1. No category

Grundad 1978
Nr 2 1999
2 1999
Mjölken går till!
O
nsdagen den 21 april
år 1999 kom mjölkskjutsen åter till byn:
Mjölken går till och
tiden står still! Sist
det begav sig var
1931 och då gick
färden från Lindberga mejeri till Frösunda station
med just denna vagn.
Entusiasten som inköpt vagnen
heter Kalle Andersson, även känd
som Skansen-Kalle från Artinge i
Markim.
Resan på 1930-talet tog lång tid
och man kan tänka sig att det kunde
bli lite tråkigt emellanåt. Kalle berättade för reportern på Lokaltidningen
att han som liten pojke åkt med sin
pappa som körde mjölkskjutsen. Under dessa färder ägnade man sig åt
filosoferande och vissjungande. En
visa från 30-talet som han minns gick
så här:
Klumpedump, klumpedump,
satt uti ett trä,
klumpedump trilla ner
och slog sitt lilla knä,
och alla kungens hästar
och alla kungens män,
de kunde inte draga upp
klumpedump igen.
På den tiden lastades mjölken
om till tåget i Frösunda för att föras
in till Östra Station med järnvägen.
Innan Roslagsbanan kom 1885
transporterades mjölken till Billsta
och det mejeri som fanns där för
att sedan transporteras vidare med
hästskjuts till Rosersberg.
Det mejeri som togs i bruk när
Roslagsbanan
kom till, låg i
samma hus som
affären. Det är
den låga utbyggnad som finns
kvar vid före
det ta Frösunda
handel, och som
vetter mot järnvägen.
Eleonor Åberg
Foto Eva Sognevik
2 1999
:
n
e
kn
c
o
s
i
ar
d
r
å
G
BILLSTA
B
illsta är en gård med gamla
anor. I namnbruket förekommer sammansättningen Billsta Tuna. Ibland ser det ut som om
Tuna var en beteckning på en egen
fastighet när man rannsakar gamla
handlingar.
Just ordet Tuna för tanken långt
tillbaka. Tun - Tuna är ett mycket
gammalt ord med betydelse inhägnad
eller inhägnad plats. I snart sagt alla
delar av Mellansverige hittar man ett
eller flera Tuna.
1500-talet och användes av staten
som löneförmån till medborgare som
gjorde riket tjänster. Ibland blev förläningen ärftlig, ibland ser det ut som
om staten kunde dra in egendomen
och förläna den till någon annan. I
Billstas fall är det uppenbart att den
ägande eller brukande rätten i många
fall hängt samman med tjänst som
krigare i Konungens tjänst.
Personhistorien, som den framträder i form av små fragment, leder
gärna fantasin på vådliga utflykter.
Makten
Skattmas
Tuna som namn anses betyda att
gården eller platsen varit knuten till
statsmakten på något sätt, som boplats för någon person i statens tjänst
eller en plats där en regerande furste
kunde bosätta sig en kortare tid när
det var ”renätet” på andra motsvarande gårdar. Namnet är medeltida.
Billsta blev säteri redan under
Under 1500-talet fanns en man på
Billsta med uppgift att driva in skatt
längs södra norrlandskusten, Ketill
Nilsson Bölja. Det är troligt att en
del indrivna skatter gick i egen ficka.
Gustav Wasa lär ha fått reda på detta
i samband med att Bölja avlidit.
G I var kanske inte den mildaste
furste vi haft, och fann som vanligt på
2 1999
Huvudbyggnaden vid Billsta revs
på 1940-talet. Kvar finns sidobyggnader och en ståtlig allé som
slutar i intet. Här har vi tillfälligt
återskapat den tvåfärgade huvudbyggnaden med en bild från 1918.
Foto Vallentuna Bildarkiv och Bertil
Hellsten.
råd. Den oguldna skatten fick Böljas
svågrar Silversparre och Rosenhane
betala i egenskap av arvingar till
Billsta!
Silversparre var sedermera häradshövding i Seminghundra härad,
det vill säga det härad vi bor i.
Söner till Silversparre deltog
under Jakob de la Gardie i erövrandet av de Baltiska provinserna. Var
det en erövring som gav Sverige en
oändlig massa bekymmer eller bidrog
den verksamt till att hålla alla krig
med Ryssland borta från egentliga
Sverige?
