1. No category

5.8
Ith e to r o n ia u sk a sp rå k ets d ia lek ter.
A n d r a Dolen
som med vidtberömda Filos. Fakultetens tillstånd
under inseende
af
mag.
CARL W I L H E L M B O T T I G E R
E. O. P ro fes so r i Moderna Litterature n,
En af de Ad erton i Sven sk a Akadem ien m. ni.
kommer att offentligen försvaras
CAUL AUGUST TITZ
H olm.
på Gustavianska Lärosalen d. 25 Maj 1853
p. v. *. o. m.
UPSALA
W a h lströ m
& C.
1883.
2Å
- ...........
THESER.
I.
A t t i l ik h e t m e d ä l d r e fransk a f i lo l o g e r ( p e r i o n , e s t i e n n e m. fl.) h ä r l e d a
d e t franska sp rå k et ur d e t g r e k i s k a ,
r öjer s t o r o b e k a n t s k a p m e d d e t ro m a n sk a s p r å k s y s te m e t i
a llm ä n h e t o c h s ä r s k i l t m e d laga rn a för d e s s lju d fo r a u d rin g a r.
II.
N e k a s kan e j , a tt i franska s p r å k e t g r e k is k a o r d f ö r e ­
finnas till ej rin ga a u t a l ; man bö r b l o t t sk ilja m e lla n d e m ,
som ursprungligen ingått i språkets da n ing , och d e m , som
un d e r d e s s u t v e c k l in g i n k a lla t s såso m lån.
III.
E n d a st d e s e d n a r e ä r o hä m ta d e o m e d e lb a r t ur g r e k i ­
skan: de förras v ä g ti ll F r a n k r ik e från G r e k la n d har stä d se
g å t t Öfver Italien.
IV.
D å vi ej ä g a he la d e n r o m er sk a lit t e r a t u r e n i b e h å l l ,
kan ej h e lle r vå r k ä n n e d o m om la tin e ts alla t i l l g å n g a r vara
fu llstä n d ig .
E t t m e d e l a t t v id ga denn a k ä n n e d o m l i g g e r i d e
r om anska s p r å k e n s k o m p arativa stu dium . F ö r s t i d e s s a sp r a k
har o c k r o m a r s p r å k e t s rika b ild s a m h e t fu l l t trä dt i d a g e n .
17
A •
G r ö d n e r d i a l e k t e n (la ru\neda de Gardälna) .
Grödens
befolkning,
i allmänhet skrifkunnig,
h a r i skrift fixerat sitt språk något mer efter italien­
ska orthografien än fallet är med rom anarne i Graubunden.
Ulöfver italienska alfabetet begagnar Gröd-
nerspråket vokalerna y (bär uttalad som i spanskan),
« och ii, samt konsonanterna k och x.
men hörs icke.
I I finnes,
I i utsäges såsom v , v deremot så­
som ett lent b t. ex. fever (läs feber) smed (lat.
fa b er).
skan.
C och g , c/t och gh uttalas som i italien­
E tt egendomligt uttal, närmast liknande c/t i
norditalienska folkdialekterna (t. ex. i den omkring
T rie n t och Nonsberg) har det ofta förekommande ljud­
tecknet ig t. ex. vatgia ko (lat. vacca), tiang hund (lat.
vanis) , tgiavall häst (lat. cavallus).
F ö r beteckning
af ljudet sch skall i det följande typen j~ användas.
Språket h ar blott tvenne genera.
Den bestäm­
da maskulina artikeln är i sing. ’/ , till sina böjnin­
gar lika med den italienska il, utom att i nom. och
acc. i är ersatt med apostrof och att gen. vanligen
ha r d l i stället för del.
Sin plurala form har den
lika med t i italienskan.
Den bestämda feminina a r­
tikeln la sammanfaller äfvenså i sing, med den mot­
svarande italienska,
endast att gen. sammandrages
från della till dUa.
Deremot är dess plurala form
icke le , som i italienskan? utan aldeles lika med for­
men för singularis.
F ra m fo r vokal apostroferas den
2
......... 1 1 1 1 1 1 1 1 1
18
alltid i begge numeri t. ex. Vantgia anka (lat. anas)
pl. Vantgiesj deremot la nidla rig c l, pl. la nidles.
