1. No category

Föreningen Auktoriserade Translatorers tidskrift
Fataburen
Nr 1 2015
Vi möts
på årsmötet ...
Frank-Michael Kirsch (bilden) kommer
att tala efter årsmötet på lördag 28 mars i
Citykonferensens lokaler i Stockholm. Han
är redaktör för Språkförsvarets bok Guld
i strupen, där bland andra FAT:s medlem
Donald Hughes medverkar (se sidan 3 och 4).
Glöm inte att anmäla deltagande och om ni är
kvar på buffén (som förskottsbetalas).
På dagordningen står bland annat stadgeändringar och en genomgång om vad som hänt på
namnfronten. Den nyvalda styrelsen fick ju ifjol i
uppdrag att utreda föreningens namn.
För den som har förslag på bidrag till Fataburen
finns redaktionen på plats.
... och/eller på diskussionslistan
På nyåret startades en diskussionslista för FATmedlemmar enligt önskemål från styrelsen.
I början på mars hade listan 28 deltagare. Sedan fick
jag veta att många medlemmar hade missat inbjudan
till listan. En påminnelse gick ut och nu är vi nästan
50. Aktiviteten var låg i början men nu har den ökat,
tack vare inlägg som intresserar många. De ämnen
som behandlats hittills är dels termfrågor, dels yrkesfrågor.
Listan är intern, endast avsedd för FAT-med­
lemmar, men en viss försiktighet rekommenderas
ändå – allt kan ju hackas. Den som vill gå med
skickar en rad till [email protected] och anger vilken
adress listans meddelanden ska gå till, så kommer
en inbjudan. Det är Yahoo som upplåter plats åt oss,
och deras regler säger av någon anledning att e-postadresser som börjar med info inte kan användas.
Av 32 FAT-medlemmar som fick inbjudan den
9 mars är det 11 som fortfarande inte svarat på inbjudan den 15 mars. Tyvärr finns det ingen logg hos
Yahoo som visar vilka inbjudningar som faktiskt
gått iväg. Om du som läser det här har anmält ditt
intresse för att delta men inte fått inbjudan eller stött
på andra problem, ber jag dig höra av dig till mig.
Tidskriften Fataburen ges ut av Föreningen Auktoriserade Translatorer.
Redaktionskommittén består av Katarina Lindve (redaktör och ansvarig för
osignerat material), Kajsa Pehrsson, Lars Erik Morin och Bo Widegren.
Ansvarig utgivare: Nadezda Chekhov.
Kontakta oss via: [email protected].
L-E Morin
Fataburen 1 2015
NYA TRANSLATORER PRESENTERAR SIG
Min något ovanliga väg till
svenskan och översättaryrket
I Taiwan pluggade jag till kandidatexamen i engelska och brittisk litteratur (2004–2009).
Under min studietid var jag utbytesstudent i Lund (2007–2008).
Jag hade preliminärt börjat med
TÖI-AKTUELLT
Vid Tolk- och översättarinstitutets
styrelsemöte den 26 november
2014 meddelade institutets föreståndare och styrelseordförande,
fil. dr Ingrid Almqvist, att hon avgår med verkan från och med den
1 juli 2015. Hon har varit TÖI:s
föreståndare alltsedan TÖI ombildades från att ha varit en särskild
inrättning vid Stockholms universitet till en del av Institutionen för
svenskan redan 2006 men tappade
intresset på ett väldigt konstigt
sätt på plats i Lund.
När utbytesperioden närmade
sig slutet började jag dock inse
att det kunde vara nyttigt och
intressant att satsa på
svenska. I Taiwan är
det nämligen bara ett
fåtal personer som kan
något nordiskt språk
ordentligt.
Så jag tog upp
svenskan igen på eget
initiativ under sommaren 2008.
Det gick till så att jag
lyssnade på Sveriges
Radio 6–7 timmar dagligen och gjorde diktamen.
Samtidigt försökte
jag öva min svenska
genom språkutbyte
med svenska utbytesstudenter vid mitt universitet i Taiwan.
Under 2008 hade
jag för avsikt att klara
TISUS (Test i svenska
för universitetsstudier) och börja studera
översättning i Sverige.
Efter min värnplikt i Taiwan
(2009–2010) gjorde jag ett första
TISUS-försök i Taiwan.
Jag lyckades övertala Nordiska
institutionen vid Stockholms
universitet, som anordnar TISUS
både inrikes och utrikes, att ordna
en provlokal i Taiwan. Det var
mycket troligt det första TISUStillfället någonsin i Taiwan och jag
fick godkänt.
svenska och flerspråkighet, som
i sin tur ingår i Humanistiska fakulteten.
Under hösten förra året har
styrelsen sammanträtt två gånger,
den 16 september och 26 november.
På septembermötet behandlades
bl.a. delegering från TÖI:s styrelse
till föreståndaren att fatta beslut
om förlängd handledartid på kandidat-, magister- och masternivå,
byte av handledare på grundnivå
samt ny examinator. Vidare diskuterades uppföljningen av verksamhetsplanen, halvårsbokslutet
och nyrekryteringar.
Styrelsemötet i november ägnades åt personalförändringar,
ekonomi, pågående utbildningar,
forskningsprojekt m.m.
2
Plugg först – prov sen
Sedan blev jag antagen till magisterprogrammet vid TÖI vid
Stockholms universitet och började plugga översättning.
Hösten 2013 gjorde jag mitt
första försök i Kammarkollegiets
prov, och jag trodde verkligen
INTE att jag skulle klara det. Men
det gick faktiskt vägen!
Kanske var nyckeln att jag hela
tiden försökt utveckla svenskan
var jag än befunnit mig de senaste
4–5 åren genom en metod som
liknar språkbad.
Och sedan 2013 är jag alltså auktoriserad translator från svenska
till kinesiska.
Teng-Chian Kuo
Bo Widegren
Fataburen 1 2015
NYA TRANSLATORER PRESENTERAR SIG
Auktorisation betyder hög
standard – språklig och etisk
Jag växte upp i Åbo, Finland. Redan under tonårstiden började jag utveckla ett brinnande intresse för främmande språk och översättning.
I början på 1996 flyttade jag till England för att
fördjupa mina kunskaper i engelska. Planen var
att återvända hem till Finland men ödet hade
andra planer och jag hamnade i Stockholm hösten
samma år.
Sedan 2005 jobbar jag heltid som översättare
från svenska och engelska till finska.
Under åren har jag fått arbeta med intressanta
och varierande uppdrag och under resans gång
har jag utvecklat en äkta passion för mitt jobb.
Kompetensbevis
För mig fungerar auktorisationen framför allt
som ett kompetensbevis och ett bevis på att jag
ständigt vill utvecklas samt erbjuda och bibehålla
en hög standard – såväl språklig som etisk.
Jag har en filosofie magisterexamen i finska
från Stockholms universitet och sedan 2013 är jag
av Kammarkollegiet auktoriserad translator från
svenska till finska.
Tiia Köping
Bokrecension – starka känslor kring språk
Guld i strupen? En antologi från
Språkförsvaret. Frank-Michael
Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne
Rubensson (red.). Stockholm
2014.
I Språkförsvarets antalogi återfinns kända namn, som Björn
Ranelid som slår ett slag för ranelidska, och FAT:s egen Donald
Hughes som berättar om sin stolhet över att erövra svenska språket ... och myndigheternas oförmåga att förstå varför detta skulle
göra honom till en bra svensk
medborgare!
Men det är kanske känslorna
mer än argumenten som slår an
en sträng när jag läser de olika
bidragen. En översättare bosatt
i Tyskland kämpar för att lära
sina barn svenska och låta dem få
del av den svenska kulturen, och
drömmer om ett svenskt bibliotek (Mia Mårtensson: ”Svenska
språkets betydelse för en utlandssvensk”).
Verena Reichel ger i ”En glänta
i ordens landskap”, en röst åt
barn som tvingas byta språk och
beskriver hur de märker ”att man
kan dölja somliga meddelanden
i ett annat språk, som bara är
tillgängligt för de invigda”. Men
som vuxen binds hennes språk
3
samman när hon börjar översätta
och hon beskriver det som om två
motståndare slutar strida.
Det här är en bok att sjunka
djupt ner i och idissla långsamt.
Visst, kvaliteten skiljer sig åt mellan bidragen men alla berättar
de något och ger en skärva av
kunskap om andra sätt att se på
svenska språket.
Extra roligt med bidrag på norska och danska!
Katarina Lindve
Boken kommer att finnas till försäljning i samband med årsmötet.
Fataburen 1 2015
Årets årsmötestalare: Frank-Michael Kirsch
Att försvara svenskan i Sverige
– en tysk forskares funderingar
Frank-Michael Kirsch kommer
att hålla ett föredrag i samband
med årsmötet den 28 mars. Här
presenterar han sig själv.
”Jag studerade till Sprachmittler
(tolk och översättare) i svenska
och engelska vid Ernst-MoritzArndt-Universität Greifswald.
Som student grundade jag en
lyrikklubb, där deltagarna översatte svenska, danska, finska
och norska dikter till tyska.
Magisteruppsatsen skrev jag 1977
om Sven Delblancs dagboksroman ”Åsnebrygga” (första utländska akademiska uppsats om
Delblanc).
Doktorsavhandlingen i ämnet
svenska diskuterade konceptioner
och tendenser i svensk litteraturhistorieskrivning (Greifswald
1980). Avhandlingen fick ErnstMoritz-Arndt-priset. Jag anställdes som lektor i nordistik/
litteraturvetenskap vid Sektion
Nordeuropawissenschaften,
Ernst-Moritz-Arndt-Universität
Greifswald. 1989 facultas docendi.
Habilavhandlingen om den
svenska litteraturen 1957–1987
lämnades in tre månader före
Berlinmurens fall och försvarades
offentligt under nya samhällsför-
hållanden i mars 1990. Samma år
utnämndes jag till docent i skandinavistik/litteraturvetenskap vid
Ernst-Moritz-Arndt Universität.
Under perioden 1991–1997 var
jag utländsk lektor i tyska vid
Institutionen för tyska och nederländska, Stockholms universitet,
där jag bland annat medverkade
i översättarutbildningen i ämnet Kontrastiv kulturkunskap.
Tillsammans med tysklärarinnan
Anita Kretz skriver jag läroboken
Abenteuer Deutsch på Bonnier
Utbildning, något som gav mig
ovärderliga inblickar i svensk
läromedelsproduktion. Under
1998 kom min doktorsavhandling
i ämnet tyska om svenska läroböcker i tyska. Året därpå, 1999,
blev jag docent i ämnet tyska på
Stockholms universitet och under perioden 1996–2006 var jag
anställd på Södertörns högskola
för att bygga upp ämnet tyska. År
2003 blev jag professor.
