Makroekonomi -‐ Sammanfattning Vad är makroekonomi? 4 marknader står i centrum där varje marknads pris och kvantitet bestäms av utbud och efterfrågan. Varumarknad-‐ Marknaderna för konsumtionsvaror, tjänster, investeringsvaror, offentliga varor och exportvaror. Den allmänna prisnivån sammanfattar priserna på alla dessa marknader och den totala produktionen av varor och tjänster, BNP, utgör kvantiteten på varumarknaden. Finansmarknad (Penningmarknad)-‐ innefattar flera marknader där olika tillgångar såsom aktier och obligationer köps och säljs vilket innebär att den visar efterfrågan och utbudet av pengar. På finansmarknaden ingår kreditmarknaden, marknaden för lånat kapital där räntan (aktieindex) utgör priset, och aktiemarknaden (marknaden för eget kapital) och på den bestäms aktiekurser. Kvantiteten bestäms av den finansiella och reala förmögenheten. Arbetsmarknad-‐ Omfattar marknaderna för många former av arbetskraft. På arbetsmarknaden bestäms priset på arbetskraft (den allmänna lönenivån) samt kvantiteten, vilken utgörs av graden arbetslöshet och sysselsättning. Valutamarknad-‐ Marknaden för utländsk valuta och på denna fastställs priset på valutan vilket är samma sak som växelkursen. Kvantiteten bestäms av export och import. Makroekonomi är studier och analyser av dessa marknader som bygger på tidsserier(statistik) över olika priser och kvantiteter. Tidsserier över makroekonomiska storheter kan delas upp i en kortsiktig och en långsiktig komponent. -‐ Den långsiktiga = trenden – Analyseras inom tillväxtteorin. Tillväxtteorin är den del inom makroteorin som förklarar den långsiktiga utvecklingen av samhällsekonomin. -‐ Den kortsiktiga = cykeln – Studeras inom konjunkturteorin. Konjunkturteorin utgör den del av makroteorin som analyserar de cykliska, kortsiktiga fluktuationerna. -‐ (Avvikelser från trenden utgör konjunkturcykeln) Ex. BNP växer på lång sikt, visas med trendlinjer(’’raka’’ linjer som lutar i den riktning det rör sig). BNP fluktuerar på kort sikt, visas med en ’’sick-‐sack’’-‐ linje (upp och ner) / Mathias Brizzi Qvist Makropolitik Syftet med makroekonomisk teori är att skapa bättre underlag för makroekonomisk politik. Makropolitik brukar delas in i fyra områden: -‐ Allokeringspolitik -‐ Fördelningspolitik -‐ Stabiliseringspolitik (efterfrågepolitik) -‐ penningpolitik (Riksbankens ansvarsområde) -‐ finanspolitik (Regeringens/finansdepartementets ansvarsområde) -‐ Tillväxtpolitik (utbuds-‐ eller strukturpolitik) Allokeringspolitik är inriktad på effektiviteten i resursanvändningen inom samhällsekonomin. Här analyseras frågor som rör finansiering och produktion av offentliga tjänster. Allokeringspolitiken syftar till att öka nivån på BNP-‐