Den obestämda artikeln är i masc. ung*, fem.
un a ,
ocli böjes med casustecknen di ocli a efter
italiensk typ.
Förenad med ett substantivum , h a r
den i masc. nom. och acc. den förkortade formen N%
(t. ex. N 'm u tt, en gosse), gen. d ’ung, dat. a’ung
(hvarvid u knapt höres) 5 fem. nom. och acc. na (t.
ex. na m utta, en flicka) gen. d’n a ,
dat. a'na. —
Börjas substantivum med vokal, blifver formen så­
lunda :
Fem.
Masc.
N o m . och acc. n antik cn vän.
n a n a en själ.
gen. d ’n a m ik
d 'n a n a
dat. a n 'am ik
an ana
I substantivernas pluralform er företer Grödnerdialekten en inom romanska språkområdet högst ovanlig
mångfald.
Lämpligast torde denna kunna samman­
fattas under följande hufvudbestämmelser, från hviika undantagen straxt efteråt skola angitvas.
1
.
Feminina substantiva, som i singularis än­
das på rt, bilda pluralis på cs, t. ex. I^a cudria plo­
g e n , la cudries plogarnaj
na.
Vaffa apan, la /fe s a p o r­
Några a f de till denna klass hörande substan-
tiverna må här anföras, för att på samma gang lemna p ro f a f språkets u r tyskan uppblandade ordlor*
E fter
n
Lores
g
L lo tt som
ett n a sa llju d ,
s l u t l j u d e t i de fransyska o r d e n m a in , fa im o. s. v.
lik n a n d e
10
äura
råd*:
tim me,
ur,
anda äldre qvinna, a\tla
v e d trä d , ava farm o r, m o rm o r, bala k u la , bara b å r ,
bauda bleck,
bleita glädje,
biösa f å r ,
sm uts,
brama grädde,
bagana öfverrock,
broda
ban\ia lö g n ,
botgia m u n , bozza flaska, brotgia nagel, britula fickk m f,
blava
canzla predikstol,
sä d ,
caretta vagn,
coda svans, colla lim , cunna vagga, erosa I. stlosa
skal på f ru k t,
corda streck, coppa k o p p , fat, caz-
zina liufva, cäutra täcke, cäuta afgift, cassa kust,
castagna kastanj, cazzuela m urarstöt, cuega kokerska,
cana k a p p , cuessa l å r , dasa s t r å , dota hemgift, eguia
o r n , edla synål,
ela vinge,
eva p ä ro n , esia vin-
b ä r , fa n a stekpanna, funiölla flicka, funtana källa,
frie d a je rn g a lle r, fa rin a m jöl, fu rketta gaffel, f ä u ­
ra b lo m m a, fo rb a färg , fa va b ö n a , fösta högtidsd a g , fa ld a v e c k , skrynkla, fossa g r a f , fu ja flicka,
fäurtgia
g alge,
fu era larm ,
giatta katta, giallina
h ön a , giama fot, ben, gobba puckel, gabbia fogelb u r , gain k a ja , golla d ro p p e , gola lu sta , jcrba g räs,
ket ta pa p p e r,
lä\a
fnöske,
lana u ll,
luna måne,
lampa lam pa, lätt ra b r c f , lintierna lykta, löttiäria
s ang, luäsa släde, lägna v e d , lägua tunga, liagna
k o rt,
lösur a lem m ,
losa sken, maisa b o rd , matta
toka, mansa k alf, monåida m ynt, mo\a fluga, nibla
m o ln ,
nutgia n ö t,
ondla nagel, pastura vindspel,
pista bikt, pizza to p p , roda h ju l, rola kikare, raida
* Oa
här frågan n är m ast är att
gifva ett begrepp om
s p r å k e t s m a t e r ia l, lem nas t i ll s vidare o r d sta m m e n a sido.
