärnkraften avvecklas i rask takt – dock inte av klimatskäl. Besluten har fattats under en period då kol är billigt och det i Europa är möjligt att släppa ut koldioxid i luften till rekordlåga kostnader. Följden har blivit ökad kolförbränning och därmed ökade koldioxidutsläpp. Det gick inte som man tänkt sig, anser många. I Tyskland fortsätter man dock på den inslagna linjen. Vind- och solkraft behöver fortfarande stora subventioner för att klara sig i konkurrensen på elmarknaden. Detta stöd betalas av konsumenterna. En konsument i Tyskland betalar i dag betydligt mer för denna subvention än han betalar för den el han köper på marknaden. Den nya IT-branschen Den ökade subventionerade produktionen pressar å andra sidan ner priset på el på grossistmarknaden. På den öppna europeiska elmarknaden överförs denna förmånligare el med hjälp av marknadsmekanismen även till Tysklands grannländer, till glädje för konsumenterna och industrin i dessa länder. Tyskarna betalar och de andra åtnjuter fördelarna. Samtidigt försvagas den traditionella elproduktionens konkurrenskraft. Och återigen planeras nya stödsystem! Ur ett marknadsperspektiv är subventionerad vind- och solkraft problematisk. Dessa produktionsformer reagerar inte alls på det timvis noterade elpriset på grossistmarknaden, det vill säga spotpriset som bestäms timme för timme på basis av tillgång och efterfrågan. El produceras då det blåser eller då solen lyser, däremot kanske inte just under de perioder när el behövs. Den varierande produktionen belastar inte bara elnäten i Tyskland, utan också elnäten i grannländerna. Nätsäkerheten har i vissa problematiska situationer redan varit hotad. Den största risken relaterad till produktionen av förnybar energi är förmodligen ett omfattande elavbrott i Nordeuropa (blackout). För oss i Finland gäller det att noga följa utvecklingen och dra lärdom av de erfarenheter gällande politik, ekonomisk styrning och tekniska frågor som görs i Tyskland. Någon megafråga för konsumenterna i Finland är detta i och för sig inte. Bör vi inte vara nöjda, om också vi blir delaktiga av billig subventionerad tysk el...? JUKKA RUUSUNEN Verkställande direktör, Fingrid u En kollega utbrast för en tid sedan att vi är på god väg att bli ett IT-hus. Efter många år av rätt maklig utveckling rusar Katternöbolagen nu med full fart in i en verklighet där det mesta sköts och kontrolleras via datasystem. IT är inte längre endast en stödfunktion, utan ett centralt kugghjul som håller maskineriet i gång. Uppenbart väntar dessutom mycket mer av denna utveckling framöver. Vi har några händelserika år framför oss med generationsskiften inom såväl personalstyrkan som IT-miljön. Det är en stor utmaning att hitta en balanserad väg framåt. Denna nya situation för energibranschen har inte passerat systemleverantörerna obemärkt förbi. Elbolagen producerar i stort samma typ av tjänster och har rätt likadana behov. Traditionellt har elbolagen – åtminstone de mindre – även skött de flesta av sina åtaganden i egen regi. Med de senaste årens nya förpliktelser och myndighetsdirektiv har spelplanen förändrats. Det är nära nog omöjligt för små bolag att klara de nya krav som ställs på dem i fråga om teknikutveckling och kostnadseffektivitet. Att systemleverantörerna försöker utnyttja situationen är förståeligt. Men för köparna är utgångspunkten mindre trevlig. Brister de i IT-kompetens är risken att de hamnar fel. Särskilt vid större systemupphandlingar kan följderna vara förödande. Ett vanligt problem är att man inte är klar över hur nya system ska integreras med de existerande systemen och de egna arbetsprocesserna. Kravspecifikationen, i den mån sådan görs, bygger på bristfällig grund. Man förlitar sig på försäljarens försäkran att saker och ting ordnar upp sig under resans gång. Alltså: • Beställare och leverantör talar olika språk och förstår inte varandra. Man agerar utgående från antaganden om vad motparten menar. Risken är betydande att man sedan upptäcker att det som levererades inte var vad man behövde. • Parterna har inte gjort sina hemläxor ordentligt. Beställaren behöver göra en systematisk genomgång av de egna processerna innan affärsdiskussionen med en möjlig systemleverantör blir konkret. Likaså bör en ordentlig kravspecifikation göras. Utan sådan följer otrevliga överraskningar, korrigeringar och kompletteringar under projektets gång. Goda förberedelser är alltså halva jobbet! Det är inte trevligt att i efterhand inse att man behövde en cykel, fick en taskig bil och betalade för en ny buss. De problem som domstolsväsendet haft med sitt IT-system RITU är ett belysande exempel på hur det kan gå. Den goda nyheten är att många av problemen kan undvikas. En insikt är att man inte behöver göra allting själv. En annan att projekt kan behöva få ta tid. Många lösningar blir bättre om de får mogna fram (glöm bara inte att sätta upp etappmål!). Planerandet och införandet av ett nytt datasystem görs oftast vid sidan om det normala arbetet, så där- för är det viktigt att frigöra interna resurser och inte vänta för länge med att ta in extern hjälp. För bolag som traditionellt skött det mesta med egna krafter kan det framför allt krävas mod. Mod att våga ta steget ut och släppa en del av processerna. Branschorganisationen Finsk Energiindustri initierade häromåret en projektgrupp under namnet EnergiaIT 2020 för att möta de ökade IT-behoven. Bland de målsättningar som formulerats finns följande: • Kravspecifikationer bör göras för den miljö som kan förutses för år 2020 • Anvisningar bör tas fram som kan förenkla inköp av datasystem • Tydliga mallar för avtal mellan köpare och säljare bör utformas • Anskaffningsprocessen bör dokumenteras bättre Johanna Forsman nummer av Katternötidningen). AMR-projektet innebar ett flertal utmaningar gällande de systemtekniska lösningarna. Det kan te sig enkelt att fysiskt installera mätarna, men före installationsfasen behövde en lång rad IT-relaterade frågor lösas. Hur koordinerar man på ett effektivt sätt bytet av tusentals elmätare, utan att förorsaka störningar och tappa information? Redan själva bytesprocessen genererade en mängd data som måste hanteras – utöver den ström av data som genererades av de nya mätarna. Ett resultat av AMR-projektet är att våra kunder kan följa med sin elförbrukning via våra hemsidor. Detta kommer att utvecklas vidare under 2014. Välkommen att bekanta dig med din elförbrukning! ROBERT STÅHL IT-chef, Katternö Inom Katternögruppen har vi länge samarbetat kring en del processer, till exempel balanshanteringen. Ett annat större projekt som några av bolagen samkört gäller de automatiskt avlästa elmätarna (AMR, som kort beskrivits i tidigare K AT TERNÖ –5 Katternötidningens medarbetare skrev bok om hotkulturen SVENOLOF KARLSSON Karl Vilhjálmsson Säg nej till klimatmiss bruket! Några frågor till Svenolof Karlsson Du medverkar som en av tre författare i boken Domedagsklockan och myten om jordens ständiga undergång (Ekerlids förlag, 2013). Vad är det för bok? Huvudtemat är hur hot och skrämsel används – och missbrukas som argument – för att göra affärer och utöva makt. Vi granskar kritiskt den verksamheten, undersöker de nätverk som dessa intressegrupper verkar i och frågar varifrån de får sina pengar. Miljöhot missbrukas alltså på olika sätt, genom att man skräms och spelar på folks dåliga samvete. Och i klimathotett verkar man ha hittat en Sampo som till och med Kalevalahjältarna kunde avundas. Hotkulturen har spårat ur, och vi vill att ler ska få upp ögonen för detta. Hur fick du idén till boken? Jag ick en fråga i våras ( ) om jag ville skriva en sådan bok. Jag sade genast ja, och efter diskussion med förläggaren och mina medförfattare Jacob Nordangård och Marian Radetzki hittade vi ett konceptt för boken som vi alla trodde på. I det här spelade mina erfarenheter från arbetet med Katternötidningen en roll. I researchen för tidningsartiklarna har jag stött på sådant som förtjänar att beskrivas mer grundligt i en bok. Den som läser Domedagsklockan ska se att jag återanvänt en del intervjumaterial ganska ordagrant. Men det fanns allvarligare skäl. Jag har sett alltför många exempel på hur de som ifrågasätter makthavare mobbas och trakasseras. Man försöker tysta kritiker med olika slags härskarteknik, med en cynism som jag knappast skulle tro på 6 – K AT TERNÖ om jag inte sett den själv. En som drabbats är min medförfattare Jacob, som i sin doktorsavhandling gjort en pionjärgärning genom att kartlägga de nätverk, typ Romklubben, som lever på att skrämma upp folk. Bland allt han utsatts för kan nämnas disputationen, där centrala företrädare för dessa nätverk i kulisserna med maktmetoder försökte driva fram att avhandlingen inte skulle godkännas. Jag lärde mig i unga år i Österbotten att debatt var något positivt. Det var självklart att alla åsikter skulle få uttalas. Aldrig hade jag föreställt mig att samhället skulle utvecklas i en riktning där människor trakasseras för att de har ’oönskad’ världsbild. Du har medarbetat i Katternötidningen sedan första numret 2005. Hur har mottagandet varit? Fantastiskt! Och väldigt positivt. Det har kommit något brev där man inför Katternöledningen försökt framställa mig som en skummis. Men jag har personligen fått minst hundra mejl av läsare som tackat för tidningen, av olika skäl. Hur förklarar du framgången? Utgivaren har förstått att en tidning som ska tas på allvar också måste produceras seriöst och inte får vara något slarvverk. Vi har kunnat utveckla tidningen stegvis och ge den en pro il. Just det sistnämnda är viktigt. En tidning behöver lyhördhet inför läsarna, men också en integritet att stå för något själv. Om det viktigaste är att vara alla till lags, vinner man inget förtroende och inte mycket blir sagt. Tidningen har kallats klimatskeptisk… Det där är en lurig term. För det första bör journalister av princip vara skeptiska till allt. För det andra används ordet ofta för ett etikettera människor i negativt syfte. Den som läser Katternötidningen ska se att vi är noga med att lyfta fram fakta. I klimatfrågan handlar det i hög grad om att läsa innantill i oficiell temperaturstatistik. Det ska man klara med lågstadiets matematikkunskaper. Från Lilla istiden för år sedan har det blivit , grader varmare på jorden. De senaste sexton åren har temperaturen inte stigit. Det återkommande talet om den globala uppvärmningen bygger helt på påståenden om vad som enligt olika modeller ska hända i framtiden. Tricket är att få det att låta som att vi är inne i en skenande utveckling och att det är mycket bråttom att rädda världen nu. Problemet för alarmisterna är att vi nu har års facit efter de klimatmodeller (av den amerikanske forskaren James Hansen) som drog i gång klimathysterin på allvar. De första tio åren stämde den faktiska temperaturutvecklingen hyfsat med Hansens förutsägelser, men sedan har den varit fel. Nu har Hansen haft fel så länge att hans trovärdighet enligt vanliga mått är noll. Måste Katternötidningen skriva om klimatet? Politikerna har tvingat klimatfrågan på energibranschen. Nästan all lagstiftning som numera ägnas energifrågorna – och den är mycket omfattande – motiveras i slutändan med klimatargument. Det vore tjänstefel av ledningen i energibolagen att inte försöka skaffa sig en egen uppfattning i frågan. Finns det verkliga miljöproblem? Självklart. Miljöförstöringen är allvarlig i Kina. På sina håll utiskas havet. Regnskogar skövlas, ofta för palmoljeodlingar. Mediciner hamnar i naturen. Det inns mycket miljöarbete att göra! Men trots det blir jorden, som FN:s statistik tydligt visar, långsamt en bättre plats att leva på. Historiskt har de allra lesta miljöproblem bemästrats med ny teknik. Att den utvecklingen skulle avstanna nu är osannolikt. Gällande regeringsprogram hänvisar i fråga om klimatpolitiken till FN:s klimatpanel IPCC. Har du någon kommentar till det? Jag arbetade sex år i en organisation (Nordiska rådets presidiesekretariat) där jag hade politiker – riksdagsmän och ministrar – som arbetsgivare. Mitt jobb var att läsa och publicera allt som de sa i talarstolen. Ibland skrev jag själv tal för politikerna. Med all respekt för att politikeruppdraget är svårt, så lärde jag mig också att politiker inte alltid har djupa egna kunskaper i de ämnen som de ägnar sig åt. De är i händerna på ’experter’, mediestrateger och andra och är låsta i konstellationer och maktspel. Att så är fallet i klimatfrågan blir tydligt om man verkligen läser IPCC:s rapporter. Man ser då att rapportens summary for policymakers (sammanfattning för beslutsfattare) är en rent politisk produkt och inte rättvisande redovisar rapportens vetenskapliga del. Men särskilt avslöjande blir det när man läser den vetenskapliga sammanfattningen av IPCC:s nya rapport. I den sägs tydligt att någon tendens till mer extremväder inte inns, att vi inte har att vänta tipping points, och så vidare. Trots det hänvisar politiker på högsta nivå om och om igen just till extremväder och katastrofscenarier som IPCC inte ger stöd för. Politikerna vet inte vad IPCC verkligen säger. De är i händerna på fel rådgivare. av världen. Men av något skäl är vi så fångade av eländesbilder att vi inte ser fakta. Jag har rest en hel del, nu senast på landsbygden i Burma och Vietnam. Överallt är människor upptagna av att förbättra sin tillvaro, och det inns en enorm optimism inför framtiden. Så kommer man hem och möter något som känns som en klimatsekt. Vissa människor verkar kräva att få leva i ångest till varje pris. Du redovisar i boken undersökningar som visar hur människor i de nordiska länderna uppfattar tillståndet i världen vara mycket mer eländigt än det faktiskt är. Så är det, och egentligen är det obegripligt. Of iciell statistik visar mycket tydligt att både människorna och naturen – med lokala variationer förstås – mår bättre för varje år. Vi om några borde ha förutsättningar att skaffa oss en korrekt bild Du arbetar ändå själv på en huvudstadstidning… Jag inledde i höstas ett engagemang för Dagens Industri i Stockholm. Vi är i färd med att starta en webbportal för att fördjupat och mer analytiskt bevaka olika områden. Mitt jobb som journalist är att följa energibranschen. Kunde inte vara mer spännande! Varför är det så? Vi försöker hitta förklaringar i Domedagsklockan. Jag blir allt mer övertygad om att det är ett protestantiskt arv, vi tror att vi måste ha dåligt samvete redan av det skälet att vi inns till. Sedan har olika grupper upptäckt vilken grogrund detta är för affärer, politik, karriärer, frälsning. En massa agendor drivs där man på olika sätt odlar människors ångest. Att intressegrupper driver agendor kommer vi knappast ifrån. Det sorgliga är att också den grupp som skulle kunna granska dem kritiskt och avslöja dem, media, själv hittat en födkrok i detta. Framför allt de stora medierna i huvudstaden har kidnappats av en grön agenda, med Helsingin Sanomat som det värsta exemplet. Vem är du? Jag växte upp i Larsmo, huvudsakligen, och gick i skola i Jakobstad, huvudsakligen, men egentligen är jag så mycket purmobo som någon kan bli. Min far och mor är båda födda i bondfamiljer som obrutet skött sina hemman i Purmo under åtminstone femhundra år. Den äldsta förfadern jag vet namnet på, Anders, var min farfars mormors farfars farfars farfars farfars farfar, född omkring 1514. I gymnasieåren trodde jag att jag skulle bli forskare i något naturvetenskapligt ämne. Jag var jämt ute i naturen, samlade växter, lärde mig de latinska namnen. Sedan fångades jag vid Åbo Akademi mer av ämnen som filosofi och idé- och lärdomshistoria. Några år som journalist i den akademiska världen fick mig att dra slutsatsen att jag inte skulle tillbringa mitt liv i den. Jag levde med sambon i fyra år ett gröna vågen-liv i den vackra men enkelt utrustade stuga som farfarsfar byggde, odlade morötter utan gifter, högg ved och skrev artiklar om vikten av att leva alternativt. Sedan lockade den större världen. Fyra gånger har jag flyttat till Sverige och tre gånger tillbaka till Finland, vanligen lockad av jobb på andra sidan. Två gånger anställdes jag fast av Jakobstads Tidning. Jag var internationell tjänsteman i sex år, hade en chefstjänst på en kommunikationsbyrå i tre, har inom ramen för konsultuppdrag bekantat mig med ett försvarligt antal verksamheter i båda länderna. Berätta om dina böcker! Jag har skrivit ungefär tjugofem böcker, inom områden som näringslivshistoria, ledarskap, teknologiutveckling och äventyr till bergs och sjöss, och redigerat kanske tjugo andra. Många handlar helt eller delvis om Österbotten, teman är sådant som mjölkhushållning, telefonutveckling, energiproduktion, sjukhushistoria och nu senast nördar. Femton av mina böcker finns på finska, ett halvt dussin på engelska. Det här har gjort mig till en evig researcher. Man måste kolla allt själv, varje gång. Som journalist vet jag dessutom att det som sägs i media har begränsat informationsvärde. Media följer sin logik, där förenklingar, vinklingar, eländesfokusering och hot är centrala ingredienser. Ska det behöva vara så? Varför finns detta sug efter förenklade bilder, vrångbilder, sådant som skrämmer? Vem har intresse av att upprätthålla en sådan världsbild? Detta är frågor som upptar mig. Det finns inget alternativ till ett kritiskt förhållningssätt, när experter av olika slag med svartvita påståenden och hotretorik ställer krav på det ena eller andra och demoniserar oliktänkande. Det är också en viktig anledning till att jag medverkat i Domedagsklockan. K AT TERNÖ –7 Biobränslen: politisk hysteri utan verkan TT Bild /Beatrice Lundborg Uppskattning av totalt stöd till biobränslen år 2005, $/liter ersatt bensin och diesel EU27 USA Etanol 1,64–4,98 1,03–1,40 Biobränslen 0,77–1,53 0,66–0,90 Källa: Global Subsidies Initiative (2007) Mat eller drivmedel? För att fylla en bränsletank med 50 liter etanol krävs 120 kilo vete, tillräckligt för att baka 240 limpor. Här 120 limpor, vilket alltså räcker till halv tank. Sedan början av 2000-talet har det pågått en massiv global satsning på flytande biobränslen. Men biobränslen är kostsam politisk hysteri utan verkan¸ säger Marian Radetzki, världsledande resursekonom. rasilien, EU och USA är de helt dominerande producenterna av biobränslen. Det brasilianska programmet, baserat på sockerrör, är hyggligt konkurrenskraftigt i förhållande till de fossila alternativen. Biobränslena i EU och USA däremot, med fodersäd, soja och oljeväxter som råvara, inbegriper produktionskostnader som vida överstigit priset på B 8 – K AT TERNÖ bensin och diesel och är helt beroende av omfattande offentligt stöd. I högkonjunkturen under -talets första år hade politiker inga svårigheter att motivera satsningarna. De växtbaserade biobränslena beskrevs som klimatneutrala. Koldioxid släpptes visserligen ut vid förbränningen, men samma koldioxid absorberades av de växter som utgjorde råvara i nästa omgång biobränslen. Man menade också att miljön skulle må bättre. Till exempel skulle luftkvalitet och hälsa förbättras när svavel- och kväveoxidfria biobränslen ersatte fossilerna. Odling och omvandling av råvarorna till biobränslen skulle ge värdefulla tillskott till sysselsättningen. Försörjningstryggheten skulle säkras när inhemskt biobränsle ersatte oljeimport. Behovet av stöd sades dessutom vara temporärt. Den nya näringen skulle snart kunna stå på egna ben. Politikernas generositet grundade sig varken på någon djupare eftertanke eller analys, men ledde till stora framgångar för biobränsleindustrin. År uppgick den globala produktionen av etanol och biodiesel till , miljoner fat/dag. hade volymen närmare sexdubblats till , miljoner fat/dag. Stödet, som i sista hand belastade konsumenter och skattebetalare, uppgick till mellan och procent av priset för den ersatta produkten. Värdet på de totala subventionerna förra året kan grovt beräknas till miljarder, ett belopp som ligger i samma härad som hela det globala u-landsbiståndet ( miljarder år ). En rad studier visar att biobränslenas klimateffekter i bästa fall är marginella. Enligt MIT Energy Laboratory (Energy & Environment, ) framkom i fyra av fem granskade studier att