Efter ätten Silversparre uppträder familjen Drake på arenan. Den
förste Drake, Johan, stupar i slaget
vid Lund 4/12 1676, det slag i Sverige som procentuellt haft de största
förlusterna i döda. En son till denne
Johan blir kvar i Poltavas jord efter
Karl XII:s debacle där.
Efter Drake kommer familjen
Giertta. Ett minne från deras tid lever kvar än i dag i form av namnet
"Christians hage", sannolikt så kallad
efter Christian Gierta.
Lite senare under 1700-talet hittar vi en Jenner. Om denne kan vi läsa
på det epitafium, den minnestavla,
som sitter på kyrkans södra långvägg.
Lite grann hårdläst måhända eftersom språket verkar vara plattyska.
Mot slutet av 1700-talet finner vi
en tjeck vid namn Frönti på Billsta, en
man som lär ha varit en riktig buse.
Den låg i alléns förlängning. Vid rivningstillfället hade den sedan länge spelat ut sin
roll. Säteriet styckades
nämligen upp under
1800-talets början till
tre gårdar på platsen
för säteriet. Andra
delar, som till exempel Frediksberg och
Grindtorp, såldes till
Löfsta.
Huvudbyggnaden
kom att ligga mitt emellan två av de tre nya
gårdarna, med halva
huset på vardera gården. Det är lätt att förstå om tvister rörande
husets användning och
underhåll blev ägarna
övermäktiga.
Billsta gård med den yngsta huvudbyggnaden från en gammal målning som finns hos
Sven Billersjö på Billsta.
Mangårdsbyggnad
Ett av villkoren för att en gård skulle
få säteristatus var att den skulle vara
försedd med en hyggligt stor mangårdsbyggnad. På Billsta tycks det
ha funnits två. Den yngsta revs så
sent som på 1940-talet.
I Billsta finns en
mycket stilig allé som
syns redan på 1700talskartan. Här är en
höstlig vy från gården
och söderut.
2 1999
Ägarna hade för övrigt ännu ett
objekt som gav anledning till påfrestningar på grannsämjan. Gemensamt
ägde de en liten kvarn som låg vid
en bäck söder om gårdarna (riven
1918). En liten bäck med begränsad
vattenföring. Vem maler när? Räcker
vattnet? Vems åker blir översvämmad
av dämningen? Det fanns nog orsak
till ett och annat bråk.
Centralpunkt
Billsta tycks under 1800-talet varit
något av ett centrum. På gårdarna
med diverse torp levde 50 personer
år 1854. I ett hörn av den nämnda
huvudbyggningen fanns en affär. På
platsen fanns också ett mejeri, eller
snarare en omlastningsplats för mjölk
innan den kördes den långa vägen
till Rosersberg. När Roslagsbanan
kom till Frösunda 1885 försköts
tyngdpunkten mot kyrkan och stationen. Affär och mejeri försvann
från Billsta
Huvudminnet
Marken runt Billsta på en modern karta, med ett överlägg från 1794. Man
kan se att gränsen mellan odlad mark och skog i stort är densamma på
båda, liksom att allén fanns på plats redan då. Längst ned på kartan
finns Tuna utmärkt i det som nu kallas Hästhagen. Christians hage, som
nämns i texten, börjar längst uppe i högra hörnet av bilden. Stenarna
här nedan bör vara det som finns kvar av Tuna. De ligger i Hästhagen,
ungefär på den plats där Tuna är utmärkt på den gamla kartan. Emellertid
finns det antagligen ett äldre Tuna som kan ha legat på en annan plats.
Hur vet man nu allt detta? Jo, mycket
finns i huvudet på innehavaren till
en av de två gårdarna i Billsta, Sven
Billesjö (tre gårdar har blivit två).
Sven har forskat i sin släkts historia
och kommit så långt bakåt som till
1720-talet. Hela denna tid finner
han förfäder med anknytning till
Billsta.
Det modernare minnet blir inte
sämre av att Svens hustru Ruth är
född på den andra Billstagården,
den som nu innehas av Gurli och
Henning Gustavsson.