trenden genom effektivare resursallokering. Fördelningspolitiken omfattar de åtgärder inom den offentliga sektorn vilka syftar till att styra fördelningen av inkomster och förmögenheter. Stabiliseringspolitikens mål är att dämpa omfattningen av konjunktursvängningarna. Utjämna användningen av produktionsfaktorerna,-‐ vid högkonjunktur tenderar arbetskraften och kapitalstocken att överutnyttjas,-‐ och vid lågkonjunktur underutnyttjas. Stabiliseringspolitik = efterfrågepolitik,-‐ Styra den totala efterfrågan i samhällsekonomin genom finans-‐ och penningpolitik. Tillväxtpolitikens mål är att hålla en ekonomisk tillväxt samt öka tillväxttakten, dvs. lutningen på trendlinjen. Detta görs genom bättre produktionsmetoder. Kapitel 2 – Makroekonomens verktyg Data och modeller En modell är en förenklad beskrivning av verkligheten som kan framställas verbalt, grafiskt eller matematiskt. En modell har tre ingredienser; den bygger på en uppsättning antaganden och en logisk regel som leder till en slutsats. En modell måste uppfylla följande krav för att vara användbar: -‐ Relevans. (Modellen ska vara relevant i förhållande till frågan) -‐ Logisk konsistens. (Modellens antaganden får inte strida mot varandra) -‐ Antagandena behöver inte vara sanna, men realistiska. Prognoser och förklaringar bygger på modeller. Exogen variabel -‐ Variabel som bestäms utanför modellen, också skiftfaktor. Förändringar i exogena variabler utgör orsaker. Endogen variabel -‐ Variabel som bestäms inom modellen. Förändringar i endogena variabler är effekter av förändringar i exogena variabler. / Mathias Brizzi Qvist Data Den grundläggande observationsenheten för makroekonomiska data är nationen. Finns två typer av variabler: -‐ Beståndsvariabel (stock variable). Variabel som mäts i ett visst ögonblick. Beståndsvariabler mäts i ett visst antal av någon enhet, t.ex. kronor eller personer. -‐ Flödesvariabel (flow variable). Variabel som mäts över en viss tidsperiod. Flödesvariabler mäts i antal enheter per tidsenhet, t.ex. kronor per år. Man använder två typer av observationer för en variabel: -‐ Tidsseriedata = Observationer från olika tidsperioder för ett visst land. Presenteras kronologiskt i linjediagram. -‐ Tvärsnittsdata = Observationer från olika länder vid en viss tidpunkt. Presenteras i stapeldiagram. Data som kombinerar dessa två kallas paneldata. En makroekonomisk panel består alltså av observationer för olika länder som sträcker sig över en längre period. Ekonometri är läran om kvantifiering och test av ekonomiska samband. Regressionslinje är en anpassad linje i punktdiagram som speglar ett eventuellt samband. Kapitel 3 -‐ Nationalräkenskaperna Bruttonationalprodukten, BNP (GDP gross domestic product),-‐ den samlade produktionen för varor och tjänster. BNP mäter nationens betydelse i världsekonomin och används som ett mått för jämförelser över tiden och mellan länder. Långsiktigt – levnadsstandard/betydelse i världsekonomin. Kortsiktigt – hög-‐ och lågkonjunkturer. Tre olika metoder för att räkna ut BNP: -‐ Produktionsmetoden, BNP är summan av förädlingsvärden. -‐ Inkomstmetoden, BNP är summan av arbets-‐ och kapitalinkomster. -‐ Utgiftsmetoden (användningsmetoden), BNP är summan av utgifter för nya varor och tjänster som går till användning minus importutgifter. Det cirkulära flödet illustrerar inkomst-‐ och utgiftsflöden i en ekonomi med endast hushåll och företag. Det inre flödet (realt flöde) består av varor och tjänster (varu-‐ och faktortjänster) som byts mellan hushåll och företag och det yttre flödet (monetärt flöde) är ett penningflöde av utgifter till företagen och inkomster från företagen till hushållen (inkomster och konsumtionstjänster). Dessa flöden måste vara lika stora och är lika med BNP vilket stämmer om vi beaktar följande principer: -‐