produktionsprocessen krävde fossilinsatser motsvarande omkring procent av den energi som etanolen representerar, och att alltså utsläppen blev högre än vid direkt användning av fossilbränslen. Den ringa effekten på utsläppen jämte de höga kostnaderna för programmet gör biobränslena hiskligt dyra som klimatpolitiskt instrument, vilket siffrorna i tabellen här intill belyser. Kostnaderna framstår som ännu mer extrema jämfört med priset på EU:s utsläppsrätter. Extremvärdet för stödet till etanol i Europa ( ) lär härröra från de svenska stödprogrammen. Kostnaden för stödet till biobränslen, $/ton CO2-minskning EU27 USA Biodiesel 340–1300 290–400 Etanol 590–4520 370–545 Källa: OECD (2007b) Ofantligt stöd Det totala offentliga stödet till denna näring är ofantligt. Förutom olika former av kontanta betalningar och skattelättnader måste även kostnaden till följd av handelshinder räknas med, liksom skatter och andra pålagor på varor som konkurrerar med biobränslena. I en rad studier har Global Subsidies Initiative ( ) försökt att beräkna det samlade värdet av alla förmåner som producenterna av biobränslen i EU och USA åtnjöt i mitten av årtiondet. En viktig iakttagelse är att omvandlingen av biomassa till transportbränslen resulterar i mycket större energiförluster än omvandling till värme och elektricitet. Enligt EU-kommissionens Joint Research Center ( ) reduceras utsläppen i Europa med upp till ton koldioxid per hektar skörd när biomassan omvandlas till lytande bränslen, men med mer än ton om skörden nyttjas för att eliminera kol vid produktion av elektricitet. Med klimatet som ledstjärna borde följaktligen all biomassa som är tillgänglig för energiomvandling nyttjas för att ersätta fossiler i värme- och elproduktion. Biobränslenas förespråkare pekar ofta på dessa produkters generella miljömässiga fördelar. Men inte heller detta påstående håller vid närmare granskning. Miljöforskningsinstitutet EMPA har genomfört livscykelanalyser av den aggregerade miljömässiga belastningen från biorespektive fossilbränslen. Indikatorn för bensin och diesel hamnar på en nivå kring . Till och med sockeretanolen från Brasilien, med indikatorn , bedöms belasta miljön mer än fossilerna. Faist et.al., ( ) har funnit att den totala miljöbelastningen för samtliga grödor blir dubbelt så stor eller högre jämfört med bensin. Satsningen på biomassa har ibland motiverats med ökad sysselsättning. Men skapandet av sysselsättning i denna subventionerade näring är lika groteskt kostsam som klimatstabiliseringen. Samhällsekonomin skulle må mycket bättre om sysselsättning i stället skapades i ett program för manuell grävning av diken som ingen behövde, ty den skulle generera mycket mera arbete per insatt krona. Mat som drivmedel Vidare har EU:s och USA:s biobränsleprogram undandragit stora arealer jordbruksland från livsmedelsproduktion. Ekonomisk logik säger att detta måste ha lett till höjda priser på livsmedel, med tilltagande hungerproblem för de fattiga. Resultaten av ett antal studier (Charles, ) pekar på prishöjningar mellan och procent. Prishöjningarna har dessutom blottlagt ett viktigt moraliskt dilemma: är det önskvärt att driva en politik som sprider hunger bland tredje världens fattiga för att trygga bränsletillgången för de rikas bilar? Också argumenten att inhemska biobränslen bidrar till försörjningstrygghet framstår som tvivelaktiga. Till exempel Hill et.al. ( ) har räknat ut att även om all aktuell produktion i USA av majs och sojabönor nyttjades som råvaror för biobränslen (en föga realistisk tanke), skulle de inte ersätta mer än procent respektive procent av landets bensin- och dieselkonsumtion. Liknande gäller för EU, där ambitionen att fram till låta biobränslen svara för procent av transportsektorns totala behov bedöms absorbera mer än hela skör- depotentialen för bioråvarorna (OECD, ). Slutligen är skörden av till exempel oljeväxter och majs utsatt för väderberoende variationer. Den geopolitiska risken för avbrott i tillförseln av fossila bränslen ersätts alltså av en skörderisk, och erfarenhetsmässig analys pekar på att de skörderelaterade variationerna varit mycket större än de som orsakat oljekriserna (Eaves och Eaves, ). Storskaliga förändringar i markanvändningen ger omfattande utsläpp av växthusgaser. Omvandling av beten, savann och skog till åkermark, för att bereda ökat utrymme för råvara för biobränslen, lösgör nämligen det kol som lagrats i marken och i de växter som elimineras. Searchinger räknar med engångsutsläpp på – ton koldioxid per hektar när betesmark omvandlas till åker, och – ton koldioxid per hektar när regnskog måste röjas för att bereda plats MARIAN RADETZKI u Marian Radetzki är nationalekonom, under många år professor vid Luleå tekniska universitet och med åtskilliga uppdrag som gästprofessor i USA och Chile. Han har under hela sin forskarkarriär fokuserat på naturresurser, särskilt mineraler och energi, och har publicerat ett stort antal böcker och vetenskapliga uppsatser inom området. ”Studenter som lyssnar på mina föreläsningar värjer sig intuitivt för tanken att ständigt vidgad mänsklig aktivitet på en begränsad planet är förenlig med bestående eller ökande välfärd. Men historien visar att det är precis så det är. Vår resursbas har aldrig varit större, vår miljö har aldrig varit bättre och vi har aldrig varit lika välmående som i dag.” K AT TERNÖ –9 TT Bild /Karl Melander Glansbild. Pärmillustration på den miljökonsekvensanalys som det svenska biobränsleföretaget SEKAB gjorde inför sin satsning på sockerrörsplantager för etanolproduktion i Bagamoyo i Tanzania. Projektet blev ett fiasko och kostade SEKAB:s huvudägare – Umeå, Skellefteå och Örnsköldsvik kommuner – hundratals miljoner kronor. för majsodling. års utsläppsminskningar krävs för att helt neutralisera den inledande utsläppschocken! Andra generationens biobränslen har skapat nya förhoppningar, bland annat genom den utökade råvarubasen, när bränslet med denna teknologi extraheras direkt från cellulosa. Ett antal tekniska hinder väntar emellertid alltjämt på sin lösning. Tidpunkten för igångsatta kommersiella anläggningar skjuts ständigt allt längre in i framtiden. Enligt aktuella bedömningar kommer den att inträffa tidigast (IEA, ). Uppskattningarna av produktionskostnader hamnar dessutom genomgående högre än för första generationens biobränslen, nämligen två till tre gånger så hög som bensin- och dieselpriset då oljepriset håller sig kring per fat. Svek mot konsumenterna Det massiva stödet till biobränslesektorn är ett ansvarslöst politiskt svek mot konsumenter och skattebetalare. Varför har europeiska och amerikanska politiker valt att blunda för den omfattande kritik som framförts mot biobränslesatsningarna? Även helt tokiga appeller har vunnit omfattande uppslutning när de lanserats i syfte att ”rädda planeten”. Detta opinionsläge utgör en utomordentligt fertil grund för allehanda partsintressen 10 – K AT TERNÖ att vrida politiken till sin favör på allmänhetens och samhällets bekostnad. Ytliga medier har ivrigt hoppat på båten utan att ta sitt ansvar genom att ställa frågor. Kritiker har inte fått komma till tals. Målmedvetna lobbygrupper, som bland annat företräder de rika ländernas jordbruksintressen, har i framgångsrik förening med radikala gröna organisationer lyckats övertyga aningslösa politiker om att planetens räddning kräver en storskalig ersättning av bensin och diesel med biobränslen. Skattebetalare och konsumenter har blivit förda bakom ljuset och stått för notan för biobränslesatsningen i tron att de medverkade i något nyttigt och nödvändigt. Det är fråga om skandalöst stora summor, som kunde göra mångfaldigt större nytta om de till exempel nyttjades för genuint välfärdsskapande ändamål som nutrition, hälsa och primärutbildning, i stället för att bekämpa ett hot som mycket väl kan visa sig imaginärt. Bild från verkligheten. Etanolfabrik i Brasilien fotograferad av Karl Melander. Blev årets bild i Sverige 2008. Ur prismotiveringen: ”I en skakande bildruta slår fotografen hål på tron att etanol ska kunna frälsa oss från oljeberoendet och samtidigt ge oss en grönare och renare värld.” Artikeln är ett sammandrag av kapitlet ”Biobränslen: kostsam politisk hysteri utan verkan” i boken Domedagsklockan (Ekerlids, 2013). K AT TERNÖ – 11 Getty Images/Hiroyuki Matsumoto till etablerade sanningar och offentliga institutioner. Dit hör att gärna ge plats för motröster till ”makten”. Dit hör att bäras av en genuin ny ikenhet om hur viktiga saker ”verkligen” förhåller sig och se det som särskilt intressant att kunna publicera något som inte alla andra redan sagt. Inga av dessa normala drag hos journalister kommer till uttryck här, med enstaka undantag. Jag talar här primärt om allmänreportrar, nyhetschefer, redigerare och rubriksättare – alla dessa journalistikens ”generalister” som sätter tolkningsramen för nyheter, vad som på amerikanska kallas framing. De styr inriktningen på uppdrag, beskrivningen av en rapport, valet av uppföljningar, introduktionen i tv-nyheter, rubriksättningen i tidningen, den ton och den tolkning som en vanlig läsare/lyssnare/tittare med ont om tid tar till sig. Att denna vida och viktiga grupp så entydigt tagit ställning för ett enda perspektiv i klimatfrågan kan inte förklaras enbart med den vanliga medielogiken. Två ytterligare faktorer måste tas in: Politisk lutning Vintern i USA har i år varit kallare än på mycket länge och skapat spektakulära isformationer vid Niagarafallen. Värna det öppna samhället! Oavsett ideologisk hemvist borde redaktioner göra en medveten ansträngning för att motverka att olika uppfattningar och bedömningar i klimatfrågan följs av sociala utstötningsmekanismer och informella medieblockader, säger Hans Bergström, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter. ör åttonde säsongen i följd har Florida inte besökts av en enda orkan. En så lång sammanhängande period utan hurricanes har inte inträffat sedan . Glädjande, kan man tycka, åtminstone för oss som bor här. Men inte mycket skrivs om det, och journalisterna på The Weather Channel har svårt att dölja sin besvikelse. De lever på dramatik. Ett uteblivet drama ger inte mycket till stoff. Nej, bäst är när en reporter kan ilmas i stormen, modigt utmanande naturens krafter, och med upphetsad röst varna tittarna för annalkande katastrofer. F 12 – K AT TERNÖ En sommar kan vara en tillfällighet, men hur många vet att orkaner och tromber inte har ökat i frekvens eller intensitet i USA under de senaste drygt åren? Att det samma gäller för världen som helhet sedan man började mäta? Att perioder av allvarlig torka har minskat i USA och inte ökat globalt under de senaste åren? Att jorden i själva verket har blivit allt grönare för varje årtionde? Allmänhetens föreställning är tvärtom att väderkatastrofer har blivit allt vanligare och allt värre. Så har man förstått det av medierna. Två re lexioner ger sig naturligen. Den ena gäller bristen på ödmjukhet hos många av de mest synliga ”experter” som spår. Hur vågar de sätta sin professionella heder på spel med bestämda förutsägelser om något så extremt komplext som väder? Inte ens på tio dagars sikt kan man, trots dagens vädersatelliter och avancerade modeller, få fram tillförlitliga prognoser för vädret. Hur kan då någon tro att ”FN” känner det exakta samband som leder till en temperaturstegring över hela världen till år på två grader Celsius, jämfört med förindustriell nivå? Likväl går partiledare och intellektuella omkring med knappar med texten ” grader” och verkar tro att de vet vid vilken kemisk sammansättning av atmosfären som detta resultat uppstår. Den andra gäller mediernas logik. Vi känner den väl, bäst formulerad av den norske professorn och maktutredaren Gudmund Hernes. Det negativa har försteg framför det positiva. Det avvikande vinner i förhållande till det normala. Det tidsavgränsade, ett event, går före det processuella. Det konkreta och mänskligt nära, human touch, föredras framför det abstrakta. Det duala, en motsättning som är dramatisk, premieras gentemot det plurala och mångdimensionella. Statistiska nivåskattningar, nyanseringar och sambandsmått längs en skala står i kon likt med den moderna medielogiken (och journalister är skamligt okunniga om statistik). Något som inte stämmer Ändå är det något som inte stämmer, när man söker förklara klimatjournalistiken med journalisternas professionella lutningar. Till journalistens naturliga böjelser hör också att förhålla sig aktivt kritisk Den ena är politisk lutning hos kåren av allmänjournalister. Den är väl belagd i Sverige, på senare år via den återkommande ”Journaliststudien”, genomförd av professor Kent Asp. Den senaste studien (genomförd under perioden oktober – februari ) visar att hela procent av svenska journalister sympatiserar med Miljöpartiet och procent med Vänsterpartiet. De journalister som har bevakningsområdet politik/samhälle är till procent sympatisörer med Mp eller V. Inom Sveriges Television är andelen för dessa båda partier procent, inom Sveriges Radio procent! Till detta måste läggas en andra faktor, nämligen group think. När en, i grunden ideologisk, utsikt blir så dominerande på redaktioner, tenderar den uppfattas som ”den normala”. Vardagssamtal med kollegor om ämnen och vinklingar tenderar utgå från denna verklighetsbild. Den uppfattas inte längre som kontroversiell eller särskilt ”politisk” utan som den som alla vettiga människor, särskilt journalister, har och som inte behöver närmare motiveras. Alla som har sett en redaktion inifrån vet att det är just så det oftast förhåller sig. Jag har mina tvivel på att redaktioner med denna inbyggda gruppkultur, internt självförstärkande, förmår att erkänna och ärligt re lektera över sina egna tendenser, sedan professionalisera sig samt visa större intellektuell öppenhet och nyikenhet. Men om jag ändå skulle försöka önska något av re lexion hos redaktionella ledningar, skulle jag säga följande: Försök att tillämpa elementär professionalitet. Oavsett ideologisk utsikt bör yrkeshedern ställa vissa krav. Dit hör till exempel att skilja mellan analyser baserade på faktiska data och rapporter som spekulerar om framtiden. Ett exempel är den rapport som ett tyskt institut i Potsdam skrev för Världsbanken hösten . Utgångspunkten var: ”Om” jordens medeltemperatur stiger med grader C, vad händer då? Som min gamla farmor brukade säga hemma i Värmland: ”Om inte om fanns, skulle jag kunna gå på ett järnspett över Atlanten.” Men svenska redaktioner behandlade rapporterna som om de handlade om nya, välbelagda prognoser. SVT Nyheterna: ”Globala uppvärmningen värre än befarat. Läget är väldigt allvarligt. Jordens klimat håller på att bli fyra grader varmare, enligt en ny rapport från Världsbanken.” Aftonbladets rubrik med anledning av TT:s summering av artikeln i Nature: ”Smältande is krossar hela världsekonomin.” Detta är helt enkelt inkompetent journalistik; man har inte orkat se vad studierna handlar om. Orka se att ”klimatfrågan” rymmer mer än en komponent. Frågan är inte så enkel som ”tro eller inte tro på varmare klimat”. Den måste brytas ner i en rad delfrågor: Pågår en global uppvärmning? Detta är en rent empirisk fråga. Beror den på människan? Också detta är en rent empirisk fråga, dock svårare att belägga säkert. Den viktiga statistiska poängen är att svaret på frågan om mänsklig inverkan inte är så enkelt som ”ja” eller ”nej”. Det är en fråga om storleksordningar och sambandsmått. Hur ska vi handla, politiskt, och vilket tidsutrymme ϔinns det? Nettoeffekten av global uppvärmning tycks enligt seriösa bedömningar övergå från positiv till negativ först i slutet på detta sekel även om vi skulle köpa huvudlinjen i FN:s prognoser. Om vi har tid på oss, ligger det en oerhörd mänsklig vinning i att satsa mer på teknologiutveckling. Försvara det öppna samhället. Jag betvivlar inte att många journalister och medier tror sig stå ”på det godas sida” när de i realiteten driver kampanj för en viss klimatpolitik. Men det inns ett värde som borde vara lika starkt förankrat i journalistkåren, nämligen respekten för det fria ordet. Sverige är ett konsensussamhälle, där människor som avviker från en rätt snävt de inierad central zon av ”normal” åsiktsräjong lätt de inieras ut. I vardagsjar- gongen på redaktioner beskrivs de som lite ”konstiga”, ”extrema”, ”udda”, kanske ”konspiratoriska”. Det är oerhört lätt i Sverige att på det här sättet bli utde inierad av medierna. Och det har långtgående indirekta effekter. Röster tystnar. Debatträjongen inskränks. Det är ingen tillfällighet att de som vågar framträda med konträra synpunkter ofta har lämnat beroendet av jobb och prestige i det etablerade svenska samhället. Sverige är farligt nära ett sådant inskränkt diskussionsklimat i klimatfrågan. Oavsett ideologisk hemvist i övrigt, borde redaktioner och redaktionsledare göra en medveten ansträngning för att motverka att olika uppfattningar och bedömningar i sakfrågor följs av sociala utstötningsmekanismer och informella medieblockader. Man behöver inte vara galen för att man är skeptisk, ej heller ond för att man gör avvikande bedömningar. HANS BERGSTRÖM u Hans Bergström är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, före detta chefredaktör och ansvarig utgivare för Nerikes Allehanda och för Dagens Nyheter, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. Han bor numera i Florida, USA. ”Det är svårt att lämna medierna därhän. Deras betydelse för medborgerlig kunskapsbildning i en stor och svår fråga som ’klimatfrågan’ går inte att komma förbi. Egenkommunikation (att man lär av egna erfarenheter) hjälper föga i en världsvid och komplex fråga som individen knappast kan tolka via sina vardagliga erfarenheter. Personkommunikation (att lyssna på andra med större kunskap) har försvagats genom folkrörelsernas nedgång och partiernas PR-ytliga anpassning till medielogiken. Den intellektuella vägen (som läsning av böcker) fungerar som motvikt för några men de flesta har inte tid i det budskapsstressade nutidssamhället.” K AT TERNÖ – 13 Timo kopplar på och kopplar av Johanna Forsman u Det nyrenoverade köket på Tunkkarin sairaala i Vetil skiner ikapp med kökspersonalen. Kockarna som dagligen tillreder maten till sjukhusets patienter och personal har fått toppmodern utrustning till förfogande och ändamålsenliga utrymmen. Timo Harjupatana ser också ut att vara nöjd. ”Jag har jobbat nästan ett halvår med elarbeten här medan köket totalrenoverades. Under tiden lagades maten i ett tillfälligt kök. En stor maskinpark och automatiska system kräver god elplanering och -installation”, konstaterar han. NYTT KÖK. Timo Harjupatana har gjort elinstallationerna på det nya sjukhusköket i Vetil. ”Jag arbetar ganska ofta ensam, så det är roligt att få ingå i ett lag ibland”, tycker han. Normalt stannar han inte så länge på ett och samma projekt, men arbetsgivaren är den samma från år till. I år kommer han att kunna fira 30 år på Vetelin sähkölaitos. ”Jag började som elmontör (sisäjohtoasentaja) sommaren 1984 så jag känner till elnätet och arbetsuppgifterna rätt bra vid det här laget. Det känns som att arbetstakten har ökat, men det kan också bero på stigande ålder”, ler han. På fritiden vistas han gärna ute. Vintertid åker han skidor, utan nummerlapp på bröstet. Jakt och fiske intresserar fortfarande, även om skogsfågel och småvilt i Vetilskogarna inte längre behöver oroa sig för Timos bössa. ”Nja, det har blivit mindre och mindre med åren. Kastspöt tar jag gärna med mig när jag går ut. Det är något speciellt med stekt abborre.” Han tänker inte fira sitt jubileum med några stora utsvävningar. Kanske kaffe och tårta och en tur med kastspöt. Slut på direkt debitering u Från sista januari upphörde det finländska systemet med direktdebitering för att ersättas av gemensamma europeiska betalningstjänster. Också för elkunder finns numera tre former av räkningar – efaktura, direktbetalning och traditionell pappersfaktura. ”Kunder som haft direktdebiteringsavtal och använder nätbank har av banken överförts till systemet med e-faktura”, förklarar Mia Liljekvist, ansvarig för elfaktureringen på Herrfors. Kunden kan på sin nätbank välja att lägga e-fakturan till automatisk betalning eller att själv godkänna fakturan. Hos vissa banker kan man också lägga en viss summa som maxgräns för automatisk betalning, så att fakturor under till exempel 40 euro betalas automatiskt utan enskilt godkännande. För privatkunder som inte använder nätbank kommer en ny tjänst, direktbetalning, som fungerar på samma sätt som direktdebiteringen gjort, det vill säga att banken betalar fakturan från kontot på förfallodagen. 