Andra innebyggare på dagens
Billsta är Svens dotter Gunnel med
med sin Kjell Skyllberg. Silversmeden Susanna Bischof och smeden
Stefan Hasselberg har redan haft
en egen artikel i Sockenstrunt. På
platsen för den gamla kvarnstugan
bor An-nette och Göran Hammarén.
Fast boende på platsen är också Susanne och Mikael Sundström. I de
gamla husen som inte längre håller
året runt-standard finns även några
sommarboende.
Redaktören
2 1999
Höstmarknaden
gick i luften
F
rösunda hembygdsförenings
traditionella höstmarknad
gick av stapeln söndagen
den 12 september. Det var också
kulturhusens dag, med inriktning
på järnvägsmiljöer. Dagen till ära
körde Roslagsbanan med ett gammalt tåg.
Vi hade bjudit in många försäljare och försökt att marknadsföra
evenemanget ordentligt. Dagen till
ära hade vi även egen helikopterupp-
stigning i Frösunda genom Tommy
Hellström.
Solen sken ikapp med oss och
dagen blev en succé. Frösundaborna
åkte helikopter över Frösunda varv
på varv, och Magnus Wåhlin hjälpte
Tommy att lotsa flygintresserade till
och från helikoptern. Omslagsbilden
till detta nummer av Sockenstrunt är
tagen vid en av uppstigningarna.
Lennart Andersson, Rolsta, berättade i Godsmagasinet om Roslags-
banan under de 40 år han arbetade
där. Vi hade också en utställning som
vi lånat från Kulturförvaltningen.
Riksmarschen genomfördes denna dag och Bengt-Arne Jansson hade,
som traditionen bjöd, gjort en tipspromenad i omgivningarna runt stationen. Där kunde man gå och svara
på frågor och vinna priser, om man
löste kort där behållningen gick till
cancer-fonden.
Hela planen vid godsmagasinet
och fram emot stationshuset var full
av försäljare. Där samsades antikviteter med begagnade kläder, ägg,
Estlands-produkter, mera ägg, handmålat porslin och mycket mycket
mera.
I stationshuset var det flera konstnärer som visade sina alster. Kaffe,
korv och läsk gick åt i stora kvantiteter, så mycket att vi fick åka och
köpa mera och det räckte ändå inte.
Vi från Hembygdsföreningen
riktar ett stort och varmt tack till
alla försäljare och alla besökare som
gjorde vår höstmarknad till ett sådant
lyckat evenemang.
Anne-Marie Karlsson
Fjärran ifrån kom de,
vällande ut ur tåget,
översvämmande
marknadsplatsen,
länsande varustånd och fikafat,
virvlande upp i luften
per helikopter,
begapande utställningen
i Godsmagasinet,
vimlande i traktens tipspromenad
och slutligen lämnande allt
tillbaka till sin vanliga stillhet:
Besökarna vid höstmarkanden.
Foto Bertil Hellsten
2 1999
Godsmagasinet byter om
Under året som gått har godsmagasinet vid stationenfått nya kläder.
Detta var möjligt i och med bidrag
från Länsstyrelsen till det kostsamma
plåttaket som nu ligger på plats.
Rivningen av det gamla plåttaket,
underarbete, pappning samt målning
av byggnaden har utförts ideellt av
ett antal människor i bygden vilka
skall ha ett stort tack för hjälpen!
Färgsättning
Färgerna på huset är ingenting som
kommit till av en slump, utan är ett
återskapande av hur huset kan ha sett
ut när det var nytt. Med utgångspunkt
från de färglager som fanns närmast
träet har dagens färger tagits fram.
Järnvägen invigdes 1885 och
byggnaderna utmed banan stod klara
då. Vid denna tid var detta modefärger
och även vårt stationshus har sett
lite vildare ut i rödfärg och snickarglädje.
Jämför med Lindholmens station
eller titta på det foto som finns som
vykort över Frösunda station i unga
dagar! Allt är en fråga om att vänja
sig också. Personligen blir jag väldigt
glad när jag ser godsmagasinet och
dess färger vilket jag hoppas att alla
andra också kommer att bli.
Vid höstmarknaden visades en
utställning om Roslagsbanan. Den
var i godsmagasinet, vilket var passande i och med att det denna dag
även var Kulturhusens dag, som hade
temat "Järnvägsmiljöer, byggnader
och banor".
