Vår bergslagshistoria handlar mycket om industrihistoria, om stålmän och kraftkarlar, om gruvarbetare och bergsmän. Kvinnorna hör vi inte talas om så mycket, de skymtar här och där i historien. Men det har funnits många ”järnkvinnor” överallt – på järnbruken, i byarna och i finnmarkerna. I boken får några av dem stiga fram och bli huvudpersoner i egna berättelser. Det handlar om arvtagerskor, änkor, brukspatronessor, husjungfrur, mjölkerskor, kolarhustrur, författare, konstnärer och några till. Järnladies kan också användas som en resehandbok längs Järnrutten, www.jarnrutten.se. Den gör turen runt våra besöksmål mer givande. Platserna ligger därute i landskapet och väntar. De kan nu laddas med fler berättelser så besökaren känner att just här på denna plats levde en formidabel järnkvinna, som födde elva barn, styrde som änka över flera järnbruk, var driftig i järnhandel och ägde både järnhälsa och sunt förnuft. Eller läs berättelsen om hon som var en utfattig änka med fem barn och ändå lyckades lösa vardagslivets svåra problem och undkomma en hård bruksägare. Ta boken i handen och gör en tur i Bergslagen längs Järnrutten, där de tre nätverken Järnriket, Husbyringen och Ekomuseum Bergslagen ingår. EKOMUSEUM BERGSLAGEN är sedan 1986 ett industrihistoriskt nätverk, ett levande museum, som omfattar sju kommuner i två län, Dalarna och Västmanland. Här finns dryga 60-talet besöksmål från finnmarken i norr till hyttor, bergsmansbyar och järnbruk i söder. Världsarvet Engelsbergs bruk ligger i mitten och Strömsholms kanal går som en pulsåder ner mot Mälaren där järnexporten gick ut via Strömsholm och Borgåsund till Stockholm för vidare färd ut i världen. Välkommen till en bit av Bergslagen! Från arvtagerskan till kolarhustrun JENNY FINDAHL (född 1970) är grafisk formgivare och arbetar för den egna firman Snowtrail sedan 2001. Hon är utbildad i London där hon bodde och arbetade i många år. 2004 flyttade hon med sin familj till Östra Lagnö i Stockholms skärgård. Hon arbetar med information, grafisk form, illustrationer och foto. 2010 formgav hon Om järn och människor (Ekomuseum Bergslagens guidebok). Jenny är projektledare, formgivare samt ansvarig bildredaktör för Järnladies. www.snowtrail.net JÄRNLADIES Från arvtagerskan till kolarhustrun JÄRNLADIES CHRISTINA LINDEQVIST (född 1948) är sedan april 2003 verksamhetschef på Ekomuseum Bergslagen och bor numera i Ludvika. Hon har ett långt arbetsliv som konservator på statliga museer bakom sig. Gick vid mogen ålder på Poppius Journalistskola, har en fil.kand. i två romanska språk och tycker om biografier och faktaböcker. Christina är ansvarig för produktionen av boken Järnladies samt redaktör och skribent. www.ekomuseum.se www.ekomuseum.se www.jarnrutten.se JÄRN LADIES Från arvtagerskan till kolarhustrun 15 5 4 4 OCKELBO 4 4 4 1 Katarina Stenbock 2 Ebba Brahe 3 Anna Mackeij m.fl. 4 Catarina Bröms 5 Brita Behm 6 Maria Hoffman 7 Sophia Christina Lilliestierna 8 Alleta Maria Söderhielm 9 Clara Hammarin 10 Karin Abrahamsdotter 11 Brita-Stina Rahm 12 Anna Nordell 13 Anna-Stina Knas 14 Caroline von Knorring 15 Wilhelmina Skogh 16 Fanny Brate 17 Ruth Randall Edström 18 Eva Timm 19 Ida Leuhusen 20 Hedvig Ulfsparre 21 Elsa Andersson 22 Ragnhild Nordensten 23 Florrie Hamilton 24 Maj Hirdman 25 Inez von Schoting 26 Anny Wernström 27 Anna Lisa Forssberger 5 15 4 6 SANDVIKEN FALUN 4 4 GÄVLE 20 3 15 20 3 4 HOFORS 27 3 6 27 3 3 HEDEMORA 9 3 14 9 14 SMEDJEBACKEN LUDVIKA 26 25 24 13 22 16 10 NORBERG 21 2 23 FAGERSTA 8 2 2 SKINNSKATTEBERG 2 2 1 17 HALLSTAHAMMAR 7 18 11 18 12 17 1 2 11 12 19 VÄSTERÅS Arvtagerskan EBBA BRAHE 1596 – 1674 (78 år) ”Blir jag dömd till böter så betalar jag, men sedan gör jag så mycket järn jag vill.” Ebba Brahe. Jernkontoret. 