-‐
Endast utgiftsflöden för nya inhemskt producerade varor inkluderas i uträkningen. Endast flöden för varor och tjänster som går till slutlig användning / Mathias Brizzi Qvist -‐
-‐
-‐
inkluderas i uträkningen. Osålda varor, s.k. lagerinvesteringar, räknas som en utgift. Vi subtraherar alla utgifter för import, för att inte räkna in utländsk produktion. Alla inkomster delas ut från företaget. Utgiftströmmarna i BNP är 5 olika typer av varor och tjänster som delas upp efter deras karaktär. Vi antar att all produktion finns i företagssektorn (produktionssektorn) vilken även inkluderar offentliga ägda produktionsanläggningar. Företagen producerar 5 olika typer av varor och tjänster vilka köps av 4 olika aktörer (inom parantes): -‐ Konsumtionsvaror (hushåll) -‐ Exportvaror (utlandet) -‐ Investeringsvaror (företag) -‐ Lagervaror (företag) -‐ Offentliga varor (offentliga sektorn) Aktörernas utgifter för dessa varor utgör ett penningflöde till företagen och alla de fem typerna av utgifter innehåller en importdel. Vi måste således subtrahera värdet av importen från summan av de fem utgifterna för att räkna ut BNP från utgiftssidan: 𝐵𝑁𝑃=𝑌=𝐶+𝐼+𝐼L +𝐺+𝑁𝑋 𝑑ä𝑟 𝑁𝑋=𝑋−𝐼𝑀 𝑑ä𝑟 𝑌 = 𝐵𝑁𝑃, 𝐶 = 𝑃𝑟𝑖𝑣𝑎𝑡 𝑘𝑜𝑛𝑠𝑢𝑚𝑡𝑖𝑜𝑛, 𝐼 = 𝐼𝑛𝑣𝑒𝑠𝑡𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔𝑎𝑟, 𝐼L = 𝐿𝑎𝑔𝑒𝑟𝑖𝑛𝑣𝑒𝑠𝑡𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔𝑎𝑟, 𝐺 = 𝑂𝑓𝑓𝑒𝑛𝑡𝑙𝑖𝑔𝑎 𝑢𝑡𝑔𝑖𝑓𝑡𝑒𝑟 𝑓ö𝑟 𝑘𝑜𝑛𝑠𝑢𝑚𝑡𝑖𝑜𝑛 𝑜𝑐h 𝑖𝑛𝑣𝑒𝑠𝑡𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔𝑎𝑟, 𝑋 = 𝐸𝑥𝑝𝑜𝑟𝑡𝑢𝑡𝑔𝑖𝑓𝑡𝑒𝑟, 𝐼𝑀 = 𝐼𝑚𝑝𝑜𝑟𝑡𝑢𝑡𝑔𝑖𝑓𝑡𝑒𝑟 𝑜𝑐h 𝑁𝑋 = 𝑁𝑒𝑡𝑡𝑜𝑒𝑥𝑝𝑜𝑟𝑡𝑒𝑛 Uttrycket kallas BNP-‐identitetet och sambandet beskrivs ofta som BNP beräknat från användningssidan. Inkomstmetoden innebär att summera alla faktorinkomster (arbetsersättning) och driftöverskott (kapitalersättning) i en ekonomi under en viss period. Sambandet mellan inkomstmetod och utgiftsmetoden ges av: 𝐵𝑁𝑃 𝑡𝑖𝑙𝑙 𝑓𝑎𝑘𝑡𝑜𝑟𝑝𝑟𝑖𝑠 = 𝐵𝑁𝑃 𝑡𝑖𝑙𝑙 𝑚𝑎𝑟𝑘𝑛𝑎𝑑𝑠𝑝𝑟𝑖𝑠 − 𝑖𝑛𝑑𝑖𝑟𝑒𝑘𝑡𝑎 𝑠𝑘𝑎𝑡𝑡𝑒𝑟 + 𝑠𝑢𝑏𝑣𝑒𝑛𝑡𝑖𝑜𝑛𝑒𝑟 Försörjningsbalansen. Försörjningsbalansen är en uppställning av BNP-‐
identiteten i en tillgångssida och en användningssida enligt: Tillgång Användning 𝑌 + 𝐼𝑀 = 𝐶 + 𝐼 + 𝐼2 + 𝐺 + 𝑋 Enligt produktionsmetoden (value added) utgör BNP värdet av all produktion mätt som summan av alla förädlingsvärden, vilket innebär försäljningsvärdet av det som produceras (inklusive lager) minus kostnader för insatsvaror. / Mathias Brizzi Qvist De olika metoderna representerar tre olika mätställen i det cirkulära flödet. För utgiftsmetoden är mätpunkten placerad vid utgiftsflödet in i företagen. För inkomstmetoden är mätpunkten placerad vid inkomstflödet ut ur företagen. För produktionsmetoden är mätpunkten placerad inne i företaget. Huvudsyfte med BNP – Göra