Volvos batteribussar: Nya möjligheter i stadsmiljön De tre batteribussarna skiljer sig tydligt från andra bussar i Göteborg avseende bland annat färg och dörrställning. Den totala längden är 10,7 meter, med en hjulbas på betydande sju meter. Framtidens busstrafik i städer kommer att vara elektrisk, hävdas ofta. Ett fullskaleförsök med batteri- och laddhybridbussar pågår på en linje i Göteborg till 2018. Elektriska bussar öppnar nya möj- ligheter i stadsplaneringen, med busstrafik i känsliga områden, och inomhus. Volvo Bussar markerar vilja att gå från att vara leverantör av bussar till att bli leverantör av kompletta busstrafiksystem. Av Thomas Johansson D en 15 juni 2015 öppnades linje 55 för elbussar i Göteborg. Linjen förbinder Chalmers tekniska högskolas två campusområden, i stadsdelen Johanneberg respektive Lindholmen. Avståndet mellan de två ändhållplatserna är omkring tio kilometer och linjen går genom centrum. På linje 55 tursätts tre batteribussar av typ Volvo 7900E och sju laddhybridbussar Volvo 7900H. Batteribussarna är helt nyutvecklade och presenterades också på UITP:s kongress i Milano i början av juni. De sju laddhybridbussarna är i princip av samma typ som de som sattes i trafik i 12 Stockholm i mars 2015. Men riktigt säker kan man aldrig vara; här sker snabbt större och mindre förändringar och förbättringar. Till skillnad från de andra stadsbussarna i Göteborg är bussarna på linje 55 inte mellanblå utan ljust gulgröna, ”miljögröna” kanske man kan säga, vilket gör att de omedelbart uppmärksammas i gatubilden. Batteribussarna laddas konduktivt vid de båda ändhållplatserna. Konduktivt innebär att elkraften överförs med fysisk kontakt, till skillnad från den induktiva laddprincipen, där två spolar, likt en transformator, överför respektive tar emot kraft, utan fysisk kontakt. Modern Stadstrafik nr 4, 2015 Särskilt betonas att elen här kommer från förnybara energikällor, såsom vind- och vattenkraft. Laddning ska normalt ta omkring sex minuter, varefter batteribussarna utan problem ska kunna köra tio kilometer. Men om en laddning av någon anledning uteblir, kan batteribussarna ändå köra 20 kilometer, således hela linjen tur och retur. Därefter måste de dock laddas igen. I den dagliga driften ingår också en fyra timmars långsam laddning på natten (11 kW). För laddhybridbussarna gäller också att de ska laddas vid ändhållplatserna. Dessa bussar kan naturligtvis fortsätta i trafik också utan laddning, men då mer i diesel- Mått i millimeter för batteribussar Volvo 7900 E. A: totallängd 10 720, B: bredd 2 550, C: totalhöjd 3 298, D: hjulbas 7 000, G: främre överhäng 1 212, H: bakre överhäng 2 508, O: frigångsvinkel fram (grader): >8,7, P: frigångsvinkel bak (grader) >7,5. vändradie över karosseri: 11 200. Bild:Volvo Bussar Linje 55 är ca tio kilometer lång och förbinder två campusanläggningar hos Chalmers tekniska högskola, i stadsdelen Johanneberg, respektive i Lindholmen på Hisingen. Linjen går genom centrum. Bild: Electricity Batteri- och laddhybridbussarna laddas vid de båda ändhållplatserna med hjälp av laddanordningar från Siemens. Laddning ska normalt ta omkring sex minuter, varefter batteribussarna utan problem kan köra tio kilometer. På bilden laddar en batteribuss, följd av en laddhybridbuss. I bakgrunden väntar ytterligare en batteribuss på laddmöjlighet.Vid trafikstörningar kan sådan ladd-kö bli verklighet; just här råder dock endast icke tidtabellslagd demonstrationstrafik. drift än vad som egentligen avses. De två ändhållplatserna är utrustade med laddanordningar från Siemens, vilka arbetar med laddningsspänningar på upp till 750 V DC, vid 200–400 A. I princip matas batteribussarna med 300 kW och laddhybridbussarna med 150 kW. Laddprocessen är automatisk; bussföraren parkerar under laddaren och aktiverar parkeringsbromsen. Därefter