Korsholmssenioren nr 2 2014 - Korsholms Pensionärsförening
Korsholms senioren Nr 2 Oktober 2014 Korsholms pensionärsförening r.f. Årgång 8 I det här numret: En höst med många utmaningar........2-3 I sångens och musikens tecken............ 4 Kommande aktiviteter............................ 5 En rikssvenska på Paulsvägen i Smedsby...........................................6-7 En vandring i Korsholms kyrka och församling..................................8-10 Hur kan jag förebygga fallolyckor?.11-13 F Socialministeriets hot om nedskärningar...................................... 14 Foto: Börje Paro Jenny Wikström går i sin mors fotspår.. 15 öreningens hemliga resor var även i år populära och vi fyllde två stora bussar. Resa 1 gick österut längs Kyro älv och Resa 2 hade temat Kuster i väster. Den ena dagen besökte vi eko-odlaren Jarmo Valtari i Lillkyro, där vi stiftade bekantskap med föremålet på bilden. Vet du vad det är? Sommarresa till Dalarna.................16-17 Hemlig resa i österled ......................... 18 På hemlig resa till “Kuster i väster”...... 19 Sångafton i Kvevlax............................. 20 Svaret finns i texten på s.18 Foto :Ann-Katrin Svenns Friskvårdsdag i Botniahallen............... 20 Korsholms kyrka I detta nummer av tidningen startar vi en serie där vi har för avsikt att presentera kyrkor och församlingar i vår kommun. Pensionerade kyrkoherden Per-Erik Örn inleder och tar oss med på en vandring i det tidigare hovrättshuset som 1863 togs i bruk som Korsholms kyrka. Under vandringen får vi också glimtar av församlingens intressanta historia. Läs mera på sidorna 8-10 Kommande aktiviteter bland annat: Teaterresa till Helsingfors, Mamma Mia ..........19-21.12.2014 Korsholms pensionärsförening Frågesportsuttagning i Vasa................................... 11.2.2015 Månadsträff............................................................. 20.11.2014 Långresor till Spanien.............................. 12.2 och 12.3 2015 Julfest..................................................................... 13.12.2014 Resa till Sicilien............................................ september 2015 Revyresa till Pörtom............................................... 31.1.2015 IT- Café och föreläsningar om trafik..vintern/våren 2015. 2015 SPF Förbundet: Inspirationsdag för föreningar............................ februari 2015 Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb...................................... sid.5 Pangsångfesten i Esbo......................................... 7-8.2.2015 Resa till Berlin................................................... 13-17.4.2015 SPF Österbotten: Jazzkryssning Helsingfors – Stockholm............ 26-28.4.2015 Pidroturnering i Oravais.......................................... 31.10.2014 Ledare En höst med många V i lever i förändringens tidevarv. Hela social- och hälsovården står inför stora strukturella förändringar. I jakten på en hållbar ekonomi kom de stora politiska partierna överens om en social- och hälsovårdsreform som kastar omkull allt det som finns idag. Denna reform räknas vara den största sedan krigsslutet. Nu är förhandlingarnas tid, kommunerna förväntas ge utlåtanden som sedan skall behandlas i ministeriet. Sedan får vi se hur reformen tas emot i riksdagen och grundlagsutskottet. Många mycket kritiska röster hörs från kommunfältet. Det viktiga för oss alla är att vi människor också i framtiden får en vård och omsorg så nära som det är möjligt. Det betyder att social- och hälsovården skall vara lokalt förankrad. Målsättningen är att vårdkedjorna fungerar och att hjälpen som kommer skall komma snabbt och med rätt sakkunskap. I den kommande reformen kommer detta att vara den stora utmaningen. Men det är ju så i politik, inget är ju klart förrän klubban fallit och tills dess kan man förhandla. Vi skall hoppas att våra förhandlare står på sig och värnar om både det lokalt producerade och om att få vård på vårt eget modersmål. Förutom denna stora omvälvande reform ligger även kommunreformen i farstun och väntar. Även om detta skall kommunerna ge sina utlåtanden. Både kommunutredningen och social- och hälsovårdsreformen kan totalt ändra på hela kommunfältet i Finland. Är det så att social- och hälsovårdsreformen ograverat går igenom försvinner en mycket stor del av den kommunala budgeten till en större organisation och kommunens roll blir annorlunda. Vår region har gått bra nu i flera år och vi skall tillsammans göra allt för att den också i fortsättningen skall gå bra. Det är en förutsättning för att vi skall kunna erbjuda vård och service i framtiden. Hoten kommer inte från vår egen region, de Korsholmssenioren Redaktionsgruppen för utgivningen av Korsholmssenioren består av: Monica Sirén-Aura, ordförande och ansvarig utgivare Emmavägen 11, 65610 Korsholm Tfn 0440 256 101, e-post [email protected] Henrik Svarfvar, ordförande för aktivitetskommittén Mottatået 59, 65460 Tölby Tfn 050 69341, e-post [email protected] Börje Paro, sammankallare Tölby-Vikbyvägen 22, 65480 Vikby Tfn 050 339 3016, e-post [email protected] Marlene Ehnström, medlem i redaktionsgruppen Vallavägen 7, 65630 Karperö Tfn 050 543 0574, e-post [email protected] Håkan Wikberg, medlem i redaktionsgruppen Auroravägen 20, 65610 Korsholm Tfn 050 313 8158, e-post [email protected] Alf Norrgård, medlem i redaktionsgruppen Lamaslotvägen 8, 66540 Petsmo Tfn 0500 161 240, e-post [email protected] Fredrik Björk, webbmaster Brobackvägen 53, 65520 Helsingby Tfn 0500 225 907, e-post [email protected] Detta nummer har sponsrats av Aktiastiftelsen i Korsholm www.korsholm.spfpension.fi Text-och bildbidrag till nästa nummer av Korsholmssenioren kan inlämnas före den 15 mars 2015 till redaktionsgruppen. Ombrytning och tryck: Upc Print 2 Korsholmssenioren utmaningar kommer utifrån. Det blir kanske lite mycket politik denna gång, det må förlåtas, för det är mycket som står på spel och det kräver engagemang och vakenhet – hela tiden! Korsholms pensionärsförening lever idag också ett mycket aktivt liv. Förutom alla evenemang som fest- och aktivitetskommittén ordnar för medlemmarna, arbetar direktionerna aktivt med våra pensionärshem. Till exempel direktionen i Helsingby rustar upp med att förstora och renovera lägenheterna i pensionärshemmet, allt för att göra lägenheterna större och ljusare. Direktionerna i Veikars och Jungsund jobbar även aktivt med sina pensionärshem för att de boende skall må så bra som möjligt. Bland de många goda satsningarna kan nämnas Friskvårdsdagen i Botniahallen. Den var välbesökt och är en välkommen årlig händelse som ger mersmak . Monica Sirén-Aura Än en gång har jag orsak att glädjas över den entusiasm och arbetsglädje som finns i pensionärsföreningens styrelse. Föreningen är representerad på alla nivåer och det är ett viktigt arbete som görs. Vi fortsätter med allas hjälp. En trevlig höst önskas er alla! Monica Sirén-Aura I förra numret av Korsholmsenioren efterlystes namn på bildens kvinnliga travkusk. Efter tips från Alvar Lithén i Singsby har det blivit klarlagt att damen är Inga Buss från Gerby. Redaktionen har varit i kontakt med