jämförelser över tiden av landets välståndsutveckling. Fastprisberäkningar görs för att erhålla BNP i fasta priser, därmed är endast kvantitetsförändringar oberoende av inflationen. Real BNP är alltså inflationsjusterad BNP och ett mått på totala kvantiteten varor och tjänster som produceras under ett år i fasta priser, där året vars priser används kallas basår. Motsatsen till detta är nominell BNP, BNP i löpande priser (som ej tar hänsyn till inflationen), -‐ ett mått på totala kvantiteten varor och tjänster som produceras under ett år i löpande priser. Den genomsnittliga prisökningen mellan basåret och det aktuella året går att räkna ut genom att dividera nominell BNP med real BNP. Detta kallas att deflatera och kvoten kallas BNP-‐deflator. 𝐵𝑁𝑃 − 𝑑𝑒𝑓𝑙𝑎𝑡𝑜𝑟 =
𝑛𝑜𝑚𝑖𝑛𝑒𝑙𝑙 𝐵𝑁𝑃
𝑟𝑒𝑎𝑙 𝐵𝑁𝑃
Den relativa förändringen eller tillväxten per år i real BNP definieras som den absoluta förändringen dividerat med startvärdet enligt: Tillväxt i Real BNP =
real BNP år t − real BNP år t − 1
𝑟𝑒𝑎𝑙 𝐵𝑁𝑃 å𝑟 𝑡 − 1
För att mäta den materiella levnadsstandarden används BNP per capita(per person): 𝑅𝑒𝑎𝑙 𝐵𝑁𝑃
𝑅𝑒𝑎𝑙 𝐵𝑁𝑃 𝑝𝑒𝑟 𝑐𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎 =
𝑏𝑒𝑓𝑜𝑙𝑘𝑛𝑖𝑛𝑔
Tillväxt i Real BNP per capita = tillväxt i real BNP – befolkningstillväxt För att levnadsstandarden ska öka måste tillväxten i real BNP vara högre än befolkningstillväxten. Big Mac-‐Index: Hypotetisk växelkurs mot dollar som gör att en Big Mac kostar detsamma i dollar i USA och det andra landet.
Big Mac-‐ Index = Pris per Big Mac i hemlandet i inhemsk valuta / pris per big mac i USA i dollar Köpkraftsjusterad växelkurs (PPP-‐växelkurs) Hypotetisk växelkurs mot dollar som gör att en varukorg kostar detsamma i dollar i alla länder. PPP- växelkurs = priset på en representative varukorg i hemlandet i inhemsk
valuta / priset på en representative varukorg i USA i Dollar
enhet: SEK/USD
/ Mathias Brizzi Qvist Från BNP till disponibel nationalinkomst Bruttonationalprodukten BNP mäter de totala inkomster som genereras inom ett lands gränser. Ett annat mått är bruttonationalinkomsten BNI (GNI, Gross National Income), som mäter de totala inkomster som genereras av permanent bosatta personer i landet under en viss tidsperiod. Nettot av faktorinkomster (löner och kapitalersättning) till utlandet och faktorinkomster från utlandet kallas primära inkomster från utlandet. Definitionen är alltså: 𝐵𝑁𝐼 = 𝐵𝑁𝑃 + 𝑝𝑟𝑖𝑚ä𝑟𝑎 𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡𝑒𝑟 𝑓𝑟å𝑛 𝑢𝑡𝑙𝑎𝑛𝑑𝑒𝑡, 𝑛𝑒𝑡𝑡𝑜 NI = Nationalinkomst
Vid beräkning av BNI i fasta priser tas även hänsyn till att köpkraften av våra inkomster kan ändras relativt utlandet till följd av att bytesförhållandet mellan inhemska och utländska varor och tjänster (terms of trade) ändras. Förledet ”brutto” i begreppen BNP och BNI syftar på att måtten inte tar hänsyn till förslitningen (depreciering) av kapitalstocken under den period som mäts. Det mått som används för att mäta den långsiktigt hållbara produktionsnivån är nettonationalprodukten NNP: 𝑁𝑁𝑃 = 𝐵𝑁𝑃 − 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙𝑓ö𝑟𝑠𝑙𝑖𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔 NNP kan delas upp i arbetsinkomster (löner och kollektiva avgifter) och kapitalinkomster (driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst för enskilda näringsidkare). BNP enligt inkomstmetoden består därmed av arbets-‐ och kapitalinkomster minus kapitalförslitning. 