Förskollärares föreställningar om aktivt deltagande i barnens lek
Förskollärares föreställningar om aktivt deltagande i barnens lek Deltagare eller åskådare? Preschool teacher’s beliefs about active participation in children’s play. Participants or bystanders? Maria Hermansson Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet Examensarbete, grundnivå 15 HP Handledare: Inga-Lill Emilsson Examinator: Nina Thelander 2015-06-17 Abstract The purpose of the study is to highlight how preschool teachers reason about their own beliefs about their active participation in the play. The study is a qualitative research method where interviews have been used to talk with four preschool teachers to obtain their perceptions of their participation in the play. I have approached my questions through previous research and theses which turns to play and preschool teachers' involvement. The result of my study shows that preschool teachers see differently on their active participation, but they think that active participation is essential for the development of the play and that by being involved in the play in different ways will create interaction and interactivity. The result also shows that preschool teachers find great joy in participating in the play, and also that many relationships will be established by participation in the play. Keywords Participation, preschool, preschool teacher, play, relationship, interaction Sammanfattning Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärarna resonerar kring sina egna föreställningar om deras aktiva deltagande i leken. Studien är en kvalitativ undersökning där metoden intervjuer har använts för att prata med fyra förskollärare för att få deras uppfattningar om deras delaktighet i leken. Genom tidigare forskning och avhandlingar som vänder sig mot lek och förskollärares delaktighet har jag närmat mig mina frågeställningar. Resultatet av min undersökning visar att förskollärarna ser olika på hur aktivt deltagande ser ut, men de tycker att aktivt deltagande är viktigt för lekens utveckling och att man genom att vara delaktig i leken på olika sätt skapar samspel och interaktivitet. Resultatet visar även att förskollärarna upplever stor glädje av att delta i leken, samt att även många relationer etableras vid delaktighet i leken. Nyckelord Deltagande, förskola, förskollärare, lek, relation, samspel Innehållsförteckning Inledning ...............................................................................................................................1 Syfte...............................................................................................................................................1 Frågeställningar ....................................................................................................................................... 1 Forsknings- och litteraturgenomgång ...................................................................................2 Leken som redskap och meningsskapande process .................................................................................... 2 Leken som styrning och maktuttryck ........................................................................................................ 2 Föreställningar om förskolan .................................................................................................................... 3 Barns hantering av situationer genom lek ................................................................................................. 3 Barns tankar om lek ................................................................................................................................. 4 Teoretiska utgångspunkter ...........................................................................................................4 Sociokulturellt perspektiv ........................................................................................................................ 4 Metodologisk ansats och val av metod ...................................................................................6 Etiska överväganden ................................................................................................................................ 7 Utformande av intervjufrågor ................................................................................................................... 7 Urval ....................................................................................................................................................... 7 Genomförande ......................................................................................................................................... 8 Reliabilitet och validitet ........................................................................................................................... 8 Resultat och analys ..............................................................................................................10 Förskollärarnas uppfattningar om delaktighet i leken ..............................................................10 Närvarande förskollärare........................................................................................................................ 10 Aktiva förskollärare ............................................................................................................................... 10 Källa till inspiration ............................................................................................................................... 11 Sammanfattning..................................................................................................................................... 12 Förskollärarnas aktiva deltagande.............................................................................................12 Samspel ................................................................................................................................................. 12 Glädje.................................................................................................................................................... 13 Leka på samma villkor ........................................................................................................................... 13 Sammanfattning..................................................................................................................................... 14 Relationer i leken ........................................................................................................................14 Förskollärarnas förhållningssätt.............................................................................................................. 14 Kompisrelation ...................................................................................................................................... 15 Omsorgs- och känslorelationer ............................................................................................................... 15 Sammanfattning..................................................................................................................................... 16 Sammanfattning av resultat .......................................................................................................16 Diskussion ...........................................................................................................................18 Resultatdiskussion ......................................................................................................................18 Förskollärarnas uppfattningar om delaktighet i leken .............................................................................. 18 Förskollärarnas aktiva deltagande........................................................................................................... 18 Relationer i leken ................................................................................................................................... 19 Metoddiskussion .........................................................................................................................19 Fortsatt forskning .......................................................................................................................20 Referenser............................................................................................................................21 Bilagor .................................................................................................................................23 Bilaga 1........................................................................................................................................... Bilaga 2........................................................................................................................................... Inledning Leken i förskolan är en mycket viktig del som förskollärarna enligt förskolans läroplan ska främja och stödja barnen i (Skolverket, 2010). Detta är något jag under utbildningen har blivit mer medveten om, och därför vill studera i mitt examensarbete. I Utbildningsdepartementet (2010), som ligger till grund för den reviderade läroplanen, kan man läsa att det som förskolans läroplan bygger på är att barns lärande och utveckling är interaktivt och relationellt, vilket betyder att det sker i samspel med omgivningen. Detta innefattar att barn lär sig i socialt samspel med både barn och vuxna i den miljö som förskolan utgör. Interaktivt innefattar vad som händer mellan i detta fall de vuxna, förskollärarna, och barnen. Vad skapas det för relationer genom leken? Vidare kan man läsa