Film som text och källa
Linköpings universitet Lärarprogrammet Joakim Strålin Film som text och källa Filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i gymnasieskolan Examensarbete 15 hp Handledare: Andreas Nyblom LIU-LÄR-L-A-15/45--SE Institutionen för kultur och kommunikation Institutionen för kultur och kommunikation 581 83 LINKÖPING Språk Svenska/Swedish Seminariedatum 5 juni 2015 Rapporttyp ISRN-nummer Examensarbete avancerad nivå LIU-LÄR-L-A--15/45--SE Titel Film som text och källa: Filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i gymnasieskolan Title Film as text and source: Film in textbooks for high school education in Swedish and History Författare Joakim Strålin Sammanfattning Syftet med denna produktionsuppsats är att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i gymnasieskolan. I studien undersöks nio böcker: fem inom ämnet svenska och fyra inom ämnet historia. Problematiseringen knyter an till kursplanerna för respektive ämne i Gy 2011, men även lärares relation till läromedel. Resonemangen i undersökningens resultatdel förankras i forskning som berör de aktuella områdena, däribland relationen film–litteratur, det vidgade textbegreppet, historiebruk, film i undervisningen samt läromedlens roll i skolan. På vilket sätt film förekommer i läromedlen för respektive ämne skiljer sig åt tämligen markant; det enda läroböckerna i svenska och historia tycks ha gemensamt, gällande mediet film, är stillbilder hämtade från diverse spelfilmer, vilka får illustrera vitt skilda ting. Ofta görs detta med en bildtext som förklarar varför just den bilden har placerats i anslutning till det avsnittet, men ibland förekommer dylika stillbilder utan någon förklarande text. Som makrotema förekommer film mycket sparsamt; i regel ingår filmmediet som en del i något annat. Inom ämnet svenska får bilder i regel illustrera skönlitterära verk, medan bilder i historieböcker får illustrera en viss tid, epok eller ett samhällsfenomen såsom migration, alternativt utgöra ett exempel på historiebruk. I studien undersöks även filmen som källa och historieförmedlare: vad är läroboksförfattarnas förhållningssätt till filmen som historiograf? Resultatet visar att film som historisk källa och historieförmedlare tycks ha förbisetts och hamnat i periferin. Nyckelord Film, läromedel, svenska, historia Innehållsförteckning 1. INLEDNING ................................................................................................................................................... 1 1.1 FILM I SKOLAN .............................................................................................................................................................. 1 1.2 MÅL OCH KURSPLANER FÖR ÄMNENA SVENSKA OCH HISTORIA I GYMNASIESKOLAN ...................................... 3 1.3 LÄROMEDEL OCH FILM ................................................................................................................................................ 5 1.4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................................... 6 1.5 DISPOSITION ................................................................................................................................................................. 6 2. MATERIAL OCH METOD ........................................................................................................................... 7 2.1 DE UNDERSÖKTA LÄROMEDLEN ................................................................................................................................ 7 2.2 METOD ........................................................................................................................................................................... 8 3. TIDIGARE FORSKNING ........................................................................................................................... 10 4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ..................................................................................................... 13 4.1 LÄROMEDLENS SITUATION ..................................................................................................................................... 13 4.2 POPULÄRKULTUR I UNDERVISNINGEN .................................................................................................................. 14 4.3 DET VIDGADE TEXTBEGREPPET ............................................................................................................................. 16 4.4 PRAKTISK TILLÄMPNING AV FILM I KLASSRUMMET ........................................................................................... 17 4.4.1 Film i svenskundervisningen ........................................................................................................................ 17 4.4.2 Film i historieundervisningen ..................................................................................................................... 18 5. RESULTAT .................................................................................................................................................. 19 5.1 FILM SOM MAKROTEMA ........................................................................................................................................... 20 5.2 FILM OCH LITTERATUR ............................................................................................................................................ 20 5.2.1 Dramaturgi ......................................................................................................................................................... 20 5.2.2 Adaption ............................................................................................................................................................... 21 5.2.3 Film är litteratur .............................................................................................................................................. 22 5.3 FILM SOM ILLUSTRATION ........................................................................................................................................ 23 5.3.1 Bilder i läroböcker för ämnet svenska .................................................................................................... 23 5.3.2 Bilder i läroböcker för ämnet historia .................................................................................................... 25 5.3.3 Film som exempel på historiebruk ............................................................................................................ 26 5.3.4 Film som illustration av historien ............................................................................................................. 26 5.5 FILM SOM HISTORISK KÄLLA ................................................................................................................................... 27 5.6 FILM OCH HISTORIEBRUK ........................................................................................................................................ 28 5.7 FILM I PERIFERIN ...................................................................................................................................................... 28 6. AVSLUTANDE DISKUSSION .................................................................................................................. 29 7. REFERENSER ............................................................................................................................................. 32 LÄROMEDEL ...................................................................................................................................................................... 38 1. Inledning 1.1 Film i skolan Antalet filmer vi ser i Sverige uppges ha femdubblats i jämförelse med för femtio år sedan. Det rör sig om så mycket som fem hundra miljoner filmer under ett år, vilket i genomsnitt betyder femtiofem filmer per person och år, det vill säga en film i veckan i snitt. Detta betyder, enligt Maria Deldén, att ungdomar generellt sett är filmvana.1 I en amerikansk studie, som Magnus Persson berättar om, uppgavs 1960-talets amerikanska ungdomar se sina föräldrar som de största påverkansfaktorerna gällande sin utveckling. Därefter kom skolan, mor-/farföräldrar, första jobbet, kompisarna och sist kyrkan. Bara tjugofyra år senare hade en kullkastning inträffat. Kompisarna var i topp gällande inflytande, på andra plats kom musik, på tredje plats syntes föräldrarna och på delad fjärdeplats hamnade bild/media/film/video/dataspel, vilket följdes av idrotten. Första jobbet och skolan hamnade i botten.2 I en tämligen färsk studie om film i undervisningen om folkmord, konstaterar Steven Dahl att sjuttio procent av de medverkande ungdomarna ansåg att film var ett viktigt inslag i deras vardag,3 och enligt Deldén är film i undervisningen något som elever både uppskattar och eftertraktar – framförallt pojkar.4 Så hur ställer sig Skolverket till mediet film? I ämnet svenska talas det ofta om ”ett vidgat textbegrepp”, vilket betyder att svenskämnet innefattar mer än att bara läsa och skriva. Även att lyssna och titta på film och bilder etcetera är en del av det hela, vilket är särskilt viktigt i ett samhälle med många olika typer av medier. Att enbart utgå från typografisk text betraktas idag ofta som bakåtsträvande.5 I det andra kapitlet för Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (vanligen förkortat Gy 2011), finns det tre punkter som skulle kunna relateras till film. Enligt Gy 2011 är det skolans ansvar att eleven 1 Maria Deldén, Historien som fiktion. Gymnasieelevers erfarande av spelfilm i historieundervisningen, 2014, s. 2. 2 Magnus Persson, Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv”, i Populärkulturen och skolan, (red.) Magnus Persson, 2000, s. 17. 3 Steven Dahl, Folkmord som film. Gymnasieelevers möten med Hotel Rwanda – en receptionsstudie, 2013, s. 139ff. 4 Deldén, 2014, s. 2. 