1. No category

BÄST I KLASSEN
Med RX-A3040 visar Yamaha att man inte tänker nöja sig
med annat än att vara klassledande när det gäller förstärkare
runt 20 000 kronor, och man gör det med eftertryck!
F
AV MAGNUS FREDHOLM MEDLYSSNARE LUDWIG SWANBERG
ör några år sedan (2011 för att vara
exakt) lanserade Yamaha sin Aventageserie, och redan från början hade denna
serie flera (för Yamaha) unika lösningar.
Den lättast observerade är den femte
foten mitt under, men faktum är att hela
chassit är extra stadigt och mer påkostat med bland
annat dubbla bottenplattor, fronten är i aluminium
och över lag har man satsat lite extra på att få till en
exklusiv känsla parat med höga ljudambitioner.
Foten i mitten är som sagt det första man
lägger märke till, eller åtminstone det mest
annorlunda och iögonfallande. Men minst lika
viktigt är att hela fronten är i aluminium (det är
både snyggt och stabilt, men den primära nyttan
är skärmningen) och att chassit har ett internt
tvärstag.
Foten i mitten stöttar de tunga komponenterna
som sitter mitt i förstärkaren, framför allt trafon,
medan staget stabiliserar sidorna som huserar
förstärkarstegen.
Intern uppbyggnad avgör
En förstärkare av denna kaliber får ju av nödvändighet en minst sagt omfångsrik kontaktuppsättning
på baksidan. Kontaktplaceringen dikteras till största
delen av förstärkarens interna uppbyggnad, vilket på
denna förstärkare blir extra tydligt av att HDMIkortet sitter närmast under locket och vi därför
får HDMI-kontakterna på rad högst upp.
Av samma anledning hamnar högtalarkontakterna av guldpläterad normalmodell längst ner
på baksidan, medan övriga in- och utgångar tar
upp baksidans mittparti.
För att bringa lite extra ordning på baksidan är
26
alla signalutgångar (högtalarkontakterna undantagna) omgärdade av vitprickiga fält, medan
ingångarna har svart bakgrund.
Förutom HDMI, som ju idag är standard för
nästan allt vi kopplar in och ut, finns det generösa mängder analoga ingångar. På videosidan de
sköna YPbPr-ingångarna för komponentsignal,
och de avsevärt mer osköna CVBS-ingångarna för
kompositvideo, de där gula videoingångarna man
lärde sig undvika redan på 80-talet.
För dig med många analoga bildkällor blir det
kanske ett avbräck att RX-A3040 saknar s-videoingångar, medan jag mest tänker att det ju hade blivit
ännu trängre på baksidan om dessa inkluderats.
Video in analogt omvandlas och skickas ut via
HDMI, och tvärt om också faktiskt, något som
säkert gläder en och annan som har en projektor
utan HDMI-ingång.
Ljudingångar finns av alla de viktiga typerna:
optiska och elektriska digital samt analoga RCA
för både stereoljud och 7.1, och så en skivspelaringång som är lätt att hitta eftersom det är
ingången med jordskruv.
Ljud ut får vi, förutom via högtalarutgångarna,
via HDMI (om vi vill), via 7.2 lågnivå samt via
Zon 2/3/4 och AV out. Bild ut kommer såklart via
HDMI ut 1 och 2 (båda dessa utgångar är fullt
konfigurerbara och kan sända vilken ingångssignal som helst helt oberoende av varandra) men
också via komponent och komposit ut.
Annat du kan vilja koppla in är trådat nätverk,
diverse radioantenner, remotesignaler och triggersignal till exempelvis extra slutsteg.
Vi kopplar in en Sony BDP-S7200 Blu-rayspelare,
en AppleTV, en Telia Digitalbox, en Sonos Play,
en böjd LG OLED-tv samt en Thorens TD160 Mk
II (japp en vinylspelare). Dessutom kommer vi
att koppla diverse telefoner och paddor trådlöst,
men mer om det senare.
Högtalarna vi kopplar in är ATC, det 7-kanaliga
system Ludwig skriver om på annan plats i detta
nummer. Frontarna biampas, medan subbasen
tas om hand av Martin Logan-basen jag just testat, och vips har jag en kompetent 7.1-uppsättning
med härligt tryck i både bild och ljud!
