1. No category

Intervjun
Ända sedan barnsben har
Anna Skipper varit på språng.
Nu hoppas hon att hon landat
i livet och kan glädjas åt – och
uppskatta – ett lugnare liv.
Här börjar
Annas nya liv
Fakta
Anna Skipper
Ålder: 45.
Familj: Sambon Bob
och barnen Magdalena, 23, och Philip,
20.
Bor: Amsterdam.
Gör: Kostexpert och
coach. Aktuell med bok
om hälsodrinkar och ny
produktserie med funktionella smoothies.
Hälsocoachen Anna Skipper har alltid varit bra på att hjälpa andra till ett sundare
liv. Men att hjälpa sig själv har hon inte varit lika bra på. Här berättar hon om sina
mörka år, sitt bitvis destruktiva liv – och om hur hon dragits till kaos. Men också
om sorgen över att inte ha varit en bra mamma. Nu har hon ”vuxit upp”, rett ut
relationen till sin äldsta dotter – men framför allt den till sig själv. Och hittat lyckan
och kärleken i Amsterdam…
Av Linda Newnham Foto: Ton Van Veen
K
ostråden brukar hagla där Anna Skipper
kliver fram i sina
höga klackar. Hon är
kvick, osentimental
och kläcker ur sig saker som
”men, jävlar vad fet du är”. Hon
öppnar kylskåp och skafferier
och påpekar vilken störtloppsbrant in i ohälsa som står där. Ja,
hon är så tydlig att man nästan
får hicka. På tv.
Men när hon nu öppnar dörren för Taras läsare till sitt hem i
Amsterdam hittar vi en Anna
ganska långt ifrån de morotsavkok och pekpinnar man vant sig
vid. Hon flyttade hit för drygt ett
halvår sedan, till nya kärleken,
den holländska affärsmannen
Bob Evertse, och bor nu i ett
smalt townhouse mitt i hjärtat av
staden, med utsikt över vackra
Rijksmuseum. Jag och fotografen
bjuds in redan kvällen före intervjun, ”det är väl trevligare än att
sitta själv på hotellet”, och kommer till ett varmt hem fullt av
färska blommor; ”som ung jobbade jag som florist”.
Bob korkar upp en flaska
vin, ost sätts fram på bordet,
samtalet kretsar kring språk, kultur och stadens bästa matmarknader. (Bob är tydlig: Inget jobbprat ikväll!) Och Anna sitter där
osminkad och uppenbart avslappnad och lycklig. När vi
möts morgonen därpå för intervju och fotografering har frisörskan redan fixat håret, sminket är
på plats och businesskvinnan delvis tillbaka – men fortfarande får
man känslan av att det finns en
ny värme i henne.
– Först ska sägas att i programmen ges en ganska vinklad bild av
mig, det blir bättre tv så. Men det
stämmer nog, för det här är första
gången i livet jag riktigt har landat och känner en djup, trygg kärlek till mig själv, mina barn och en
man. Och Bob har en stor del i
det, kommenterar hon och bjuder
in till samtal i soffan.
Anna säger att hon tidigare
nästan alltid har satt andra i första rummet.
– Framför allt de män jag har
levt med. Nu lyssnar jag mer på
vad jag själv behöver. Jag har visserligen alltid hört min egen inre
röst, men har tryckt undan den
och i stället mer levt upp till vad
männen önskat sig av mig. Bob
har inget behov av sådant.
Hon blir allvarlig där i den
stora, vita soffan och erkänner
att resan hit, där hon sitter lugn
och lycklig i dag, har varit lång.
Ganska jobbig. Och tidvis destruktiv.
– Jag är en person med en
stark inre vilja och ett driv som
ingen har kunnat tygla. Jag måste
få gå mina egna vägar i stället för
att lära av andras råd. Många
verkar vara nojiga och oroliga
över att åldras, men jag skulle
aldrig vilja gå tillbaka och vara
25 igen. Jag önskar att jag kunde
ge en del av de insikter jag nu
har till min dotter, som är 23,
’’
Jag har alltid satt de män jag levt
med i första rummet, tryckt ner min
egen inre röst
’’
men jag ser och vet att hon också
måste göra sin egen resa. Jag kan
bara finnas där och vägleda när
hon vill, och det gör jag nu, säger
Anna och tillägger:
– Ja, fy fan vad man har gått
igenom, det är konstigt att man
står kvar.