100 år sedan framgångshistorien började För precis hundra år sedan fattade Johan Emil Hästbacka ett viktigt beslut. Han skulle bygga en kombinerad kvarn och såg med ett elverk vid Sandkulla i Terjärv. Det blev början till en verksamhet som i dag äger rum inom Herrfors Ab. J.E. Hästbacka var 41 år gammal vintern 1914 och erfaren företagare och affärsman. Redan som nittonåring hade han 1891 tagit initiativ till Terjärv sparbank (eftersom myndighetsåldern vid den tiden var 24 år fick hans far Johan Andersson Hästbacka, ”Svartas-Janne”, sköta formaliteterna). Åren 1896–1912 hade J.E. Hästbacka varit i tjänst som skogschef 14 – K AT TERNÖ för Wilhelm Schauman trävaruhandel i Jakobstad, 1914 skötte han en liknande funktion hos trävarubolaget i Yxpila, Gamlakarleby. 1910 hade J.E. Hästbacka köpt Sandkulla mjölkvarn med strandtomt och tillhörande forsområde vid Kronoby å ett par kilometer från Terjärv kyrka. Och nu fyra år senare var han alltså mogen för att bygga ut verksamheten med såg och elverk. Ett nytt bolag grundades för detta, Sandkulla Kvarn & Elektricitetsverk. Två turbiner installerades. Elpremiären skedde i december 1914 när omkring 200 glödlampor tändes i kyrkbyn. Som mjölnare och ansvarig för skötseln av anläggningarna Johan Emil Hästbacka anställdes Teodor Timmerbacka. 1917 skedde sedan det att J.E. Hästbacka valdes in i lantdagen. Han kom därefter – från 1919 som riksdagsman – att vara parlamentariker ända till 1948. Vid sidan av detta uppdrag fram till sin död 1951 var han överhopad av förtroendeuppdrag. Det betydelsefulla för den kommande elhistorien var att J.E. Hästbacka 1919 sålde bolaget i Sandkulla till Teodor Timmerbacka och dennes tre yngre bröder Tyko, Edmund och Uno, vilka alla snart bytte namn till Albäck/Ahlbäck. Senare utvidgades företaget och kusinen Artur Sandström kom in som ägare. Den stora innovationen skedde 1933, då de fem ägarna öppnade kraftverket i Björkfors (”Österbottens Imatra”) i Lappfors vid Esse å. Björkfors kraftverk blev en succé och följdes senare av investeringen i kraftverket vid Finnholm. 1965 omvandlades företaget till Albäck Ab. Det nya stora projekt som då förestod var kraftverket i Kaitfors, där Katternö Ab blev den viktiga samarbetsparten. 1988 uppgick Albäck Ab efter mycket ägardramatik i Herrfors Ab. Elbilsladdaren kommer till stan Johanna Forsman SLADD MED LADDNING. Under försommaren ska laddningsstationen stå klar i Jakobstads centrum. Den exakta placeringen är ännu inte avgjord. Vi utreder olika alternativ innan spaden kan sättas i marken”, säger Andreas Rasmus. u Sommaren 2014 kan bli en milstolpe för elbilens utbredning i Finland. Jakobstad finns med på Virtapistes nätverk av tolv städer som får laddningsstationer för elbil. ”Laddningsstolpen med utrustning är beställd. Den kommer att finnas i centrum, men den exakta placeringen är ännu inte avgjord, säger Andreas Rasmus, produktionschef på Oy Herrfors Ab som tillsammans med Nykarleby Kraftverk Ab hör till de sjutton lokala elbolag som grundat Liikennevirta Oy, med laddningsnätverket Virtapiste. Tillsammans med biltillverkaren Nissan ska Virtapiste utveckla nätverket av laddningsstationer längs riksvägarna och i städer. I Finland har elbilen hittills använts mest i PR-syfte för bolag inom energibranschen och i mindre skala som pendlingsfordon i storstäder. I september fanns 330 elbilar registrerade i Trafis register, men antalet bilar och laddningsstationer ökar. I oljelandet Norge har skattelättnader och grannens nya bil-fenomenet bidragit till att vissa elbilsmodeller periodvis toppat bilförsäljningslistan på senare år. I september 2013 fanns 13 850 registrerade elbilar i Norge och drygt 4 000 laddningsstationer, varav 127 var snabbladdningsstationer. Det skulle behövas någon motsvarande subvention för att få fart på elbilsförsäljningen också här i landet. Det skiljer ännu nästan det dubbla i nybilspris mellan motsvarande modeller av elbil och bensin- eller dieseldriven bil”, säger Andreas Rasmus. Han har själv slagits av tanken på att skaffa elbil, nu när infrastrukturen en utvecklas. utvec ecklass. Jag pendlar dagligen ungefär 40 kilometer i en riktning, ett avstånd som dagens elbilar klarar av mycket väl.” Körkostnaderna för en elbil ligger på cirka två euro per 100 km, en lockande tanke för alla som pendlar till jobbet. En vanlig laddning kan göras hemma eller vid en laddningsstolpe och tar mellan en timme och tio timmar, beroende på modell och batterikapacitet. En snabbladdning för att uppnå 80 procent av batterikapaciteten tar 20–30 minuter. Betalningen kan ske genom olika modeller som konsumenter vant sig vid från andra produkter och tjänster. Bolagen inom Virtapiste erbjuder abonnemang med olika produkter. Man kan ha ett abonnemang med fast månadsavgift plus eventuella extraavgifter för snabbladdning eller till exempel betala per laddning. Tanken är att man med ett och samma laddningskort ska kunna ladda överallt i Finland och i framtiden även utomlands”, säger Andreas Rasmus. För- och nackdelar med elbilar, enligt www.miljöbilar.net Fördelar: + Elbilar förorenar mindre än bensindrivna bilar + Minskar vårt oljeberoende + Billigare att använda + Kan laddas hemma + Nästintill ljudlös Nackdelar: – Kort färdsträcka (80–160 km) innan den måste laddas – Tar lång tid att ladda – Batterierna är stora, tunga, dyra och har kort livstid – Kapaciteten i batterierna sjunker kraftigt vid kall väderlek K AT TERNÖ – 15 Illustrationer: Terese Bast Text: Svenolof Karlsson Elly och Ener tycker om att åka skidor i skogen. De upptäcker alltid något nytt och har lärt sig namnen på många växter och djur. Men nu ser de något hemskt. Deras favoritskog – med höga gamla träd – är borta. Det är kalhugget. Nej, vår trollskog är borta! Trä är en rikedom. Det är viktigt att använda det till något bra. Av friska och raka stammar får man plankor och bräder att bygga hus och möbler av. Av klena träd får man cellulosa att göra papper av för böcker och tidningar och förpackningar. Av stubbar och grenar får man värme och el. Gå hit i sommar och titta! Då kommer ni att se att nya växter börjat spira. De har väntat på sin chans, men de stora träden har hindrat dem att växa. Växterna kämpar med varandra om utrymmet. Var ska ugglan bo nu? Alla tre börjar tänka på sommaren. Så annorlunda allt är då. Solsken, fågelsång, ugglor som hoar. Förra sommaren hade en stor arg slaguggla sitt bo i en gammal risig tall, som såg ut som ett spökträd. Då vågade Elly och Ener inte gå ända fram. Men nu finns inga träd som fåglar kan bo i. Jag vet, det kommer att börja växa hallon! Och mjölkört! Varför hugger man bort alla träd? Det är så ödsligt. Ja, det skär i hjärtat. Men skogen var gammal. Det var dags att avverka. 16 – K AT TERNÖ Elly och Ener berättar för farfar att skogen är borta. Han tar på sig sina gamla skidor och åker med dem till kalhygget. Farfar berättar skogens historia. Den planterades av hans pappa. När farfar var liten var också skogen liten. Men för varje år blev den tätare och mörkare och högre. Och murklor, hoppas jag. Det är det godaste som finns! Människor vill ofta att allt ska vara sig likt, men naturen förändras hela tiden. Det är bra, för då får olika växter och djur sin chans. Men i sommar ska vi plantera nya träd på kalhygget. Ni ska få se, när ni är lika gamla som jag, att här växer en ny trollskog. K AT TERNÖ – 17 Karl Vilhjálmsson Nördarnas land skap Karl Vilhjálmsson Österbotten är fullt av nördar. Det förklaras med en tradition där företagsamhet och flit står högt i kurs och av en inställning att göra saker själv och inte ge upp, säger landskapets verkliga pionjärnörd i IT-branschen, Jarkko Oikarinen. arkko Oikarinen växte upp i Kuusamo, i Österbottens nordöstra utpost. Genom sin mor är han också sydösterbottning, från Kauhajoki. ”Jag hade förmånen att genom mina föräldrar få lära mig och undersöka alla möjliga saker. Som barn konstruerade jag apparater med hjälp av byggserier för elektronik. Jag var väl nio år när jag ick också ett kemipaket, som gjorde att jag kunde göra kemiska experiment. Nuförtiden går sådana inte att få tag på, kanske anses de vara för farliga för nutidens ungdom.” Jarkkos första dator var en Sinclair ZX, som han ick under sitt trettonde år. Den följdes ett år senare av en Commodore VIC- , som var den han lärde sig programmera med. Uleåborgs universitet blev vägen ut i världen. Som -årig sommarjobbare på Jarkko Oikarinen hemma i bostaden i Upplands Väsby norr om Stockholm. J datacentralen där ägnade Jarkko sig åt en sak som skulle göra honom världskänd: han utvecklade Internets första chattprotokoll IRC (Internet Relay Chat). En uppgift i jobbet var att administrera universitetets Sunserver, men sommartid var aktiviteten låg och tid fanns för annat. Så han började arbeta med att förbättra de kommunikationsprogram som låg på uni- ST YRKOR: • flit t • rykte för hederlighe • företagsamhet och kunnande SVAGHETER: • de långa avstånden • överdriven het anspråkslös • prisnivån MÖJLIGHETER: • mobila applikationer • medicinteknologi av • tillämpning på IT-teknologi andra områden HOT: • kompetensflykt g • åldrande befolknin • passivisering ka • Finlands ekonomis problem Jarkko Oikarinens mini-SWOT om Österbotten. 18 – K AT TERNÖ versitetets egen BBS (dator som andra kunde koppla upp sig emot), benämnd OuluBox. Det var en av få datorer i landet som man kunde ansluta till både genom uppringt modem och FUNET (det nätverk som sedan något år förband de inländska universiteten). I slutet av augusti var Internet Relay Chat klart att sättas ut i världen. Ambitionen var inte så storslagen som man kan förledas att tro av det namn som Jarkko gav programmet. Men de facto skulle IRC bli just det chattprotokoll som dominerade Internet under många år. ”Jag hade absolut ingen föreställning om att IRC skulle bli så populärt. Men tajmingen var perfekt, programmet introducerades just då Internet höll på att internationaliseras”, kommenterar Jarkko Oikarinen. Ännu sommaren fanns ingen direktkontakt från Finland till Internet, så inledningsvis var IRC en helt inländsk affär. När användarna på Uleåborgsservern översteg tio, bad Jarkko några vänner lägga in IRC också på servrar vid Tammerfors tekniska högskola och Tekniska högskolan i Otnäs. På så sätt testades programmet mer storskaligt och togs snart i bruk både på FUNET och NORDUNET, det senare grundat för samverkan mellan de nordiska universitetsnätverken. Amerikanskt intresse Jarkko ville få programmet testat också i Amerika. Problemet var inledningsvis att det inte gick att nå Finland via Internet (som börjat bli stort i USA omkring ). Jarkkos lösning blev att skaffa eget konto på MIT:s (Massachusetts Institute of Technology) legendariska server ai.ai.mit.edu. Där kunde han saluföra sina idéer genom att kommunicera med den rätta publiken. Det första IRC-nätverket utanför Norden upprättades sedan av University of Denver och Oregon State University. kom en begäran från dem att få koppla ihop sig med FUNET. I mitten av ingick redan ett fyrtiotal servrar i IRC:s nätverk. Följande år var IRC världskänt och de första allvarliga schismerna uppstod om hur IRC globalt skulle administreras. Jarkko arbetade aktivt med att utveckla programvaran för IRC till . Det försinkade hans studier med ett år, uppskattar han, men var kunskapsmässigt ändå en vinstaffär. blev Jarkko Oikarinen – på IRC känd som WiZ – iloso ie doktor vid Uleåborgs universitet med en avhandling om D-graik på datorer. Han har genom åren forskat och arbetat med programutveckling över en bred skala i olika länder. Under sex år arbetade han med teknikutveckling på Nokia. Sedan arbetar han som Technical Lead Manager hos Google i Stockholm. I sin CV lyfter han fram styrkan med öppen källkod: ”Jag sätter särskilt värde på sådan utveckling som sker inom ramen för open source, som Linux, därför att jag tror att programutvecklare blir mer produktiva, om de verkligen ser och i grunden förstår alla detaljer.” Jarkkos egen förklaring Hur kommenterar Jarkko Oikarinen det österbottniska nördfenomenet? ”Jag förknippar det österbottniska med en viss företagsamhet, att göra saker själv, sparsamhet, en inställning att inte ge upp och litigt arbete. Åtminstone skulle jag hoppas att jag har fått en dos av detta i mina gener och att de egenskaperna har varit till nytta i min karriär.” En viktig sak Jarkko Oikarinen lyfter fram handlar om begreppet hacker. I sin egentliga betydelse står det för en ambition att vilja förändra världen i positiv riktning och att skapa nya saker. Tyvärr Wolf William Lindén Simon Finne Robertino Hermansson Joonas Lönnbäck Jonas Backlund Jaana Nylund Fredrik Byggmästar Linnea Portin Mats Byggmästar Therese Sunngren Granlund Franz Granlund Nördar är vi allihopa… Med åren har begreppet nörd fått en allt mer positiv innebörd. Att vara nörd är att engagerat fördjupa sig i problem i avsikt att verkligen lösa dem. Men kanske är vissa ändå lite mer nördiga än andra? Bland kända nördar med österbottnisk koppling finns Linus Torvalds, Linux skapare, vars morfar Leo Törnqvist – Finlands första statistikprofessor – var född i Jeppo (son till Anders Törnqvist och Anna Sanna Finskas). Linus lyfter själv fram sin morfar som den som invigde honom i datorernas hemligheter. En annan är Kim Nyberg, som tillsammans med tre studiekamrater vid Tekniska högskolan i Otnäs 1991–1992 utvecklade Internets första grafiska webbläsare med Tim BernersLee som kund. Kims far Folke är uppväxt i Terjärv och Karleby. En tredje är Mårten Mickos, uppvuxen i har media blandat ihop ordet med cracker, som har ett destruktivt mål, som att försöka ta sig förbi säkerhetssystem. En hackare är som jämförelse en datorentusiast med huvudintresset att skaffa sig en fullständig förståelse av datasystemet. ”Att vara en hacker innebär att göra själv, att konstruera och ständigt lära sig nytt, vilket stämmer med den österbottniska attityden. Det är också min egen Jakobstad och studiekamrat med helsingforsaren Michael Widenius, som skrivit kärnan i den öppna MySQL-koden (databasernas parallell till Linux). MySQL såldes 2008 till Sun Microsystems för en miljard dollar, vilket gjorde VD:n Mårten Mickos och de andra ägarna stormrika. Men kanske är det intressantaste exemplet den halvhemliga föreningen SoCS (Shadows of Cyberspace), verksam i en källare i Jakobstad från 1996 fram till några år efter millennieskiftet. Här skaffade sig en hel kader ungdomar i Jakobstadstrakten en utbildning i programmering som inte kunde fås någon annanstans. I dag är de tidigare SoCS:arna spridda över världen. Många av dem har avancerade jobb i framstående IT-bolag. Upptill ett urval SoCS:are. utgångspunkt. När jag sätter i gång med något slutar jag inte förrän anläggningen eller programmet fungerar på önskat sätt. Säkert är den här läggningen till en del ett resultat av de möjligheter jag ick som barn, men också av min österbottniska bakgrund”, säger Jarkko Oikarinen. SVENOLOF KARLSSON K AT TERNÖ – 19 Steve Sunabacka Äntligen får jag skvätta med mina färger! En hemvävd världsmedborgare, en person som drar blickarna till sig, en konstnär. Andy Sundqvists abstrakta tavlor kan liknas vid dolda skatter som bara väntar på att upptäckas och kanske hitta sin väg ut i världen. 20 – K AATT TTE TERNÖ E R NÖ ERNÖ ER Ö KA TT ER E R NÖ NÖ AT TERNÖ –2 211 ”Titta ni bara! Jag har slagits och fått skavanker och blessyrer. Men jag lever!” Jan Sandvik YLE arkiv Dansande fånge i Ragnar Hare. är står han och väntar, bildkonstnären Anders ”Andy” Sundqvist, . Han möter mig på parkeringsplatsen, som vi överenskommit. Andy är något av en hemvävd världsmedborgare, de initivt en person som drar blickarna till sig. Han är klädd helt och hållet i svart: en ankellång läderrock, skinnbyxor inköpta på loppis för fem euro och en lämpligt skrynklig rödsvartrandig lanellskjorta, på fötterna kängor med metallhätta. Han utstrålar hjärtlighet och värme. Ögonen är blågröna, håret Elovenablont med inslag av grått, en frisyr som följer vindens infall. Han skärskådar mig noga. Sedan tar han ett lätt haltande steg framåt och säger: ”Morjens! Trevligt att träffas.” Han talar stilrent, med ord och formuleringar som han anammat på andra sidan viken, i Sverige. Andy blev känd i början av åttiotalet då han medverkade i Jakobstadsbandet Ragnar Hare. Många som i dag nått eller passerat medelåldern kommer kanske ihåg Andy från lokaltidningarna eller från Yles dokumentär ilm Ragnar Hare från Jakobstad, visad . Andys roll var att dansa framför bandet, och det gjorde han med slängiga, ryckiga rörelser, ungefär som sångaren Ian Curtis i det brittiska postpunkbandet Joy Division. På sig hade Andy en svartvitrandig fångdräkt, ansiktet var målat i matchande D 22 – K AT TERNÖ Urkraft. Känsla. Färger. Andy målar sina innersta känslor. svartvita ränder. Det var inte fråga om vem som var bandets dragplåster! Men Ragnar Hare var också musikaliskt före sin tid, på många sätt en gränsöverskridare. vann bandet Rock-FM, med inlandssvenska låttexter. Ragnar Hare släppte tre album och en singel. Bland de kända låtarna kan nämnas Sven minns ingenting, Det är inte roligt längre och Barn till himlen. Andy var medlem i bandet i fem år. ”Det var en jättetrevlig tid och häftigt att åka runt på spelningar. Om jag inte målade, så skulle jag säkert fortfarande jobba med musik.” Andy målar med lygande penseldrag, vanligen med hård progressiv musik i bakgrunden. Penseln håller han i vilken hand som helst. ”Musiken ger mig inspiration och idéerna kommer som blixtar. Jag ser dem framför mig och släpper loss dem på duken.” Via datorn söker han fram nya band och ny musik. Favoriterna bland äldre band är Sister of Mercy och Marilyn Manson. Andy vill gärna visa sina målningar. Vi går till en fabriksbyggnad i närheten där han har sin ateljé. Han klagar lite över ont i armarna. ”Jag hängde i en armhävningsstång i går för att visa barnen hur stark jag är, och det får jag lida för nu”, säger han med ett skratt och slår sig lekfullt för bröstet. Andy har sex barn med sin japanskfödda exhustru och är mycket stolt över skaran, som nu är i åldern – år. Paradisisk syn Andy låser upp fabrikens ytterdörr. Dess glasdel har krossats, kanske av en sten. På andra våningen öppnar Andy en dörr, eller borde vi säga himlaport? Framför oss öppnar sig en paradisisk syn. Rummet är belamrat med tavlor, kanske målningar ställda mot varandra längs väggarna lite hur som helst, en explosion av färger och energi. Tavlorna förmedlar en naivistisk och samtidigt kargt vacker primitivitet. Jag har kommit till en konstens oas. Studions mittvägg är klädd med en grön presenning, mitt på den hänger en tavla benämnd Klockan sex i väntan på bearbetning. Skickligt dolda i helheten inns förutom siffrorna och visarna även två rundbottnade gitarrer, blommor, noter och ögon som ser ut som fåglar. Allt inurligt inpassat och i perfekt balans. Färgskalan rör sig från rosa, gult, blått och grönt till orange. Tavlan är som en läcker karamell. Andys teknik kommer bäst till sin rätt i abstrakta målningar. Jag lyttar på några av dem för att se hur tavlan bredvid ser ut. Ingen är den andra lik. Varje målning har en historia och Andy berättar gärna hur de kommit till. Namnen på tavlorna minns han inte så noga och vissa har inte ens fått uttryckte de ofta illamående: aggressiva ett namn. Andy tar det hela med ett skratt. munnar, vassa tänder, fågelnäbbar. Råhet, Jag kastar fram några förslag och får äran kalla kårar och kalla färger. Men på den tiatt döpa några tavlor. Jag försöker förstå den gick det inte så bra för mig”, berättar och tillägna mig tavlornas komplexa bud- Andy. skap och