null
Europeiska unionens råd Bryssel den 8 mars 2017 (OR. en) 7107/17 Interinstitutionellt ärende: 2017/0046 (NLE) AELE 31 EEE 10 N 12 ISL 7 FL 9 MI 202 ENER 105 FÖRSLAG från: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare inkom den: till: 3 mars 2017 Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd Komm. dok. nr: COM(2017) 110 final Ärende: Förslag till RÅDETS BESLUT om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i gemensamma EES-kommittén avseende en ändring av bilaga IV (Energi) till EES-avtalet (Tredje energipaketet) För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 110 final. Bilaga: COM(2017) 110 final 7107/17 /sk DGC 2A SV EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 3.3.2017 COM(2017) 110 final 2017/0046 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i gemensamma EES-kommittén avseende en ändring av bilaga IV (Energi) till EES-avtalet (Tredje energipaketet) SV SV MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Motiv och syfte med förslaget Syftet med det utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén som åtföljer det föreliggande förslaget till rådsbeslut är att ändra bilaga IV (Energi) till EES-avtalet i syfte att införliva det så kallade ”tredje energipaketet” med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet). De berörda rättsakterna är följande: 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. 4. Kommissionens förordning (EU) nr 543/2013 av den 14 juni 2013 om inlämnande och offentliggörande av uppgifter på elmarknaderna och om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009. 5. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. 6. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG. 7. Kommissionens beslut 2010/685/EU av den 10 november 2010 om ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. 8. Kommissionens beslut 2012/490/EU av den 24 augusti 2012 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. • Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området Genom bifogat utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén utvidgas befintlig EUpolitik till att omfatta Eftastaterna i EES (Norge, Island och Liechtenstein). SV 2 SV • Förenlighet med unionens politik inom andra områden Utvidgningen av EU:s regelverk till att omfatta Eftastaterna i EES – genom att det införlivas med EES-avtalet – sker i enlighet med EES-avtalets mål och principer att upprätta ett dynamiskt och homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma regler och lika konkurrensvillkor. Samtliga politikområden omfattas inom området för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital samt angränsande och övergripande politikområden som anges i EES-avtalet. 2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN PROPORTIONALITETSPRINCIPEN • Rättslig grund OCH Den lagstiftning som ska införlivas med EES-avtalet grundar sig på artiklarna 53.1, 62 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 2894/94 1 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska rådet när det gäller denna typ av beslut fastställa unionens ståndpunkt på förslag från kommissionen. Kommissionen överlämnar tillsammans med Europeiska utrikestjänsten utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén till rådet för antagande som unionens ståndpunkt. Kommissionen hoppas så snart som möjligt kunna lägga fram unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén. • Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet) Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen av följande skäl. Målet med detta förslag, nämligen att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av förslagets verkningar, bättre uppnås på unionsnivå. Införlivandet av EU:s regelverk med EES-avtalet sker i överensstämmelse med rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vari det valda tillvägagångssättet bekräftas. • Proportionalitetsprincipen I enlighet med proportionalitetsprincipen går förslaget inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål – att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden. 1 SV EGT L 305, 30.11.1994, s. 6. 3 SV • Val av instrument I enlighet med artikel 98 i EES-avtalet har ett beslut av gemensamma EES-kommittén valts som instrument. Gemensamma EES-kommittén ska säkerställa att EES-avtalet genomförs och fungerar på ett effektivt sätt. I detta syfte ska kommittén fatta beslut i de fall som anges i EESavtalet. 