startar och avslutas processen au- Modern Stadstrafik nr 4, 2015 tomatiskt. I anslutning till laddstationerna har mindre apparathus uppförts. I Göteborg matas dessa från ordinarie 400 V ACnätet. Intressant för linjen i Göteborg är att vid ändhållplatsen i Johanneberg har laddmasten placerats till vänster om bussfilen i färdriktningen, så att de ordinarie körbanorna får göra en liten sväng runt laddplatsen. Detta gör att masten har kunnat placeras närmare intill bussarna. Därmed har mastfundamentet kunnat göras mindre än om masten hade placerats på längre avstånd från laddplatsen. Det blir nämligen mindre belastning på masten om den horisontella utliggararmen är kort. Laddutrustningen vägen ju en del. Eftersom laddkontakterna (kontaktskenorna) är monterade framtill på bussarnas tak, skulle en laddmast på höger sida om bussen, sett i färdriktningen, komma alltför nära framdörren (vid elbussar med dörrar framför framaxeln). Dessa är huvudskälen till placeringen av masten till vänster, vilket därför i allmänhet är mer fördelaktigt. Volvo väljer således för sina batteribussar principen med laddning på lämpliga platser utmed linjen, på engelska kallat ”Opportunity charging”, på svenska kanske ”mellanladdning” kan vara ett lämpligt begrepp. Ett alternativ är att ladda endast i depå, nattetid. Men detta skulle, enligt Volvo, kräva en stor mängd laddplatser – en för varje buss – vilka bara skulle användas några timmar nattetid. Dessutom skulle elkraftbehovet bli mycket större och koncentrerat till både rum och tid. Med laddstationer vid exempelvis ändhållplatserna blir användningen mer kontinuerlig och belastningen på elnätet mer spridd över trafikdygnet. Med enbart depåladdning skulle dessutom väsentligt större batterier krävas ombord på bussarna, vilka därigenom skulle bli tyngre, alternativt ta färre passagerare. Man ska komma ihåg att en stadsbuss rullar 20–30 mil per dag; det är få batteribussar som klarar sådana körsträckor i tung stadstrafik med många starter och stopp, med inkopplad AC och andra sidofunktioner. Det finns förvisso batteribussleverantörer som hävdar att sådana körsträckor är möjliga, men i praktiken återstår detta att bevisa, särskilt en vinterdag med minus 25 grader, då busstrafiken också måste fungera. Laddar under tak Ändhållplatsen Lindholmen Science Park inrättades under tak för att tydligt kunna visa alla fördelarna med bussar i eldrift. Här är laddningsanordningen monterad direkt under innertaket. Denna ”busstation” är normalt tillsluten, med jalusidörrar i 13 båda ändar som öppnas endast när en buss kör in eller ut. Passagerare kan passera genom mindre dörrar vid sidan av. Denna station har också sittplatser och andra serviceanordningar, bland annat en särskild gimmick: en leveranspunkt för DHL! Samtidigt som den officiella presentationen av den nya elektriska busslinjen 55 och projektet Electricity genomfördes för den internationella fackpressen, och för från hela världen inbjudna potentiella elbusskunder, slutfördes den stora segeltävlingen ”Volvo Ocean Race”. Linje 55 leddes genom den stora festplatsen i hamnområdet och också här fanns en inomhushållplats. Denna hållplats var spektakulärt utformad i form ett bibliotek, för att understryka de nya bussarnas miljövänlighet. Elbussar kan bevisligen passera även genom bibliotek, utan buller och utsläpp, var det tydliga budskapet. De båda elbusstyperna känner väl till linjen tack vare GPS-navigering. De olika linjeavsnittens förutsättningar är programmerade i fordonsdatorn. Detta innebär exempelvis att laddhybridbussarna på vissa känsliga sträckor alltid kör med avstängd dieselmotor, exempelvis i anslutning till och i inomhushållplatserna. Omvänt är dieselmotorn alltid påslagen när det lutar uppåt. Också hastighetsbegränsningar programmeras in, exempelvis passagen av Götaälvbron mellan