hennes son Kaj Buss, som bekräftar identiteten. Inga Buss var en flitig kappkörerska och utmanade karlarna på Karperö fjärdens is. Korsholmssenioren 3 I sångens och musikens tecken S å har jag avverkat snart två månader här på Svenska pensionärsförbundets kansli i Helsingfors. Dagarna går svindlande fort! Och varje dag medför någonting nytt! Nya ärenden, nya människor, nya platser. Till dags dato har jag hunnit med den österbottniska sommarfesten i Forsby, inspirationsdagar i Korsholm och Borgå samt styrelsemöte och seminarium till Tallinn och nu senast Seniorkryssning. Samt möten med kommittéer, beslutsfattare, organisationer och olika skolningstillfällen. Det som tagit upp mesta tiden är utarbetandet av verksamhetsplanen för år 2015. Tillsammans med arbetsutskottets och styrelsens medlemmar har vi lyckats väva ihop ett digert och innehållsrikt program. Mycket av det gamla innehållet finns också med i nästa års verksamhet, men det finns också nyheter. Den största är satsningen på sång och musik. I början av året ordnar Svenska pensionärsförbundet en sångfest som går under det slagkraftiga namnet PangSÅNGFest. Evenemanget ordnas 7-8.2.2015 i kulturhuset i Hagalund i Esbo. På programmet står bland annat bekanta körsånger, allsånger och gästartister. Sångfesten uppmärksammar Jean Sibelius som fyller 150 år och Carl Michael Bellman som firar 275-årsjubileum. Sångfesten inrymmer också fyra inspirationspass: Anti Aging för rösten, som är ett sångpedagogiskt koncept som hjälper en att behålla rösten livet ut Livsglädje - musik för äldre, som är ett nytt och användbart musikaliskt redskap i äldrevården Scenisk kör och körvisualisering Sibelius 150 år. Under PangSÅNGFesten ordnas också ett Trubadurtorg. Det är fritt fram för vem som helst att äntra sce4 nen och framföra en visa eller två. PangSÅNGFesten har också ett eget husband med välkända Janne Hyöty, Marcus Söderström, Patrick Lax och Dani Strömbäck. PangSÅNGFesten avslutas med en stor festkonsert med körsång, allsång och gäster, bl.a. Camilla Nylund. Målsättningen är att samla 500 sångare till en unik upplevelse i sångens och musikens tecken. Många anmälningar har redan kommit in och ni som ännu inte har anmält er så hoppas jag gör det så fort som möjligt. Om ni har frågor om PangSÅNGFesten kan ni kontakta Kiri Korvenoja som är festens koordinator. Mera info finns också under www.pangsangfest.fi Temat sång och musik kommer också att lyftas fram på förbundets höstmöte den 20 november i Tammerfors. Rainer Holmgård kommer nämligen att tala under rubriken ”Varför musik?” God fortsättning på hösten! Berit Dahlin Verksamhetsledare för Svenska pensionärsförbundet Berit Dahlin Korsholmssenioren KOMMANDE AKTIVITETER I FÖRENINGEN - REGIONEN - FÖRBUNDET Välkommen med på SPF:s träffar, fester och resor Korsholms pensionärsförening Månadsträff 20 november kl. 13.00 på Seniorpunkten i Smedsby Hans Nyholm berättar om hur man planerar Smedsby centrums framtid och Birgitta Häggblom talar om vad privata hemhjälpsföretag kan erbjuda pensionärerna. Mix Music underhåller. Julfest lördagen den 13 december kl. 17.00 i Karperö uf Festtal av Mikael Luther, musik av Smedarna, julmiddag. Anmälan från 17.11 till Gun-Britt tel. 050 5740010. Sista anmälningsdag 4.12. Revyresa till Pörtom lördagen den 31.1.2015 kl. 14.00 Föreningens revyresa ordnas på sedvanligt sätt till Pörtom uf:s matinéföreställning 31.1.2015 med middag på Mäntylän Tila efter föreställningen eller direkt hemfärd. IT-café och föreläsningar om trafik under vintern och våren Efter nyår planerar föreningen att ordna några IT-caféer på Seniorpunkten där medlemmar som vill fråga något om datorer och läsplattor kan komma in och träffa våra handledare, samtidigt som man dricker en kopp kaffe. Trafikkunskap är ett aktuellt ämne för pensionärer och föreningen planerar att ordna några föreläsningar under vårvintern kring ämnet. Föreläsningarna planeras i Jungsund, Veikars, Solf/Tölby och Smedsby. Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb Pidro Vi spelar pidro på Marthagården 27.10 Månadsträff 10.11 kl. 14.00 i Eriks Café, Drängstugan Under träffen berättar Hans Hästbacka om ”Fyrar och Fåglar”. Pensionärsklubben uppmanar: ”Sitt inte hemma och ha leidon. Aktivera dig, kom med. ” SPF Österbotten Pidroturnering mellan föreningarna 31.10 i Oravais Teaterresa 19–21 december till Mamma Mia på Svenska Teatern i Helsingfors Frågesportsuttagning 11 februari 2015 i Vasa Långresor till Almunécar i Spanien 12.2 och 12.3.2015. Resorna är fullbokade men anmälningar till väntelista mottas. Höstresa till Sicilien under september 2015. SPF Förbundet Inspirationsdag för föreningar i februari Pangsångfesten 7–8 februari i Esbo Resor under våren 2015 Resa till Berlin 13−17 april 2015 med anslutning från Österbotten Jazzkryssning Helsingfors–Stockholm 26–28 april Följ med annonseringen i God Tid, i Vbl:s spalt för föreningar och på SPF:s hemsidor. Bli i KORSHOLMS PENSIONÄRSFÖRENING r.f. Blimedlem medlem i KORSHOLMS PENSIONÄRSFÖRENING r.f. Ring: Tor-Erik Båtman 050 541 0150, Ring: Börje Paroär: 050-339 3016. Börjes adressHelsingby, är: Tölby-Vikbyvägen 22, 65480 Vikby, Tor-Eriks adress Karkmovägen 396, 65520 e-post: [email protected] e-post: [email protected] Medlemsavgiften är 17 euro/år från och med 2014. I den ingår förbundets medlemstidning Medlemsavgiften är 15 euro/år och då ingår förbundets medlemstidning ”God Tid” som “God Tid” som utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/år. utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/år. NAMN:________________________________________________ ADRESS: _____________________________________________ POSTADRESS:_________________________________________ E-POSTADRESS:_______________________________________ Korsholmssenioren 5 En rikssvenska i Smedsby Anne-Marie Mattlar har som senior slagit ner sina bopålar på Paulsvägen i Smedsby. Efter ett omväxlande liv med många boningsorter har hon och hennes make nu funnit sig tillrätta i Korsholm och trivs bra. A nne-Marie Mattlar är född i Halden i Norge. Vid endast tre månaders ålder flyttade hon med sin familj till Buenos Aires i Argentina. Anledningen till uppbrottet var att fadern fått jobb som representant för ett norskt företag. Meningen var att man skulle komma tillbaka till Europa, men andra världskriget gjorde det omöjligt. De första skolåren gick Anne-Marie i en engelsk skola i Buenos Aires. AnneMarie har upplevt ett för oss annorlunda skolliv med bl.a. skoluniform för eleverna. Skolan var grundad av en engelsk dam och undervisningen skedde dels på spanska, dels på engelska. På förmiddagarna var det spanska som var undervisningsspråket, på eftermiddagarna engelska. - Livet i Buenos Aires har säkert påverkat mig mer än jag vet och förstår. Där råder en annan mentalitet, både klimatet och mänskorelationerna är varmare. Som barn var jag mera frimodig. Efter kriget kom familjen till Sverige, eftersom fadern då fått en ny tjänst i Göteborg. Europa upplevdes som kallare än Argentina på flera olika sätt. Hemma hade man alltid talat norska. Fastän norskan och svenskan i mycket liknar varandra, kunde