3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR MED • Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden och konsekvensbedömning Inom ramen för utarbetandet av tredje energipaketet har kommissionen utfört en konsekvensbedömning för att bedöma alternativ i samband med fullbordandet av den inre marknaden för gas och el. I konsekvensbedömningen ingick ett samråd med intressenter. Sammanlagt 339 besvarade frågeformulär skickades in av organisationer från 19 länder. Dessutom mottogs 73 frågeformulär från organisationer som inte är knutna till ett visst land. Syftet med det bifogade beslutet av gemensamma EES-kommittén är endast att utvidga det nuvarande systemet till att omfatta Eftastaterna i EES. 4. BUDGETKONSEKVENSER Eftastaterna i EES ska bidra ekonomiskt till driften av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) 2. Dessa bidrag ska överensstämma med artikel 82.1 a i EES-avtalet, där det fastställs att Eftastaterna i EES ska bidra ekonomiskt till de EUverksamheter i vilka de deltar på grundval av en proportionalitetsfaktor. Bidragen från Eftastaterna i EES ska läggas till respektive post i EU-budgeten för verksamheten i fråga. Det ska understrykas att de extra intäkterna i detta sammanhang inte ger ytterligare personalresurser för byrån. 5. ÖVRIGA INSLAG Alla väsentliga bestämmelser i det tredje energipaketet med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter ska införlivas med EES-avtalet. Eftaparten har begärt följande anpassningar. Deltagande i byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) De nationella tillsynsmyndigheterna i Eftastaterna ska delta fullt ut i byråns arbete, och i samtliga dess förberedande organ, inklusive arbetsgrupper, kommittéer och arbetsgrupper, samt i styrelsen och tillsynsnämnden, utan rösträtt. Med tanke på att de nationella tillsynsmyndigheterna i Eftastaterna inte kommer att beviljas rösträtt i byråns tillsynsnämnd överför Eftastaterna inte behörighet till byrån i fråga om att anta beslut. Eftersom Eftastaterna inte kan bli föremål för ett beslut av byrån krävs det en alternativ mekanism. Eftas övervakningsmyndighet bör få befogenhet att anta beslut som 2 SV Nedan kallad byrån. 4 SV riktar sig till de nationella tillsynsmyndigheterna i Eftastaterna i fall som involverar en eller flera Eftastater. Besluten av Eftas övervakningsmyndighet ska grunda sig på utkast som utarbetas av byrån. Eftas övervakningsmyndighet och byrån ska se till att beslut om liknande frågor är förenliga på grundval av samarbete och utbyte av synpunkter. Därför ska byrån ha rätt att delta fullt ut i arbetet i Eftas övervakningsmyndighet, och vice versa. Mekanismens allmänna princip är att Eftas övervakningsmyndighet fattar bindande beslut som rör de nationella tillsynsmyndigheterna i Eftastaterna, i de fall där byrån har behörighet att fatta bindande beslut i EU. Mekanismen kommer att säkerställa en balanserad lösning. Vad beträffar Eftastaterna ska byrån när så är lämpligt bistå Eftas övervakningsmyndighet och Eftas ständiga kommitté i utförandet av deras respektive uppgifter. När den utarbetar ett utkast till Eftas övervakningsmyndighet enligt denna förordning ska byrån informera Eftas övervakningsmyndighet. Den sistnämnda ska fastställa en tidsfrist inom vilken de nationella tillsynsmyndigheterna i Eftastaterna ska ha rätt att framföra sina synpunkter i frågan, med full hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är och till dess potentiella konsekvenser. De nationella tillsynsmyndigheterna i Eftastaterna får begära att Eftas övervakningsmyndighet omprövar sitt beslut. Eftas övervakningsmyndighet ska översända denna begäran till byrån. I detta fall ska byrån överväga att utarbeta ett nytt utkast till Eftas övervakningsmyndighet och svara utan onödigt dröjsmål. Om byrån ändrar, upphäver eller återkallar ett beslut som är parallellt med det beslut som antas av Eftas övervakningsmyndighet ska byrån utan onödigt dröjsmål utarbeta ett utkast med samma innebörd till Eftas övervakningsmyndighet. I händelse av tvist mellan byrån och Eftas övervakningsmyndighet när det gäller administrationen av dessa bestämmelser ska byråns direktör och kollegiet i Eftas övervakningsmyndighet, med beaktande av hur brådskande ärendet är, utan onödigt dröjsmål sammankalla till ett möte för att nå samförstånd. Om sådant samförstånd inte uppnås får byråns direktör eller kollegiet i Eftas övervakningsmyndighet begära att de avtalsslutande parterna hänskjuter frågan till gemensamma EES-kommittén som