att syftet med läroplanen är bland annat att synliggöra och fånga upp kvaliteten i samspelet mellan vuxna och barn för att nå förskolans olika målområden. Detta vill jag undersöka i förskolan, och höra vad förskollärarna har för tankar och åsikter runt. I förskolans läroplan kan man läsa: ”Lärandet ska baseras på såväl samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra.” (Skolverket, 2010, s.7) Av egen erfarenhet både från arbete i förskolan och från den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, VFU, så har jag sett att detta kan vara mycket olika från förskola till förskola. Även om alla förskolor jag varit på har utgått från läroplanen som styrdokument så har tolkningarna av vad som står att läsa i den skilt sig mycket. I vissa fall har jag upplevt att förskollärare tycker att de stör, och förstör leken vid för mycket inblandning. Andra förskollärare har uttryckt att barnen behöver få vara i fred ibland, att ”fröken inte behöver vara med och peta i allt”. Vid andra tillfällen har jag upplevt att en del förskollärare tycker att deras deltagande i leken styr upp, eller för leken vidare och utvecklas i en annan riktning. Detta finner jag intressant och vill titta närmare på, vilken uppfattning har förskollärarna om uppdraget som man har som verksam förskollärare. Hur skulle förskollärarna kunna utmana och stimulera mer med sitt förhållningssätt? Hur interagerar de vuxna med barnen för att få ett mer aktivt deltagande i leken? Vilka tankar har förskollärarna om detta, och vilka verktyg kan användas för att utveckla ett mer relationellt möte/samspel mellan vuxna och barn? Hur kan detta se så olika ut med tanke på att man har samma styrdokument att utgå ifrån? Min studie ska utgå från förskollärarnas föreställningar, hur ser deras uppfattning ut om hur de själva deltar aktivt i leken? Syfte Syftet med det här examensarbetet är att synliggöra hur förskollärare resonerar om sina föreställningar om aktivt deltagande i leken. Frågeställningar Vilka uppfattningar har förskollärarna om uppdraget om aktivt deltagande i leken? Vad anser förskollärarna om deras eget aktiva deltagande i leken? Vilka relationer skapas när man som förskollärare deltar aktivt i leken? 1 Forsknings- och litteraturgenomgång Tidigare har det gjorts forskningsstudier om förskollärares syn på lek och lärande. Nedan kommer jag presentera det som är relevant för min forskning i dessa studier. Leken som redskap och meningsskapande process Enligt Gunilla Lindqvist (2011) så är lekpedagogik ett gestaltande arbetssätt där det skapas lekvärldar. Detta ger en lekpedagogik där interaktiva möten mellan vuxna och barn främjas. I ett samspel mellan vuxna och barn växer en gemensam lekvärld fram. Detta innebär ett aktivt arbetssätt från förskollärarens sida, de vuxna gestaltar olika figurer och handlingar som gör att temat i lekvärlden utvecklas vidare i enlighet med barnens och de vuxnas dialog. Lindqvist (2011) betonar i sin studie om lekvärldar att den vuxnes betydelse är mycket stor i deltagandet i leken. Det räcker inte med att den vuxne deltar på barnens villkor. Efter bara ett par dagar ville barnen i Lindqvists studie ha nya utmaningar och se andra utvecklingar i leken. Hon menar vidare att genom att man som förskollärare deltar i leken, då främst rollek, får en annan roll i barnens ögon. Man går från att ha varit en nästan anonym lärare till att bli någon, någon som är spännande och intressant och ger sig själv olika roller i leken. Lindqvist (2002) tar även upp i sin artikel Lekens estetik hur viktig leken är. Hon menar på att grunden för barns skapande finns i leken, det är i leken som barnet tolkar och dramatiserar sina egna upplevelser. Leken är en historia där barnet berättar och skapar en lekvärld. Det som utmärker barnets fantasiprocess finns i leken i form av kulturella och estetiska aspekter, och berättelserna och leken hänger tätt ihop. Genom att barn och vuxna leker tillsammans skapas lekvärldar där möten mellan konst, som dramatisering, kan ske och utvidgas. Vidare menar Lindqvist (2002) att man genom ett lekpedagogiskt arbetssätt kan ha mycket att vinna. Genom att låta leken stå i centrum kan vuxna och barn tillsammans se verkligheten i ett nytt ljus. Denna pedagogik bidrar till att skapa nya betydelser och sammanhang, i motsats till att barnen enbart ska upptäcka de kunskaper som redan finns för att sedan lära in dessa. Lindqvist (2002) skriver ”Jag tror på mötet mellan barn och vuxenperspektiv, ett integrerat synsätt”(s.11). Leken som styrning och maktuttryck Charlotte Tullgren (2004) genomförde en studie i hur leken används som ett redskap för styrning i förskolan och hur barnen såg på pedagogernas delaktighet i leken. Hennes doktorsavhandling heter Den välreglerade friheten – att konstruera det lekande barnet. Tullgren har utgått från ett maktperspektiv som utgår från filosofen och historikern Michel Foucaults teorier. Det övergripande syftet i hennes avhandling är därmed att belysa förskolan som en arena för politisk styrning, där leken som sagt utgör ett redskap i denna styrning. Genom att undersöka olika förskolor och se hur pedagogerna använde sig av leken i sitt arbete inom förskolans verksamhet fick Tullgren syn på att pedagogerna sa en sak men sedan gjorde något annat när leksituationen väl utspelade sig. Detta fick Tullgren fram genom att använda sig av intervjuer som metod, både med barn och vuxna. Hon utförde även videoobservationer av leken för att kunna se sekvenserna igen och upptäcka andra saker som hände och som inte kom fram i intervjuerna. Genom att filma lekar där pedagogerna deltog eller fanns i närheten av leken fick hon en bild över hur deltagandet faktiskt gick till, att deltagarna beskrev en bild av verksamheten som inte stämde överens med hur de faktiskt betedde sig i verksamheten. 2 I Johansson och Pramling Samuelsson (2006) studie kan man läsa om en undersökning de har utfört där de tittar på hur barnen försöker bjuda in förskollärarna på olika sätt i sin lek. De ger exempel på ett antal situationer där barnen prövar olika strategier för att få med den vuxne i sin lek. En del av de vuxna nonchalerar barnen och är inte alls öppna för deltagande, medan andra tonar in och utvecklar leken tillsammans med barnen. I ett av exemplen låter förskolläraren barnet ta lära-ut rollen genom att barnet får visa hur man gör skuggfigurer på en stol. Detta visar på ett samspel där båda parter både ger och tar och utvecklar leken tillsammans. Ett annat exempel är när ett barn kommer fram till en förskollärare och bjuder denne på en kopp, förskolläraren tolkar detta som kaffe och barnet spelar med, detta visar på att barnen försöker knyta an till den vuxnes perspektiv då kaffedrickande kopplas ihop med att vara vuxen. Detta kallar de för att läraren är en medlekare och på så vis kommer med i barnens lek (Johansson & Pramling Samuelsson, 2006). Föreställningar om förskolan Boel Henckels (1990) avhandling Förskollärare i tanke och handling – en studie kring begreppen arbete, lek och inlärning, utgår från en studie över hur man kan få större kunskap om några av förutsättningarna för den pedagogiska verksamheten i förskolan, och att se vad som faktiskt händer i barngruppen. Henckel fokuserar på uppfattningar och föreställningar som förskollärare och lärarkandidater har. Detta gjordes med hjälp av intervjuer som sedan analyserades. Resultatet skilde sig en hel del och många tankar om förskolan som institution dök upp. Hennes observationer visade också att förskollärarna inte alltid agerade utifrån den syn de uppgav vid intervjuerna. En uppfattningskategori i Henckels (1990) avhandling är att leken är barnens arbete. Att leken är så viktig för barnen, och att de vuxna måste ha respekt för detta och vara uppmärksamma på att barnen får det utrymme de behöver för sin lek. En vanlig uppfattning bland de intervjuade personerna i Henckels (1990) studie är att leken är ett pedagogiskt verktyg, något som förskollärarna använder sig av för att planera den pedagogiska verksamheten. En annan uppfattning är att leken ska ses som terapeutisk nödvändighet. Att leken är en nödvändig effekt av barnets känslor och behov, genom leken kan barnen leva ut sina känslor och visa till exempel rädsla och ömhet. Detta är en nödvändighet för barnets utveckling och att de vuxna därför ska ha ett väldigt återhållsamt förhållningssätt för att inte störa leken. Detta skulle då kunna leda till att leken till exempel avbryts i förtid och inte får lekas klart. Men en intressant aspekt i just denna uppfattning att lek är terapeutisk, är att när den vuxne väl är med och leker så är det för att den vuxne också behöver leva ut sina känslor. Detta är intressant, att alla som deltar i leken ligger på samma nivå. Vidare hävdar Henckel att allt som sker i förskolan är viktigt, att förskollärarna ska vara ett föredöme i verksamheten och vägleda barnen både genom leken, och de vardagliga sysslorna samt att utforska omvärlden. Barns hantering av situationer genom lek Agneta Simeonsdotter Svensson (2009) skriver i sin avhandling Den pedagogiska samlingen i förskoleklassen. Barns sätt att erfara och hantera svårigheter att barn väldigt ofta tar till lek 3 för att hantera svåra och/eller besvärliga situationer. Och att om ett barn hittar på lekmöjligheter så har andra barn ofta lätt att uppfatta leksignaler och hänga med i leken. Detta menar Simeonsdotter Svensson att många vuxna, i vissa situationer, uppfattar som att smita från ”arbetet” och förskolläraren ofta tillrättavisar barnen och säger till dem att sluta leka och arbeta färdigt först, för att få leka sedan. Många av barnen blir väldigt besvikna och nedstämda av detta bryska sätt av