missförstånd uppstå med kamraterna i Sverige. - För de andra var missförstånden humoristiska, men för mig var de pinsamma, säger Anne-Marie. I Göteborg gick hon i skola och avlade studentexamen. Sedan följde studier vid Lunds universitet. Ämneskombinationen i hennes fil.kand-examen var historia och statskunskap, nationalekonomi och teologi. Tanken var att jag skulle bli lärare, men mina planer ändrades. Jag fick tjänst 6 Arkivbild på länsarbetsnämnden. Mitt yrkesliv var mycket omväxlande och jag fick syssla med olika arbetsuppgifter. Efter det avgick jag med pension år 1996. Maken Carl-Erik Mattlar och hon hade fört ett pendlande liv eftersom han var bosatt i Åbo och hon i Stockholm. Han var distriktsinspektör inom yrkesvägledningen, men övergick senare till institutionen för rehabilitering och forskning vid Folkpensionsanstalten. Fortfarande arbetar han som konsult inom arbetspsykologi och med forskning. Efter pensioneringen kände båda att de ville åldras på en mindre ort. Familjen Mattlar har rötter i Malax. Det var naturligt att välja Finland eftersom Carl-Eriks dotter och barnbarn är bosatta i Korsholm. Det kändes bra att flytta hit. - Jag har inga rötter någonstans världen och har lätt för att acklimatisera mig. Det man aldrig har haft, det saknar man inte, konstaterar Anne-Marie. Nu har paret bott åtta år på Paulsvägen i Smedsby i Korsholm. Deras flyttlass omfattade 180 packlådor och det tog sin beskärda tid att få allt i ordningsställt. Anne-Marie Mattlar – ständigt på väg med nya aktiviteter i sikte. som amanuens vid Arbetsmarknadsstyrelsen och där jobbade jag i 35 år. Större delen av yrkeslivet jobbade jag i Stockholm. Anne-Maries arbetsuppgifter var yrkesvägledning, motverkande av ungdomsarbetslösheten och arbetsvård. Det sistnämnda innebar att man skulle anpassa arbetslivet till personer med olika slag av handikapp. - Jag har arbetat lokalt, centralt och Anne-Marie lyfter fram den goda servicen som de får på svenska i Korsholm. Närheten till Seniorpunkten har hjälpt till att göra vardagslivet trevligt och omväxlande. Speciellt väl mottagen blev hon i början av Viola Mitts. Seniorpunkten är enastående! Där erbjuds en mångfald av aktiviteter, något för var och en. Det är bra för alla äldre. - Jag gick till kulturhuset och biblioteket, och där träffade jag Iris Lithén som jag genast fick god kontakt med. Jag har gått på kurser i datakunskap med Tom Lillas. På ett Tupperware-party kom jag i kontakt med Gun-Britt Thomasfolk och Korsholmssenioren Foto: Lisbeth Bäck påPaulsvägen Anne-Marie Mattlar har funnit sig väl tillrätta bland österbottningarna. blev också medlem i Marthaföreningen. Jag har träffat ”gedigna österbottniska kvinnor” i missionssyföreningen, som Nancy Råholm, en f.d. missionär, en gång uttryckte det. Sent i livet blev Anne-Marie Mattlar medlem i Odd Fellow-orden i Vasa. Den verksamheten är speciellt viktig för henne och ger henne mycket. Inom orden har hon knutit många fina personkontakter. Flera andra föreningar räknar AnneMarie upp. Hon är stödjande medlem i Finlands svenska synskadade, p.g.a. mannens sjukdom. Hon är hans ledsagare. Missionssyföreningen räknar henne som sin medlem, likaså PohjolaNorden. Genom att vara medlem i SFV, Svenska Folkskolans Vänner, får hon en Korsholmssenioren inblick i vad som händer i Svenskfinland. Om man är ny på en ort gäller det att själv orientera sig utåt. Detta gäller även för den som av olika orsaker hamnat i en ny livssituation. Anne-Marie ger ett råd till alla ensamstående: - Sitt inte hemma och vänta på att något skall hända! Sök dig till olika aktiviteter. Passar du inte in på ett ställe, kan du söka dig till något annat. Anne-Marie Mattlar är tacksam för den hjälp som Korsholms kommun erbjudit henne och hennes synskadade make. Som invandrare har hon aldrig upplevt någon fientlighet från något håll. En viss positiv nyfikenhet har hon i alla fall stött på. - Och jag tycker att man i Österbot- ten har en mer nyanserad bild av Sverige än vad man har i södra Finland. Det kanske beror på de personliga kontakter som fortfarande existerar. Emigranter återvänder ”hem” på längre eller kortare besök och att man här tittar på Sveriges teve hjälper också till. - Finns det då ingenting negativt att lyfta fram? undrar jag. - Som stockholmare var jag van att snabbt förflytta mig med t.ex. tunnelbana. Här fungerar kollektivtrafiken sämre eller inte alls. Det har varit svårast för mig. Men överlag är Anne-Marie och CarlErik Mattlar mycket nöjda med att bo i Korsholm. - Vi flytt int! Marlene Ehnström 7 En vandring i Korsholms Foto: Fredrik Holm Hovrätten från 1786 blev kyrka 1863. D et finns gott om historiska skildringar gällande Korsholm och Vasa. Denhär vandringen blir därför ingen systematisk och kronologisk framställning av historien utan en rätt personligt präglad berättelse, som ger glimtar från kyrkans och församlingens historia. Under åren som präst i Korsholm, 1979-2012, presenterade jag kyrkan och församlingen för många gäster. Oftast skedde det i själva kyrkan och där skall vi börja också denhär vandringen. Redan när vi närmar oss kyrkbacken i Gamla Vasa noterar vi att kyrkan ser speciell ut. Den liknar mer en herrgård än en kyrka. Den dubbla lindallén förstärker intrycket. Förklaringen finns naturligtvis i historien. När vi kommer upp på kyrkbacken befinner vi oss plötsligt i en 1700-tals miljö. Huset byggdes som hovrätt i Vasa under Gustav III:s tid och stod färdigt 1786. Till det yttre är huset sig likt liksom miljön med undantag för sakristian och klockstapeln (1863). I hovrättshuset fanns hovrättspresidentens tjänstebostad i den våning som nu är kyrksal. I övre våningen fanns tjänstemännens arbetsrum och sessionssal. I källarvåningen fanns kök och bagarstuga och rum för lakejerna 8 och pigorna. Som kuriosum kan nämnas att hovrätten i sina protokoll långt in på 1900-talet skrev att presidenten uppsteg för session d.v.s. han gick uppför trapporna från sin tjänstebostad till sammanträdesrummet. När vi stiger in i kyrksalen möter vi ett ljust och vackert kyrkorum. Det invigdes för heligt bruk i december 1863. Länsarkitekten C.A. Setterberg hade gjort ritningarna till den omfattande inre ombyggnaden av hovrättshuset. Den kända kyrkbyggaren Erik Kuorikoski och hans söner utförde arbetet. Allt gick inte utan gnissel på den tiden heller. Protokollet från slutgranskningen ger vid handen att arkitekt Setterberg var lindrigt sagt förgrymmad. Han lät anteckna: ”En självsvåldig byggmästare och en okunnig allmoge har fördärvat mitt verk.” Framförallt var Setterberg upprörd över att de släta valven avvikande från ritningarna hade ändrats till s.k. kryssvalv. Kuorikoskis svar var kort och kraftigt: ”Det tager sig bättre ut.” Uppenbarligen var man av samma åsikt bland ”den okunniga allmogen” för 1866 avtackades Kuorikoski med en dyrbar silverkanna. Jag tror att korsholmarna och besökande gäster alltfort anser att det ”tar sig bra ut” och finner kyrkan vacker. Den senaste inre renoveringen av kyrkan utfördes 1987, då med C.J. Slotte som arkitekt. Även 1952 utfördes en grundlig inre renovering. Utvändigt renoverades