känsla, deras form, utförande Den svåra olyckan och betydelse. Under en hög med tavlor skymtar en Andy bjuder på kaffe i sin radhuslägenhet tavla, målad enbart med ingrarna. Den och trycker på rewind-knappen. Vid sju föreställer ansiktet på en smutsig blåsla- års ålder råkade han ut för en olycka som gen man. Färgerna går i blått, skulle påverka resten av hans rött, vitt och svart och det liv. ”Jag fick lära ser ut som om mannen skulle ”Egentligen vill jag varken ropa: ”Ja ja, titta ni bara! Jag minnas eller tala om händelmig allt från sen. Jag kommer inte ens ihåg har slagits och fått blessyrer och skavanker. Men jag lever!” detaljerna särskilt bra”, säger början. Att Mannen på tavlan är ödmjuk han, tar en klunk kaffe och titpå ett neutralt sätt, samtidigt tar ner på skospetsarna. tala, att gå, stolt över att vara vid liv. I korthet gick det till så här. Jag undrar vad tavlan heter, Det är den första september alla normala men Andy kommer inte ihåg. . Andy har en ny gul cykel Jag föreslår namnet Vinteroch ska träffa kompisarna. sysslor.” mannen. ”Javisst, det är ju ett Han cyklar längs riksvägen passande namn, det ska den och i fartens tjusning märker heta. Du är bra på att hitta han inte en mötande bil. En namn”, skrockar konstnären eller två sekunder av ouppbelåtet. märksamhet… och BOOM! Andys konst är urkraft och äkta känsla. En våldsam krock och Andy slungas över Målningarna är djärva, aldrig menlösa. vindrutan. ”Då jag målar får jag utlopp för mina inTystnad-nöd-ambulanssirener. Andy nersta känslor. Får jag inte måla blir jag blir liggande på vägen, orörlig. Huvudet nervös och rastlös. Motiven har blivit mer har fått en nästan dödlig smäll. På sjukpositiva och fräscha de senaste åren. Förr huset konstaterar man att Andys skallben lossnat och trängt in i vänstra hjärnloben. Andy opereras efter fem dagar. Efter två månaders medvetslöshet i ett tillstånd mellan liv och död vaknar han upp på Helsingfors barnsjukhus, men nu som en annan främmande människa. Högra sidan av kroppen är förlamad. Talförmågan har försvunnit. En lång och mödosam kamp tillbaka till livet börjar. ”Jag ick lära mig allt igen från noll: ord, att tala, att gå, precis alla normala sysslor.” En följd av olyckan är afasi, en funktionsstörning i den dominanta hjärnhalvan som försvårar förmågan att förstå och producera tal. Intelligensen samt sinnes- och muskelfunktionerna är däremot normala. Andy får intensiv talterapi och rehabilitering både Helsingfors och i Jakobstad, men under ett års tid lär han sig inte mer än korta ord. Ett år efter olyckan återvände Andy till skolan, men början var svår. I första och andra klassen begränsades hans skoldag till två timmar. Olyckan hade förändrat hans beteende, den tidigare så snälla gossen hade blivit rastlös, stökig. ”Jag kunde inte tala, inte kommunicera. Jag var aggressiv och inte ens läraren klarade av mig, jag var grym.” Hemma vandrade han omkring som ett vilddjur i en bur. Han försökte meddela sig genom att teckna och peka på föremål. K AT TERNÖ – 23 ”Jag går mina egna vägar. Ingen behöver berätta för mig vad jag ska måla.” Jan Sandvik ”Idéerna kommer som blixtar. Jag ser dem framför mig och släpper loss dem på duken.” Han hängde inte med de andra i skolan och blev frustrerad. Efter två år lyttades Andy till specialklass. På den tiden fanns inte skolgångsbiträden som kunde hjälpa specialelever. Men specialklassen var inte den rätta lösningen, Andy tyckte inte att han var annorlunda än de andra. ”Men jag lärde mig ingenting. Jag läste till exempel samma bok i inska i tre år, från tredje till sjätte klass.” ”Visste att jag skulle klara mig” I sjätte klassen meddelade Andy att han ville gå i en vanlig klass. ”Läraren var inte alls med på noterna, enligt honom skulle jag inte klara av det.” Men Andy hade fått nog och vägrade att gå till skolan. Andys mamma och kompisar började lobba för att han skulle få gå i normalklass. På mammas initiativ ick han genomgå psykologiska tester och testerna bekräftade att specialklass inte var den rätta lösningen. ”Då jag var femton år ick jag med två månaders prövotid gå i en vanlig klass. Jag var full av iver och både lärare och elever tog emot mig bra. Jag höll på att hoppa i taket då jag efter den första veckan ick vitsordet + i ett biologiprov. Då visste jag att jag skulle klara mig.” På högstadiet kom musiken med i bilden och han och kompisarna började skriva låtar. Punk naturligtvis, typ Sex Pistols och 24 – K AT TERNÖ ”Jag älskar barn och barnen älskar mig. Ebba Grön. Så småningom uppstod bandet För dem var jag den där jolliga barnträdRagnar Hare. Andy valde att spela synt. ”Jag lärde mig själv, först bara enkla gårdstanten som såg lite konstig ut. Han vaggsånger. Det löt på bra, också om hö- som pratade underligt. Kanske det var därför knattarna gillade mig, riktigt hopgra handen inte alltid ville lyda.” Under den här tiden väcktes också in- pade på mig.” tresset för teckning på allvar. ”Det var nog närmast fula streckgubbar, inte mycket Frankrike gav en kick annat.” Men arbetet var alltför ansträngande för Efter ett par år var det dags för körkort, ryggen och Andy var tvungen att sluta. och det beredde vissa problem. Teoridelen Han lyttade till Sverige, till Oskarshamn. var för svår. Men när Andy ”I Sverige studerade jag muick svara på frågorna med sik i ett och ett halvt år. Skohjälp av bilder klarade han lan var urtrist, men hade det ”Frankrike både teoriprovet och uppgoda med sig att jag träffade en körningen på första försöfransk kvinna, en lärare i kongav mig en ket. stämnen.” Andy hade vid det laget Förhållandet ledde till att verklig kick. fått kämpa, både med sig Andy lyttade med sin lickvän själv och – inte minst – omDär kan man till Sydfrankrike. Då lickvängivningen. Att han var en nen insåg Andys uppenbara vinnartyp hade framgått talang började hon uppmuntra minsann tidigt. Han hade fått ett fast honom att måla seriöst. Därgrepp om sitt liv, men det med ick konstutövningen en använda hade krävt en otrolig envisannan betydelse. het och vilja, stöd av familjen ”Frankrike gav mig en ordentfärger!” och de anhöriga samt rehabilig kick! Där kan man minsann litering. använda färger och för mig var Det var aktuellt att fundedet en riktig aha-upplevelse. Nu ra på ett yrke. Som den barnskulle ingenting hålla tillbaka kära människa han var utbildade Andy denna monsieur!” sig till barnskötare och jobbade i åtta år i Han besökte konstutställningar som olika barnträdgårdar. gav inspiration och fascinerades av de franska konstnärernas djärva penseldrag. Han insåg att han mådde bra av färger. I början gillade han särskilt Pablo Picassos målningar, men numera berör de honom inte på samma sätt. ”Jag vill gå mina egna vägar, ingen behöver berätta för mig vad jag ska måla.” Franska språket anser han sig inte behärska. ”Döö demii (på franska deux demi), det minns jag. Det betyder två små glas öl, det jag brukade beställa på barerna.” På den tiden spottade Andy inte i glaset och han tillägnade sig snabbt landets för inade dryckeskultur, det vill säga ett par glas varje dag. Människor i Frankrike är enligt Andy rätt kyliga. ”Och jag som är så snäll till min natur, särskilt mot kvinnor. Det var inte en så lyckad ekvation.” Förhållandet tog slut och sade Andy au revoir till Frankrike. Vägen tillbaka gick via Stockholm hem till Finland. ”Jag tog med mig en svart kanin från Frankrike, Svartis, men den fastnade tyvärr i tullen. Det blev en rätt dyr kanin”, skrattar Andy. Rött hus i Jakobstad Efter återkomsten från Frankrike köpte Andy ett litet rött hus i sin födelseort Jakobstad. En klar livsinriktning saknades dock och Andy försjönk i depression. ”Under sex års tid gick jag knappt ut ur stugan, nästan bara till mataffären. Det kändes som om människorna stirrade på mig och talade illa om mig. Ögonen som alltid återkommer i mina tavlor har sitt ursprung i den där perioden.” Tavlorna från den tiden utstrålar aggressivitet. Också fysiskt började Andy förfalla. Han hade levat hårt alltför länge. Alkoholkonsumtionen och tobaksrökningen började sätta sina spår. Särskilt alkohol passar inte alls ihop med afasi. ”Jag ick grymma kramper och insåg att jag inte kunde fortsätta dricka i samma stil. Så jag beslöt mig för att bli absolutist. Nu har det gått år sedan beslutet togs och sedan dess har inte tagit en droppe alkohol.” Så en dag mötte han kärleken och snart var han gift. Det gick en tid och så ick paret barn. ”Vi lyttade till Kovjoki, som ligger lite utanför Nykarleby. Där bodde vi i sjutton år och ick fem barn till.” Till familjen hörde också tre hundar och ett par katter. Andy ick en ixpunkt i livet. Då barnen var små hade Andy fullt upp med jobb och någon inkomst av konstutövningen ick han inte, men att måla var en nödvändig hobby. Till all lycka hade han sin pension. Under senare tid har Andys liv varit omväxlande på ett positivt sätt. Det har varit Upp och ner, hit och dit, som Andy kallar en av sina tavlor. För ett par år sedan lyttade han åter tillbaka till Jakobstad. Ett klokt beslut. Han skiljde sig , men bodde fortfarande i Kovjoki nära barnen och exfrun. Det var den bästa lösningen just då när barnen var små. Nu, efter en tung skilsmässoprocess, lyser solen igen. För närvarande bor det äldsta barnet hos Andy och det näst äldsta lyttade nyss till eget. Ett av barnen be inner sig som bäst i Japan för att träffa släktingar. Fyra av barnen bor hos sin mamma. ”De yngsta bor hos mig under veckosluten och också de äldre barnen hälsar ofta på mig.” På vardagarna ägnar Andy största delen av dagen i ateljén. ”Jag är mycket produktiv och jobbar alltid med lera tavlor samtidigt. Ibland tittar barnen in till studion. De tycks ha ärvt konstnärligheten, för de gillar att teckna och måla.” Den tidigare förlamningen ger sig ibland till känna genom att högra handen inte riktigt vill samarbeta och då och då inträffar små olyckor. ”För en tid sedan då jag ramade in tavlor rev jag upp ett sår i handen som måste sys ihop med sju stygn. Det var blod överallt, på golvet, i korridorerna och i bilen. Så kan det gå ibland… ” ”Han är ännu galnare” Nästa gång träffar jag Andy tillsammans med fotografen. Andys yngsta döttrar, K AT TERNÖ – 25 ”På pricken lik en vuxen Emil i Lönneberga” Vännernas berättelser om Andy Jan Sandvik Jan Sandvik Andy med Angelica och Taylor. ”Pappa är ännu galnare än förr”, säger Taylor. BJÖRN AHO Magister i bildkonst från Konstindustriella högskolan. Verkar som lektor i mediekonst inom utbildningsprogrammet för bildkonst vid Tammerfors yrkeshögskola, numera med inriktning på experimentell teater och experimentell film. Har känt Andy sedan barnsben. Håller fortfarande kontakt med Andy. Taylor, , och Angelica, , möter oss. ”De här tjejerna vill vara med på bilderna.” De övriga barnen är blyga och slinker iväg utom synhåll. Till köket är det inte värt att gå för där pågår en golvrenovering. Kylskåpet och köksbordet har tillfälligt lyttats till vardagsrummet. På väggarna hänger några av Andys favorittavlor: Kärlek i glödande rött, Hippi i explosiva varma färger samt Blomman, som karaktäriseras av klara runda former. ”Min stora önskan är att få ställa ut tavlorna, helst utomlands – och förstås sälja. Men jag borde få hjälp, en agent eller manager. Själv är jag inte så bra på att sälja och snacka”, funderar Andy. Att posera tycks vara enklare, Andy är inte alls blyg framför kameran. Plötsligt nappar han till sig en dammsugare, tar loss munstycket och riktar dammsugaren mot Taylors hår med en läskig blick i ansiktet. Samtidigt som han ”fönar” Taylors lockar så att de raknar springer hon undan tjutande av skratt. Då jag konstaterar att pappa nog är lika vild som förr, svarar Taylor: ”Nä, han är ännu galnare.” Så skrattar hon så att hon nästan kiknar och fortsätter att hoppa upp och ner på sängen. I tumultet åker Andys glasögon av. ”Hördu Taylor, nu får du nog lugna ner dig! Jag visste att det skulle sluta så här”, säger Andy. 26 – K AT TERNÖ I sin papparoll är Andy spontan och rolig, men han sätter också gränser. En stund sitter han tillsammans med döttrarna och spelar orgel, men det hela utvecklas till en tävling mellan de små och de stora ingrarna. Så tar Andy båda tjejerna i famnen och där får de varva ner. ”Det normala är att musiken blir långsammare med åldern, men för mig tycks det vara tvärtom. Inte har jag åtminstone förgubbats”, säger han med ett skratt. Han ler öppet och otvunget mot kameran och jag kommer osökt att tänka på en välkänd igur: Emil i Lönneberga. Som vuxen karl skulle Emil nog ha varit på pricken lik Andy. Andy visar några videoinslag om Ragnar Hare på YouTube. Döttrarna är tydligt stolta över sin pappa som skuttar och åbäkar sig framför scenen i sin zebrarandiga utstyrsel. Utställd på paradplats Den internationellt framgångsrike Vasakonstnären Juha Tammenpää valde i jol tre av Andys tavlor till konstföreningen Jakartes utställning på Ateljé Torni i Vasa. Hippi, Klockan sex och Voodoo Woman hängdes upp på paradplats. Tammenpää har lovordat Andys intensiva målarstil. Han har sagt att alla portar öppnas om konstnären bibehåller sin hängivenhet och kreativitet. I januari hängde Andys tavlor på väggarna på Café Fredrika och i februari hänger de på Café Kruska, båda i Jakobstad. ”Min önskan och vision är att få delta i utställningar i Helsingfors, Stockholm och varför inte Berlin.” När den här artikeln publiceras har Andy – eller kommer inom kort att få – egna hemsidor där alla hans tavlor presenteras. Sidorna ska också innehålla en biogra i och kontaktuppgifter samt foton på konstnären. Känns det inte vemodigt då du har sålt en tavla? ”Jovisst, det är alltid svårt att lämna ifrån sig ett arbete, det inns så mycket känslor förbundna med en tavla. Sorgeprocessen varar från en halv till ett par timmar. Men sedan övertygar jag mig själv om att tavlan har fått ett bra hem, och jag vet ju var den inns. Och att den ger glädje till sin ägare”, säger Andy Sundqvist. SUSANNE STRÖMBERG u ”Som barn bodde jag i samma radhus som Andy. Då han råkade ut för olyckan var jag fem år. Jag hälsade på honom när han var hemma igen efter sjukhusvistelsen. Det kändes konstigt att han inte kunde tala, men jag märkte att han kom ihåg mig. Han var helt kal på huvudet och hade väldiga ärr. Jag hade svårt att förstå att min kompis var PETER EMAS Har känt Andy i 35 år. Född i Jakobstad, flyttade till Sverige 1989. Arbetar som musiklärare med barn och unga och har ansvaret för den aktiva verksamheten i en skola i Stockholm. Spelar som bäst in en ny skiva som ges ut kommande sommar. Skivan går under namnet Peter Emas ungdomsorkester. Musiker från Jakobstad och Stockholm medverkar. Peter vill att Andy målar skivomslaget. u ”Om jag i dag skulle träffa Andy för första gången, så skulle jag nog se honom som en karismatisk, lite udda typ. En konstnär som varit med om ett och annat här i livet eller en sjöman som gått i land. Andy påminner mycket om den så annorlunda, inte alls samma typ som förr. Några år senare hade Andy repat sig så pass att vi kunde spela bordshockey tillsammans. Men som tonåring var Andy inblandad i en annan, mindre olycka med sin Honda Monkey. Den gången skadade han ena benet. Andy var en liten otursgubbe. Under min tid i konstskolan i Nykarleby visade jag Andy hur man spänner duk på ramar och hur man tillverkar kilramar av trä. Andy mår bra av att måla. Då han bodde i Frankrike fick han upp ögonen för nyexpressionismen och det har påverkat hans konst. Färgkänsla har han av naturen, han kan skapa dramatik och spänningar med färger och han har ett helt eget sätt att behandla bilder. Som typ är Andy en riktig vildhjärna. Jag lyfter på hatten för att han kunde sätta korken på flaskan och sluta röka så där utan vidare. Andy har en stark vilja, en positiv livsinställning och är otroligt snäll. Han tycker om barn och är rejäl på alla sätt och vis. Jag vet inte hur han ser på sig själv, om han upplever sig vara annorlunda. Människor borde få se hans tavlor på gallerier, i köpcenter, museer… Han kunde bli en kultkonstnär och lyftas fram genom sin gatutrovärdighet och punkattityd. Andys arbeten talar nog sedan för sig själva.” TANJA AUMANEN Född i Jakobstad, flyttade till Sverige vid ett års ålder, återvände till Jakobstad 1989. Lärde sig känna Andy via konstkretsar för några år sedan. Har studerat till bildkonstnär i Nykarleby, verkat som bildkonstnär i 20 år. Undervisar i måleri, håller målarkurser på arbetarinstitut och inspirationsföreläsningar för företag. Utför även beställningsarbeten för Citygruppen i Jakobstad. u ”Jeppis är en liten stad och Andy en person som folk lägger märke till. Själv visste jag rätt snabbt vem han var. Andys målningar är känslomässigt ärliga, han vill inte fjäska för någon. Han har utvecklats enormt under de senaste åren. Bildens struktur kommer bättre fram. Jag hoppas att Andy fortsätter i samma stil och inte försöker vara någon annan än sig själv. Konstbranschen är stenhård. Bara några få kan få sin utkomst enbart genom att syssla med konst. Om konsten är den enda inkomstkällan är man ibland tvungen att sätta sitt namn under arbeten som man inte står för till hundra procent. Sådana gånger är det bara att skilja konst från arbete. Andy och jag har aldrig haft en gemensam utställning. Våra tavlor passar kanske inte i samma utrymme. Betraktaren skulle kanhända drabbas av migrän eftersom vi båda använder så starka färger. I Finland innebär utställningarna en stor utgiftspost för en konstnär. Dessutom ska galleristen ha sin provision. I Sverige behöver en konstnär i allmänhet inte betala hyra för utställningslokalen, utan galleristen tar provision för sålda tavlor. I Sverige betalar man också bara hälften så mycket moms på konst.” Jan Sandvik person i skotskrutiga byxor och punkaktigt hår som jag träffade för 35 år sedan. Då uppfattade jag honom som en kille med ett uppseendeväckande yttre, de inre egenskaperna var jag däremot osäker på. Både han och jag hade ett starkt behov av att revoltera, vi ville inte tillhöra eliten. Vi skulle aldrig bli som andra, vi skulle gå våra egna vägar och hålla fast vid våra övertygelser genom musiken. Det tog inte länge förrän Ragnar Hare var ett stort namn och bandets status gav både Andy och oss andra en identitet. Punkvågen på 1980-talet lämnade djupa politiska spår, åtminstone i mig. Jag fick en insikt om möjligheterna till samhällelig påverkan. Jag beundrar Andys förmåga att vara ärlig mot sig själv och sin konst. Jag gillar hans naivistiskt explosiva målningar, de är äkta, uppriktiga och kompromisslösa. Man får intrycket av att han i tavlorna säger: jag bryr mig inte ett dugg om vad ni tycker, men för mig har det en betydelse! Ett riktigt konststycke är att han vid sidan av måleriverksamheten fostrat sex barn. Beträffande avkommor har han varit produktivare än jag, för tillfället leder han med 6–0. Andy har alltid älskat barn på ett fantastiskt sätt. Jag tror att Andy efter att han återvänt till Jakobstad är en mognare människa. Någon gång hittar alla tillbaka till sitt hem.” K AT TERNÖ – 27 Gun-Marie Wiis Det är sensationellt. Fyra herrar spelar kvartettmusik. Något tidigare har aldrig hörts i Uleåborg, och publiken grips av den starka upplevelsen. När kvartetten övergår till runo brister det alldeles: varje öga dränks i tårar av rörelse. Den unge italienaren Guiseppe Acerbi har gett ännu ett exempel på musikens makt. En italienares iakttagelser 28 – K AATT TERNÖ T ER ERNÖ NÖ Ö KA TT E NÖ ER Ö AT TERNÖ – 29 29 ”I förhållande till sig själva är de rika; de äger allt som enligt deras åsikt hör till välstånd” förra numret av Katternötidningen beskrev vi mötet mellan den engelske upptäcktsresanden Edward Daniel Clarke och hans italienske kollega Guiseppe Acerbi i Uleåborg i augusti . De var båda på väg söderut igen efter resor i Lappland och hade ryktesvägen hört om varandra, men först i Uleåborg träffades de. Som beskrevs i förra numret deltog de i en seans hos hypnotisören Carl Göran Silfverhjelm, sedan ick Acerbi skynda i väg till det skepp som i hamnen väntade på att ta honom och hans sällskap tillbaka till Stockholm. Vem var Guiseppe Acerbi och vad upplevde han under sin inländska resa? Acerbi, född i en förmögen familj i Mantua i Italiens nordliga region Lombardiet, hade slutfört sina juridiska studier vid universitet i Padua. Han var tjugofem år och ville – inte ovanligt i hans samhällsklass vid denna tid – se sig om i världen under vad som kunde kallas en kombinerad nöjes- och studieresa. Ett traditionellt mål var Frankrike, men revolutionen där hade gjort landet osäkert och trenden var nu att i stället åka norrut i Europa. Det ovanliga i Acerbis fall var att han sökte sig så långt norrut. Den september nådde han Stockholm, där han stannade ett halvår. Kanske var det här han ick idén att sommaren försöka ta sig ända till Nordkap, det europeiska fastlandets nordligaste punkt ͕ . Ingen europeisk resenär hade vad man visste dittills tagit sig så långt norrut landvägen. Acerbi åtföljdes av kamraten Bernardo Bellotti, son till en förmögen bankir, och av sina tjänare, vanligen även någon vägvisare och tolk. Vid en musikalisk aftonunderhållning i Stockholm lärde Acerbi känna Anders Fredrik Skjöldebrand, vilket ledde I Guiseppe Acerbi (1773–1846) porträtterad 1810. Han beskrevs i medelådern som”en högväxt man med mörka, livfulla ögon och ett behagligt utseende”. Hans reseskildring från Norden kan ifrågasättas på olika sätt, men det är ändå fråga om ett pionjärarbete, framför allt vad gäller finsk folkdiktning och folkmusik. ͕ De facto är Nordkap inte den nordligaste punkten. Denna är Knivskjellodden, som ligger strax väster om Nordkap och når 1450 meter längre norrut. Strängt taget platsar ingen av uddarna som det europeiska fastlandets nordligaste punkt eftersom båda ligger på en ö. Det egentliga fastlandets nordligaste punkt är Kinnarodden. 