𝑁𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛𝑎𝑙𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡𝑒𝑛 (𝑁𝐼) = 𝐵𝑁𝐼 − 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙𝑓ö𝑟𝑠𝑙𝑖𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔 Den sista raden av begrepp som utgör justerade versioner av BNP är disponibel nationalinkomst där denna även tar hänsyn till internationella transfereringar (gåvor till och från utlandet) enligt: 𝐷𝑖𝑠𝑝𝑜𝑛𝑖𝑏𝑒𝑙𝑛𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛𝑎𝑙𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡 𝐷𝑁𝐼 = 𝑛𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛𝑎𝑙𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡 + 𝑙ö𝑝𝑎𝑛𝑑𝑒 𝑡𝑟𝑎𝑛𝑠𝑓𝑒𝑟𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔𝑎𝑟 𝑓𝑟å𝑛 𝑢𝑡𝑙𝑎𝑛𝑑𝑒𝑡, 𝑛𝑒𝑡𝑡𝑜 𝐷𝑖𝑠𝑝𝑜𝑛𝑖𝑏𝑒𝑙 𝑏𝑟𝑢𝑡𝑡𝑜𝑛𝑎𝑡𝑖𝑜𝑛𝑎𝑙𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡 𝐷𝐵𝑁𝐼 = 𝐵𝑁𝐼 + 𝑛𝑒𝑡𝑡𝑜𝑡𝑟𝑎𝑛𝑠𝑓𝑒𝑟𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔𝑎𝑟 𝑓𝑟å𝑛 𝑢𝑡𝑙𝑎𝑛𝑑𝑒𝑡, 𝑛𝑒𝑡𝑡𝑜 Hur mäter BNP per capita levnadsstandard? För att kunna bedöma för vilka syften och i vilka sammanhang BNP per capita är ett meningsfullt mått är det viktigt att känna till dess svagheter där vi endast är intresserade av jämförelser enligt tidsserie-‐ och tvärsnittsdataperspektivet. Ekonomiska aktiviteter utanför den reguljära marknaden I nationalräkenskaperna ska i princip alla ekonomiska aktiviteter som bygger på frivilliga överenskommelser vara med vilket innebär att hemarbete, illegala aktiviteter och svart sektor ska inkluderas i BNP, men i praktiken ingår endast / Mathias Brizzi Qvist den svarta sektorn. I den mån hemarbetets relativa omfattning skiljer sig mellan länder och perioder blir jämförelserna missvisande vilken delvis kan korrigeras genom att jämföra BNP per sysselsatt. Fritiden Mellan olika länder kan det skilja sig i antal arbetade timmar per år vilket innebär att BNP per arbetad timme gör jämförelsen mer rättvisande. Externa effekter BNP-‐måttet tar endast hänsyn till de externa effekterna på produktionen det innevarande året. Gröna nationalräkenskaper benämns metoder för att beräkna miljöjusterad BNP. Ändliga resurser Förbrukningen av råvaror som är av ändlig natur borde behandlas som kapitalförslitning då denna förbrukning minskar de framtida produktionsmöjligheterna. Produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn Produktivitet anges som produktion dividerat med produktionsfaktorinsatsen. Offentliga tjänster säljs inte på någon marknad vilket innebär att det inte finns några priser som kan utgöra underlag för en beräkning av utgifterna för dessa tjänster och som speglar allmänhetens värdering av tjänsterna. Istället används kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna vilket får till följd att produktivitetsförändringar i den offentliga sektorn inte märks i BNP. Inkomstfördelning BNP kan vara mycket ojämnt fördelad mellan ett lands invånare vilket motiverar att använda mått som tar hänsyn till detta. Nationalekonomin skiljer på effektivitets-‐ och rättviseargument vilket talar för att vi inte ska justera BNP för fördelning utan behålla det som ett mått på den totala effektiviteten i samhället och komplettera med separata mått på inkomstfördelningen. (Gini-‐koefficient) Icke-‐materiella levnadsbetingelser Förutsättningarna för ett gott liv inbegriper en rad faktorer och ändringar i dessa faktorer registreras inte i BNP. Ett grundvillkor för att jämförelser mellan länder ska vara meningsfulla är att beräkningarna för de olika länderna bygger på samma principer. Alternativa indikatorer på levnadsstandard Det är uppenbart att BNP endast är en indikator på materiellt välbefinnande. Att definiera ett mått för totalt välbefinnande eller lycka är svårt, men det finns en del indirekta metoder där man kan urskilja två huvudansatser: enkätundersökningar av upplevd lycka samt förutsättningar för ett lyckligt liv. / Mathias Brizzi Qvist Inom den så kallade lyckoforskningen utnyttjar man enkätundersökningar av upplevd lycka. En huvudfråga är om man blir lyckligare av högre inkomster. Lyckoparadoxen innebär att upplevd lycka ej ökar, eller endast svagt, när genomsnittlig inkomst ökar, samtidigt som skillnaden i lycka mellan fattiga och rika individer är stora. Human development index (HDI) ger ett genomsnitt av indikatorer på hälsa (förväntad livslängd vid födseln), utbildning (andel läskunniga vuxna och andel i utbildning) och materiell levnadsstandard (köpkraftsjusterad BNP per capita). Indikatorerna läggs ihop och presenteras som en indexvariabel med värden mellan noll och ett. Välfärdsindikatorer används också i syfte att göra historiska jämförelser och att studera den ekonomiska utvecklingen. Kap. 4. Finansräkenskaperna och den finansiella sektorn Individens sparande – Att spara är att avstå konsumtion idag för konsumtion i framtiden. Sparar genom att skaffa en tillgång som förväntas bevara sitt värde samt förväntas ge en avkastning som ersättning för att vi inte konsumerar idag. Kan spara på två sätt: -‐
-‐
Realt sparande: nettot av utgifter för köp och försäljningar av reala tillgångar plus reparationer och underhåll minus kapitalförslitningar. Finansiellt sparande: skillnaden mellan disponibel inkomst och totalt utgifter för konsumtionsvaror realkapital(finansiella tillgångar). 𝐷𝑖𝑠𝑝𝑜𝑛𝑖𝑏𝑒𝑙 𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡 − 𝑘𝑜𝑛𝑠𝑢𝑚𝑡𝑖𝑜𝑛𝑠𝑢𝑡𝑔𝑖𝑓𝑡𝑒𝑟 = 𝑡𝑜𝑡𝑎𝑙𝑡 𝑠𝑝𝑎𝑟𝑎𝑛𝑑𝑒 = 𝑓𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙𝑡 𝑠𝑝𝑎𝑟𝑎𝑛𝑑𝑒 + 𝑟𝑒𝑎𝑙𝑡 𝑠𝑝𝑎𝑟𝑎𝑛𝑑𝑒 𝐹𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙𝑡 𝑠𝑝𝑎𝑟𝑎𝑛𝑑𝑒 = 𝑑𝑖𝑠𝑝𝑜𝑛𝑖𝑏𝑒𝑙 𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡 − 𝑡𝑜𝑡𝑎𝑙𝑎 𝑢𝑡𝑔𝑖𝑓𝑡𝑒𝑟 = 𝑑𝑖𝑠𝑝𝑜𝑛𝑖𝑏𝑒𝑙 𝑖𝑛𝑘𝑜𝑚𝑠𝑡 − (𝑘𝑜𝑛𝑠𝑢𝑚𝑡𝑖𝑜𝑛𝑠𝑢𝑡𝑔𝑖𝑓𝑡𝑒𝑟 + 𝑟𝑒𝑎𝑙𝑡 𝑠𝑝𝑎𝑟𝑎𝑛𝑑𝑒) Individens förmögenhet -‐ 𝑁𝑒𝑡𝑡𝑜𝑓ö𝑟𝑚ö𝑔𝑒𝑛h𝑒𝑡 = 𝐸𝑔𝑒𝑡 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙 = 𝑟𝑒𝑎𝑙𝑎 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑎𝑟 + 𝑓𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙𝑎 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑎𝑟 − 𝑠𝑘𝑢𝑙𝑑𝑒𝑟 Balansräkning är en översikt över tillgångar, skulder och eget kapital vid en viss tidpunkt där tillgångar är lika med summan av eget kapital och skulder genom att total förmögenhet betraktas som en post på skuldsidan. Balansomslutningen anger summa tillgångar eller summa eget kapital och skulder. Nationens förmögenhet – Nationalförmögenhet = realkapital + ej reproducerbara tillgångar + finansiell nettoposition Där nationens finansiella nettoposition är nationens nettokrav på utlandet (nettot av utländska tillgångar och skulder). Ej reproducerbara tillgångar innebär kommersiellt och utnyttjade marktillgångar i form av naturresurser. Global förmögenhet definieras som: 𝐺𝑙𝑜𝑏𝑎𝑙 𝑓ö𝑟𝑚ö𝑔𝑒𝑛h𝑒𝑡 = 𝑟𝑒𝑎𝑙𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙 + 𝑒𝑗 𝑟𝑒𝑝𝑟𝑜𝑑𝑢𝑐𝑒𝑟𝑏𝑎𝑟𝑎 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑎𝑟 / Mathias Brizzi Qvist Hävstångseffekten
Ett centralt mått på balansräkningens sammansättning är soliditeten (equity ratio)
vilken mäter det egna kapitalets andel av de totala tillgångarnas värde.
𝑆𝑜𝑙𝑖𝑑𝑖𝑡𝑒𝑡 = !"!# !"#$%"& !"#$å&$'(
!å#
= 1 − 𝑏𝑒𝑙å𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠𝑔𝑟𝑎𝑑 = 1 − !"##$å&$'(
Soliditeten bestäms av företag och individer genom deras val av belåning och speglar
bland annat deras riskvilja. En lägre soliditet innebär ett högre risktagande.
𝑅𝑒𝑙𝑎𝑡𝑖𝑣 𝑓ö𝑟ä𝑛𝑑𝑟𝑖𝑛𝑔 𝑖 𝐸𝐾 =
=
!
!"#$%$&'&
!"##$å&$'(
!"#$ !"#$%"&
𝑥 𝑟𝑒𝑙𝑎𝑡𝑖𝑣 𝑓ö𝑟ä𝑛𝑑𝑟𝑖𝑛𝑔 𝑖 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑠𝑝𝑟𝑖𝑠 𝑥 𝑟𝑒𝑙𝑎𝑡𝑖𝑣 𝑓ö𝑟ä𝑛𝑑𝑟𝑖𝑛𝑔 𝑖 𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑠𝑝𝑟𝑖𝑠
Effekten kallas hävstångseffekt (utväxling) där hävstångens storlek (leverage) ges av
hur många gånger större tillgångarna är än det egna kapitalet. Ju lägre soliditet, desto
större hävstång vilket ger att ju högre belåningsgrad desto större hävstång.
Hävstångseffekten innebär med andra ord att ju större del av ett tillgångsköp som
finansieras av lån, desto större blir den procentuella förändringen av den egna
förmögenheten när värdet på tillgången förändras vilket är ett viktigt inslag i
finanskriser.
Värdering av tillgångar enligt nuvärdesprincipen
Nuvärdesprincipen är den princip som används för att värdera och därmed prissätta framtida intäkter. Ränta-‐på-‐ränta-‐principen används: 𝑋(1+𝑟)5=𝑌 𝑋= A!
1+r !
Mer generellt kan vi säga att ett belopp At som utbetalas t år från nu. Värdet X kallas nuvärdet (present value) av At eller det diskonterade värdet. Nuvärdet är därmed värdet idag av ett löfte om framtida belopp. Priset på en tillgång som lovar en ström av intäkter är därmed nuvärdet av alla framtida intäkter. Nuvärdesformeln visar att det finns ett negativt samband mellan pris och ränta, om räntan ökar går priset på tillgången ner. Sambandet beror på att en högre ränta minskar nuvärdet av framtida intäkter vilket ger nya investerare högre avkastning. / Mathias Brizzi Qvist