kyrkan på 1960-talet då den även fick ett nytt koppartak. Fasadrenoveringar har utförts både i början på 1990-talet och på 2000-talet. ”Allt är inte guld som glimmar” säger ordspråket. Men en del av det som glimmar är faktiskt guld. Äkta bladguld finns på predikstolen, altaruppsatsen och siffertavlan. Den övre altartavlan ”Kristus i Getsemane” är målad av professor Sandberg i Stockholm år 1842. Man hade skaffat en ny altartavla till S:ta Maria kyrka. Kyrkväktaren Erik Wallin lyckades rädda den undan branden (1852) genom att skära ut den ur ramen. Den nedre altartavlan är målad av en prästdotter, Alexandra FrosterusSåltin och är en kopia av Regnaults tavla ”Korsnedtagningen”. En del av inventarierna lyckades man rädda ur den brinnande kyrkan, bl.a. en medeltida mässhake i mörkblå sammet. Den är troligen tillverkad i Lybeck vid sekelskiftet 1400-1500. Den är fortfarande i bruk. Ibland har jag vid presentation av kyrkan använt den för att meditera kring tidens gång. Tänk hur många generationer av präster som använt den. Alla har de säkert känt av tidens krav. De har burit den sin tid och sedan lämnat över till efterträdarna... De första som använde den i S:ta Maria kyrka höll säkert mässa på latin. Prästen läste nattvardens instiftelseord: ” Detta är min lekamen, hoc est corpus meus” och församlingen uppfattade bara att det var något ”hokus pokus”. S:ta Maria kyrka byggdes i slutet av 1300-talet, eventuellt senare enlig vissa forskare. Redan tidigare fanns det ett kapell på Kapellbacken. Det är fantasieggande att tänka sig att en anteckning i en inventariebok vore riktig, nämligen ”kyrkan är funderad 1076”. Troligen är det en felskrivning. Alltnog 1348 den 13 februari nämns Mustasaari för första gången i historiska urkunder. Redan då handlade det om konkurrens. Man utverkade Korsholmssenioren kyrka och församling Arkivbild Kyrkans vackra kryssvalv kungens tillstånd att bedriva handel på Norrland, något som borgarna i Ulfsby fått monopol på. Men åter till Kapellbacken. Det första gudshuset var säkerligen ett mycket anspråkslöst kapell, ett ”mustar” (jfr monastry) som låg en bit från stranden på den högsta delen av nuvarande Kapellbacken. Ett gammalt nordiskt ord för strand eller grus är –sor (jfr. sora). Så har vi plötsligt ”Mustarsor” eller Mussor, småningom Mustasaari, som helt enkelt skulle betyda - kyrkostrand! Nog med spekulationer! Klart är att den kristna tron långt före 1348 slagit rot i våra trakter. Den kom genom fredliga handelskontakter och inte genom några korståg. Klart är också att Mustasaari år 1606 fick stadsrättigheter och att staden 1611 fick namnet Vasa. Församlingen hette Vasa-Mustasaari församling. Tvister mellan stadsborna och landsborna var inte ovanliga. Stadsborna ville ha de bästa platserna i kyrkan trots att de deltagit i renoveringskostnaderna med endast en tredjedel. S:ta Maria byggdes ut och förstorades flere gången under 1600- och 1700-talen. Allvarligare strider än bänkstriderna i kyrkan skulle dock komma. 1710-talet med stora ofreden och 1808-1809 års krig med åtföljande plundringar innebar stora umbäranden. Att rikshalvan Finland kom under ryskt välde 1809 var dock inte enbart negativt för den kyrkliga förvaltningen. 1686 års kyrkolag knöt kyrkan hårt till staten. När kyrkolagen 1869 förnyades i storfurstendömet blev kyrkan långt självständigare i Finland än i det övriga Norden. Tsaren var ju ortodox så han kunde inte få för stort inflytande över den lutherska kyrkan. Det som i dag ses som självklara kommunala uppgifter; undervisning, socialvård och sjukvård, var en gång kyrkans uppgift. Socknen skulle småningom bli kommun och församling. Förordningen om kommunal förvaltning på landet 6.2.1865 föreskrev att varje församling (även kapellförsamlingar) skulle utgöra en särskild kommun. Mustasaari moderkyrkoförsamling var vid sidan av Närpes och Pedersöre medeltida centra i Österbotten (jfr. dagens kommunreformtankar), Korsholms slott, anlagt på 1300-talet, grundandet av staden och hovrätten ökade betydelsen av detta administrativa centrum. Men så kom olyckan. Den 3 augusti 1852 utbröt den stora branden, som ödelade nästan hela Vasa stad. Hovrättshuset och några andra hus stod kvar. Brandens förlopp och konsekvenser har andra skildrat. Här skall endast konstateras att branden fick stora följder för VasaMustasaari församling. När staden efter år av diskussioner flyttades till sin nuvarande plats och en ny kyrka och hovrätt byggdes anhöll korsholmarna om att få ombygga hovrätten till kyrka. Kejsaren biföll anhållan och så kunde ombyggnadsarbetet inledas. Branden innebar också att Vasa småningom blev en självständig församling. Likaså Foto: Börje Paro Den dubbla lindallen som leder upp till kyrkan. Fortsätter på sid 10. Korsholmssenioren 9 Foto: Börje Paro avskiljdes Kvevlax och Replot kapell från moderkyrkoförsamlingen. Många och långa diskussioner följde i brandens spår. Beslut fattades och överklagades. ”Intet nytt under solen ” kan vi med skriftens ord konstatera. Mustasaari församling fick 1927 namnet Korsholms församling. Kommunreformen 1973 ledde till att betydande delar av församlingen överfördes till Vasa; Gerby, Västervik, Runsor och Höstves. Samtidigt bildade församlingarna i det nya Korsholm en kyrklig samfällighet för ekonomiskt samarbete mellan Korsholm, Kvevlax, Replot och Solf. Den nya kommunens centrum blev Smedsby. Befolkningen växte snabbt i centrum och redan vid biskopsvisitationen 1973 underströks kraftigt behovet av ett kyrkligt verksamhetscenter i Smedsby. Nybyggarandan gjorde att många engagerade sig. Påskdagen 1980 invigdes kyrksalen i Smedsby församlingsgård av biskop John Vikström. Diskussionerna om en delning av församlingen på språklig grund tog fart i och med biskopsvisitationen 1985. Dr John Forsberg fick uppdraget som utredningsman 1988 men hans förslag befanns inom den språkliga minoriteten inte vara tillfredsställande. Diskussionerna fortsatte och år 1992 fick kontraktsprosten Lars Jern uppdraget att utreda förutsättningarna för att bilda en finsk församling. Förslaget omfattades i modifierad form och 5.4.1994 beslöt kyrkostyrelsen att Mustasaaren suomalainen seurakunta (Korsholms finska församling) skulle grundas från 1.1.1995. Korsholms församling fick namnet Korsholms svenska församling. Förvaltningsmodellen vi Församlingshemmet från 1999 har innebar att ”allt” skulle delas i 2/3 och 1/3 . Även nu följde många år av långa diskussioner, beslut och besvär. Det mest smärtsamma i processen var nog att Smedsby församlingsgård med äganderätt tillföll den finska församlingen. Det känslomässiga kapital som många svenskspråkiga församlingsbor investerat i församlingsgården syntes inte i siffror svart på vitt. Ett snart 20-årigt perspektiv på församlingsdelningen ger dock vid handen att även det svenska församlingslivet i Smedsby är livligt. Och den finskspråkiga befolkningen är definitivt i behov av en egen församling. Den finska församlingen har dessutom betydligt förstorat församlingsgården. Den möda församlingsdelningen innebar för både anställda och förtroendevalda kunde gott sammanfattas i kyrkoherdens