När Södertörns högskola 2006
avskaffar språkämnena franska,
polska, ryska, spanska och tyska,
som högskolans ledning förnedrande kallade ”småspråk”, förlorar jag mitt arbete. Jag skrev då
stridsskriften Språklöshet. Hur
Sverige skrotar lönsamma utbildningar.
Jag har dessutom bland annat
översatt Björn Ranelids bok Jag
skänker dig mina vackraste ord och
Sture Alléns och Kjell Espmarks
Nobelpriset i litteratur till tyska.
Sedan 2007 är jag verksam som
fri projektforskare, företrädesvis
på Mångkulturellt Centrum i
Botkyrka.
Boken … där isen höll nyss handlar om östtyska erfarenheter före
och under enhetsprocessen. Jag
beskriver Treuhands historia,
undersöker fenomenet Ostalgie
och analyserar tre östtyska företags överlevnadsstrategier efter
Berlinmurens fall.
Tillsammans med företagsekonomerna prof. Erik Borg och dr.
Kjell Ljungbo är jag sedan 2013
verksam i en forskargrupp som
på uppdrag av en privat stiftelse
undersöker Sveriges möjligheter i
medicinturism.
Jag är talesman för den svenska
sektionen av Tysklands största
språkvårdsförening Verein
Deutsche Sprache (VDS), som
har 35 000 medlemmar, och jag
är sedan 2007 medlem i svenska
Språkförsvaret.”
Publikationer och utgivanden i urval
Frank-Michael Kirsch, Per-Åke
Lindblom, Arne Rubensson (red.):
Guld i strupen? Rötter och relationer
till svenska språket. En antologi från
Språkförsvaret, Stockholm 2014 (242 s.).
Frank-Michael Kirsch: Diesen
Sack machen wir nicht mehr auf.
Reformdummdeutsch und seine
Folgen. I: Przekraczanie granic.
Gränsöverskridanden. Stockholm
2006, s. 91-112.
läroböcker i språk – nyckel till andra
kulturer. I: Pirjo Lahdenperä (red.):
Interkulturell pedagogik i teori och
praktik. Lund 2004, s. 119-145.
Per-Åke Lindblom, Frank-Michael
Kirsch, Arne Rubensson (red.): Såld
på engelska? Om språkval i reklam
och marknadsföring. Språkförsvaret,
Stockholm 2013 (180 s.).
Frank-Michael Kirsch: Bilder i kontrast.
Tyska och svenska läroböcker i tyska
1933-1945. I: Charlotta Brylla, Birgitta
Almgren, Frank-Michael Kirsch (utg.):
Bilder i kontrast. Interkulturella processer Sverige/Tyskland i skuggan
av nazismen 1933-1945. Schriften
des Centers für deutsch-dänischen
Kulturtransfer Nr. 9, Aalborg 2005, s.
155-172.
Frank-Michael Kirsch: Förnyelse
efterlyses. Sverigebilder i Tyskland –
Tysklandsbilder i Sverige. I: Svenskt
+ tyskt. Tänkt och tyckt vid ett jubileum. Svensk-tyska föreningen 100 år.
Stockholm 2013, s. 279-295.
Frank-Michael Kirsch: Språk och
4
Frank-Michael Kirsch: Willkommen,
Herr Doktor Murke! Studien zum
Deutschland- und Deutschenbild.
Schriften des Zentrums für deutschdänischen Kulturtransfer an der
Universität Aalborg, Aalborg 2002.
Frank-Michael Kirsch: Das Land, das
Hoffnung gab. Zum literarisch vermittelten Schwedenbild in der DDR. I:
Frank-Michael Kirsch (Hrsg.): Bücher
als Brückenschlag. Research report,
Södertörns högskola, Huddinge 2002,
s. 25-50.
Fataburen 1 2015
Översättarcentrum – en
organisation i takt med sin tid
En organisation som kan vara av intresse för
FAT-medlemmar är Översättarcentrum. Det är
en ideell organisation för översättare av skönoch facklitteratur.
Om man har översatt ett skön- eller facklitterärt verk till eller från svenska på ett etablerat förlag kan man ansöka om medlemskap.
Medlemsavgiften är 250 kronor om året (man
betalar dessutom en inträdesavgift på 300 kronor
när man ansluter sig).
Som medlem ingår man i en kvalificerad uppdragsförmedling och får en egen hemsida på ÖC:s
webbplats. I medlemskapet ingår också fyra nummer om året av Översättarcentrums medlemstidning, Med andra ord (MAO), Sveriges enda
tidskrift om litterär översättning.
MAO är en vacker tidskrift i behagligt format
där man kan läsa om de mest varierade problem
och reflexioner om teori och praktik i översättning. Exempelvis beskriver i det senaste numret
(80:214) den italienske översättaren och forskaren
Lawrence Venuti hur man kan använda litterära
översättningar i undervisningen för att öka litteraturstudenternas medvetenhet om litterära strategier.
Jeana Jarlsbo recenserar en fransk bok om kvinnliga
översättare och John
Swedenmark frågar sig
vad vi ska
med alla presensparticip till. MAO blev årets
kulturtidskrift 2013.
ÖC är en aktiv
organisation som
ordnar föredrag,
sammankomster
och seminarier i
Stockholm och på
andra håll i landet
till vilka man som
medlem får personlig inbjudan. De deltar också i
Bokmässan där de bidrar med seminarier. Dessutom
deltar ÖC i Skapande skola och Skolforum där de
tillsammans med Centrumbildningarna har fått mässans uppdrag att iscensätta ett inspirerande område:
Estetiska torget.
Att ÖC är en organisation som ständigt förnyar
sig framgår också av att de nyligen har infört ett
intressemedlemskap för att locka till sig studenter
och andra som vill etablera sig på marknaden och ett
mentorsprojekt för nya medlemmar. Det finns mycket att läsa på organisationens välfyllda webb, www.
oversattarcentrum.se.
Birgitta Önnerfält
Kul att veta: I ÖC:s länklista står FAT som nr 2!
Välkomna nya medlemmar
Tanja Smirnova, från svenska till ryska; Selma
Leinenweber, från svenska till franska; Robin
Blanton från svenska till engelska.
Under 2014: Catrine Holmström Giornetti, från franska till svenska; Noriko Akinaga, från svenska till
japanska; Carina Strömquist, från danska till svenska; Annika Brodin, från engelska till svenska; Paula
Thulin, från finska till svenska; John Lightowler, från
svenska till engelska.
Föreningen Auktoriserade Translatorer välkomnar totalt 15 nya medlemmar: Under 2015: Shawn
Thane, från svenska till engelska; Benny Arvidsson,
från tyska till svenska; Gisela Weltzin Thunberg,
från svenska till spanska; Tanya Henriksson, från
svenska till engelska; Marianne Thormälen, från
svenska till engelska och från engelska till svenska;
Gudrun Samuelsson, från engelska till svenska;
5
Fataburen 1 2015
Internet
– på din hårddisk
Till senaste FAT-seminariet för
kandidater till translatorsprovet
gjorde jag en liten förteckning
över resurser på Internet som
kan laddas ned och användas när
man inte har någon uppkoppling
(eller bara en långsam och med
begränsad datamängd, som när
jag jobbar i sommarstugan).
Du kan t ex ha hela Wikipedia
på flera språk på hårddisken och
du kan hämta EU-översättningar
som minnen och termbaser till ditt
CAT-program.
Det är ofta stora filer, ibland
flera gigabyte, men moderna
datorer har gott om utrymme på
hårddisken. Man får vara beredd
på att nedladdningen tar lång tid.
I vissa fall ska filerna dessutom
konverteras, och sedan ska du lära
dig hur de utnyttjas.
Instruktioner (oftast på engelska) finns i de flesta fall där du
hämtar nedladdningen. Om du
stöter på problem kan du höra av
dig med en utförlig beskrivning
av vad du gjort, så löser vi det
förhoppningsvis i nästa nummer
av Fataburen och/eller på FAT:s
diskussionslista.
1. Hela Wikipedia på källspråket och målspråket
Kiwix är ett program som låter
dig hämta och läsa hela Wikipedia
på din hårddisk. Du hämtar
Wikipedia på valfritt språk, bäst
är förstås att ha både källspråk
och målspråk så att man kan jämföra (i de fall samma ämne finns i
båda språkversionerna).
Instruktioner finns på www.
kiwix.org/wiki/Main_Page och
www.kiwix.org/wiki/Content_in_
all_languages
Du behöver dels programmet
Kiwix http://www.kiwix.org/wiki/
Software (välj ”portable version”,
den andra gav mig virusvarning),
dels innehållet från Wikipedia,
som du väljer själv via Contentlänken ovan. Välj Pre-indexed och
BitTorrent. Du behöver då nedladdningsprogrammet μTorrent
www.utorrent.com – det som du
laddar ned från Content-sidan
är ett slags länk som du lägger
in i μTorrent (Arkiv | Lägg till
Torrent). Ska vara snabbare och
säkrare än vanlig nedladdning.
När du har installerat Kiwix och
öppnar det för första gången får
du en fråga om du vill ladda ner
en lista över ”books”. Svara ja, så
får du mer att välja på. Men för
att använda en wikipedia som du
laddat ned med μTorrent klickar
du på Arkiv | Öppna. Filen ska
ha ändelsen *.zim (i vissa fall *.zimaa).
Versioner av Kiwix finns för
både Windows, Mac och Linux
(även Android, men i en provsituation är det ointressant eftersom vi inte får ha mobiltelefoner
igång).
Den engelska versionen av
Wikipedia är oslagbart störst. När
jag skriver det här har jag just
börjat ladda ned den, och datorn
säger att det kommer att ta minst
10 timmar. Men det finns också
bantade versioner, bland annat en
utan bilder.
2. EU:s översättningsminnen (DGT-TM)
http://ipsc.jrc.ec.europa.
eu/?id=197
6
Den som använder CATprogram som SDL Studio, memoQ, Wordfast osv. kan ha nytta
av översättningsminnen från EU:s
översättaravdelning (även i det
gamla Trados Workbench, men
där kan man ju bara ha två samtidiga översättningsminnen).
Filerna som laddas ned innehåller alla EU-språken, och man
laddar också ned ett litet program
som konverterar till ett minne
med de två språk man väljer:
TMXtract.jar. När du har det på
din hårddisk är det bara att klicka
på filnamnet så öppnas konverteringen, ingen installation behövs.