Andra kopplingar
Förutom den digra inkopplingsfloran på baksidan finns stora möjligheter att koppla in saker av
mer tillfällig natur. Till exempel finns på fronten
en extra HDMI-ingång som stöder MHL, så det
är där du kopplar in din telefon för att spela upp
ljud och bild från den i din hemmabio.
Det finns också USB-ingång som, om du använder den tillsammans med kompositingången, gör
att också äldre iPhones och iPads kan spela upp
video i hemmabion.
För den med fäbless för trådlöst finns AirPlay,
wireless direct, Spotify connect och HTC Connect, så tyst lär det inte bli annat än om du vill.
Märk dock att AirPlay endast gäller ljud, Yamaha
tillåts inte köra video (av Apple).
En nyhet är alltså att vi detta år, för första
gången när det gäller Yamaha-förstärkare, får
wifi inbyggt.
Och vill du spela upp musik lagrad på nån
dator eller NAS är det bara att köra där också.
Den sista funktionen jag kommer på är internetradion, men eventuellt har jag slarvat bort
någon inkopplingsmöjlighet eller finess, som
Napster och andra tjänster jag inte abonnerar på.
Ljud
RX-A3040 avkodar givetvis alla förekommande
surroundformat, och kommer inom kort att få
Atmosuppgradering. Och precis som vanligt
hittar vi mängder med DSP-ljudfält av olika typ.
Speciellt effektiva blir dessa ljudfält om Yamahas
prescencekanaler kopplas in, för då kommer de
sköna lyften i ljudbilden som brev på posten.
Bland nya finesser hittar vi möjlighet att lyfta
hemmabiotidningen.se | HemmaBio 10-2014
dialogen uppåt i ljudbilden även utan främre
prescencehögtalare, en funktion som i vissa fall
lyckas sätta dialogen på exakt rätt höjd även när
högtalarplaceringen inte direkt optimerats.
En annan skön DSP-behandling (som Yamaha
inte är ensamma om, kolla till exempel på
Pioneer) är Virtual Cinema, där man radar upp
fem högtalare i fronten och sedan låter DSP-kretsarna jobba för att skapa en surround-illusion.
Funkar faktiskt rätt bra, men det blir inte lika bra
som när du har möjlighet att möblera rätt.
På tal om DSP-processor har denna förstärkare
två stycken: dels muskelberget ES9016 från ESS,
en processor som sköter det mesta i DSP-väg, och
gör det internt i 192 kHz och 32 bitar. Men, det
finns en DSP-processor till, en ES9006, och den
hanterar endast prescencekanalerna. Än så länge
får man väl tillägga, för jag antar att den kommer att få jobba hårt så fort vi får Dolby Atmos.
ES9006 sköter också avkodning i en andra zon
om sådan används.
Automaten fixar reflexerna
YPAO är som bekant Yamahas autojustering av
ljudet, och den gör i 2014 års tappning ett mycket
bra jobb, speciellt om du låter den vinkelmäta
också. Lätt på handen och säker i sadeln gör YPAO
inget drastiskt, utan fixar inställningen på ett sätt
som, vågar jag säga det, faktiskt är bättre än det jag
lyckas få till själv med måttband och spl-mätare.
Troligtvis ligger en del av storheten hos denna
förstärkares YPAO i dels det faktum att den
gör dessa vinkelmätningar och tar hänsyn till
reflekterat ljud, och dels att det finns mer processorkraft än någonsin förr under huven.
Med det sagt finns det en punkt jag tycker Yamaha
skulle lägga mer krut på, och det är i subbasregionen.
Vid en direkt jämförelse mellan YPAO-justerad bas
jämförd med DSPeaker-korrigerad och PBK-fixad
dito får Yamaha på tafsen två gånger om.
Inga dramatiska skillnader, samtliga system
förbättrar basåtergivningen ordentligt, men jag
blir ändå lite förvånad över att Yamaha inte är
bäst på just denna punkt.
När du gjort en automatisk kalibrering kan du
sedan välja om förstärkaren ska använda YPAO
volume, en funktion som enklast beskrivs som
en raffinerad och volymberoende eq, vars syfte
är att ge dig samma frekvensmässiga upplevelse
oberoende av ljudvolym.
Varför då?
Alla känner till loudnessknappen, som höjer
diskant och bas. Denna knapp var ett första försök att korrigera för det faktum att vi uppfattar
bas och diskant olika starkt beroende på volym.
