1. No category

Europeiska
unionens råd
Bryssel den 8 mars 2017
(OR. en)
7098/17
Interinstitutionellt ärende:
2017/0047 (NLE)
AELE 28
EEE 7
N9
ISL 4
FL 6
MI 198
ENV 236
ENT 58
FÖRSLAG
från:
inkom den:
till:
Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens
generalsekreterare
3 mars 2017
Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska
unionens råd
Komm. dok. nr:
COM(2017) 111 final
Ärende:
Förslag till RÅDETS BESLUT om den ståndpunkt som ska intas på
Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande
en ändring av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 111 final.
Bilaga: COM(2017) 111 final
7098/17
/sk
DGC 2A
SV
EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 3.3.2017
COM(2017) 111 final
2017/0047 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring
av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
SV
SV
MOTIVERING
1.
BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•
Motiv och syfte med förslaget
Utkastet till gemensamma EES-kommitténs beslut (som åtföljer förslaget till rådsbeslut)
syftar till att ändra bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet i syfte att införliva förordning (EU) nr
510/2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens
samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon 1 och därmed
sammanhängande rättsakter med EES-avtalet.
•
Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Genom bifogat utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén utvidgas befintlig EUpolitik till att omfatta Eftastaterna i EES (Norge, Island och Liechtenstein).
•
Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Utvidgningen av EU:s regelverk till att omfatta Eftastaterna i EES – genom att det införlivas
med EES-avtalet – sker i enlighet med EES-avtalets mål och principer att upprätta ett
dynamiskt och homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på
gemensamma regler och lika konkurrensvillkor.
Dessa åtgärder omfattar samtliga politikområden inom området för fri rörlighet för varor,
personer, tjänster och kapital samt angränsande och övergripande politikområden som anges i
EES-avtalet.
2.
GRUND,
SUBSIDIARITETSPRINCIPEN
RÄTTSLIG
PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•
Rättslig grund
OCH
Den lagstiftning som bör införlivas med EES-avtalet grundar sig på artikel 192.1 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt.
Enligt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 2894/94 2 om formerna för genomförandet av
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska rådet när det gäller denna typ av
beslut fastställa unionens ståndpunkt på förslag från kommissionen.
Kommissionen överlämnar tillsammans med Europeiska utrikestjänsten utkastet till beslut av
gemensamma EES-kommittén till rådet för antagande som unionens ståndpunkt.
Kommissionen hoppas så snart som möjligt kunna lägga fram unionens ståndpunkt i
gemensamma EES-kommittén.
1
2
SV
EUT L 145, 31.5.2011, s. 1.
EGT L 305, 30.11.1994, s. 6.
2
SV
•
Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen av följande skäl:
Målet med detta förslag, nämligen att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden, kan
inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av
förslagets verkningar, bättre uppnås på unionsnivå.
Införlivandet av EU:s regelverk med EES-avtalet sker i överensstämmelse med rådets
förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vari det valda tillvägagångssättet
bekräftas.
•
Proportionalitetsprincipen
I enlighet med proportionalitetsprincipen går förslaget inte utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå dess mål – att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden.
•
Val av instrument
I enlighet med artikel 98 i EES-avtalet har ett beslut av gemensamma EES-kommittén valts
som instrument. Gemensamma EES-kommittén ska säkerställa att EES-avtalet genomförs och
fungerar på ett effektivt sätt. I detta syfte ska kommittén fatta beslut i de fall som anges i EESavtalet.
3.
RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD
BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•
Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden
MED
Inom ramen för utarbetandet av lagstiftningen i fråga anordnade kommissionen ett offentligt
samråd på internet och två möten med berörda parter. Dessutom genomfördes en extern
undersökning om tänkbara regleringsmodeller för att minska CO2-utsläppen från lätta fordon.
•
Konsekvensbedömning
Kommissionen har som ett led i utarbetandet av lagstiftningen gjort en detaljerad
konsekvensbedömning med analyser av en rad alternativ.
Syftet med det bifogade beslutet av gemensamma EES-kommittén är endast att utvidga det
nuvarande systemet till att omfatta Eftastaterna i EES.
4.
BUDGETKONSEKVENSER
Inga budgetkonsekvenser förväntas som en följd av införlivandet i EES-avtalet eftersom
eventuella ytterligare intäkter på grund av fordonsregistreringar i Eftas EES-länder skulle
behöva överföras till Eftas övervakningsmyndighet och vice versa.
5.
ÖVRIGA INSLAG
Motivering till de viktigaste anpassningar som begärs samt föreslagen lösning
SV
3
SV
I förordning (EU) nr 510/2011 fastställs ett system med utsläppsnormer för nya lätta
nyttofordon. Genom utkastet till gemensamma EES-kommitténs beslut utvidgas EU-systemet
till Eftastaterna i EES, så att systemet kommer att omfatta alla EES-stater förutom
Liechtenstein.
Avgifter för extra utsläpp, artikel 9.1 i förordning (EU) nr 510/2011, enligt anpassning i) i
gemensamma EES-kommitténs beslut
En anpassning har införts enligt vilken det är Eftas övervakningsmyndighet som ska utfärda
avgifter för extra utsläpp för tillverkare som är etablerade i Eftastaterna i EES.
Avgifter kommer att utfärdas gemensamt för nya lätta nyttofordon som säljs i EU och i
Eftastaterna i EES. Följaktligen måste avgifterna fördelas mellan EU och Efta.