Instruktioner finns i avsnitten
Download the DGT Translation
Memory och How to produce
bilingual extractions – halvvägs
till slutet på sidan. Resultatet är
filer i *.tmx-formatet som kan importeras till minnen du skapar i
ditt CAT-program. Du kan räkna
med flera hundra tusen meningar
(translation units/segment).
3. EU:s terminologidatabas
IATE
http://iate.europa.eu/tbxPageDownload.do
Den nedladdningsbara terminologidatabasen innehåller alla
EU-språken och kräver en hel del
fixande för att bli användbar som
tvåspråkig databas. Filformatet
blir *.tbx som ska fungera med
SDL Studio, memoQ, Wordfast
osv.
Henk Sanderson, en kollega i
Holland, har gjort konverteringsjobbet åt oss, för alla EU-språken.
Han har dessutom rensat bort det
som inte har högsta tillförlitlighetssiffran och delat upp innehål-
Fataburen 1 2015
let enligt regeln ”termer med mer
än tre ord: till översättningsminne;
termer med högst tre ord: till
termdatabas”. Han vill ha 10 euro
för första språkparet, köper du
fler får du lite rabatt. Hans mejladress är: henksanderson@gmail.
com
tangentbordskombinationer.
Mer detaljerad beskrivning av
vad programmet gör (och inte
gör):
http://www.intelliwebsearch.
com/gb/help.html (finns på fler
språk än engelska).
4. Sök i flera lexikon samtidigt
http://www.httrack.com/
Med programmet WinHTTrack
(för Windows) och WebHTTrack
(för Linux/Unix) kan man ladda
ned en hel hemsida (och då menar
jag inte det man ser direkt när
man skrivit in en länk och tryckt
på Enter, utan allt som syns plus
innehållet i länkarna på samma
sajt) – förutsatt att den inte är
spärrad för ”robotar”, vilket blir
allt vanligare. Den eventuella vitsen med programmet är att hämta
hemsidor som finns på båda de
språk man jobbar med – många
företag och myndigheter har ju
översatt sin sajt till andra språk än
hemlandets. Eller hemsidor på två
språk med motsvarande innehåll
– jag har exempelvis laddat ned
alla tyska och svenska lagar.
http://www.intelliwebsearch.com/
free-presentation.asp
http://www.youtube.com/watc
h?v=0rLPh6ZdOYE&feature=yout
u.be&t=1s
Är det lockande att få svar från
ett eller flera lexikon, både på nätet och på din hårddisk, med en
enda sökning och direkt från ditt
översättningsprogram? Titta då
på Intelliwebsearch, ett gratisprogram där du en gång för alla skriver in vilka lexikon du vill söka
i. Variationsmöjligheter finns, du
kan ha olika lexikongrupper för
olika ämnen eller för olika språk.
En hake: lexikon som kräver musklick fungerar inte, det du definierar för sökningarna måste vara
5. Kopiera hela sajter
7
6. Nedladdningsbar lista
Lexikonsajten dict.cc har stora
nedladdningsbara ordlistor med
många språkkombinationer, närmare bestämt par med engelska
eller tyska och något annat språk.
Kombinationer med svenska
finns också, t ex 47 000 termer
tyska -> svenska, 14 000 engelska
-> svenska. Nederländska till
tyska, för att ta ett annat exempel,
har 35 000 termer, spanska -> tyska 25 000 och spanska - > engelska
11 000. De termer som förekommer är ibland mycket ovanliga,
ibland alltför vanliga för att motivera sin plats i listan. Själv har jag
haft stor hjälp av dict.cc.
http://denl.dict.cc/dict/options.
php
Använd länken längst ned på
sidan, ”Vocabulary Database” och
välj sedan språkpar längst ned på
sidan som länken ledde till.
Hos LEO har jag sökt på tyska
prepositioner, som jag haft problem med, och kopierat långa
listor med exempel på hur de
används. Svenska finns inte, men
åtta par av de stora språken.
Fataburen 1 2015
http://dict.leo.org
Hos Proz och TranslatorsCafé
finns en del ordlistor att hämta,
ofta små och väldigt specialiserade, inte alltid felfria.
http://www.proz.com/
http://www.translatorscafe.com/
term/Default.asp
7. Ointressant?
Det går också att ladda ned ett gigantiskt översättningsminne som
bygger på alla publikationer från
EU. Det kallas EU-bookshop och
kan laddas ned från
http://opus.lingfil.uu.se/
EUbookshop.php
Hoppa över den första tabellen, det är i den andra du ska
söka ditt språkpar, vertikalt och
horisontellt. Att ladda ned materialet går fort, men att konvertera
*.tmx-filen med nederländska till
svenska (1,7 milj segmentpar) till
ett översättningsminne tog 29 tim-
mar i mitt memoQ.
Tyvärr är källtext- och måltextsegment väldigt ofta felaktigt
kombinerade, kanske så många
som 50 procent. Med den gigantiska mängden segment är det
förstås ändå mycket som är korrekt. Den som står ut med irriterande fel kanske har nytta av det
här. Andra kan tycka att det bara
är bortkastad tid.
8. Ett bra översättarforum
(för det dagliga jobbet, inte
translatorsprovet)
Jag vill också tipsa om ett översättarforum, eller snarare en e-postlista: Norskjal. Där finns ett par
hundra översättare till och från
nordiska språk, många med specialkunskaper inom kemi, medicin,
patent osv.
Ibland kan det bli livliga diskussioner om ämnen lite utanför
översättaryrket, men normalt får
man mellan noll och 20 inlägg per
dag. Stämningen är familjär.
http://listar.ismennt.is/mailman/
listinfo/norskjal
9. Överflödig (?) reservation
Den som sökt hjälp hos Wikipedia
och EU på nätet vet redan att språket inte alltid är det bästa. Den
som laddar ned mer eller mindre
av ovanstående tvingas komplettera med sitt eget omdöme. Men
det är ju bara som det brukar.
Avsikten med de här tipsen är
dels att du ska kunna få ”internethjälp” direkt i ditt CAT-program,
dels kunna kolla delar av internet
även när du har en väldigt långsam eller ingen internetuppkoppling.
Lars Erik Morin
Rapport från möte med Eulita
Rapport från mötet i Köpenhamn
3 oktober 2014. Copenhagen
Business School, Dalgas Have
15, Frederiksberg, Köpenhamn,
2014-10-03, kl. 16.00–19.00.
Närvarande: Nadja Chekhov och
Giovanni Barcio från FAT, plus
ett 40-tal kolleger från föreningar
för auktoriserade translatorer i
Danmark, Norge och Finland.
Föreläsning med EULITA:s ordförande Liese Katschinka
Föreläsningen handlade om
genomförandet av EU-direktiv
2010/64 om rätt till tolkning och
översättning vid straffrättsliga
förfaranden.
Föreläsningen inleddes med
en presentation av EULITA som
grundades 2009 i Antwerpen,
Belgien som en ideell förening av
EU:s generaldirektorat (DG) för
rättvisa, frihet och säkerhet med
syfte att bli en gemensam kontaktpunkt för alla EU:s medlemsländer inom juridisk tolkning och
översättning.
Därefter gjorde Liese en kort genomgång av direktivets nio artiklar och lyfte särskilt fram artikel 3
”Rätt till översättning av viktiga
handlingar”, där muntlig översättning, eller ”a prima vista” som
borde ha varit ett undantag snarare hade blivit en regel. Förutom
detta problem uppmärksammades
även andra problem gällande
genomförandet av direktivet:
kostnader, brist på engagemang
från polismyndigheters sida, speciellt under häktningsfasen, ringa
samarbete mellan yrkesföreningar
samt begränsad användning av
modern teknologi (exempelvis
videokonferens till tolkning).
Liese lyfte upp de positiva
sidorna av direktivet: första dokument om juridisk tolkning och
översättning sedan Human Right
Convention (HRC), större förståelse för frågor rörande juridiska
tolkar och översättare, större ansträngningar från juridiska tolkoch översättarorganisationer för
att skapa en databas över juridiska
tolkar och översättare.
Avslutningsvis pratade Liese
om QUALETRA, ett projekt som
handlar om kvalitet i juridiska
översättningar. Det är ett projekt mellan flera universitet och
yrkesorganisationer (advokater,
8
tolkar och översättare) inom EU
med syfte att förbättra kvaliteten i
juridiska översättningar genom att
bland annat inrätta en fler­språkig
termdatabas (engelska, franska,
spanska, italienska, holländska,
men även flera andra språk kan
komma att inkluderas), ta fram utbildningsmaterial samt genomföra
utbildningsprogram med tester
som leder till certifiering.
FAT deltog aktivt i diskussionen
och ställde en del frågor till Liese
som handlade om EULITA och
om genomförandet av direktivet.
Ett mycket givande möte som
har gett oss input att följa upp
genomförandet av direktivet i
Sverige genom att bland annat ta
kontakt med Domstolsverket och
Advokatsamfundet. Dessutom
deltog vi i debatten angående förslag från den danska regeringen
om av avskaffa auktorisationen av
översättare och tolkar i Danmark.
Som tur är för våra danska kolleger så är ingenting bestämt, än
så länge.
Giovanni Barcio
Fataburen 1 2015
Bästa praxis – kontrolläsning
Tacka nej
till luddiga
uppdrag
Våga vägra uppdrag där kunden
ber dig ”läsa igenom det här”.
Ställ krav på att få ett specificerat
uppdrag. Kontrolläsningen kan
vara en svårare uppgift än själva
översättningen, hävdar Daniel
Lodeiro och ger tips till både beställare och kontrolläsare.
En översättning är som en tavla,
den är aldrig riktig färdig och
den ger olika intryck beroende
på vem som betraktar den. En
översättning är inget matematiskt,
det finns inget facit som 2 + 2 = 4.
Det en bonde i El Salvador säger
kan vara obegripligt för en person
som kommer från Madrid.
I språket finns inga generella
sanningar. Vad gör vi då? Hur ska
vi som översättare/kontrolläsare
hantera våra verktyg så att vi kan
producera gångbara texter?
Som projektledare eller slutkund vill man hitta den lämpligaste översättaren för ett visst
uppdrag vid en viss tidpunkt.
Flera faktorer övervägs som pris,
teknisk utrustning, leveranstid,
modersmål, tillgänglighet - allt
som på olika sätt påverkar slutproduktens kvalitet.
Välj kontrolläsare noga
Som översättare måste man tänka
på var texten ska användas och
vilken målgruppen är. Man måste
också förstå texten, dess intention
och budskap och försöka tolka
den så bra man bara kan.
Om översättningen sedan ska
kontrolläsas gäller detsamma.