felsägning i tacktalet vid biskopsvisitationen 1998: ”Vi har också flera lösningar som vi inte har några problem till”. Det händer att besökare som kommer till kyrkan frågar: ”Har ni inte byggt ett nytt församlingshem? Var finns det?” En bättre kritik kunde arkitektbyrå Slotte & Schutz inte få. Ett nytt församlingshem i 1700-talsmiljön på Kyrkbacken i Gamla Vasa smyger i skogskanten vid den östra infarten ”bakom” klockstapeln. I dessa dagar har det varit i bruk femton år och kompletterar de övriga utrymmena på kyrkbacken på ett utmärkt sätt. Per-Erik Örn Foto: Börje Paro Interiörbild från församlingshemmet 10 Korsholmssenioren Hur kan jag förebygga fallolyckor? J u äldre vi blir desto mera ökar risken för fall. Fysiken är inte lika god som den har varit tidigare. Muskelstyrkan försvagas och balansen blir sämre, man blir styvare och stelare. En ökad fallrisk kombinerad med benskörhet (skelettet blir småningom skörare med stigande ålder) kan leda till benbrott. Många äldre har någon form av medicin. Har man då tagit rätt medicin, på rätt tid – i rätt mängd? Hur är det med näringssituationen? Äter man mångsidigt och regelbundet? Kommer man ihåg att dricka tillräckligt? Med tanke på den senaste sommarens värme har DET varit högaktuellt! Många fallolyckor kan förebyggas! Det finns över 1 miljon över 65-åringar i Finland. Fall är den vanligaste olycksfallsorsaken som leder till skador bland äldre. Var tredje över 65 år och varannan över 80 år faller minst en gång i året. Hälften av dem som fallit tidigare faller på nytt. Tidigare fall och rädsla för fall är de viktigaste riskfaktorerna för att falla på nytt. Årligen sker det uppskattningsvis 350 000 fall bland äldre. Årligen dör över tusen 50 år fyllda eller äldre i sviterna av fall. Största delen av höftfrakturerna, som på årsnivå är ca 7500, är en följd av fall. (THL) En höftfraktur kostar samhället ca 20 000€ men de skadliga effekterna som höftfrakturen har på individens livskvalitet är omätbara. Fallförebyggande åtgärder I hemmet Visst är det trevligt med mattor men är de alla nödvändiga? Och ligger mattan stilla på golvet eller åker den undan? Halkskydd under mattan håller den stadigt på plats. Ledstänger i trappor är nödvändiga! Gärna på båda sidorna. Och trappträning är bra eftersom det upprätthåller muskelstyrkan i låren. Men småningom kanske trapporna blir ett problem och då kan det vara bra att planera om hemmet litet. Att ha allt nödvändigt (kök, sovrum, wc och dusch) på ett och samma plan underlättar vardagen. Är belysningen tillräcklig? Även i källartrappan? Finns det nattlampa så man ser att gå till wc? Kanske en ficklampa på nattduksbordet kan vara bra att ha då man ska upp på natten. Föremål och saker som man ofta använder kan vara bra att placera lätt åtkomligt, istället för att ha dem högt uppe i något skåp. Är man tvungen att klättra är det naturligtvis bäst med en ordentlig, stadig stege. Att byta gardiner kan man be yngre generationer om hjälp med. De är glada att kunna hjälpa! I duschen blir golvet halt av tvål och schampo. Halkmatta i duschen förebygger att man halkar och handtag på väggen säkrar att man har något att hålla fast sig i. Ibland kan det också vara säkrare att man sitter i duschen, på en duschstol. När telefonen ringer händer det att vi får bråttom att svara och då är också risken större att vi inte hinner se oss för utan snubblar. Telefonen är bra att ha nära till hands. Informera anhöriga att det tar längre tid innan ni hinner svara så kan ni tryggt och säkert ta er till telefonen. Har man en mobiltelefon är det förstås extra bra. Den kan man alltid ha med sig och man kan ju då också ringa efter hjälp om olyckan trots allt är framme Ute på gården Vintertiden är vacker och utevistelsen en stor njutning! Isen är dock livsfarlig! Speciellt om det kommit nysnö så man inte ser var isen är. Det gäller att sanda! Satsa också i ordentliga halkskydd på dina vinterskor. En rullspark utomhus är inte heller någon dum idé. Då har man något att hålla i. Hälsotillståndet En näringsriktig kost och tillräckligt med vätska håller fysiken i skick. Hälsosam kost är smaklig, mångsidig, färggrann och innehåller mycket vitaminer och mineralämnen. När helheten är i balans behöver man inte fästa uppmärksamhet vid enskilda näringsämnen. Det blir mer och mer populärt att aktivt gymnastisera och gå på gym! På så vis upprätthålls muskelstyrkan och balansen. En hälsosam kost tillsammans med regelbunden fysisk aktivitet håller skelettet i skick. Benskörhet tillsammans med fall är orsaken till frakturer. Inget är så skönt som en god nattsömn! Att vara väl utvilad på morgonen ger en bra start på dagen. Då orkar man vara aktiv och företa sig ett och annat. En aktiv dag ger i sin tur en god nattsömn. Så långt som möjligt ska man sträva till en sömn utan sömnmediciner. De flesta behöver göra ett wc-besök på natten och har man tagit sömnmedicin på kvällen är risken för fall större. När har synen kontrollerats senast? Är det dags för nya glasögon eller behöver gråstarren åtgärdas? Att skaffa en dosett är ett bra sätt att ha ordning på sina mediciner. Hur ofta händer det att man behöver ta sig en extra funderare på om man har tagit sina morgonmediciner eller inte? Med en dosett är det lätt kontrollerat! Ett fall kan ju bero på att man tagit dubFortsätter på sid 12. Korsholmssenioren 11 Fortsättning från sid 11. belt med medicin och därför t.ex. får svindel och faller. Kalk och D-vitamin är skelettets byggstenar. Får man inte i sig tillräckligt med kalk och D-vitamin via kosten kan man ta extra tillskott. Fråga råd av din läkare. För mycket alkohol ökar fallolyckor! Vid högre ålder reagerar kroppen annorlunda än tidigare på läkemedel och alkohol. Det är viktigt att minnas att alkohol och läkemedel kan vara en skadlig kombination. Tobaken i sin tur orsakar benskörhet - bland mycket annat. Humöret Ett gott humör bidrar till en aktiv dag med meningsfull sysselsättning och sociala kontakter – och tvärtom! En aktiv dag med meningsfull sysselsättning och sociala kontakter bidrar till ett gott humör. Är humöret i botten är risken stor att man blir inaktiv vilket självfallet i sin tur leder till att fysiken försämras och risken för fall ökar. Är humöret i botten är det svårt att lyckas ”rycka upp sig” på egen hand. Sök hjälp i tid! Man kan aldrig ta kontakt för tidigt! Sociala nätverk Familjen, släkt, vänner, grannar, postutdelaren, deltagarna i gymnastikgruppen, ALLA är livsviktiga! Vi behöver alla sociala kontakter! Vi vill dela upplevelser, glädjeämnen, sorg m.m. med varandra. Vi vill känna att det har en betydelse att vi finns till och att vi har en uppgift. Det ger mening i tillvaron. Vilket i sin tur har stor betydelse för humöret och hela vårt välmående. Avslutningsvis Träna upp balans- och muskelstyrkan! Gärna tillsammans med någon annan! Skogspromenader är verkligt effektiva – både för kropp och själ. Att gå på ojämnt underlag förbättrar balansen. Men bara ett vanligt muskel- och balansstärkande gymnastikprogram är också bra och något man kan göra hemma. Enligt THL visar forskning att muskel- och balansövningar kan minska fallolyckorna med 15-50%. Ät regelbundet, var noggrann med din medicinering, se över ditt hem och många fallolyckor kommer att förebyggas. Diana Rosenlöf ger prov på balansövning. Diana Rosenlöf Äldrerådgivare 12 Korsholmssenioren Balansövningar ur Folkhälsans Balansella-program 2. För ena foten framför den andra med knäna lätt böjda För sedan tyngden från det ena benet till det andra. 