ska behandla den i enlighet med artikel 111 i EES-avtalet, vilken ska gälla i tillämpliga delar. I enlighet med artikel 2 i gemensamma EES-kommitténs beslut nr 1/94 av den 8 februari 1994 om antagande av arbetsordningen för gemensamma EES-kommittén (EGT L 85, 30.3.1994, s. 60) får en avtalsslutande part begära omedelbart anordnande av möten under brådskande omständigheter. Trots vad som sägs i denna punkt får en avtalsslutande part när som helst hänskjuta ärendet till gemensamma EES-kommittén på eget initiativ i enlighet med artiklarna 5 och 111 i EES-avtalet. Exempel på motiveringar och föreslagna lösningar i enskilda rättsakter: Direktiv 2009/72/EG Artikel 44.2 – ”små, enskilda system” och undantag Motivering: SV 5 SV Island: Island betraktas för närvarande som ett litet enskilt system i den mening som avses i artikel 2.26 i det tidigare eldirektivet (direktiv 2003/54/EG). Därför är det undantag som föreskrivs i artikel 15 i det direktivet tillämpligt på Island. Island är fortfarande ett enskilt system i den mening som avses i det nya eldirektivet (direktiv 2009/72/EG), eftersom landet inte har några gränsöverskridande sammanlänkningar. Elförbrukningen i Island är för närvarande större än vad som gäller för ett litet enskilt system enligt artikel 2.26 i direktiv 2009/72/EG. Den nuvarande årliga förbrukningen är ca 17 TWh, medan tröskeln för små enskilda system var 3 TWh år 1996. Den del av systemet som betjänar hushåll och små företag är dock fortfarande relativt liten, eftersom det finns ungefär 320 000 invånare totalt och 124 000 hushåll som, tillsammans med den småskaliga industrin, förbrukar ca 20 % av den totala elproduktionen. Därför består systemet av små systemansvariga för distributionssystem med förhållandevis få anställda och motsvarande liten nätdrift, vilket är samma situation som enligt direktiv 2003/54/EG. Om det finns påtagliga problem med driften av sådana system efter det att direktivet har trätt i kraft, är det därför fortfarande en giltig synpunkt att det bör finnas en möjlighet att ansöka om undantag från tillämpliga bestämmelser i enlighet med vad tillåts för Island enligt direktiv 2003/54/EG. Därför bör den möjlighet till undantag från artiklarna 26, 32 och 33 som har beviljats Malta även beviljas Island. Den systemansvarige för överföringssystemet i Island är för närvarande åtskild i rättsligt och funktionellt avseende i enlighet med direktiv 2003/54/EG. Under nuvarande omständigheter skulle det vara problematiskt med åtskillnad beträffande ägandet av den systemansvarige för överföringssystemet i Island Därför bör det undantag från artikel 9 i direktiv 2009/72/EG som har beviljats Cypern, Luxemburg och/eller Malta även beviljas Island. Liechtenstein: Liechtenstein har för närvarande ett undantag från bestämmelserna om åtskillnad i artikel 10 i direktiv 2003/54/EG. Detta beror på Liechtensteins särdrag som ett mycket litet men högindustrialiserat land med cirka 36 000 invånare, 14 000 hushåll och 33 000 arbetsplatser, samt också på den särskilda situationen på Liechtensteins elmarknad. Liechtenstein har ett enda elföretag, LKW, som endast har tillgång till en 110 kVsammanlänkning med Österrike och tre 110 kV-sammanlänkningar med Schweiz. LKW betjänar cirka 18 300 slutförbrukare och fungerar som en typisk systemansvarig för distributionssystemet i den mening som avses i direktiv 2009/72/EG. Det skulle under nuvarande omständigheter vara oproportionerligt att kräva åtskillnad av den systemansvarige för överföringssystemet i Liechtenstein, i synnerhet med beaktande av artikel 26.4 i direktiv 2009/72/EG. Enligt denna bestämmelse behöver en åtskillnad av systemansvariga för distributionssystem inte utföras om det finns färre än 100 000 anslutna kunder eller om de levererar till små, enskilda system. Därför bör artikel 9 i direktiv 2009/72/EG inte gälla Liechtenstein. Föreslagen anpassning: Artikel 44.2: ”Artikel 44.2 ska ersättas med följande: ’Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg, Malta, Liechtenstein och/eller Island. Dessutom ska artiklarna 26, 32 och 33 inte gälla Malta. Om Island, efter det att detta beslut trätt i kraft, kan visa att landet har påtagliga problem med driften av sitt system, får Island ansöka om undantag från artiklarna 26, 32 och 33, som kan beviljas av Eftas övervakningsmyndighet. Eftas SV 6 SV övervakningsmyndighet ska underrätta Eftastaterna och kommissionen om dessa ansökningar innan den fattar beslut, med beaktande av