att avbryta deras lek. Författaren menar att barnens öppenhet respektive smygande när det gäller lek för att hantera svåra situationer beror väldigt mycket på hur den vuxne agerar i samspel med barnen. Om den vuxne är mer tillåtande så är leken mer öppen, och om den vuxne bestämt säger ifrån så kommer en del barn ändå att försöka leka. Fast då genom att smyga med leken. Barns tankar om lek Marie-Louise Hjorth (1996) har i sin avhandling Barns tankar om lek genomfört en undersökning om hur barn uppfattar lek i förskolan. Genom intervjuer med barn, samt genom observationer, har Hjort kommit fram till att barn har ett starkt behov av att uttrycka sig i leken och få ”leka färdigt” utan att bli avbrutna av vuxna. Detta kan ställa sig på tvären ibland om en förskola har väldigt inrutade rutiner, då barnen inte alltid känner sig redo att leka när förskollärarna säger att det är dags. Och likadant när ”lektiden” är slut så kanske barnen är mitt i en lek och blir väldigt frustrerade om de inte får slutföra den. Barnen i Hjorths undersökning ger även en bild av att förskollärarna ibland ägnar sig åt andra saker när barnen leker och kanske förespråkar mer lugna lekar. Detta resulterar enligt Hjorth i att barnen ibland drar sig undan när de leker vildare lekar, vilket innefattar att inte alltid säga till vuxna om någon till exempel skadar sig. Hjorth menar att detta problem skapas av att förskollärarna inte är delaktiga i leken. Hjorth hävdar vidare att det finns ett antal forskare och pedagoger som ägnat sig åt att studera de vuxnas roll i leken och kommit fram till att deras roll och förhållningssätt i leken är av största betydelse. Teoretiska utgångspunkter Med hjälp av teorier kan man förstå och tolka forskningsresultaten på ett bättre sätt. Teorin utgör en grund och en ram för den forskning som bedrivs (Bryman, 2011). Nedan kommer jag att beskriva det perspektiv jag utgår från i min studie. Sociokulturellt perspektiv Jag tänker utföra min studie med det sociokulturella perspektivet som ”glasögon” och utgå från att lärande sker i samspel med andra. Det sociokulturella perspektivet betonar att barnen lär sig i ett sammanhang, detta är relevant eftersom jag vill undersöka hur förskollärare interagerar och deltar aktivt med barnen i leken. Inom det sociokulturella perspektivet finns ett begrepp som kallas appropriering, detta betyder att de kollektiva mönstren som uppstår blir rekonstruerade genom att ett vägledande samspel sker mellan barnen och de omsorgspersoner som rör sig runt barnen, till exempel förskollärarna. Detta skapas genom personlig aktivitet inom rutiner och den dagliga kontexten (Hundeide, 2006). Den person som utvecklade teorin som ligger till grund för detta sociokulturella perspektiv var Lev Semjonovitj Vygotskij. Han hävdade att man lär sig i samspel med andra. Detta innebär att man har kunskap, färdigheter och förmågor som redan finns i kroppen, och dessa 4 väntar på att få användas och blommar upp vid samspel. Den närmaste utvecklingszonen handlar alltså om skillnaden mellan det som barnet kan utföra själv, och sen tillsammans med någon som är mer kompetent. Barnet befinner sig inom sin utvecklingszon och blir ledsagad och utmanad att följa med in i nästa utvecklingszon av den mer kompetenta, och genom detta samspel erövrar barnet ytterligare kunskap (Vygotskij, 1995). Vidare ansåg Vygotskij att utvecklingen ska ses som en dynamisk process (Jerlang och Ringsted, 2006). Fantasi, lek och kreativitet är viktiga nyckelord för Vygotskijs teori om leken, han framhåller hur viktig fantasin är för en människas utveckling. Vidare hävdar Vygotskij att det är de vuxna som har ett ansvar för barnets utveckling, utvecklingen är därigenom socialt betonad (Jerlang och Ringsted, 2006). En människa i full harmoni är inte kreativ; Vygotskij hävdar att människan är lat i sin natur och gör inte mer än nödvändigt, det är verkligheten och fantasin som föder varandra. Uppfattningen om att barnet har mer fantasi än vuxna stämmer inte enligt Vygotskij, men barnen är mer närvarande i sina fantasier och har större tilltro till dem än vuxna. Därför kan barnens värld uppfattas som mer magisk än en vuxen persons fantasi och föreställningsförmåga. Dock har vuxna mer möjlighet till fantasi genom att vuxna har levt längre och kunnat samla på sig ett mer digert erfarenhetsförråd. Vidare förespråkar Vygotskij en aktiv pedagog som är i dialog med barnet (Vygotskij, 1995). Detta kan tolkas som ett interaktivt och relationellt förhållningssätt, där samspelet sker mellan den vuxne och barnen. Genom samspelet uppstår relationer som utvecklas i olika banor vartefter samspelet fortlöper. Detta är centralt i Vygotskijs teori, att barn som handleds av mer kompetenta kamrater och vuxna kan prestera mer än vad de hade kunnat göra på egen hand (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006). Löfdahl (2004) hävdar att Vygotskijs teori om lek och fantasi kan ses som ett sätt att tolka verkligheten, att på så vis göra den mer hanterbar och rikare. Ju rikare barnens verklighet är, desto rikare blir barnens fantasi och omvänt. Vidare anser Löfdahl att vi måste använda vår fantasi för att kunna ta till oss andras erfarenheter. Begreppet mediering är centralt i Vygotskijs teori. Mediering är det som utspelar sig mellan den lärande, och det begrepp som ska läras och som underlättar inlärningen. Mediering är nyckeln till Vygotskijs tankar och något som var djupt rotat hos honom (Smidt, 2010). Vygotskij hävdade att våra interaktioner med omvärlden alltid medieras med hjälp av samhällets tecken eller kulturella redskap. För barnen som finns i förskolans kontext medieras varje interaktion med den fysiska och sociala omgivningen genom de tecken och kulturella redskap som finns att tillgå. Ett tecken är en kombination av mening och form. Till exempel en trafikskylt, dess yttre form är en sak gjord av metall, medan dess meningsinnehåll är information eller en varning om till exempel en snäv kurva. Detta gör den till ett tecken utifrån sociokulturellt perspektiv. På detta sätt kan människor förmedla sina tankar och idéer i världens kommunikationssamhällen (Smidt, 2010). Ett annat begrepp i det sociokulturella perspektivet är imitation. Detta är ett ord som betecknar vad som händer när en person imiterar en annan persons uppträdanden. Genom att barnen studerar varandra och de andra vuxna som finns runt dem så lär de sig saker genom att imitera vad den andra gör. Detta är en form av samspel som är mycket värdefullt enligt Smidt (2010). 5 Metodologisk ansats och val av metod Här kommer jag presentera den metod jag använt mig av och redovisa hur genomförandet gått till. Metoden jag tänker använda för att samla in det empiriska materialet som behövs för att utföra min studie är en kvalitativ metod, intervjuer. Kvalitativa metoder är oftast talade och handlar om verbala formuleringar där utsagorna sker verbalt och instrumenten man använder för att få fram informationen är det traditionella ”ordet” (Backman, 2008). När man vill använda sig av intervjuer passar ett kvalitativt angreppssätt bra enligt Dalen (2008), eftersom det fokuserar på upplevelsedimensionen som personen i fråga man intervjuar har upplevt och blir då inte bara en beskrivning av de förhållandena man vill undersöka. Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wägnerud (2009) påvisar att använda sig av intervju som metod kan vara ett bra sätt att få med all information, förutsatt att man har inspelningar av intervjuer. På detta sätt kan man gå tillbaka och lyssna igenom intervjuerna om och om igen. Genom detta kan man lättare få med alla nyanser i samtalet och få en bättre överblick över det empiriska materialet. Svenning (2003) menar att en kvalitativ metod passar bra på ett mindre material, där statistiska sammanställningar kan vara svårt att genomföra. Vidare kan intervju som metod ge ett djup som till exempel en observation inte ger, intervju gör att man kommer förbi här-ochnu-situationen. Detta medför att man kan titta framåt eller bakåt i tiden och på så sätt få fram erfarenheter som är viktiga för svarspersonen (Løkken och Søbstad, 2009). Det man behöver tänka på med intervju som metod är att man inte enbart ställer ja och nej frågor. Att man har lagt ner mycket tanke på sina frågor och formulerat dem på ett bra sätt. God förberedelse är a och o för denna metod, och att man som intervjuare verkligen fokuserar på sin formulering. På detta sätt kan följdfrågor ställas och man kan förhoppningsvis med hjälp av dessa frågor kunna få en djupare kunskap och upptäcka fler nyanser av det man vill titta närmare på (Lantz, 2013). En sak att ta med i beaktningen som Backman (2008) tar upp är att man kan formulera om sina frågor om man känner att man kört fast och inte kommer vidare i sin intervju. I intervjun kommer jag utgå ifrån ett antal förbestämda frågor, samtidigt som det gärna får bli en diskussion kring en del frågor där förskolläraren utvecklar sin syn sitt aktiva deltagande i leken. Detta medför att det blir en blandning mellan strukturerad och halvstrukturerad intervju, en så kallad semistrukturerad intervju (Dalen, 2008). Frågorna är öppna för en diskussion, och frågorna ska leda till en djupare nyansering av förskollärarnas uppfattning om deras aktiva deltagande i leken. En sak att tänka på som intervjuare är att man inte leder frågorna och intervjun för mycket utan att man ger utrymme för både frågorna i sig samt även att man låter intervjupersonen, respondenten, ta plats, på detta sätt kan fler intressanta saker komma upp till ytan än om man håller benhårt på sina färdiga frågor. Løkken och Søbstad (2009) menar att utfyllnads- och kompletteringsfrågor är