4. Sitt på en stol. Flytta dig framåt på stolen och för fötterna lite bakåt. För tyngden framåt och res dig upp. Korsholmssenioren 1. Stå i grenställning med knäna en aning böjda. För nu tyngden från det ena benet till det andra i sidled. 3. Stå med fötterna bredvid varandra i höftbredd. Ställ dig på tå och för sedan tyngden till hälarna. Börja om från början. 5. Mät upp en gångsträcka på golvet nära väggen så att du vid behov kan ta stöd. Föreställ dig att du går på en smal planka. Stödytan för fötterna blir mindre och det blir svårare att hålla balansen. 13 Socialministeriets hot om nedskärningar Det väcker en hel del minnen när man hör diskussioner och klagomål över de sociala kostnaderna, som vår välfärd för med sig. Det dyker upp ett minne från tidigt femtiotal. På den tiden fanns det ute i byarna, och likaså i städerna, gamla eller sjuka människor, som för sin överlevnad var i behov av hjälp. Om de var utan anhöriga eller andra närstående personer som kunde ge dem lite stöd, var de väldigt utsatta. Jag vill berätta om en händelse från min tidiga barndom som jag kommer mycket bra ihåg. Det gäller ”Isakos påjk”. Hans verkliga namn vet jag inte, det hör inte heller till historien. Byns samfällighet hade skyldighet att leverera brännved till dem som inte på annat vis kunde skaffa bränsle. Alternativet var att de frös. En vinter när det var min fars tur att sköta om vedleveranserna, följde jag med på släden. Det var inte så lång väg. Mannens hus bestod av ett rum, Lars Näsman. byggt av bilade stockar, men det saknade brädfodring. Bilden av den magre mannen som öppnade dörren finns tydligt på min näthinna. Det var alltså han, den magre mannen, som kallades ”Isakos påjk”. Vedlider fanns inte. Vi bar in veden Foto Alf Norrgård i det enda rummet. Synen av det nödtorftigt möblerade rummet och den gamle mannen har jag burit med mig i sextio år. Lars Näsman Bli medlem i Kvevlaxnejdens Klubbens aktiviteter är främst månadsträffar, 7 gånger, mellan september och april, tredje måndagen i månaden i församlingshemmet i Kvevlax. Träffen börjar 12.30 med eget program ca 1 timme, en kaffepaus hålls och därefter föredrag eller föreläsning arrangerade av Vuxeninstitutet över något intressant ämne. Uppgifter om föredrag och föreläsningarna finns i Vuxeninstitutets studieprogram katalog under rubriken Silverlinjen. Klubbens andra verksamheter består av en 3-4 dagars sommarresa, tillsammans med grannföreningarnarna, en hemlig dagsresa på sommaren, inköpsresor till Tuuri , revybesök, sommarteaterbesök, allsång, motionsdagar, höstfest, julfest m.m. Klubben har en egen sånggrupp på ca 20 personer, som uppträder bl.a. på våra månadsmöten, fler sångare är välkomna med. En medlemsträff, Minnenas Café, hålls vintertid i drängstugan en gång i månaden, där ”vad fordom timat” och mycket mer diskuteras. Sällskapsspelet Pidro spelas två måndagar i månaden i Kvevlax Marthagård under mötes säsongen, med ett tjugotal deltagare, fler är välkomna, också nybörjare! I Kvevlax centrum går en grupp stavgång en gång i veckan. 14 De aktiviteter som klubben ordnar eller deltar i, annonseras i Vasabladet, på näst sista sidan, under Föreningarnas minneslista. Medlemsavgiften är 16 €/år, och för denna avgift får ni också tidningen GOD TID, samt Korsholmssenioren 2 nummer/ år. Foto: Henrik Westerback Pidro på gång Korsholmssenioren Jenny Wikström går i sin mors fotspår Jenny Wikström är dotter till Ida på Vildskär. Båda är födda vid Gårdarna på Mickelsörarna. Jenny följer i sin mors fotspår, kör båt, snöskoter och fiskar men har också anpassat sig till modernare tider. Då Jenny och hennes sex äldre syskon växte upp fanns ca 35 fast bosatta personer på Mickelsörarna. En efter en lämnade ”Öiran”, men mor Ida Lundberg bodde ännu vid 92 års ålder om sommaren ensam i sin kära stuga. Ett år tidigare hade hon lagt ut nät vid fladan vid Gårdarna. Ensam! Jenny Lundberg föddes vid havet och flyttade år 1952 till Lillsund i Petsmo. Hon har levt hela sitt liv vid en strand, nära en båt. Då Jenny åker ut till ”Öiran” styr hon kosan mot barndomens välkända holmar och skär. Väl ute vid villan lägger hon alltid ut nät, det hör till rutinerna. Så gjorde modern och så gör dottern. Bärplockning hör också till, även denna höst som alltid tidigare. Från liten tös till stora flickan har Jenny haft fiske och bärplockning på programmet. På vintern gick ”öirbarnen” i skola på fastlandet. Det var på Österö i Maxmo Foto: Alf Norrgård Jenny Wikström och barnen bodde också där under skolåret. Vid längre lov skidade man hem och sedan tillbaka till skolan då lovet var slut. Jenny Wikström har upplevt en tid då vinden och årorna drev fram båtarna. På vintern använde man apostlahästarna, med eller utan skidor. Ida köpte sin snöskoter år 1968. Jenny grenslade sin första skoter 1971. Som bäst håller hon på och förbrukar den sjätte skotern. Det bär således av till Mickelsörarna året runt. Jenny kör dagligen sin egen bil. Månne inte också mor Ida hade haft egen bil om hon levt i ett samhälle med väg? Vinden har sällan varit så hård att hon tvingats avbryta båtfärden mellan Petsmo och Mickelsörarna. Men för ca 15 år sedan blåste det nordlig vind, ca 22 m/s. Då tvingades hon gå i land på Keskar (Kaiskenkari), halva vägen över Gloppet, och ösa ur båten, 16 fot lång och med utombordare. Sedan kunde hon fortsätta via Fjärdsören till sin egen hamn. Det var bråttom till lingonskogen för bären betingade ett gott pris det året. Vaggad som liten till sömns i en båt, levt sitt liv vid en strand i 83 år. Kanske finns en cell av havet i Jennys DNA. Havet, båten, människan är ett. Vi alla, som kommit upp i ålder, vet att livet inte alltid är sol och ljumma vindar. Ibland har motvinden på Jenny Wikströms seglats genom livet varit vresig, kall och hård. Men hon har nära till skratt och orkar hålla en positiv inställning till livet. Krutgumma! Alf Norrgård pensionärsklubb! Klubben är registrerad förening och har en styrelse bestående av 7 personer. Ordförande väljs av höstmötet årligen och styrelsemedlemmar väljs för två år. Klubbens nuvarande styrelse består av följande personer: Peter Sahlsten ordförande Alf Norrgård viceordförande Gertrud Ståhlberg sekreterare Märtha Nyman kassör Rose Näsman medlemsansvarig Henrik Westerback reseansvarig Kerstin Norrman vuxeninst.ansvarig Ta gärna kontakt med någon i styrelsen om du har synpunkter och idéer om verksamheten framdeles! Du hittar oss ockå på Webbsidan Kvevlaxnejdens pensionärsklubb. Korsholmssenioren Bli medlem i Kvevlaxnejdens pensionärsklubb rf. Ring Rose Näsman, 3152876 eller 050-5711656, [email protected] Varpvägen 151, 65300, Vasa Medlemsavgiften är 16 €/år och då ingår förbundets medlemstidning ”God Tid” som utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/ år. Namn.................................................................................. Födelsetid............................................................................ Adress................................................................................. Postadress.......................................................................... E-Postadress....................................................................... 15 Sommarresa till Dalarna Foto: Peter Sahlsten Lunchen serverades på Tövåsens Fäbod. K vevlaxnejdens Pensionärsklubb gemensamt med Korsholms pensionärsförening och VIPS, Vasa, har som tradition att ordna en gemensam sommarresa varje sommar. I år var det Kvevlax som stod i tur att arrangera resan som gick till natursköna Dalarna i Sverige 12-16 augusti 2014. Planeringsmöte ordnades och Korsholms och Kvevlax representanter träffades, tyvärr hade inte VIPS hörsammat kallelsen. Vi funderare på resmål, vad vi ville ha samt resans längd. Vi fick in offert från tre av fyra bolag och valde Svanbäcks bussar. I vårt tycke fick vi en intressant resrutt, samt ett lämpligt pris och upplägg av resrutten. Det blev Siljansbygden och Dalarna, fem dagar med avfärd från Kvevlax via uppsamling på rutten neråt Åbo. M/S Viking Grace tog oss till Stockholm, dit vi anlände tidigt följande morgon. Vi startade resan mot Dalarna, via Enkö16 ping där vi serverades frukost i kunglig miljö, nämligen Haga Slott. Man kan gott påstå att vi åt ”kungligt” och med god aptit. Vi kom middagstid fram till Dalarna, började med ett besök vid en genuin fäbod som har bedrivits traditionellt i minst 400 år. Här mjölkas korna som får beta fritt i skogen (bland björnar och vargar) enligt ägarna. Av mjölken ystas olika sorters ostar, kärnas smör och kokas messmör. Några köpte nog ostar och smör, bland andra undertecknad, men hållbarheten på produkten är kanske inte så bra som den vi hittar i butikerna, så vill man ha med sej hem av ostarna så rekommenderar jag en kylväska. Här i denna idylliska omgivning avnjöt vi dagens lunch med frigående höns och tuppar i alla regnbågens färger omkring oss. Följande mål var friluftsscenen Dalhalla. Där fick vi en guidar tur och möjlighet att själv pröva på akustiken som är fantastisk. Efter detta äventyr styrde vi färden till Tällberg vid Siljans strand, där vi bokades in på en underbar plats som heter Klockargården och består av ett hotell och flera övernattningsstugor. Området kan inte beskrivas i text, utan måste upplevas. Här kom vi att bo i tre nätter, med planerade utflykter på ca 100 km per dag. Arrangemanget att bo tre dygn på samma ställe, var ett lyckat beslut. Det var en mycket bra lösning som tilltalade alla som var med. Det har ofta klagats på det eviga packandet av kappsäckar, morgon och kväll, vid byte av sovplats och hotell. Nu fick vi möjlighet att slå oss till ro och njuta av omgivningen och den trivsamma miljön, samt god mat och trevligt sällskap. Dag 3. Tidig frukost och småningom var vi klara för följande äventyr, ett besök vid Nils Olssons Hemslöjd i Nusnäs. Där fick vi se när den äkta Dalahästen blir till. Så startade vi till Mora Korsholmssenioren Foto: Peter Sahlsten Dalhalla friluftsscen i ett nedlagt kalkstensbrott och där besökte vi Zornmuseet och Zorngården med visning kl. 11.30! Efter det sökte vi oss till Vasaloppsmålet och museet. Vi åt lunch vid Vasagatan 32 som finns alldeles invid målområdet för Vasaloppet. Nu fortsatte färden upp till Orsa och campingområdet där Moreus har sina allsångskvällar som brukar visas i TV. Efter det tog vi en sväng upp till ett gammalt boställe med pittoreska små timmerhyddor och idyllisk omgivning. Vi återvände till hotellet och en god gemensam middag ca kl. 19. Dag 4. Upp samma tid, morgonfrukost och så iväg mot Rättvik och Vidablick utkikstorn med en utkikshöjd på 352 m över Siljan-sjön och dess bebyggelse vid de överväldigande vackra stränderna. Efter denna upplevelse körde vi till en strand där det finns en brygga, Långbryggan, 628 m lång. (Bo Bergman skrev ”nästan lika lång som evigheten” i någon skrift.) Bryggan är startplats för en gammal ångbåt M/S Gustaf Wasa som kör kryssningstrafik på Siljan mot beställning. Ombord åt vi en god middag i salongen och njöt av den gamla restaurerade miljön. Efter ett par timmars sjötur besökte vi Rättviks kyrka med anor från 1200-talet och Dalarnas äldsta klocktrio. Där fick vi en guidad tur, mycket uppskattad. Sedan blev det ”hemfärd” och middag på hotellet. Dag 5. Frukost och utcheckning kl. 08.00, alla var i tid i bussen! Vi lämnade den fantastiska platsen och SiljansbygKorsholmssenioren Utsikt över Siljan från Vidablick i Rättvik M/S Gustaf Wasa lägger till vid Långbryggan i Rättvik. den bakom oss och styrde kosan mot Söderhamn sedan Hudiksvall där vi tog en ”saft och kex-paus”. Vi fortsatte mot Högakusten-bron, 1867 m lång och segelfri höjd 40 m. Vi stannade vid bron där det finns ett turistcenter och en vacker utsikt samt en restaurang med god mat. Där satt vi och njöt av utsikten samtidigt som vi intog en ordentlig lunch. Färden fortsatte så till Umeå och Holmsund där Vasa Express tog oss till ”hemsoporna”. Vi har varit i goda händer, blivit väl omskötta av chauffören Glenn och kom hem med ett nytt minne för livet. Tack till alla som var med, det var mer än roligt att vara tillsammans med er! Gunn-Britt och Peter 17 Hemlig resa i österled I Storkyro gamla kyrka kunde vi följa bildberättelserna på väggarna. S om ett blått band följde oss Kyro älv på vår hemliga resa den 3 juli. Vår chaufför Greger Lindell hade gjort upp ett dagsprogram med älven och dess omgivningar som tema. Färdledare var Henrik Svarfvar, som sin vana trogen var väl förberedd och kunde ge oss information om de trakter vi åkte igenom. Vi körde först på den ”vanliga” sidan om älven, till Storkyro, där vi besökte den gamla stenkyrkan. Trots att man känner till den från tidigare, är det alltid lika fascinerande att sitta i det svala dunklet och följa bildberättelserna på väggarna. Vi besökte på hemresan ytterligare en kyrka, ”Se komia kirkko” i Ylistaro. Många har sett den upplyst när man åker förbi på vägen. Den är omfångsrik, till storleken den tredje i ordningen i Finland, med plats för 2500 personer. Kyrkan är byggd i nygotisk stil och stod färdig år 1850. Den är ritad av stats-arkitekt E. Lohman. Byggandet övervakades av Jaakko Kuorikoski från den berömda kyrkbyggarsläkten. Interiörens ljusa färger och valvbågarna påminner om vår egen kyrka i Korsholm. Kanske en förebild? Vackert ljöd här Hjördis Gäddas och Per-Erik Sabels stämmor i psalmen ”Nu är det ljuvlig sommar”. Från Storkyro är det inte långt till Napo, ett av rastställena. Detta år firar man 300-årsminnet av det förödande slaget den 19 februari 1714. Många av oss har förfäder som stupade vid denna drabb- 18 Hjördis Gäddas och Per-Erik Sabels stämmor ljöd vackert i två kyrkor. Här i kyrkan i Orisberg. ning mellan svenskar och ryssar. Man hade nämligen kallat in lantvärnet, dvs. vanligt folk, för det mesta bönder, för att försvara hembygden mot fienden. Tiden som följde har