Läsombudet
»Den här boken borde alla läsa!« »Det här är den bästa bok
vi någonsin har läst!« Uppenbarligen finns det ett uppdämt
behov av att läsa om, och prata om, känslor.
Stillsam eller sprudlande glädje
– Det var svårare att skriva boken om glädje, säger Helene
Lumholdt. Av någon anledning betraktas ofta glädje som en
ytligare känsla än sorg och ledsnad.
– Man tänker på gapskratt snarare än på innerlig glädje.
Men precis som det finns olika sorters ledsna känslor så finns
det förstås olika sorters glädje.
Glädje kan vara stillsam eller sprudlande och anledningen
till glädjen kan vara liten eller stor. Helene hittade sina
tre huvudpersoner till boken »Jag känner mig glad« på
olika håll.
– Ange är en nära vän till en av mina söner och till vår
familj. Jag tänkte direkt på honom när jag skulle börja
arbeta med boken, säger Helene. Han är en person som ofta
är smittande glad.
Elsa, som är 9 år och bor med sina föräldrar i Lund, hade
Helene tidigare kommit i kontakt med genom ett jobb för
tidningen Fritidspedagogen.
– Jag kom ihåg hennes glittrande glädje. Hon skulle passa
perfekt! tänkte jag.
Jenny hade Helene träffat på en musikkurs. Ett av Helenes
främsta fritidsintressen är att sjunga. Ange, Elsa och Jenny
bidrog på väldigt olika sätt till boken.
Glass, fotboll och it-system ger glädje
– Elsa är tydlig. Hon blir glad av att leka och av att äta glass!
– Ange kan ha en lång utläggning om rasism i Frankrike
och sedan landa i en känsla av glädje. Det är lite svårare att
fånga honom i en lättläst text, menar Helene.
– Samtidigt är det tacksamt att han är brevbärare och att
han gillar fotboll! fortsätter Helene.
Det är sådant som underlättar för den författare som sliter
med lättlästa beskrivningar. Jenny gav Helene en del huvudbry. Hon jobbar med it-system och hon känner glädje när
hon får resultat av en felsökning i systemet.
– Tur att hon sjunger på fritiden också, säger Helene.
Precis som jag gör. Och liksom jag blir hon glad när det är flyt
i musiken och i samspelet i gruppen. Stort och smått. Det är
bra om man kan ta vara på glädjen i tillvaron.
Det finns också ordlös glädje. Helene berättar:
– En av mina söner och jag kan hitta en stark och
glädjefylld gemenskap i blickar. Vi kan titta på varandra med
en speciell blick och så vet vi precis vad vi båda tänker på.
Att få något bekräftat av en person som står en nära.
Ordlöst. Det ger glädje.
Text: AnnMarie Lindman
Jag känner mig arg – tredje boken om känslor
n En del människor blir arga lätt. Andra kan inte bli arga.
Att kunna bli arg är nyttigt. Ilskan hjälper dig att kunna
säga nej till saker du inte vill göra.
Hur är det för dig? Blir du rasande arg och skäller ut folk?
Eller sitter du i ett hörn och tjurar när du blir arg? Kanske
behöver du få tips om hur du kan göra med din ilska?
I nya boken »Jag känner mig arg« berättar Therese,
Rolf och Janne om sin ilska. Författaren och journalisten
Ylva Killander har skrivit många böcker för LL-förlaget.
Carolin Freiholtz tagit fotografierna i boken.
Böckerna i serien om känslor finns att köpa i LL-förlagets
bokhandel. Böckerna finns även som Bok + Ljudbok
och då följer det en cd-skiva med boken. ll-forlaget.se
2
Avsändare: Boktidningen Lättläst
LL-förlaget vid MTM, Box 5113, 121 17 Johanneshov
Läsombudet
Nummer 1, januari 2015
lattlast.se/lasombud
»Den här boken borde alla läsa!«
Att prata om känslor är viktigt men svårt. Förra hösten
kom den första boken i en serie om känslor – »Jag känner mig
ledsen.« I den boken är det Olle och Rebecka som berättar
om vad som gör dem ledsna och vad som ger dem tröst.
Båda har en lindrig utvecklingsstörning.
Helene Lumholdt är författare och journalist. Hon har
skrivit mycket om ämnen som vård
och omsorg, psykologi och pedagogik. Helene har skrivit sju lättlästa böcker.
– Jag hittade Olle och Rebecka
genom den verksamhet inom Habilitering & Hälsa som kalla UNG.
Vi träffades och fick direkt en bra
kontakt. Det var mycket glädje i
våra samtal, trots att det handlade om sorg och ledsnad,
Helene har alltid känt att de allra flesta människor
uppskattar att stå i fokus på det sätt som man gör när man
blir intervjuad eller samtalar med någon om sig själv.
– Olle och Rebecka fick prata om sina liv och sina känslor
och jag fick möjlighet att lyssna.
Sorgen att vara nästan som andra
– Det som hela tiden återkom när vi samtalade var sorgen att
vara nästan som alla andra, berättar Helene.
Rebecka säger i boken att hon önskar att hennes funktionsnedsättning skulle synas utanpå. Kanske skulle det vara lättare för folk att förstå henne då. »Du hinner nästan med när de
andra pratar. Du förstår nästan skämten andra berättar. Du
foto: ulf lundin
– Jag har aldrig fått så mycket positiv respons, som
för de här två böckerna om ledsenhet och glädje.
Det säger Helene Lumholdt, författare till "Jag
känner mig ledsen" och »Jag känner mig glad«.
Böckerna har kommit ut på LL-förlaget och har
bilder av Martin Nauclér respektive Carolin Freiholtz.
klarar nästan det som andra klarar,
men inte riktigt.« Så beskrivs det
i boken.
– Jag blev gripen av det de berättade och jag blev också imponerad av hur väl de kunde beskriva sina känslor.
Ett exempel är Olles målande
beskrivning i boken av hur det känns när han är riktigt
deppig: »Det känns som om jag har ett tungt ankare som
håller mig fast nere vid botten. Väggarna i huvudet krymper.
Det känns som om huvudet skulle spricka av alla tankar.«
Kan det sägas bättre?
Helene har fått så många positiva reaktioner på boken:
1