För det första ska kontrolläsaren
väljas ut minst lika noga som
översättaren. Det räcker inte att
han eller hon kan språket eller har
det som modersmål. Kontrollen är
en del av processen för att framställa en text, en färdig produkt
i ett annat språk utifrån ett givet
källdokument och en svårare del
än själva översättningen eftersom
kontrolläsaren på ett annat sätt än
översättaren måste vara öppen för
olika lösningar, synonymer, vändningar med mera.
När man beställer en kontrolläsning är det viktigt att ange
vilken kontrollnivå man vill ha.
Ska kontrolläsaren bara titta på
faktiska fel (grammatik, stavning)
eller även ge förslag på och eventuellt göra ändringar? Beställaren
ska också kräva att kontrolläsaren
motiverar varje ändring eller förslag (med stöd av grammatiska
regler, stavningsregler eller annat
underlag). Argument som ’det låter inte bra’, ’det passar inte’ med
mera bör inte accepteras. På så
vis går det att undvika ändringar
som försämrar texten, och därmed
spara bekymmer, tid och pengar.
Om kontrolläsningen
Det är lika bra att fastställa det
från början, att kontrolläsa är inte
att läsa en text för att hitta fel utifrån hur texten känns för kontrol-
9
läsaren.
Två viktiga punkter måste leda
kontrolläsarens arbete:
• Garantera kvaliteten.
Kvaliteten beror på var och hur
sluttexten ska användas. Det innebär att det inte finns ett enda och
absolut kvalitetsbegrepp. Dock
är behovet av överensstämmelse
med källtexten gemensamt för alla
översättningar. Kontrolläsarens
viktigaste uppgift är därför att
garantera att översättningen stämmer överens med källtexten.
• Gör så få ändringar som
möjligt. Om du tvekar – låt bli.
Drunkna inte i petitesser och gör
inte om översättningen. Varje
gång du funderar på att göra en
ändring, ställ dig då frågan om
det är nödvändigt, och i så fall
varför. Utgå ifrån att översättningen är gjord av en duktig person
som kan sitt arbete, inte tvärtom.
Om något inte ser ut som det
borde, tänk efter noga, chansen är
stor att det finns en mening med
det.
Råd till beställaren
Tänk på att uttrycka dig klart.
Precis som när du beställer en
översättning är det ditt ansvar att
ge kontrolläsaren en kravspecifikation.
Försäkra dig om att den du väljer är införstådd med följande:
Vet att uppgiften är att säkra
kvaliteten för just den översätt-
Fataburen 1 2015
ningen. Att hon eller han har förstått att arbetet består i att identifiera vad som inte är godtagbart
och att göra lämpliga ändringar
och förbättringar.
Det är viktigt att man inte
känner sig tvungen att hitta fel,
utan att man kan säga att det är
en bra översättning ”jag hittade
bara några få saker, inga grova
fel” utan att känna att någon kan
misstänka att arbetet är bristfälligt.
Kontrolläsaren konkurrerar
inte med översättaren i den bemärkelsen att han eller hon tror
sig kunna ”vinna” kunden genom att hitta massor av fel.
Råd till kontrolläsare
Oavsett om en översättning är
bestyrkt eller inte ska den naturligtvis vara så bra som det är
möjligt och man ska se till att allt
stämmer.
När det gäller bestyrkta översättningar är det förstås speciellt
viktigt att person- och företagsuppgifter stämmer, att adresser
och namn är rätt stavade och att
belopp är rätt återgivna (OBS
miljoner, biljoner, miljarder, tkr,
mm) och att valutaförkortningarna är korrekta.
Att tänka på innan och
under kontrolläsningen
Din kund måste ge dig en kravspecifikation. Ett ”Kan du läsa
igenom det?” räcker inte, du
måste veta vad din kund förväntar sig. Får du inte en kravspecifikation får du be om det själv.
Du ska inte kontrolläsa för att
hitta fel, du ska kontrolläsa för
att försäkra dig om att översättningen stämmer överens med
originalet.
Rent teoretiskt kan man kontrolläsa en text tills den uppfyller ställda krav men ekonomiskt
sett är vissa texter inte värda att
kontrolläsa. Det handlar om texter som är så dåligt översatta att
det skulle bli oekonomiskt. Detta
måste du i så fall meddela din
kund. Kom ihåg: att kontrolläsa
”När det gäller bestyrkta
översättningar är det förstås
speciellt viktigt att person- och
företagsuppgifter stämmer”
är inte att översätta på nytt.
Om du inte förstår översättningen, utan att läsa den flera
gånger eller utan att titta i källtexten, är något definitivt fel.
Om du ändrar på ett ställe, fundera på ifall du måste ändra på
andra ställen (syftningar, tempus, genus).
Betrakta översättningen som
en helhet, ett system. Om du
ändrar på ett ställe påverkar du
det hela, inte bara just den meningen du ändrar i.
Innan du börjar kontrolläsa
måste du ha en plan:
• Hur ska jag läsa texten?
• Vad vill beställaren?
• Vad ska jag titta på?
• I vilken ordning?
Gör så få ändringar som möjligt.
Fundera inte på ifall något kan
ändras utan snarare på om det
måste ändras. Fastna inte i petitesser. Om du tvekar, ändra inte.
Påpeka hellre det och ge förslag.
Arbeta så att du kommer så
nära en förstagångsläsares sätt
att se texten som möjligt.
Gör inga ändringar du inte
kan argumentera för (och glöm
inte att ”det låter inte bra” eller
”det funkar inte på det här språket” inte är några godtagbara
argument).
Om du får ett dåligt första intryck av översättningen – läs en
gång till och ställ dig frågan: Vad
är det jag missar? Vad är det jag
inte förstår?
Även om du själv skulle ha
översatt på ett annat sätt och valt
en annan väg - var beredd att acceptera översättarens lösningar.
Ditt sätt att uttrycka något låter
bäst i dina öron – men det finns
andra öron och framför allt
andra lika bra sätt att uttrycka
10
samma sak.
Meddela din kund om du hittar ett fel du inte kan åtgärda
eller om du är tveksam till uppgifter, namn eller benämningar
du inte kan bekräfta.
Att tänka på efter
kontrolläsningen
• Har jag missat något?
• Har jag följt kravspecifikationen?
• Har jag gjort onödiga ändringar?
• Har jag tillfört texten några
felaktigheter?
• Har jag gjort ett bra arbete,
lätt överskådligt och lätt att
förstå? Har jag använt korrekturtecknen på rätt sätt,?
Förstår kunden/sättaren/
tryckeriet vad jag menar?
Många idéer har jag tagit från
Brian Mossop som jag varmt
rekommenderar.
Daniel Lodeiro
Definitioner
Kontroll- och korrekturläsning,
enligt standarden för översättningstjänster, EN 15038:
• korrekturläsning: kontroll av
korrektur före publicering
• fackgranska: kontrollera en
måltext avseende lämplighet
och respekt för konventionerna inom aktuellt fackområde samt rekommendera
korrigeringsåtgärder
• kontrolläsa: kontrollera en
översättning avseende dess
lämplighet för avtalat syfte,
jämföra källtext och måltext
samt rekommendera korrigeringsåtgärder.
Mats D Linder
Fataburen 1 2015
a
t
s
i
l
k
c
e
h
C
Vad bör specificeras?
Här följer en lista med tretton punkter som du bör ha
i åtanke när du beställer en kontrolläsning. Du behöver kanske inte ta med alla i din kravspecifikation,
men välj dem som passar dig.
1. Överensstämmelse. Kontrolläsarens främsta
uppgift är att garantera överensstämmelsen.
Observera att det inte handlar om bästa möjliga överensstämmelse utan snarare om att
skapa den överensstämmelse som är nödvändig i det specifika fallet.
2. Fullständighet. Inget har tillkommit, inget
saknas och inget är förvrängt.
3. Meningsfullhet. Är meningar och stycken
meningsfulla? Om något är nonsens: beror det
på att källtexten är motsägelsefull eller på att
översättaren missförstod texten?
4. Uppgifter. Är siffror och namn korrekt återgivna?
5. Flyt. Kan man läsa översättningen med samma
flyt som källdokumentet?
6. Anpassning. Har översättningen bra stil och
rätt nivå för målgruppen den är avsedd för?
7. Fikonspråk. Om källtexten är väldigt specialiserad (teknisk, medicinsk med mera), följer
översättningen den texten?
8. Idiom och ordspråk. Förekommer idiom och
ordspråk i källtexten? Är dessa korrekt översatta?
9. Grammatik, stavning och kommatering. Följs
gällande regler?
10. Layout. För långa texter? För korta texter?
Stämmer layouten med layouten i källdokumentet?
11. Teckensnitt, fetstil, kursivering med mera.
12. Disposition. Stämmer sidnumreringen i innehållsförteckningen och i resten av översättningen? Stämmer fotnoter? Hittar man eventuella hänvisningar?
13. Medium. Ska kontrolläsningen ske digitalt och
i så fall i vilket program? Ska Word-funktionen
’Spåra ändringar’ användas? Har du försäkrat dig om att kontrolläsaren vet hur den
används? Ska kontrollen ske på papper? Kan
kontrolläsaren korrekturtecknen? Bör du kanske skicka med dem?
Rapport från ordförandeträffen
Möte mellan ordförandena i
nordiska translatorsföreningar
Efter Liese Katschinkas föreläsning i Köpenhamn den 3 oktober
2014 (se referatet på sidan 8),
samlades ordförandena för de
auktoriserade översättarorganisationerna i Sverige, Danmark och
Norge för att prata om att inleda
ett nordiskt samarbete som ska
inkludera även våra finska och
isländska kolleger.
Under mötet kom vi fram till att
ett mer stabilt nordiskt samarbete
mellan translatorsföreningarna
var en nödvändighet i det klimat
som råder inom branschen.
Mötesdeltagarna kom överens
om att inleda samarbetet genom
att länka till varandra på sina respektive webbplatser.
Det diskuterades även om att
anordna en gemensam nordisk
översättarkonferens, troligen i
Sverige, under hösten 2015. För
det behövs styrelsebeslut samt att
styrelserna i respektive föreningar
utser representanter som ska ingå
11
i en gemensam nordisk arbetsgrupp. På sikt kan man tänka
sig en löst sammanhängande
paraplyorganisation bestående av
translatorsföreningarna i de nordiska länderna. Nordiska Rådet
kommer att kontaktas för ev. stöd
i form av bidrag. FAT ska bjuda
inRättstolkarna till detta samarbete, och i Norge ska den norska
tolkorganisationen bjudas in.
Nadja Chekhov
Fataburen 1 2015
David Canter, 25 år med FAT:
Goda råd och
tankeställare
Det kom ett brev till
redaktionen som
började ”Jag är född
1937 och jag vill gärna
dela med mig av mina
översättarerfarenheter
innan det är för sent.”