respekten för konfidentialitet. Beslutet ska offentliggöras i EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.’” Artikel 7.2 j – EU:s mål för förnybar energi Motivering: Det mål på 20 % som avses i detta led är ett EU-mål som anges i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Eftersom målet på 20 % är ett övergripande mål för EU:s medlemsstater, bör artikel 7.2 j inte gälla Eftastaterna. Föreslagen anpassning: ”Artikel 7.2 j ska inte gälla Eftastaterna.” Artikel 46 – deltagande i elkommittén Motivering: För närvarande finns det i EES-avtalet en överenskommen anpassning av den föregående förordningen om gränsöverskridande elhandel (förordning (EG) nr 1228/2003), där det anges att medlemsstaterna i Efta bör inbjudas att delta fullt ut i elkommitténs arbete, men inte bör ha rösträtt. Eftersom den kommitté som inrättats inom ramen för det tredje paketet kommer att ha en roll som motsvarar den föregående elkommittén, bör den nuvarande anpassningen fortsätta att gälla för den nya förordningen. Föreslagen anpassning: ”Företrädarna för Eftastaterna ska delta fullt ut i arbetet i den kommitté som inrättats genom artikel 46, men ska inte ha rösträtt.” Direktiv 2009/73/EG Undantag för Island Motivering: Island har inga naturgaskällor och har följaktligen inte någon infrastruktur för distribution. Kommissionen anser därför att avsaknaden av naturgas i Island i kombination med landets avlägsna läge, som skulle göra det för dyrt att bygga en rörledning, kan utgöra ett ”geografiskt skäl” i den mening som avses i relevant rättspraxis från EU-domstolen (mål C-214/98). Island kan därför undantas från skyldigheten att införliva direktiv 2009/73/EG med sin lagstiftning. Det bör också noteras att Island i alla händelser inte skulle påverkas av att direktiv 2009/73 inte införlivas med EES-avtalet, eftersom landet varken har någon gasmarknad eller några gasföretag. Investeringar i infrastruktur skulle inte vara ekonomiskt lönsamma att genomföra på en konkurrensutsatt marknad. Island använder sin geotermiska potential som en alternativ och mycket ekonomiskt överkomlig lösning, och det finns därför inga ekonomiska utsikter för en framtida gasmarknad. Föreslagen anpassning: ”Detta direktiv ska inte gälla Island.” Artikel 11 – Certifiering i förhållande till tredjeländer SV 7 SV Motivering: Eftastaternas förbindelser med tredjeländer är inte av betydelse för EES. Detta anges i skäl 16 till EES-avtalet där det står att ”detta avtal inte inskränker de avtalsslutande parternas självständiga beslutanderätt eller befogenhet att ingå avtal, om inte annat följer av bestämmelserna i detta avtal och med de begränsningar som följer av folkrätten”. Inte heller kan ett internationellt avtal som ingåtts av EU vara bindande för Eftastaterna. Enligt artikel 11.3 b ska EU-medlemsstaterna vägra att certifiera operatörer från tredjeländer, om det inte har visats att ett beviljande av certifiering inte kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlemsstaten och gemenskapen. De faktorer som ska beaktas är knutna till rättigheter och skyldigheter som följer av EU:s och EUmedlemsstaternas internationella avtal, samt andra särskilda omständigheter med anknytning till det berörda tredjelandet. Eftersom EES-avtalet inte reglerar förbindelser med tredjeländer är EU:s, EU-medlemsstaternas eller Eftastaternas internationella avtal eller dessa staters övriga förbindelser med tredjeländer inte av betydelse för EES. Därför måste texten anpassas så att bestämmelsen om trygg energiförsörjning inte beaktas inom ramen för EES-avtalet. Kravet på åtskillnad kan dock anses vara en grundläggande förutsättning för den inre marknaden för energi. I syfte att säkerställa att EES-avtalet fungerar väl bör detta krav också tillämpas på operatörer från tredjeländer som begär att bli certifierade av en Eftastat. Det är dock viktigt att notera att kravet inte kommer att tillämpas på operatörer från tredjeländer i geografiskt begränsade områden som har angetts i anpassningen av artikel 49.4 och 49.5 i direktiv 2009/73/EG innan de angivna tidsfristerna har löpt ut 3. Som en del av de förfaranden som anges i artikel 11 ska medlemsstaterna begära ett yttrande från kommissionen om huruvida kraven på åtskillnad är uppfyllda och huruvida försörjningstryggheten i gemenskapen äventyras vid beviljande av certifiering. Enligt punkt 4 d i protokoll 1 till EES-avtalet ska kommissionens funktioner i samband med förfaranden för verifikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller liknande, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet med de förfaranden som fastställs mellan dessa. På energiområdet har Eftas övervakningsmyndighet ansvar för genomförandet av de förfaranden som föreskrivs i EU:s lagstiftning. Eftersom det planeras att anpassa bestämmelsen i artikel 11.3 b om trygg energiförsörjning så att den inte beaktas inom ramen för EES-avtalet, kan Eftas övervakningsmyndighet inte ta hänsyn till detta kriterium när den avger sitt yttrande till Eftastaterna. Därför förslås en anpassning också i detta fall. Föreslagen anpassning: ”Artikel 11.3 b, 11.5 b och 11.7 ska inte gälla Eftastaterna.” Artikel 49.2, 49.4, 49.5 och 49.6 – Framväxande och enskilda marknader Motivering: 3 SV Se sidan 16 i denna förklarande anmärkning för ytterligare förklaringar avseende artikel 49. 8 SV Norge: I punkt 1 i den föreslagna anpassningen klargörs att Eftas övervakningsmyndighet kommer att utföra kommissionens uppgift när det gäller Eftastaterna. Punkt 2 i den föreslagna anpassningen innehåller en särskild anpassning för befintlig infrastruktur i Norge. Denna anpassning är en återspegling av att Norge klassificerades som en ”framväxande marknad” enligt direktiv 2003/55 fram till april 2014. Även om Norge inte längre har denna ställning är landets inhemska marknad för naturgas liten och fortfarande under framväxande. Utveckling av infrastruktur för naturgas har dock bara förekommit i ett fåtal geografiskt begränsade områden, som inte är förbundna med varandra. För två geografiskt begränsade områden begärs ett undantag i enlighet med artikel 49.4 och 49.5. I dessa två områden gjordes investeringar i infrastruktur under den period när Norge hade ställning som framväxande marknad, varför bestämmelsen om ansökan om undantag inte tillämpades. Dessutom utforskas fortfarande möjligheter till nya investeringar och marknadstillväxt i de två områdena. Ett fullständigt genomförande av direktivet skulle därför medföra påtagliga problem genom att försvaga incitamenten för ytterligare investeringar i ny gasinfrastruktur. Anpassningarna kommer att säkerställa förutsägbara och stabila ramvillkor för nya investeringar i gasinfrastruktur. Infrastrukturens ålder i dessa två områden är väl inom de tidsfrister för undantag som anges i artikel 49.5. I de två geografiskt begränsade områdena anses undantag från de bestämmelser som avser distribution vara nödvändiga. Ett undantag från artikel 32 föreslås eftersom fullständigt tillträde för tredje part skulle minska incitamenten för investeringar i vidareutveckling av infrastrukturen. På grund av marknadens framväxande karaktär, bl.a. den berörda infrastrukturens begränsade storlek och ålder, och den oproportionerligt stora börda det innebär att införa regler som rör en systemansvarig för distributionssystemet, föreslås ett undantag från skyldigheten att utse en systemansvarig för distributionssystemet enligt artikel 24, också med tanke på att den berörda systemansvariga för distributionssystemet i enlighet med förslaget skulle verka i ett system utan tillträde för tredje part. Till följd av undantaget från artikel 24 kommer de skyldigheter som följer av artiklarna 25, 26 och 27 inte att gälla. Till följd av undantaget från artikel 32 föreslås ett undantag från artikel 31. De geografiska områden där undantag behövs förtecknas i anpassningen. De tillfälliga undantagen för de förtecknade områdena omfattar både befintliga och framtida projekt i områdena upp till 20 år från den tidpunkt då gas för första gången levererades genom infrastrukturen i området. Behovet av undantag kommer att undersökas av den norska nationella tillsynsmyndigheten vart femte år och Norge kommer att informera gemensamma EES-kommittén och Eftas övervakningsmyndighet om resultatet av översynen. Inom en period på två månader får Eftas övervakningsmyndighet anta ett beslut som kräver att den norska tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut. Den norska tillsynsmyndigheten ska följa beslutet av Eftas övervakningsmyndighet inom en månad och ska informera gemensamma EES-kommittén och Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med detta. Beskrivning av de två geografiskt begränsade områdena i Norge: Hordaland: I Hordaland är naturgas tillgänglig för inhemsk användning vid den uppströms belägna behandlingsanläggningen vid Kollsnes. Under den period när Norge hade ställning som framväxande marknad enligt direktiv 