Kulturstigen i Karleby
en upplevelsevandring
i tid och rum
Om Du vill uppleva kultur, natur och historia i kombination med motion och frisk luft – ja, då skall du vandra
Kulturstigen i Karleby.
Utmed den markerade stigen, som utgår från hembygdsgården Persgården, träffar du på lämningar efter torp och
backstugor, gammal åkermark där skogen nu står tät och
olika sorters träd – både levande, döda, barkade och hamlade. I Dammahagens våtmark och torrbackar hittar du
blommor, som inte längre finns på så många ställen. Och
du passerar stensatta gropar, som användes för att fånga
varg eller torka lin.
Längs Kulturstigen får du också stifta bekantskap med
bland annat: Läse-mostern Liljas-Stina, som lärde
barnen i Karleby att läsa.
En lång rad soldater, som har kämpat
för kung och fosterland.
Soldatens ladugård, med en miniutställning på logen.
Kanske dessutom några livs levande
får, som betar i en av de återskapade hagarna och som nu bidrar till att
hålla landskapet öppet.
Kulturstigen är
skapad av
Skyltar som berättar
Riksantikvarieämbetet har klassat kulturmiljön i Karleby som
ett riksintresse och motiverar det
så här:
- En av länets bäst bevarade bymiljöer med rundbyns typiska
planmönster och höjdläge.
- Gårdsbebyggelse från tiden
kring laga skiftet 1856, i stort
sett på samma tomter som före
skiftet, äldre vägsystem, jordbruksmarker med stenmurar.
Det som skiljer Kulturstigen från
en vanlig vandringsled är att det här
finns en koncentration av intressanta
saker att se och begrunda och att du
får berättelserna om dem från ett 40tal informationstavlor.
Inledningsvis är Kulturstigens sträckning densamma som för biosfärs- och
pilgrimslederna. Stigen är i hela sin
längd ungefär 2,5 km lång och den är
inte handikappanpassad.
Behöver du rasta eller vill filosofera över det du ser, kan du slå Dig ner
på en bänk och för den hungrige finns halvvägs en fikaplats med bänkar
och bord. Och tycker du promenaden blev ansträngande, vila då Dina
trötta ben i en stol vid Persgårdens örtagård – där finns upplevelser för
flera sinnen.
I den här foldern får du en översiktlig beskrivning av en del av det du
kommer att möta längs stigen.
Dammahagen
I Länsstyrelsen inventering av ängs- och hagmarker uppmärksammades
särskilt Dammahagen för sina höga naturvärden. Genom kontinuerligt
bete och genom att inte tillföra konstgödsel har den äldre floran till stor
del bevarats. Uppe bland enarna kan du se torrbacksväxter som backsippa och kattfot. På fuktigare områden växer bl.a.
grönvit nattviol och jungfru
Marie nycklar. I hagen finns
också en varggrop från tidigt 1800-tal, delvis raserad. Respektera djurägarens
önskan att inte besöka hagen under betessäsongen.
Blomstervandring i Dammahagen.
Korpafallet – dagsverkstorp på Tån
En bit in i skogen, men ändå nära byvägen, låg ett par dagsverkstorp i
kanten av Karleby Tå. Efter att ha läst informationsskylten kan du slå Dig
ner på en bänk och fundera över svunna tiders hårda torparliv.
En bit längre fram kan man ännu ana var de små åkerlapparna har legat, trots att skogen idag står tät.
Torpstugorna låg på
den då öppna ytan
mellan vägen och skogen. I den var de små
oregelbundna åkertegarna insprängda. Idag
växer skog överallt,
men ännu 1960 kunde
byns ungdomar använda ytan längst t.v. som
fotbollsplan.
I gränslandet
Snart lämnar vi en modern ”granåker” och kommer till en gammal ”bondeskog”. Granåkern är ensartad och likåldrig för att passa det moderna skogsbruket. Den gamla bondeskogen är komplex och mångsidig med
många olika trädslag i olika åldrar. Här finns stora gamla tallar och granar intill asp, björk, sälg, rönn mm. Det här är alltså inte bara en ägogräns, utan ett möte mellan ett industriellt förhållningssätt och ett lokalt
blädningsbruk. (Citat ur Ullervad-Leksbergs Hembygdsförenings Årsskrift 2013)
Vi passerar ett par bergknallar,
kallade Rosenbergen. I krönläge på ett av bergen finns lämningar efter en backstuga med
husgrund, stengärdsgård och
odlingsröse. I förgrunden ses
rester av murstocken.
