MODIFIERING Min Yamaha SR 500 har varit min trogna vän sedan våren 1979. Den inköptes spriI Iandes ny 1979 och kommer förmodligen att finnas i min ägo hur länge som helst oavsett om jag förvärvar ytterligare någon motorcykel. SR 500 härstammar från XT 500 som var en off road motorcykel och som revolutio nerade marknaden med hjälp av sin en stånka 500 cc fyrtakts motor. SR 500:an kom 1978 och min ögonsten är en 1979:a. Modellen tillverkades i exakt 20 år. Den sista SR 500:an rullade av det japanska bandet ]998 . Det är ofrånkomligt att några modifieringar har utförts. En tidigt upptäckt egenhet var att det elek troniska tändsystemet lade av. Detta in träffade efter cirka 1500 mils körning och innebar givetvis en obehaglig upplevelse om man råkade befinna sig ute på landsvä gen en mörk natt. De snedögda japanerna på Yamaha uppmärksammades givetvis på detta problem och åtgärdade detsamma i produktionen i mars 1979. Min SR 500 levererades till mig i mars 1979 och gissa om jag räknade milen på trippmätaren när densamma närmade sig 1500 mil. Nu har min ögonsten passerat 3000 mil och jag vet sålunda att jag är lycklig innehavare aven av de första SR 500:orna som levererades med det funge rande elektroniska tändsystemet. Tidigt upplevde jag det fenomen som un der många klubbutflykter har engagerat klubbkamrater. Många är de LTT:are som kan berätta om att de har tvingats medver ka i fysiska aktiviteter genom att under klubbutflykter springa igång min SR 500. Fenomenet att se L TT:are utföra dylika fysiska aktiviteter har inträffat så snart som vi har utfört klubbutflykter vid vilka tom gångskörning har varit aktuell. Såsom en skåning snabbt inser inträffar sådana akti viteter så snart som vi ska åka färja till Danmark eller till Tyskland. I kön av bi lister går det långsamt att köra ombord och tomgångskörning inträffar. När vi ska köra av färjan har regelmässigt ingen i klubben fått lov att köra av förrän de har konstaterat att jag har fått igång min vid dylika tillfäl len allt som oftast trilskande SR 500. /6 Detta fenomen upplevde jag första gången efter cirka 40 mils körning. Försäljaren, Tomas Roglands framlidne far Sven, kun de bara konstatera att han kände till pro blemet men inte förstod vad det berodde på. De grannar som var hemma denna fredag förmiddag hade säkert en trevlig stund. Nu finns det kanske någon som undrar varför man stundom behöver springa igång en SR 500 av de första årsmodellerna. SR 500:an blev en mycket populär motor cykel i Tyskland. Gemensamt med klubbmedlemmen Claes Ingers prenumere rade jag på diverse tyska MC-tidningar och här kunde man låta sig bli informerade om vissa tips. Det finns för närvarande inget säkert svar på denna fråga, men jag har noggrant stu derat 80-talets tyska motorcykel tidningar och har bildat min uppfattning att det beror på otillräcklig oljetillförsel till avgasventi len. Min teori baserar sig på att oljepum pen följer motorns varvtal och sålunda pumpar upp mindre olja vid lågt motor varv. Lågt motorvarv håller man när man väntar på att Ture Mjuk ska starta upp sin bil och köra ombord på farjan och även vid en massa andra tillfållen. Ett sådant tips var att byta ut ställskruvama i ventil mekanismen till likadana ställskru var från Voikswagen 1200. De har samma dimension och gänga, men orsakar inte samma slitage som Yamahas originalskru var. Slitaget i original utförande ställer till ett trivialt problem i det att det inte är möj ligt att justera ventilspelet med hjälp av sedvanliga bladmått. Detta är nu inget pro blem för den som har tillräcklig kompetens att ställa med hjälp av fingerkänsla. I Tyskland kunde man under 80-talet köpa några olika modifieringssatser för att föra oljan närmare avgasventilen. Tyskarna talade i och för sig inte om mitt bekymmer. Tyskar är inte vana vid att stå i fårjeköer. De har sina Autobahns med fri hastighet och gasar på så mycket tygen håller och då höll inte avgasventilen i 70-talets och 80 talets SR 500:0r. De talar i stället om pro blematiken att avgasventilen åsamkades onödigt slitage som följd av otillräcklig oljetillförsel. Dylik kompetens har man möjligen på Lillemans, men själv har jag under årens lopp ställt avgasventilen genom att justera och provköra intill dess att det inte längre slamrar. Sedan har jag ställt inloppsventi len med hjälp av fingertoppskänsla till ett något mindre ventilspel än avgasventilen. Sålunda fann