36 37 EBBA BRAHE av Kerstin Westerlund Vem var hon, Ebba Brahe, som sägs ha byggt lusthuset i parken vid Bockhammars bruk? Sondotter till en av sin tids mest framstående män, Per Brahe den äldre, dotter till Magnus Brahe och Brita Lejonhufvud. Ebba var en vacker och klok flicka som med tiden blev en myndig matrona. Hon blev mor till 14 barn och styrde över familjens egendomar med flera järnbruk. E bba blev tidigt moderlös och uppfostrades vid hovet hos änkedrottningen Kristina. Hon växte upp tillsammans med kronprinsen Gustav Adolf. För eftervärlden är hon mest känd för tonårsromansen med prinsen när de var i tonåren. Drottningen fick reda på kärlekshistorien och bestämde att prinsen måste gifta sig med en utländsk prinsessa. Då Ebba fick detta besked ristade hon med en diamantring i en glasruta på Stockholms slott: ”Jag är nöjd med lotten min och tackar Gud för nåden sin.” Drottningen lät rista in ett svar: ”Det ena du vill, det andra du skall, så plägar det gå i dylika fall.” Sändes bort Därför sändes Ebba bort till Strömsholms slott. Här bodde hon hos Gustav Vasas änkedrottning Katarina, som var en både driftig och godmodig kvinna. Ebba lärde sig mycket av henne: att sköta ett stort hushåll och även att hålla ordning på gods och gårdar, hyttor och hamrar. Det var änkedrottningens arbetsuppgifter för att kunna försörja sig. Förtjänsterna som kom från de egendomar som då tillhörde Strömsholm var hennes livgeding, en sorts pension. Barnrikt äktenskap När Ebba var 22 år gifte hon sig med den tolv år äldre Jakob Pontusson De la Gardie. Han var en framgångsrik officer och hade anfört de svenska trupperna ända till Moskva år 1610. Året därpå besegrade han ryssarna vid Novgorod och ledde senare fredsförhandlingarna vid freden i Stolbova 1617. Han var en välkänd fältherre 38 Ebba Brahes lusthus, Bockhammar. Foto: Christina Lindeqvist. Ekomuseum Bergslagen. och därför kallades Ebba för fältherrns grevinna. Det blev ett lyckligt äktenskap och de fick 14 barn varav sju levde till vuxen ålder. Den mest kände av dem var Magnus Gabriel De la Gardie. Familjen bodde först i Estland där Jakob var guvernör under nio år. När de återvände till Sverige bosatte de sig i Stockholm. Somrarna tillbringade de på olika gårdar som de ägde, särskilt i Bergslagen. Det var bland annat Högfors, Bockhammar, Skärviken och Axholm samt Sigulskvarn, senare kallat Svanå, bruksegendomar som Ebba hade ärvt efter sin far. Hon blev änka Mot slutet av sitt liv blev Jakob De la Gardie mer och mer beroende av sin hustru för att sköta familjens egendomar och affärer, eftersom han fick grå starr och såg allt sämre. Under sina sista år var han helt blind. Han dog 1652. Som änka bodde Ebba i det hus som fortfarande står kvar på Götgatan i Stockholm och som kallas ”Ebba Brahes palats”. Somrarna tillbringade hon även nu i Bergslagen. På den här tiden fick inte kvinnor sköta sin ekonomi själva. Kvinnor betraktades som omyndiga. Inte förrän de blev änkor fick de laglig rätt att självständigt ta hand om sin egendom. Först då kunde de till exempel som bruksägare engagera sig i att utveckla och investera i verksamheterna vid hyttor och hamrar. 