viktigt att ha med vid en intervju. Dessa kan vara planerade men 6 också helt improviserade frågor som man kommer på vid intervjutillfället. På detta viset kan man få mer detaljer som gör helhetsbilden mer komplett. Etiska överväganden Då jag har tänkt använda mig av intervju som metod i min studie ställer det vissa krav på de etiska övervägandena. Ett samtycke behövs från personerna som ska medverka i intervjuerna. I denna studie är det förskollärare som jag ska intervjua och de kan själva ge sitt samtycke. Hade det varit barn som skulle intervjuats hade det behövts ha vårdnadshavarnas samtycke. En första kontakt med förskolechefen på den utvalda förskolan tas via mail, där jag beskriver att jag just nu håller på med mitt examensarbete på förskollärarutbildningen och att området jag valt att skriva om är förskollärarnas uppfattning om deras aktiva deltagande i leken. Efter samtycke från förskolechefen tas kontakt med de förskolelärare som vill delta och de kommer informeras skriftligt om hur studien kommer gå till och att de naturligtvis kommer vara helt anonyma och inte benämnas vid sina riktiga namn i arbetet (Vetenskapsrådet, 2011). Den etiska delen av ett examensarbete är mycket viktig och något man ska tänka över ordentligt. Då alla personer man använder sig av i sin studie har rätt att dra sig ur vid vilken tidpunkt som helst utan att ge någon förklaring till detta kan det vara bra att ha flera valmöjligheter, detta påpekar Löfdahl (2014) att det är viktigt att tänka på. Nyberg & Tidström (2012) menar på att om de svarande, informanterna, är tydligt informerade om att de kommer vara anonyma i studien kan svarens tillförlitlighet bli större. Utformande av intervjufrågor Løkken och Søbstad (2009) framhåller att de inledande frågorna och kommentarerna kan visa sig vara avgörande för hur resten av intervjun fortskrider. Detta funderade jag en hel del över, hur jag kan ”bryta isen” på ett bra sätt. Intervjun inleds med att fråga hur länge förskollärarna har arbetat på förskolan. Detta för att ställa en inledande fråga som inte kan bli fel, här har ju personen i fråga svaret direkt. Vidare kommer en fråga om vilken åldersgrupp de arbetar med. Efter att ha börjat med två faktafrågor, som Lantz (2013), benämner frågor som är stabila över tid, så går jag över till en blandning av åsikts-, attityd-, och känslolägesfrågor. Detta görs för att få fram mer fylliga svar och väcka en slags diskussion, att personen ska börja diskutera med sig själv och vidga sina svar. Som Dalen (2008) benämner intervju, är detta ett tillfälle när utväxling av synpunkter sker, att man som forskare ber om informantens åsikter och uppfattningar. Forskarens egna åsikter och uppfattningar ska lämnas utanför intervjun och man ska fokusera på den man intervjuar. Att man som intervjuare använder sig av ögonkontakt och verbal liksom icke-verbal kommunikation. Urval Jag valde att intervjua 3-5 förskollärare på en förskola. Detta för att få flera individers syn på samma område. Att jag valde just förskollärare att intervjua beror på att jag själv utbildar mig till detta yrke, och är intresserad av andra verksamma förskollärares uppfattningar och åsikter om mitt valda område. Eftersom det bara arbetar kvinnliga förskollärare på den valda förskolan deltar bara kvinnor i min undersökning. 7 Förskolan ligger i en liten ort i en mindre kommun. Förskolan ligger i anslutning till en skola, och består av 2 avdelningar med 20 barn på varje avdelning. Jag kommer hädanefter benämna förskolan som ”Blomstergården” och avdelningarna ”Vitsippan” för 1-3 åringar, och ”Tussilagon” för 4-6 åringar. Detta är påhittade namn och har ingen anknytning till den verkliga förskolan. Fördelningen över de deltagande förskollärarna är 1 person från Vitsippan och 3 personer från Tussilagon. De personer som deltog i intervjuerna har arbetat som förskollärare i olika utsträckning, deras erfarenhet sträcker sig mellan 1 till 27 års arbete i förskolan. Personerna benämns hädanefter som: Jessica, Annika, Lisa och Sandra. Jessica, Lisa och Sandra är på avdelningen Tussilagon där de äldre barnen går, 4-6 år och Annika är på Vitsippan med de yngre barnen, 1-3 år. Genomförande När syftet med min studie var färdigformulerat började jag att titta runt på olika förskolors hemsidor som kunde vara relevanta för min undersökning. Det jag tittade efter var personaltätheten på förskolorna för att få kontakt med så många intresserade förskollärare som möjligt. Från början var tanken att en första kontakt skulle ske via mail, men då tiden var knapp togs en första kontakt med förskolechefen på de aktuella förskolorna via telefon. Efter visat intresse av förskolechefen på en av förskolorna skickades ett informationsmail till denne, där även en samtyckesblankett bifogades, som de berörda förskollärarna fick ta del av. Efter påskrift och samtycke av fyra förskollärare kunde intervjuerna bokas. På grund av förskollärarnas schema fick intervjuerna läggas under två dagar på förskolan. Intervjuerna genomfördes i förskolans personal/matrum. En person åt gången intervjuades. Jag använde mig av block och penna för att kunna föra anteckningar och spelade även in intervjuerna på min mobiltelefon. Val av plats gjordes av förskolechefen, med hänvisning till att just detta rum användes oftast inte med undantag för tiden runt lunchtid, och på grund av detta fungerade som ett lugnt och tyst rum. Efter att intervjuerna var genomförda, samma dag, började arbetet med att transkribera det empiriska materialet jag fått fram genom mina frågor. Jag skrev ner allt material som spelats in och skrev även rent de anteckningar jag fört. Efter detta skrevs alla frågor och svar ner på datorn som anteckningar. Sedan skrevs dessa anteckningar ut och sedan använde jag mig av tre olika färgpennor som jag sedan strök under allt i materialet som kunde passa till respektive frågeställning. När detta var gjort kunde jag börja se mönster i svaren som jag sedan kunde skriva ner i resultatet. Reliabilitet och validitet Enligt Svenning (2003) menas med reliabilitet att resultaten ska vara tillförlitliga och reliabiliteten kan vara låg eller hög. Jag har samlat in mitt material genom att genomföra fyra intervjuer med fyra förskollärare som fick samma förutsättningar att delta, och de genomfördes på ett likartat sätt. Att svaren sedan skilde sig åt beror troligtvis på förskollärarnas personliga syn på delaktighet i lek. Under varje intervjutillfälle har jag använt mig av en mobiltelefon för att ta ljudupptagning, för att senare vid bearbetning kunna gå tillbaka och lyssna om jag uppfattat det förskollärarna beskriver rätt. 8 När jag skrev min intervjuguide utgick jag från mina frågeställningar för att kunna täcka in det jag vill undersöka. Jag tyckte att mina frågor var konkreta och tydliga, men under intervjuerna märkte jag ibland att frågorna gick in varandra och att svaren blev liknande på en del frågor. Mina intervjuer är av kvalitativ sort och med detta som grund drar jag en slutsats att reliabiliteten är låg eftersom intervjuerna gav så olika svar, trots att det genomfördes på liknande sätt. Skulle studien genomföras på en annan förskola med fyra andra förskollärare skulle troligen svaren bli annorlunda. Vidare skiljer Svenning (2003) på undersökningens inre och yttre validitet, där han förklarar att inre validitet handlar om själva undersökningen, hur denna läggs upp och att ”rätt” frågor ställs till ”rätt” personer. Utifrån mitt syfte med den här studien valde jag att ställa frågor till förskollärare och deras aktiva delaktighet i leken. De svaren jag fick in tycker jag har ringat in och besvarat mina frågeställningar, och på grund av detta tycker jag att min undersökning har en hög inre validitet. Vidare har jag utifrån resultatet på min studie skapat mig en bild över hur förskollärare ser på sitt aktiva deltagande i leken, och kopplat detta till tidigare teorier, och utifrån detta bedömer jag att även den yttre validiteten är hög. Yttre validitet handlar om möjligheterna att generalisera konkret från ett urval till en population, men även mer abstrakt från en specifik studie till en allmän teori (Svenning, 2003). 9 Resultat och analys Här kommer jag redovisa de resultat som framkommit under de fyra intervjuer jag gjort med förskollärarna. Jag har sammanställt intervjuerna i en sammanhängande text med en kort sammanfattning efter varje fråga. I texten kopplas intervjumaterialet till forsknings- och litteraturgenomgången samt även det sociokulturella perspektivet. Jag använder citat av vad förskollärarna har sagt för att förtydliga resultatet. Repetition av frågeställningarna: Vilka uppfattningar har förskollärare om uppdraget om aktivt deltagande i leken? Vad anser förskollärarna om deras eget aktiva deltagande i leken? Vilka relationer skapas när man som förskollärare deltar aktivt i leken? Förskollärarnas uppfattningar om delaktighet i leken Jag inleder resultatet med att redovisa vilka uppfattningar som förskollärarna hade om deras delaktighet i leken som framkom under intervjuerna. Närvarande förskollärare Något som förskollärarna nämnde i intervjuerna var att en stor del av deras uppdrag i leken är att se till att alla barn får vara med på något vis. Att man som vuxen har ett ansvar att känna av atmosfären för att se till så inget barn blir lämnat utanför. Här fanns olika åsikter om hur man bäst åstadkommer detta. Medan en del tyckte att man bäst kontrollerade detta genom att vara en del av leken, tyckte andra att man var tvungen att ta ett steg tillbaka och se leken utifrån för att kunna upptäcka och avhjälpa dessa situationer som kan uppstå när ett barn inte får eller kan ta för sig i leken. Detta tar