lokala tyska tillbehörsfirmor på några olika modifieringssatser. De var dock inte speciellt snygga. En SR 500 ska givetvis vara i original! Men låt mig återvända till behovet att springa igång min SR 500. Det är ju inte alltid så enkelt som att man har ett gäng klubbkamrater omkring sig. Ett av tillfållena under 1999 inträffade när jag skulle köra iväg till LTT:s sommarut flykt med övemattning på hotell i Tysk land. Såsom några läsare kanske kan dra sig till minnes hade en eventuell försening inte enbart orsakat att jag hade missat ut flykten. Jag var ju reiseleiter och förvänta des leda hela utflykten med 20 personer. Sedemera uppfanns internet och ute på webben hittade jag ett tips om att modifiera med originaltillbehör från Yamaha. Tipset gick ut på att Yamaha helt enkelt skulle ha såväl uppmärksammat som åtgärdat pro blemet och att man helt enkelt bara behöv de köpa lite nya reservdelar för att få en fullt fungerande SR 500. Min SR 500 var packad och jag var fullt påklädd. Det var 25 grader varmt och min ögonsten visade sig behöva springas i gång. Tipset på internet gick ut på att byta ut oljeröret från oljepumpen till ventilmeka nismen till en senare årsmodells. .r) Sålunda torde mitt problem kunna lösas lätt som en plätt. Reservdelarnas kostnad torde ligga kring 500 kr och det skulle bara vara att köpa och montera. ligen att det kunde finnas en viss grund att tro att mina önskemål om att modifiera ägde en riktighet. Lillemans lokale guru konstaterade kort och professionellt att Yamaha förmodligen inte hade konstruerat om motorn utan anledning och åtog sig att beställa hem samt montera ett nytt oljerör. Men när ska detta göras? Trots i Sverige rådande arbetslöshetssiffror är vi många i klubben som jobbar mycket och det är inte helt säkert att vi har gott om tid for att re parera motorcyklar i fem gånger så lång sam takt som en professionell motorcy kelmekaniker på Lillemans gör detsamma. 1979:ans årsmodell transporterade olja från oljepumpen upp till ventilmekanismen vid den bakre kamaxeln. Numera kör jag omkring med min 1979:a forsedd med 1992:ans oljerör och oljan transporteras från oljepumpen upp till den främre kamaxeln. Denna probl ematik ventilerade jag på se naste klubbmötet med glöggadrickning och från vår styrelsefunktionär Sven-Inge er hölls en uppfattning som kom att vägleda mig i mitt kommande beslut. Trots inledande tester lämnar vare sig Lil lemans eller jag själv några som helst ga rantier att klubbkamraterna ska slippa springa i gång min SR 500. Sven-Inge uttalade att när hans Yamaha 500 :as motor behövde totalrenoveras så var det aldrig tal om att stå och pula hemma i föräldrarnas garage i Staffanstorp I stället lämnade Sven-Inge in sin Yamaha till Lil lemans vid med tanke på enligt årstiden lämplig tidpunkt och med instruktion att ringa när det är klart. Modifieringen kostade 707 kr. I bästa fall har den skapat forutsättningar for att klubbkamrater som Bengt A , Sven Inge Lasse N med flera slipper traditionen att, iklädda skinnställ, under sommarens ofta 25 gradiga temperatur behöva springa igång min SR 500. Till skillnad från vissa medl emmar i klub ben som jäser omkring på vräkiga ameri kanska motorcyklar och behöver besöka sina MC-handlare i Olofström for att han tera reklamationer finner man som ägare till en japansk motorcykel inköpt på Lille mans inte så många anledningar att besöka Lillemans. I sämsta fall har modifieringen inte uppnätt mera än att ventilmekanismens slitage kommer att minska och att jag slipper en kommande motorrenovering. Oavsett resultat gav modifieringen mig anledning att mitt i vintern strunta i jobbet vid två tillfällen får att i stället köra motor cykel till respektive från Lillemans. Nu gällde det emellertid ett unikt undantag från denna regel och jag hemsökte min gamle MC-handlare for att diskutera pro blematiken. Vid det ena tillfället tvingades man inställa en facklig fårhandling får att jag missade mötet, men det kunde väl en motorcykeltur mellan klubbgaraget och Lillemans vara värd. Besöket blev inledningsvis lika trevligt som ett sedvanligt klubbmöte. Sture befann sig i lokalerna där han hade snikat in sig for att skruva på en av sina ögonstenar infor ett kommande klubbmöte. Bengt J Lil!emans guru på motorproblematik, framlidne Svens son Tomas Rogland, hanterade mig inledningsvis som en kund som man ska hålla med, men medgav slut \<;1.
© Copyright 2024