Hon vet samtidigt att vara
tacksam, för det är erfarenheterna man kommer helskinnad ur
som gör en starkare och ökar
vänd
22
23
Intervjun
Med nya kärleken
Bob hemma i Amsterdam. – För tio
år sedan hade jag
nog inte sett hans
kvaliteter, säger
Anna.
forts
Anna växte upp som ensambarn i Värmland, och var enligt
egen utsago riktigt jädrigt envis
och driven redan som liten. Skolan tyckte hon var urtråkig, ”jag
hatade att sitta stilla i en bänk”, så
som tonåring körde hon cateringfirma och fixade fester vid sidan
av. Efter skolan sökte hon sig ut,
bort och vidare, blev reseledare
för Apollo när företaget startade,
och var först ut på Kreta. Hon
träffade sin första man tidigt, och
inledde en relation som var ung,
turbulent och innehöll en del
bråk, kaos och medberoende. Och
vid 21 var hon plötsligt mamma.
– Det var inte planerat, men
välkommet. Jag är ensambarn,
med föräldrar som pluggade och
jobbade mycket. Jag växte delvis
upp hos mormor, så det var familjelivet jag ville in i, det kändes
naturligt. Men jag var väl ingen
strålande mamma… Inte riktigt
mogen att axla rollen, jag tyckte
att det var roligt att göra många
saker.
Precis som för många unga
mammor var det inte så att barnen förändrade allt. Nej, de fick
hänga med på ett bananskal, rakt
in i livet. Anna var visserligen
hemma med barnen i flera år
innan de började på Montessoridagis, fast då passade hon på att
öppna en blomsteraffär och höll
utbildningar i att binda kransar.
– Jag är ingen hönsmamma,
utan tror att om barn får vara
med på mycket så lär de sig att
tänka själva. Jag har heller aldrig
24
’’
Anna bjuder
Taras team på
kyckling grillad
på balkongen
i sitt och Bobs
lilla townhouse
i Amsterdam.
varit den dominanta ledartypen
som mamma som säger ”ni måste
vara hemma den och den tiden”,
förklarar hon.
Hon funderar en stund där i
soffan och lägger sedan till att
”men de har haft det ganska
tufft”, som för att få det sagt. Erkänna. För barnens skull. Och
för att det är dags att se livet med
öppna ögon. Det går inte att
göra om något, men det går att
säga förlåt och göra bättre.
Vad hade du gjort annorlunda
i dag?
– Jag hade spenderat mer tid tillsammans med barnen. Jag tappade liksom bort uppväxten…
– På många sätt hade jag
hellre velat få barn nu, när jag
själv har landat, för jag kunde
ha gett dem mer, men samtidigt
vill jag inte börja om. Jag är så
glad över att ha så stora, fina
barn. Vi har väldigt roligt ihop,
säger hon.
Är det inte konstigt för dem att
du bor i Amsterdam?
– Nej, de är ju vuxna nu, och vi
har aldrig haft det där vardagsfamiljelivet. Barnen har varit mest
hos sin pappa, medan jag ofta har
flackat och bott på olika ställen,
som USA, Italien, Stockholm
och Turkiet. De har flugit till
mig sedan de var små. Vi har
klippkort på flyget. De kan ringa
en fredag klockan fyra och säga
’’
”jag kommer i kväll” – konstigare
än så är det inte.
1996 träffade hon så den
holistiska coachen Olof Skipper,
och inledde en relation som tog
slut först förra året, och skulle
komma att bli en av hennes mest
lärorika livsresor.
– Han var en färgstark person
och oerhört bekräftande. En
konstnärssjäl ut i fingerspetsarna
med ett kreativt liv, vilket lockade mig. Jag lever också mycket i
nuet och fångas lätt av det som är
intressant. Jag kan säga att jag
Det var tvunget, rent krasst, det
var på liv och död – jag orkade inte mer.