En forskning som från början gjordes av Fletcher och Munson, och kurvorna som illustrerar
detta brukar kallas Fletcher-Munsonkurvor
YAMAHA RX-A3040
Pris:
22 000 kronor
Antal kanaler:9
Utefffekt:
9x150 W
Biamp front:Ja
Zone 2/3/4:Ja/ja/ja
Ingångar
HDMI:8
Digital:
3 optisk, 3 elektrisk
USB front:Ja
Ethernet:Ja
Wifi:Ja
Analog:8
Phono:Ja
Multi ch:Ja
Bluetooth:Tillbehör
Internetradio:Ja
AirPlay:Ja
DLNA:Ja
Spotify:Ja
Wifi direct:3Ja
(googla om du är intresserad). Ett av problemen
med en loudnessknapp är att den bara kan vara
av eller på, och så fort du höjer volymen blir
effekten överdriven.
Visst, det blir ett jäkla tryck i bitarna, men idén
med funktionen försvinner. Därför hade Yamahas
förstärkare från 80-talet en ratt med variabel loudness, och ju starkare man spelade desto mindre
loudness var det tänkt att man skulle ha på.
En lång utläggning kanske, men YPAO Volume är
en direkt arvtagare till denna reglerbara loudness,
bara mycket bättre och helt automatisk. Väl värd
att testa, speciellt om du har din anläggning i till
exempel vardagsrummet, där volymen ofta ändras.
Extra Bass heter funktionen för subbas med
frontarna ställda som ”Large” (alltså när du
spelar upp 2.0-signal, typ musik, får du
subbas också, om du vill), och den funktionen gillar vi som vanligt.
Men, här finns också ett annat
användningsområde, nämligen
att fuska till bas från pyttesmå
högtalare.
Utgångar
HDMI:2
Pre out/sub out:7.2
In/ut framsida:
USB, HDMI,
hörlur, A/V
App för styrning:
Yamaha AV Controller
Svenska menyer:Nej
3D:Ja
Video-skalning:Ja
HDMI-thru vid standby:Ja
HDMI-switch vid standby:Ja
Justering av nivå per källa:Ja
Autokalibrering:Ja
Kalibrera mot frontarna:Ja
Mått (BxHxD):
435x192x467 mm
20 kg
Vikt:
Info:yamaha.se
2014 års Yamahafjärr är lite enklare,
både till utförande
och att använda,
något som sannolikt har att göra
med det ökade
användandet av
app-kontroll.
Tekniken, som
bygger på att
förstärkaren
alstrar en överton till
den egentliga bastonen, kommer från Yamahas
keyboardavdelning, och har
man riktigt små högtalare
och ingen subbas funkar det
förbluffande bra.
Styrning
Bakom frontens aluminiumlucka döljer sig möjligheter
att kontrollera förstärkaren utan fjärr, scene-knappar,
zon-knappar och tonkontroller. Liksom knappar för
att välja ljudprogram (något jag bara använder när jag
använder hörlurar).
Visst blir det trångt, men tack vare tydliga uppdelningar och att utgångarna
markerats med vitprickig bakgrund är det hyfsat enkelt att få alla inkopplingar rätt.
Vid testet av denna förstärkare har jag bland
annat tagit lyssningshjälp av Ludwig, och
förutom hans insiktsfulla noteringar om ljudet
fick jag en spontan bedömning av att kontrollera
RX-A3040 med Yamahas app för ändamålet.
Ludwig, som egentligen är en riktig ångmaskins-kille, flinade från öra till öra över hur kul
det var att använda Yamahaförstärkaren, och
glädjen över att precis allt med förstärkaren
funkade som utlovat var för honom en något
överraskande upplevelse.
Jag som personligen kör Yamaha ”till vardags”
blev påmind av hur bra det faktiskt funkar
alltihop, allt från sceneknapparna som med ett
tryck drar igång en av 12 möjliga inställningar till
AirPlay och Spotify Connect som är sjukt stabila.
Förutom den grundläggande inställningen, som
faktiskt görs enklast med OSD och den vanliga
fjärren, sköts förstärkaren med fördel från en
iPad. Men oavsett om du väljer OSD eller padda
finns en knapp (eller ett menyval) som måste
belysas: ”Val” (i appen) eller ”Options” (på fjärren).