Därför föreslås en fördelningsnyckel, genom vilken avgifterna fördelas i proportion till
andelen nya lätta nyttofordon som registreras i EU respektive i Eftastaterna, i förhållande till
det totala antalet nya lätta nyttofordon som registreras inom EES.
Uttag av avgifter för extra utsläpp, artikel 9.3 i förordning (EU) nr 510/2011, enligt
anpassning j) i gemensamma EES-kommitténs beslut
Artikel 9.3 utgör rättslig grund för kommissionens fastställande av metoder för uttag av
avgifter för extra utsläpp. Sådana metoder har fastställts genom kommissionens beslut
2012/99/EU 3. Eftersom det finns en särskild övervakningsmyndighet och ett särskilt
övervakningssystem inom ramen för EES-avtalet har en anpassning införts enligt vilken Eftas
övervakningsmyndighet ska fastställa medlen för uttag av avgifter för extra utsläpp. Dessa
medel ska baseras på kommissionens medel.
Fördelning av avgifter för extra utsläpp, artikel 9.4 i förordning (EU) nr 510/2011, enligt
anpassning k) i gemensamma EES-kommitténs beslut
I artikel 9.4 föreskrivs att avgifterna för extra utsläpp ska anses vara intäkter i Europeiska
unionens allmänna budget.
En anpassning har följaktligen införts enligt vilken Eftastaterna ska fastställa fördelningen av
avgifterna för Eftas del.
Tillämpligheten av förordning (EU) nr 510/2011 på Liechtenstein enligt anpassning o) i
gemensamma EES-kommitténs beslut
Det långa historiska förhållandet mellan Liechtenstein och Schweiz är mycket nära och
påverkas i hög grad av det tull- och valutafördrag mellan de två länderna (om upprättande av
en tull- och valutaunion) som ingicks 1923 (LGBl. 1923 nr 24). Tull- och valutafördraget med
Schweiz har också en betydande inverkan på Liechtensteins miljö- och finanspolitiska
strategier. Många schweiziska miljöbestämmelser är genom tull- och valutafördraget direkt
tillämpliga i Liechtenstein eller har införlivats i liechtensteinsk lagstiftning på grundval av
bilaterala avtal mellan de två länderna.
3
SV
Kommissionens beslut 2012/99/EU av den 17 februari 2012 om närmare bestämmelser för uppbörd av
avgifter för extra koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 510/2011, EUT L 47, 18.2.2012, s. 69.
4
SV
Mot denna bakgrund begär Liechtenstein ett undantag från tillämpningen av förordning (EG)
nr 510/2011, med motiveringen att eftersom de schweiziska utsläppsnormerna tillämpas i
Liechtenstein kommer man därigenom att uppnå även de mål som fastställs i EUlagstiftningen.
SV
5
SV
2017/0047 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring
av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1
jämförd med artikel 218.9,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 4 om formerna
för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel
1.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet)
trädde i kraft den 1 januari 1994.
(2)
Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra
bland annat bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet.
(3)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 5 bör införlivas med EESavtalet.
(4)
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012 6 bör införlivas med EESavtalet.
(5)
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 7 bör införlivas med EESavtalet.
4
EGT L 305, 30.11.1994, s. 6.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av
utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska
koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1).
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012 av den 6 januari 2012 om ändring av bilaga II
till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 när det gäller de uppgiftskällor och
uppgiftsparametrar som medlemsstaterna ska rapportera (EUT L 72, 10.3.2012, s. 2).
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 av den 3 april 2012 om övervakning och
rapportering av uppgifter om registrering av nya lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 510/2011 (EUT L 98, 4.4.2012, s. 1).
5
6
7
SV
6
SV
(6)
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 8 bör införlivas med EESavtalet.
(7)
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1047/2013 9 bör införlivas med EESavtalet.
(8)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014 10 bör införlivas med
EES-avtalet.
(9)
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014 11 bör införlivas med EESavtalet.
(10)
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2014 12 bör införlivas med EESavtalet.
(11)
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 13 bör införlivas med EESavtalet.
(12)
Bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.
(13)
Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det
utkast till beslut som åtföljer det här beslutet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén
beträffande den föreslagna ändringen av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet ska baseras på det
utkast till gemensamma EES-kommitténs beslut som åtföljer detta beslut.
8
9
10
11
12
13
SV
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 av den 6 november 2012 om komplettering av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 vad gäller regler för tillämpningen av ett
undantag från de specifika målen för koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon (EUT L 38, 9.2.2013,
s. 1).
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1047/2013 av den 21 augusti 2013 om ändring av
kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 i syfte att korrigera de genomsnittliga
specifika koldioxidutsläpp 2010 som angetts för tillverkaren Piaggio (EUT L 285, 29.10.2013, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014 av den 26 februari 2014 om ändring av
förordning (EU) nr 510/2011 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att
minska koldioxidutsläppen från nya lätta nyttofordon (EUT L 84, 20.3.2014, s. 38).
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014 av den 17 februari 2014 om ändring av bilaga
II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 vad gäller övervakning av
koldioxidutsläpp från nya lätta kommersiella fordon som typgodkänts etappvist (EUT L 121, 24.4.2014,
s. 1).
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2014 av den 23 april 2014 om ändring av
genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 med avseende på övervakning av koldioxidutsläpp från nya
lätta nyttofordon som typgodkänns i ett flerstegsförfarande (EUT L 121, 24.4.2014, s. 21).
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 av den 25 april 2014 om inrättandet av ett
förfarande för godkännande och certifiering av innovativ teknik för att minska koldioxidutsläppen från
lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (EUT
L 125, 26.4.2014, s. 57).
7
SV
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
SV
8
SV