Hjorth (1996) upp, för att kunna upptäcka om barnen till exempel skadar sig i en lek behövs närvarande förskollärare. En uppfattning som kom fram under intervjuerna var att man som vuxen har en övervakande roll och därför inte kan ge sig hän helt åt att delta i leken. Men att man fanns där för att hjälpa till att styra leken och se till så inget hände under tiden leken pågick. På grund av detta tyckte några att man som förskollärare fick ta ett steg tillbaka för att på så sätt behålla överblicken över leken och se till att reglerna för den aktuella leken följdes. Detta tar Tullgren (2004) upp, att leken blir ett slags redskap för styrning på förskolan. Att man behåller makten i leken genom att vara i bakgrunden istället för att delta aktivt. Jessica ansåg att barnen behövde få leka utan störande inslag från vuxna, att hon deltog genom att vara vid sidan om men inte i själva leken. Liknande tankegångar fick Henckel (1990) som svar i sin studie. Om den vuxnes medverkan sågs som störande eller inte i leken berodde mycket på vilken lek som pågick för tillfället menade Lisa och Annika på, att man fick vara väldigt lyhörd när man ville delta i leken. Aktiva förskollärare Förskollärarnas tankar om aktivt deltagande i leken delade gruppen lite, en del av förskollärarna tyckte att man aktivt deltog i leken när man var på golvet med barnen, eller satt och lekte med lego eller pusslade. Sandra uttryckte sig såhär: 10 ”Jag tänker inte att aktivt deltagande måste vara att jag springer runt och spelar basket, aktivt deltagande för mig kan lika gärna vara att sitta och kamma och klä på barbiesarna eller leka med lego, men att jag faktiskt GÖR något!” Detta resonemang återfanns i de andras tankegångar också. Att man som förskollärare ska vara med i där det händer, i leken. Annika uttryckte sig såhär: ”För att delta aktivt krävs att vi är på golvet hos barnen och faktiskt är med och leker”. Jessica menar att aktivt deltagande kan ske när man är närvarande i samma rum som leken sker: ”Jag tänker mig att jag deltar i leken när jag finns tillgänglig att svara på frågor som barnen har, till exempel när de spelar ett brädspel. Eller som när de pusslar, att man kan ge dem tips på att börja med hörnbitar och kantbitar, och kolla efter samma färger och matcha ihop”. Att man är ett stöd för barnen samtidigt som man deltar i leken på barnens villkor kallade Lisa för att ha två roller i leken, dels den då stödjande där man som vuxen hjälper barnen och ”servar” med till exempel att plocka ner saker som ska användas i leken eller är behjälplig som domare i basketmatchen, men även att man är med och deltar aktivt i leken. Detta menar Lisa på att det inte behöver vara aktivt deltagande som att man är med och springer, utan kan lika gärna vara att man sitter i soffan och läser, huvudsaken menar hon är att man faktiskt gör något, inte bara är passiv. Detta synsätt märktes av i flera av intervjuerna. Att man som vuxen finns med och är ett alternativ för barnen att bjuda in i leken, men även att man som vuxen ibland bjuder in sig själv i leken. Detta för att kunna se vad som händer i leken på ett mer förståligt och övergripande sätt. Källa till inspiration En sak som förskollärarna var överens om är att de som förskollärare alltid ska finnas tillgängliga som en källa till inspiration för barnen. Samtidigt som de ska ta in vad barnen tycker och tänker ska de inte alltid bara delta i leken på barnens villkor utan även inspirera dem till att utveckla leken vidare. Som Annika säger; ”Jag kan tillföra nya idéer och inspirera till nya lekar. Jag kan bryta väl inrutade koder som till exempel att bara tjejdockor får ha klänningar. En del barn kan nästan bli lite förskräckta i början, men brukar tycka att det är roligt när de ser att det funkar det också. Jag tycker det känns som att barnen lättare kan acceptera en del förändringar i deras synsätt när en vuxen visar vägen”. Barnen bestämmer när de vill leka och på vilka villkor, men förskollärarna har ändå en stor möjlighet att påverka och integrera, att man som Henckel (1990) uttrycker det, kan använda sig av leken som pedagogiskt verktyg för att utveckla och komma vidare i sin verksamhet. Förskollärarna är ett föredöme och vägleder barnen genom leken (Henckel, 1990). Detta är något som Lisa berättar att hon tänker mycket på i den vardagliga verksamheten. Hon säger, ”Jag anser att min roll är att föregå med gott exempel och visa hur man ska bete sig mot andra”. Även Jessica är inne på samma spår att förskollärarna ska vara förebilder för barnen och föregå med gott exempel, och lära barnen medmänsklighet och empati. Jessica menar att 11 förskollärarnas roll är att uppfostra barnen och ge dem en bra start i livet, samt en bra grund att bygga vidare på. ”Min roll som förskollärare anser jag är att skapa ett samspel där barnen lär sig av mig men även av varandra. Inspirera till lek där alla får vara med” (Jessica). Detta kan kopplas till ett sociokulturellt synsätt, att man lär sig genom samspel. Förskollärarna menade på att det inte bara är barnen som lär sig av varandra, utan att barnen lär sig av dem, förskollärarna, men att de också lärde sig av barnen. Flera av förskollärarna påpekade att det är viktigt att barnen inte tror att det bara är fröknarna som kan allt, de är inga allvetande gudar som en förskollärare uttryckte sig. Att man som vuxen vågar delta på barnens villkor i leken och ge sig hän kom också fram under intervjuerna. Sammanfattning Alla var eniga om att man som förskollärare ska finnas där för barnen, alltid tillgänglig oavsett om man är med i leken eller finns vid sidan av. Barnen ska känna sig trygga och veta att det alltid finns någon att vända sig till, att förskollärarna finns där för deras skull. Vidare var uppfattningen om att förskollärarnas uppdrag var att inspirera och tillföra nya idéer till barnen i deras lekar något som var genomgående genom alla intervjuer. Att man som vuxen kan föra leken vidare och bryta invanda mönster och roller, koda om rum och saker så att leken blev vidare och mer tillåtande. Genom att visa barnen att man kan köra med bilar i hemvrån eller pussla i kuddrummet hjälper man till att koda om. Samspel och att alla får vara med var också något alla påpekade, att barnen lär sig att alla är lika mycket värda genom leken på ett bra sätt. Förskollärarnas aktiva deltagande Förskollärarna såg olika på sitt aktiva deltagande, och vad som kommer fram ur det aktiva deltagandet. Här presenterar jag de olika mönster som kom fram under intervjuerna. Samspel Barnen känner av att man som vuxen har roligt när man deltar och på detta sätt bildas ett samspel som kan vidareutveckla verksamheten enligt Lisa. Detta är något Lindqvist (2011) framhåller, lekpedagogik främjar interaktiva möten mellan barn och vuxna. Den vuxnes deltagande är viktig i leken, då kan den komma med nya utmaningar och föra leken vidare. Alla förskollärarna uttrycker detta, att man genom att delta i leken som vuxen kan inspirera och utmana barnen i deras lek. Jessica ser sig själv som ett stöd, inte som en aktiv deltagare i leken. Hon finns till hands för barnen om det behövs, men bjuder inte ofta in sig själv i leken. Genom att finnas till hands, vare sig det är i leken eller bredvid så etableras samspel mellan de vuxna och barnen menar förskollärarna på, och tankar om att man blir någon när man deltar i leken framkom under flera intervjuer. Detta är något som Lindqvist (2011) framhåller, att man blir någon för barnen. Detta uttrycker sig Sandra om, hon menar på att deltar man inte i leken och har koll på vad barnen leker är man ingen att räkna med enligt barnen. Då tappar man deras förtroende. Man måste då bevisa sin ”lekaktighet” för barnen. Ett samspel är inte fast förankrat när det väl har uppkommit, utan kan försvinna igen om man inte vårdar det tillsammans med barnen. Att man som vuxen visar att man verkligen försöker är viktigt. En uppfattning som kom fram var att när man som vuxen deltar i leken så blir barnen ”större”, att barnen tar ett vuxenperspektiv. Här lyser det sociokulturella perspektivet igenom igen, att 12 man är på samma nivå som barnen och inte ser sig som huvudet högre än barnen. Barnet får omsorgsrollen och får bestämma över fröken, detta var uppskattat enligt Annika på Vitsippan med de yngre barnen. Samspelet blir då ännu mer givande för alla inblandande menar Annika på. Glädje Något som var som en röd tråd genom intervjuerna var att man som vuxen hade roligt tillsammans med barnen när man deltar i leken. Att detta gjorde dagarna och arbetet i förskolan till något verkligt givande och lustfyllt delade förskollärarna uppfattning om. De vill ha roligt på dagarna och leker gärna tillsammans med barnen, inte bara för barnens skull utan för sin egen också. Förskollärarna visar på ett engagemang för glädjen i leken. Att man har roligt tillsammans i förskolan främjar verksamheten och för leken vidare och genom detta kan man använda leken till så mycket mer än bara något som sker mellan mer planerade aktiviteter enligt Lisa. Genom att delta aktivt i leken och ha roligt tillsammans med barnen bildas samspel och relationer etableras, förskollärarna uttryckte många gånger att det är i leken det händer. Att man ska uppskatta och använda sig av leken som ett glädjefyllt redskap i verksamheten på förskolan. Flera av förskollärarna berättade dock att de gärna hade velat delta mer i leken än de gör idag. Men de upplevde att allt runtomkring i verksamheten tog för mycket tid, som till exempel administrativa uppgifter som att svara i telefon och skriva schema med mera. Leka på samma villkor Genomgående i alla intervjuer var tankar om att förskollärarna ses som förebilder när