Fataburen välkomnar
mångårige medlemmen
David Canter att dela
med sig av sitt liv som
översättare.
”Min språkinriktning
är svenska till engelska,
och jag arbetar med alla
möjliga texttyper, men
nuförtiden framförallt med
ekonomiska och juridiska
texter.
Translatorer och andra
översättare debatterar ofta
och gärna prissättning
så det blir även en liten
prisdiskussion, som vi
kanske kan fortsätta på
aukttranslistan.” (se sid 1)
David Canter med sin partner Joan.
(Privat foto)
12
Fataburen 1 2015
Ord, ord, ord. Min franska före
detta svärmor sa en gång i typiskt
sardonisk stil att jag var visserligen ”un intellectuel, mais plutôt
paysan”. Förmodligen syftade
hon på min utbildning och mitt
yrke (lärare/översättare) kontra
min praktiska skicklighet (golvläggare, fönsterkittare, el-fixare
med mera).
Min svärmor kom från en fattig
miljö på landet, men hade gjort en
mindre klassresa och börjat arbeta
på ett daghem. Hon var säkert
präglad av det franska klassystemet, där ”intellectuel” i många
kretsar uppfattas som något negativt, och ”paysan” som en merit.
Ordboksdefinitionen av det substantiverade adjektivet ”un intellectuel” på franska är densamma
som för svenskans ”en intellektuell” och engelskans ”an intellectual”. Men det stämmer dåligt.
”Un intellectuel” på franska kan
vara något positivt eller negativt,
beroende på sammanhang.
”En intellektuell” på svenska
tycks betyda att man läser böcker
och har en benägenhet att fundera.
”An intellectual” på engelska, däremot, är ganska entydigt negativt
(”egghead”) eller, som poeten WH
Auden uttrycker det, ”a man who
is untrue to his wife”.
”Paysan” är lika besvärligt. På
franska är det tvetydigt. På svenska skulle vi kanske säga ”bonde”
och på engelska ”farmer”. Men i
stort sett ger jag min svärmor rätt:
jag – som så många andra – är
i viss mån schizofren. Att vara
mångsidig är kanske till och med
en fördel i översättningssammanhang.
Ordboksnyttan
Frågan är hur man ska översätta
”un intellectuel” och ”paysan” till
svenska eller engelska, med alla
övertoner och laddningar intakta.
Jag överlåta detta huvudbry till
kunniga kollegor ... eller ska man
bara göra det lätt för sig och följa
ordboken?
Det finns, förstås, fler knepiga,
närliggande ord och termer i
översättningssammanhang, både
så kallade falska vänner och över-
sättningar med kulturella övertoner. Jag tänker då på sådana
vardagliga ord som kompetent,
adekvat, kontroll, utredning,
sekreterare, insats. Ta arbete som
har positiva (lutherska) förtecken
på svenska, som exempelvis i utvecklingsarbete, men som oftast är
något negativt på engelska, som i
exempelvis development process, eller bara development. Att bara följa
ordboken leder ofta fel.
Ett klassiskt fall gällde Sveriges
ansökan om EU-medlemskap för
20 år sedan. Sverige uttryckte där
en önskan att vara en ”adequate”
medlem. Man ville förmedla att
Sverige skulle vara ”excellent”,
”enthusiastic”, eller åtminstone
”satisfactory”, men dåvarande
handelsministern ville absolut
använda ”adequate”, som motsvarar ungefär en svag tvåa på ett
femgradigt skolbetyg.
Ett annat exempel från min tid
hos UD var då den dåvarande
statsministern gärna författade
sina tal på engelska, men hade en
fenomenal förkärlek för att använda ”eager” (= ivrig?) och ”and not
least” (= samt?). Vi kunde variera
uttrycken på lämpligt sätt. Litet
mer noga var det med ekonomiska meddelanden under dåtidens
finanskris, där varje adjektiv vägdes på guldvåg för att inte sänka
kronans värde ytterligare.
Meningsbyggnad
Oavsett vilket språk vi talar är det
ofta ingen större skillnad vad gäller meningsbyggnad i vardagligt
talspråk. Det är annorlunda med
skriftspråket – se bara på hur olika
tidningar lägger upp rapporteringen om samma ämne beroende
på språk.
På tyska vill man gärna placera
verbet sist, och långa meningar
har man inget emot.
På svenska är man ibland svag
för adverbial i början på meningen, och långa citat med bara pratstreck, ingen klar slutpunkt, och
med hänvisning till källan sist.
Kanslisvenskan har många andra
speciella egenskaper förstås.
På engelska däremot vill man
gärna börja meningen med subjekt och huvudverb, följt av detal-
13
jerna, och citat är bara intressanta
när man först får veta vem talaren
är. Detta är antagligen kulturella
anpassningar. Engelsktalande läsare har mindre tålamod (mindre
intellektuell förmåga?) än andra
kanske. Rent grammatiskt går det
(nästan) att köra med en svensk
meningskonstruktion på engelska, men det blir snart klantig och
främmande.
Jag är ingen språkvetare, så
mina kommentarer om ordval
och meningsbyggnaden är rätt så
banala. Men det är ibland beklämmande att se översättningar där
källspråket bryter igenom hela
tiden.
Intuitiv metod
En gång i tiden fick jag omdömet
”intuitiv översättare”. Kanske
stämmer det, även om jag fortfarande inte riktigt vet vad det innebär. När det gäller översättning
går jag efter vad som låter riktigt
i mitt huvud – det vill säga på
modersmålet – och jag läser mellan
raderna när jag läser källspråket.
Det sparar mycket tid, och kan
vara lyckat – förhoppningsvis flyter språket bättre. Men det finns
ett ”bäst-före-datum” på intuitiv förmåga för förr eller senare
påverkas översättaren av andra
språk, om inte han/hon medvetet
behåller kontakten med modersmålet.
Som intuitiv översättare kan
man jobba snabbt i första steget,
men det krävs ändå åtminstone
två-tre omarbetningar för att få
fram ett acceptabelt resultat. Med
ett intuitivt angreppssätt, börjar
man direkt med första meningen
och justerar i efterhand. Ett ordbehandlingsprogram är ovärderligt i
sammanhanget.
Hur andra översättare fungerar
har alltid intresserat mig, men de
flesta vill inte prata om det. En annan variant som favoriseras i läroböckerna, och som i högsta grad
praktiserades av min företrädare
på UD, Joachim Wesseloh, var att
först läsa igenom texten noggrant
och identifiera kritiska begrepp
för att sedan diktera översättningen i raskt takt. Tidsmässigt är
det ingen större skillnad mellan
Fataburen 1 2015
metoderna. Alain Rousseau, min
franska kollega på UD, som var
ännu snabbare, avslöjade aldrig
sin metod. Det finns säkert många
fler arbetssätt.
Oberoende av vilken metod
man använder i själva översättningen är noggrann redigering
(granskning) nyckeln till framgång. Med redigering menar jag
en ganska radikal språklig bearbetning, inte bara stavningskontroll och grammatisk genomgång.
Dels självredigering (jag är min
egen vassaste kritiker), men även
rutinmässig redigering av en kollega (färska ögon).
Självredigering fungerar bäst
dagen efter. Sådana redigeringsrutiner var praxis hos UD, och
även hos Bugli, en senare arbetsgivare. Många översättare hatar
sådan efterkontroll, men jag
tycker att det finns flera fördelar,
åtminstone om översättaren får
godkänna eller förkasta redigeringsförslagen.
Personligen räknar jag med
att minst 20–50 procent av min
arbetstid som översättare bör ägnas åt sådan radikal redigering.
Författare som Graham Greene
skulle tycka att det vore en grov
underskattning! Men hur mycket
egengranskning står man ut med,
och hur omfattande kollegial
granskning kan motiveras rent
ekonomiskt?
Under senare år, som frilansare,
har jag saknat en sådan rutinmässig kollegial granskning, och även
daglig kontakt med kollegor. Det
kan kompenseras med ett informellt nätverk som, i mån av tid,
kan anlitas för att göra en kritisk
granskning.
Varför översätter man?
Men vad är målsättningen med en
översättning? Att hjälpa människor, eller att bara göra textförfattaren, uppdragsgivaren/kunden,
läsarkretsen, eller sig själv belåten?
Jag lutar mig mest åt att det
handlar om läsarna, men det är
ofta svårt att veta vem läsaren är
och hur jag ska anpassa översättningen efter läsarens behov. En
del översättare gör det lätt för sig
och presterar en mer eller mindre
direkt översättning av källspråket.
Det är kanske en fungerande taktik ett tag, men sen börjar läsarna
att klaga så det är knappast en
hållbar metod i längden.
Gör om-metoden
Min första mentor och arbetsgivare, docent Hans Karlgren på företaget Skriptor på 1970-talet (FAT
medlem), hade som ordspråk:
”Om inte översättningen är bättre
än originalet, gör om!”
Kanske svårt om man ska översätta Shakespeare eller Strindberg,
med fullt möjligt med de flesta
facktexter. Korta ned litet, justera
ordföljden, betona och behåll kärnan, utan att skippa något. Hur
långt man kan gå beror förstås
på texttypen. När det svenska
fackspråket är bristfälligt, avslöjar
översättning en hel del svagheter.
I det flesta uppdrag måste man
givetvis även vara noga så att man
inte tappar bort något av innehållet i källspråket.
Uttydningens gåva
Bland mina översättningsidoler
återfinns bland andra den anonyma översättaren av ett viktigt tal
av Jacques Delors på 1980-talet,
som upplevs som om det var skrivet på engelska, trots att originalet
var på franska. En annan stjärna
vid ungefär samma tidpunkt var
Viktor Kayfetz, en amerikan som
gjorde svenska sociallagstiftning
Ett slags CV
Jag började arbeta mot betalning redan i 6–7 årsåldern, med
potatisplockning. Det var en
patriotisk plikt på 40-talet, och
familjen behövde pengarna.
Sedan blev det arbete igen under
skol- och universitetsloven. De
mest lärorika jobben för en blivande översättare var försäkringstjänsteman och metallarbetare.
Under universitetstiden jobbade jag varje sommar på olika
industriföretag och på så sätt sparade jag ihop pengar till en resa
till USA, där jag arbetade på ett
elektronikföretag och fick en hel
del insikter i amerikansk kultur.
Sedan var det dags för vapenfri
militärtjänst i nästan tre år, med
uppdrag i England, Österrike
och Iran. Här ingick bland annat byggarbete, lastbilskörning,
tekniska rapporter, sammanfattningar och en hel del journalistik.