39 Driftig och företagsam Ebba ägnade särskild omsorg åt att förbättra järnhanteringen. Det stångjärn som kom från hennes järnbruk blev känt för att vara mycket bra. Man talade om den goda kvalitet som kännetecknade ”grevinnans järn”. Hon utnyttjade sina kontakter utomlands och skaffade sig egna köpare i stället för att leverera till uppköpare i Stockholm. Det tjänade hon mera på. Myndigheterna reglerade tillverkningen av järn i landet för att inte skogarna skulle kalhuggas. Det fanns en risk eftersom det gick åt mycket träkol inom järnhanteringen. Varje järnbruk måste ansöka hos Bergskollegium och redovisa sina skogstillgångar för att få tillstånd att framställa en viss mängd järn varje år. Vid något tillfälle kom myndigheterna på Ebba Brahe med att tillverka mer än hon hade tillstånd till. I ett brev skriver hon: ”Blir jag dömd till böter, så betalar jag, men sedan gör jag så mycket järn jag vill.” Stort engagemang Hon var mycket engagerad i sina järnbruk och tillbringade somrarna i Bergslagen. Det var olika förvaltare och ibland arrendatorer som skötte verksamheten. När hon inte var på plats höll hon kontakt genom att sända brev till dem. Det var särskilt en ung man, som fick ta ett övergripande ansvar för gårdarna, järnhanteringen och bokföringen. Hon hade själv lärt upp honom och när hon var i Stockholm brevväxlade de regelbundet för att diskutera hur allt skulle skötas. Han hette Per Larsson Höök (senare adlad Gyllenhöök) och var hennes högra hand under 14 år. Han var bara 16 år när hon anställde honom och han blev senare egen järnbruksägare. Han köpte en del av Englikbenning, som blev Engelsbergs bruk 1681. i Finland, i Österbotten, Jakobstad, till minne av sin man. Det var även Ebba som lät bygga det stora slottet Makalös, som låg i nuvarande Kungsträdgården. Det stod klart 1643. Familjen De la Gardie bodde här i det praktfulla palatset under några år. Senare var det sonen Magnus Gabriel som en tid levde här i detta fantastiska hus. Det fanns kvar till 1825 då det förstördes helt i en stor eldsvåda. Makalös brann upp, men lusthuset vid Bockhammar finns kvar och påminner om den tid då Ebba Brahe levde och verkade här. Långt aktivt liv Ebba Brahe var en av stormaktstidens driftiga kvinnor, under hela livet var hon verksam med olika projekt. Även vid slutet av sitt liv hade hon framtidsplaner. Hon var 73 år då hon förlängde ett avtal med staten om att arrendera Norbergs socken där en del av hennes bruksverksamhet fanns. Hon överlevde sin make med 22 år och dog 1674 vid 78 års ålder. Ebba ligger begravd i Veckholms medeltidskyrka, några kilometer från Ekholmens gård i sydvästra Uppland. Lät bygga hus Ebba var känd för att bygga hus och att anlägga trädgårdar med olika växter och sällsynta djur. Hon lät bygga om och försköna sina hem vid bruken. I Stockholm byggde hon ut och inredde slottet Jakobsdal, nuvarande Ulriksdal, där familjen bodde. Hon ritade och lät uppföra Runsa slott i Uppland. Som änka anlade hon en stad 40 41