de deltar i leken. Barnen imiterar det de vuxna gör i leken, och detta tyder på det sociokulturella perspektivet (Smidt, 2010). Att detta kunde vara både positivt och negativt talade alla om på olika sätt. En del hävdade att deras medverkan kunde hämma barnen och därigenom göra leken mer ”vuxenvänlig”, barnen tilldelade de vuxna de roller eller leksaker som barnen själva inte ville vara eller ha att leka med. Detta berättade Sandra om, att hon till exempel ofta fick ta rollen som pappa eftersom den var minst populär bland barnen. Vissa barn använde sig av detta, att ge den vuxne de mindre uppskattade rollerna, som Sandra pratade om, för att på så sätt visa att de hellre lekte själva, medan andra sa det rakt ut att de ville leka själva. Då fick man nöja sig med det och inte fortsätta försöka delta menade förskollärarna på. Men när barnen var positiva till de vuxnas deltagande så blev leken väldigt givande och alla var överens om att deltagandet gjorde dagarna roligare, oavsett hur man såg på deltagandet. Simeonsdotter Svensson (2009) menar på att barn hanterar svåra situationer genom leken som barnen sen leker för att kunna bearbeta vad som hänt. Detta menade Lisa att man även som vuxen gör. När man ska prata om något som är av känslig natur och man inte vet hur man ska angripa problemet påvisar Lisa att man kan leka detta tillsammans med barnen. På så vis gör man ett svårt ämne till en lek där barnen kan ta till sig, men även den vuxne får leva ut sina känslor. Detta framhåller även Henckel (1990) i sin studie, att alla oavsett ålder behöver leva ut sina känslor för att på detta sätt bearbeta olika situationer i livet. Att man som vuxen kan tona in och se hur leken utvecklas innan man avbryter eller bjuder in sig själv i leken är viktigt enligt förskollärarna. Barnen uppskattar inte när de vuxna tar en roll som ligger ovanför barnen i deras lek, att man som vuxen nedvärderar och ser deras lek som 13 barnslig. Man måste som vuxen kunna leka på samma villkor som barnen och inte göra leken för ”vuxenvänlig” som Annika uttryckte sig. Sammanfattning Samtliga förskollärare uttrycker att man genom aktivt deltagande i leken etablerar ett samspel mellan alla deltagare. Att man även genom leken kan överbrygga klyftor såsom ålder och fysiska förutsättningar. Vidare måste man som vuxen kunna tona in och känna efter om barnen verkligen vill ha med vuxna i leken, att man befinner sig på samma nivå och visar sig öppen och mottaglig för barnens lek och påvisar att man bara för att man är vuxen inte vet och kan allt, utan att alla kan lära av varandra är också viktigt för dessa fyra personer. Detta kan kopplas till det sociokulturella perspektivet, där lärande sker i samspel mellan de deltagande parterna (Smidt, 2010). Många gånger under intervjuerna kom kommentaren: ”Det är ju i leken det händer!”, detta var de alla överens om. Relationer i leken Många relationer skapas när förskollärarna är delaktiga i leken. Här presenterar jag de mönster som kom fram vid bearbetningen av det empiriska materialet. Förskollärarnas förhållningssätt Förskollärarnas förhållningssätt är mycket viktigt när relationer skapas i leken, att man som vuxen är så tillåtande att barnen vågar och känner sig trygga med att bjuda in de vuxna till deras lek enligt förskollärarna. Detta kan man koppla till läroplanen (Skolverket, 2010) som beskriver att förskolan ska erbjuda en trygg miljö som inbjuder till lek. En förskollärare kan delta i leken och agera som en inspiration till att få fler barn att delta och visa att alla kan ha roligt och delta på lika villkor. Men samtidigt så behöver man som förskollärare kunna avväga varje leksituation och anpassa sin delaktighet. I vissa lekar så uppskattar inte barnen att en vuxen vill vara med. Sandra sade i intervjun: ”Jag tror det beror på leken och situationen. En del barn blir lite sura eller illa till mods om fröken är bättre än barnet. Men sen kan man leka och ha jätteroligt tillsammans när det bara flyter på och allt är bra. Man måste lära sig att se när det passar sig eller inte”. Hon menar på att genom att man redan har en etablerad relation med barnen så kan både barnen och hon som vuxen uttrycka sig när det gäller delaktighet. Det är okej för henne om barnen säger nej till hennes förfrågan, och barnen lyssnar på henne som vuxen. Detta bygger på det ömsesidiga samspelet som växt fram enligt Sandra. Detta behandlar Simeonsdotter Svensson (2009) i sin avhandling, att man som vuxen tänker på hur man beter sig mot barnen och hur man vårdar relationen mellan sig. Att man inte är över barnen i sitt sätt och avbryter bryskt deras lekar och så vidare. Den sociala relationen nämns ofta vid intervjuerna, att man har roligt tillsammans verkar vara den viktigaste komponenten vid delaktighet i leken enligt förskollärarna. De interaktiva mötena mellan vuxna och barn värderas högt av alla fyra, genom att föra en dialog med barnen skapas relationer som sedan kan användas vid till exempel skapande av lekvärldar. Detta påvisar även Lindqvist (2011), att en aktiv förskollärare värderas högt i förskolans verksamhet. 14 Den är viktigt att den talade relationen fungerar bra, och den är mycket viktig enligt förskollärarna. Genom den sociala relationen skapas även förståelse för att vi alla är olika men ändå lika mycket värda enligt Lisa. Att man genom leken skapar relationer som inte hade uppstått annars är också något som lyfts under intervjuerna. Kompisrelation En relation som förskollärarna uttryckte under intervjuerna var en form av kompisrelation. Lisa tycker att man upprättar en slags kompisrelation med barnen när man aktivt deltar i leken. När förskollärare skrattar och har roligt ihop med barnen så ser barnen att de faktiskt kan göra saker på samma nivå som vuxna och det får barnen att känna sig stoltare och får bättre självförtroende enligt flera av förskollärarna. Som Annika uttryckte sig: ”Jag tror barnen känner sig större när en vuxen leker på deras villkor”. Att man genom att delta på samma nivå som barnen får en ”kompisroll” istället för att vara en fröken och ett överhuvud i gruppen. ” Man kan påverka sin relation med barn mycket lättare om man deltar aktivt”, menar Lisa, och berättar vidare att hon inte vill att barnen ska se henne som ”en gud som sitter inne med alla svaren”. Återigen kommer tankegångar om samspel upp, att man lär av varandra i samspelet och skapar relationer genom leken. Omsorgs- och känslorelationer En relation som beskrivs är omsorgsrelationen, att man som vuxen inte bara kan ge sig hän i leken utan att man måste ha en överblick över leken för att kunna avstyra bråk och underlätta leken. Detta menar Jessica är den viktigaste relationen på förskolan, att barnen vet att de kan gå till henne med, som hon uttrycker det, stort som smått. Detta påpekar Henckel (1990), att man ska vara på samma nivå som barnen, men att man som vuxen även måste kunna ta omsorgsrelationer som alltid finns med i verksamheten. Jessica talar om att i lekrelationen uppskattas frökens deltagande mycket, till exempel vid lekar som tagen och på vintern vid pulkaåkning. Då blir relationen både en slags omsorgsrelation där fröken finns behjälplig med att putta på i backen eller dra upp pulkan igen. Men även kompisrelationen finns med, barnen vill gärna att den vuxne åker med i pulkan och man har roligt tillsammans. Även en annan form av känslorelation nämns. Denna växer fram ur samspelet som bildas när de vuxna deltar i leken hävdar förskollärarna, dessutom så växer barnens respekt för förskollärarna när de ser att vuxna tar barnen på allvar och deltar i leken på barnens villkor. Detta, menar Annika, gör att barnen lättare kan prata med dem som förskollärare om jobbiga saker som de inte vill prata med andra barn om. ”De öppnar sig lättare mot oss vuxna. Till exempel om det är ett barn som har problem med något kan det lättare ty sig till någon som är med i leken enligt mig” (Annika). Även Jessica är inne på samma spår och menar att ju mer respekt barnen har för förskollärarna, ju bättre lyssnar de när det verkligen gäller, till exempel om det skulle hända en olycka och alla barnen måste avbryta det de håller på med och samlas omgående. Även en form av vuxenrelation uttrycker förskollärarna. Lisa säger: 15 ”Jag känner att barnen tar till sig när jag deltar och visar att jag också har kul, det gör att barnen får ännu roligare. Till exempel när barnen leker i hem-vrån, en del tycker att det är lite barnsligt, men om en vuxen deltar höjs statusen för det rummet”. Leken utvecklas ibland till en mer vuxnare lek, barnen vill ibland vara ”vuxna” och göra vuxna saker som till exempel fylla i schema eller svara i telefon enligt Lisa. Detta talar Johansson och Pramling Samuelsson (2006) om, att barnen ibland försöker etablera en vuxenrelation för att lättare fånga in förskollärarna i sin lek genom att ta ett vuxenperspektiv som till exempel att dricka kaffe för att det är en ”vuxen” sak att göra. Enligt Annika är sådana situationer bra tillfällen för att låta barnen ta vuxenrollen och lära ut till de vuxna, då får relationen mer djup och kan utvecklas så att bandet mellan de som deltar i leken blir starkare. Sammanfattning Förskollärarna är överens om att det skapas många olika relationer när de som vuxna deltar aktivt i leken. Leken ses som en väg där man kan gå åt olika håll, de vuxna lär barnen men också att de vuxna lär sig av barnen. Leken består av och bygger på samspel och är något som är föränderligt och formas av alla som deltar. Förskollärarnas förhållningssätt är väldigt viktigt för vilka relationer som skapas enligt samtliga förskollärare, och hur öppen man är för barnens åsikter och regler för leken. Förskollärarna uttrycker också att den viktigaste relationen är den som bygger på gemensam glädje och tillfredställelse över att ingå i en lek tillsammans. Som Lisa uttrycker sig: ”En av fördelarna med jobbet på förskolan, man får uppleva så mycket roligt tillsammans med barnen, guldkornsbanken fylls ständigt på!”