5 Patrik Hernwall, Skolverket, Vad har bilder med läs- och skrivutveckling att göra? http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/sprakligkompetens/tema-las-och-skrivinlarning/vad-har-bilder-med-las-och-skrivutveckling-att-gora1.157523, hämtad 2014-04-28 1 • kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje, • kan hämta stimulans ur kulturella upplevelser och utveckla känsla för estetiska värden • har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor.6 Enligt Gy 2011 är det kanske inte helt enkelt att förstå hur film skulle kunna användas och hur elever och lärare bör förhålla sig till film, men det finns dock en rad olika hjälpmedel och initiativtagare, däribland organisationen Folkets Bio Filmpedagogerna, som bland annat erbjuder lärarfortbildning och elevföreläsningar.7 Ett av de projekt som är aktuella nu kretsar kring temat Bok till film och film till bok, vilket Filmpedagogerna har jobbat med under en längre tid. I det aktuella projektet diskuteras hur filmen Fifty shades of Grey skiljer sig från boken och hur berättandet sker i de olika medierna,8 något som skulle kunna kopplas till svenskämnet. Det finns också annat stöd att få, däribland genom läromedel som kretsar kring film och hur detta kan användas i skolan. Daniel Sandin har till exempel gett ut en liten broschyr med titeln Får vi titta på film nu?, vars syfte är att användas som ett stöd vid undervisning med film, framförallt i ämnet svenska för högstadiet och gymnasiet.9 Film kan också användas inom ämnet historia, vilket Ulf Jämterud skriver i en artikel för Skolverket. I artikeln berättar Jämterud om en föreläsning som handlade om hur film kan användas i historieundervisningen. Det hävdas bland annat att det kanske inte är jättemånga som läser verk som är strikt historievetenskapliga, men att intresset för historia förmedlat via populärkultur har en stor genomslagskraft i samhället. Detta är ett intresse som lärare bör ta vara på, skriver Jämterud.10 6 Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, 2011, s. 9f. 7 Filmpedagogerna Folkets Bio, Lärarfortbildning http://filmpedagogerna.se/lecture_type/lararfortbildning/, hämtad 2015-05-11 Filmpedagogerna Folkets Bio, Elevföreläsningar http://filmpedagogerna.se/lecture_type/elevforelasningar/, hämtad 2015-05-11 8 Filmpedagogerna Folkets Bio, Fifty shades of Grey i skolan. http://filmpedagogerna.se/2015/02/fifty-shades-of-grey-i-skolan/, hämtad 2015-05-11 9 Daniel Sandin, Får vi titta på film nu?, 2010. 10 Ulf Jämterud, Skolverket, Källkritiska aspekter på film. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/kallkritiskaaspekter-1.183286, hämtad 2015-05-11 2 Frågan som skulle kunna ställas i anslutning till detta: Har Filmpedagogerna och andra intressenter något stöd i Skolverkets kursplaner? Svaret är ja. Både inom ämnet svenska och historia talas det om film. Hur och i vilken utsträckning ska redogöras för nedan. 1.2 Mål och kursplaner för ämnena svenska och historia i gymnasieskolan Ämnet svenska Svenskämnet handlar om tal och skrift, att läsa skönlitteratur och andra typer av texter. Men [u]ndervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar.11 I syftet för ämnet svenska är det alltså explicit uttalat att film ska ingå som en del av undervisningen. Vad för något slags film som ska användas finns dock inte beskrivet. Det som poängteras är att film, som ett medium bland många, ska leda till självinsikt och förståelse för andras liv.12 Hur film ska användas, vilka filmer som ska visas, om det ska vara långa eller korta snuttar, är med andra ord upp till läraren själv att bestämma. Vad säger respektive kursplan inom ämnet svenska om mediet film? I syftet för svenska är filmmediet en tydlig del av ämnet, vilket har poängterats ovan. Vad som skrivs om film i respektive kursplan är dock varierande. I kursplanen för Svenska 1 rör det sig om följande: Centrala motiv, berättarteknik och vanliga stildrag i fiktivt berättande, till exempel i skönlitteratur och teater samt i film och andra medier.13 11 Skolverket, Syfte för ämnet svenska i gymnasieskolan. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-06 12 Skolverket, syfte för ämnet svenska i gymnasieskolan http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-06 13 Skolverket, kursplan för Svenska 1. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-13 3 I kursplanen för Svenska 1 är det alltså explicit uttalat att eleverna ska få arbeta med film, vilket det också är i kursplanen för svenska 2, dock formulerat på ett annat sätt. Svenska 2 ska behandla: Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga, och skönlitterära verk, 14 vilket även inkluderar teater samt film och andra medier, från olika tider och epoker. I denna kursplan likställs alltså film med skönlitteratur, vilket banar väg för tolkningar av begreppet skönlitteratur. Detta skulle kunna vara till fördel gällande kursplanen för Svenska 3, som inte alls nämner film explicit. I kursplanen står det att kursen ska innehålla: Skönlitterära texter, författade av såväl kvinnor som män, inom genrerna prosa, lyrik och dramatik. Litteraturvetenskapligt inriktad analys av stilmedel och berättartekniska grepp. Litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg.15 I kursplanen för Svenska 3 är alltså film inte en del av det centrala innehållet. Skönlitteratur ska behandlas, men tonvikten ska ligga på prosa, lyrik och dramatik. Ämnet historia I syftet för ämnet historia i gymnasieskolan nämns inget vidgat textbegrepp. Ordet film förekommer inte över huvud taget. Däremot står det att eleven ska lära sig att arbeta med historisk metod, vilket innebär att eleverna ska ges möjlighet att söka, granska, tolka och värdera olika typer av källor samt använda olika teorier, perspektiv och verktyg som förklarar och åskådliggör historiska förändringsprocesser.16 14 Skolverket, kursplan för Svenska 2. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-13 15 Skolverket, kursplan för Svenska 3. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-13 16 Skolverket, syfte för ämnet historia i gymnasieskolan. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his, hämtad 2015-05-06 4 Vilka typer av källor det rör sig om framgår dock inte. Vidare syftar ämnet till att utveckla en förståelse för hur olika människor och grupper har använt historia, men eleven ska också reflektera kring kulturarvets betydelse för identitets- och verklighetsuppfattning.17 Alla dessa delsyften skulle kunna relatera till mediet film, men det görs inte explicit. Vad som är en historisk källa är i det här fallet upp till läraren att avgöra. Vad säger respektive kursplan inom ämnet historia om mediet film? Historieämnet är uppdelat i sex olika kurser, men endast två av dessa nämner filmmediet som en central del av det behandlade innehållet. De två kurserna som nämner film är Historia 2a samt Historia 2b. På vilket sätt film ska förekomma skiljer sig inte från någon av dessa två kurser. Båda ska behandla [h]ur historia används inom olika kulturformer. Betydelsen av olika historiska teman inom olika genrer, till exempel film, litteratur och musik samt inom olika former av ungdomskultur.18 Utifrån detta finns det egentligen bara ett sätt på vilket film är en legitim del av undervisningen i de andra kurserna: som en historisk källa. 1.3 Läromedel och film Som studieobjekt är läroböcker mycket intressanta för forskare och studenter, berättar Niklas Ammert, eftersom läroböcker är ett av lärare ofta använt arbetsredskap. De beskrivs till och med som ständiga följeslagare. Läroböcker granskades förr i tiden av olika statliga organ, men sedan 1991 finns det inte längre någon statlig kontroll. Istället är det lärare själva som avgör vilka läromedel som anses lämpliga att använda.19 Läroböcker har länge varit den dominerande typen av läromedel, skriver Annie Olsson, som även presenterar en intressant siffra (som dock har några år på nacken): i en genomförd studie från 2003 säger nämligen hela åttiotvå procent av de deltagande lärarna att de använder läroböcker regelbundet och i stort sett varje lektion. Antalet inköp av läroböcker har dock sjunkit på senaste tiden och istället ersatts av digitala läroböcker, vars syfte i stort sett är 17 Skolverket, syfte för ämnet historia i gymnasieskolan. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his, hämtad 2015-05-06 18 Skolverket, kursplaner för ämnet historia i gymnasieskolan. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his, hämtad 2015-05-13 19 Niklas Ammert, Att spegla världen – läromedelsstudier i teori och praktik, 2011, s. 17. 5 detsamma. Den enda skillnaden, enligt Olsson, är det faktum att digitala läroböcker läses på en surfplatta eller dator.20 Med tanke på att många lärare använder läromedel regelbundet och i stort sett varje lektion, anser jag det vara viktigt att undersöka läromedlens förhållningssätt till film, särskilt med tanke på att kursplanerna (framförallt inom svenska) förespråkar att mediet ska vara en del av det centrala innehållet. 1.4 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i gymnasieskolan samt att jämföra ämnenas respektive förhållningssätt till mediet film. För att kunna undersöka detta utgår jag ifrån följande frågeställningar: Hur förhåller sig de undersökta läromedlen till film? Vilka likheter och skillnader går det att se i läromedlen gällande ämnenas förhållningssätt till film? Vilka tänkbara konsekvenser kan läromedlens behandling av filmmediet få för lärares undervisning om och elevers förståelse av film? 1.5 Disposition Efter denna inledande problematisering presenteras materialet (kap. 2), i ett kapitel som redogör för vilka läroböcker jag har analyserat, samt en beskrivning och diskussion kring de metoder jag har utgått ifrån. I kapitlet för tidigare forskning (kap. 4) redogör jag för diverse studier som har varit ett stöd i min egen forskning: studier som jag har utgått ifrån, studier som jag har hämtat inspiration ifrån, studier som har behandlat snarlika ämnen. Uppsatsen tar sig sedan vidare till de teoretiska utgångspunkterna (kap. 4), ett avsnitt där relevant forskning belyses och diskuteras, forskning som sedan kan vara till stöd för analysen. I resultatdelen (kap. 6) presenterar jag resultatet, där jag besvarar mina frågeställningar med stöd i de teoretiska utgångspunkterna. Resultatdelen är i stort sett uppdelad efter respektive 20 Annie Olsson, Läroboken i historieundervisningen: En fallstudie med fokus på elever, lärare och läroboksförfattare, 2014, s. 1. 6 ämne (svenska och historia), oaktat de korta avsnitt som är av mer kvantitativ natur (såsom kap. 6.1). Till sist kommer en resultatdiskussion (kap. 7), i vilken jag diskuterar resultatet och ger förslag till vidare forskning. 2. Material och metod 2.1 De undersökta läromedlen I denna studie har jag haft för avsikt att undersöka fysiska läroböcker, som är skrivna för att stämma överens med styrdokumenten för Gy 2011, gällande ämnena svenska och historia. Till en början fanns det en tanke om att även undersöka digitala läromedel,21 men eftersom dylika läromedel oftast kräver en betald licens blev det nödvändigt att välja bort det materialet. Det har varit min avsikt att få så stor spridning som möjligt gällande förlag och mot vilken kurs böckerna är riktade. Det var även min tanke att analysera lika många böcker inom varje ämne, vilket jag nästintill har lyckats med: undersökningen bygger på fem böcker i svenska och fyra böcker i historia. Angående spridning gällande mot vilka kurser böckerna är riktade, har jag lyckats något sånär, men inom ämnet historia har det blivit viss övervikt mot serien Epos, vars ständige författare förefaller vara Robert Sandberg, dock med viss hjälp från medförfattare (vilket torde kunna ge viss variation till läromedlen). De aktuella läromedlen presenteras nedan. Svenska: Bra svenska 1 (första utgåva: 2004; den i studien använda utgåvan: 2012). Eva Hedencrona & Karin Smed-Gerdin. Malmö: Gleerups. Insikter i Svenska, Svenska 2–3 (2013). Fredrik Harstad & Iben Tanggaard Skoglund. Malmö: Gleerups. Kontext: Svenska 1 – för bygg- och anläggningsprogrammet (2011). Eva Hedencrona & Karin Smed-Gerdin. Lund: Studentlitteratur. Svenska 1 – Helt Enkelt (2014). Lena Winqvist & Annika Nilsson. Malmö: NA Förlag. Svenska impulser 3 (2013). Carl-Johan Markstedt & Sven Eriksson. Stockholm: Sanoma Utbildning. 