i historien kallats Stora ofreden. Sveriges stormaktstid gick mot sitt slut och vi kan knappast föreställa oss de umbäranden som befolkningen i våra trakter var utsatt för. I slaget vid Napo stupade eller sårades ca 2500 svenskar. Vi stannade i begrundan framför minnesmärket, ritat av Matti Björklund-Visanti, son till gamla prosten i Korsholm, A.I. Björklund. Monumentet vid Napo tillkom ca 1920. Senare, år 1936, antog Matti Björklund namnet Visanti. Vanha Markki i Ylistaro är ett intressant ställe. ”Djurens pensionärshem” heter det i reklamen. Förutom djur kunde vi titta på hantverk och kläder av olika slag. Kaffet smakade gott efter bussresan och det här stället inbjöd till flera besök. Speciellt om man vill göra utfärder med mindre barn, kan detta vara ett alternativ. Ett längre uppehåll gjorde vi i Orisberg. Vi blev guidade omkring på området av Kansan Raamattuseuras chef Marja Paukkunen som engagerat och kunnigt berättade om stället. Här fick vi ta del av en bit av Finlands kulturhistoria. Vid den konstgjorda sjön förlovade sig Jean Sibelius och Aino Järnefelt, i Orisberg gick Zachris Topelius i skriftskola och här jagade president Urho Kekkonen. Ett järnbruk hade grundats 1676 och Orisberg blev då ett brukssamhälle. Egen församling verkade under tiden 1828−1868, och den lilla vackra kyrkan invigdes 1831. Kyrkan, klockstapeln och prästgården är ritade av Carl Ludvig Engel. Vi fick där en välsmakande lunch och kunde sedan vandra omkring på kyrkogården. Påfallande många gravstenar bär svenska namn, vilket påminner oss om brukets svenska historia. Efter en stilla stund i kyrkan sjöng vi tillsammans psalmen ”Den blomstertid nu kommer”, den här gången med nyskriven text av Mark Levengood. Hemfärden gick ”på andra sidan” Kyro älv, dvs. på norra sidan. Den vägen är kanske inte lika välkänd som den södra, men visade sig vara mycket vacker. Så är den också benämnd ”maisematie” på kartan. Sista stoppet gjorde vi i Vasa (Lillkyro) hos eko-odlaren Valtari. Här avnjöt vi kaffe och munkar. Valtari förevisade också sin ”bromsfångare”, en manick som han var mycket nöjd med. Den håller effektivt bromsarna borta från hans odlingar. Enligt vad vi har hört, finns det inte många sådana i våra trakter. Hans fräscha jordgubbar och grönsaker hade god åtgång och de flesta hade en påse med sig när vi steg i bussen och åkte tillbaka. Än en gång kunde vi konstatera att man inte alltid behöver åka så långt hemifrån för att lära känna nya ställen och få intressanta upplevelser. Marlene Ehnström Korsholmssenioren På hemlig resa till “Kuster i väster” T idigt på morgonen fredagen den 4 juli begav sig 48 förväntansfulla pensionärer ut på resa med hemligt mål. Researrangören Lindell Travel Team och chauffören Greger Lindell hade namngett resan på sitt humoristiska och kluriga sätt. Färden gick norrut längs riksåttan till Oravais, där vi tog av till höger och gjorde en sväng över slagfältet, där det avgörande slaget stod under 1808-09 års krig mellan Ryssland och Sverige. Vi stannade även till vid Lotta Svärds minnessten och kom ihåg Runebergs dikt ur Fänrik Ståhls sägner. Lotta var en kvinna som trotsade krigets fasor för att hjälpa soldaterna. Under en hög gran och i skydd av stenen serverade hon soppa åt soldaterna och förband deras sår. Förebilden till sägnernas Lotta Svärd torde ha varit en kvinna från Gamlakarleby som hette Brita Johanna Granlund. Hon föddes 1782 och gifte sig med fanjunkaren Abraham Ahlbäck. Då han drog ut i fält följde hon med och kom på så sätt att få en viktig roll med sin kantin invid stenen. Färden gick vidare norrut via Ytterjeppo och Nykarleby. I Socklot valde vi den smala och slingriga men mycket idylliska byvägen genom Lilloch Storsocklot mot Pörkenäs. Rijfasvägen påminde oss om att den kända kyrkobyggmästarläkten Rijf kommer just från denna bygd. Ett av dagens huvudmål nådde vi, när vi kom fram till det arktiska museet Nanoq i Fäboda. Museets grundare och entusiastiske chef Pentti Kronqvist hälsade oss välkomna och bjöd in oss till kaffe med dopp i Goichmans galleri. Här berättade Pentti om den ryskfödde judiske hjärnkirurgen, polarfararen och konstnären Wladimir Goichman och de 54 tavlorna från arktiska områden, som hans dotter Julia donerat till Nanoq efter faderns död. Målningarna är nu permanent utställda i museet. Pentti, som själv gjort ett tiotal resor i arktiska områden, tog oss med på en förevisning av museiområdet. Här finns bl.a. ett äkta torvhus från norra Grönland, ett fångsthus från Spetsbergen, ett guldsvaskningsläger och ett kapell som gjorts efter grönländsk modell. Alla hus smälter väl in i den vackra fäbodaterrängen. Själva samlingarna Korsholmssenioren Foto: Börje Paro Pentti Kronqvist förevisar kapellet vid Nanoq. Lunch på Hotel Epoque består av expeditionsutrustnigar från arktiska forskningsexpeditioner, arktiska fångstredskap, en stor samling arktisk litteratur och filmer samt en täljstenssamling gjord av inuiter i Kanada. Museet besöks i dag av folk från hela världen. Efter museibesöket gick resan vidare 7 km längs Fäbodavägen till Jakobstad och Hotel Epoque, där en smaklig lunchbuffé väntade oss. Här mötte oss också lokalguiden Kristina Saari som tog oss med på en intressant rundtur genom Jakobstad, där vi kunde se både historiska och moderna miljöer. Rundturen avslutades med ett besök på Rosenlunds prästgård och Aspegrens trädgård. Rosenlund skapades i mitten på 1700-talet av prosten Gabriel Aspegren och är en av de äldsta och bäst bevarade prästgårdsmiljöerna i Finland. Aspegrens trädgård är i dag återskapad enligt en plan från 1755 och odlas som en nyttoträdgård med tidstypiska växter. Stenladugården från 1777 är en av Finlands vackraste och bäst bevarade stenladugårdar. I den pietetsfullt nyrenoverade prästgården från 1758 bjöds vi som en av de första grupperna efter renoveringen på gott eftermiddagskaffe med nygräddat bröd. Efter den styrkande kaffetåren gick färden från Jakobstad ut längs Granholmsvägen, där vi passerade Snellmans fabrik som i dag är Finlands tredje största köttkoncern med över 1000 anställda. I Kållby passerade vi Nautor som tillverkar segelbåtar i lyxklassen, Företaget grundades 1966 av Pekka Koskenkylä och ägs sedan 1988 av en grupp italienska investerare. På hemvägen underhöll oss vår gode chaufför Greger med en lång rad roliga historier från Vörå och andra ställen. När vi vid resans slut skildes åt, kunde vi konstatera att vi tillsammans haft en lyckad utfärdsdag. Färdledaren Håkan Wikberg 19 Sångafton i Kvevlax Foto: Börje Paro Foto: Börje Paro Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb bjöd in Korsholms pensionärsförening till trevlig allsångskväll 24.7. i Kvevlax UF:s lokal. Sången leddes suveränt av Ann-Katrin Burman och Yngve Lithén svarade för musiken. Kaffet smakade gott mellan allsångerna. Seniorernas friskvårdsdag i Botniahallen Foto: Börje Paro Foto: Roger Lind Alf Norrgård och Kerstin Norrman vid Kvevlaxnejdens Pensionärsklubbs bord och Henrik Svarfvar och Patrick Ragnäs vid SPF:s bord Per-Erik Backlund, Börje Paro och Gun-Britt Pörn vid Korsholms pensionärsförenings bord
© Copyright 2024