Det visade sig att jag hade lätt för
att snappa upp ”enkla” språk som
tyska, franska och farsi (senare
även svenska).
Jag hade förlovat mig med en
sympatisk och vacker svensk
tjej. Jag jobbade då hos ett stort
brittiskt företag som marknadsanalytiker/statistiker med
rationaliseringsutredningar. Ett
lärorikt jobb, men svårt att kombinera med en svensk fästmö som
hade fått anställning på Dagens
Nyheter, så vi flyttade till Sverige
1964 där första jobbet var som
gymnasielärare. Min företrädare
hade fått nervsammanbrott, mitt
under terminen. Men arbetet som
lärare var då, som nu, osäkert
för den utan lärarexamen, så jag
14
valde jag att läsa mer matnyttiga ekonomiska ämnen på universitet för att komplettera min
engelska examen i ekonomisk
historia. Samtidigt arbetade jag,
paradoxalt nog, som universitetslärare för där krävdes ingen
lärarutbildning. Sedan blev det
Handelshögskolan i 15 år.
Då, när jag var 51 år, fick jag
erbjudande att börja på UD som
översättare. En lärorik erfarenhet,
men jag kom inte riktigt överens
med statsbyråkratin. Så jag flyttade över till Bugli AB, en prestationsinriktad men tolerantare
arbetsplats.
Under årens lopp har jag kanske haft ett 40-tal olika arbetsgivare och jag har trivts med de flesta
jobb, som dessutom har gett en
hel del nyttiga erfarenheter.
Fataburen 1 2015
begriplig, och Roger Tanner (FAT)
som utförde samma prestation för
skattebetalare i Sverige (”garantibelopp!”). Det finns många fler
exempel!
Ett annat angreppssätt är förstås
GIGO – Garbage In, Garbage Out
– som skämtsamt (?) förespråkades av FAT-medlemmen Robert
Crofts.
Min erfarenhet är att det kan
löna sig att hålla en ganska hög
ambitionsnivå. Dels för att det
ger större tillfredställelse för
översättaren, dels för att kunden
så småningom lägger märke till
den språkliga kvaliteten. Och den
lilla extratid som krävs kan, inom
rimliga gränser, kompenseras i
arvodet.
I stort sett har jag varit heltidsanställd under hela mitt yrkesliv.
Jag blev frilansöversättare först
efter pensioneringen, när mina
grundläggande ekonomiska behov redan var täckta. Men jag är
en ”paysan”, inte en entreprenör,
och inte benägen att ta risker eller
lägga stress på familjelivet, även
om jag har sett att duktiga frilanskollegor kan tjäna miljonbelopp.
Som anställd slutade jag på en
månadslön på cirka 40 000 kronor
år 2002, motsvarar kanske 50 000
i dag. Som pensionär tjänade jag,
till min stora förvåning, ännu
bättre under de första fem åren,
men nu har min kundkrets minskat något.
Helt OK! Jag har väl passerat
mitt bäst-före-datum. Men jag
klarar mig ändå, har fortfarande
kul med översättning (en lärorik
sysselsättning, ungefär som att
lösa korsord men mer lönsam).
Nu har jag mer tid för hobbies,
familjen och läsning. Och ekonomin funkar bra. Men om jag var
40–50 år yngre och beroende av
dagens ordtaxa skulle jag inte
vara så glad.
Timtaxan
FAT har länge förespråkat betalning per timma för översättningsuppdrag. Som gammal industriarbetare, tycker jag det är rimligt.
En komplicerad juridisk eller
teknisk text – för att inte tala om
en reservdelslista – tar längre tid
än motsvarande adoptionsutred-
ning, och betalningen borde vara
därefter. Men uppdragsgivaren
(framförallt byråer) vill komma
överens om en ordtaxa i förväg,
för att kunna ha en standardtaxa
gentemot slutkunden.
Jag tycker att FAT ska försöka hålla fast vid timpriset.
Advokater, revisorer, rörmokare
och hantverkare kör alltid med
timpris. Som frilansare (nuförtiden) vill jag alltid se texten innan
jag ger ett fast pris. Ibland uppger
jag timpris och ordtaxa, och låter
kunden välja: timpriset brukar då
vara billigast. Men mycket beror
på förtroendet mellan kunden och
uppdragstagaren. Timpriset är
mer professionellt. Ordtaxan tar
inte hänsyn till textens svårighetsgrad.
En fråga om pris
För tio år sedan hade FAT en taxe­
rekommendation. Denna rekommendation dömdes ut av konkurrensverket, av principiella och
ideologiska skäl. Men icke desto
mindre finns det i dag halvhemliga, datoriserade prislistor hos
samverkande översättningsbyråer
precis som i många hantverksbranscher.
I översättningsbranschen har
uppdragsgivaren (byråer) prislistor för översättningar, men
de flesta uppdragstagare (översättare) är helt vilse och saknar
riktlinjer för vad de ska debitera
för sina översättningar. Sådan är
kapitalismen förstås – riktiga karteller överlever alltid. Min kollega
David Kendalls förslag, om att
publicera vår prissättning internt
i form av enkätsvar från medlemmar skulle kunna vara ett vettigt
motdrag. Styrelsen, varför inte ta
kontakt med David?
Under min tid på Handelshögskolan på 1970–80 talet brukade jag predika behovet av att
kunna andra språk (franska, tyska) och inte bara engelska. Samma
sak gällde senare på UD. Men det
är annorlunda i dag – på gott och
ont. Tyskarna vill helst göra affärer på engelska och den franska
tidskriften Charlie Hebdo trycks
just nu i miljonupplaga på engelska. Tendensen märktes redan
under min tid hos UD då det var
15
hårt tryck på översättare till engelska, men allt mindre efterfrågan
på tyska, franska och spanska.
Enligt min åsikt är engelska
inte alltid det bästa språket, men
hur ska man motverka en global
trend? Västerlänningar har svårt
med kinesiska och japanska. Vad
blir det i framtiden – en återgång
till pidginengelska eller enbart
EU-språk?
Byråer
Som bekant har byråernas betydelse ökat i vår bransch under
senare år. Några är bra och betalar
rimliga arvoden och marknadsför
våra tjänster. Jag jobbar åt ett par
sådana byråer ibland. Men det
finns andra byråer som är helt
skrupelfria. Deras kontorspersonal brukar säga upp sig ganska
snart, men de har fina annonser
och kan ibland vinna lågprisupphandlingar innan det så småningom visar sig att de inte kan leverera. Sådana byråer har ganska
höga vinstmarginaler.
Det har föreslagits, före min tid,
att FAT skulle kunna etablera en
egen byrå i medlemmars intresse.
Men då var situationen mindre
akut och förslaget spolades. Nu är
situationen mer kritisk – särskilt
för yngre, mindre erfarna översättare. Jag tycker att styrelsen
bör titta på den här frågan igen.
Det finns säkert en del kollegor
som kunde driva en sådan verksamhet. Jag är övertygad att det
finns pengar i ett sådant koncept.
Kunderna vill tydligen ha en enkel ”one-stop”-lösning för flera
språk samtidigt.
Slutligen ... det enda som jag
egentligen ångrar är att jag varken
hade tid eller tillfälle att lära mig
SKRIFTLIG svenska ordentligt,
eller riktigt lärde mig att sova ut
innan jag hann bli pensionär.
Vid brasan
på kontoret
David
Canter
Fataburen 1 2015
Silverstänk
när SFÖ jubilerar
Flera FAT-medlemmar är
också medlemmar i Sveriges Facköversättarförening
(SFÖ), men inte alla, så
därför kommer här en liten
presentation av SFÖ med
anledning av föreningens
25-årsjubileum som firas
lite extra i samband med
årskonferensen 8–10 maj
2015 i Eskilstuna.
Själv har jag, Bo Widegren, varit
medlem i SFÖ från dess start.
Sara Lövestam har gjort succé med
boken Grejen med verb. Under årets
konferens får SFÖ:arna lyssna på
vad som är så fantastiskt med denna
ordklass.
Då hade jag i 21 år arbetat för tre
olika arbetsgivare som anställd
översättare. Det var just inom en
grupp anställda översättare som
man i slutet av 1980-talet började
framföra tanken på en intresseförening för icke-skönlitterära översättare. I den gruppen fanns det
bara en auktoriserad translator.
Varken FAT eller Författarförbundets översättarsektion stod
öppen för icke-skönlitterära översättare. Det fanns också en tredje
organisation, Översättarcentrum
(grundad 1979), som bestod av
skön- och facklitterära översättare,
alltså översättare av böcker.
I juni 1989 träffades en större
grupp intresserade i Göteborg, på
inbjudan av Volvos översättare,
där en arbetsgrupp utsågs med
uppgift att förbereda bildandet.
Exakt ett år senare, den 15 juni
1990, bildades SFÖ i en föreläsningssal på Stockholms universitet ute i Frescati. Mötesordförande
vid det tillfället var förresten
FAT:s dåvarande ordförande, Leif
Östling.
Både FAT och SFÖ har enligt
sina respektive stadgar som syfte
bl.a. att tillvarata sina medlemmars gemensamma intressen
(SFÖ-stadgan preciserar: ”… juridiska och ekonomiska intressen …”). Denna likhet mellan föreningarna är förvisso viktig, men
är i stort sett den enda.
För att bli medlem i FAT måste
man vara auktoriserad translator,
och det innebär att rekryteringsbasen begränsas till de cirka 440
nuvarande auktoriserade transla-
16
torerna (sffrorna för 2015 ej med i
beräkningen).
SFÖ har inte mindre än sex olika medlemskategorier, varav de
två största är de s.k. fullvärdiga
medlemmarna och de associerade
medlemmarna. För att antas som
fullvärdig eller associerad medlem ska man kunna styrka att man
under minst fem respektive tre
år har helt eller huvudsakligen
försörjt sig på översättning av
facktexter.
Samma krav för FAT
Även auktoriserade translatorer,
som ansöker om medlemskap i
SFÖ, måste på samma sätt styrka
sin status som yrkesverksamma
facköversättare.
SFÖ har naturligtvis en mycket
större rekryteringsbas: antalet fysiska personer bland medlemmarna är i dag cirka 1 100. Vidare
finns det studerandemedlemmar,
intressemedlemmar, hedersmedlemmar samt företagsmedlemmar.
Den sistnämnda kategorin består
av översättningsbyråer (eller
”språkföretag”, som de numera
föredrar att kalla sig).
Redan från SFÖ:s start var denna medlemskategori ifrågasatt,
då den – i synnerhet av de mer
erfarna översättarna – uppfattades
som frilansöversättarnas motpart
på marknaden.