Det fanns ingen kraft
kvar
Anna om varför hon lämnade Olof Skipper
’’
På 90-talet börjadE Anna
också jobba med hälsa och matens läkande kraft – ett intresse
hon haft länge, och en naturlig
följd av hennes barndom. Mormor och morfar hade handelsträdgård i Värmland där man
odlade det man behövde, maten
lagade man från grunden, brödet
bakades hemma och mjölken
hämtades från korna.
– Det var i mormors kök mitt
intresse för matlagning startade.
2005 kom första säsongen av
tv-programmet ”Du är vad du
äter” och det var då hon blev
Anna Skipper med svenska folket.
– Kändisskap och premiärinbjudningar intresserar mig inte,
men tv har varit ett bra sätt att
föra ut mitt budskap och få chans
att jobba med det jag älskar. Men
hemma är jag ”Anna Skipper”
vart jag än går, och det är inte alla
dagar man har lust att bli uttittad,
så visst är det skönt att bo i ett
land där jag inte är igenkänd.
Kändisskapet märktes inte
bara på gatan, utan ruckade på
saker också i relationen. Plötsligt
var allt ljus på Anna. Hon varken
kan eller vill prata mer om Olof,
men säger att hon i denna relation förändrades steg för steg på
ett sätt hon inte mådde bra av.
Banden knöts allt tajtare, på ett
osunt sätt, hon kom allt
längre ifrån sina barn,
och hennes inre
kraft, lust och livsglädje tog stryk.
– Det var ingen
sund relation. Jag
vill inte gå in på
detaljer, men det
Man kan fascineras över
att detta hände Anna, en så pass
stark och egensinnig kvinna.
Men faktum är att exemplen på
kavata, smarta, analytiska kvinnor som ändå suttit i osunda relationer är många.
– På ett sätt var jag ganska
medveten om vad som skedde,
men jag såg ingen väg ut. Nu har
Foto: TV4
förståelsen för andra människor.
– Jag tror det är för att jag själv
har varit i svåra situationer som
jag så snabbt kan läsa av och förstå de människor jag jobbar med.
Och det är därför jag brinner för
att hjälpa, för jag vet att jag har
kunskaper som kan få folk att må
bättre.
Anna, om att bli mamma vid 21
viktiga här är att prata om hur
sjuka beteenden kan normaliseras, man kompenserar och lever
ett liv utåt och ett annat skuggliv
inåt. Man påverkas av tankar och
kommer stegvis längre och längre
ifrån sig själv. Ja, inte bara mig
själv, utan vänner, kolleger – ja,
alla. Det gick så långt att mina
barn mer eller mindre fick leva
utan sin mamma, för att han alltid kom i första hand.
I programmet ”Du är vad du äter”
tar Anna tag i dåliga vanor.
’’
jag svårt att förstå det, men då
var det så.
I december 2011 lämnade hon
ändå in en skilsmässoansökan,
det gemensamma huset på
Värmdö såldes, och resten med
stämningsprocesser hit och dit
(som fortfarande pågår) har gått
att läsa om i kvällstidningar.
Bland annat har Annas före detta
svärmor stämt Anna och Olof på
pengar hon lånat ut till ett husköp, och nyligen dömde tingsrätten till svärmoderns fördel.
Varför tog du till slut steget
att lämna?
– Det var tvunget, rent
krasst, det var på liv och
död – jag orkade inte mer.
Det fanns ingen kraft
kvar. Allt hade gått för
långt, säger hon, skruvar
på sig och går och fixar
varsin cappuccino.
Det behövs en andningspaus.
För det här har gjort ont. Det
gör det delvis fortfarande.
– Här, varsågod att smaka, säger hon och ställer fram Bobs rykande färska julkaka till kaffet.
– Visst är det rart. Han skämmer verkligen bort mig. Från att
alltid ha stått i köket själv blir jag
nu placerad vid middagsbordet.
vänd
Sjuka beteenden kan normaliseras,
man kompenserar och lever ett liv utåt
och ett annat skuggliv inåt
Anna med
exmaken
Olof
Skipper.