21 Ett exempel skulle kunna vara Digilär: https://digilär.se/om-digilar/, hämtad 2015-05-12 7 Historia: Historia 1: Då, nu och sedan (första utgåvan: 2009; den i studien använda utgåvan: 2011). Sture Långström m.fl. Lund: Studentlitteratur. Epos 1a1 (2011). Robert Sandberg. Stockholm: Liber. Epos 1b (första utgåvan: 2000; den i studien använda utgåvan: 2012). Robert Sandberg m.fl. Stockholm: Liber. Epos 2 & 3 (2013). Robert Sandberg & Christina Douglas. Stockholm: Liber. 2.2 Metod Denna undersökning syftar till att studera förekomsten av mediet film i läromedel. Tyngdpunkten har varit en kvalitativ innehållsanalys, vilket Alan Bryman menar är det sannolikt vanligaste tillvägagångssättet, gällande kvalitativa analyser av dokument. I en dylik analys handlar det om att finna bakomliggande teman i den analyserade texten,22 vilket i mitt fall har varit att söka efter teman relaterade till film. Innehållsanalys, enligt Lars Melin & Sven Lange, kan göras på flera sätt. Det sätt som har varit mest relevant för denna studie är den mer teoretiskt spekulativa metoden, vars första delmoment går ut på att identifiera makro- och mikroteman. Makrotemat är huvudtemat, det som texten handlar om. Underordnat detta kan det finnas andra mindre teman som är relaterade till makrotemat: dessa kallas för mikroteman.23 Poängen med den sortens analys, i detta fall, har varit att se om filmmediet är makrotemat i ett visst kapitel, eller om det ingår som en del i något större (såsom historiebruk, dramaturgi, källkritik eller dylikt). Jag har även utgått ifrån en analysmodell som presenteras av Ammert. Denna analysmodell fokuserar på att analysera avsändaransatsen, detta genom tre olika kunskapstyper: konstaterande, förklarande, reflekterande/analyserande.24 Den konstaterande framställningstypen berättar hur något förhåller sig. Det är ofta ren fakta. Den förklarande framställningstypen beskriver saker och ting, till exempel ett historiskt 22 Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, 2001, s. 368. Lars Melin & Sven Lange, Att analysera text, 2000, s. 58f. 24 Ammert, 2011, s. 261f. (Ammert tar egentligen upp fyra kunskapstyper, men den fjärde – normativ, vad som är gott och ont, bra och dåligt – har inte varit relevant för mitt syfte.) 23 8 händelseförlopp. Den reflekterande/analyserande framställningstypen sätter in ämnet i flera olika perspektiv, antingen genom att knyta an till läsaren eller yttre förhållanden och referenser.25 Vid en kategorisering av analysen skulle den kunna klassas som en strukturell analys, vars syfte (enligt Lennart Hellspong) är att ”ge en mångsidig beskrivning av en texts språkliga, innehållsliga och sociala struktur mot bakgrund av dess kontext.” En av de intressantare aspekterna i den strukturella analysen är den intertextuella kontexten, det vill säga frågan om vilken diskurs texten ingår i.26 Ordet diskurs används ofta urskillningslöst, enligt Marianne Winther Jørgenssen & Louise Phillips, men det brukar oftast kunna innefatta en tanke om att språket varierar och att våra utsagor förändras beroende på vilken social domän vi agerar i. Det finns till exempel en ”medicinsk diskurs” och en ”politisk diskurs”. Att genomföra en diskursanalys innebär att analysera dessa mönster.27 I så måtto används diskursanalys i denna uppsats. Den kritiska diskursanalysen är ett verktyg som kan användas för att ”teoretiskt problematisera och empiriskt undersöka relationerna mellan diskursiv praktik och social och kulturell utveckling i olika sociala sammanhang.”28 De kritiskt-diskursiva angreppssätten har, enligt Winther Jørgenssen & Phillips, ett par gemensamma drag. Bland annat ses diskursiva praktiker som en form av social praktik, vilken konstituerar den sociala världen. Ett av de ämnen som har varit utsatt för kritisk diskursanalys är bland annat pedagogik. Viktigt att poängtera här är att kritisk diskursanalys inte enbart angriper tal- och skriftspråk, utan även bilder, med semiotikens tankar kring relationen språk– bild.29 När det gäller just bilder i läromedel har jag utgått från en rad kriterier som Margareta Wallin Wictorin presenterar. Dessa kriterier är nio frågor som kritiskt granskar bildens förhållande till läromedlets innehåll.30 Eftersom denna uppsats handlar om filmmediets roll i läroböcker har jag dock valt att anpassa frågorna och välja ut dem som jag finner relevanta för studien. De frågor jag har utgått ifrån är följande: • Har bilderna potential att väcka uppmärksamhet och skapa intresse? 25 Ammert, 2011, s. 261f. Hellspong, 2001, s. 61f. 27 Marianne Winther Jørgenssen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, s. 7. 28 Winther Jørgenssen & Phillips, s. 66. 29 Winther Jørgenssen & Phillips, s. 67. 30 Margareta Wallin Wictorin, 2011, s. 226. 26 9 • Är bildtexterna väl formulerade så att de förankrar bilderna i en tolkning som är relevant i sammanhanget? • Samverkar text, bilder och bildtexter på ett sådant sätt att läsaren får hjälp att förstå sammanhang i texten? 3. Tidigare forskning Vid utforskning av området läromedel och filmens roll i svensk- och historieundervisningen har jag till en början haft stor nytta av Skolverkets diverse publikationer; det har i regel rört sig om kortare artiklar som har diskuterat hur lärare kan tänka kring det vidgade textbegreppet och film i historieundervisningen. Skolverkets utredning kring läromedel har också varit relevant för min studie. Beträffande just forskning kring läromedel har även en bibliografi, som finns på Internet,31 varit en bra utgångspunkt. Det är tack vare den som jag har hittat relevanta siffror gällande hur många lärare som påstår sig använda läromedel – och hur ofta de gör det. Detta har även berörts i antologin Att spegla världen – läromedelsstudier i teori och praktik, (red.) Niklas Ammert, vilken har varit ett stort stöd när det kommer till forskning om läromedel, läromedlens kontext och dylikt. Utöver antologin med Ammert som redaktör, kan nämnas Ann-Christine Julin Svenssons studie Lärandets medel och miljö: En studie av informationsteknik och läromedel i gymnasieskolan, vars syfte har varit att undersöka hur informationsteknologi har förändrat läromedelsanvändningen.32 Läromedel: det fria valet? är en studie av Ingela Korsell, som har undersökt hur lärare använder sig av läromedel i grundskolans år 4–5.33 Inom ämnet svenska har Christina Olin-Scheller haft en förhållandevis stor roll. Framförallt hennes verk Såpor istället för Strindberg? – Litteraturundervisning i ett nytt medielandskap. När det kommer till film och historia har jag bitvis haft nytta av det examensarbete jag skrev i historia.34 Relation film–historia är vida utforskat, särskilt gällande historiska 31 http://www.slff.se/global/forskningsbibliografi/forskningsbibliografi_2010.pdf, hämtad 2015-05-18 32 Ann-Christine Julin Svensson, Lärandets medel och miljö En studie av informationsteknik och läromedel i gymnasieskolan, 1998. 33 Ingela Korsell, Läromedel: det fria valet?, 2007. 34 Romarna hade inte stigbyglar: Synen på historiska filmer i svensk respektive amerikansk forskning, 2015. Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur. 10 Hollywoodfilmer, som har fått utstå massiv kritik genom tiderna, till exempel av Mark C. Carnes.35 Några historiker, som har försökt rentvå Hollywoodfilmen och se detta fenomen som en tillgång istället för ett hot, är bland andra amerikanerna Robert Brent Toplin och Robert A. Rosenstone. I Sverige kan nämnas Ulf Zander, med titlar som Clio på bio36; Mats Jönssons avhandling Film och historia37 samt antologin Det förflutna som film och vice versa,38 med Pelle Snickars och Cecilia Trenter som redaktörer. Det sistnämnda verket tar upp historiebruk och historiemedvetande kopplat till historiska filmer, ur olika perspektiv. Gällande film i historieundervisningen är de tidigare nämnda studierna av Maria Deldén respektive Steven Dahl relevanta exempel. För en mer allmän studie kring film i undervisningen kan följande artikel rekommenderas: ”From Instruction to Reflection: Film in Education in Sweden”, av Anne-Li Lindgren, Anna Sparrman och Katarina Eriksson Barajas.39 Till en början har jag haft nytta av Linus Granaths examensarbete Film i läromedel: En kartläggning över hur film presenteras i ESS i svenska för år 6–9.40 Genom den har jag bland annat hittat Magnus Perssons bok om populärkultur; The pedagogy of adaptation; samt Maria Söderlings studie om ”att läsa film”. Magnus Perssons bok, Populärkulturen och skolan, är en antologi med internationella studier. Persson diskuterar övergripande populärkulturens roll i skolan, hur detta förmedlas, hur det har sett ut historiskt, kritiken mot populärkulturen och populärkulturens fördelar. Utöver detta presenteras även internationell forskning inom området populärkultur och pedagogik, såsom användningen av superhjälteberättelser och serietidningar, att läsa Disney, att använda populärmusik (till exempel rap) i undervisningen – och mer därtill.41 The Pedagogy of adaptation är en antologi med artiklar av amerikanska forskare, som har undersökt förhållandet film–litteratur, i vilken de redogör varför det är viktigt att undervisa 35 Se till exempel: Mark C. Carnes (red.) Past Imperfect. History according to the movies. New York: Henry Holt and Company, First Owl Books Edition, 1996 36 Ulf Zander, Clio på bio: om amerikansk film, historia och identitet, 2006. 37 Mats Jönsson, Film och historia: historisk Hollywoodfilm 1960–2000. 38 Det förflutna som film och vice versa: om medierande historiebruk, 2004, (red.) Snickars, Pelle & Trenter, Cecilia. 39 Anne-Li Lindgren, Anna Sparrman och Katarina Eriksson Barajas (2012), ”From Instruction to Reflection: Film in Education in Sweden”, i Research in media education, (red.) Chi-Kim Cheung. 40 Linus Granath, Film i läromedel: En kartläggning över hur film presenteras i ESS i svenska för år 6–9, 2013. 41 Persson, Populärkulturen och skolan, 2000. 