20
krökning, m e ta ris , ristla trä d sp å n , ruvisa ro t. rassa s o t, rozza skinkm ärr, rufneda sp rå k , roa stenrös,
sabia r a b a tt, sada lö rd a g , sabla sabel, säida giänss te n , solba salva, sil b a stafvelse, siella r å g , surica
r å t t a , subla sömm, säi\la löfskära, sia sm edsåg, scorza b a rk , siena buske, spiglietta list, k a n t, sbira alto n , sosta fjäder i lås, seva pelare, \uffd m o s , \lappa nationaldrägt, \kirlatta ekorre, fipa skifva, fön­
sterglas, fela stig, foppa soppa,
(intla takås,
flitta släde,
fossa n a ttkappa,
fcatula a s k ,
fabla axel,
ftier a spänne, ftria hexa, \talla stall, \töilla stjerna,
ffiirt
stuga,
ftreda väg,
kamm are,
ftänta
täurta to rta ,
nö d ,
\tangia
tinta bläck,
stång,
truga låda,
t r å g , Hum ja tång, telpa m a l, tupa d u tv a , töilla ty g ,
l ä r f t , tierra j o r d , tja\a ja g t, ta\a t o d r a l, tizza eld­
gnista, tuaja b o rdsduk, tgäriösa k ö rsb ä r, tieca stång­
p isk a , tgantia sång, tgiana liynda, tgiäura g e t, tgcsa b u s , tjavalla sto, tgiampana klocka, tgiam panalla
liten klocka, tgiauza stru m p a, tgimäisa s k jo r ta , tgiadöina rå tta , vita lif, vela val, vaina å d e r, vierra
k r ig , vändetta bäm n d ,
vatgia
ko,
versura fru k t,
välta b a n d , uräclla ö r a , ua drufva, zum a trä d g å rd s­
redskap.
Undantag äro: a) oma m oder, pl. o m a n g s m u tta flicka,
pl. m uttangs; fänna qvinna, pl. /arm angsj fia d ot­
t e r , pl. fiangs.
b) F em inina, som löre ändeisen a liafva
e , « , eller ö , ändra i pl. a t i l l j e s , t. ex. fre a sniul-
21
Iron pi. frejes', ea loge, brca byx a , manea hacka, fo rtnda l ä s t , garnda qvast, hröa bräde
m.
11.
c) Maskulina, som i sing, ändas på accentueradt
a , bilda sin pluralis på di, t. ex. fu ja lefver, fu id i;
tubVa h y lsa , mertgfa kontrakt, pitgia synd, pra äng.
d) F em inina,
som ändas på accentueradt a ,
bilda sin plur. på ees, t. ex. L?aurita sanning, pl.
Vauritees,• fausita falskhet, au lorita myndighet, rarita sällsynthet.
2
.
Alla substantiva, som i sing, ändas på p ,
m , r , f, eller d , bilda sin pluralis med tillägg af
e s, t. ex. tlrap k läde, pl. drapes', corp kropp, bolp
räf,
grep förm yndare,
grop knut,
erp arfvinge,
tgiamp åker,
stlop bössa, crdp bergklippa, uem man,
inuem n a m n , tram b jelke, fu m r ö k , stram strå, ram
g re n , cujam sulläder, löclam orenlighet, tajär tallrik,
m ur m u r, ficr j e r n , pöir päron, cuer hjerta, pitgiadäur syndare, rnuraddur m urare, zum pradäur timmer­
m an , sartdur skräddare, forestiär främ ling, läur ar­
bete, ju d id r ju d e ,
doldur plats,
cräu\ kors, bra]
a ln , a rm , bu\ h å l, fau\ lia, nj* d ö r r , m df g ård, pd\
tåg ,
pai\
lan d ,
fn ä
trefot,
pl. fa n d es,• molind
m jölnare, calighä skomakare, bdkd slagtare, form id
myrstack.
Undantag: a) la sor syster, pl. la sorangs.
b) Substantiva, som i sing, näst före ändelsen r hafva e , bilda pluralis på i, t- ex. liber bok, pl.
lib ri; liöver b a re , fever sm ed, keder tafvelram, pin-
ter m ålare, samt slosser smed, tisler snic k a re, sneider skräddare, m fl. frå n tyskan lånade ord.
5.