Frösunda räddade denna dag ansiktet för Vallentuna kommun, som
helt och hållet råkat missa detta årliga
evenemang.
Framtiden
Vad magasinet skall användas till i
framtiden är ännu inte bestämt, utan
det får bli något som växer fram
med tiden. Ta chansen att komma
med förslag! För stunden hoppas vi
bara att alla gläds åt att bygdens nya
gamla hus är räddat åt eftervärlden
ytterligare en tid.
Eleonor Åberg
Detta är en
kommunantikvarie!
I Vallentuna kommun finns
sedan i somras en ny kommunantikvarie. Här presenterar
hon sig och sitt arbete.
Jag heter Pernilla Järveroth och jobbar på Vallentuna Kultur och Bibliotek sedan den 1 juni i år med kulturmiljöfrågor. Mina huvuduppgifter är
att värna, vårda och visa Vallentunas
kulturarv.
Rådgivning vid underhåll av
äldre byggnader och information
om fornlämningar är sådant som
jag bland annat kan hjälpa till med.
Jag är också remissinstans till byggnadsnämnden vid bygglovsärenden.
Dessutom hjälper jag gärna till att
arrangera kulturhistoriska utfärder,
föreläsningar och utställningar i samarbete med hem-bygdsföreningen.
Frösunda socken har jag redan
besökt vid ett flertal tillfällen, främst
i samband med upprustningen av
magasinbyggnaden vid stationen.
Den är en vacker byggnad som nu
fått nytt tak och återfått stora delar
av sin ursprungliga färgsättning.
Jag har inte hunnit arbeta så
länge i kommunen ännu, så jag har
mycket kvar att sätta mig in i, men
jag är mycket lycklig att ha förmånen
att få arbeta i en så rik och levande
kulturbygd.
Det går bra att kontakta mig på
följande sätt:
Kommunantikvarie
Pernilla Järveroth
Vallentuna Kultur och Bibliotek
186 86 Vallentuna
Tel 08 - 587 853 56
e-post
[email protected]
Foto Eva Sognevik
2 1999
Hussvamp
och gamla hus
L
öfstalund, ett gammalt torp
under Löfsta, drabbades år
1997 av hussvamp. Vad är
då hussvamp? Svaret är att det är
en särdeles otäck rötsvamp. Den
påverkar inte människor som mögelsvam-parna, men påverkar trävirke
så mycket mer . Har svampen väl fått
fäste "äter" den upp allt trävirke den
får fatt i. Kvar blir egentligen ingenting som bär eller tätar eller vad nu
det angripna virket skulle göra.
Svampen, eller rättare sagt svampens sporer, finns överallt i naturen
och väntar bara på att få fäste på
lämplig plats. Lämplig plats kan
vara ett ställe som liknar en plats där
mögel trivs. Fukt behövs för att starta
ett angrepp. När svampen väl är på
plats klarar den sig utan fukten. Den
producerar i princip sitt eget vatten
med en ytterst liten tillförsel utifrån,
kanske någon droppe per månad.
Svampen är väldigt aggressiv och
tar sig utan vidare genom murbruk
och tunnare betong.
Tillbaka till Löfstalund. Inte begrep
författaren till dessa rader 1997 att
det var fråga om hussvamp. Mögel
trodde vi det var. Angreppet såg ut
att komma från ett innerhörn på ett
golv. Golvet åkte ut, och med det en
massa fyllning som låg under.
På jorden
Konstruktionen var sådan att bärlinor
låg direkt i jorden och så även golvbrädorna, eftersom tiden, mössen
och andra fyllt igen utrymmet som
kanske fanns en gång mellan brädor
och jord.
Ovanpå brädorna låg två olika
täta golvbeläggningar och lite isolering. Utanför ytterväggen hade
flitiga odlare anlagt en blomsterrabatt
som krupit upp mot grunden under
årtionden.
Allt var alltså bäddat för att det
var ordentligt tätt under golvet. Lite
vattningsvatten till rabatten och vatten från taket som givetvis saknade
hängrännor hjälpte till att höja fukt-
halten under golvet.
Ett nytt golv i gammal stil kom in
med viss möda och allt var frid och
fröjd trodde vi. Ett år senare stod
det klart att "möglet" inte var borta.