11 om adaptioner och hur detta skulle kunna göras. Huvudfåran och den tes som förespråkas genomgående i verket är att adaption är en kreativ process; en bok som har blivit film är inte enbart en imitation.42 Temat litteratur och film diskuteras också av den norska forskaren Sylvi Penne, i boken Litteratur og film i klasserommet. Första delen kretsar mycket kring literacy-begreppet, norskundervisning och det norska språkets utmaning i klassrummet; andra delen diskuterar relationen film–litteratur: här dras paralleller mellan Ibsens pjäser och många moderna Hollywoodfilmer.43 Relationen film–litteratur problematiseras och diskuteras även i boken Litteratur och film: samband och samspel ur skandinaviskt perspektiv, med Esbjörn Nyström, Ingunn Stokstad och Katrin Kangur som redaktörer. Här redogörs bland annat för film och filmmanus som litterär genre. Annan tidigare forskning, som har varit relevant för min studie, kommer belysas och diskuteras i det följande kapitlet, ”Teoretiska utgångspunkter”. 42 The Pedagogy of adaptation, 2010, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc., 2010. 43 Sylvi Penne, Litteratur og film i klasserommet, 2010. 12 4. Teoretiska utgångspunkter I detta kapitel kommer jag redogöra för diverse teorier som har fungerat som ett stöd i min studie. Först och främst kommer jag sätta in läromedlen i ett större sammanhang och belysa fenomenet ur olika perspektiv. Därefter presenteras forskningens tankar om populärkultur i skolan, vilket följs av mer didaktiska och ämnesspecifika diskussioner. Det vidgade textbegreppet presenteras, följt av exempel på praktiska tillämpningar av film i undervisningen inom respektive ämne. 4.1 Läromedlens situation Läromedlens roll i skolan har delvis berörts i den inledande problemformuleringen, men det är ändå på sin plats att sätta in detta i ett större sammanhang. En gång i tiden var läroboken en och densamma för de flesta folkskoleelever, skriver Ammert. Läsebok för folkskolan var en gemensam referensram som troligtvis var identitetsskapande och ett slags trygghet att luta sig mot. Idag är förhållandet ett annat. Det finns en mängd olika läromedel, och det är sällan en och samma bok som har en avgörande roll i undervisningen. Däremot är läget sådant att läroböcker fortfarande har en central roll i undervisningen.44 Det hävdas att läroböcker har en paratextuell betydelse, berättar Ammert vidare. Med det menas att denna sorts böcker har format elevers och lärares uppfattning om vad som är viktigt att lära sig.45 Läroböcker är starkt förknippade med makt. Det hävdar åtminstone Klas-Göran Karlsson, som berättar att det är väldigt få andra texter som får utstå en sådan kritik i samhällsdebatten och den vetenskapliga forskningen. Den typ av maktutövning som förekommer handlar inte om makt över politiska beslut eller dylikt, utan makten över människors föreställningar om individ och samhälle.46 Läromedelsinköp beslutas vanligen på en ämneskonferens, uppger Ann-Christine Svensson. Den ämnesansvarige beslutar, tillsammans med kollegor, vilket läromedel som ska köpas in. Svensson berättar dock att lärare i regel inte använder sig av någon checklista vid bedömning och urval. Kopplingen mellan mål och medel är alltså inte vidare explicit.47 Läroböckernas användningssyfte är i första hand ett kunskapsgenererande sådant, men det har också en strukturerande och disciplinerande roll, uppger Svensson. Lärare och elever 44 Ammert, 2011, s. 25f. Ammert, 2011, s. 26. 46 Klas-Göran Karlsson, 2011, s. 44. 47 Ann-Christine Svensson, 2011, s. 297. 45 13 har något gemensamt att utgå ifrån, undervisningen blir lättare att organisera, och elever som ligger efter har lättare att komma ikapp.48 Att läromedlen används på det sättet får dock konsekvenser. Det anses till exempel vara så att läromedlen styr undervisningen allt för mycket, vilket har tolkats som något negativt och därmed debatterats livligt.49 I en rapport från Skolverket uppges det dock att sätten som läromedel används på är beroende av ämnet. För lärare i de ämnen som har en klarare struktur, där ämnesstoff bygger vidare på tidigare stoff, förefaller läroboken vara mer välanvänd än inom till exempel ämnen med något oklarare struktur, såsom samhällskunskap.50 I Svenssons studie framgår det även att en och samma lärobok kan användas på vitt skilda sätt från lärare till lärare. De tre sätt (utan inbördes rangordning) på vilket läroboken användes var följande: 1) som en källa för den mesta av inlärningen, 2) som en utgångspunkt för övningar och uppgifter, och 3) som referens och tolkningsram.51 Själva läroböckerna produceras i en given situation, med påverkan från olika håll. Vanligen är läroboksförfattaren man, lärare snarare än forskare, och har huvudsakligen ickeborgerliga värderingar. Det som påverkar och styr läroboksförfattarna vid skrivandet av en dylik produkt har i regel varit statliga anvisningar, såsom läro- och kursplaner samt läromedelsgranskning.52 Läroböcker har med andra ord ett klart inflytande på undervisningen, men hur de används kan skilja sig från lärare till lärare. Således skulle det kunna ses som lärarens uppgift att lyfta in saker som inte finns med i läroböckerna (till exempel film och annan populärkultur), samtidigt som läroböckerna i många fall ses som ett stöd för undervisningen. 4.2 Populärkultur i undervisningen Även om mycket få personer vänder sig direkt till strikt vetenskapliga verk om historia, så är det många som läser populärvetenskapliga verk eller fiktiva romaner om historiska epoker. Ännu fler tar del av historiska filmer.53 48 Svensson, 2011, s. 300f. Svensson, 2011, s. 301. 50 Skolverket, 2006, s. 14. 51 Svensson, 2011, s. 308. 52 Ammert, 2011, s. 30. 53 Jämterud, Skolverket. 49 14 Taget ur sitt sammanhang säger citatet kanske inte vidare mycket, men det påvisar ändå det faktum att historien förmedlas via populärkultur, vilket lärare (enligt Jämterud) borde ta tillvara på i undervisningen. Populärkulturen har dock sina kritiker, skriver Persson. Enligt honom finns det ett par seglivade myter gällande begreppet populärkultur. För det första är inte all populärkultur en och samma sak. Även populärkulturen har sina konnässörer, på samma sätt som operan och skönlitteraturen. De som hänger sig åt populärkulturens yttringar tycker exempelvis inte att de texter som fascinerar dem är ”tomma”. För dem är meningsproduktionen kring det populära en avgörande faktor. Att denna sorts kunskap inte erkänns av skolan är dock en annan sak, säger Persson. Den andra, seglivade föreställningen, enligt Persson, är att populärkulturens publik ses som passiva, okritiska, värnlösa offer. Det är dock en felaktig syn. De flesta ungdomar har ett väldigt brett mediebruk, och tanken på att tv-tittande ersätter läsning är felaktig. Faktum är att de som tittar mest på tv också är de som läser mest, berättar Persson.54 Det är med berättelser som vi skapar mening i våra liv och förståelse av oss själva, menar Christina Olin-Scheller. De flesta ungdomar möter idag berättelser genom många medier, såsom dokusåpor, film och dylikt. Enligt Olin-Scheller förekommer det ofta uppfattningar om att texter och berättelser har olika värde, att de skulle vara rangordnade i ”högt” och ”lågt”, inte minst inom ämnet svenska, där populärkultur ses som något fult och dåligt.55 Detta är en seglivad föreställning som får konsekvenser. Även Olin-Scheller skriver (precis som Persson), att det funnits en föreställning om att ”karaktärssvaga” elever har löpt risk att bli offer för det dåliga, vilket de, enligt den seglivade föreställningen, borde skyddas ifrån. Skolans framlyftande av kanoniserad skönlitteratur bidrar till föreställningen om att alla andra sorters texter skulle vara mindre värda.56 Termen populärkultur är dock svårdefinierad och omstridd, uppger Persson. Vad är populärkultur? Persson menar att de flesta kanske inte har så svårt att identifiera populärkultur i dagens samhälle – det är rockmusik, såpoperor, kioskdeckare – saker som ofta förknippas med massmedierna. Ett annat begrepp, som skulle kunna ställas vid sidan om populärkultur, http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/kallkritiskaaspekter-1.183286, hämtad 2015-05-12 54 Persson, 2000, s. 20f. 55 Christina Olin-Scheller, 2008, s. 6. 56 Olin-Scheller, 2008, s. 74. 15 är masskultur, starkt förknippad med industrialiseringen: en kultur som är öppen för fler än bara eliten. Dessa två begrepp är att föredra framför till exempel ”trivialkultur”.57 4.3 Det vidgade textbegreppet Det talas ofta om ett vidgat textbegrepp, även om begreppet i sig har blivit utbytt på senare år. Det vidgade textbegreppet introducerades i styrdokumenten för gymnasieskolan 1994, eftersom det ansågs viktigt att eleverna skulle tillägna sig så kallad ”media literacy”, det vill säga en bred mediekompetens, skriver Annette Svensson. I Gy 2011 är dock det vidgade textbegreppet borttaget. Istället poängteras att undervisningen ska innehålla olika typer av texter samt film och andra medier.58 Begreppet text kan dock diskuteras, uppger Olin-Scheller. En fråga som skulle kunna ställas i anslutning till det är: Vad är text? Begreppet text har sedan 1960-talet utvecklats och vidgats. Det är mer än bara bokstäver. Olin-Scheller använder till exempel text om olika sorters fiktioner, som är uppbyggda av bild, ljud och typografisk text, med tv-serier, filmer, skönlitteratur och datorspel i centrum. Med det följer också en utvidgning av begreppet läsa, vilket i ett sådant fall innefattar de uppradade medierna. En läsare är en aktiv medskapare, att läsa är att tolka.59 Maria Söderling diskuterar filmmediet i enlighet med Olin-Schellers tankar kring begreppet läsa, det att publiken är medskapare. Dessutom är ljud också en del av det hela. Därför borde det talas om att läsa film.60 Trots att ”det vidgade textbegreppet” inte längre finns med i de nya kursplanerna, som påpekats tidigare, används det ändå – bland annat av filmpedagoger –, som en legitimering av film i klassrummet. En analys av en film, skriver Elsa Cojnby i en antologi från 2014, är en användning av det vidgade textbegreppet. Filmkonsten förtjänar – liksom all konst – att utläsas, analyseras, kontextualiseras och problematiseras. Cojnby poängterar att användandet av film inte är en strikt filmvetenskaplig praktik. Filmens nytta ligger snarast i att titta bortom filmen, med filmen som ett verktyg.61 På så vis skulle filmmediet kunna komma till nytta inom både ämnet svenska och historia. Hur det skulle kunna ske mer konkret ska diskuteras nedan. 57 Persson, 2000, s. 22f. Annette Svensson, 2014, s. 143. 59 Olin-Scheller, 2014, s. 8f. 60 Maria Söderling, 2011, s. 19. 61 Elsa Cojnby, 2014, s. 163ff. 58 16 4.4 Praktisk tillämpning av film i klassrummet I svenskämnet är undervisning med film en del av syftet, medan det inte alls nämns beträffande ämnet historia. Men hur skulle den praktiska användningen av film kunna se ut i klassrummet, mer konkret? 