Substantiva, som i sing, slutas på nasallju-
den a ng, äng, eng, in g , ong, eller u n g , bilda sin
pluralis genom tillägg a f ett s , som blott svagt höres
t. ex. ’/> pang b rö d e t, pl. ?' pangsj bu\äng m. nöd,
catreng m. penning, \adong f. sked, f/mfwM// m. faste­
d a g , tnang f. h a n d , Z«w</ m. t r ä d , malang m. djefv u l , tgiang m. h u n d , muling m. q v a r n , manuring m.
b ila , ftouting m. ta r m , [Arm// m. skrin, vin g m. vin,
u\ing m. granne, ling m. lin, \tuping m. veke, tgiaming m. rökfång,
fiimling m. tvilling,
magong m.
m agen, formentong m. k orn, lus on g m. skym f, ma\ong f. kammare, re\ong f. r ä tt, verzong m. trä d g å rd ,
tgiä\tong m. korg, \turzong m. halm kärfve, bordong
m. tra s a , divoziong f. andakt, uraziong f. b ö n , butong m. knapp, lung f. ljus,
m. h ö ,
sablong m. sa n d ,
dang m. sk a d a , fäng
bocong m. b it,
tgiantong
m. h ö r n , dösdeng m. g ro ll, castrong m. gum se, seling m. hvete, pantang m. gatsm uts, bastong m. aln­
m ått, son\ing m. plommon m. fl.
4.
De flesta substantiva, som i sing, ändas p
e , bilda sin pluralis genom tillägg af ett; skarpt f.
De,
som redan i sing, ändas pa s ,
oeli de som i
sing, ändas på z, utbyta i pl. dessa bokslälver mot |
oeli c , hvilket höres såsom tscli, t. ex. 'L pere lä ­
d re n , pl. * peref, 7 mus ansigte, die, iddie Gud, piöne
kam in, orde korn, pröve prest, lere tju f, manc stjelk,
25
tume fu k tig h e t,
nöine f a rfa r,
tö\ere väfvare, cule
kä lla re , sas ste n , nes näsa, os ben, mäns m ånad, bos
k y ss, poz
fat (pl. p o c ), fo n z m ark ,
botten,
cuz
smygvinkel, daz tu ll, noz g a g n , s k ö rd , piz vinkel,
puz sta n k , viz vana, bigez afträde.
5.
Nästan alla substantiva, som i sing, ändas
på t, bilda sin pluralis genom tillsats a f g , ocli de
som i sing, ändas på k , utbyta i pl. k mot ig , t. ex.
rnu\at å s n a , pl. mu\atg • fit ränta, pl. fitg ,• häk b o c k ,
pl. bätgj vänt vind, bagott vädur, giat k a tt, sigat sågknif, skritt skrift, tgiant värme, m att n a rr , baratt
irrin g ,
debit sk u ld , patat potates,
agut spik,
liät
b ä d d , baräut b lodkorf, fust käpp, gott dricksglas,
k r i st krucifix, döit finger, fazzolätt näsduk, put b a rr ­
t r ä d , m inut ögonblick, crott groda, (ru tt fru k t, spavänt förskräckelse
fän t dräng, gosse, lat m jölk, lott
lo d , rebök spetsfundigt svar, fl ok snöflock, sak säck,
tok b it, stycke, drok vattentråg, b o , bank bänk.
Undantag äro: m utt gosse, pl. m uttongs 5 amik
vän, pl. ami\-, luck ort, pi. lue\- bosk skog, pl. bof.
fi.
Nästan alla substantiva, som i sing, ändas
på cl eller il, bilda pluralis genom utbyte a f l mot
i', de på al hafva pluralis på ä i 5 de på 61 liafva
pluralis på öi eller io i, t. ex. dödel fingerborg, pl.
d o d ei’, badil skofvel, tgiaval liäst, m antöl m antel,
accl stål, spödel hospital, bukel k ru k a , p o k a l, stivel
stöfvel, aglicl valtenränna, mel sm ä rta , spinel ryg g ,
tgiazel sko,
cotel skurk,
tgiampanil to r n , fil trå d ,
cu
yial tu p p , bal d ans, cul bakdel, nml l a s t d ju r , ucöl
fogel, vadöl kalf, fum öl kakelugn, curtöl knil, flöl
vagnstistel,
tyiapöl h a tt, ciöl him m el, vasöl fal,
( vasöl da m ort likbår, vasöl d'eves b ik u p a ), cadröl
tegel, purcöl svin,
tyiaväl Ilår,
cervöl h je rn a , pänöl pensel.
m artöl ham m are,
Likaså col h a ls , pl. coi.