30 – K AT TERNÖ till att också denne beslöt följa med på expeditionen, med en ambition att skilda reseupplevelserna i bild. Skjöldebrand var född i Alger som son till den svenska konsuln där och hade , fyrtio år gammal, efter en befordringstvist tagit avsked från en befattning som överste i armén och löjtnant vid konungens drabanter. Han beslöt i stället odla sina talanger som tecknare, målare, kompositör, författare och politiker. Sköldebrands nämner att Acerbi blev ” irad” av Stockholmssocieteten och beskiver honom som ”en ganska artig man, som ännu ej upphunnit medelåldern; han var kvick, kände väl den nyare litteraturen och ägde vackra musikaliska talanger”. Kamraten Bellotti gjorde inte samma intryck. Denne ”syntes något enfaldig och talade vanligen ej mycket”. Över isen till Finland Den mars lämnade expeditionen Stockholm och tog sig från Grisslehamn med slädar över isen till Åbo, tidvis under stora svårigheter. Acerbi noterar särskilt den optiska telegra linje, som genom mellanliggande stationer förband den inländska sidan med Stockholm. Från Åbo gick färden landvägen vidare norrut upp till Vasa och sedan tidvis över havsisen via Gamlakarleby och Brahestad till Uleåborg, dit man ankom den april. Där stannade sällskapet sedan i två månader, innan färden till Nordkap fortsattes. En av Skjöldebrands släktingar i staden var den nämnde hypnotisören, baron Silfverhjelm. Vägen norrut från Åbo var naturgeogra iskt ointressant, enligt Acerbi, men han beskriver människorna med sympati. Böndernas stugor är välbyggda och främlingen inner överallt husrum. Den mångsidigt begåvade Anders Fredrik Skjöldebrand porträtterad omkring 1810. Inför 1808–1809 års krig återgick han till militärbanan, bland annat som chef för livgrenadjärbrigaden och senare befälhavare över den s. k. Norra arméns andra fördelning. Han intrigerade samtidigt för en statskupp, deltog som medlem av konstitutionsutskottet när Sveriges nya regeringsform senare utformades, inkallades i statsrådet, upphöjdes till friherre, utnämndes till general, med mera. Under några år var han direktör för Kungl. Teatern och invaldes som ledamot i bland annat Svenska Akademien. Han beskrevs som en impulsiv varm natur, handlingskraftig och ledd av lågande hänförelse för vad han ansåg rätt. ”I jämförelse med de resande är de fattiga, men i förhållande till sig själva är de rika, eftersom de äger alla de ting som enligt deras åsikt hör till välstånd. Om de har mer pengar än de har omedelbar användning för, sparar de dem för någon oförutsedd händelse eller köper kärl eller något annat husgeråd. Man bör inte bli förvånad över att i Finland, i en liten stuga, där man inte kan få någonting annat än strömming och mjölk, blir bjuden vatten i ett silverkärl, som är värt femtio eller sextio riksdaler. Kvinnorna är varmt klädda; över sina kläder bär de en linneskjorta, så att de så att säga verkar halvklädda, vilket gör ett besynnerligt, men inte obehagligt intryck. Det är alltid varmt inne i stugorna, i själva verket för varmt när man kommer utifrån och inte är van vid en sådan temperatur. I stugan går bönderna alltid i skjortärmarna, utan rock och med bara en väst; de går ofta ut i samma Kyrofors i originalutgåvan av Acerbis reseskildring 1802. 1860 togs forsen i bruk för ett bomullsväveri, som senare följdes av den kartong- och papperstillverkning som i dag äger rum under namnet Metsä Board Kyro. En nåldamm byggdes över forsen 1907, och 1912 färdigställdes det första kraftverket här. klädsel, utan att frukta varken reumatism eller feber. De som följer de resandes slädar är vanligen klädda i ett slags kort kalvskinnspäls eller i en ylletröja med ett bälte om livet. Över sina stövlar drar de grova ullstrumpor, som har den dubbla fördelen att hålla dem varma och hindrar dem från att halka på isen.” Fortsatta isäventyr I en by Järvenkylä i Tavastkyro (Hämeenkyrö) stannar Acerbis sällskap till mer ordentligt. Anledningen är vattenfallet Kyrofors (Kyröskoski), som besöks lera gånger av sällskapet och illustreras i lera teckningar. Kyrofors skulle efterhand börja uppfattas som en av vårt lands främsta natursevärdheter och prisades under -talet ofta av skalder och målare. Forsen hade vid tiden för Acerbis besök ett fall på meter och beskrevs av honom med dramatik. Vattnet störtade fram bland väldiga ismassor, som här och där liknade mörka valv. Kölden var så stark, skriver Acerbi, att de upprörda böljorna nästan frös i luften och hade bildat två bryggor av is över fallet, så starka att människor kunde ta sig över på dem. På grund av det våldsamt skummande vattnet var isbryggorna dock så hala, att bönderna var tvungen att krypa över dem på händer och knän. Till sin besvikelse ser resenärerna inga vilda djur, trots talrika spår av dem. Det fanns inte en enda hund i hela trakten av Järvenkylä, enligt byborna därför att vargarna kastade sig över dem alldeles utanför dörrarna eller till och med inne i husen. Ett annat isäventyr beskrivs av Acerbi med självironi. Sällskapet är på väg på Kyro älvs is mellan Torkkola (gästgiveri i Ylistaro) och Gumsila (gästgiveri i Storkyro) och har att passera ställen där vattnet på grund av strömmen forsar fritt. ”Med exemplarisk försiktighet tryggade vi oss till den kloka utvägen (åt vilken våra ϔinländska bönder skrattade hejdlöst) att krypa på våra knän och passerade på detta sätt isblocken i vår väg. Vi gled på baken utför den motsatta sidan, där vi fann vår släde, som inväntade vår ankomst. Denna löjliga scen var högst underhållande och förvandlade vår fruktan i skratt.” Till Acerbis förvåning vägrar vägvisarna att ta emot betalning. ”Trångsinta som vi är och uppfyllda av föreställningar om vad som kallas ϔinkänslighet, kan vi inte fatta hur dessa människor, som förefaller så fattiga och enkla i våra ögon, bara därför att deras rock inte är tillskuren efter samma modell som vår egen, kan vägra att ta emot pengar och underkasta sig så mycket besvär blott för nöjet att vara andra till nytta.” K AT TERNÖ – 31 ”Vi utnyttjade den stackars varelsens kärleksyra endast i avsikten att skjuta honom” ”De unga damerna är utomordentligt förtjusta i att bli presenterade för utlänningar och försöker på ett passande sätt framstå så mycket som möjligt till sin fördel genom sina talanger. När man varit bjuden på middag i ett bildat hem, vill seden (som jag inte kan ϔinna vidare lämplig) att alla damerna, unga som gamla, så snart festen är över, ska visa vilket nöje de haft av ens sällskap genom att klappa en på ryggen när man minst väntar det. Det gäller som en regel att ju hårdare man klappar desto uttryckligare är damen förtjust i en.” En av Acerbis uppteckningar, den gamla folkvisa som med hans återgivning inleds Nuko, nuko picolinto, veni veni vestereki. Numera mer känd som Nuku, nuku, nurmilintu, Väsy, väsy västäräkki! Märkliga matvanor Billigaste staden I Vasa bjuds Acerbis sällskap till middag hos hovrättspresidenten och landhövdingen. Hovrättspresidentens hustru gör intryck genom att vara högt bildad och kultiverad, förstå franska och italienska och veta att uppskatta det sköna hos de bästa italienska diktarna. Genom en konservant och intelligent prästman får Acerbi höra en rad anekdoter om Linné, där fokus ligger på den senare omåttliga fåfänga. Vid landshövdingens bord talas mycket om ekonomi. Man är ense om att Vasa är den stad där man lever billigast. En tjäder som i Stockholm skulle kosta trettiotvå svenska skilling kan i Vasa köpas för fyra. En vaktel kostar i Stockholm tolv skilling, i Vasa får man ett par för två skilling. För tre riksdaler får man ved nog för att hålla brasan brinnande i bostaden hela den kalla tiden av året. Över isen längs nakna och steniga kuster går färden alltså vidare via Gamlakarleby och Brahestad, som vardera ägnas korta beskrivningar. Mer intresserad är Acerbi av hur de infödda med nästan otrolig snabbhet glider över isen på långa trämedar genom att staka sig fram med en stör. När resenärerna själva försöker använda medarna väcker de munterhet genom sitt klumpiga sätt att använda dem, ”även därför att vi föll lera gånger, vilket var mer roande för åskådarna än oss själva”. Acerbi beskriver fascinerad hur de in32 – K AT TERNÖ födda borrar hål i isen med ett slags spett och iskar genom att sänka kroken ner till trettio fots djup, skyddade för vinden av ett trekantigt segel som de för med sig. Mystiska knackningar Uleåborg lär resenärerna alltså känna under två hela månader. Redan den första kvällen på värdshuset blir något som Acerbi minns. ”Jag har länge haft den farliga vanan att innan jag somnar läsa en halvtimme. Den kvällen råkade jag läsa Ariosto͖ , när jag tyckte att jag hörde tre knackningar på fönstret till vårt rum, som låg i bottenvåningen. Jag brydde mig inte det minsta om det, varken den första eller ens den andra gången. När det upprepades tredje gången började jag misstänka att det hade någonting att betyda, men eftersom jag läste Ariosto kände jag mig benägen att undra, om det inte var en frukt av min inbillning, som kanske hade uppeggats av diktarens fantasi. Men när det hände ϔjärde gången kände jag knappast skuggan av ett tvivel om att det knackade på fönstret. För att vara säker på att jag inte misstog mig, väckte jag min kamrat, som sov i en annan säng i samma rum, och sedan jag med͖ Ludovico Ariosto (1474–1533), italiensk författare, vars mest kända verk är eposet Orlando furioso (Den rasande Roland). Ekorrjakt enligt Acerbi. Björnjakt enligt Acerbi. delat honom mitt intryck, bad jag honom att lyssna och lägga märke till, om han inte kunde höra ett buller vid fönstret. Vi hörde då hur de tre knackningarna upprepades, medan en röst samtidigt sade något otydligt. Jag steg upp, tog på mig pälsen, grep mina pistoler och gick ut för att se vad det kunde vara. Men hur överraskad blev jag inte!...Det var en vacker ϔlicka, som begärde en sängplats. Jag säkrade genast mina pistoler på nytt och lade dem ifrån mig, för att det inte skulle hända en olycka...Vad hände sedan?...När det gäller lösningen på så svåra problem, hänvisar diktaren Ariosto i allmänhet till nästa sång, men i detta fall må läsaren föreställa sig, hur det kunde ha gått för honom i en liknande situation.” periment. har han skickat den första nordiska varmluftsballongen till väders och är för sina förtjänster numera invald i Kungliga Vetenskapsakademien. Acerbi är principiellt skeptisk till Silfverhjelms hypnotiska konster, men tvingas erkänna att de har effekt. ”Jag såg hur min reskamrat, som var lika misstrogen som jag själv, föll i djup sömn, blott genom att magnetisören rörde sina ϔingrar; jag hörde honom tala i sömnen och besvara alla frågor som jag gjorde; jag såg honom vakna på nytt, vid en rörelse av magnetisörens ϔingrar, medan jag själv var ur stånd att väcka honom, fastän jag förde ett brinnande ljus mot hans hand, ett experiment som han visade sig lika okänslig för som en död kropp. Efter att ha sovit mellan fem eller sex timmar, vaknade han, utan att minnas någonting av vad han hade sagt, förnekade envist att han sovit och böjde sig endast ogärna till slut för sin klockas vittnesbörd och vittnesmålen från alla dem som hade varit med om saken.” Uleåborgssupportrar Två viktiga supportrar får Acerbi i baron Silfverhjelm och apotekaren Johan Julin, som efter en kortare verksamhet i Nykarleby etablerat sig i Uleåborg . Silfverhjelm är en man utan ceremonier, berest, har bland annat vistats i Paris, har levt länge i kung Gustavs närhet, är en utmärkt mekaniker, gör kemiska experiment och har skaffat en engelsk elektricitetsmaskin. Julin har en vacker samling föremål av alla slag ur Lapplands och Finlands naturhistoria, är väl försedd med böcker och har också han en elektricitetsmaskin och ägnar sig åt naturvetenskapliga ex- Acerbi kommenterar att det är ett privilegium för en resenär som honom att vistas i en småstad jämfört med de blaserade storstadsmiljöerna. Gästfriheten är så mycket större, främlingen behandlas som en första rangens person och visas särskild uppmärksamhet, delvis av fåfänga, delvis för chansen att fylla tiden med angenäm omväxling. Matvanorna är ett givet ämne för diskussion. Acerbisällskapets tjänare tillagar maten på italienskt sätt, vilket gör värdinnan (sällskapet bor hos en köpman vid namn Fellman) djupt orolig. Gästerna äter middag varje dag på soppa, och gästerna lyckas inte övertyga henne om att det sker av eget fritt val. ”En allvarlig och viktig tvist uppstod mellan henne och vår tjänare i följande fråga: hon ville till intet pris tillåta att han tillredde hjärnan eller levern på en kalv eller gris; varenda människa i huset var upprörd vid blotta tanken på det. De har för vana att alltid ge levern och hjärnan på alla djur utan undantag till svinen eller kasta dem på gödselstacken. Vi kunde inte undgå att betraktas som kannibaler eller människoätare, och sådan är fördomens makt, att när vi övertalade en person att smaka på hjärna eller lever, ville han inte svälja den, utan spottade genast ut den. Lika upprörda var de över att vi åt småfåglar som lärkor och trastar, på vilka vi satte stort värde. I dessa nordliga trakter åtnjuter småfåglarna ostörd frihet och trygghet, men för oss var de inte bara utsökt mat, utan det var även en mycket trevlig sport att skjuta dem.” Jakt intresserar Acerbi, och intressanta exempel ges just vid denna tid på året, då hela naturen plötsligt vaknar och fåglar anländer från alla väderstreck. Han beskriver jakten på tetrao urogallus (tjäder), som är stor som en kalkon och sjunger om natten och då gör så konvulsiva rörelser att den varken ser eller hör någonting. ”Vi var tvungna att stanna hela natten i skogen att lyssna på fågelns sång med en spejares uppmärksamma öra, att smyga oss fram och hålla andan för att bättre höra fågelns röst. Då vi till slut ϔick höra den, måste vi tillgripa listen och slugheten hos en förrädare och utnyttja den stackars varelsens kärleksyra endast i den simpla avsikten att skjuta honom genom överraskning. I jakten som i allting tycker jag om rent spel; jag tycker om att låta fåglarna ϔlyga upp framför mig, förfölja dem och att förklara krig, innan jag skjuter på dem. En enda fågel skjuten i ϔlykten är värd tio fåglar slaktade på en gren.” Acerbis skildrar rätt utförligt jakt också på ekorre, säl och björn. Vid ekorrjakt används ett mycket tungt armborst och en trubbig spetslös pil, för att skinnet inte ska skadas. Skytten siktar inte genom att föra armborstets kolv till ögonen, utan stödjer den mot magen. Han missar ändå nästan aldrig sitt mål. Pilen är för värdefull för att få gå förlorad och används därför om och om igen. Farlig björnjakt Acerbis skildring av björnjakt är kanske den del av hans skildring som är bäst känd. Låt oss ändå kort återge den. Favoritvapnet är ett järnspjut, fästat vid ett skaft. På omkring en fots avstånd från spjutets spets inns en tvärslå, som ska förhindra att vapnet tränger för djupt in i björnens kropp. Vid idet anställer man buller för att reta björnen att i vredesmod störta ur sin håla. ”I samma ögonblick han får syn på bonden reser han sig på bakbenen, färdig att slita honom i stycken. Finländaren intar strax den ställning, som är återgiven på bifogade bild, det vill säga han för sitt järnspjut intill bröstet samt döljer för björnen skaftets längd, så att djuret inte ska ha tid att vara på sin vakt och kunna med ramarna parera det dödliga slag, som jägaren ämnar rikta mot hans inälvor. Finländaren går nu djärvt mot björnen, men anfaller den inte innan de är så nära varandra att djuret sträcker ut ramarna för att sönderslita sin ϔiende. I samma ögonblick genomborrar bonden björnens hjärta med spjutet, vilket, om det ej hindrades av tvärslån, skulle tränga ut vid skuldran. För övrigt skulle han inte på annat sätt kunna hindra björnen från att falla över honom, ett missöde, vilket kunde bli ytterst farligt. Med hjälp av tvärslån på spjutet hålls djuret upprätt och kastas till slut på rygg. Vad som kan förefalla ytterst egendomligt är att björnen, då den känner sig sårad, i stället för att med ramarna försöka dra ut spjutet, håller fast det och trycker det ännu djupare i såret […] Segern ϔiras med ett slags fest, vid vilken skalden är med för att besjunga jägarens bragder.” K AT TERNÖ – 33 ”De hjälper till utan några kläder på sig, medan resen ären huttrar i en präktig vargskinnspäls” Första musikkvartetten Acerbis musikalitet skulle visa sig få betydelse också för eftervärlden, genom de iakttagelser och beskrivningar som han gjorde. Han beskrev nationalinstrumentet harppu, stämt i a-moll, ”alla nordiska folks favorittonart”, och blev den förste att uppteckna inländsk folkmusik Han beskrev egenskaper hos runoverser, återgav dikter av Paavali Remes och Heikki Väänänen, översatte till engelska vaggvisan Nuku, nuku, nurmilintu, med mera. Acerbi beskrev också hur runoverserna lästes upp offentligt: åhörarna bildade en ring, i mitten stod den improviserande diktaren och dennes medhjälpare, som upprepade varje rad av improvisatören, vilket gav denne tid att förbereda följande versrad. I pauserna uppfriskades sinnet med öl eller brännvin. En särskild genre var besvärjelserna, som ogärna meddelades åt bildade personer, för att inte riskera angivelse för domaren eller prästen. Det råkade sig också så att resenärerna i Uleåborg träffade två musikälskande herrar som spelade violoncell och löjt.͗ Då Skjöldebrand spelade iol och Acerbi själv klarinett fanns förutsättningar för en kvartett. ”En kvartett i Uleåborg var ett inte mindre ovanligt fenomen än den mest häpnadsväckande komet. Det fanns inte tio personer i staden som någonsin hade hört musik för fyra stämmor, och från stadens grundläggning till vår ankomst hade en kvartett sannolikt aldrig utförts inom dess gränser.” Under vistelsen i Uleåborg bjöd herrarna varje kväll på en konsert, öppen för alla som ville lyssna. Åhörarna blev snart så många att man blir tvungen att hyra en större sal. ”Det är omöjligt för mig att ge en föreställning om det intryck musiken gjorde på våra åhörare. För att pröva deras känslighet och musikens verkan på deras känslor, komponerade vi enkom några lätta harmoniska stycken, vilkas melodier var naturliga och begripliga även för människor ovana vid musikens artiϔiciella förϔining. Vi försökte ͗ Den herre som spelade violoncell måste ha varit Erik Tulindberg (1761-1814), född i Lillkyro, utbildad vid Åbo Akademi och nu tjänsteman i Uleåborg. Troligen hade han studerat violin för akademins musikdirektör Carl Peter Lenning. Tulindberg skrev ett antal stråkkvartetter och valdes in i Kungliga musikaliska akademien 1797. 