4.4.1 Film i svenskundervisningen Olin-Scheller tar upp tre olika sätt på vilka film används i litteraturundervisningen, där det vanligaste sättet att använda film som illustration. Ett belysande exempel är läraren som påstår att Rosens namn är en bra film att använda sig av för att illustrera epoken medeltiden. Film kan också användas som ett substitut för en viss roman. Kenneth Branaghs version av Frankenstein är inte helt ovanlig, eftersom den behandlar både upplysningen och romantiken.62 Att använda film på det här sättet diskuterar även Clanfield, som berättar att filmer ofta kan användas av lärare för att engagera elever gällande viss litteratur.63 Det andra sättet, enligt Olin-Scheller, är att använda film som utfyllnad, det vill säga som ett komplement eller ett stöd till skönlitteratur, oftast som en final efter ett genomfört arbetsområde. Läraren brukar i ett sådant fall bearbeta filmen tämligen sparsamt.64 Det tredje användningssättet är film som jämförelse. Kopplingar, ”intertexter”, mellan film och skönlitterära verk är huvudfokus i det läget. En uppgift skulle till exempel kunna gå ut på att känna igen filmens kopplingar till klassisk skönlitteratur, såsom thrillern Seven och dess koppling till medeltidens litteratur.65 Det ovanstående kan relateras till termen adaption, något som Olin-Scheller dock inte nämner explicit i sin bok. Kortfattat kan adaption förklaras som en anpassning till något annat. I det här sammanhanget vanligen att en bok blir till film. Denna syn är dock begränsande, enligt Dennis Cutchins, Laurence Raw och James M. Welsh, som hävdar att många glömmer bort att även adaptioner är en kreativ process. Det är alltså inte så enkelt som att boken hamnar på vita duken. På samma sätt är en illustration till en bok inte alls samma sak som romanen i sig.66 Nathan Philips talar om liknande arbetssätt, som även de kretsar kring Frankenstein, ett verk som (enligt Philips) har inspirerat över 200 filmer. Philips hävdar att det är fruktbart att 62 Olin-Scheller, 2008, s. 47. Clanfield, 2010, s. 139f. 64 Olin-Scheller, 2008, s. 53. 65 Olin-Scheller, 2008, s. 64ff. 66 Dennis Cutchins, Laurence Raw och James M. Welsh, 2010, introduktionskapitlet s. XIf. 63 17 jämföra adaptioner med originalen, men att det krävs vissa redskap för att det ska kunna göras bra. Det kan till exempel handla om att låta eleverna leta efter intertextuella referenser i filmen och be dem rita en tankekarta över dessa kopplingar.67 Att jämföra adaptioner är viktigt, enligt Thomas Leitch, därför att eleverna ska få förståelse för att adaptioner är en del av en intertextuell process. Det är mer än att bara jämföra bok-till-film och att som resultat komma fram till att boken i regel är bättre.68 Filmer kan också granskas källkritiskt, även i ämnet svenska. Ett konkret exempel skulle kunna vara att analysera filmen Anonym (2011), som behandlar konspirationsteorierna kring Shakespeare som upphovsman. Filmen skulle kunna vara ett källkritiskt inslag i undervisning om den elisabetanska eran.69 4.4.2 Film i historieundervisningen Verk – Skapare – Samhälle är en relation som Hermansson Adler diskuterar i sin historiedidaktiska bok Historieundervisningens byggstenar. Eftersom de som skapar film inte arbetar i ett socialt vakuum, utan påverkas av samhället och kanske också makten, kan en film berätta om den tid som verket tillkom. Ett exempel är Leni Riefenstahl, som underkastade sig Hitlers vilja.70 Utifrån den tanken kan film i undervisningen tillämpas ur ett källkritiskt perspektiv. En fråga som: Vad vill filmen uppnå hos betraktaren? är ett syftesrelaterat spörsmål som skulle kunna ställas gentemot filmen.71 Filmskaparen gör hela tiden medvetna urval. Vissa saker berättas, andra berättas inte alls. Någon absolut sanning existerar inte, åtminstone inte när det gäller fiktiva filmer och dokumentärer.72 Filmer skulle även kunna användas vid diskussioner kring historiebruk, vilket är ett begrepp som kretsar kring hur historien har använts genom tiderna. Det handlar till exempel om att se över hur något skildras, varför det skildras på ett visst sätt, vem som skildrar historien et cetera. Ett vanligt inslag i diskussionen kring historiebruk i skolan är propaganda, 67 Nathan Philips, 2010, s. 21f. Thomas Leitch, 2010, s. 9. 69 Filippa Mannerheim, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/analyseraspelfilmer-1.184840, hämtad 2015-05-06 70 Hermansson Adler, 2009, s. 156. 71 Hermansson Adler, 2009, s. 156f. 72 Jämterud, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/kallkritiskaaspekter-1.183286, hämtad 2015-05-06 68 18 till exempel i nazityskland, vilket betraktas som ett missbruk av historien. Kriget i det forna Jugoslavien tas också upp som ett belysande exempel.73 Men historiebruk handlar också om förståelsen kring att all historieskrivning enbart är tolkningar av det förflutna.74 Ett tips som Skolverkets ”Kolla källan” tar upp är att låta eleverna diskutera sin egen syn på en viss epok. Därefter skulle de kunna få jämföra sin syn med skildringen i en film eller ett läromedel.75 Ytterligare exempel kring samma tema är att låta eleverna jämföra filmer som ska skildra samma ämne, fast med olika produktionskontext. Synen på romartiden skulle kunna jämföras inbördes mellan Ben Hur (1956) och Gladiator (2000).76 Det finns också ett annat slags makt, som Tommy Gustafsson tar upp, nämligen det faktum att filmen är ett superkommersiellt medium. Film är dyrt att producera, och därför är det nödvändigt att filmen når ut till så många som möjligt. Av den anledningen är filmen ett inkluderande medium: alla ska med, folk från höger till vänster, religiösa och ateister, homosexuella och heterosexuella et cetera. På så vis är populära filmer ofta en bra representant för sin samtid.77 5. Resultat Undersökningen är uppdelad utifrån olika tematiska perspektiv. Dessa är inte nödvändigtvis skapade i förhållande till respektive ämne (det vill säga svenska och historia), utan kan smälta ihop om det anses fruktbart i enlighet med undersöknings syfte. Det undersökta materialet är alltså nio böcker, fem inom ämnet svenska, fyra inom ämnet historia. Till en början undersöks filmmediets roll i läroböckerna i stort, det vill säga om det ingår som makro- eller mikrotema, utifrån Melins & Langes modell. Därefter undersöks teman relaterade specifikt till svenskämnet, med betoning på relationen film och litteratur. 73 Mannerheim, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiebruk-1.160606, hämtad 2015-05-05 74 Mannerheim, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiebruk-1.160606, hämtad 2015-05-05 75 Mannerheim, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiskfilm-1.151509, hämtad 2015-05-06 76 Jämterud, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/historiskfilm-1.151509, hämtad 2015-05-06 77 Tommy Gustafsson, ”Filmen som historisk källa: Historigrafi, pluralism och representativitet”, i Historisk tidskrift 126:3, 2006, s. 483ff. 19 Analysen kommer sedan övergå i en kartläggning av bilder och hur dessa används i läromedlen. Här är det bland annat Wallin Wictorins bildanalysmodell som ligger till grund för undersökningen, med relationen text–bild, men även Ammerts modell för läromedelsanalys. Denna del (”Film som illustration”) relaterar till både ämnet svenska och historia, men efter det kapitlet tar studien en vändning mot historieämnet, med en undersökning av hur det talas om film i läroböcker för historia. Genomgående används diskursiv analys, med kartläggning av den intertextuella kontexten; Hellspongs strukturella analys; samt Ammerts modell för läromedelsanalys. De teoretiska utgångspunkterna kommer fungera som ett stöd för undersökningen, men vissa aspekter kommer även knyta an till annan relevant forskning, forskning som alltså inte har presenterats i det tredje kapitlet. 5.1 Film som makrotema Av de nio undersökta läroböckerna är det enbart två stycken som tar upp film som ett explicit tema. Båda dessa böcker behandlar kursen Svenska 1, i vilken det uttalat står att film ska vara en del av det centrala innehållet. Hur film diskuteras skiljer sig dock åt en aning. I boken Kontext – Svenska 1 likställs film med litteratur, i så måtto att rubriken heter ”Film och litteratur – centrala motiv”, med underrubriker såsom ”Dramaturgi” och ”Böcker som blivit film”.78 I den andra boken, Bra Svenska 1, jämförs istället film och teater och dessas olika sätt att berätta, medan skönlitteraturen har ett eget kapitel.79 I min undersökning har jag även haft med en tredje bok som behandlar kursen Svenska 1. Den boken heter Svenska 1 – Helt Enkelt, men den har inget kapitel som uttalat handlar om film. Ett makrotema som skulle kunna kopplas till film är dock kapitlet ”Fiktivt berättande”, men ingen av underrubrikerna avslöjar att film skulle kunna vara en del av innehållet.80 5.2 Film och litteratur 5.2.1 Dramaturgi Ska det ovanstående ses som att film på något vis likställs med litteratur? Både ja och nej, i min mening. I den sistnämnda boken, Svenska 1 – Helt Enkelt, förekommer visserligen inte filmmediet som ett eget, explicit tema, men det finns till viss del representerat i boken som 78 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, innehållsförteckningen. Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s. 1. 80 Winqvist & Nilsson, 2014, innehållsförteckningen. 79 20 helhet, i kapitlet ”Dramatik”, vilket är en underrubrik till ”Fiktivt berättande”. Läromedelsförfattarna tar upp dramats struktur, den dramaturgiska modellen. Ett av dramatikens kännetecken, menar de, är att ”berättelsen följer en eller flera personer och är tänkt att spelas upp på exempelvis teater, film, radio eller tv”,81 något som även Ulf Jansson berättar i En bok om film, vilken är tänkt som ett stöd vid undervisning med film som redskap.82 Jämförelserna tar dock slut där, åtminstone i läroboken av Winqvist & Nilsson. Filmmediet har närmast reducerats till noll. Det förefaller som att andemeningen är att berättelser kan berättas via mediet film, men om de gör det är det blott efter dramatikens mönster. Den dramaturgiska modellen och hur denna kan kopplas till film diskuteras även i de två övriga böckerna för kursen Svenska 1, utifrån liknande mönster: båda nämner Aristoteles som skapare av det berättelsemönster som utgör de flesta dramer och därmed filmer.83 Utöver detta väljer de olika läromedelsförfattarna att ta upp olika aspekter som kan kopplas till film. I Bra Svenska 1 diskuteras filmmediets språk, dess berättartekniska särdrag, med kameravinklar och dylikt84, medan boken Kontext går in på böcker som har blivit filmer,85 det vill säga adaptioner. 