De substantiva åter, som i sing, hafva en kon­
sonant fram för slutbokstafven l ,
bilda sin pluralis
genom tillägg af i, t. ex. zöil trä d s p å n , stall vinmålt,
tortl skruf,
kiödl kägla,
badi vada,
kokl spöke,
snodl k n ä , spiöill spegel, kitl kjol, uedl öga.
Lika­
så bilda anyiul engcl och pericul fara sin pluralis
blott genom tillägg af *.
7
.
De flesta substantiva, som i sing, ändas på
j*, (hvilket, som förut är sagdt, höres såsom det tyska
sch) äro i pluralis oförändrade t. ex. p e \ fisk, annef
a n d , kälef kalk, polc\ tumme.
Anomal pluralbildning förekommer hos följande
ord: bo oxe, pl. bues$ f i son, pl. f i o n y s c ö i r vax­
ljus, pl. cöiref; candeliär ljusstake, pl. candeliäref$
berba f a r b r o r , pl. berbefj corn h o r n , pl. coryn 5 an
å r , pi. a y n i} coller sängtäcke, pl. c o l l e r e non fad­
d e r, pl. nonynj di dag, pl. disj fra b r o d e r , pl. fredef; möil ä p le , pl. möi fes $ pöll h u d 9 pl. pöves; co­
cu li speck, pl. cocitij ilö nyckel, pl. tlövesj tyio hufvud, pl. tyiövcs; pö fo t, pl. p i e u e f
ä g g , pl. ne­
ves j r u f bäck, pl. ruvesj r e f rofva, pl. reves$ nöif
snö, pl. növesj n ic rf nerv, pl. nicrvcs,• la u f v a rg ,
Vo
pi. liiuves; c'of ldomsterqvast, pi. codes', mont berg,
pi. monies.
Såsom bevis på b u r mycket allmännare
masculinum ä r i språket än femininum, må nämnas,
att bland alla de nyss uppräknade anomala orden
blott fyra ( p ö ll7 tio , u ö if ocli mont) äro feminina.
N är bemärkelsen ej hindrar det, nyttjar Grödnarn
gerna alla ord som m askulina, blott de ej ändas på
a eller iong.
A d j ek t i vu m.
Som dettas böjningar till en del
bero på den plats det intager i en sats, bör först
erinras, att G rödnarn vanligtvis sätter adjektivum e f ­
t e r substantivum , t. ex. L a vödla mälcontenta, den
missnöjda g um m an, la lägna m o la, den våta veden,
5/ ciöl \niblu den mulna himmelen, o. s. v.
Blott
följande adjektiver stå f ö r e sina subslantiver: bong
g o d , fem. bona; rie elak, f. ria;
böl skön, f. bolla',
burt fu l, f. burla; grand stor, f. g ra n d a ; p itl liten,
f. p itla ; v ö d l gam m al, f. vödla; puere fattig, f. pue­
ra ; bra duktig, b r a , f. b r avi a ; sklöt dålig, f. sklöta.
Sålunda siiger man: ISa bona märenda ett godt mid­
dagsmål , na bölla fläura en vacker blom m a, n sklöt
m utt en stygg pojke, o. s. v.
Begynner substan­
tivum med en vokal, så får det föregående adjekti­
vum apostrof, t. ex. I \a böli’ öilla ett vackert frun­
tim mer, (eg. en vacker bon), n’ puer’ nem en fattig
m an , na boti anda en god fru.
Om nu adjektivum står f ö r e sitt substantivum,
så ultryckes dess feminina böjning, både i sing, och
p lu r ., genom ändeisen a ; står det åter e f t e r sitt
26
substantivum ,
så bildas dess pluralis efter samma
la g a r, som gälla för substantiverna.
Det beror så­
ledes då på adjektivets ändelse i sing, b u r dess plu­
ralis skall bildas.