. Sammanfattning av resultat Efter att ha genomfört alla intervjuer och jag nu kan jämföra alla fyra resultat så kan jag se att samtliga förskollärare tycker att det är viktigt att stämma av med barnen innan man som vuxen går in aktivt i en lek. Att man tar ett steg tillbaka och tar in situationen, och att man godtar ett nej. Det är inte alltid barnen vill ha en vuxen med i leken och detta måste man respektera som vuxen. Något som även togs upp var att man är med i leken på samma villkor som barnen, detta påpekades som en viktig komponent, att man skulle ge sig hän och verkligen leka. Som Annika uttryckte sig: ”För att delta aktivt krävs att vi är på golvet hos barnen och faktiskt är med och leker”. Men även att man kan se aktivt deltagande som något man gör när man befinner sig i samma rum men inte leker aktivt kom fram. Förskollärarna var också överens om att barnen imiterar det de vuxna gör, och att den vuxne har stor betydelse i leken oavsett hur deltagandet ser ut. Att man har ett uppdrag som förskollärare att alltid finnas tillgänglig och se efter barnens behov var också något som kom fram under intervjuerna. Återkommande mönster under alla intervjuer är att glädjen är viktig i leken, att man har roligt tillsammans med alla som deltar, vuxna som barn. Även vuxna har en lust till att leka och finner det tillfredställande att delta i leken. Samspelet är även det något som anses som grundläggande för ett gott aktivt deltagande i leken samt att förskollärarna inspirerar till vidare lek och är en medlekare. Sammanfattningsvis är det svårt att skilja ut de olika delarna av svaren då de ofta går in i varandra. Samspel, relationer och deltagande ligger nära varandra och det är svårt att dela upp i helt rena kategorier, och svaren väver ofta in i varandra. 16 Utifrån mina frågeställningar är slutsatserna att: Förskollärarna ser sig själva som förebilder i leken, någon som barnen imiterar. Deras uppdrag är att inspirera barnen i deras lek till att utveckla och föra leken vidare samt att bryta gamla mönster genom att förskollärarna deltar aktivt i leken. Att man som vuxen ska föregå som ett gott exempel i leken genom att visa till exempel respekt och empati, detta visar på ett sociokulturellt synsätt enligt Smidt (2010) samt att förskollärarna använder sig av läroplanen (Skolverket, 2010) i sin verksamhet. Förskollärarna anser också att man som vuxen alltid ska finnas som ett stöd och finnas tillgänglig för barnen, att se till så att alla får vara med i leken. Synen på aktivt deltagande är varierande, men alla var överens om att det innebär att man faktiskt gör något. Genom aktivt deltagande i leken etableras ett samspel i leken mellan alla deltagare enligt förskollärarna. Att man som vuxen kan tona in och känna av leksituationen, att våga ge sig hän och följa barnens regler ansåg förskollärarna som viktigt. Samt att man som vuxen vågar visa både att man har roligt i leken och att man som vuxen inte vet allt, utan kan lära sig av barnen. Ett aktivt deltagande av en vuxen kan också leda till att överbrygga klyftor som till exempel ålderskillnader, koder och fysiska hinder. Att förskollärarna känner stor glädje över att delta aktivt i leken. Att många relationer skapas under tiden som de vuxna deltar aktivt i leken var alla förskollärarna överens om, känslo-, sociala och kompisrelationer var några exempel som kom fram under intervjuerna. Den viktigaste relationen är den som bygger på glädje enligt förskollärarna. Deras förhållningssätt var viktigt för skapandet av relationerna, en öppen förskollärare skapar mer relationer än en inbunden och bestämmande enligt dem. 17 Diskussion Då min studie innehåller uppfattningar från fyra personer från samma förskola är inte resultatet något generellt resultat utan ett resultat från en begränsad studie. Något som har blivit mer klart under arbetets gång är att yrket som förskollärare är mycket komplext och svårt att dela upp i raka linjer, även om frågorna var uppdelade i intervjuguiden så vävs de ändå ihop och svaren går in i varandra. Mönstren jag upptäckt går också i varandra och därför kan olika frågor ha samma resonemang och liknande svar. Resultatdiskussion I den här delen av diskussionen kommer jag försöka besvara mina frågeställningar genom att koppla resultatet till det teorietiska perspektivet och tidigare forskning, samt tillföra mina egna reflektioner. Jag har medvetet valt litteratur som har med förskollärarnas delaktighet i leken att göra. Förskollärarnas uppfattningar om delaktighet i leken Resultatet överensstämmer med Hjorth (1996) när hon beskriver att en av förskollärarnas viktigaste uppgifter i verksamheten är att intressera sig för barns lek och att delta i den. Detta visar att en förskollärare värdesätter barnens lek och ser den som något värdefullt för både barnen själva, verksamheten men också för den vuxne själv. Även Lindqvist (2011) beskriver detta, att man som förskollärare engagerar sig i leken för att få syn på barnens motiv och mål med leken. Detta synsätt delades av förskollärarna på Blomstergården, de delade med sig av åsikter som stödjer detta resonemang på många olika sätt. Bland annat att man som vuxen växer tillsammans med barnen och skapar samspel som i sin tur leder till relationer som kan utvecklas i många olika riktningar. Resultatet visar att man som vuxen ska vara öppen och bjuda in, men samtidigt måste man ändå vara den vuxne med det yttersta ansvaret. Man kan inte helt och fullt gå upp i leken utan måste alltid ha en översikt över verksamheten. Det är en smal balansgång mellan att ge sig hän men samtidigt ha kvar tillräckligt mycket kontroll så inte situationen blir ohållbar. Detta brottades en del förskollärare i min undersökning med, att vara den vuxne men samtidigt vara på barnens nivå. Förskollärarnas aktiva deltagande Hjorth (1996) anser att förskollärare måste skydda barnens lek från yttre intrång, att rutiner som till exempel måltider kan störa en lek som är i full gång. Då måste man som förskollärare kunna tona in detta och skjuta lite på rutinerna så leken kan hinna lekas färdigt. Om man som vuxen då skyddar leken från detta intrång, ger den tid och själv aktivt deltar skapas större förutsättningar för att leken kan utvecklas vidare. Flera av förskollärarna uttrycker en önskan om att kunna göra detta, flytta på sina rutiner och tidsscheman, för att kunna delta mer aktivt i leken än de för tillfället gör. Hjorth menar att för hårda rutiner kan leda till att förskollärarna inte deltar aktivt i leken i så stor utsträckning som barnen själva önskar vilket då gör att barnen drar sig undan och leker vildare lekar som förskollärarna inte har någon översikt över. Detta är intressant tycker jag när man ställer det mot det som kom fram under Jessicas intervju. Jessica uttryckte att hon inte ville delta aktivt i leken just för att kunna ha översikt över hela gruppen och finnas behjälplig om det skulle inträffa något. Detta ställer sig helt mot Hjorths åsikter som menar att det är i leken man har översyn. Jag ser en möjlig slutsats att man måste våga släppa på kontrollen lite och ha roligt, men samtidigt ha en övergripande syn på hur leken fortlöper oavsett om man deltar aktivt eller håller sig på kanten av leken. 18 Att förskollärarna uttryckte sådan glädje och entusiasm över att delta i leken var överraskande och inte något jag hade förväntat mig. Detta var något mycket positivt och påvisade att förskollärarna har ett engagemang för leken och att delta aktivt i denna. Det är inte helt vanligt, av min egen erfarenhet, att förskollärare har en sådan stor lust att delta i leken. I läroplanen (Skolverket, 2010) kan man läsa att lärandet ska baseras på ett samspel mellan vuxna och barn precis som barnen lär av varandra. Detta visade förskollärarna på Blomstergården att de tagit till sig i sin verksamhet. Det fanns många tecken på detta i resultatet från intervjuerna. Relationer i leken Att barnen gömmer undan sin lek om förskolläraren inte är tillräckligt tillåtande och mottaglig tar Simeonsdotter Svensson (2009) upp, detta kan kopplas till de interaktiva möten som uppstår när de vuxna deltar i leken. Är förskolläraren öppen och inte använder leken som ett redskap för att styra barnen och verksamheten kommer barnen vara öppna tillbaks och ha förtroende för den vuxne. Detta bygger på samspel som kan knytas till det sociokulturella perspektivet (Smidt, 2010). Förskollärarna i intervjuerna visade ett sociokulturellt synsätt även om det inte uttrycktes rent ut av dem. Det sociokulturella perspektivet lyste även igenom i förskollärarnas diskussion om att man som förskollärare är en förebild och att barnen tar efter de vuxna, imiterar. Som Lindqvist (2011) betonar är den vuxnes betydelse mycket viktig för leken, ett aktivt arbetssätt främjar relationer och lekvärldar i verksamheten. Att man som vuxen måste tillföra utmaningar och utveckla leken var alla förskollärarna överens med Lindqvist om, att man inspirerar barnen till vidare och mer tillåtande lekar. Lindqvist menar också på att man när man som vuxen deltar i leken blir ”någon”, detta talade Sandra om vid sin intervju. Att hon som vuxen fick en annan roll i verksamheten i stort när hon började delta i leken. Samt att hon genom detta blev någon att räkna med även utanför lekvärlden. Detta kan kopplas till Johansson och Pramling Samuelsson (2006) där de menar att läraren