Och där hittar du det mesta du kan tänkas vilja
justera till vardags: Tonkontroller, dialognivå och
-höjd, festläge, subbasjustering, HDMI ut av/på
och mycket mer. Snabbt, smidigt och lättanvänt!
Smarta val, automatiskt
Denna förstärkare är alltså 9-kanalig, och tack
vare en funktion Yamaha kallar Intelligent Amp
kan förstärkaren själv använda högtalarkanaler
till olika saker. Det rör till exempel surround back
som kan växla till automatiskt till zone 2 eller
prescence front.
HemmaBio 10-2014 | hemmabiotidningen.se
27
Och vill du expandera ytterligare går det
utmärkt att hänga på externa slutsteg, för 11.2
och upp till tre extra zoner.
På bildsidan finns inte bara skalning och
konvertering från och till HDMI, vi hittar alltså
också möjligheter att välja signal fritt till de två
HDMI-utgångarna. Bildskalningen in går från
lågupplöst tv-signal (Pal eller NTSC) hela vägen
upp till Ultra HD för digital signal, och för analog
signal upp (eller ner) till 1080i.
RX-A3040 stöder inte mindre än fyra zoner, och
beroende på hur du konfigurerar förstärkaren
kan ett par av zonerna använda förstärkarkanaler. Som jag skrev tidigare kan detta också
kombineras med extra-högtalare i hemmabion
(zon 1) så att du får 5.1 i hemmabion när zon 2
och 3 är på, men 9.1 när det bara är hemmabion
som går. Och dessa växlingar görs alltså automatiskt, vilket är imponerande.
Pyssel, film och musik
Det tar en stund att konfigurera RX-A3040, trots
att jag alltså inte kopplade in så värst många
saker. Enklast tycker jag att det är att börja med
högtalarinställningarna, för de behöver förhoppningsvis bara göras en gång.
Sedan ställs rätt alternativ för respektive källa
in, och sist scene-knapparnas funktioner. Att
lagra en scene-inställning görs förresten precis
så enkelt som man kunde önska – håll bara in den
sceneknapp du vill programmera ett par sekunder så lagras ALLA aktuella inställningar.
Av någon anledning blir den första film jag
kollar på Ender´s Game, en rulle jag inte orkar se
hela av men som har en scen där ungdomarna
fajtas i ett tyngdlöst rum, och ljudet i den scenen
åker verkligen runt, men också upp och ner. Det
går utmärkt att följa rörelser och känslan av att
vara i den tyngdlösa träningsarenan är verkligen
på pricken.
Bashanteringen är också oklanderlig, och när
jag byter till lite Terminator står det klart att
separationen på hög volym är alldeles fantastisk.
Inte riktigt i klass med EISA-vinnande för/slutstegskombon CX-A5000/MX-A5000, men med tanke
på prisskillnaden är det skrämmande nära.
Nu vill jag bara ha en mjukvaru-uppdatering med
Atmos, för det här kommer att bli ännu roligare!
Jag roar mig med att koppla upp en något
enklare och tre år gammal förstärkare, den
Yamaha RX-A1010 vi har här (den som inte har
några skyddskretsar på slutstegen, se HemmaBio
11/2013), och det blir tydligt att alla förstärkare
inte är byggda likadant.
1010:an ger en mycket bra upplevelse, men med
RX-A3040 får jag inte bara bättre placeringar i
hela ljudbubblan, jag får också en ljudbild som
håller ihop på ett helt annat sätt trots extremt
komplex ljudsignal och rejäl bionivå. Yamaha
RX-A3040 är en hemmabioförstärkare som helt
enkelt aldrig behöver be om ursäkt, som levererar
toppkvalitet hela tiden, och som gör det till synes
utan ansträngning.
En likhet mellan den enklare och äldre
förstärkaren och RX-A3040 finns dock, och det
är den neutrala och öppna mellanregisteråtergivningen. En annan nyligen testad förstärkare
vi fortfarande har i lyssningsrummet är Onkyos
TX-NR838, och jämför vi ljudet mellan TX-NR838
och RX-A3040 står det helt klart att de två tillverkarna har helt olika ljudpreferenser.
Onkyon är jämförelsevis mjukare i hullet, och
ger en rosa kant på vilken ljudupplevelse som
helst. Det är ett ljud som enklast beskrivs som
varmt och lite gosigt, och också väldigt charmigt.
Yamaha RX-A3040 har en avsevärt mer nykter
och neutral hållning, lite torrare och stramare.