34 – K AT TERNÖ Män och kvinnor badar tillsammans utan några som helst kläder och utan att de på minsta sätt påverkas av någon ömsesidig dragning till varandra, enligt Acerbis beskrivning. Runosångare enligt Acerbi, som ser en likhet mellan finländarnas sånger och de forna grekernas: de har samma enkelhet i kompositionen, som dikteras av likheten i sysselsättningar. Den här bilden sågs länge som en poetisk symbol för den finska nationalandan, forskare som Elsa Enäjärvi-Haavio har senare ifrågasatt riktigheten i symboliken. omväxlande sätta in effektfulla partier och överraskande övergångar från det starkaste forte till det svagaste piano. Vi såg snart hur våra känsligare åhörare ϔick tårar i ögonen. […] några av åhörarna tycktes följa melodin med hela sitt ansikte och vi kunde hos ϔinländarna avläsa vad det var för musik som vi spelade. Vid snabba och starka toner blev alla allvarliga, medan milda och melodiska ställen tycktes skingra molnen och deras drag återϔick sitt lugn. […] så snart vi började spela deras runo dränktes varje öga i tårar och rörelsen var allmän.” Bastuupplevelser Acerbi kan förstås inte undgå bastun. Han tror knappt sina ögon när termometern i bastun visar – grader Celsius. Han noterar att män och kvinnor sitter tillsammans nakna och att man piskar varandra med kvastar tills huden är som rött kött. Vintertid rullar man sig naken i snön. ”Om resande råkar komma förbi, medan bönderna i en gård beϔinner sig i badet, kommer de ut och hjälper till att spänna för eller spänna ifrån, hämtar foder för hästarna eller gör någonting annat, utan några som helst kläder på sig, medan resenären sitter där huttrande av kyla, fast han är inhöljd i en tjock, präktig vargskinnspäls. […] De ϔinska bönderna går sålunda på ett ögonblick från ͘͟ graders hetta till ͛͘ graders kyla, en övergång på ͙͘͘ grader, vilket är detsamma som att komma från kokande till frysande vatten! […] Dessa bönder försäkrar att utan dessa heta ångbad skulle de inte som de gör hela dagen lång kunna orka med sina olika arbeten. De säger att badet stärker dem lika mycket som vila och sömn.” Till sist vågar Acerbi själv försöka sig på ett äkta bastubesök. Det sker hos kyrkoherden Matthias Castrén i Kemi. En aderton års licka klär av de två bastugästerna, ger dem björkkvastar och slår vatten på bastustenarna. ”Jag som främling kände mig helt obekant med situationen, men försökte hålla humöret uppe genom att ständigt se på min kamrat och så mycket som möjligt försöka efterlikna hans högst exemplariska likgiltighet. Ångans hetta steg till ͘͝ grader Celsius, jag kände först ett våldsamt obehag, och jag tror att om det hade stigit ytterligare skulle jag, naken som jag var, ha ϔlytt från badhuset. Men jag tvingade mig att uthärda det, blev småningom van och efter någon tid var jag i stånd att uthärda en hetta på ͞͝ grader Celsius. I denna hetta var det en stor njutning att slå vatten över huvudet och låta det rinna över hela kroppen.” Acerbi vill inte vara sämre än Castrén, och efter en halvtimme börjar tvagningsproceduren. Acerbi betraktar hur bad- lickan häller kallt vatten över Castréns huvud, gnuggar hans hår och tvättar hela hans kropp med tvål och vatten och gnider honom ända ned till midjan. Sedan ägnar hon sig åt Castréns fötter och skrubbar dennes ben fullständigt. ”Under tiden var jag mycket uppmärksam och nästan häpen över hela proceduren, med vad som förvånade mig mest var den absoluta likgiltighet med vilken kyrkoherden underkastade sig denna långvariga och stimulerande behandling. Då det blev min tur att underkasta mig den, kände jag mig ytterst besvärad och jag var till slut mycket glad att få ta på mig mina kläder och gå ut från badet.” Acerbis betydelse Acerbi inledde färden från Uleåborg till Nordkap den juni. Silfverhjelm och Julin gjorde sällskap till Torneå. I Kemi anslöt sig Matthias Castrén och distriktsläkaren Henrik Deutsch. I Köngäs vände alla utom Acerbi, Skjöldebrand, dennes tjänare och en tolk. Dessa fyra nådde slutligen Nord- kap den juli och upplevde där midnattssolen. En viktig insats gjorde den gamle forsfararen Simon från Kolari genom att lotsa sällskapet genom de talrika forsarna i Muonio – han beskrivs av Acerbi som ”forsarnas Bonaparte”. Återkommen till Uleåborg i augusti hann Acerbi som framgått möta Edward Daniel Clarke, men skyndade sedan tillsammans med Bellotti och Skjöldebrand tillbaka till Stockholm. Den november invaldes Acerbi för sina insatser som utländsk ledamot nr i Kungliga Musikaliska Akademien. Kort efter detta avreste Acerbi och Bellotti till England via Norge. gav Acerbi ut sin reseskildring på engelska i två praktfulla band, som snabbt vann ryktbarhet och väckte mycket uppståndelse, inte minst för de inte så respektfulla kommentarerna om den svenske kungen och en del kulturpersoner. Boken förbjöds i Sverige och man försökte på hög nivå förhindra översättningar till andra språk. En svensk version publicerades först , då i Finland. Skjöldebrand publicerade för sin del – sextio stora planscher i akvatint som illustrationer från resan. De gjorde honom i ett slag till ett namn i Europa. Ett storbråk uppstod efter att hans illustrationer börjat publiceras också av andra, som rena stölder. Också Acerbi anklagades för att snylta på Skjöldebrands illustrationer. Giuseppe Acerbi ägnade sig efter det nordiska äventyret åt sitt gods Castel Goffredo i Lombardiet, var – huvudredaktör för den framstående tidskriften Biblioteca Italiana och tillträdde därefter som österrikisk generalkonsul i Alexandria i Egypten, där han samlade antikviteter, växter och djur. återvände han till sitt italienska gods och arbetade till sin död på en bok om Egypten. SVENOLOF KARLSSON Citaten ur Acerbis bok bygger på Edvard Robert Gummerus svenska översättning 1953 från det engelska originalet, Travels through Sweden, Finland and Lapland to the North Cape in the Years 1798 and 1799. Citaten är här lätt redigerade. En finsk översättning av de partier i boken som berör Uleåborg gjordes 1890, en utförligare finsk översättning gjord av Hannes Korpi-Anttila kom 1953. K AT TERNÖ – 35 Helifoto /Timo Annola Kattern ös nya pionjärskap I Kopsa, på en ås aderton kilometer inåt land från Brahestad, tornar en rad jättepropellrar upp sig. De är Finlands högsta vindmöllor, 142 meter från marken upp till naven, och de är säkert också den vindkraftspark som förverkligats på kortast tid. 36 – K AT AT T TERNÖ ERNÖ K AT A T TER T ERNÖ NÖ NÖ TERNÖ – 377 Mats Sandström Mats Sandström Vad är det man talar om i Fenn ovoimas kontor? Lehtikuva /Markku Ruottinen et är en mörk novembermorgon i Fennovoimas kontor i Pyhäjoki. Vid ett bord sitter en grupp män och diskuterar kraftverksfrågor. Men vad? De talar om vindkraft, fast det här är kontoret för ett kärnkraftverk. De som samlats är det gemensamma teamet för det vindkraftsbolag Puhuri som ägs av Katternö och de andra ägarna i Kanteleen Voima. Den här gruppen har nyss förverkligat två vindkraftspar- D 38 – K AT TERNÖ ker, Katternögruppens Ristiveto i Merijärvi (Kalajoki) och Puhuribolagets första egna vindkraftspark, Kopsa , i Brahestad. • Puhuris VD Antti öppnar mötet med att förklara att man först ska avhandla ärenden som gäller de vindkraftverk som är i bruk. Den första frågan gäller lygljusen i Ristiveto. Blinkande vita ljus har nyligen installerats i enlighet med direktiven. Men nu har nya direktiv kommit som säger att fasta röda ljus ska användas i stället. Ett typiskt exempel på hur det fungerar i den här nya branschen. Medan byggprocessen ännu är i gång görs en förändring i byggbestämmelserna och nyanskaffade anläggningar måste ersättas med ännu nyare. Bakgrunden här är att de boende i närområdet störts av blinkandet. Timo beskriver hur arbetet med att byta ljusen redan är i full gång. • Nästa diskussionspunkt gäller Puhuris vindkraftspark Kopsa. Hur går det med installationsarbetet där? Staffan, Tuomas och Timo utbyter synpunkter om det trimningsarbete som leverantören gjort av utrustningen och vilken inverkan det haft på möllorna. En diskussion förs om den ljudnivå som möllorna förorsakar och hur den bör mätas. Gruppen övergår till att avhandla frågor gällande det nya projektet, Kopsa . Till att börja med gäller diskussionen byggnadslov. Två nya sådana har fåtts, så att tio nya möllor kan byggas i stället för åtta, som tidigare är sagt. Jaakko beskriver hur byggprojektet framskrider, frågor gällande arbetarskydd och arbetsplatsmöten. Petri visar på kartan hur kabellinjerna planeras och hur de påverkar markanvändningen och dragningen av de vägar som behövs till möllorna. Emellanåt tittar hela gruppen på kartor och diskuterar den skogsavverkning som behövs, distributionen av timret till dess ägare, markägarförhållanden, hyresavtal och annat. Tidtabellen för byggprojektet är stram, och bråttom är det, eftersom vägarna och grunden för dem måste fås i skick för de installationsarbeten som leverantörerna snart ska utföra. De här arbetena behöver samordnas både med linjedragningen till stamnätet och med behoven hos Laivankangas guldgruva, som är verksam på samma område. Projektet Kopsa kunde inledas på hösten efter att riksdagen hade godkänt en speciallag om kompensation för nya radararrangemang hos försvarsmakten, som motsatt sig de planerade möllorna därför att de skulle komma att störa radarbevakningen i området. • Nästa tema för gruppen gäller vindkraftsparker som är i planeringsskedet. Först i tur är Ketunperä, belägen väster om Laivankangas guldgruva. Harri redovisar det senaste planförslaget. De naturinventeringar som gjorts visar att placeringen för möllorna behöver ändras och man håller nu ivrigt på och utarbetar en ny plan. Petri funderar över elstationen och hur kabellinjen ska dras. Staffan presenterar vilka typer av möllor som kan komma i fråga, sedan dryftas vad de kan medföra i fråga om ljud- och blinkningseffekter och hur mycket energi vindkraftsparken kan komma att producera. En utmaning är att beslut behöver tas tidigt i planeringsskedet trots att möllorna ska anskaffas först om något år. En särskild utmaning i Ketunperä är ägarförhållandena. Något nyskifte har aldrig gjorts på området, och skogsskiftena är långsmala, det kan hända att förhandlingarna med markägarna blir utdragna. Gruppen övergår från Ketunperä till planeringen av ett område närmare Fennovoimaområdet, nämligen Parhalahti och dess vindparker. Här är miljökonsekvensutredningen på gång och de möten för allmänheten som ingår i processen är förestående. Diskussioner har förts med representanter för myndigheterna och har resulterat i olika kommentarer. Harri redogör för de utredningar som gjorts, om naturvärden, om som- marstugebebyggelse och om de planerade linjegatorna. Många saker har diskuterats med byborna, men många frågor är fortfarande öppna. Inga små snurror. Installationsarbete vid Ristiveto av 2,3 megawatts vindmöllor. Rotordiametern är 108 meter. Persongalleri • Antti Vilkuna, VD för Puhuri • Tuomas Ylimaula, projektchef • Staffan Asplund, projektdirektör • Timo Annola, tekniskt sakkunnig • Jaakko Tyyvi, byggchef • Från Parhalahti lyttar sig blickarna uppåt längs Pyhäjoki älv till Pyhäjärvis strand. Där, vid Vuohtomäki, håller Puhuri på att slutföra planeringen av ännu en vindkraftspark. Harri redogör för de senaste skedena i planeringsarbetet och Jaakko berättar hur planerna går framåt gällande vägnätet på arbetsområdet. Staffan funderar på vilka egenskaper den ifrågavarande platsen kräver av möllorna. Ska man i planeringen utgå från samma typ av möllor som man valt för vindkraftsparken Kopsa ? • Petri Tyhtilä, projektingenjör Ungefär så här gick diskussionen vid mötet, som avlyssnades av Johan Svenlin. Antti Vilkuna, direktör på Katternö Ab • Harri Ruopsa, projektutvecklingschef och VD för Puhuri, sparar inte på orden när han beskriver den projektgrupp som arbetar med de olika vindkraftprojekten: ”Ett ganska ungt gäng, men enormt kompetent och med stor erfarenhet.” K AT TERNÖ – 39 ”Vi tar vårt samhällsansvar” Katternöbolagen satsar stort på vindkraft På kort tid har Katternöbolagen blivit storspelare i vindkraftsbranschen. Och dessutom pionjärer, genom konceptet att bygga möllorna i ett tätt och effektivt samspel med myndigheter och olika intressenter. tefan Storholm, VD för Katternö Ab, varför gör ni den här satsningen? ”Det avgörande är den subventionering som politikerna genom inmatningstariffen beslutit om för vindkraften. Som räkneexempel ska vindkraften med den här förutsättningen kunna bli en hygglig affär, men osäkerhetsfaktorerna är stora.” ”Samtidigt tar vi vårt samhällsansvar. Vi vill dra vårt strå till stacken gällande de löften som Finland åtagit sig i klimatpolitiken”, säger han. Finlands åtagande är att höja andelen förnybar energiproduktion till procent fram till . Nyinvesteringar i vindkraftverk stöds genom inmatningstariffen, som tillförsäk- S rar bolagen ett fast pris för den producerade elen i tolv års tid. Till slutet av är det garanterade priset , euro/MWh, därefter , euro/MWh. Det kan jämföras med att elpriset på elbörsen Nordpool under för Finlands del var i genomsnitt euro/MWh. Vindkraftsproducenterna ick under jolåret alltså det tredubbla priset för sin el jämfört med marknadspriset. Det är inte att undra på att många för tillfället frestas att satsa på vindkraften. Bara MW vindkraft var utbyggd i Finland vid senaste årsskifte, medan det politiska målet är MW vindkraft. Många hinder på vägen Problemet har visat sig vara bristande professionalitet och hinder som ofta beskrivs som ”administrativa”. Tillståndsprocessen blir utdragen, alla markägare och grannar är inte trakterade av vindmöllor, och man ska också veta hur man driver spelet gentemot tillverkare och konsulter. ”Vägen mot förverkligande av vindkraftsprojekt är full med hinder, och branschen är ganska elak. Här är Katternögruppens styrka att vi både har det tekniska och inan- Elproduktion i augusti 2013 för mölla i Ristiveto När en ny vindmölla på 3 MW producerar maximalt är intäkten för elen för närvarande garanterad till 315 euro i timmen, varav ungefär två tredjedelar är subventionering. Här visas produktionen i augusti 2013 vid en av möllorna på 2,3 MW i Ristiveto. Den röda linjen visar vindvariationen, det gula fältet hur mycket el som producerades, totalt 405,3 MWh, vilket ger kapacitetsfaktorn 23,7 procent. Elproduktionen varierar stort mellan månaderna. 40 – K AT TERNÖ siella kunnandet och känner det samhälle vi verkar i”, säger Stefan Storholm. Detta testades när försvarsmakten plötsligt sade nej till de sjutton vindmöllor som planerades i Kopsa, med motivering att de störde radarövervakningen. Intensiva kontakter, som inkluderade också försvarsministern, gav till sist en lösning. Denna innefattar bland annat en speciallag, som tillförsäkrar försvarsmakten ersättning för varje mölla som Puhuri eller andra bygger på området, i ett paket som ske ge en ny radarlösning. Brahestads stadsdirektör Kari Karjalainen gjorde en viktig insats i detta. ”Försvarsmaktens besked var tungt. Jag deltog själv i sju resor ner till Helsingfors, innan radarproblemet hade lösts med hjälp av arbets- och näringsministeriet”, säger han. Målmedvetet arbete Vilka är erfarenheterna hittills av Katternögruppens vindkraftsengagemang? ”Det har krävt gränslöst med målmedvetet arbete för att lyckas så här långt. I detta har framför allt Antti [kollegan Antti Vilkuna] gjort en avgörande insats genom att drivande och klokt hålla i processerna både lokalpolitiskt och gentemot leverantörerna”, säger Stefan Storholm. En annan erfarenhet är att de inländska myndigheternas samordning inte är den bästa. Den ena myndigheten vet inte alltid vad den andra gör, och priset får inte sällan vindkraftsentreprenörerna betala. En tredje erfarenhet är att vindkraftsbranschen är pressad och driver ett tufft spel. Tekniska innovationer presenteras ofta, men när dessa möter verkligheten avslöjas ibland barnsjukdomar. I de lägena gäller det för beställaren Nöjd stadsdirektör i Finlands vindkraftsmecka Brahestad Ketunperä Parhalahti Pyhäjoki Lina Enlund Kopsa 1 Kopsa 2 En kick för Brahestad Ristiveto Vad betyder vindkraftssatsningen för regionen? Kari Karjalainen, stadsdirektör i Brahestad, har ställt upp för utbyggnaden till hundra procent. Kalajoki Haapavesi Ylivieska Karleby Pyhäjärvi Jakobstad Wuohto Vindkraftsbranschen är tuff, säger Stefan Storholm, VD på Katternö. Den kräver teknisk och finansiell kompetens och vana vid att umgås med myndigheter. att ha egen sakkunskap och förhandlingsvana. ”Vi för till exempel nu en diskussion med Siemens om det lågfrekventa ljud som möllorna ger ifrån sig under vissa förhållanden”, säger Stefan Storholm. ”En trist sak är att så många beställningar går till utländska bolag. De inländska leverantörerna har slagits ut. De turbiner som [det inländska bolaget] Mervento tillverkar passar inte för drift i inlandet. Så i vindkraftsbeställningarna rinner stora pengar ut ur landet”, säger han. Skulle vindkraftssatsningen ha blivit aktuell utan subventionering? ”Nej. I vårt ansvar ingår att vara lönsamma. Och vindkraften har långt kvar till att klara sig på egen hand.” ”Vår kalkyl går ut på att alla investeringskostnader ska vara avbetalade när de tolv subventionerade åren är till ända. Vi får i det läget ta ställning till hur fortsättningen ska se ut”, säger Stefan Storholm. SVENOLOF KARLSSON Katternögruppen investerar i vindkraft genom det egna dotterbolaget Perhonjoki och genom delägarskap i två av landets största vindkraftsproducenter: OY PERHONJOKI AB • äger vindparken Ristiveto som består av sex möllor à 2,3 MW och invigdes i juli 2013. PUHURI OY • dotterbolag till Kanteleen Voima, som ägs av Katternö Kraft Ab, Suomen Voima Oy, Kaakon Energia Oy, Valkeakosken Energia Oy och Ålands Elandelslag. • har vindkraftsprojekt på 200 MW under beredning. • invigde Kopsa I med sju möllor à 3 MW i oktober 2013. På Kopsa II kommer tio möllor à 3,3 MW att resas under sommaren 2014. Samma år planeras byggstart på Vuohtomäki vindpark med åtta möllor à 3,3 MW. • Under 2015 kommer Puhuri att påbörja byggandet av Ketunperä med fjorton möllor à 3–4,5 MW och Parhalahti med 9–16 möllor. RAJAKIIRI OY • ägs av EPV Energia Oy, Katternö Kraft Ab, Outokumpu Abp och Rautaruukki Abp. • driver vindparken Puuska på Outokumpus fabriksområde i Torneå. Åtta möllor med en nominell effekt på 28,8 MW togs i bruk 2010–2011. Investeringskostnaderna låg kring 40 miljoner euro. Det finns planer att utvidga Puuska med ytterligare fem möllor. • planerar nya vindkraftsprojekt i Simo och Kaakamo. som ligger tillräckligt långt från bosättningen i kombination med hyfsade vindförhållanden. Kopsa uppfyllde dessa kriterier och hade dessutom nära till både beintliga skogsvägar och till Fingrids stamnät. ”Med tillräckligt höga torn som lyfter vingarna över trädtopparna och allt effektivare motorer kan man få ut energi ur vinden mitt i skogen”, konstaterar Kari Karjalainen. rahestadsregionen har blivit något av Finlands vindkraftsmecka. Efter att kommunledningen studerat den vindatlas (en Turistmagneter? sammanställning över uppmätta För Brahestadsregionen innebär vindförhållanden på olika ställen i vindkraftsinvesteringarna intäkter landet) som kom ut , bestämde i form av fastighetsskatt och arrenman sig för att satsa aktivt på att deavgifter. Sysselsättningsgraden är locka till sig vindkraftsinvesteringar. hög i regionen, inte minst inom jord”Vi ick belägg för att vindförhål- schaktning och byggnadsbranschen. landena var goda här och bjöd in lan- Fennovoimas kärnkraftverk innebär dets aktörer inom vindkraft. Sju bo- ytterligare en kick för regionen. lag kom och ick sig tilldelade områKari Karjalainen hyser förhoppden som de själva sedan utvecklat”, ningar om att Brahestad ska kunna berättar Kari Karjalainen. slå mynt av vindkraften också för Målet är att få vindmöllor till andra näringsgrenar. Sommaren regionen inom de närmaste åren. var stadens hotellkapacitet boKopsa I är den första av vindkrafts- kad av danska vindkraftstekniker. parkerna som tagits i bruk. Nu planerar Brahestad att bygga ett Att bygga vindkraft brukar nästan besökscentrum, i samarbete med alltid stöta på motstånd i Puhuri, där vindkraftsFinland. I Brahestad har teknologi presenteras. öppenhet, diplomati och Vindkraften ska signalera effektiv byråkrati gjort att en framtidstro i staden. planerade vindkraftverk ”Vi är en industristad faktiskt tagit sig förbi de och värnar om vår tradivanligaste hindren – arga tion, och vindkraft är en grannar, lygekorrar eller rolig form av energiproväxande högar av dokuduktion. Den är en ren rement på tjänstemännens surs. Man reser tornen på skrivbord. Det inns visen sommar och börjar geserligen en Facebooknast producera el. Samtigrupp med fem medlem- Kari Karjalainen, digt kan vindkraften inte mar som motsätter sig stadsdirektör i Braersätta basenergin. De Brahestads planer på hestad, har helhjärtat olika sätten att producera utbyggnad av vindkraft, arbetat för vindkraftsel fyller olika funktioner”, men den lär inte välta etableringen. säger Kari Karjalainen. strategin. JOHAN SVENLIN Traditionellt har vindkraft planerats utifrån de allra bästa vindförhållandena. Sådana ligger ofta vid kusten, där dock bosättning, sommarstugor och fågelhabitat ofta sätter stopp för planerna. I Brahestad har man i stället prioriterat platser B K AT TERNÖ – 41 Johanna Forsman Den reala utvecklingen av överföringskostnaden för el i Finland Årsförbrukning 5000 kWh/år Årsförbrukning 18000 kWh/år Källa: Energimarknadsverket Nätbolagens egen debitering för elöverföring har i reala termer inte ökat under tioårsperioden 2004-2013. De ökade kostnaderna beror på höjda skatter. Som framgår hade det reala överföringspriset för småförbrukare (5000 kWh/år) fördyrats med 28 procent till årsskiftet 2013/2014, för medelstora förbrukare (18000 kWh/år) med 32 procent. Elskatten höjdes i januari 2008, i juli 2010 och framför allt i januari 2011, då den nästan fördubblades från 1,1 till 2,1 cent per kilowattimme. Momsen har under perioden höjts från 22 till 24 procent. Elkostnad för privatkunder i Finland den 1 januari 2014 (medeltal) Årsförbrukning 5000 kWh/år Årsförbrukning 18000 kWh/år Elkostnad inkl. skatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7,54 cent/kWh . . . . . . . . . 