Det kom upp bruna sporer i massor
från golvet. Sporer och en bit svamp
fick resa in till Anticimex som ställde
diagnosen Hussvamp.
Försäkring?
Vad gör man då? Försäkring? Glöm
det. Det finns inget bolag som ersätter
någonting som har med hussvamp att
göra! Man måste få ut allt angripet
material och bränna det, helst direkt,
så att eländet inte sprider sig. Dessvärre räcker det inte med att ta allt
angripet trä, utan dessutom måste
allt trävirke ut intill en meter från
det angripna stället. Svampen kan
liknas vid ett isberg: man ser bara
en liten del av den.
Löfstalund är byggt i liggtimmer.
En mellanvägg, gavelytterväggen
och golven i de två rummen på
2 1999
vardera sidan om mellanväggen var
angripna.
Vi funderade allvarligt på att elda
upp huset. Torpet är kulturhistoriskt
intressant så vi kontaktade för säkerhets skull Länsantikvarien. Denne
tyckte att vi skulle försöka sanera
och restaurera huset. Efter ansökan
erbjöds vi hjälp med halva kostnaden
eget arbete oräknat.
Inga genvägar
I och med att Länsantikvarien kom
med i bilden så fick vi inte välja
några enkla lösningar. Allt material
som revs ut och eldades upp skulle
ersättas med ett liknande.
Eftersom en mellanvägg i sin
helhet och den undre halvan av ytterväggen åkte ut tillsammans med
golven, blev det till att leta rätt på
de torrfuror som fanns på gården
och förvandla dem till väggtimmer.
Vi ville inte vänta ett år på att få
rått virke hjälpligt torrt. Samtidigt
tillkallades en saneringsfirma som
sprutade frilagt trä med något som
hussvamp inte gillar.
Numera är huset hopplockat igen,
med gott om luft under och ingen
rabatt mot väggen. Dessutom har
det kommit till en dränering där yttersidan varit uppgrävd.
Huset verkar ha klarat sig ett år
nu. Oron finns kvar, eftersom det var
en otrolig massa sporer som spred sig
överallt.
Vi lärde oss att torpargrunder,
om än aldrig så dragiga, under inga
omständigheter får bli täta. Vi lärde
oss också att gräsmattor och rabatter inte får krypa inpå träväggarna.
Dessutom lärde vi oss en massa om
hur man efterliknar förfädernas sätt
att bygga hus. Egentligen var nog
huset rätt byggt från början men hade
sedan blivit illa behandlat.
Frösunda i
Vallentuna
bildarkiv
Jordtak
En konstruktion som åtminstone inte
vi sett tidigare var det gamla innertaket, påbyggt med masonit. Det ursprungliga innertaket var uppbyggt
medrundvirkeiformavstörarellerslanor
på takbjälkarna. Rundvirket täta-des
med husmossa. Täckskikt nedåt utgjordes av lerklining, möjligen målad.
Isolering uppåt utgjordes av
ungefär en decimeter jord. Vi klarade inte av att ersätta taket i denna
form. Det fick bli breda kalkade
brädor under slanorna i stället för
lerkliningen.
Vi hoppas att vi aldrig behöver
göra en liknande renovering igen.
Däremot bidrar vi gärna med vår
kunskap om någon sockenbo råkar
ut för samma elände.
Bo Ivgren
I Vallentuna bildarkiv finns en mängd
bilder som visar gamla vyer över
Frösunda och dess invånare. Tolv av
dessa bilder har valts ut för att pryda
Frösundas alldeles egna almanacka
för år 2000.
Något som blir både väldigt värdefullt och roligt för framtiden är
om vi i bygden fortsätter att avbilda
miljöer och människor.
Marcus Ohlson, som kommer
från Bergs gård och numera är bosatt
i Stockholm, har fått ett långtiduppdrag av hembygdsföreningen att göra
just detta genom att fotografera. Än
så länge är inga bilder färdiga, men
de kommer.
Minst lika viktigt är att de bilder
som just du har tagit, eller de gamla
bilder som finns i exempelvis farfars
album, kan komma till hembygdsföreningens kännedom. Får vi låna
bilden kan vi se till att den hamnar
i Bildarkivet och på så sätt bevaras
till en större eftervärld.
