1. No category

FOTO: OLLE MAGNUSSON
FOTO: VÄSTGÖTEN
Tvätterskan Elin med
höghusen i Fittjas
miljonprograms­
område på andra
sidan Albysjön.
Tvätterimuseum visar
förortens historia
”Det hela
började med
en grupp samhällsmedvetna
ungdomar
och äldre som
på 1970-talet
protesterade
mot ett vägbygge.”
I Fittja har folk varit verk­
samma under århundraden.
Idag är platsen mest känd
som en miljonprogramsförort
till Stockholm. Vårby-Fittja
hembygdsförening visar med
sitt tvätterimuseum hur
människor på den stadsnära
landsbygden gjorde affärer
med de rika i staden.
Byggnaden som de flyttade in i
ägdes av kommunen, som hjälpte
till med upprustning. Stället hade
varit ett gammalt familjetvätteri och
Olle fick chansen att förverkliga sin
dröm. Ett museum.
– Just tvätterier var från början
kanske inte mitt främsta intresse,
men ju mer jag tog reda på kring
historien bakom Hagalunds tvätteri
desto mer intressant blev det.
Text: Olov Norin
Fittja var centralort
under två hundra år
Fittja, övriga delar av norra Botkyrka och angränsande i Huddinge, byggdes ut på 1970-talet
som en del i ett landsomfattande
miljonprogramsprojekt. Men vid
1906 när tvätteriet startade var här
landsbygd. Många livnärde sig på
lantbruk, en näring som gick långt
tillbaka i tiden.
Under 1600-talet drogs en ny
huvudväg in mot Stockholm genom
Fittja och med sitt gästgiveri och
skjutshåll blev Fittja centralorten i Botkyrka fram till mitten av
1800-­talet. Fittja gård och Gäst­
giveri, vid stranden av mälarviken
H
agalunds tvätterimuseums
historia är också VårbyFittja hembygdsföre­nings
historia. Det hela började
med en grupp samhällsmedvetna
ungdomar och äldre som på 1970-talet protesterade mot ett vägbygge i
Fittja utanför Stockholm. Protesterna
hjälpte inte, vägen byggdes, men engagemanget i områdets historia ledde
till en idé.
– Vi hade fått mycket kunskap så
vi tänkte att vi, som fortsättning på
miljökampen, lika gärna kunde starta
en hembygdsförening, säger Olle
Magnusson.
11
BoN_2015 nr1 NY6.indd 11
2015-03-22 22:00:00
nästan so
Tema Staden som hembygd
teri erbjöd tvätt även på vintern och
sågade upp en isvak där de tvättade
lakan och kläder.
Varje år har föreningen en isbyk
då man gör precis som på familjen
Johanssons tid. I år när det var dags
den första mars, fanns det som tur
var fortfarande is och Elin och Åsa
Magnusson ställde traditionsenligt
upp som tvätterskor ute på isen. När
det kommer grupper på besök är man
noga med att hela tvätteriprocessen
blir autentisk: Eld i grytor med vittvätt, tvättbräda med såpa, sköljning i
sjön och klappträn som dunkar.
Hagalunds tvätterimuseum är så vitt
man vet landets enda och får ta emot
grupper med besökare från när och
fjärran. ● Inga föremål som
hade med tvättandet att göra
finns kvar men inför
och efter museets
öppnande hösten
1994 har en mängd
har en mängd föremål samlats in och
skänkts, bland annat
tvättmaskiner av
olika årgångar.
FOTO: OLLE MAGNUSSON
Albysjön, används idag av Mångkulturellt centrum.
När August Johansson flyttade till
fittjatrakten med frun Charlotta och
barnen från huddingetorpet, Hackmyra (nuvarande Balingsholm), vid
sjön Trehörningen och startade sin
verksamhet, blev Hagalunds tvätteri
det första i området. I närliggande
områden på Södertörn var det däre­
mot vanligt att man tog betalt för att
hjälpa folk att tvätta, som inte alltid
var så lätt före tvättmaskinernas intåg.
Och med en växande befolkning inne
i Stockholm utnyttjade man möjligheten att erbjuda service till de rikare
stadsborna.
Familjen Johansson blev en del av
den tvättartradition som etablerades
vid förra sekelskiftet i kommunerna
söder om Stockholm. Man hade ett
lagom avstånd till de finare hushållen i stenstaden. Torparfamiljer och
småbrukare på det sjötäta Södertörn
gjorde dagsresor med häst och vagn
för att lämna ren tvätt och hämta ny
smutstvätt från strykinrättningarna.
Vintertvätt
Att tvätta på vintern var inget folk
gjorde om de inte verkligen behövde.
Det var höstbyk, vårbyk och däremellan hushöll man med de lakan man
hade. Men familjen J­ ohanssons tvätHAGALUNDS
TVÄTTERIMUSEUM
Allteftersom besökare genom åren
har skänkt många föremål, har
det med tiden blivit mer än bara
uppvisning av det ursprungliga
tvätteriets verksamhet.
Museet visar upp en längre
period av tvättande under
1900-talet. Bland annat har man en
mängd handdrivna och elektriska
tvättmaskiner av olika årgångar,
men också samlingar av strykjärn,
tvättmedel och plastklädnypor från
hela världen. Man arbetar också
med att återskapa tvättarfamiljens
köksmiljö.
VÅRBY-FITTJA
HEMBYGDSFÖRENING
Tvätteriet är idag en viktig del av
Vårby-Fittja hembygdsförenings
verksamhet men engagemanget
kring samhällsfrågor finns också
kvar sedan starten. Man försöker
påverka planärenden, svarar på
remisser, samarbetar med Internationella Barnkonstmuseet i Vårby
Gård och Mångkulturellt Centrum
i Fittja, engagerar sig i SHF:s projekt Ung hembygdsambassadör.
Varje höst tänder föreningen
högt på bergen över Mälaren,
den vårdkase som givit Vårby sitt
namn, ”Waardby”, byn som höll
vakt.
Läs mer om hembygdsföreningens
verksamhet:
www.hembygd.se/varby-fittjahembygdsforening
www.tvatterimuseet.se
12
BoN_2015 nr1 NY6.indd 12
2015-03-22 22:00:00