6,88 cent/kWh Elöverföring inkl. skatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8,05 cent/kWh . . . . . . . . . 6,05 cent/kWh Totalt pris . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15,59 cent/kWh . . . . . . . . 12,93 cent/kWh Elpris under ett år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 779 euro . . . . . . . . . . . . . . 2 328 euro Politiskt beslut höjer elräkningen Den nya elmarknadslagen blir en dyr affär för nejdens elbolag och deras kunder. Inom de närmaste femton åren ska elnäten säkras mot stormar enligt bestämda kriterier. Landsortsnäten står inför stora investeringar och det kommer att synas på överföringstarifferna. verföringsavgiften står i dag för närmare hälften av elräkningen för vanliga privatkunder. Proportionerna beror på förbrukningen: vid hög elförbrukning minskar elöverföringens relativa andel av slutkostnaden. Enligt Energimarknadsverket bedöms de investeringar som den nya lagen kräver höja överföringsavgifterna med – procent. ”De siffrorna stämmer säkert för bolag som upprätthåller nät i stadsmiljöer, där kablar sedan tidigare inns nedgrävda i Ö 42 – K AT TERNÖ stor utsträckning och där det inns gott om reservmatningsmöjligheter vid elavbrott. I glesbygden däremot måste långa sträckor med jordkablar läggas ned och reservtransformatorer och annat byggas för att de nya kvalitetskraven ska uppfyllas”, säger Seppo Tupeli, VD för Herrfors Nät. Kostnaderna på landsbygden kommer därför att öka mycket mer. Seppo Tupelis prognos är att investeringarna för lera av bolagen inom Katternögruppen kan innebära prishöjningar på uppemot procent av överföringsavgiften. ”I våra trakter har vi ett utpräglat landsortsnät och står ofrånkomligt inför stora investeringar. Det kan bara inansieras genom högre överföringspriser.” Höga elpriser har en negativ inverkan på konkurrenskraften, framför allt för industrin, och gynnar knappast landets ekonomiska återhämtning. Varför har en sådan lag införts? ”Lagen kom till för att alla elbolag ska säkra sina elnät mot stormar med förebyggande åtgärder. Syftet är i grunden gott, men resultatet är inte lika lyckat. Jag misstänker att om kunderna själva skulle få välja, är det väldigt få som skulle betala ett så högt pris för högre överföringssäkerhet.” I lagen sägs att elavbrott som orsakats av stormar eller snölaster måste vara åtgärdade inom sex timmar i detaljplanerade områden och inom timmar utanför detaljplanerade områden. Områden med fritidshus ingår inte i kraven. I lagförslaget var utgångspunkten att jordkabel skulle ersätta luftledningar för att göra elnät i glesbygd säkra, men lagen ick en mildare skrivning efter ett betänkande från ekonomiutskottet. Varje elbolag tillåts utforma rimliga lokala lösningar utgående från terrängen, så länge de uppfyller de grundläggande kraven. ”I Österbotten går procent av elledningarna genom skog, jämfört med procent för hela Finland. Vi har inte lika mycket höga träd som kan falla och orsaka elavbrott. Det gör att vi kan ha mer luftledningar än i övriga landet.” De utökade skyldigheterna att förebygga elavbrott har också gett elbolagen rätt att fälla träd utan markägarens tillstånd. ”I första hand ska vi ge markägaren en chans att själv avverka de träd som hotar En allt vanligare syn. Kabel grävs ned. En effekt av den politiska diskussion som kom i gång efter att stormen Dagmar/Tapani orsakat elavbrott i en stor del av landet i december 2011. ellinjer, men i brådskande situationer kan vi fälla enstaka träd och sedan ersätta markägaren”, förklarar Seppo Tupeli. Detta är det finländska genomsnittet enligt Energimarknadsverket. I praktiken varierar förstås priset mellan enskilda elkunder beroende på hur deras elavtal ser ut och vilket nätbolag som överför strömmen. Johanna Forsman Elmarknadslagens tidtabell Inga höga vinster Marknaden är reglerad och de bolag som fått tillstånd av Energimarknadsverket att erbjuda överföringstjänster har fått sig tilldelade ensamrätt på ett visst geogra iskt område. Andra aktörer kan dra anslutningar till och från elnätet, till exempel från en kraftanläggning, men distributionen sköts av ett bolag. Även etablerade bolag måste kunna visa att de har en organisation som är kapabel till den upprustning som krävs, tillräckliga personalresurser för att upprätthålla elnätet och ekonomiska förutsättningar för att genomföra investeringarna. ”Eftersom det är en reglerad verksamhet övervakar myndigheterna också prissättningen, så att bolagen ska ha förutsättningar att sköta sina underhållskostnader, investeringar och ta ut en skälig vinst”, säger Seppo Tupeli. JOHAN SVENLIN u Den 26 december 2011 drog stormen Dagmar/Tapani över Finland med stora skador som följd. Stormen orsakade elavbrott för mer än 200 000 hushåll och satte i gång en politisk diskussion om skärpta lagkrav för säker elöverföring. Våren 2013 togs lagförslaget upp i riksdagen och på sommaren godkändes den nya lagen. 1 september 2013 trädde lagen i kraft. 31.12.2019 ska 50 procent av åtgärderna vara genomförda hos alla elbolag. 31.12.2024 ska 75 procent av åtgärderna vara genomförda hos alla elbolag. Den nya elmarknadslagen ställer krav på investeringar som blir dyra framför allt i glesbygden, säger Seppo Tupeli, VD för Herrfors Nät. 31.12.2029 ska 100 procent av åtgärderna vara genomförda hos alla elbolag. K AT TERNÖ – 43 Eva-Stina Kjellman/Österbottens Tidning Nextjet öppnade flyglinje till Arlanda Ett lyft för regionen Med Nextjets jungfrutur från Kronoby den 10 februari har regionen åter en direkt flygförbindelse till Arlanda. Tidtabellen, med tre avgångar per dag, är väl anpassad för anslutningsflyg vidare ut i världen. ånga har sett fram emot en förbättring av lygförbindelserna till och från Karleby-Jakobstads lygplats. Såväl affärs- som privatresenärer har tagit emot det nya lygbolaget med öppen famn. Det syns också i bokningskalendern under våren. ”Vissa veckoslut är det nästan slutsålt en månad på förhand. Jag var mest orolig för hur privatpersoner skulle ta till sig den nya linjen, men även på den sidan verkar det inns ett sug efter våra lygturer. Affärsresenärer bokar traditionellt på kort varsel och vi vet att näringslivet i regionen har behov av våra lyg”, säger Henning Lindberg, marknadsförings- och försäljningsdirektör på Nextjet. M Enad front mot Eino Eino dök upp oinbjuden, men förde något gott med sig. Ett nytt samarbete växte fram när regionens elbolag hjälpte varandra att röja upp och få alla elkunder återkopplade till elnätet. ”Det här samarbetet måste vi utveckla”, säger cheferna på Jakobstads Energiverk, Herrfors och Korpelan Voima. lockan tre på natten söndagen den november drog stormen Eino in över Österbotten med stora materiella skador som följd. Med vindstyrkor omkring meter i sekunden välte han , miljoner kubikmeter virke i landet och rev plåtar och antenner från hustaken. Omkullblåsta träd orsakade elavbrott hos tusentals hushåll. ”Hela Katternös distributionsområde drabbades, men skadorna på vårt nät var lindrigare än hos Herrfors och Korpelan Voima. Vi klarade att åtgärda våra akuta fall till -tiden på söndag eftermiddag”, berättar Henrik Snellman, VD på Jakobstads Energiverk. Vid den tidpunkten kämpade Herrfors K 44 – K AT TERNÖ ännu med skador på sitt elnät. ”Vi hade bekymmer på lera ställen och hade ännu inte hunnit börja åtgärda de rapporter som kommit in gällande lågspänningsnätet. Då hörde Jakobstads Energiverk av sig och erbjöd hjälp”, berättar Bjarne Sandstedt, driftschef på Herrfors. Också Skolparken i Jakobstad drabbades av den kraftfulla stormen Eino. historia”, säger Tuula Loikkanen, VD på Korpelan Voima. Utvecklar samarbetet På Herrfors var man tacksam över assistansen från Jakobstad och ville ge hjälpen vidare till Korpelan Voima. Jakobstads Energiverk och Herrfors skickade vardera ut två arbetsgrupper för att bistå Korpelan Voimas montörer i röjningsarbetet. Värst på 95 år Sex montörer från Jakobstad ”Montörerna var motiverade ryckte ut och arbetade till Det var den värsta stor- att hjälpa till och de ick mycklångt in på natten för att hjälpa men i bolagets historia, et positiv respons för sina inHerrfors att reparera sitt nät. satser”, säger Henrik Snellman. säger Korpelan Voimas ”Det blev jobb nästan dygnet VD Tuula Loikkanen. ”De stod för en enormt bra runt för de lesta montörer. Vi förstärkning och viljan att tog en paus på natten för vila. När man är hjälpa var stor. Vi behöver proffs i sådana trött ökar också olycksriskerna”, säger situationer och det är int att de inns nära Sandstedt. till hands”, tillägger Tuula Loikkanen. Under måndagen ick även Herrfors sitt Samarbetet gav mersmak. Under våren nät i skick. Men på Korpelan Voimas områ- planerar bolagen inom Katternögruppen de, som hade drabbats värst, återstod på att besluta om en uppdatering av det getisdag morgon fortfarande akuta storm- mensamma järrstyrningssystemet för skador. övervakning av elnäten. ”Stormarna brukar slå ungefär lika hårt ”Det är ett verktyg som är i kontinuermot bolagen i våra trakter, eftersom vi lig- ligt bruk vid driftcentralen och det är oerger så nära varandra, men Eino drabbade hört viktigt att det fungerar perfekt vid just oss hårdare. Vi hade förberett oss som oväder och andra störningar i elnäten”, vi brukar, men Eino var den värsta storm säger Henrik Snellman. som drabbat företaget under dess -åriga JOHAN SVENLIN Hur kom det sig att valde ni att satsa på Karleby-Jakobstads flygplats? ”Det började för drygt ett år sedan när vi blev kontaktade av Peter Boström, Peter Björk och Jarl Sundqvist. De ville ha alternativa lygförbindelser för Jakobstadsregionens exportföretag och vi inledde en dialog. Vi hade tittat på marknaden i Finland och höll på att etablera oss på linjen Arlanda–Åbo. När SAS lade ner sina tu- Nextjet inns företagets historer från Arlanda till Karlebyria och ägande förankrat i ÖrnJakobstad ick vi ett bra incisköldsvik. Att serva näringslitament att etablera oss också vet i Övik hör fortfarande till här.” Nextjets primära uppgifter. Regionens näringsliv har ett Bolaget har lyckats uppnå stort behov av välfungerande lönsamhet i en konjunkturlygförbindelser, både för egna känslig och hårt konkurrerad anställda att komma ut till globransch som är inne i en stor bala marknader och för kunder omstrukturering. att besöka exportföretagen under upphandling och pågående projekt. Restid är dyrbar Jag har sällan känt ett Vad gör ni som andra flygbolag och avståndet till lygplatsen lika starkt engagemang misslyckas med? avgörande. Flera företagsle- som här. Det verkar ”Visst känner vi av samma dare har spelat en aktiv roll vara signifikant för svårigheter som de stora lygunder förhandlingarna med regionen att alla drar bolagen kämpar med. KostnaNextjet, inte minst trion Bo- åt samma håll när det derna stiger successivt, medan ström, Björk och Sundqvist. intäkterna inte följer samma behövs, säger Henning När Nextjet presenterade sig Lindberg på Nextjet. utveckling. Vår styrka är att vi för sina affärskunder en fredag kan kontrollera kostnaderna i mitten av januari var uppslutningen stor. bättre, tack vare en liten organisation. Vi ”Jag har sällan känt ett lika starkt engalyger med små plan, med få tomma stogemang som här. Det verkar vara signi i- larna och kan hålla bra tidtabeller för våra kant för regionen att alla drar åt samma kunder.” håll när det behövs. Jag kommer själv från Småland där vi har den berömda Gnosjö- Kommer ni att öppna nya linjer i Finland? andan som ligger bakom många lyckade ”Finland är en intressant marknad, men vi företag”, säger Henning Lindberg. vill växa långsamt och måste först uppnå Nextjet är ett ungt lygbolag som vuxit lönsamhet på alla våra linjer innan vi öppstadigt och numera lyger på sjutton de- nar nya. Jag kan inte ge dig mera konkreta stinationer från Gällivare i norr till Kö- planer än så”, säger Henning Lindberg. penhamn i söder. Det grundades och Okej, vi koncentrerar oss tills vidare på köptes upp av Höga Kusten Flyg, som den nya linjen mellan Karleby-Jakobstad i sin tur grundades och uppnått lön- och Arlanda. samhet på rekordkort tid, aderton månaJOHAN SVENLIN der. Även om Arlanda är hemma lygplats för Nextjet kommer inledningsvis att trafikera Kronoby–Arlanda med flygplansmodellen Saab 340, en uppskattad modell med 33 stolar. K AT TERNÖ – 45 Ladda telefonen med mikromöllor? UT Arlington Mikromölla på mynt. u Är det i mikroformat som vindkraften har en framtid? Det tror i varje fall en forskarduo bestående av Smitha Rao och J-C Chiao vid universitetet i Arlington, USA. Som framgår av bilden här intill är det verkligen fråga om ett mikroformat: storleken på vindmöllorna är , millimeter. På ett enda riskorn ryms tio vindmöllor. Ett användningsområde är, enligt ett pressmeddelande från universitetet, mobiltelefoner. Med några hundra vindmöllor inbäddade i telefonens hölje kan batteriet laddas, för- utsatt att det blåser. Vid brist på vind kan man få vindmöllorna att snurra genom att vifta med telefonen i luften. Innovationen utvecklas nu vidare i ett samarbete mellan Arlington universitet och det taiwanesiska företaget WinMEMS Technologies, känt för att designa mikroelektromekaniska system och produkter. Upp inningen är upphovsrättsskyddad och en exakt beskrivning av konstruktionen ges inte, men viktiga element är en komplext designad halvledarteknik där rörliga mekaniska strukturer och en speciell galvaniseringsteknik använts. Mikrovindmöllorna ska första gången ha testats i Chiaos laboratorium i september i jol och då ha klarat starka vindar utan några frakturer i materialet tack vare en gedigen nickellegering och en smart aerodynamisk design. ”Jag tror att vi ännu bara har skrapat lite på ytan när det gäller mikromöllornas användningsområden”, kommenterar Smitha Rao. Ett sådant kan vara husväggar, som försedda Varmt slut på fjolåret UT Arlington September p Oktober Smitha Rao, filosofie doktor och uppfinnare. med mikromöllor skulle kunna producera el till exempel för belysning och trådlös kommunikation. IBL Is som brinner November Kan bensinpriset halveras? u En nyutvecklad katalysator vid Siluria Technologies i Kalifornien kan tillverka bensin ur naturgas hälften billigare än vad det kostar att producera bensin av råolja, enligt MIT Technology Review. De metoder som använts hittills för bensinutvinning ur naturgas är komplicerade och energikrävande och har i praktiken varit för dyra för kommersiellt bruk. I korthet beskrivs Siluria Technologies tillvägagångssätt så här av tidskriften: Katalysatorn (som är hemlig) i form av pellets hälls i ett 46 – K AT TERNÖ stålrör, som försluts. Syre och metan (som är huvudingrediensen i naturgas) leds in. Inom några sekunder börjar vatten och etylen rinna ut ur röret. I nästa process förvandlas etylenet till bensin. Avgörande är att hitta en katalysator som klarar att omvandla metan till olika kemiska ämnen. Tidigare har kemisterna testat olika katalysatorer en och en, vilket varit omständligt och tidskrävande. Med Siluria Technologies metod syntetiseras automatiskt hundratals olika katalysatorer samtidigt som deras förmåga att omvandla metan till etylen testas. ”Det som tidigare tog kemister ett år att utföra kan vi göra på några dagar. Hittills har vi testat över olika katalysatorer”, berättar Silurias forskningschef Erik Scher. Han tror att den första kommersiella produktionsanläggningen kan tas i drift inom fyra år. Naturgas utvinns genom frackingtekniken numera till en kostnad som i USA är bara en femtedel av oljepriset. u Det här är en unik bild. Den visar metanhydrat som isklumpar som bildats i Bajkalsjön när metan från mikroorganismer, som sjunkit till sjöns botten, stängts in av vattenmolekyler i det höga tryck som råder. Metanhydrat ser ut ungefär som vanlig is, men kan antändas och brinner då med gul låga. I jol meddelade japanska forskare att de hade lyckats extrahera naturgas från metanhydrat på havsbottnen. Ett genombrott för en ny och i så fall nästan outsinlig fossil energikälla? December u De regionala skillnaderna i fråga om vädret var som alltid stora också hösten 2013. I den lilla del av världen som Finland utgör – ungefär en tusenfemhundradel av jordens yta – var det klart varmare än medelvärdet för de senaste decennierna. I september var det milt i norra Finland, men kyligt i större delen av övriga Europa. I oktober var det milt i södra Finland liksom i en stor del av Europa. I november och december var kontrasterna mycket stora på norra hemisfären: Finland och en stor del av Ryssland inklusive Sibirien hade mycket varmt, medan större delen av Nordamerika hade mycket kallt. Samma trend höll i sig ännu någon vecka in på 2014. USA hade ställvis kallare än på tvåhundra år. Snö föll så långt söderut som på Jamaica. Även Mellanöstern och Fjärran östern hade ovanlig kyla: till exempel rapporterades i Thailand 63 ihjälfrusna personer. Globalt har temperaturen fortsatt ligga på samma nivå som den gjort de senaste sexton åren. Havsvattentemperaturen har globalt legat stabil sedan 2003/2004. Ett område där den fallit märkbart är Norra Atlanten, i storleksordningen 0,3 GJ (gigajoule) per kvadratmeter ned till 700 meters djup (enligt NODC, National Oceanographic Data Center). Den så kallade södra oscillationen, som inkluderar El Ninõ- och La Ninãcykeln och påverkar den globala temperaturen betydligt, har under hela 2013 pendlat kring nollvärdet. En fråga som nu intresserar många är hur solaktiviteten, som ligger på en lägre nivå än på hundra år, ska påverka vädertrenderna. Klotillustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum på basis av dataleverantören GISS. Kloten visar månadens temperaturavvikelse från medeltalet 1998–2006. Havsisrekord u Hur är det med havsisen? Sommaren 2012 var rubrikerna stora om att den var rekordliten över Arktis – helt korrekt, om man baserar påståendet på de satellitmätningar som gjorts sedan 1979. Det som undgick allmän uppmärksamhet var att havsisen i Antarktis under samma tid var rekordstor. Sommaren 2013 var minimum för Arktisisen sedan långt större än året innan, medan isen runt Antarktis åter slog nytt utbredningsrekord. Slår man ihop utbredningen av havsisen i Arktis och Antarktis får man den här kurvan. Den svarta linjen visar medelvärdet för jämförelseperioden 1979–2008. Som synes har vi under helåret 2013 haft större isutbredning i haven än genomsnittet. Skalan på bilden är miljoner kvadratkilometer. Cryosphere Today/University of Illinois Källa: Fraunhofer ISE En tysk sanning u Tysklands energiomställning, som innefattar en enorm utbyggnad av vind- och solkraft (vars installerade effekt nu är 33 000 respektive 36 000 megawatt), tas ofta som ledstjärna för en önskad inriktning i energipolitiken. Det vinden och solen inte förmår är dock att producera el vid stiltje respektive mörker. Här visas energikällorna i Tysklands elproduk- tion under februari månad 2013. Som synes varierade elproduktionen kraftigt över dygnet och vindoch solkraften bidrog ytterst lite. Med facit i hand har den tyska energiomställningen gett elpriser, som för den vanliga konsumenten hör till de högsta i världen, samtidigt som användningen av kolkraft ökat till den högsta på tjugo år. K AT TERNÖ – 47 Jarl Ahlbeck är docent i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi. Du kan ställa frågor till honom på www.katterno.fi. Joel Sartore, Getty Images Varför känns det kallare vid blåst? Fladdermus dödad av lufttrycksförändring vid vindmölla i Rockwood, Pennsylvania. Är vindkraften farlig för fåglar? Det sägs att vindkraften dödar fåglar. Stämmer det? Jalle: Flera studier visar att så är fallet. Hur ofta olyckor sker beror på lokala förhållanden. En studie från Norsk institutt for naturforskning visade att vindkraftsparken på ön Smøla nära Trondheim dödat åtminstone 39 havsörnar på några år. Framför allt var det vuxna örnarsom krockade med kraftverken. Röntgen av fåglarnas kroppar visade benfrakturer och avhuggna vingar. Av tretton par som häckade nära vindmöllorna – 500 meter eller närmare – fanns efter några år bara fyra par kvar och bara ett av dem lyckades med häckningen. En studie som ifjol avslutades vid vindkraftverken på Näsudden på Gotland visade att de mindre möllorna i genomsnitt dödade 18 och de större möllorna 30 fåglar per år. Studien omfattade bara lite större fåglar. De småfåglar som dödas försvinner så snabbt att de inte hittas. Bakom studien står Mårten Hjernquist, docent i zooekologi. Preliminärt fann han att vindkraftverken på Näsudden dödar 1 000–1 500 fåglar om året. Rovfåglarna är överrepresenterade. Enligt Hjernquist dör omkring 20 örnar om året på hela Gotland efter kollisioner med vindkraftverk. 