centrala Göteborg och Hisingen. Denna bro från 1939 ska om några år ersättas med en ny, eftersom livslängden av bron snart är till ända. Därför måste nu alla tunga fordon, som spårvagnar och bussar, passera brons klaffar i mycket låg hastighet. I elbussarna sker fartbegränsningen automatiskt. Avvikande design De tre batteribussarna avviker väsentligt även från de sju laddhybridbussarna. Den totala längden är endast 10,7 meter, med en hjulbas på betydande sju meter. Det främre överhänget är därför kort, endast 1,2 meter. Förarplatsen är avskild från passagerarutrymmet och centralt placerat i bussens mittlinje. Därmed påminner förhållandena om den i en modern spårvagn, och om resultaten från utvecklingsprojektet ”European Bus of the Future”. Framdörrar finns således inte, däremot två stora mittdörrar, elektriskt manövrerade och utformade som svängskjutdörrar. Lite vågat är måhända att utforma dessa Förarplatsen är avskild från passagerarutrymmet och placerad centralt i bussens mittlinje, klart inspirerat av en modern spårvagnsfront, och av resultaten i projektet ”European Bus of the Future”. Bild:Volvo Bussar Innanför dörrarna finns en mycket stor plattform för stående, rullstol, och därtill fällbara säten. Framtill till vänster finns en sittgrupp med fyra fasta platser. Batteribussarna har två elektriskt manövrerade svängskjutdörrar med vardera 1,2 meter fri öppning, vardera bestående av endast ett dörrblad. Innanför den ena dörren finns en manuellt utfällbar ramp för rullstolar. 14 Modern Stadstrafik nr 4, 2015 Den främre delen av batteribussen har lågt golv, men baktill ökar golvhöjden med två ganska låga tvärsteg, vilka tyvärr utgör en snubbelrisk. Tvärstegen är visserligen i enlighet med reglerna markerade med gul färg, men mot det ljusa gröngula golvet är kontrasten för låg. Bild:Volvo Bussar som enbladsdörrar. Det blir nämligen ganska stora påfrestningar på upphängningsoch styranordningarna för de 1,2 meter breda dörrbladen. Körprinciperna avviker också från dem hos en konventionell stadsbuss. Detta resulterade bland annat i att förarna av de nya batteribussarna genomgick en särskild utbildning i att köra innan trafiken startade. I Göteborg har totalt 19 förare utbildats för linje 55 och dess bussar. Batteribussarna är utrustade med vardera fyra litiumjonbatterier av fabrikat Saft, på vardera 19 kWh, 640 V, vikt per styck 352 kg, installerade på taket baktill. Batterierna är ”klimatkontrollerade”, det vill säga hålls ständigt vid omkring 20–24 grader genom ett vattenbaserat värme- och kylsystem. Den totala vikten av batterierna är alltså 1408 kg, vilket motsvarar cirka 18 passagerare à 75 kg. Batteribussarna drivs av en baktill placerad elmotor på 155 kW, 400 Nm, utvecklad tillsammans med en ”extern partner”. Den driver en portalaxel från ZF, modell AV132. I drivlinan finns också en tvåstegs automatisk, mekanisk växellåda som växlar till högre växel vid runt 40 km/h. Framaxeln är stel, av typen Volvo RFS-L. I golvet innanför den ena dörren finns en manuellt utfällbar ramp för rullstolar. Innanför dörrarna finns en mycket stor plattform för stående, med några fällbara säten. Den främre delen av batteribussen har lågt golv, men baktill ökar golvhöjden med två ganska låga tvärsteg, som tyvärr utgör VÄRLDENS SPÅRVAGN. Spårvägen får nu en efterlängtad renässans. Samtidigt ställer operatörer och resenärer allt högre krav. På kapacitet, komfort och driftsäkerhet för att bara nämna några. Alternativen är många. Som väl är finns ett spårvagnskoncept som står i en klass för sig. BOMBARDIER FLEXITY har valts av fler kunder runtom i världen än någon annan spårvagn, och trafikerar allt från soldränkta strandpromenader i Australien till medeltida stadsmiljöer vid Nordsjön. Vi tackar för förtroendet. www.bombardier.com Modern Stadstrafik nr 4, 2015 15
© Copyright 2024