Funderingar finns även på att
lokalt i Frösunda förvara kopior på
alla de frösundabilder som finns i
Vallentuna. Som ett led i detta arbete
har vi tänkt bjuda in Gun Hillbo,
föreståndare på bildarkivet, till årsmötet som är preliminärt bestämt
till söndagen den 27 februari. Då är
du hjärtligt välkommen med dina
bilder!
Foto Bertil Hellsten
2 1999
Vägar i Frösunda
S
ista söndagen
i oktober kallade vår hembygdsförening till
möte för att ta tillvara vad som finns i
minnet hos våra sockenbor. Mötet blev
väldigt välbesökt.
Ett 30-tal personer
mötte upp. Helt lätt
är det inte att skapa
någon reda i alla små
minnesbilder som
dök upp.
Grunden till de
minnen som våra
äl-dre har finns att
söka i äldre tiders
sätt att ta ut skatt.
Allt var inte bättre
förr. Därför bildades Bondeförbundet
i början på seklet,
bland annat för att få
bort en serie skatter
som var förknippade
med innehavet av ett
lantbruk. Man tyckte
helt enkelt att fler än
bönder kunde bidra till statskassan.
Under 1800-talet togs skatt upp
dels i kontanter, dels i natura i form
av produkter eller arbete. Frösunda
hade att underhålla 4 400 m av landsvägen mellan Skånela och Lunda.
Det underhållet torde ha betalats med
vägpenning per mantal.
15 km väg
Inom Frösunda fanns ett vägnät som
kallades indelat. Det vägnätet underhölls av bönderna och var endast 15
km långt. 15 km räcker bara till de
genomgående vägarna Orkesta - Kårsta respektive Frösunda - Gottröra,
eller möjligen Lindholmen - kyrkan
- Kårsta.
Eftersom socknen egentligen inte
hade någon genomfartstrafik utan
10
Branta backar
var ett problem för
hästskjutsar såväl
uppför som utför.
Uppför kunde det gå
för tungt och nedför
för fort. Var det nedför
och för fort det gick,
när Sven Billersjö i
Billstas farfars bror
handlaren Eric Eriksson omkom i Löfsta
långbacke?
Gick vägarna
mellan gårdarna, så
gick däremot människorna till fots genare vägar. Barnen
från Rolsta gick aldrig över Torsholmavägskälet. De tog vägen över Fågelsunda
- Finnberga - Billstas
hästhage och vidare
till skolan i Åvasta.
Sista biten, säger Bengt Andersson,
gick över en åker till
odalmannens begränsade förtjusning.
endast behov av vägar för lokalt bruk
och anknytningar till angränsande
socknar, gick vägarna mellan de olika
gårdarna och inte närmsta sträcka
mellan två punkter.
Gamla sträckningar
En del går fortfarande att följa som
den från Lindholmen över Solsta och
Grebylund mot Frösunda.
Sträckningen Torsholma mot
Rolsta går också att leta rätt på,
liksom vägen från Holmbron över
Fågelsunda mot Billsta. Den senare
sträckningen användes gärna av dem
som skulle norrut från Kårsta-hållet. Man slapp nämligen de branta
backarna som var på vägen fram mot
vägskälet i Torsholma.
Märkstenar
Åter till den indelade vägen. Sträckan
Torsholma - Löfsta har en del märkstenar kvar, som anger gräns för de
olika väghållningskyldiga. Det var
säkert viktigt att markera exakta
gränser för att undvika osämja. Det
verkar som vägunderhållet inte följde
någon närhetsprincip utan man hade
något annat system, kanske "skatt
efter bärkraft".
Sträckan från stenen norr om
avtaget till Brogård fram mot Åvasta,
underhölls av Sunnarby som ju ligger
i Kårsta.
Även klockaren
Bron över bäcken som rinner till
Mörtsjön var Nyby i Kårstas under2 1999
håll. Just runt Åvasta fanns en stump
på några meter som det ålåg klockaren i Frösunda att underhålla.
Från Åvasta fram till en sten på
Grindtorp (gammal sträckning) var
Hamres skyldighet. Vidare norrut
tycks det ha varit Örstas affär. Det
står Örsta på stenen vid Grindtorp.