Således: f.contenta n ö jd , pl. con-
tentes; truep mycken, pl. truepes; scur m ö rk , pl. scuresj pläng full, pl. plängs; puere a rm , pl. pueref;
rot sönderbruten, pl. rotg', döibl svager, pl. döibli',
häl skön,
pl. b ö im
, m urtäl dödlig, pl. m urtui o. s. v.
Exem pel: la bona cöina den goda qvällsvarden, pl.
la
bona cöines;
la vödla fänna den gamla pvin-
n a n , pl. la vödla fännangs;
ängen,
7 pra sut den torra
pl. i p rä i sutg ; 7 m öil m adur det mogna
ä p p le t, pl. i möiles m adures; la vatijia grassa den
feta kon,
pl. la vatgics grasses.; la biösa rnegra det
m agra fåret, pl. la biöses m egres, o. s. v.
Såsom p ro f på språkets adjektiver må följande
bär
anföras, med bifogad feminalböjning:
B la n k ,
blantgia, bvit; fös k , fö \a , svart; b ru m , b ru m a , blå;
v ä r d , v ä rd a , g rö n ; g h iel, ghiela, gul; cue ung, cue c n a , röd; ross, rossa, b ru n ; </ris, </risa, g rå ; scur,
scur a , m örk; tie r, f/e ra , klar; linous, lino us a , ljus;
g ra n d , granda, stor; p itl, p itla , liten; citrf, curfa,
k o r t, /örA, lärgia, b red; ftre/it, \tren ta , trå n g ; sott,
so ita , djup;
fludiä, [tudieda, lä rd ; ignorant, igno­
ranta , okunnig;
contänt, contäinla, nöjd;
liögher,
liögra, glad; tg iä r, tgiära, k ä r, d y rb a r; s a n n , saur id a , nedlåten; m u rtäl, m u rtä lla , dödlig; g iu st, giusta , rättvis; ingiust, ingiusta, orättvis; sönziär, sön-
27
ziä ra , uppriktig-; fa u s , fa u s a , fa ls k 5 fr e d , freda
lat; sa n , s a n « , frisk; arnalä, am aleda , sjuk; sfärA
stä rja , s ta rk ; m elsan, rnelsana, sjuk; riA, rt*Art, rik
fo rtu n ä , fo rtu n e d a , lycklig; jä u n , jä u n a , ung; uod/
vö d la , gam m al; m ttridä, m arideda, gift; dam aridi
(mask. ocli fem. lika) ogift; m ort, m orta, död; d«wc
d ä u c a , s ö t;
efe, ejtVi, s u r;
braus, hr ansa, bitter
sa led a , salt; insaus, insäusa, osaltad; m adur
m adura, mogen;
m elm adur, m elm adura,
v a lif, v a liv a , lik;
omogen
lösier, lösiera, lätt; pösok, pö
sottjia, tu n g ; d u r , d u ra , h å rd ; m onäföl, monåföla
m juk; p le n g , p lein a , full;
uet, ueta, tom ; pre\t
p re \ta , (äfven snäll, snälla) , skyndsam;
intier, in
tiera, hel; ro tt, ro tta , b r u te n ; za rä , za rcd , söndrig
su l, suta, to r r ;
m ol, m ola, våt;
n u e f, nu cva , ny
serä , seretla, tillyckt; d a viert, davierta, öppen; pos
sibl, possible, möjlig; erfa m ä , erfam eda, hungrig
m a tt, m a tta , tokig;
acort, acorta, blygsam;
aut
au la , hö g ; bas, bassa, låg; turond, turonda, rund
kedcr, k e d ra , fyrkantig; gross, grossa, tjock; sotill
sotilla, tu n n ; stort, storta, krokig;
indret, indreta
rak ; grass, grassa, fet; m cgher, m cgra, mager; sek
setgia, t o r r ;
tä ndra,
p u c k , puetgia, k n a p p , föga; tänder
vek; tgiaut, tjauda, varm ; frölid, frä id a
kall; ttäbe, tiöbia, ljum ; ghert, gherda, stark; tu
m e, turnia, fuktig;
n ett, netta, snygg, ren; paz
p a zia , oren; fr e s k , fr e \a , frisk; superbä, superbia
stolt; um l, um la, ödmjuk; devot, devota, andäktig
a ric o u l, arico u la , gräslig.
ja d t,
(Såsom adverbium nytt-
betyder detta ord g a n s k a ,
mycket,
t. ex.
aricoul burt mycket f u l, aricoul fre d ganska lat).