Under SFÖ:s första tid upplevdes detta dock inte som särskilt
kontroversiellt av de flesta översättarna i föreningen, eftersom
alla översättningsbyråerna, med
två undantag, var grundade, led-
Fataburen 1 2015
Författaren Mikael Niemi lovar
att åhörarna på årets SFÖ-konferens ska gå från föreläsningen
med insikten om att Sverige är
ett mycket stort land.
Dessutom lovar han att berätta
om översättningen av titeln
Populärmusik från Vittula.
da och ägda av översättare, alltså
kolleger. Företagsmedlemmarnas
medlemsavgifter var förmodligen
också ett värdefullt tillskott för en
nybildad förening. En översättningsbyrå hjälpte dessutom SFÖ
med ett räntefritt lån på 30 000 kr,
som på den tiden var en icke föraktlig summa. FAT har däremot
alltid avböjt alla former av sponsring för att vara helt självständigt
och oberoende av eventuella lojaliteter när det gäller att hävda sina
medlemmars intressen.
Företagsmedlemsfrågan
Som bekant domineras marknaden numera av några stora koncerner, de flesta med institutionella ägare och chefer utan egen
översättarerfarenhet.
Jag har själv två gånger motionerat om ändring av SFÖ:s stadga,
så att enbart fysiska personer
skulle accepteras som medlemmar. Dock avslogs motionen båda
gångerna med knapp majoritet.
Inom SFÖ finns dock en stark
opinion mot kategorin företagsmedlemmar; framtiden får utvisa
om den också kommer att få konkreta konsekvenser.
SFÖ och FAT arbetar alltså inom
ramen för vitt skilda förutsättningar och har utvecklat olika
stilar eller ”kulturer”, om man så
vill.
Det som jag mest uppskattar
hos SFÖ är de årliga konferenserna i anslutning till årsmötet.
Att programmen nästan alltid är
av hög klass är en åsikt jag inte är
ensam om. Dessutom får yngre
människor chansen att genom
medlemskapet i SFÖ få en mer
realistisk bild av facköversättarens
vardag och även dess mindre ljusa
sidor.
Det kan ju FAT inte erbjuda
med tanke på att de flesta av oss
hade nått en tämligen mogen
ålder innan vi hade förvärvat de
kunskaper, färdigheter, stilkänsla
och omdöme – för att inte säga
livserfarenhet – som krävs för
att man ska ha en chans att klara
Kammarkollegiets translatorsprov. Och enbart auktoriserade
translatorer kan som sagt bli medlemmar i FAT.
Gott samarbete
Dessa omständigheter hindrar
dock inte ett samarbete mellan
Sveriges äldsta och yngsta översättarorganisation.
Vi har exempelvis flera gånger
firat Hieronymusdagen tillsammans, ibland även med
Översättarcentrum. FAT har på
några SFÖ-konferenser informerat
om auktorisation och vad man ska
göra för att bäst förbereda sig för
provet.
Under det gångna verksamhetsåret har FAT fått låna SFÖ:s kansli
17
för ett styrelsemöte. I SFÖ:s styrelse sitter en FAT-medlem, i dess
valberedning på fyra personer är
tre FAT-medlemmar. Och i FAT:s
nuvarande styrelse är mer än
hälften av ledamöterna även SFÖmedlemmar. Några vattentäta
skott finns inte!
Bo Widegren
Vi möts på banketten!
Två av höjdpunkterna under konferensen finns på bild här, Sara
Lövestam och Mikael Niemi. Hela
programmet finns på SFÖ:s webbplats under fliken Konferens2015.
På lördagens bankett brukar
FAT försöka ordna ett eller flera
egna bord. Säg till så får du trevligt bordssällskap. Att det blir magisk show och garanterat större
portioner än i Jönköping är ju inte
heller helt fel
Kammarkollegiet håller en verkstad under konferensen. Några
punkter att se fram emot: Lars
Melins fördrag om ekonomiska
ord, Karin Nilsdotters rymdvisioner och chansen att få hjälp med
vad man ska äta, hur man ska
jobba och nätverka och sortera
mejlen. För att inte tala om att få
chansen att mötas IRL.
Katarina Lindve
Fataburen 1 2015
Roliga sidan
Den svenska milen
När jag åker bil i Sverige, eller
genom Europa, ser jag sällan
några liftare eller - som man
säger på engelska – hitchhikers,
men det var annorlunda på 70och 80-talet. Då var det, ibland,
köer av liftare, som väntade vid
en motorvägspåfart.
För dagens ungdom låter det säkert konstigt, men det fanns inte
några interrailkort eller andra
resepaket för ungdomar på den
tiden. Säkert kunde ungdomar i
England eller Tyskland få pengar
av sina föräldrar till en tågresa,
men för mig, en studerande från
Polen, fanns det bara ett sätt att
ta mig fram i Europa, på min
tumme.
Året är 1976: Jag lyckades efter
6 veckors väntan få ett pass gällande för en resa utomlands. Jag
fick alla nödvändiga visa, och var
redo att upptäcka Europa på egen
hand. Jag kunde köpa tågbiljett
genom Polen och DDR med polsk
valuta, men sedan var det stopp.
Det vill säga jag hade helt enkelt
inte råd att betala för biljetten i
västtyska mark.
Gömda besparingar
Jag hade 100 dollar på mig gömda
i mitt bälte, vilka jag hade sparat
ihop genom privatundervisning
i engelska, men det var allt. Jag
var alltså fattig, väldigt fattig, men
mycket rik på vilja att se Europa
med egna ögon.
Mitt mål var ett internationellt
studentläger i Essex, England,
där jag skulle plocka jordgubbar.
Utsikterna var alltså fantastiska.
Det gällde bara att ta sig fram.
Jag minns min första bil, såsom man minns sin första kärlek.
Helmstedt var den lilla gränsstaden i Väst-Tyskland. DDR och
hela Östblocket var bakom mig.
Sjungande en egen påhittad melodi med texten ”West – here I
come!” steg jag av tåget, bärande
på en tung ryggsäck med presenter till alla mina brevvänner, som
jag skulle hälsa på.
I varje hand bar jag en väska
innehållande massor med konservburkar (maten var mycket
billigare i Polen). Nu gällde det
att hitta motorvägen, gränsövergången DDR–Väst-Tyskland.
Gränslift
Alla bilar måste stanna vid gränsen, så det borde vara lätt att få en
vänlig förare där, tänkte jag. Och
det var sant. Efter en kvart satt
jag i en Citroen DS, på den tiden
en lyxbil. Föraren var en belgisk
schackspelare som var på väg
hem efter en internationell schacktävling i Polen, närmare bestämt i
18
Sopot vid Östersjökusten. På kvällen var vi i Bryssel.
Listig teknik
Men att lifta var inte alltid så lätt.
Ibland fick jag vänta länge, men
efter några dagar hittade jag på
en bra teknik. Det gällde att se det
hela ur förarens perspektiv. Även
om han eller hon (det hade, faktiskt, hänt ibland!) var en trevlig
person som ville hjälpa en liftare,
kunde man inte göra mycket, om
det inte fanns en plats, där man
kunde stanna bilen utan att störa
trafiken, så min teknik gick ut på
att först hitta rätt plats för bilen.
Sedan gick jag tillbaka 100 m,
och där brukade jag lämna min
ryggsäck, på vilken jag hade fäst
en kartong med texten POLISH
STUDENT i stora tjocka bokstäver.
Fataburen 1 2015
Slutligen gick jag ytterligare
100 m tillbaka, och stod där med
en skylt med den stadens namn,
dit jag ville ta mig. Det fungerade
jättebra. En förare ser mig och
tänker: ”OK, jag åker också till
Brighton. Varför inte hjälpa honom?”.
Polen som metkrok
När han hade hunnit tänka det,
har han redan åkt 100 m, och då
ser han min ryggsäck med information om att jag är en studerande från Polen, vilket för vissa
människor på den tiden var det
ett intressant men okänt land.
”OK, jag skulle kunna ta honom,
men var ska jag stanna?” – tänkte
föraren, och då, såsom en uppenbarelse, ser han, på kanske 50
meters avstånd, ett ställe, där han
kan parkera bilen.
Tro mig, denna teknik fungerade mycket bra!
I England var jag tvungen att
glömma kilometer, och i stället
för dem tänka i mil (1609 meter).
Det gick rätt så bra, och efter en
tid glömde jag nästan att det fanns
kilometer.
Efter en mycket fantastisk sommar i England var mitt nästa mål
Sverige. Det gick faktiskt rätt så
bra att på två dagar ta sig genom
Holland och Tyskland, och en
höstmorgon anlände jag med färjan till Trelleborg.
Svensk räls
Nu, såsom en erfaren liftare, hittade jag, redan på färjan, en lastbil,
och föraren lovade mig att köra
mig till utkanten av Malmö, där
motorvägen till Göteborg började.
Allt gick som på räls, och redan
vid niotiden befann jag mig, under en septembermorgon, med
min ryggsäck och mina skyltar,
vid påfarten till motorväg E4. Det
var ett perfekt ställe, med parkeringsmöjligheter precis innan bilar
skulle åka ut på motorvägen.
Jag ställde min ryggsäck halvvägs mellan det presumtiva parkeringsstället samt platsen, där
jag skulle vifta mot förarna. Jag
hade inga väskor längre, då alla
konservburkarna var uppätna,
och ryggsäcken var inte så tung
heller.
Jag kunde inte svenska, men
jag hoppades att det skulle gå bra
med engelskan, som jag nu hade
använt i över två månader. Jag
såg på min karta att jag hade motorväg nästan hela vägen, och till
Göteborg var det ca 260 kilometer.
Jag måste få en bil för minst
halva vägen, tänkte jag. Jag kan
absolut inte ta en bil som släpper
av mig någonstans på motorvägen, eller kör av från vägen till en
stad i närheten. Då blir jag fast.
Jag hade, några gånger, råkat på
vänliga människor, som ville hjälpa, men sedan lämnade mig mitt
på vägen, eftersom de lämnade
motorvägen för att åka in i någon
stad. Det hade, ibland, tagit mig
en halv dag innan jag hade kommit tillbaka till motorvägen på rätt
sida av staden.
Kort lift - nej tack!
Några bilar passerade, en stannade, men han skulle bara till
Halmstad.
– Nix! Thank you, very much. I
prefer to wait.
Sedan kom det en annan bil.
Föraren stannade, gick ur bilen,
och vinkade vänligt mot mig.
Jag sprang till honom med min
ryggsäck. Vi började prata med
varandra.
– I see, that you want to get to
Gothenburg. I am not going that far
but I could give you a lift for about
twenty miles.
Jag behövde inte titta på kartan
längre, då jag redan hade memorerat de största städerna.