I Löfsta långbacke finns också
en sten. Vems var underhållet såväl
norr som söder om denna sten? Vems
var underhållet mellan Torsholma
vägskäl och Brogård? Någon som
vet? Berätta för Eleonor Åberg eller
redaktören.
Den andra genomgående vägen,
från Solsta till Holmbron, borde
också ha sina stenar och minnen men
från den sträckan fanns inget under
vägdagen.
Bussutflykt
Anne-Marie Karlsson ledde mötet.
Grindar
Minnen fanns däremot av alla grindar
som satt tvärsöver det vägnät som
inte var indelat. Dessa vägar gick väl
främst fram till de gårdar som inte
låg längs genomgående väg. Djurhållning var en bas i jordbruket och
det var viktigt att ta tillvara allt det
gräs som gick för bete. Det betyder
att småbackar och vägrenar skulle
ligga inom stängsel.
Någon berättade att längs Tarbyvägen upp mot Espesta i Skepptuna
fanns 13 grindar! Ingen idé att ha
bråttom där inte.
Sven Billersjö berättade.
Ove Eklund, David Jansson, Eva
Sognevik lyssnade och berättade.
Nattgnissel
Andra djupt mänskliga problem kunde uppträda. Längs en väg fanns en
grind som byggts på ett sådant sätt
att den stängde och låste sig själv.
När den gick i lås skedde det med en
rejäl smäll. Intill grinden bodde en
lättväckt moralens väktare som aldrig
underlät att berätta för ungdomarnas
föräldrar hur dags på natten som
någon passerat grinden!
Slutligen, vad var vägunderhåll?
Det var endast fråga om att hålla en
högst 3 m bred väg hjälpligt grusad.
Några större problem med bärigheten
lär man inte haft. Tyngsta lass vägde
sannolikt inte över tonnet.
Redaktören
2 1999
Elky Stolpe, Stig och Ingegerd
Öhman berättade också.
Lördagen den 4 september for ett
40-tal glada människor på en utflykt
som Frösunda hembygdsförening
ordnat. Färden gick till Steninge
slott, som också har en utställning
med försäljning.
Slottet är efter många års renovering en pärla i utsmyckning
och ståt. I utställningslokalen, för
övrigt slottets tidigare ladugård, som
även den är renoverad, intog vi vårt
förmiddagskaffe. Efter detta kunde
våra resenärer lätta på plånböckerna
i försäljningsavdelningen.
Nästa anhalt blev Sigtuna, där en
fantastisk guide lotsade oss genom
Sigtunas historia. Många blev nog
imponerade av vad dessa historiker
kan. Det blev hög tid för lunch och
kaffe.
Med deltagarna kanske allt för
mätta fortsatte färden till Skepptuna
Hembygdsgård, belägen vid kyrkan.
Besöket var kanske många resenärers stora överraskning: en fantastisk
utställning av objekt tvärs igenom
1800- och 1900-talen.
Här visades många grenar av vårt
samhälle såsom jordbruk, skogsbruk,
skola, affärsverksamhet, post osv. Det som imponerade undertecknad mest var skomakarens verkstad,
som var inredd i ett litet rum. Man
kunde tro att han gått därifrån för en
stund sedan.
Efter många handslag och kramar, det är inte så ofta grannsocknarna möts, lackade klockan mot
17.00.
Under hemfärden till vårt kära
Frösunda tror jag att de flesta var
överens om att vår lilla utflykt ändå
blev lyckad.
Berndt Wredh
Foto Bertil Hellsten
Bo Ivgren antecknade.
11
Frösunda
för tusen år sedan
N
u när vi står inför det fjärde
årtusendet kan det vara lämpligt att se tillbaka. Vad hände
i våra trakter för tusen år sedan? Hur
såg livet ut för de människor som
levde då?
Till att börja med såg Frösunda
helt annorlunda ut. Landet höjde sig
fortfarande efter den stora istiden,
och för varje år blev den fasta marken
större och vattnet mindre.
Ungefär vid förra årtusendeskiftet var fastlandet som störst. Först
efter år 2000 började vattnet stiga
igen när polarisarna började smälta.