är en medlekare och får då vara med i barnets lekvärld på samma villkor. Detta är en väldigt positiv syn på vuxnas delaktighet i leken, jag håller med Henckel (1990) att man som vuxen också lever ut känslor i leken. Det är en bra ventil för alla som deltar. Detta gör att man som vuxen får mer respekt för barnen och deras lek, och att man ger dem det utrymme de behöver för sin lek oavsett om man deltar eller ej. Metoddiskussion Jag valde att göra kvalitativa intervjuer i min undersökning, detta för att få en bättre förståelse och mer kunskap om förskollärarnas syn på deras eget aktiva deltagande i leken. Metoden med kvalitativa intervjuer kräver mycket arbete har jag fått erfara och kan stundtals vara ganska svårt. Att kunna utarbeta en bra intervjuguide var inte helt lätt. Att få till frågor som gav så utförliga svar som möjligt men som ändå inte leder respondenten för mycket var en stor uppgift. Själva intervjuerna gick bra för att vara första gången jag använder mig av intervjuer som metod. Självklart spelade nervositeten in under intervjuerna men ändå flöt det på bra. Att ställa följdfrågor visade sig vara lättare än jag föreställt mig innan. Att få fram mycket empiriskt material ur intervjuerna till mina frågeställningar gick över förväntan, trots att en del frågor tycktes flyta in i varandra en del. Det var ett mycket bra beslut att spela in intervjuerna och bara ta stödanteckningar manuellt, detta för att jag då kunde koncentrera mig mer på personen jag intervjuade. 19 När jag kritiskt granskar mitt arbete kan jag upptäcka en del saker jag skulle kunna gjort annorlunda. Framförallt skulle mer tid kunna ge en djupare studie, då hade jag kunnat använda fler metoder för att samla in det empiriska materialet för att få ett bredare resultat. Mer tid hade kanske gett möjlighet att göra observationer på förskolan för att då kunna jämföra det som kom fram under intervjuerna med hur det såg ut i verksamheten. Hade leken sett annorlunda ut och hade förskollärarna då agerat annorlunda och varit mer eller mindre deltagande i leken? Kanske hade jag också kunnat få in fler personer som ville delta, eller till och med fler förskolor så spridningen på svaren blivit ännu större. En annan möjlighet hade också varit att intervjua barnen om vad de tycker om förskollärarnas delaktighet i den aktiva leken. Då hade kanske resultatet blivit helt annorlunda med barnens synvinkel i resultatet. Frågan jag ställer mig i samband med dessa funderingar är om studien hade blivit mer intressant både för mig själv och framtida läsare om tiden räckt till att ta med barnens synvinkel och tankar kring förskollärarnas delaktighet i leken också? Detta kunde i sin tur ha lett till att materialet från båda sorters intervjuer kunde ställt förskollärarnas och barnens svar mot varandra och fått fram fler intressanta resonemang och åsikter som kunde ha påverkat och riktat studien åt andra håll. Intervjuer som metod var en bra metod som passade min studie. Det var väldigt intressant att prata med förskollärare och få höra deras uppfattningar och åsikter om deras aktiva deltagandet i leken. Jag har under arbetets gång blivit mer och mer medveten om hur viktig leken är som redskap för barnens lärande, men även för de vuxna som befinner sig på förskolan. När jag efter avslutad utbildning kommer ut i verksamheten som förskollärare ska jag ta med mig detta och lägga tyngdpunkten på att vara aktivt deltagande i leken. Att det man gör på förskolan ska bestå av samspel och interaktiva möten ser jag som en självklarhet. I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) kan man läsa om hur viktigt samspelet är och att man som vuxen ska finnas där som ett stöd men även utmana barnen i deras lek. Fortsatt forskning För ett vidare arbete tänker jag mig att man skulle kunna gå vidare med den tråd som förskollärarna pratade en del om, att man som förskollärare skulle vilja ha mer tid i barngupp och på så sätt kunna delta mer aktivt i leken och ge sig hän mer. Detta tycker jag är väldigt intressant och kan tänka mig att forska vidare om. 20 Referenser Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur AB. Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB. Dalen, M. (2008). Intervju som metod. Malmö: Gleerups utbildning AB. Esaiasson, P, Gilljam, M, Oscarsson, H, Wägnerud, L. (2009). Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts Juridik AB. Henckel, B. (1990). Förskollärare i tanke och handling. En studie kring begreppen arbete, lek och inlärning. Akademisk avhandling. Umeå: Pedagogiska intuitionen. Umeå Universitet. Hjorth, M-L. (1996). Barns tankar om lek: en undersökning av hur barn uppfattar leken i förskolan. Malmö: Graphics Systems AB Hundeide, K. (2006). Sociokulturella ramar för barns utveckling – Barns livsvärldar. Lund: Studentlitteratur AB. Jerlang, E, Egeberg, S, Halse, J, Joy Jonassen, A, Ringsted, S, Wedel-Brandt, B. (2006). I. Den kulturhistoriska skolan: Vygotskij, Leontjev, Elkonin. E. Jerlang & S. Ringsted. Utvecklingspsykologiska teorier. (ss.277-334). Stockholm: Liber AB. Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2006). Lek och läroplan. Möten mellan barn och lärare i förskola och skola. (Goteborg studies in educational sciences 249). Göteborg: Göteborg Universitet. Lantz, A. (2013). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur AB. Lindqvist, G. (2002). Lekens estetik. Psyke & Logos, 23, 437 – 450. Lindqvist, G. (2011). Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur AB. Löfdahl, A. (2004). Förskolebarns gemmensamma lekar – mening och innehåll. Lund: Studentlitteratur AB. Löfdahl, A, Franzén, K & Hjalmarsson, M. (2014). Förskolelärarens metod och vetenskapsteori. Stockholm: Liber AB. Løkken, G, Søbstad, F. (2009). Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur AB. Nyberg, R, Tidström, A. (2012). Skriv vetenskapliga uppsatser, examensarbeten och avhandlingar. Lund: Studentlitteratur AB. 21 Pramling Samuelsson, I, Sheridan, S. (2006). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur AB. Simeonsdotter Svensson, A. (2009). Den pedagogiska samlingen i förskoleklassen. Barns olika sätt att erfara och hantera svårigheter. Avhandling. Göteborg: Göteborg Universitet. Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket. Smidt, S. (2010). Vygotskij och de små och yngre barnens lärande. Lund: Studentlitteratur AB. Svenning, C. (2003). Metodboken. Samhällsvetenskaplig metod och metodutveckling. Klassiska och nya metoder i informationssamhället. Källkritik på Internet. Eslöv: Lorentz Förlag. Tullgren, C. (2004). Den välreglerade friheten – Att konstruera det lekande barnet. (Malmö Studies in educational sciences No. 10. Doktorsavhandling. Malmö: Malmö Högskola. Utbildningsdepartementet. (2010). Förskola i utveckling – bakgrund till ändringar i förskolans läroplan.U10.027.Tillgänglig: http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/89/51/20e75aa2.pdf Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Vygotskij, L. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos AB. 22 Bilagor Bilaga 1 Missiv Hej! Jag heter Maria Hermansson och jag läser förskollärarutbildningen vid Karlstad Universitet via distansstudier. Just nu läser jag min sjätte termin och arbetar med mitt examensarbete. Området jag gör min studie utifrån är Leken i förskolan. Jag har tänkt använda mig av en kvalitativ metod och göra intervjuer för att få förskollärarnas uppfattning när det gäller deras aktiva deltagande i leken. Syftet med det här examensarbetet är att jag som blivande förskollärare ska få en djupare förståelse och mer kunskap om förskollärares föreställning om aktivt deltagande i leken, och även kunna sprida resultatet vidare till andra verksamma inom förskolan och förskollärarutbildningen. Jag undrar därför om det finns någon möjlighet att jag kan få intervjua 3-5 stycken förskollärare på er förskola? Jag utgår ifrån god forskningssed och behandlar alla data med anonymitet och har tystnadsplikt. Data som samlas in kommer endast att användas i mitt examensarbete, ingen obehörig kommer att få tillgång till mina insamlade data. När studien är genomförd kommer all insamlad data att förstöras. Alla namn på förskollärare och förskola kommer att bytas ut när studien publiceras. Mitt examensarbete kommer sedan att finnas tillgänglig via Karlstads universitetsbibliotek. Jag bifogar samtyckesblanketter, efter ett godkännande från dig som förskolechef kan dessa samtyckesblanketter delas ut till de berörda förskollärarna där de informeras om hur intervjuerna kommer gå till. Då tidsaspekten är mycket viktig för arbetet är det under vecka 17 som är aktuellt för insamling av data. Varje intervju kommer ta ca 30-60 minuter. Jag kommer använda mig av block och penna och även ta röstupptagning men inga bilder/filmer kommer förekomma. Hoppas på ett givande samarbete! Med vänlig hälsning Maria Hermansson 07XXXXXXXX 0XXX-XXXXX Mail.adress.com 23 Bilaga 2 Intervjuguide förskollärare Hur länge har du varit verksam förskollärare? Vilken åldersgrupp arbetar du med? Vad anser du är din roll som förskollärare i leken? Hur tänker du dig att ett aktivt deltagande för dig som förskollärare kan se ut i leken? Påverkas leken av ditt deltagande? I vilken omfattning använder du dig av aktivt deltagande i leken idag? Hur? Motivera varför/varför inte. Kan du nämna några positiva och negativa effekter av lek där en vuxen aktivt deltar? Hur tror du barnen ser på er aktiva delaktighet i leken? Vilken uppfattning har du om uppdraget om förskollärares delaktighet som utgår från läroplanen? Vilka relationer skapas när man som vuxen deltar aktivt i leken? Vad tycker du om att själv delta aktivt i leken? 24
© Copyright 2025