Träd av alla de slag
Längs stigen möter du en mängd olika trädslag, både levande och döda,
ringbarkade och hamlade. Informationstavlorna, som bl.a. berättar om
trädens särdrag och egenheter, har skänkts av Skogsstyrelsen. Du får exempelvis veta varför aspens löv darrar, hur död ved skapar massor av nytt
liv och hur viktig lövskörden en gång var som vinterföda för får och kor.
I blädningsskogen finns en blandning av träd
i alla åldrar och storlekar.
Vid sidan av stigen finns död ved,
både liggande och stående.
Varggropen på åkerholmen
För ett par hundra år sedan var vargarnas härjningar ett av samhällets
största problem. År 1827 förlorade bönderna i genomsnitt 10 djur om dagen året om – bara i Skaraborg!
I den utrotningskamp som inleddes i början av 1800-talet ingick varggropar. De placerades ofta – som här – på en åkerholme nära bebyggelse.
I motsats till i Dammahagen ligger den här lite vid sidan av stigen.
Åkerholmen med fångstgropen i vinterskrud.
Rastplatsen vid Gocko
Ungefär halvvägs finns en rastplats, belägen i en gammal odlingslycka,
som omgärdas av en bitvis välbevarad stenmur. Marken innanför muren
hörde under 1800-talet till två backstugor. Den muntliga traditionen berättar att en av stugorna kallades Gocko. Den var ovanlig, eftersom den
bestod av två våningar – sannolikt unikt för en backstuga. Flera bärträd
och krusbärsbuskar finns ännu kvar på platsen.
Gärdsgården runt Gockos lilla odlingsjord stängde ute de kor som betade på skogen.
Bortom åkern i bakgrunden ligger Rosenbergen.
Naturens kontraster
En minst sagt motsägelsefull natur möter oss innan stigen når fram till
Karlebyvägen. På den vänstra sidan har vi en otillgänglig backe, full med
stora stenar och stenblock, som istiden har lämnat efter sig. På den högra
finns en mjuk och inbjudande beteshage, som delvis består av våtmark.
Den avvattnas genom ett dike, som på våren målas gult av blommande
kabbelekor. Njut av kontrasten: en vild och en vän natur!
Milsten – äldre tiders taxameter
Utkomna på Karlebyvägen passerar vi först ett husartorp och når snart
fram till en milsten.
För att skjutsbönderna skulle få rätt
betalning för resan beslöt man vid
1600-talets mitt att sätta upp avståndsmärken – först i trä, senare i sten.
Milstenarna markerade 1 mil – ¼ mil
– ½ mil – ¼ mil – 1 mil o.s.v. På så vis
kunde de avläsas, oavsett i vilken riktning man reste.
Denna ¼-milsten invid soldattorpet
Lorentzberg sattes upp år 1707 – liksom nästan alla milstenar i Vadsbo.
Och det var förstås bönderna som svarade för arbetet. Stenarna pryds av Karl
XII:s namnchiffer med en kunglig krona över. När metersystemet infördes
1878 upphörde milstenarnas funktion.
Byns knektboställe
När Indelningsverket infördes i slutet av 1600-talet, upplät bönderna
mark – den sämsta i Karleby – till byns två soldater; en ryttare (husar)
och en knekt. Marken var belägen här invid Karleby Tå.
Medan husartorpet,
som syns i bildens bakgrund, är bevarat i sin
helhet, återstår bara ladugården vid knekttorpet Lorentzberg – en
byggnad som idag ägs av
Hembygdsföreningen.
Eftersom den betraktas
som unik, har den renoverats och nu blivit ett litet
”museum över sig själv”.
På vägen fram till ladugården berättar skyltarna
om forna tiders indelningsverk, om torpet och om
dess soldater. Titta in i ladugården, så får du veta
ännu mera om soldatens liv som torpare.
Inne på logen finns en mini-utställning
av skörde- och tröskningsredskap.
Lingropen i Lassegårdens hage
På självhushållets tid gjordes allt hemma på gården – från att odla linet
till att väva linneduken. En lingrop användes när man skulle torka det rötade linet innan det bråkades. Bråka betyder att man krossade linets stam,
ett nödvändigt inslag vid linberedningen.
Genom att elda ved i gropen skapade man en glödbädd som täckte hela
bottnen. Över gropen lades sedan käppar, så att man skapade ett galler.
På det placerades linhalmen för att torka. Så länge linhalmen var spröd av
värmen, var det lätt att bråka den.