28
En liten byggsats i två delar: ”propellern” används för
att göra vinkelmätningarna, och pinnen för att lyfta
micken för att minimera störningar från liggande ytor.
Hela klabbet gängas lämpligtvis fast i ett foto-stativ.
Det enklaste sättet att se att det är en Aventageförstärkare vi har att göra med är den femte foten,
som stabiliserar hela chassit.
Att RX-A3040 är mer detaljerad och målar upp ett
både djupare och bredare perspektiv är inte konstigt, den är ju nästan dubbelt så dyr, och ingen
skugga faller på Onkyon.
Däremot är denna jämförelse intressant, för
både Yamaha och Onkyo har väldigt tydliga idéer
om exakt hur ljud bör återges.
Bas är kul!
Men film i all ära, många av oss lyssnar mycket
på musik också, och eftersom det då inte finns
någon bild att titta på blir det 100 % fokus på ljudet. Och då, kära vänner, märks det ännu tydligare
att vi har en alldeles fantastisk maskin i racket!
Jag börjar med att spela musik i rent 2-kanalsläge, och använder då alltså 4 slutstegskanaler
(bi-amp) och inget mer. Stereobilden är klippfast,
bred och luftig på en gång, allt sitter där det ska
och jag njuter.
Men, med en knapptryckning slår jag på Extra
Bass, och plötsligt blir allt ännu lite bättre!
Subbasen ger musiken ett ännu mer stabilt
fundament, och hjälper faktiskt också till med
djupkänslan, som nu är närmast holografisk.
Okej, att köra subbas med fullrangegolvare är
kanske inte korrekt om du frågar en petimeteraudiofil, men hallå, det låter bättre och då är det
inte mycket att snacka om: kör med Extra Bass!
För den som känner sig ännu lite mer äventyrlig kan vi rekommendera såväl 9 Channel Stereo
som de många ljudfälten, men nu är vi långt ifrån
traditionell hifi, och det viktigaste när du kör
dessa lägen tycker vi är att du kommer ihåg att
allt ljud är ordentligt processat.
Det är dock kul, och ibland också bra, och
därför helt klart värt att testa. Speciellt om du
samtidigt håller på med något annat, och inte har
fullt fokus på musiken.
En fantastisk maskin
Som avslutning vill jag hålla fram ”Pure Direct”läget, ett läge som Ludwig Swanberg älskade.
Enligt Ludde blev ljudet ”30 % bättre, lätt”, och
på ett sätt kan jag hålla med. Pure Direct stänger
av precis allt utom det nödvändigaste, och du får
en annan svärta i ljudbilden, tystnaden blir mer
intensiv och även detaljeringen ökar.
Så, ur ett strängt audiofilperspektiv är Pure
Direkt rena himmelriket. Men, jag hyllade ju förut
Extra Bass, och det är en funktion du inte kan
använda tillsammans med Pure Direct. Därför
får du välja: antingen det bergfasta fundamentet
och den hjälp subbasen ger fronthögtalarna med
Extra Bass påslaget, eller den finmejslade och
perspektivmålande Pure Directfunktionen.
Valet är ditt, och det bästa är att inget av alternativen är dåligt. Jag väljer Extra Bass, Ludwig
väljer Pure Direct.
Yamaha RX-A3040 är en fantastisk förstärkare
(okej då, receiver), som lyckas kombinera sjuka
mängder finesser med mycket bra ljud och ett
enkelt handhavande, och för detta är den värd
alla lovord. Självklart kan vi få till ännu bättre
ljud, och kanske en eller annan finess till, men
då kostar det också mer, ganska mycket mer
faktiskt. n
Yamaha och effektmätning är som vanligt mest en kontroll av skyddskretsarna. Som ni ser i 8 ohm levererar förstärkaren fullt oberoende av fasvridningar, men redan i 4 ohm slår skyddskretsarna till i +-60 grader, och nere på 2 ohm
är det bara den rent resistiva lasten som klarar sig undan ”skydden”. I 1 ohm tror förstärkaren att det är något fel på
våra kablar, och begränsar effekten ordentligt. Och visst, Yamaha har en poäng med dessa skydd, men vi hade som
vanligt velat se dem gripa in senare. Ordentligt med pulver finns det hur som helst, så det är bara att dundra på!
hemmabiotidningen.se | HemmaBio 10-2014