1. No category

Lektion 2, Språk
Interimspråk 1
• En inlärares språk, som kan undersökas på olika stadier/tidpunkter av
utveckling
• Följer särskilda utvecklingsgångar
• Är dessa utvecklingsgångar universella?
• Är de lika barns utveckling av L1 (särskilt i termer av mentala och
systemtatiska ”regler”, jmfr. Chomskys teori om UG)?
• Morfem; ett vanligt studieobjekt (Dulay & Burt, mfl.).
• Krashens förslag på inlärningsordning av engelska morfem vid L2:
1. -ing form, plural, kopula
2. Hjälpverb, artiklar
3. Oregelbunden preteritum
4. Regelbunden preteritum, 3-person singular, possessivt -s
Interimspråk 2
• Ett variabelt system
-variation, ett tecken på aktiv utveckling
-situationella (stil, kontext), psykolingvistiska (stressfaktorer, buller,
humör etc.), samt lingvistiska (fonologisk/syntaktiskt omgivande
element) förklaringar
• Fossilisering – en myt?
• Nära infödd nivå (near native-like)
Inföddhet
-Att uppfatta sig själv som infödd (självuppfattad inföddhet)
-Att uppfattas av andra infödda som infödd (uppfattad inföddhet)
-Att vara som infödd (analyserad inföddhet)
Nästan infödda inlärare kan vara svåra att skilja från infödda för att de
små skillnader i behärskning som finns, är svåra att uppfatta i vanlig
kommunikation. Man kan alltså tala om ”uppfattbar” och ”ickeuppfattbar”icke-inföddhet
• Morfemstudier visar liknande (men inte identiska) inlärningsgångar
hos L1 och L2. Skillnader kan förklaras i relation till ålder och
erfarenhet av språkinlärning.
• Morfemstudier visar också att mycket få fel, kan förklaras genom sk
”transfer” mellan L1 och L2, utan kan hänföras till
utvecklingsrelaterade fenomen som t.ex. ”övergeneraliseringar”, som
även L1-inlärare gör.
Språktypologi
• Fokus på hur världens språk är uppbyggda – vad de har gemensamt
och vad som skiljer dem åt.
• För andraspråksforskning har språktypologin haft betydelse genom
försök att förklara olika inlärningsgångar, påverkan mellan språk och
förekomster av vissa fel
• Kontrastiv analys och felanalys, är två inriktningar (populära på -60
och 70-talet)
Kontrastiv Analys
• Mycket inflytelserik inriktning, utvecklad från -60 talet, där jämförelser
mellan olika språk står i centrum.
• Grundprincipen är att det som är lika i språk är lättare att lära sig och leder
till färre fel och att det som är olika, är svårare och leder till fler fel
• Positiv och negativ transfer
• Användes för att förutspå olika typer av fel i inlärarspråket
• Problem: Andelen fel som kunde förklaras eller förutspås med kontrastiv
analys var inte så många och ibland vållade olikheter inga problem för
inlärarna.
• Notera att moderna grammatikböcker ändå idag är påverkade av KA, även
om de också ofta är av ”komparativ” karaktär.
Språktypologi: Absoluta universaler
• Alla språk har vokaler och konsonanter
• Alla språk har substantiv och verb
• Alla språk har CV- stavelser (konsonant-vokal, jmfr. ma, pa, da, hi, ly
etc.)
• Roll för språkinlärning? Alla inlärare kan från början producera CVstavelser.
• L2-inlärare tenderar att sträva mot CV-stavelsen, t.ex. genom
strykning eller epentes
Utvecklingsgångar uttal
• 1. Konsonantstrykning, exempel ”mor” [mu:] C→Ø
• 2. Vokalepentes, exempel ”mor” [mu:rɘ]
C →CV
• 3. Särdragsförändring, exempel ”mor” [mu:l] Ci → Cj
• 4. Målvärde, exempel ”mor” [mu:r]
Ci →Ci
Universella tendenser
• Exempel – sonoritetsprincipen, dvs. att stavelsestrukturen i världens
språk i stort följer ett visst mönster för hur konsonanter ordnas före
och efter stavelsekärnan (som nästan alltid är en vokal).
• Begrepp: ansats (det som föregår stavelsekärnan), kärna (oftast
vokal), koda (det som följer stavelsekärnan)
Exempel på sonoritetsprincipen
• ”glömt” vs *lgötm
vokal
halvvokal
likvida
nasal
frikativa
klusil
/j/
halvvokal
/l/, /r/
likvida
/m/, /n/, /ŋ/
nasal
frikativa
klusil
/f/, /v/, /s/ mfl.
/p/, /t/, /k/, /g/, /b/
mfl.
Markeringsdifferentialhypotesen (Eckman)
• Markering: Ett språkligt fenomen sägs vara mer markerat än ett annat
fenomen om det första implicerar förekomsten av det andra, men inte
tvärtom.
• Exempel: tvåkonsonantkluster CC i ansatsposition, t.ex. [sk] i ”sko”
förutsätter att även enkla konsonanter förekommer i samma position, t.ex.
[s] ”so” och trekonsonantkluster, t.ex. [skr] ”skrot” förutsätter både
tvåkonsonantkluster och enkonsonantkluster. Däremot finns det språk som
bara har enkonsonantkluster, utan att därför ha två- och
trekonsonantkluster. CCC är alltså en mer ”markerad” struktur, än vad C är.
• De områden i målspråket som skiljer sig från modersmålet och är mer
markerade än i modersmålet resulterar i svårigheter
• De områden i målspråket som skiljer sig från modersmålet, men inte är
mer markerade än i modersmålet, resulterar inte i några svårigheter