48 – K AT TERNÖ Men ännu farligare verkar vindmöllorna vara för fladdermöss. En ny amerikansk studie (Hayes) visar att vindmöllor dödar minst 600 000 fladdermöss om året enbart i USA – det är i så fall omkring 1 700 om dagen. Det överraskande, som också visats i andra studier, är att dödsorsaken ofta inte är kollision med möllans vingar, utan barotrauma. Deras lungor har exploderat. Det innebär tryckskillnadsskador, som uppkommer på fladdermössens lungor när de flyger in i det låga lufttryck som uppstår nära möllornas vingspetsar. Det är samma typ av skada som dykare riskerar om de snabbt utsätter sig för tryckskillnader, dykarsjuka. En siffra som ges är att tryckminskningen vid möllans vingspetsar är 5–10 kilopascal (kan jämföras med människans blodtryck, som vanligen är i intervallet 12–18 kilopascal). En vindmöllas vingspetshastighet kan vara upp emot 300 kilometer i timmen. Uppenbarligen har fladdermössens i detta ingen nytta av sin förmåga till ekolokalisering (genom att skicka ut skrikljud i hög frekvens), som gör de att med samma princip som ett ekolod kan lokalisera hinder också i mörker. Hur stor är vindmöllornas miljöpåverkan? Vindkraften hyllas som en ren energiform, men vindmöllorna är ju stora metallkonstruktioner. Den metallen kan väl inte utvinnas utan miljöproblem? Jalle: Det här är en relevant fråga, miljöpåverkan är betydande. Det går åt stora mängder av inte minst stål, betong, aluminium och koppar för vindmöllor, men störst miljöpåverkan har nog utvinningen av de sällsynta jordartsmetaller som ingår i många moderna turbiner, nämligen neodym, dysprosium och praseodym (nr 60, 66 respektive 59 i det periodiska systemet). I legering med järn och bor ( Nd2Fe14B) ger neodym den starkaste magnet som är kommersiellt gångbar och används i många sammanhang, till exempel i hårddiskar, mikrofoner, hybridbilar och vindkraftsLehtikuva/Reuters/David Gray Foto taget i Baotao i Kina hösten 2010. Genom rören rinner förorenat vatten från ett smälteri ner i en damm vid byn Xinguang. Enligt reportage från Reuters är både luften och vattnet i området svårt förgiftat och drabbar de boende hårt. Kylan känns mer om det samtidigt blåser. Vad beror det på? Jalle: Kyleffekten beror dels av temperaturskillnaden mellan huden (36 grader) och luften (säg –10 grader), dels av hur mycket kläder man har på sig (ledning genom kläder), dels av vindhastigheten (konvektiv värmeöverföring från klädytan till luften). Det är alltså fråga om två seriekopplade värmeöverföringsmotstånd och en drivande temperaturdifferens (hudens temperatur minus luftens temperatur). Om man inte räknar med att det blåser genom kläderna (vindtäta kläder), är det endast den konvektiva värmeöverföringen som är känslig för vindhastigheten. Exakt hur kallt det ”känns” vid en viss temperatur och vindhastighet är svårt att beräkna, men de tabeller som används av de meteorologiska instituten visar att –10 grader och en vind på 10 sekundmeter (forcerad konvektion) motsvarar minus turbiner. Dessa behöver då inga växellådor (som har en tendens att börja krångla) samtidigt som man sparar in vikt. Enligt uppgift från Vestas, den stora danska tillverkaren, använder man 82 kilo neodym och 7 kilo dysprosium i sina konventionella tre megawatts turbiner med växellåda, medan direktdrivna turbiner som jämförelse uppges använda tio gånger så mycket neodym. Jag vet inte hur vanligt det är med neodym i vindkraftverken i Finland, men att utvinning av denna och de andra jordmetallerna innebär stor miljöbelastning är helt klart. I USA (Mountain Pass) avslutades neodymbrytningen 2002 av miljöskäl, efter att stora mängder radioaktivt spillvatten hade läckt ut i omgivningen (neodym förekommer nästan alltid tillsammans med radioak- 20 grader och vindstilla (naturlig konvektion). Den ökade konvektiva värmeöverföringen vid blåst (en överföring som kan mätas, den uttrycks i att klädernas yttemperatur sjunker) är alltså mycket viktig, men den kan givetvis kompenseras med värmeisolerande kläder, som minskar den värmeöverföring som sker genom ledning genom kläderna. Så här är kyleffekten i grader Celsius enligt svenska SMHI: 0 –6 –10 –16 –26 2 m/s –2 –9 –14 –21 –33 10 m/s –7 –15 –20 –28 –41 18 m/s –9 –17 –23 –31 –45 Den effektiva avkylande temperaturen beräknas med formeln nedan. T motsvarar den uppmätta temperaturen i grader Celsius och V motsvarar vindhastigheten i meter per sekund. tiva tungmetaller som uran och torium). I dag sker nästan all framställning av neodym i Kina, och mest i Baotao i inre Mongoliet (som ligger i Kina), ökänt för sina miljöproblem. Internationell press publicerar ibland skräckreportage om detta. Jag tycker det är en paradox. De sällsynta jordartsmetallerna anses viktiga för den gröna teknikutvecklingen, men samtidigt förorsakar samma metaller själva en allvarlig miljöförstöring. Folk och musik u Den klassiska definitionen av folkmusik är att sådan utövas av självlärda amatörer på landet, i motsats till klassisk musik, som komponeras av utbildade komponister och framförs av professionella musiker vid överklassens fester. Tyskarna, som ofta talar om folkmusik med lite förakt i rösten, använder uttrycket ”Eingesunkenes Kulturgut” (insjunket kulturmaterial). Det enkla folket efterapar det de hört och sett i de fina kretsarna och skapar sin egen banaliserade version. Men ursprunget till svenska polskor och österbottniska menuetter kan spåras långt tillbaka i tiden, ibland till medeltiden. Då blir källornas klasskaraktär oklar och skillnaden mellan folkkultur och finkultur suddas ut. Den populära katalanska musikern Jordi Saval kombinerar skickligt folkmusik med medeltida musik. Gammal kyrkomusik har alltid knåpats om till ”syndig” dansmusik. Folkmusik är inte sämre musik än klassisk musik och innehåller fina element av rytm och improvisation som ofta saknas i klassisk musik. Eller så har man glömt bort att dessa element tidigare har funnits i barockmusiken. Klassiska komponister som Gustav Mahler, Bela Bartok, Jean Sibelius och Edward Grieg hör till dem som frejdligt har utnyttjat folkmusik. Det finns också roliga exempel på kulturöverföring: Munsala brudmarsch är en fransk militärmarsch från Napoleons ryska fälttåg, och Kökarengelskan, som alla folkdansare känner, är en irländsk låt som i USA heter ”Soldier´s Joy”. Det finns österbottniska låtar som man även hittar mitt i Tyskland, samt ukrainska folkmelodier som är förvånansvärt lika dalapolskor. Numera anses relativt ny musik (humppa, finsk tango) redan vara folkmusik. Och det komponeras ivrigt ny folkmusik, där det enda kriteriet verkar vara att den ska låta lite mossig. Jag deltog med sex andra fiolgnidare i gruppen ”Österbottniska Spelmän” i den stora Folklandiakryssningen den 10–11 januari i år. Mest spelade vi musik från Lappfjärd, låtar som ofta lät väldigt gamla. Även spelmän från Nyland deltog, och speciellt trevligt var att Folkdansringens ”Dansglädjegrupp” utnämndes till årets “kummiyhtye”. Det är första gången en finlandssvensk grupp fått den utnämningen. Att på lördag morgon se den tjugo ungdomar stora gruppen ta emot utmärkelsen och därefter med glädje uppföra sitt dansprogram till musik av spelmännen Ingolf B och Linnea H var en fröjd. För en annan imponerande premiär på Folklandia stod de unga eminenta systrarna Österberg (Double J Twins) från Korsholm. Varför har folkmusik haft tveksamt rykte Jarl Ahlbeck i Tyskland? Jag tror det har att göra med hur nazisterna utnyttjade allt ”völkisch” (folkligt) i sin propaganda. Det fanns knappt en nazistfest utan munter folkmusik och folkdans i mer eller mindre äkta folkdräkter. För efterkrigsungdomen betydde därför jazz och blues (senare rock och pop) frigörelse från föräldragenerationens insnöade attityder. Jag lärde mig i Tyskland på sextiotalet snabbt att aldrig tala om att jag spelade folkmusik. Nu är jag överlycklig över mina kunskaper och uppmanar alla som vågar ta i ett instrument att försöka lära sig en folklåt. K AT TERNÖ – 49 Johanna Forsman Johanna Forsman Jämna investeringar planeras PÅ FARMOMRÅDEN behövs el främst för att värma upp pälsdjurens dricksvatten vintertid. ”Elförbrukningen är störst under månaderna november–december, när farmen har som mest djur och vädret ofta är kallt”, säger Tom Storkamp. Mera el till farmområden u ESSE ELEKTRO-KRAFT Pälsnäringens goda tider syns också i efterfrågan på el. I alla fall lokalt. Bland annat i Purmo och Alahärmä har flera farmer utvidgat och nya områden byggts ut på senare tid. ”Många farmare vill höja elkapaciteten och storleken på säkringarna. Eftersom farmerna ofta ligger en bra bit ifrån befintlig bebyggelse måste vi dra nya ledningar och installera transformatorer närmare farmområden”, berättar Ove Lövholm, nätbyggnadschef på Esse Elektro-Kraft. Tom Storkamp har satsat på en utbyggnad av sin farm i Purmo och fått matchande elförsörjning genom en ny jordkabel och parktransformator. ”Det är en satsning för framtiden för att ha elförsörjningen säkrad vid ytterligare utbyggnad av farmområdet”, säger han. 50 – K AT TERNÖ u VETELIN SÄHKÖLAITOS Den nya elmarknadslagen, som trädde i kraft i september 2013, sätter sin prägel också på mindre bolag. Under en övergångstid på 15 år kommer elbolagen att behöva investera för att säkra eltillförseln. ”Övergångstiden gör det möjligt att göra investeringarna i en jämn takt och undvika stora enskilda satsningar. Vi följer den tidtabell som lagen förutsätter”, säger Juha Kauppinen, VD på Vetelin sähkölaitos. Enligt elmarknadslagen ska alla distributionsnät planeras, byggas och upprätthållas så att storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 6 timmar för elkunder i tätorter eller över 36 timmar i glesbygd. ”Det är bra för kunderna att leveranssäkerheten förbättras, men de kommer också att få finna sig i höjda elpriser. Vi har nyligen höjt överföringsavgiften och det var knappast sista gången. Förhoppningsvis kan vi sänka priserna igen när alla investeringar är genomförda”, säger Juha Kauppinen. Johanna Forsman TACKSAM GEOGRAFI. ”Vi har ett landskap med mycket åkrar och välskötta skogar och är därför relativt lindrigt drabbade av elavbrott i samband med stormar”, säger Juha Kauppinen. Johanna Forsman Väder väcker stort intresse Affärsverk blev aktiebolag HJÄLPER GÄRNA. Inloggningsuppgifterna finns på fakturan. ”Om man behöver hjälp med att komma igång får man gärna ringa, säger Mia Liljekvist och Anne Törnqvist, den senare nyanställd på Herrfors. Följ din elförbrukning via Internet u HERRFORS I slutet av förra året kunde även Herrfors kunder börja följa med den egna elförbrukningen via internet. Tjänsten har varit efterfrågad och Herrfors kunder får uppgifterna om förbrukningen uppspjälkade per timme, dygn, månad och år vilket gör det lättare att se vilka av hushållets aktiviteter som orsakat förbrukningstopparna. Förbrukningen syns med ett dygns fördröjning och mätdata kan enkelt överföras till beräkningsfiler i till exempel Excel. ”Inloggningsuppgifterna hittar man på sin egen elräkning. Man får gärna ringa kundbetjäningen om man behöver hjälp med att komma igång”, säger Mia Liljekvist, ansvarig för Herrfors elfakturering. Informationen om hushållets elförbrukning kan erbjudas åt kunderna tack vare de fjärravlästa elmätarna som under de senaste åren installerats i alla hem. u NYKARLEBY KRAFTVERK I Nykarleby är man först ut bland affärsverken i Katternögruppen i den bolagiseringsreform som landets affärsverk måste anpassa sig till. Från årsskiftet har affärsverkets verksamhet övergått i ett aktiebolag som tar över kundavtal, personal, tillgångar och fordringar. Allt utom kraftverkets damm ingår i överlåtelsen och Nykarleby stad kommer att få inkassera hyra för dammen. Bakgrunden är att EU-kommissionen ansett att Finlands statliga och kommunala bolag haft vissa fördelar på konkurrensutsatta marknader genom stöd och skattefrihet. ”Vi är bra med i tidtabellen och genomför övergången ett år innan kravet börjar gälla. Aktiebolaget grundades för flera år sedan för att vi skulle vara väl förberedda”, säger Tony Eklund, VD på Nykarleby Kraftverk Ab. Han framhåller att inga förändringar kommer att ske i kundrelationerna. ”Livet går på som förr. Investeringarna, bland annat i den nya vattenkraftturbinen, fortsätter liksom det förebyggande arbetet för att säkra elnätet för stormar”, säger Tony Eklund. Johanna Forsman EU-ANPASSAT. Nykarleby Kraftverk drivs numera som aktiebolag. ELLÄSARE. Under kalla veckor tenderar elförbrukningen att öka hos de flesta, i synnerhet om man väljer att värma sin stelfrusna kropp i en varm bastu. Hur mycket el gick det igår? u KRONOBY ELVERK Nu har också Kronobyborna börjat kolla upp den egna elförbrukningen via webben. Tjänsten öppnades för snart ett år sedan på www.kronobyelverk.com, men på senare tid har man noterat ett ökat intresse. ”Ja, vi vet inte exakt hur många som varit inne och tittat, men vi har fått en del feedback och förfrågningar om tjänsten”, säger Åsa Hagnäs, ekonomichef på Kronoby elverk. Genom att logga in med sitt eget fakturanummer och kundnummer kan kunden se hur mycket el det egna hushållet förbrukat. I färgglada och överskådliga diagram presenteras förbrukningen per månad, dygn eller timme. De senaste uppgifterna är från det föregående dygnet. ”Det kan vara bra för varje elkund att gå bakåt och titta på hur elförbrukningen påverkas av olika aktiviteter i hemmet. Där finns förklaringen till slutbeloppet på elräkningen”, säger Åsa Hagnäs. u JAKOBSTADS ENERGIVERK Alla som nyligen besökt www.jpenergy.net har säkert noterat att webbplatsen fått nya tjänster och nytt utseende. Liksom tidigare kan kunder göra flyttanmälan och felanmälan smidigt med några tangenttryck och uppgifterna går direkt till rätt person. Väderstationen, som ligger mellan Fabriksgatan och Östra ringvägen, har fått en rakare väg ut till publiken. ”Väderstationen är mycket populär. Det har vi märkt, inte minst de gånger det funnits tekniska problem i dataöverföringen. Nu har vi förenklat tekniken så att uppgifterna från stationen fått en rakare väg till servern”, berättar Jan Enqvist. Till de nya tjänsterna hör en karta över Jakobstads energiverks område, där aktuella elavbrott markeras med en gulröd blixt. ”Vi planerar nu en ny tjänst som skickar ut sms om elavbrott till berörda kunder. Alla som vill ha tjänsten kommer att behöva fylla i sina kontaktuppgifter hos oss. Vi informerar alla kunder när den tjänsten är redo att tas i bruk” , säger Jan Enqvist. Esse Elektro-Kraft VD Ingvar Kulla u Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen) Kunder: 3 700 • Årsleverans: 50 GWh Tel. växel: 020 766 1900 Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023 Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911 Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb www.eekab.fi Herrfors VD Stefan Storholm u Levererar el till Maxmo, Oravais, delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska Kunder: 15 000 • Årsleverans: 338 GWh Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad), (08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby), 385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv) Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais, Pedersöre, Terjärv), el: (08) 426 350 /fjärrvärme: 044 781 5375 (Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312 (Jakobstad), (08) 411 0401 (Ylivieska) www.katterno.fi Jakobstads Energiverk Tf VD Henrik Snellman u Levererar el till Jakobstad, Larsmo och Sandsund i Pedersöre Kunder: 15 427 • Årsleverans: 278 GWh Tel. växel: 786 3111 • Felanmälan: 723 0079 Fakturafrågor: 786 3448 www.jpenergy.net Kronoby Elverk Johanna Forsman VD Glen Ahlskog u Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre och Karleby • Kunder: 3 080 • Årsleverans: 40 GWh Tel. växel: 824 2200 Felanmälan: 824 2200 /0400 126 005 Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld www.kronoby.fi/elverk Nykarleby Kraftverk u Levererar el inom staden Nykarleby Kunder: 4 900 • Årsleverans: 110 GWh Tel. växel: 785 6111 Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520 Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251 www.nykarlebykraftverk.fi VD Tony Eklund Vetelin Sähkölaitos LOKALVÄDER. Aktuella elavbrott och väderlek kan följas i realtid på Jakobstads energiverks förnyade webbplats. “Vi ville samtidigt få en stilrenare design som går i linje med Katternögruppens stil”, säger ADB-ansvarige Jan Enqvist. u Levererar el till Vetil (utom Polso, Kivikangas och Nykänen) Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600 Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali www.vetelinsahkolaitos.fi VD Juha Kauppinen K AT TERNÖ – 51 I kinesisk filosofi har vi människor tre energikällor: våra föräldrar, vår mat och luften vi andas. Genom mat och träning kan vi få vår dagliga energi. I Colombia var jag vegetarian, men här i Nykarleby äter jag också fisk. Jag gillar grönsaker, chili och grönt te, väljer bort socker, salt, kaffe och kött. I Bogota började jag morgonen med tai-chi utomhus vid sextiden, när luften är fräsch. Tai-chi samlar kroppens energi i stället för att förbruka den. Ibland känns det som att man inte ens behöver äta frukost när man börjat dagen med tai-chi. Vintrarna här är svåra, men nu har jag börjat vänja mig. Jag blir inte deprimerad eller nedstämd, bara lite lat. Luz Angela Lopez Lina Enlund 52 – K AT TERNÖ
© Copyright 2024