Men det kom att dröja åtskilliga
hundra år innan de stora fjärdarna
blev vattenfyllda igen. I Holms hav
fanns bara en smal å, och alltsammans
kallades "Salby gärde" vilket visar
att det var fast mark och inte någon
havsvik.
Vår trakt började inte kallas Frösunda öar förrän omkring år 2700. För
tusen år sedan låg havsytan ungefär
20 meter lägre än den gör nu.
Människorna för tusen år sedan
var kanske inte mindre intelligenta
än vi är nu, men likväl begrep de inte
vad som höll på att hända med vattennivån. Ändå var de sista somrarna
på 1900-talet betydligt varmare än
under resten av det kalla 1900-talet,
men väldigt få förstod att det var
inledningen till en ny klimatperiod
i jordens historia. Visserligen fanns
en och annan som förutsade just att
polarisarna skulle smälta, men de
togs knappast på allvar.
Därför blev de flesta väldigt överraskade när vattnet började stiga. På
den tiden låg Frösunda ganska långt
från kusten, så det kom att dröja
några hundra år innan havet hann
fram hit.
Detta var länge sedan och världen
såg alltså annorlunda ut. Men hur
levde man då?
Vi vet faktiskt en hel del om det,
tack vare dykningarna vid Sjöhagsön
och Billsta holme. Då hittade man
gamla bosättningar som har mycket
att berätta.
En intressant sak var ett slags
stora lådor av glas som verkade ha
funnits i alla bostäder. Arkeologerna
kunde berätta att människorna på den
tiden samlades framför de här lådorna
och satt där hela kvällarna för att de
trodde att man blev lycklig av det.
Vid utgrävningarna hittade man
också ett slags farkoster med hjul som
gick på marken och drevs av något
som kallades bensin. Bensin utvann
man ur gamla fossil, och hela samhället hade gjort sig kraftigt beroende av
farkosterna och dessa fossil. Däremot
insåg man tydligen inte att fossilen
skulle ta slut så att farkosterna skulle
vi värdelösa och hela samhället skulle
få väldiga problem.
Det var faktiskt bensinbristen
för 800 år sedan som kom att utlösa
de plågsamma katastrofer och om-
Styrelse
Ordförande: Eleonor Åberg................. 512 300 49
Sekreterare: Anders Olsen ................. 512 303 23
Kassör: Sven Zetterström.................... 512 302 97
Vice ordförande: Anne-Marie Karlsson512 302 05
Inger Eklund........................................ 512 300 51
Pär-Ola Svensson............................... 512 302 86
Karin Westberg.................................... 512 301 68
Berndt Wredh...................................... 512 301 51
Agneta Zetterström.............................. 512 303 75
............... 80 58 98-4
Postgiro
Medlemsavgift 50 kr per år för vuxen.
12
välvningar som ligger till grund för
dagens mera förnuftiga samhälle.
Kunskap lagrades och förmedlades på den tiden med en primitiv
metod som byggde på tunna "blad"
av något som kallades papper. På
papperet fäste man symboler och
bilder, vilka skulle tolkas av den som
var intresserad av en viss kunskap
eller färdighet. Någon direktkoppling mellan mänskliga hjärnor och
kun-skapsbanker var inte kända för
tusen år sedan, utan man kan säga att
människorna kunskapsmässigt var
kvar på ungefär samma nivå som på
stenåldern.
En sak som kan slå en nutida
betraktare är att människorna för
tusen år sedan tycktes vara så omedvetna om sin plats i tillvaron. Det
verkade inte dra några intelligenta
slutsatser av omvärlden. Dessutom
visar forskningen att de ansåg sig stå
oerhört mycket högre än människor
från bara några århundraden bakåt i
tiden!
Därför känns det skönt och privilegierat att få leva i en tid när vi har
tillvaron under kontroll och förstår
det allra mesta.
Gott nytt år!
Frösunda öar, december 2999
Futuril Hellsten
Frösunda hembygdsförenings
kvartalstidskrift, grundad 1978
Redaktör: Bo Ivgren............................ 512 320 74
Löfsta, 186 95 VALLENTUNA
[email protected]
Redaktion:
Eleonor Åberg..................................... 512 300 49
Daniel Nilsson..................................... 512 300 49
Bertil Hellsten...................................... 512 302 54
(ansvarig utgivare)
Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 1 1999
2 1999