– No thank you very much. Twenty
miles is not enough. It will not help
me much.
Ingen by tack
Jag kom ihåg att det var 16 kilometer till Lund, alltså 10 mil, och
om jag åkte ytterligare 10 mil,
skulle jag troligen hamna i en liten
stad eller by, som föraren säkert
åkte till, eller rent av på motorvägen. Nej, det var, definitivt, inte
min bil!
– But twenty miles is quite far. You
will get almost to Gothenburg and I
19
will drop you on the right spot. Come
on, I can give you a lift.
Det verkade ännu konstigare.
Varför insisterar han? undrade
jag.
Inget konstigt alls
Under mina resor hade jag, två
gånger, råkat på män, som kom
med lite ovanliga erbjudanden,
men han var definitivt inte en
sådan typ. Det var något som inte
stämde. Jag tog fram min karta,
och visade den för honom.
– Sir! Look here, please. Here is
Malmö and here is Lund, which is
about ten miles from Malmö. Another
ten miles will be right here on the
motorway, only sixteen kilometres
from Lund. And Gothenburg is about
160 miles from here.
Mannen började skratta hjärtligt.
– Ha, ha, ha! I see that we do not
understand each other. I said miles
but I meant Swedish miles. We always say “miles” in Sweden but
we mean Swedish miles. And one
Swedish mile is 10 kilometres. So I
can give you a lift to Varberg and
leave you right on the entrance to
motorway going to Gothenburg.
Han visade mig Varberg på
kartan. På några sekunder var
både jag och min ryggsäck inne i
hans bil. Det var något nytt: ”DEN
SVENSKA MILEN”. Under resan
skrattade vi en bra stund åt vårt
missförstånd.
Marian Jozef Waszkiewicz
RED:s anmärkning:
Har du också något att berätta?
När translatorer samlas brukar alltid
många roliga språkhistorier utbytas.
Välkommen att skicka in ditt bidrag
till Fataburen så fler får dra på smilbanden.
Att som Marian väva in lite historik är också tillåtet. Både korta och
längre bidrag mottages med tacksamhet.
Fataburen 1 2015
Styrelsen informerar
Det har gått nästan ett år nu sedan den nya styrelsen tillträdde.
Det har varit ett rätt så intensivt
år då vi har fokuserat en hel del
på strategi, kommunikation och
information. I anslutning till
styrelsemötet i november 2014
ägnades en halv dag åt strategidiskussioner. Vi kom fram till
att fokus behöver läggas på föreningens integrerade identitet/
kommunikation.
För att stärka identiteten behövs
en tydlig och enhetlig profil för
webbplatsen, Fataburen, trycksaker m.m. Därför har styrelsen
beslutat att ny logotyp och ny
grafisk profil ska tas fram under
våren.
Offertförfrågan skickades ut till
sammanlagt fem grafiska formgivare som fick lämna offerter
och presentera ett urval av sina
tidigare arbeten. Processen med
att välja formgivare tog sin tid, det
var många aspekter som skulle
vägas in, inte minst pris. Valet
föll på Eva-Lotta Cederström på
Cederström Design AB i Vaxholm.
Arbetet med den nya profilen
kommer att påbörjas i april med
en workshop med styrelsen för att
komma fram till vilka värden den
nya profilen ska ge uttryck åt.
Nästa steg blir att göra webbplatsen till ett mer levande forum
och med fler funktioner än i dag.
Bl.a. ska det finnas ett kalendarium för kommande händelser
inom och utanför föreningen som
Styrelsen bjöds på middag hemma hos ordförande Nadja Chekhov i samband
med senaste styrelsemötet. Från vänster: Marian Jozef Waszkiewicz, Birgitta
Önnerfält, Lena Evstropova Blom, Donald Hughes och Nadja Chekhov.
kan vara av intresse för translatorerna, information om medlemsförmåner, försäkringar, arkiv för
Fataburen, m.m.
Styrelsens ambition är också
att mer målinriktat arbeta med
medlemsrekrytering, både av
nyblivna translatorer och av
translatorer som inte är medlemmar. Rekryteringsbrev har tagits
fram och skickas numera till nyblivna translatorer tillsammans
med föreningens stadgar, en lista
över medlemsförmåner samt
Fataburen. De som ansöker om
medlemskap och väljs in i föreningen får ett välkomstbrev.
I oktober deltog ordförande
Nadja Chekhov och styrelseledamoten Giovanni Barcio i ett
möte i Köpenhamn med företrä-
dare för translatorsföreningarna i
Danmark, Norge och Finland.
Vid det tillfället beslutades det
att ett närmare nordiskt samarbete
skulle inledas i syfte att stärka
de auktoriserade translatorernas
ställning i Norden. Bl.a. finns det
planer på att skapa en gemensam
nordisk portal samt anordna en
nordisk översättarkonferens, förmodligen i Sverige 2016. Även
Islands translatorsförening är
inbjuden till samarbetet, liksom
Rättstolkarna i Sverige.
Nadja Chekhov planerar att
anordna ett möte med de nordiska ordförandena i anslutning
till SFÖ:s jubileumskonferens i
Eskilstuna i maj.
Det är styrelsens förhoppning
att så många som möjligt kommer
till årsmötet den 28 mars kl. 14-17
på Citykonferensen i Stockholm.
Vi inleder kl. 14 med kaffe, därefter blir det årsmöte följt av ett föredrag av professor Frank-Mikael
Kirsch om boken Guld i strupen
– rötter och relationer till det
svenska språket. För dem som vill
avslutas kvällen med buffé och
trevlig samvaro med kollegor.
Styrelsen
Dagens styrelsemöte hålls på The Bugli Company i Stockholm.
20
Fataburen 1 2015
Till minne
Så minns vi Roger Benton
Ett minnesord över Roger Benton, mångårig medlem
i Föreningen Auktoriserade Translatorer.
Following our retirements from The Bugli
Company AB, in 2006 and 2007, respectively, I
made a point of calling Roger several times each
year. However, when I called in early February this
year I found his telephone number to be no longer
in use. After checking with various agencies I learned that sadly Roger had passed away in hospital
in October 2014.
Eventually, I tracked down his brother, Christopher,
in the UK, who confirmed he had been notified of
Roger’s death by his doctor and had traveled to the
funeral service with his son.
Christopher and I spoke for an hour about his
brother. We could only concur that this gifted academic and linguist, with qualifications from several
European universities and institutions, was a reserved and complex man who led an extremely private,
almost reclusive life.
In later years, Roger suffered from some serious
health issues, which he reluctantly addressed when
they affected his long walks in the countryside, but
otherwise ignored.
In my experience of Swedish-to-English translations at The Bugli Company, you could turn Roger
loose on the most technical and complicated of projects and be assured of an accurate, thoroughly researched and perfectly composed English-language
manuscript. He was particularly skilled in completing environmental, medical and scientific projects.
At home, he listened to classical music and radio
programs or browsed through literature on his favorite subjects, primarily hiking and nature. He was
not a great socializer but before his health failed
he often joined rambling groups for excursions in
Sweden and the UK.
Domestically, he was not overly house-proud or
interested in gardening or cooking. He also lacked
technical and organizational skills with the result
that his home became a jungle of books, papers and
unused equipment.
His great joy was to study the wild birds that he
meticulously fed during the winter months, both
outside his office window and at home.
Despite his complicated, and reserved nature, my
colleague Roger was a talented, genuine and decent
man. He had no family in Sweden and no close
friends. The Bugli Company office was his surrogate
home. Everything worked there. It provided him
with structure, professional stimulation and companionship.
I probably speak for all his former colleagues
when I say I feel richer for having worked with and
learned from a true linguist.
Gary Edwards
Former Joint Managing Partner of the Bugli Company AB
Fataburen meddelar:
Under perioden 2014/2015 har även medlemmarna
Andreas Santoft och Roger Tanner avlidit.
21
Fataburen 1 2015
Sista sidan: porträttet
Nadja Chekhov
– ny ordförande
Innan Nadja Chekhov valdes till ordförande vid FAT:s årsmöte 2014 hade hon
tidigare suttit i föreningens styrelse som
sekreterare från 2003 till 2007.
Inte nog med det. I Sveriges Facköversättarförenings
(SFÖ) styrelse har hon suttit i sammanlagt sju år,
varav två år som vice ordförande och fyra år som
ordförande, under en ganska stormig period.
Det är med andra ord i mycket erfarna händer som
FAT:s ordförandeklubba vilar. Från att ha varit ordförande i Sveriges yngsta översättarorganisation är
hon numera ordförande i landets äldsta översättarorganisation. Hon är med andra ord ”historisk”.
Europa i sammandrag
Som så många andra frilansöversättare med svenska
som målspråk, har Nadja akademisk bakgrund, i
hennes fall en filosofie kandidatexamen i slaviska
språk vid Stockholms universitet (ryska och serbokroatiska), som senare har byggts på med universitetskurser i juridik och ekonomi.
Som framgår av hennes namn, har Nadja slavisk
bakgrund med rysk far och serbisk mor. Nadjas liv
speglar på sätt och vis Europas historia under 1900talets senare hälft. Född i ett flyktingläger i Trieste
kom hon med sin familj till Sverige 1955. Åren
1980–1992 bodde och arbetade hon i Belgrad för
Altas Copco.
Övriga yrkesrelaterade fakta: Nadja blev auktoriserad rättstolk i bosniska, kroatiska, serbiska 1996
(om hon minns rätt); auktoriserad translator 2002
och FAT-medlem samma år.
Vår nya ordförande Nadja Chekhov.
Foto: Margareta Hamrén
Under sin tid som sekreterare i FAT tillhörde
Nadja flera gånger SFÖ:s konferensgrupp, vilket
förmodligen är den bästa praktiska organisationsträning man kan underkasta sig, och där man bygger
upp mycket användbara nätverk, som man ibland
har stor nytta av, både för egen del och för den förenings som man är engagerad i.
Föga förvånande är Nadja också en obotlig
språknörd, som det är ett outsägligt nöje att bolla ord
med från alla möjliga språk.
Nadja bor på Söder i Stockholm tillsammans med
sonen Andrej.
Bo Widegren
Konferensräv
Vi som inte bara är FAT-med­lemmar, utan även
medlemmar i SFÖ, har ju deltagit i SFÖ:s årliga
konferenser, som kräver drygt två års förberedelser
under ledning av en särskild konferensgrupp, till
största delen bestående av vanliga medlemmar med
lokalkännedom om den plats där konferensen äger
rum.
22
I sista minuten:
Kammarkollegiet kommer att publicera resultaten från Birgitta Englund Dimitrovas oberoende utredning i mars 2015. Håll utkik!