2003/55 utvecklades infrastruktur med koppling till denna tillträdespunkt av naturgasföretaget Gasnor, som SV 9 SV också är den nuvarande operatören. Några industriella kunder är anslutna och använder naturgas för sin verksamhet. Jæren och Ryfylke: I Jæren och Ryfylke har naturgasföretaget Lyse Neo utvecklat ett distributionsnät som består av 620 km rörledningar med cirka 1 700 anslutna kunder. Gasen i nätet kommer från den uppströms belägna behandlingsanläggningen vid Kårstø. Nätet betjänar främst industriella kunder och vissa användare i tjänstesektorn. Distributionsnätet utvecklades under den period när Norge var en framväxande marknad enligt direktiv 2003/55. Lyse Neo är nätets operatör. Liechtenstein: Liechtenstein har för närvarande ett undantag från bestämmelserna om åtskillnad i artikel 9 i direktiv 2003/55/EG. Detta beror på Liechtensteins särdrag som ett mycket litet men högindustrialiserat land med cirka 36 000 invånare, 14 000 hushåll och 33 000 arbetsplatser, och också på den särskilda situationen på Liechtensteins gasmarknad. Liechtenstein har ett enda gasföretag, LGV, som endast har tillgång till en 26 km lång högtrycksstamledning (utformad för 70 bar). Med utgångspunkt från denna rörledning och med användning av det lokala rörledningsnätet betjänar LGV cirka 4 045 slutkunder. LGV:s verksamhet är begränsad till handel med gas och anläggning av stamledningsnät, eftersom Liechtenstein inte självt har några gasresurser. Det skulle under nuvarande omständigheter vara oproportionerligt att kräva åtskillnad av den systemansvarige för överföringssystemet i Liechtenstein, i synnerhet med beaktande av artikel 26.4 i direktiv 2009/73/EG. Enligt denna bestämmelse behöver en åtskillnad av systemansvariga för distributionssystem inte göras om mindre än 100 000 kunder är anslutna. Därför bör artikel 9 i direktiv 2009/73/EG inte gälla Liechtenstein. Föreslagen anpassning: ”I artikel 49.4 och 49.5 ska ordet ’kommissionen’, när det gäller Eftastaterna, ersättas med ’Eftas övervakningsmyndighet’.” Artikel 49.5: ”I artikel 49.5 ska följande läggas till: ’Följande geografiskt begränsade områden i Norge ska undantas från bestämmelserna i artiklarna 24, 31 och 32 för en period på högst 20 år efter ikraftträdandet av gemensamma EES-kommitténs beslut nr [detta beslut] av den [datum]: i) Jæren och Ryfylke. ii) Hordaland. Behovet av ett fortsatt undantag ska fastställas av den norska tillsynsmyndigheten vart femte år efter ikraftträdandet av gemensamma EES-kommitténs beslut nr [detta beslut] av den [datum] med hänsyn till kriterierna i denna artikel. Den norska tillsynsmyndigheten ska underrätta gemensamma EES-kommittén och Eftas övervakningsmyndighet om sitt beslut och om den bedömning som det grundar sig på. Inom en period på två månader från och med dagen efter mottagandet av beslutet får Eftas övervakningsmyndighet anta ett beslut som kräver att den norska tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut. Denna period får förlängas efter godkännande av både Eftas övervakningsmyndighet och den norska tillsynsmyndigheten. Den norska tillsynsmyndigheten ska följa beslutet av Eftas övervakningsmyndighet inom en månad och ska informera gemensamma EESkommittén och Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med detta.’” SV 10 SV Artikel 49.6: ”Artikel 49.6 ska ersättas med följande: ’Artikel 9 ska inte gälla Cypern, Luxemburg, Malta och/eller Liechtenstein.’” Artikel 51 – deltagande i gaskommittén Motivering: För närvarande finns det i EES-avtalet en överenskommen anpassning av den föregående gränsöverskridande gasförordningen (förordning (EG) nr 1775/2005), där det anges att medlemsstaterna i Efta bör inbjudas att delta fullt ut i elkommitténs arbete, men inte bör ha rösträtt. Eftersom den kommitté som inrättats inom ramen för det tredje paketet kommer att ha en roll som motsvarar den föregående gaskommittén, bör den nuvarande anpassningen fortsätta att gälla för den nya förordningen. Föreslagen anpassning: ”Företrädarna för Eftastaterna ska delta fullt ut i arbetet i den kommitté som inrättats genom artikel 51, men ska inte ha rösträtt.” Förordning (EG) nr 715/2009 Undantag för Island Motivering: Island har inga naturgaskällor och har följaktligen inte någon infrastruktur för distribution. Kommissionen anser därför att avsaknaden av naturgas i Island i kombination med landets avlägsna läge, som skulle göra det för dyrt att bygga en rörledning, kan utgöra ett ”geografiskt