Foto: IBL
’’
ska gå en timme på konstmuseet,
och kommer ut när det stänger.
De toppar vi hade är svåra att få
med en vanlig person.
Fast det hon lärde sig med tiden var att med toppar kommer
också dalar, tidvis djupa, mörka
och destruktiva dalar.
– I längden är det ohållbart att
leva med, framför allt om man
som jag har en tendens att åsidosätta mig själv för att leva upp till
vad männen önskar av mig. Jag
behöver en man som är stark och
lugn i sig själv. Det vet jag nu…
Jag växte delvis upp hos
mormor, så det var familjelivet jag
ville in i, det kändes naturligt
’’
En dag i Annas
Amsterdam-liv
05.00–05.30: – Vaknar alltid
tidigt och har min egen lilla
stund – ljuvligt!
06.30: – Yogafröken kommer
hem till mig. I Amsterdam är det
vanligt med hembesök av såväl
yogaläraren som hårfrissan.
Trevligt!
07.30: Springer ett varv i Von-
delpark, som ligger nära.
Tränar jag inte på
morgonen så blir
det sällan av. På
vägen hem stannar jag till vid ett
kafé utanför min
lägenhet och tar
en vetegrässhot.
Amsterdam ligger
långt fram vad
gäller ekomat, hälso- och träningstrender.
08.00: Jag är ingen
frukostmänniska
men brukar äta
rawfoodgröt
med blåbär, banan och mandelmjölk.
08.30: Nu kör jag!
Jobbar bland annat med
en ny produktserie, en
webbshop, min nya bok med
hälsodrinkar, har telefonmöten
och mejlar.
12–13 Pausar för lunch. Jag
brukar vara jättehungrig och
både jag och Bob tycker om att
äta lagad mat till lunch. Passar
ibland på att gå en sväng på
stan.
19.00 – Jobbar vidare till kväl-
len. Fräschar upp mig och byter
om (här accepteras inga myskläder vid middagsbordet har
holländaren talat om för mig,
ha, ha) och lagar
mat tillsammans
med Bob.
22.00 – Kry-
per ner i sängen och somnar.
25
Bob, som är affärsman,
och Anna delar tiden mellan
lägen­heten i Amsterdam och
ett hus strax utanför Barcelona.
Intervjun
Bäst just nu:
Bästa morgonvanan:
Min yoga. Jag gör
ashtangayoga.
MorgonDen är väldigt fyyoga.
sisk och kräver
mycket fokus.
Bästa kvällsvanan:
forts
’’
Vi pratade enormt mycket, och
grät floder. Det var så mycket
gammalt som skulle bearbetas
’’
Anna, om att ”återknyta” till sin vuxna dotter i Florens efter separationen
Vi fikar ett tag innan vi
återgår till ämnet, för Anna vill
ändå berätta om sina erfarenheter ”om det kan vara till tröst
för någon annan att se att hon
inte är ensam”. I medierna
skrevs det efter skilsmässan om
hur Anna flydde landet. I verkligheten var det dottern Magdalena, som då pluggade i Florens, som kallade.
– Min dotter berättade att hon
var oerhört ledsen på mig. Hon
upplevde att hon inte riktigt
hade någon mamma, att jag hade
åsidosatt henne, vilket jag har.
Jag tyckte hon var oerhört stark
som vågade prata om det här,
och insåg väl att det var nu eller
aldrig, därför flyttade jag till Florens och bodde med henne. Min
son var också nere och hälsade på
då och då.
Det var i november 2011.
Magdalena bodde med en pojkvän, men mor och dotter hade
ett uppdämt behov av att få vara
nära varandra, de hade så mycket
att ta igen, så snart flyttade hon
över till Anna.
– Vi pratade enormt mycket,
och grät floder. Det var så mycket gammalt som skulle bearbetas… Det var ingen rolig tid,
men samtidigt en vacker väg att
gå. Jag är glad att den öppnades,
säger Anna och ber om att få lite
papper, för vid tanken på denna
period kommer tårarna.