Adjektivernas komparation sker endast g»enom
att fram för positivus sätta p /u , för att bilda komparativus, ocli 7 p lu , för att bilda superlativms.
I
sednare fallet deklineras artikeln som vanligt, it. ex.
G hert stark,
plu glicri starkare, 7 plu ghert starkast,
Grove r å ,
plu grove,
’l p lu grove,
B ö lla den sköna, plu bölla,
la plu bölla.
Anomal komparation förekommer
s to r , m a \er,
rna\era
stö rre,
7
m a \er,
vid: G ra n d
la vua\era
s tö r s t 5 P itl liten, m ändcr, m ändra m in d re , 7 män­
d e r , la mändra minst; B ong g o d , m io u r, m ioura
b ä ttre ,
7 m iour, la mioura bä st;
Truep myteken,
plu m er, 7 plu mest; P uek kn a p p , mancul mitndre,
7
mancul minst; B ie o n d , piåc sä m re , 7 piäc siämst.
Räkneorden.
U ng, doi,
Cardinalia:
fem. does, tr ä i, h a ter, c in k, sies,
sö tt, o tt, n u e f, dio], undä\, d o d ä \, tred ä |, hatord ä \, kindäf, söidä], dö\ösött, d ö \d o tt, dö\nuef, v in t,
vintung, vintedoi, o s. v. tränta, kar anta, c in h a n ta ,
sossanta, söttanta, ottanta, novanta, c ä n t, milLe.
O rdinalia:
’L prim , la p rim a , 7 second, la seconda, 7 te rz,
la tcrza,
7 guart, la g u arta, 7 qu in t, la quiinta,
7 sest, la sesta.
Längre går G rödnarn sällan i ordi-
‘2 0
nalia, utan n y ttjar sedan omskrifning: J ö sony sui
sö tt, ja g ä r den sjunde, 7 j e sui undäf han är den
elfte. — Vid multiplication nyttjar han ordet jed e
(i engadinskan yada) pl. jedes. — Likaså: uny jed e
en gån g , doi je d e s , kater je d e s , vint je d e s , kar anta
je d e s , ca n t jed e s o. s. v.
P r o n o m i n a Personalia:
F örsta
person.
S in g.
P lu r .
nom . ,lö j a g ,
gen.
M ie
dat.
A
ace.
Mö
N ous vi,
Noit
mö
A
n ou s
N ous
Andra
person,
n.
T u du
V o »I
g.
T ie
V oft
d. A
a.
Tö
Tö
A
vo
V o 1. vö
T r e <1j e p e r s o n .
'/-. lia n, L a 1. öilla h o n ,
Ö ille s d e ,
IT iil
d' öilla
D 'ö illes
A ul
a öilla
A öilles
'L
la
Ö illes
K e c i p r o c u t n : S ö sig.
Possessiva
M ie
T ie
Muslud.
min
'1 m ie
din
Fem.
m ia
la m ia
*I tie
tia
la tia
la sia
S ie
siu
'1 sie
sia
N os t
vår
'1 n o ft
n o sta
la n o i ta
V o st
eder
7 v o ft
v o s la
la v o f ta
S ie
deras 7 sie
sia
la sia
■■■■■■■■■■
30
Demonstrativa:
Fem
Mascu l.
R ä ft
d e n n e , R ä ll
den d e r ,
R iifta
R ä llia
d e I u ä lla
D e R ä ft
d e Iu ill
d e R ä f ta
A R ä ft
a R a il
a R ä f ta
K ä ft
R ä ll
R ä f ta
Anm.
a I u ä lla
R älloa
I t e g g e dessa d e m o n s t r a t i v e r för svin n e r v o k a l e n i van­
ligen
båd e i u l l a l
och
sk rift,
t.
e x . IC ft m a lla d ä t!