5.2.2 Adaption Begreppet adaption diskuteras dock inte på någon vidare djup nivå i Kontext – Svenska 1. Filmen får i detta fall utgöra ett slags legitimering av skönlitteratur: Ivanhoe tas upp som ett exempel på en bok som har blivit film, vilket följs av ett utdrag ur boken.86 Detta skulle kunna jämföras med Clanfields tankar om filmen som ett sätt att inspirera till läsning.87 Bra Svenska 1 tar dock ett längre kliv när det gäller adaption (även om begreppet i sig inte nämns). I denna bok presenteras relationen Text–Bild och att detta är två vitt skilda sätt att berätta. Filmen står i centrum i hela kapitlet. Det berättas att ett filmteam i regel utgår ifrån ett manus, men hur ett manus ser ut och att även detta är en kreativ process, berättas inte 81 Winqvist & Nilsson, 2014, s. 21. Jansson, 2014, s. 6f. 83 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 75; Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s. 93. 84 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s.94ff. 85 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 79. 86 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 79ff. 87 Clanfield, 2010, s. 139f. 82 21 explicit.88 Detta kan tyckas konstigt, med tanke på filmens genomslagskraft, men enligt Esbjörn Nyström är filmmanus texter som sällan publiceras. De ses vanligen som en början till något annat, deras värde tycks enbart ligga i tillkomstprocessen, och de har inte ägnats någon större tid i vare sig litteratur- eller filmforskningen.89 I den avslutande uppgiften i boken Bra Svenska 1 diskuteras dock en novell av Stephen King. Eleverna får frågan: Vad tror du skulle strykas om utdraget blev filmmanus?90 Här finns alltså en antydan till det faktum att även adaptioner är resultatet av kreativa processer, som Cutchins m.fl. poängterar.91 5.2.3 Film är litteratur I boken Insikter i Svenska, Svenska 2–3, som alltså syftar till att vara en lärobok för kurserna Svenska 2 samt 3, likställs film med litteratur, till viss del. I övningsdelen för kapitel 3, ”Läsa”, med undertiteln ”Analysera litteratur”, förekommer ett par uppgifter som behandlar film. Första uppgiften går nämligen ut på att titta på en film och själv fundera kring om det går att analysera ett sådant medium efter samma mönster som en bok.92 Detta skulle alltså kunna tolkas som att läroboksförfattarna menar att film de facto är ett slags litteratur, och att publiken, precis som Olin-Scheller och Söderling hävdar, läser en film istället för bara ser.93 Insikter i Svenska, Svenska 2–3 har också ett kapitel där litteratur behandlas utifrån tre olika teman: samvete, längtan och samhällsförändringar. Här varvas böcker med film tämligen flitigt, ibland jämförs filmer med förlagan, och på ett ställe förekommer en filmatisering av en bok, utan att förlagan nämns över huvud taget.94 Filmen som diskuteras i det fallet, utifrån temat längtan, är Vägen (2009). Det enda som berättas om filmen är själva handlingen och vem som har regisserat verket. Att den baseras på en Pulitzer-pris-vinnande roman av Cormac McCarthy95 är inget som läromedelsförfattarna tar upp. Kanske är det så att förlagan har gått författarna förbi, kanske är det så att de till fullo likställer film med skriven litteratur och därmed anser det onödigt att diskutera boken. 88 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s.91ff. Nyström, 2011, s. 95. 90 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s. 99. 91 Dennis Cutchins, Laurence Raw och James M. Welsh, 2010, introduktionskapitlet, s. XIf. 92 Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 121. 93 Olin-Scheller, 2014, s. 8f; Maria Söderling, 2011, s. 19. 94 Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, kapitel 4. 95 Pulitzer-prisets hemsida. http://www.pulitzer.org/works/2007-Fiction, hämtad 2015-05-15 89 22 En liknande slutsats skulle också kunna dras utifrån ett kapitel i Kontext – Svenska 1. Kapitlet behandlar relationen Språk och litteratur ur olika aspekter, bland annat med hjälp av filmmanuset till Fanny och Alexander (1982).96 Med andra ord likställs filmen med litteratur och kanske framförallt dramatik. Tack vare framställningen i boken går det att se likheten mellan ett filmmanus och dramatik. Nyström berättar att filmmanuskript i regel står mellan epik och dramatik, rent genremässigt: dialog och metatexter (det vill säga anvisningar om vad skådespelarna ska göra, vad som händer etc.) liknar helt klart dramatikens form.97 Av den anledningen kanske det är en god idé att även inkludera filmmanus, trots att sådana sällan publiceras för allmän beskådan. I övrigt används filmer flitigt på ett helt annat sätt i många av böckerna, nämligen som illustrationer eller som ett slags utfyllnad, vilket ska diskuteras i följande kapitel. 5.3 Film som illustration Av de nio läroböcker jag har analyserat är det hela sju stycken som använder sig av bilder som på något vis relaterar till filmer. De enda två böckerna som inte använder sig av bilder som kan kopplas till filmer är båda skrivna för ämnet svenska: det rör sig om böckerna Svenska 1 – Helt Enkelt (2014), av Winqvist & Nilsson samt Svenska Impulser 3 (2013), av Markstedt & Eriksson.98 Filmer förekommer alltså som ett slags illustration på olika sätt, och dessa sätt skiftar en aning beroende på om det är en lärobok i historia eller en lärobok i svenska, varför det faller naturligt att dela upp detta kapitel i två delar. 5.3.1 Bilder i läroböcker för ämnet svenska Det kanske säger sig självt hur filmrelaterade bilder används i läroböcker för ämnet svenska: det är ofta som ett slags illustration, en utfyllnad, något som kanske är tänkt att väcka intresse. De intressanta frågorna här är kanske snarast: Illustration av vad – och hur? Filmaffischer I läroboken Kontext – Svenska 1 finns det en avdelning för genrearbete kopplat till film. Det berättas att filmer, precis som litteratur kan delas in i olika genrer. Detta illustreras med hjälp 96 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 210ff. Nyström, 2011, s. 95ff. 98 Markstedt & Eriksson, 2013. 97 23 av fyra olika filmaffischer, som alla är okommenterade.99 I sammanhanget torde det dock stå klart för läsaren/eleven att filmaffischerna är hämtade från olika genrer. Även boken Insikter i Svenska, Svenska 2–3 har tagit hjälp av en filmaffisch. I denna bok används filmaffischen som ett exempel på den ryska realismens inflytande. Under filmaffischen står det att Anna Karenina (2012) bland annat har blivit tv-serie, balett, opera och film, senast med Keira Knightley i huvudrollen.100 Bilden samverkar väl med den övriga texten, den har potential att väcka intresse och dess roll i boken får sin förklaring tack vare bildtexten. Film som illustration Det absolut vanligaste sättet att använda sig av bilder i de läromedel jag har undersökt, är som illustration av ett skönlitterärt verk. Om en roman eller dylikt har blivit filmatiserad, oavsett om det är en förhållandevis ny filmatisering eller en gammal klassiker, förefaller stillbilder användas för att väcka intresse. Bildernas funktion liknar i så måtto det sätt på vilket många svensklärare själva använder sig av filmer i undervisningen, enligt Olin-Scheller: som en illustration av en epok eller ett skönlitterärt verk.101 Hur de skönlitterära verken illustreras skiljer sig inte nämnvärt från bok till bok. I regel är det en bild från en film, och under bilden finns en förklarande text. Bara för att ta ett belysande exempel: i boken Insikter i Svenska, Svenska 2–3 ser vi Jack Nicholsson titta fram genom en sönderhuggen dörr. Bilden förklaras med följande text: ”Skådespelaren Jack Nicholsson skrämmer livet ur de flesta i Stanley Kubricks filmatisering av The Shining”, en film från 1980. På nästa sida finns det exempel på ”Fem kända skräck-berättelser”, av vilka The Shining är en.102 Oftast är bildvalen tämligen logiska, även om de kanske inte alltid får sin förklaring. Bra Svenska 1 har ett litet avsnitt som kretsar kring böckerna om Harry Potter, vilket illustreras med en bild ur filmatiseringen, utan någon som helst bildtext; vilken av filmerna det rör sig om får läsaren inte veta.103 Det förutsätts sålunda att Harry Potter är något som ingen kan ha undgått. Det är troligtvis – med Perssons term – att betrakta som masskultur.104 99 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 66f. Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 158. 101 Olin-Scheller, 2008, s. 47. 102 Harstad & Tanggaard Skoglund, 2013, s. 101f. 103 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2012, s. 36f. 104 Persson, 2000, s. 22f. 100 24 Även i boken Kontext – Svenska 1 används en bild som illustration, utan förklarande bildtext. I boken presenteras ett utdrag ur Stieg Larssons Män som hatar kvinnor (2005), vilket kompletteras med en bild föreställande en svarthårig kvinna med ring i näsan. Med tanke på att kapiteldelen, som bilden tillhör, inleds: ”LISBETH SALANDER KASTADE ytterligare…”105 bör eleverna själva (om de nu inte har sett filmen) kunna lista ut vem bilden föreställer. Ytterligare ett avvikande sätt att illustrera finns även det i Kontext – Svenska 1. Kapitlet handlar om motiv och hjältar, där ”Stig-Helmer i Sällskapsresan [1980] och uppföljarna till den”, får illustrera en typisk antihjälte.106 5.3.2 Bilder i läroböcker för ämnet historia Bilder hämtade från filmer används även i läromedelsböcker för historia. Faktum är att alla de undersökta läromedlen i historia använder sig av filmbilder som illustration av diverse ting. Filmaffischer Filmaffischer förekommer enbart i en av de undersökta läroböckerna i historia, Epos 2 & 3, i ett kapitel som handlar om historiebruk. Filmaffischerna är hämtade från två olika filmatiseringar av en och samma medeltida legend: Kung Arthur och riddarna kring det runda bordet. Det skrivs att det redan på medeltiden var fråga om olika berättelser, varför det inte är så konstigt att även de olika filmerna skiljer sig åt. Läromedelsförfattarna förklarar vad bilderna föreställer, men det står inte vilket år respektive film är ifrån.107 Denna lilla bildtext är alltså av en förklarande sort (jfr Ammert), eftersom filmaffischerna inte ses ur olika perspektiv. Historiebruk är ett faktum, att berättelser har berättats olika från tid till tid likaså, men vad som har påverkat filmerna (som ett exempel) förklaras inte. Tänkvärt är det faktum att kurserna Historia 2a samt Historia 2b är de enda historiekurserna som explicit ska handla om historiebruk och hur detta förekommer bland annat i film. Film som illustration Även om filmaffischer enbart förekommer i en av de undersökta läroböckerna, förekommer stillbilder hämtade från filmer i något högre grad. Det vanligaste sättet är att använda dylika 105 Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 86f. Hedencrona & Smed-Gerdin, 2011, s. 89. 