Den välbevarade lingropen vid Lassegården t.v.
Hur den användes framgår av bilden t.h., hämtad från Kopparbacken i Lugnås. 1976 torkades
och bråkades lin av medlemmar i Lugnås Hembygdsförening. Ur Tidning för Skaraborgs län.
Runstenar i Karleby
Vid återkomsten till Persgården välkomnas du av en runsten – även om det är lite
fusk. Den är tillverkad i modern tid; på
Leksbergsda’n 1998. Orsaken är att Hembygdsföreningens symbol ända sedan bildandet 1975 har varit en runsten. Det beror
i sin tur på att det finns hela sex runstenar
i Leksberg – ingen annan socken i Vadsbo har mer än en! Av dessa sex finns två i
Karleby. En i trädgården till den östra Lassegården och en nära Kapellplatsen, där en
av Sveriges äldsta kända kyrkor har legat.
Andra stenar vid Persgården
Framme vid manbyggnaden kan du se kvarnstenen från Qvarnstensgruvan
i Lugnås och stampstenar, som användes för att stampa (valka) vadmalskläder. Samtliga kommer från vattenhjulsdrivna verk utmed ån Tidan.
Bara i Ullervads by och vid Trilleholm fanns samtidigt sju mjölkvarnar
och flera stampar.
Här kan Du också prova Din styrka genom att försöka lyfta den 107 kg
tunga ”drängasten”, precis som byns drängar gjorde en gång i tiden. Den
som kunde placera stenen på sin axel ansågs vara en riktig ”karlakarl”.
Blir det för mycket, så testa med ”pojkasten”, den väger bara 67 kg.
Stamp- och lyftstenar. I stampstenarnas tråg placerades vadmalskläderna, som ”stampades” av grova stockar.
Örtagården och humlegården
Persgårdens örtagård är en utmärkt plats att ta igen sig på, om du vill vila
en stund efter vandringen – där finns mycket att titta på. Eller ta med en
kaffekorg, slå Dig ner en stund och bara njut av färger och dofter? Här
kan du uppleva blomning från vår till höst.
I örtagårdens fyra kvarter finner du många välkända växter, men också
mer ovanliga som kardvädd och stenkyndel. Här finns även timjan, salvia
och citronmeliss, som vi idag känner som kryddväxter, men som förr odlades för sin läkande förmåga.
Där humlestörarna står idag fanns i mitten av 1700-talet en betydligt
större humlegård, kanske med ursprung i medeltiden. Humlen odlades
för kottarnas skull – de gav beska åt det hembryggda ölet.
Alla hemman bör ha humlegård, och bonden lägger goda rötter till 40
stänger varje år, till dess det blir 200 stänger. Sker det ej – böte 1 daler
för vart år. Citat ur 1734 års lag, men kravet fanns redan 1442 i Kristoffers landslag.
I Karleby användes ”rishumlegårdar”, där humlens rötter täcktes av ett
tjockt lager med ris för att hålla odlingen fri från ogräs.
Persgården med örtagården i förgrunden
Persgården – hembygdsgård sedan 1975
Persgårdens manbyggnad har rötter i tidigt 1700-tal. 1975 renoverades
den och blev hembygdsgård för Ullervad-Leksbergs Hembygdsförening.
Idag är den centrum för föreningens verksamhet.
Midsommarfirandet samlar tusentals besökare varje år, men här förekommer också många andra arrangemang, exempelvis hantverksdagar
och julmarknad.
Ett antal informationsskyltar vid Persgården berättar både om föreningen
och om byggnader och föremål på gården.
Persgården har mycket gamla rötter i byn och det finns uppgifter som
tyder på att den kan ha varit prästgård under den tid som Karleby kyrka
fanns, d.v.s. fram till omkring år 1400.
Persgården
1920
och 2015
Vill Du veta mer
om bygden eller om hembygdsföreningen?
Vill Du bli medlem
och kanske rent av vara med och utveckla vår verksamhet?
Då skall Du
kontakta oss genom ett besök på vår hemsida:
http://www.ullervad-leksbergs-hembygdsf.se/
eller anmäla Ditt intresse vid något av våra arrangemang!
Vårt programblad hittar Du på anslagstavlan vid Persgården.
Välkommen att
bli en av oss i
Text: Åke Möller Grafisk formgivning: Lars Johansson Tryckt: 2015-04
Pris: 20:-
Kulturstigen i Karleby utgår från Persgården och är 2,5 km lång.
A = Persgården
B = Rastplats