Det växande hotet: Hög förekomst av Extended Spectrum Beta‐Lactamase-producerande Escherichia coli på en pediatrisk vårdavdelning vid ett tanzanianskt sjukhus Josefin Bååth Handledare: Nahid Karami, Ph. D, Institutionen för Biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Dr. Grace Kinabo och Dr. Balthazar Nyombi, Kilimanjaro Christian Medical Centre, Moshi, Tanzania Antibiotikaresistenta bakterier orsakar svårigheter att behandla vanliga, tidigare behandlingsbara infektioner såsom urinvägsinfektioner, sårinfektioner och blodförgiftningar, och utgör idag ett av de största hoten mot människans hälsa. Dessa bakterier ökar i hela världen och kan spridas mellan individer i samhället samt på sjukhus. I låginkomstländer såsom Tanzania, där denna studie är utförd, saknas ofta medel och kompetens för övervakning av resistenta bakterier på sjukhuset och ute i samhället. Escherichia coli (E. coli ) är en vanlig tarmbakterie som de flesta bär på. I tarmen är dessa bakterier ofarliga men om de koloniserar urinvägar, sår eller blodbanan kan de orsaka allvarliga infektioner. E. Coli kan bland annat producera enzymerna Extended Spektrum Beta-Laktamaser (ESBL) och karbapenemaser (ESBLKARBA). Dessa enzymer bryter ner vanliga antibiotika som ofta används på sjukhus, inklusive penicilliner och cefalosporiner respektive karbapenemer. Inte sällan är dessa bakterier dessutom resistenta mot andra sorters antibiotika, vilket innebär att få eller inga behandlingsalternativ återstår. Frekvensen av både ESBL-bärande och karbapenemresistenta E. coli ökar över hela världen. Risken att patienter förvärvar ESBL-bärande bakterier under sjukhusvistelse har studerats i andra länder men inte i Tanzania. Situationen beträffande karbapenemresistenta E. coli i Tanzania är även den undermåligt studerad. I detta projekt har vi undersökt förekomsten av kolonisering av ESBL hos barn i avföring vid inskrivning på en pediatrisk avdelning på ett sjukhus i Moshi i Tanzania. Vid provtagningen tillfrågades patienterna om de nyligen behandlats med antibiotika. För att undersöka förändringar i kolonisering av resistenta bakterier i tarmen ställt i relation till antibiotikabehandling togs ett andra prov cirka en vecka efter inskrivning och vi noterade huruvida patienterna behandlats med antibiotika under vårdtiden. Avföringsproverna odlades och analyserades för resistens mot cefalosporiner och karbapenemer. Därefter bekräftades de som ESBL genom molekylärbiologiska metoder. På grund av lokala begränsningar på laboratoriet kunde ESBLKARBA inte bekräftas. Studien visade oroväckande höga resultat gällande förekomst av ESBL hos vårdsökande barn; hela 25% bar på enzymerna. Efter en veckas vårdtid bar 24% av patienterna på ESBL. Detta innebär att vissa patienter var negativa i andra provtagningen, medan andra förvärvade resistens. Ingen korrelation med tidigare antibiotikaanvändning och kolonisering av ESBL i samhället kunde påvisas. Däremot hade de flesta som förvärvade ESBL under vårdtiden behandlats med antibiotika. Den mat som patienterna åt var medhavd av familj och släktingar, och kranvattnet på vårdavdelningen kan ha varit kontaminerat. Vårdpersonalen desinficerade inte händerna mellan varje patient, inte heller bytte man lakan i sängen där proverna togs. Dessa kan alla vara faktorer som bidrog till förvärvandet av ESBL. Att några patienter blev negativa efter en veckas vårdtid kan förklaras av att barn har en instabil flora i tarmen som ofta byts ut. Denna studie talar för att en adekvat antibiotikaanvändning och goda hygienrutiner är viktiga för att minska förekomst och spridning av resistenta bakterier.