107 Sandberg & Douglas, 2013, s. 101f. 106 25 bilder som en utgångspunkt för en diskussion kring eller en illustration av historiebruk. Men i vissa fall förekommer filmer enbart som en illustration av historien i sig. 5.3.3 Film som exempel på historiebruk Historia förmedlad via populärkultur har (vilket poängterats tidigare) en enorm genomslagskraft i samhället.108 Av den anledningen torde historiebruk utgöra en relativt stor del av undervisningen, särskilt historiebruk i populärkultur. Ett exempel, som tas upp i Epos 2 & 3, är Sagan om ringen-trilogins starka koppling till medeltidens samhälle: både böckerna från 1954–1955 och filmerna från 2001–2003. Till exempel jämförs den av Tolkien skapade karaktären Éowyn med den medeltida hjältinnan Jeanne D’Arc, vilket illustreras med en scen ur Peter Jacksons filmatisering av Sagan om konungens återkomst (2003). Det diskuteras och spekuleras kring huruvida Tolkien har inspirerats av Jeanne D’Arc eller ej, vid skapandet av karaktären Éowyn.109 Indiana Jones och det sista korståget (1989) förekommer i två av böckerna, på precis samma sätt: Epos 1a1 samt Epos 1b. En stillbild föreställande tre av huvudkaraktärerna, stående framför Petra i Jordanien, presenteras med en kort, konstaterande text. Det hävdas att historiebruk är vanligt i filmer,110 men det förklaras inte särskilt djupgående. Är det platsen Petra i sig som är historiebruket – eller är det filmens framställning av samma plats? Tyvärr lämnas inget uttömmande svar. 5.3.4 Film som illustration av historien Det händer också att filmer får illustrera historien i sig, i några av de läroböcker som har analyserats. Detta sker i två av läroböckerna: dels Historia 1: Då, nu och sedan111, dels i Epos 1a1.112 I den förstnämnda läroboken förekommer två stillbilder, på två vitt skilda sätt: den ena är okommenterad, som en ren illustration; den andra är illustration med en kort, förklarande text.113 108 Ulf Jämterud, Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/kallkritiskaaspekter-1.183286, hämtad 2015-05-11 109 Sandberg & Douglas, 2013, s. 105f. 110 Sandberg m.fl., 2012, s. 34.; Sandberg, 2011, s. 29. 111 Långström m.fl., 2011. 112 Sandberg, 2011. 113 Långström m.fl., 2011. 26 Den okommenterade bilden föreställer en man på en motorcykel. Han är iförd skinnjacka, blicken är spänd och förväntansfull. Bredvid bilden syns texten: ”50-tal”, kapitlets underrubrik är ”Framtidstro och krigsoro”. För den filmintresserade är det självklart vem skådespelaren är. Vissa ungdomar kanske till och med känner igen honom som ”Gudfadern”, men för den som inte vet vem Marlon Brando är, är det troligtvis ännu svårare att lista ut från vilken film bilden är hämtad. En viss antydan ges dock, när läromedelsförfattarna två sidor senare skriver om ungdomskultur: filmen Vild ungdom (1953) nämns, men att det är från den filmen bilden är hämtad framgår inte, vilket kan tyckas lite märkligt.114 Är det en autentisk bild av dåtiden – eller är det en modern tolkning av 50-talet? Inte heller här ges något uttömmande svar. Däremot kan den mycket väl vara intresseväckande (jfr Wallin Wictorin). Nästa bild är däremot förklarande. Det som presenteras är en stillbild från filmen Utvandrarna (1971), vilket får illustrera ”Migration och emigrationen”. Bilden är dock svartvit, av någon anledning, medan filmen i sig är en färgfilm.115 På samma sätt förekommer en filmrelaterad bild i Epos 1a1: Charlie Chaplin, i sin Hitlerparodi Diktatorn (1940), jämförs med en autentisk propagandabild av verklighetens Hitler. Filmen får i detta fall kommentera historien. ”Filmen”, står det, ”är en hejdlös parodi på Hitler och nazisterna, och den gjordes innan USA gick med i kriget.”116 5.5 Film som historisk källa Det kan tyckas märkligt, men ingen av de undersökta läroböckerna i historia nämner filmmediet som en historisk källa. Läroboken Historia 1: Då, nu och sedan, visar upp en liten tankekarta med historikerns olika källor, men film nämns inte som ett exempel. Däremot brev, räkningar, dopskedar och andra artefakter, och ett par sidor senare dyker det upp ett analysschema för bilder, men inte heller där nämns film som en källa. 117 I boken Epos 1b finns det dock en antydan till att film skulle kunna betraktas som en historisk källa, men det gäller att läsa mellan raderna: Alla lämningar från förr i tiden som vi använder för att få svar på våra frågor om det som har hänt en gång är historiska källor. Det spelar ingen roll om det är skrivet eller inte …118 114 Långström m.fl., 2011, s 88ff. Långström m.fl., 2011, s. 37f. 116 Sandberg, 2011, s. 149. 117 Långtström m.fl., 2011, s. 18ff. 118 Sandberg, 2011, s. 5. 115 27 Att film inte nämns explicit skulle kunna ha att göra med historievetenskapens ringaktning av filmer och bilder som historiska källor, vilket Gustafsson berättar om. Filmer och bilder har länge setts som manipulerade och därmed falska och oanvändbara.119 Historia 1: Då, nu och sedan tar dock upp ett flertal spelfilmer som exempel på källor från diverse tider, men detta utan vidare problematisering. Det kan till exempel, som på sida 43, finnas tips på andra källor från och om en viss tid. Däribland nämns verk av Vilhelm Moberg som en källa till 1800-talet, men att han skulle vara påverkad av sin egen samtid poängteras inte.120 5.6 Film och historiebruk I historieböckerna tycks filmens främsta roll istället vara såsom ett medium vilket brukar historien på ett eller annat sätt. I de få fall filmer nämns (om vi bortser från de rent illustrerande exemplen), handlar det enbart om just historiebruk. Epos 2 & 3 har ett långt avsnitt som behandlar fantasygenrens verkliga overklighet (Sagan om ringen och dess förhållande till medeltiden, vilket har tagits upp tidigare),121 men i övrigt förekommer filmmediet väldigt sparsmakat. I Epos 1a1 samt Epos 1b berättas det att den mesopotamiska guden Pazuzu går igen i Exorcisten från 1973, med Max von Sydow i rollen som präst.122 5.7 Film i periferin Ett sista sätt på vilket filmmediet förekommer i läroböckerna för historia är ett rent konstaterande inslag. Historia 1: Då, nu och sedan berättar att film och tv är en viktig del av vårt kulturliv, att det under 1980-talet blev möjligt att se på internationella kanaler i Sverige, och att Hollywood länge har varit – och fortfarande är – en stor och populär distributör av filmer. Det nämns även att Bollywood, den indiska motsvarigheten till Hollywood, växte sig stark under 1980-talet, och därtill berättas det om såpoperans väldiga genomslag i Sverige vid samma tid.123 Huruvida dessa filmer och såpor skulle kunna betraktas som källor, som speglar sin egen samtid, nämns inte över huvud taget. 119 Gustafsson, 2006, s. 471. Långström m.fl., 2011, s. 43. Se även bland annat s. 63; 101; samt 147 för liknande exempel. 121 Sandberg & Douglas, 2013, s. 100ff. 122 Sandberg, 2011, s. 22; Sandberg m.fl., 2012, s. 27. 123 Långström m.fl., 2011, s. 137f. 120 28 6. Avslutande diskussion Syftet med denna studie har varit att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i gymnasieskolan, utifrån tre frågeställningar: Hur förhåller sig de undersökta läromedlen till film; vilka likheter och skillnader går det att se i läromedlen gällande ämnenas förhållningssätt till film; samt vilka tänkbara konsekvenser kan läromedlens behandling av filmmediet få för lärares undervisning om och elevers förståelse av film? Inom ämnet svenska har det rört sig om fem läromedel, av vilka fyra är skrivna av kvinnliga författare; det femte är skrivet av två män. Gällande läroböcker för historia har situationen närmast varit den motsatta. Hur film används i läromedel för ämnena svenska respektive historia skiljer sig en aning, vilket torde vara naturligt. För det första behandlar ämnena vitt skilda saker (trots att de i min mening fungerar utmärkt tillsammans), och för det andra är det enbart inom svenskämnets kursplaner som film är ett explicit inslag. I historiekurserna finns det däremot spelutrymme för fria tolkningar (oaktat kurserna Historia 2a respektive 2b), där det uttryckligen står att film skulle kunna vara en del av undervisningen i historiebruk. Det enda dessa två ämnen tycks ha gemensamt gällande mediet film, är de stillbilder som får illustrera diverse ting. Ofta görs detta med en bildtext som förklarar varför just den bilden har placerats i anslutning till det avsnittet, i andra fall förutsätts det vara självklart varför en bild ur en Harry Potter-film passar bra i det korta avsnittet som kretsar kring Harry Potter. De gånger text förekommer är det i regel en kort, konstaterande eller förklarande text (jfr Ammert). Sällan syns någon problematisering kring vare sig tolkning av bilden (till exempel inom svenskämnet) eller källkritik och historiebruk (inom ämnet historia). Bilderna tycks närmast ha en intresseväckande karaktär, som något slags utfyllnad, eller – kort och gott – som en illustration (jfr Olin-Scheller). I kursböckerna för kursen Svenska 1 finns det förutsättningar för att arbeta kring film, även om kapitlen har en förklarande natur, utan någon vidare problematisering: film ses som film, ett eget medium, vars berättelser ibland hämtas från böcker. Det enda som tycks skilja medierna åt, är kameran. Endast en av läroböckerna (Kontext – Svenska 1) presenterar ett filmmanus, vilket kan tyckas märkligt med tanke på hur nära dramatiken ett sådant står rent genremässigt. I det fallet är filmmanuset dessutom en del av något större, det ingår i en uppgift om relationen mellan språk och litteratur. Boken Bra svenska 1 tar också upp relationen film och böcker, dock i tämligen liten utsträckning: eleverna får resonera kring vad som skulle strykas ur en novell om den skulle bli film. Det förefaller som att filmmediet ses som något lägre stående, som att adaptioner närmast är ett slags destruerad prosa. Att något 29 istället skulle kunna läggas till, att det hela är en kreativ process som innebär mer än att bara stryka det som inte kan berättas med en kamera, är inget som diskuteras över huvud taget. I en av böckerna (Svenska 1 – Helt Enkelt) slutar jämförelsen i princip vid att film står nära dramatik: det enda gemensamma filmer har med böcker, tycks det som, är Aristoteles modell för dramaturgi. Att det finns filmer som berättar på andra sätt än efter Hollywoods principer förefaller främmande. Den av svenskämnesläroböckerna som har bäst förutsättningar för att arbeta med film är Insikter i Svenska, Svenska 2–3. I den boken tas filmmediet på allvar. Film bearbetas som ett eget medium, samtidigt som det jämförs med böcker. I denna lärobok får lärare och elever möjlighet att analysera filmer och böcker utifrån olika teman, istället för den klassiska inbördes jämförelsen med film som en illustration (jfr Olin-Scheller). I ämnet svenska finns det alltså vissa förutsättningar för att arbeta med film; det finns något att utgå ifrån, en gemensam ram, ett stöd, vilket lärare tycks eftertrakta. Läroböcker fungerar ofta som en utgångspunkt, varför filmmediet borde finnas med åtminstone i viss utsträckning. I ämnet historia, däremot, tycks filmmediet vara bortglömt. Det förekommer som illustrationer ibland, tas upp som exempel på historiebruk, men det mest relevanta (att se filmmediet som en källa) tycks ha gått läroboksförfattarna förbi. Vad detta kan bero på är svårt att säga. Med tanke på filmmediets genomslagskraft, att de har använts som ett effektivt medel