– Magdalena köpte en liten
hund, en mops som heter Lilla
Amore, som var med oss överallt
– hon till och med sov mellan oss
i sängen. Amore blev en länk
mellan oss, och läkte oss båda.
Ja, Anna fick chansen att laga
relationen och komma tillbaka
till sina barn.
– Det handlade också om att
hitta tillbaka till mig själv och
vänd
Anna skippers 4 måsten i Amsterdam
1
Albert Cuyp-marknaden är
en gata med samma namn.
Sägs vara Europas största dagliga utomhusmarknad, där du kan
köpa allt från frukt till grönsaker,
fisk, ostar och kläder. I kvarteret
finns också mysiga krogar.
Nine Streets är nio charmiga
smågator, med lustiga smyck-
2
esaffärer, trevliga vinbutiker
och second handfynd. Chans
till täta cappuccinostopp!
Museum district, mitt
hemkvarter, är ett paradis
för konst- och kulturälskaren!
Här finns bland annat Rijksmuseum (med alla de stora holländska målarna), Museum of
Modern Art och Van Gogh Museum.
The Dylan, är ett hotell.
Leta dig in i soffrummet, där
du kan dricka champagne och
äta ostron framför öppen brasa.
Bättre lyx-mys-kombo finns inte!
3
4
26
Att få krypa ner i sängen med
Bob, vira benen om varandra
och kanske titta lite på tv. Är
helt såld på Cesar Millans
program! (Han är känd från tvserien ”Mannen som talar med
hundar”, reds anm.)
Talar med
hundar.
Bästa njutningen:
Min ”favoritlast” är att ibland få
ta mig ett glas gott vitt vin, gärna av viognierdruvan. Favoritproducenten är Louis Cheze.
När vi bilar från huset i Spanien
till Amsterdam tar vi ofta vägen
förbi någon vinproducent i
Frankrike. Livslyx!
BÄSTA avreaKTIONEN:
Jag springer några kilometer.
Jag tar gärna till flykten…
Bästa resmålet:
Just nu New York. Det är alltid
lika spännande att kolla in nya
hälsotrender. Men jag älskar
också platser med sol och värme där jag kan vandra.
BÄSTA kärlekstipset: Oj, jag skulle kunna
skriva en hel bok med
relationstips, för jag
har gjort de flesta fel.
Men var sann mot dig
själv, lev efter egen
övertygelse
och våga be
om det du
önskar – för då
kommer du att få
det. Jag har varit
superrädd, men nu
vågat be om myckFavoritet – och fått mer
resemål.
därtill!
Intervjun
Anna njuter av att ha landat i en lugn
relation med sin Bob.
– Tidigare sökte jag mig till kaos
men det är slut med det, säger hon.
forts
’’
Nu förstår jag hur ljuvligt det
är med lugn. Fast det har också varit
svårt att våga landa i lugnet
sunda värderingar igen – för det
hade jag inte när jag landade i
Florens. Ja, jag kan säga att Magdalena och den där lilla hunden
räddade livet på mig.
Nu är banden mellan mor och
dotter starka och de pratar flera
gånger om dagen. När vi är där
ringer Magdalena för att till exempel kolla att mamma har godkända kläder på sig till fotograferingen. Och då och då hoppar
musiken på stereon.
– Vi delar spotifykonto, skrattar Anna.
Efter en tid i Florens kom
Bob in i bilden. De hade varit
bekanta i några år, då han bland
annat skött översättning och utgivning av en av hennes böcker i
Holland.
– Jag har alltid haft stor respekt för honom, och tyckt att
han rent teoretiskt var den ideala
mannen, skrattar Anna och berättar vidare:
– Jag hade faktiskt en vision en
gång när jag var ute och sprang,
om att det skulle bli vi. Tidigare
28
’’
hade jag aldrig ens tänkt tanken,
men strax därefter deltog Bob på
en av mina matlagningskurser.
Han hade aldrig tidigare flörtat
eller visat något intresse, men en
kväll la han sin stora, ljuvliga
hand på mitt knä, och då öppnades portarna.
