Hösttider i Stavhult Det blev höst, livets höstdagar för Ingrid och Fredrik Petersons barn i Stavhult i Agunnaryds socken i Sunnerbo härad. När 1970-talet var slut, hade de alla lämnat sin jordiska tillvaro, sist dog Ludvig och då var det 1978. Ingrid och Fredrik Peterson hade fått tio barn och jag träffade sju av dem. Två dog i unga år och Ida, som for till Amerika och blev Mrs Johnson, återvände aldrig till sin födelsebygd. Om hon idag har ättlingar i det stora landet i väster, vet jag inte. Förbindelserna mellan henne och hemmet i Stavhult bröts och återknöts aldrig. Min farfar Johan Elmberg, som blev bonde i Rataryd Mellangård i Angelstad 1915, var äldst av Ingrids och Fredriks barn, namnet Elmberg fick han på 1890-talet som soldat nr 93 vid Albo kompani i Kunglig Kronobergs regemente. Min farfar förde framgångsrikt sin släkt vidare och fick med min farmor Annie sex barn och så småningom tio barnbarn. Men farfars syskon i Agunnaryd blev barnlösa med ett tragiskt undantag. Jag är äldst av min farmors och farfars barnbarn, sex år äldre än kusin Jan och ännu äldre än övriga. Jag tror mig därför veta, att jag träffade farfars syskon oftare än de andra barnbarnen. Särskilt många minnen har jag av Carl Lundén, som bodde i Tranhult och som länge hade varit i Amerika och arbetat som skogshuggare och som hade ett språk, som var påverkat av de många Amerika-åren, you see. Farbror Carl var den vänlige och ständige grusvägscyklisten. Klädd i svart kostym kom han till Rataryd och han hade med sig sin alldeles egna tradition: han skulle ge present till alla farfars barnbarn, en sedel av valör, som inte längre finns men som är ersatt med ett gyllene mynt. På den tiden var det svenska penningvärdet ett helt annat än i våra dagar. Vy över Agunnaryds kyrka utgivet 1940-tal av Lilljeqvist Konstförlag Dals Långed En alldeles särskild händelse, som gäller farbrodern i Tranhult, finns i min minnesvärld. Jag var i tioårsåldern och han var drygt 70 år och det var en mycket tidig vardagsmorgon i Karlshamn. Den cyklande Carl Lundén satt på en bänk utanför huset, där vi bodde. Lugnt och utan att bekymra sig hade han suttit där och väntat på morgonen. Han hade kommit efter midnatt, kommit cyklande och felbedömt restiden eller haft något besvär längs vägen. Han kom oväntat och hade cyklat de bortåt 15 milen från Tranhult och nu satt han där i sin svarta kostym. Sommaren 1947 var min farfars sista. Han tyade inte mera, hans kropp var förbrukad, ryggen böjd och stel av smärta. På min fars och min cykelresa från Rataryd till Karlshamn den sommaren besökte vi farfars syskon i Agunnaryd. Vi hälsade på hos Carl i Tranhult, som jag ju kände väl innan, men de övriga syskonen var nya bekanta för mig. De var Ville och Ludvig, Oskar och Erik i Huset på Tranhults gård, där Carl Lundén bodde, bilden från 1964 före helrenovering är lånad av nuvarande ägaren Erik Klasson 6 Stavhult och Anna i Jättakistan. Jag minns mitt främlingskap inför alla dessa inte längre unga människor, som fortfarande brukade sin hembygds jord. Bilden, minner om en sorgprydd väg till Mariannes minne i stormens spår 2005. Införd med tillstånd av Seth Gustafsson Våren 1948 tillhörde den sena vintern och det var ännu inte vår, när farfar dog i slutet av april. Så tydligt jag minns begravningen i Angelstad kyrka, alla mörkklädda människor och min far höll tal och det gjorde också farfars bror Carl och jag var enda barnbarnet vid graven. Men mest minns jag den granristäckta vägen vid alla gårdar längs vägen och vid de små vägskälen och själv hade jag stått vid hackelsemaskinen i Rataryd Mellangård och vridit veven och sett knivarna snurra sina granrisskärarvarv och jag kan fortfarande undra, om denna granrissed finns kvar i moderniteternas kvarvarande gårdar. Flera år senare kom hösttiderna för övriga av Ingrid och Fredrik Petersons barn i Agunnaryd. Det blev höst för Carl Lundén, som alla hade tyckt så mycket om. Han dog en julidag 1959 och det var ganska precis 59 år efter hans Amerika-resa med en av CunardLiniens ångare till New York. Jag tror, att han före sin död hann med att lämna sin