skäl” i den mening som avses i relevant rättspraxis från EU-domstolen (mål C-214/98). Island kan därför undantas från skyldigheten att införliva förordning (EG) nr 715/2009 med sin lagstiftning. Föreslagen anpassning: ”Denna förordning ska inte gälla Island.” SV 11 SV 2017/0046 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i gemensamma EES-kommittén avseende en ändring av bilaga IV (Energi) till EES-avtalet (Tredje energipaketet) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114 jämförda med artikel 218.9, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 4 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 1.3, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och av följande skäl: (1) Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994. (2) Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat bilaga IV (Energi) till EES-avtalet. (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 5 bör införlivas med EESavtalet. (4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 6 bör införlivas med EESavtalet. (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 7 bör införlivas med EESavtalet. 4 EGT L 305, 30.11.1994, s. 6. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 14.8.2009, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15). 5 6 SV 12 SV (6) Kommissionens förordning (EU) nr 543/2013 8 bör införlivas med EES-avtalet. (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG 9 bör införlivas med EES-avtalet. (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG 10 bör införlivas med EES-avtalet. (9) Kommissionens beslut 2010/685/EU 11 bör införlivas med EES-avtalet. (10) Kommissionens beslut 2012/490/EU 12 bör införlivas med EES-avtalet. (11) Genom förordning (EG) nr 714/2009 upphävdes Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 13, som är införlivad med EES-avtalet och följaktligen bör utgå ur EES-avtalet. (12) Genom förordning (EG) nr 715/2009 upphävdes Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 14, som är införlivad med EES-avtalet och följaktligen bör utgå ur EES-avtalet. (13) Genom direktiv 2009/72/EG upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG 15, som är införlivat med EES-avtalet och följaktligen bör utgå ur EESavtalet. (14) Genom direktiv 2009/73/EU upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG 16, som är införlivat med EES-avtalet och följaktligen bör utgå ur EESavtalet. (15) Genom beslut 2011/280/EU 17 upphävdes kommissionens beslut 2003/796/EG 18, som är införlivat med EES-avtalet och följaktligen bör utgå ur EES-avtalet. 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36, rättad i EUT L 229, 1.9.2009, s. 29 och EUT L 309, 24.11.2009, s. 87). Kommissionens förordning (EU) nr 543/2013 av den 14 juni 2013 om inlämnande och offentliggörande av uppgifter på elmarknaderna och om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (EUT L 163, 15.6.2013, s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94). Kommissionens beslut 2010/685/EU av den 10 november 2010 om ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (EUT L 293, 11.11.2010, s. 67). Kommissionens beslut 2012/490/EU av den 24 augusti 2012 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (EUT L 231, 28.8.2012, s. 16). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (EUT L 176, 15.7.2003, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (EUT L 289, 3.11.2005, s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG - Uttalanden om verksamheter som rör nedläggning och avfallshantering (EUT L 176, 15.7.2003, s. 37). Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT L 176, 15.7.2003, s. 57). 8 9 10 11 12 13 14 15 16 SV 13 SV (16) Bilaga IV (Energi) till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta. (17) Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén avseende den föreslagna ändringen av bilaga XXI (Energi) till EES-avtalet ska baseras på det utkast till gemensamma EES-kommitténs beslut som åtföljer det här beslutet. Artikel 2 Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas. Utfärdat i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande 17 18 SV Kommissionens beslut av den 16 maj 2011 om upphävande av beslut 2003/796/EG om inrättande av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (EUT L 129, 17.5.2011, s. 14). Kommissionens beslut av den 11 november 2003 om inrättande av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (EUT L 296, 14.11.2003, s. 34). 14 SV
© Copyright 2024