R 'll c a ro g n a ! R 'fta m a r o cca ! R 'fta d ia o la ! R 'la fT au sa!
Relativa och Interrogativa m. 11.
Ri
fem.
hvem ,
R ’ll tin a ,
Unq
tg iö
pl.
man,
h v a d , R ’ll u n g
hvilken,
m asc .
h v i l k a , fem. R ’ll
någon,
ognuna; degunq ingen,
R äi ugn
ognung
hvar
och
h va d
en,
fö»r e n ,
a ll,
u n es.
fem.
fem. d e g u n a , plur. d e g u tii, fe im . d e J
gun e.
Verba auxiliaria.
I . V ä\ter vara.
Praesens:
Con ju n ct.
Indicat.
R ’iu sibe
J o son g
T u je s
lu i
’L 1. öilla j e
R ’ul s ib e , k'oilla sibe
N o u s so n g
R ä tio u s so n g se
V o seis
tu sibes
R ä vo sibes
O i , ö illcs j e
R 'ö i s ib e , k'öilles sib e
Imp erf.
J ö fo e
R ’j o fo ss
T u fo e s
R ii tu fo sses
’L f o a , öilla fo a
R 'iil f o s s , k’o illa fo ss
N o u s fa n g
R ä n o tis f u e s s a tig , fo s s a a n g
V o fo e s
R ä vo fo ssa is
Ö i fo a , öilles fo a
R ö i f o s s , k'öilles fo s s
BMMi— ——MH—
B
31
Perfect.
Jö
so n g f l a t
0 . s. v.
K j ö sibe f la t
0.
S. V .
Plusquamperf.
J ö fo e f t a t
0.
S.
K j ö fo ss f t a t
V.
0.
S.
V.
F u tu ru m (i begge modi).
J ö sa re
.
T u sa v e s
L s a r a , öilla sa r a
N o u s sa r o n g
V o sa r e is
O i s a r a , ö illes sa r a
Im perat.
l n fi n i t .
sibes
praes. v ö fte r
fo ss e s
praet. v ö fte r f ta t
sib e ’I
fut.
sa ra
fo ss e ’I
•
'i. A v ä i liafva.
Praisens.
Indicat.
Conjunct.
Jö e
K jö
T u es
Liä tu ebbes
’L
K ö l ebbe
a
ebbe
N ou s ong
Liä nou s o tig se
V io eis
Liä vo eise
Öi a
Li’o i ebbe
Imperf.
J ö ove
K jö
es
T u oves
liä
:L
K ö l es
ova
tu esses
N o u s ang
Liä n ou s a ssa n g
V o oves
Liä vo a ssa is
Ö i ova
K ö i es
52
Perfect.
Conjunct
I n d i c ut.
K 'jb ebbe abu
J u e nbn
Plusquamperf.
J u ove abu
o. s. v.
f f j u es abu
o. i. v.
F uturum (i begge modi).
J ö a vre
T u a vres
’L a v r ä
N ou s avroncf
V o a v re is
Ö i a vrä
Infinit.
Im pe rat.
A väi
E bbes
pr.
L 'cb b e
prsRt. A v ä i abu
V e r b e r n a s böjningar.
Man kan i Grödnerspråket urskilja minst trenne
olika konjugationer. Till den f ö r s t a , som ä r på
en gång den allmännaste ocb den mest regelm ässiga,
liänföra vi alla de v e rb e r, som ändas i praes. infin.
på e ocb i praes. parlic. på ii t. ex. am c (lat. am are),
amä (lat. amatus).
Till denna typ bör imperf. ind.
på o va , lut. på r ä , praes. part. på ang: således ttm ova (am abam ), amerä (am a b o ), amang (am ans).
Ano-
mala verber i denna konjugation äro endast fé g ö r a ,
dé gifva, sté stå, tré draga.
* Son» G rödnerfolkct i allroänbet talar mycket f o r t , upp.slukas
mången b o k st a f, ocb inan bör t. cx. i detta futurum oftast a r é „ a r é s ,
a rä i st. f. a v r é , a v r e s , avrä .
I»e Huldaste Föräldrar
•f
S o n l i g ta c k sa m h et o c h kärlek.