present till alla farfars barnbarn. En sommardag ett par år före 1960-talets slut besökte jag och min familj Stavhult och träffade då Ludvig och Lina, som var mycket gamla. De sa något om flyttning till ålderdomshem. Jag tror, att det var mötet med vår då ungefär fyraårige son Johan, som fick någon av dem att nämna Stig, deras son, deras enda barn, som så tragiskt hade gått bort, innan han blev fyra år. En stund efter vårt besök hos Ludvig och Lina kom vi till kyrkan i Agunnaryd och såg Stigs blomsterprydda gravsten. Faximil ur Smålänningen den 9/11 1972, från Kommunarkivet I november 1972 kom den mediala uppmärksamheten till Ludvig och Lina. De bodde då sedan ett par år på Västanå ålderdomshem i Ryssby. Reportern från Smålandsposten kom för att skriva om Lina, som inför sin 90-årsdag hade uppvaktats med kungligt brev. Den gamle kungen Gustav VI Adolf hade nämligen gemensam födelsedag med Lina och han hade gett uppdrag till sin handsekreterare att skriva personligt brev till Lina. Och Lina besvarade det kungliga brevet och gratulerade kungen. De bådas födelsedag var den 11 november och Smålandspostens nummer den dagen innehöll ett stort reportage, en helsida med porträtt och berättelsen om Lina och hennes strävsamma liv i Stavhult. Lina avled 1975 och Ludvig 1978 och det var ungefär då, som min far vid en släktintern lösöresauktion i Stavhult blev ägare till den fina chiffonjén, som Sjunne Johansson hade ”förfärdigat” på Berget i april 1878 och som nu är min. ***** Veckan innan jag skrev mina rader om hösttider, återläste jag Vilhelm Mobergs roman ”Din stund på jorden”. Jag tror, att det var ett bra sätt att söka sig till barndoms minnen av livet i det gamla småländska fattighäradet. Jag vågar föreslå många denna läsning. Alf Elmberg i april 2014 Copyright AE ”Amerikabrev” till Stavhult Mankato 29/8 1900 Föräldrar och Syskon Jag vill i hast skrifva några rader till eder och tala om för eder att jag har hälsan och mår bra. Jag får tacka eder för det kärkomna bref som jag för några dagar sedan har emottagit i hvilket jag ser ni har hälsan och mår bra hvilket gläder mig. Jag ska omtala för eder att jag har haft en förfärligt varm sommar, de säger här att det icke varit så varmt på trettio år, men jag har arbetat nästan varje dag ändå. Ni undrar på hur snart jag kommer hem men det kan jag icke säga för jag var ju nyss hitkommen, jag har hört ni säger att jag less vid här i Amerika men det har jag aldrig skifvit och det har aldrig någon annan människa sagt heller. Lina Fredriksson från Stavhult som på äldre dar bodde på Västanå i Ryssby. Hon var född samma dag som Gustaf VI Adolf 11/11 1882 och reportaget gjordes inför 90-årsdagen. Lina dog 19/6 1975 på Ryssby ålderdomshem. Nog är det besynnerligt till att börja med innan man blir bekant men nu har jag det som jag vore hemma mor. Jag tänker när jag har varit här i ett par år så reser jag nog hem igen. Jag har skrifvit till Johansson i Ågård i Ljungby, det vore roligt att veta adress till Angel. icke fått bref, om han är ond på mig eller ej det vet jag icke. Jag undrar om ni har fått de pengarna som jag sände femtio till eder och tjugo till Elmberg. Nu har jag icke något mer att skrifva till eder denna gång men ni får icke vänta några pengar ifrån mig i höst, ni får försöka att reda eder ändå. C A Lunden, Mankato Nort Amerika Jag hörde ni säger att Johannes på Skogshöjden är död i Amerika, det kan ingen människa frånsäga sig hvarken här eller i Sverige. Jag har ingenting mer att omtala för eder denna gång. Jag skref till Karl Johan för länge sedan och Hälsa alla bekanta, jag sänder eder många hälsningar, jag har fått två bref från Ville. Slut för denna gång, nu har vi svalväder här i Amerika Tack till Alf Elmberg för en varmhjärtad och intressant serie om Stavhult och släkten Fredriksson som vi fått följa genom flera generationer. Läs gärna de tre tidigare avsnitten i Agunnaryds Allehanda nr 1, 3 och 4 - 2014. Redaktionen välkomnar nya skribenter som uppmanas att ta kontakt om ni önskar dela med er av egen bygdehistoria med anknytning till Agunnaryd. Gunvor Karlsson 7
© Copyright 2024