Det var i februari 2012 och sedan dess har Anna och Bob varit
ett par. I början av sommaren
flyttade hon till Amsterdam och
nu delar de tiden mellan lägenheten här och ett hus strax utanför Barcelona. Deras jobb touchar varandra, eftersom han är
affärsman med inriktning på mat
och hälsa, så paret försöker jobba
ihop i den utsträckning det går.
Och i den här relationen får hon
lika mycket tillbaka som hon ger.
– Han hjälper mig också att
slita mig ifrån arbetet. För jag
kan lätt dyka ner i jobbet och
glömma att både duscha och äta
– men jag behöver det normala.
Bob sätter gränser åt mig, ser till
att jag slutar kring sju och gör
mig i ordning, så att vi kan laga
en härlig middag ihop. Han är en
bra caretaker, sensitiv och känner
av var jag befinner mig mentalt.
Hade du varit mogen för den
här relationen tidigare?
– Nej, tyvärr hade jag nog inte
sett hans kvaliteter för tio år sen.
Nej, Anna har behövt prova
själv, för att förstå vad hon inte
behöver och vill ha. Nu vet hon
att hon mår bra av det vanliga
och pratar med kärlek om vardag, rutiner och att acceptera
varandra för den man är.
– Tidigare har mitt liv alltid
gått upp och ner, varit som en
bergochdalbana. Nu är det nästan
Bob om anna
”Anna är väldigt lätt att leva med.
Visst vet jag att hon är en bestämd kvinna, men inte gentemot
mig (jag blir heller inte upprörd
särskilt lätt). Vi har en fin, skön
balans. Man får mycket tillbaka i
form av mentalt stöd, intressanta
idéer, upptäckarlust och kärlek.
Och om jag gör något, som att
laga middag, är hon alltid väldigt
tacksam. Dessutom är hon den
vackraste kvinna jag vet!”
så jag vill gråta när jag vaknar på
morgonen och inser att mitt liv är
vanligt i dag också – det är inte
en massa bråk. Ja, för första gången är mitt liv lugnt och stabilt.
Bob är lika hela tiden, näst intill
tråkig. Vi liksom cruisar fram.
Det kan låta konstigt, men att
välja lugnet har krävt mod, vilket
är något Anna har pratat mycket
med sin terapeut (som hon kallar
”rosa brallan”) om senaste året.
– Jag har absolut själv sökt mig
till kaos och är en sådan som
kunnat bråka halva natten, lägga
mig klockan fem, och ändå top�prestera när tv-teamet knackar
på dörren klockan sju. Nu förstår
jag hur ljuvligt det är med lugn.
Fast det har helt ärligt också varit
svårt att våga landa i lugnet.
Ibland har det verkligen kliat i
kroppen. Jag har varit SÅ nära
att ”knasa till” det, rucka på saker
– nästan som för att jag inte tror
mig vara värd det här.
Ja, hon säger att det har varit ”enormt läskigt” att våga stanna i en relation där det är stilla.
Hon är stolt över att hon tagit
sig över tröskeln och nu känner
sig bekväm i det. Och lugnet har
gett henne kraft att lyssna inåt
och träna på att uttrycka sina
egna behov.
– För man ska vara medveten
om att det är lättare att gå och
hjälpa någon annan än att titta
inåt. Men nu vågar jag be om vad
jag behöver och sätta mina och
mina barns behov först. Bob gör
samma sak, vilket ger oss en fin
relation. Men visst har det varit
en resa för min del.
Om du får önska, hur vill du att
kommande tio år ska se ut?
– Jag vill gärna få fortsätta utvecklas professionellt. Men framför allt vill jag dra ner på ”snurret” och odla lugn i nära och bra
relationer, säger hon och tar
mjukt min hand – för innan vi
går ut och ser stan, är det dags
för en liten hälsokoll och några
goda råd om hur just jag kan få
en lugnare kropp och mer kraft.
För Anna Skipper är just Anna
Skipper. Fast nu kommer hon
även i en mjukare version. n