för propaganda, och det faktum att historia förmedlad via film och tv är omåttligt populärt, kanske filmmediet borde få ta mer plats i läroböckerna – särskilt om läroböcker ses som ett stöd för många lärare. Å andra sidan kan det mycket väl vara så att historieämnet är ett sådant ämne där lärare inte använder sig av läroböcker i samma utsträckning. I Skolverkets rapport berättas det om att läroböcker inte används i samma utsträckning i ämnen med något oklarare struktur, såsom samhällskunskap. Om historia skulle vara ett sådant ämne är dock oklart, men det öppnar för vidare forskning. Möjligtvis är det så att läromedel inom historia enbart ska presentera ren fakta, något att luta sig mot, något att lita på i ett läge då Internet svämmar över med tvivelaktiga hemsidor. Å andra sidan: med tanke på Internet som historieförmedlare, med dess möjlighet till att presentera både text, bilder och filmer på väldigt kort tid, bara med några klick, torde diskussionen kring filmmediet vara än mer relevant. I min studie blev jag, som påpekats tidigare, tvungen att utelämna den typen av läromedel: de digitala. Av den anledningen är mitt förslag till vidare forskning kopplat till detta: Vad är filmmediets roll i de 30 digitala läromedlen? Är dess roll större eller mindre i förhållande till densamma i läroböckerna? Huruvida läroboksförfattarnas kön har påverkat filmmediets närvaro i läromedlen är svårt att säga. I min mening har det troligtvis att göra med vad som yrkas i respektive kursplan: om det är uttryckligen står att film ska vara en del av det centrala innehållet, blir det också en central del; hur stor denna del blir är dock av varierande art. Med tanke på att Winqvists & Nilssons bok tar upp relativt lite om mediet film, medan Hedencronas & Smed-Gerdins böcker behandlar ämnet i något högre grad, är det troligtvis inte fråga om manligt och kvinnligt. Det är förstås svårt att dra generella slutsatser utifrån materialet, vilket givetvis gäller hela uppsatsen: för att erhålla ett resultat med hög reliabilitet krävs en kartläggning av fler böcker, men detta är en början, något som skulle kunna leda till vidare utforskning av området. Icke desto mindre: filmmediet har existerat länge, men trots det förefaller dess roll i fysiska läromedel vara tämligen liten. Inom historieämnet är filmen fortfarande misstänkliggjord (jfr Gustafsson) och inom svenskämnet är det troligtvis fortfarande en fråga om hög och låg kultur (jfr Olin-Scheller), trots populärkulturens många möjligheter (jfr Persson). Kanske är det de digitala läromedlen, de som med enkelhet kan spela upp rörliga bilder, som kan bana väg för ett nytt sätt tänka kring undervisning där mediet film är ett självklart inslag? 31 7. Referenser Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Ammert, Niklas (2011). Att spegla världen: Läromedelsstudier i teori och praktik, (red.) Niklas Ammert. Lund: Studentlitteratur. Carnes, Mark Carnes (1996). Past Imperfect. History according to the movies, (red.) Mark C. Carnes. New York: Henry Holt and Company, First Owl Books Edition. Clanfield, Peter (2010). ”Teaching adaptation, adapting teaching, and ghosts of fidelity”, i The Pedagogy of adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc. Cojnby, Elsa (2014). ”Filmen som verktyg”, i Introduktion till filmpedagogik: vita duken som svarta tavlan, (red.) Jansson, Malena. Malmö: Gleerups. Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M (2010). The Pedagogy of adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc. Dahl, Steven. Folkmord som film. Gymnasieelevers möten med Hotel Rwanda – en receptionsstudie. Lic-avh., Forskarskolan i historia och historiedidaktik, Lunds universitet, 2013. Deldén, Maria. Historien som fiktion. Gymnasieelevers erfarande av spelfilm i historieundervisningen. Lic-avh, Forskarskolan Historiska medier nr 4, Umeå universitet, 2014. Gustafsson, Tommy (2006). ”Filmen som historisk källa: Historiografi, pluralism och representativitet”, i Historisk tidskrift 126:3. 32 Granath, Linus (2013). Film i läromedel: En kartläggning över hur film presenteras i ESS i svenska för år 6–9, examensarbete, 15 hp. Linköpings universitet: Institutionen för kultur och kommunikation. Hellspong, Lennart (2001). Metoder för brukstextsanalys. Lund: Studentlitteratur. Hermansson Adler, Magnus (2009). Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik. Stockholm: Liber. Jansson, Ulf (2014). En bok om film: Genrer, stilbildare, historia. Stockholm: Liber. Julin Svensson, Ann-Christine (1998). Lärandets medel och miljö En studie av informationsteknik och läromedel i gymnasieskolan. The Stockholm Library of Curriculum Studies, Vol. 3: HLS Förlag Jönsson, Mats (2004). Film och historia. Historisk Hollywoodfilm 1960–2000. Diss.-avh. Lund, 2004. Karlsson, Klas-Göran (2011). ”Läroboken och makten – ett nära förhållande”, i Att spegla världen: Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Korsell, Ingela (2007). Läromedel: det fria valet? Stockholm: Liber. Leitch, Thomas (2010). ”How to teach film adaptations, and why”, i The Pedagogy of adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc. Lindgren, Anne-Li & Sparrman, Anna & Eriksson Barajas, Katarina (2012). ”From Instruction to Reflection: Film in Education in Sweden”, i Research in media education, (red.) Chi-Kim Cheung. Nova Science Publishers, Inc. Melin, Lars & Lange, Sven (2000). Att analysera text: stilanalys med exempel. Lund: Studentlitteratur. 33 Nyström, Esbjörn (2011). ”Filmmanuskriptet – fiktionsnivåer och genrefrågor”, i Litteratur och film: Samband och samspel ur skandinaviskt perspektiv, (red.) Nyström, Esbjörn & Stokstad, Ingunn & Kangur, Katrin. Tartu: Tartu University Press. Olin-Scheller, Christina (2008). Strindberg istället för såpor? – Litteraturundervisning i ett nytt medielandskap. Stockholm: Natur & Kultur. Olsson, Annie (2014). Läroboken i historieundervisningen: En fallstudie med fokus på elever, lärare och läroboksförfattare. Lic-avh, Forskarskolan Historiska medier nr 7, Umeå universitet. Persson, Magnus (2000). ”Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv”, i Populärkulturen och skolan, (red.) Magnus Persson. Lund: Studentlitteratur. Phillips, Nathan (2010). ”Frankenstein’s monstrous infleunces: Investigating film adaptations in secondary schools”, i The Pedagogy of adaptation, (red.) Cutchins, Dennis & Raw, Laurence & Welsh, James. M. Plymouth, United Kingdom: Scarecrow Press, Inc. Penne, Sylvi (2010). Litteratur og film i klasserommet: didaktikk for ungdomstrinnog videregående skole. Oslo: Universitetsförlaget. Snickars, Pelle & Trenter, Cecilia (2004). Det förflutna som film och vice versa: om medierande historiebruk, (red.) Snickars, Pelle & Trenter, Cecilia. Lund: Studentlitteratur. Sandin, Daniel (2010). Får vi titta på film nu? – Allmän filmkunskap. Stockholm: Liber. Skolverket (2006). Läromedlens roll i undervisningen: Grundskollärares val, användning och bedömning av läromedel i bild, engelska och samhällskunskap, Rapport 284. Stockholm: Skolverket. Skolverket (2011). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, 2011, s. 9f. Stockholm: Skolverket. 34 Svensson, Ann-Christine (2011). ”Hur används läroboken?” i Att spegla världen: Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Svensson, Anette (2014). ”Multimodala fiktioner i litteraturundervisningen – på gott och ont?”, i Interaktiva medier och lärandemiljöer, (red.) Dunkelz, Elsa & Lindgren, Simon. Malmö: Gleerups. Söderling, Maria (2011). Att sätta erfarenheter i rörelse: en undersökning av hur elever i år 7 läser film och hur svenskundervisningen kan förvalta deras filmläsning. Lic-avh., Malmö Studies in Educational Sciences, Malmö högskola. Wallin Wictorin, Margareta (2011). ”Bilder i läroböcker”, i Att spegla världen: Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Winther Jørgenssen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur. Zander, Ulf (2006). Clio på bio: om amerikansk film, historia och identitet. Lund: Historiska media. Digitala referenser: Digilär: https://digilär.se/om-digilar/, hämtad 2015-05-12 Filmpedagogerna Folkets Bio, Lärarfortbildning. http://filmpedagogerna.se/lecture_type/lararfortbildning/, hämtad 2015-05-11 Filmpedagogerna Folkets Bio, Elevföreläsningar. http://filmpedagogerna.se/lecture_type/elevforelasningar/, hämtad 2015-05-11 35 Filmpedagogerna Folkets Bio, Fifty shades of Grey i skolan? http://filmpedagogerna.se/2015/02/fifty-shades-of-grey-i-skolan/, hämtad 2015-05-11 Forskningsbibliografi, läromedel. http://www.slff.se/global/forskningsbibliografi/forskningsbibliografi_2010.pdf, hämtad 201505-18. Hernwall, Patrik. Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/sprakligkompetens/tema-las-och-skrivinlarning/vad-har-bilder-med-las-och-skrivutveckling-att-gora1.157523, hämtad 2014-04-28 Jämterud, Ulf. Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/kallkritiskaaspekter-1.183286, hämtad 2015-05-11 Mannerheim, Filippa. Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-forlarande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/analyseraspelfilmer-1.184840, hämtad 2015-05-06 Sandström, Anna. Skolverket. http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/didaktik/tema-laromedel/vad-arlaromedel-1.181690, hämtad 2015-05-11 Selander, Staffan. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/l%C3%A4romedel, hämtad 201505-11 Skolverket, syfte för ämnet svenska i gymnasieskolan http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-06 Skolverket, kursplan för Svenska 1. 36 http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-13 Skolverket, kursplan för Svenska 2. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-13 Skolverket, kursplan för Svenska 3. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sve, hämtad 2015-05-13 Skolverket, syfte för ämnet historia i gymnasieskolan. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his, hämtad 2015-05-06 Skolverket, kursplaner för ämnet historia i gymnasieskolan. http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his, hämtad 2015-05-13 37 Läromedel Harstad, Fredrik & Tanggaard Skoglund, Iben (2013). Insikter i Svenska, Svenska 2–3. Malmö: Gleerups. Hedencrona, Eva & Smed-Gerdin, Karin (2011). Kontext: Svenska 1 – för bygg- och anläggningsprogrammet. Lund: Studentlitteratur. Hedencrona, Eva & Smed-Gerdin, Karin (2012). Bra svenska 1. Malmö: Gleerups. Långström, Sture m.fl. (2011). Historia 1: Då, nu och sedan. Lund: Studentlitteratur. Markstedt, Carl-Johan & Eriksson, Sven (2013). Svenska impulser 3. Stockholm: Sanoma Utbildning. Sandberg, Robert & Douglas, Christina (2013). Epos 2 & 3. Stockholm: Liber. Sandberg, Robert m.fl. (2012). Epos 1b. Stockholm: Liber. Sandberg, Robert (2011). Epos 1a1. Stockholm: Liber. Winqvist, Lena & Nilsson, Annika (2014). Svenska 1 – Helt Enkelt. Lund: NA Förlag. 38
© Copyright 2024