MODIFIERING Min Yamaha SR 500 har varit min trogna
vän sedan våren 1979. Den inköptes spriI
Iandes ny 1979 och kommer förmodligen
att finnas i min ägo hur länge som helst
oavsett om jag förvärvar ytterligare någon
motorcykel.
SR 500 härstammar från XT 500 som var
en off road motorcykel och som revolutio
nerade marknaden med hjälp av sin en
stånka 500 cc fyrtakts motor. SR 500:an
kom 1978 och min ögonsten är en 1979:a.
Modellen tillverkades i exakt 20 år. Den
sista SR 500:an rullade av det japanska
bandet ]998 .
Det är ofrånkomligt att några modifieringar
har utförts.
En tidigt upptäckt egenhet var att det elek
troniska tändsystemet lade av. Detta in
träffade efter cirka 1500 mils körning och
innebar givetvis en obehaglig upplevelse
om man råkade befinna sig ute på landsvä
gen en mörk natt. De snedögda japanerna
på Yamaha uppmärksammades givetvis på
detta problem och åtgärdade detsamma i
produktionen i mars 1979.
Min SR 500 levererades till mig i mars
1979 och gissa om jag räknade milen på
trippmätaren när densamma närmade sig
1500 mil. Nu har min ögonsten passerat
3000 mil och jag vet sålunda att jag är
lycklig innehavare aven av de första SR
500:orna som levererades med det funge
rande elektroniska tändsystemet.
Tidigt upplevde jag det fenomen som un
der många klubbutflykter har engagerat
klubbkamrater. Många är de LTT:are som
kan berätta om att de har tvingats medver
ka i fysiska aktiviteter genom att under
klubbutflykter springa igång min SR 500.
Fenomenet att se L TT:are utföra dylika
fysiska aktiviteter har inträffat så snart som
vi har utfört klubbutflykter vid vilka tom
gångskörning har varit aktuell. Såsom en
skåning snabbt inser inträffar sådana akti
viteter så snart som vi ska åka färja till
Danmark eller till Tyskland. I kön av bi
lister går det långsamt att köra ombord och
tomgångskörning inträffar. När vi ska köra
av färjan har regelmässigt ingen i klubben
fått lov att köra av förrän de har konstaterat
att jag har fått igång min vid dylika tillfäl
len allt som oftast trilskande SR 500.
/6 Detta fenomen upplevde jag första gången
efter cirka 40 mils körning. Försäljaren,
Tomas Roglands framlidne far Sven, kun
de bara konstatera att han kände till pro
blemet men inte förstod vad det berodde
på.
De grannar som var hemma denna fredag
förmiddag hade säkert en trevlig stund.
Nu finns det kanske någon som undrar
varför man stundom behöver springa igång
en SR 500 av de första årsmodellerna.
SR 500:an blev en mycket populär motor
cykel i Tyskland. Gemensamt med
klubbmedlemmen Claes Ingers prenumere
rade jag på diverse tyska MC-tidningar och
här kunde man låta sig bli informerade om
vissa tips.
Det finns för närvarande inget säkert svar
på denna fråga, men jag har noggrant stu
derat 80-talets tyska motorcykel tidningar
och har bildat min uppfattning att det beror
på otillräcklig oljetillförsel till avgasventi
len. Min teori baserar sig på att oljepum
pen följer motorns varvtal och sålunda
pumpar upp mindre olja vid lågt motor
varv. Lågt motorvarv håller man när man
väntar på att Ture Mjuk ska starta upp sin
bil och köra ombord på farjan och även vid
en massa andra tillfållen.
Ett sådant tips var att byta ut ställskruvama
i ventil mekanismen till likadana ställskru
var från Voikswagen 1200. De har samma
dimension och gänga, men orsakar inte
samma slitage som Yamahas originalskru
var. Slitaget i original utförande ställer till
ett trivialt problem i det att det inte är möj
ligt att justera ventilspelet med hjälp av
sedvanliga bladmått. Detta är nu inget pro
blem för den som har tillräcklig kompetens
att ställa med hjälp av fingerkänsla.
I Tyskland kunde man under 80-talet köpa
några olika modifieringssatser för att föra
oljan närmare avgasventilen. Tyskarna
talade i och för sig inte om mitt bekymmer.
Tyskar är inte vana vid att stå i fårjeköer.
De har sina Autobahns med fri hastighet
och gasar på så mycket tygen håller och då
höll inte avgasventilen i 70-talets och 80
talets SR 500:0r. De talar i stället om pro
blematiken att avgasventilen åsamkades
onödigt slitage som följd av otillräcklig
oljetillförsel.
Dylik kompetens har man möjligen på
Lillemans, men själv har jag under årens
lopp ställt avgasventilen genom att justera
och provköra intill dess att det inte längre
slamrar. Sedan har jag ställt inloppsventi
len med hjälp av fingertoppskänsla till ett
något mindre ventilspel än avgasventilen.
Sålunda fann lokala tyska tillbehörsfirmor
på några olika modifieringssatser. De var
dock inte speciellt snygga. En SR 500 ska
givetvis vara i original!
Men låt mig återvända till behovet att
springa igång min SR 500.
Det är ju inte alltid så enkelt som att man
har ett gäng klubbkamrater omkring sig.
Ett av tillfållena under 1999 inträffade när
jag skulle köra iväg till LTT:s sommarut
flykt med övemattning på hotell i Tysk
land. Såsom några läsare kanske kan dra
sig till minnes hade en eventuell försening
inte enbart orsakat att jag hade missat ut
flykten. Jag var ju reiseleiter och förvänta
des leda hela utflykten med 20 personer.
Sedemera uppfanns internet och ute på
webben hittade jag ett tips om att modifiera
med originaltillbehör från Yamaha. Tipset
gick ut på att Yamaha helt enkelt skulle ha
såväl uppmärksammat som åtgärdat pro
blemet och att man helt enkelt bara behöv
de köpa lite nya reservdelar för att få en
fullt fungerande SR 500.
Min SR 500 var packad och jag var fullt
påklädd. Det var 25 grader varmt och min
ögonsten visade sig behöva springas i
gång.
Tipset på internet gick ut på att byta ut
oljeröret från oljepumpen till ventilmeka
nismen till en senare årsmodells.
.r)
Sålunda torde mitt problem kunna lösas
lätt som en plätt. Reservdelarnas kostnad
torde ligga kring 500 kr och det skulle bara
vara att köpa och montera.
ligen att det kunde finnas en viss grund att
tro att mina önskemål om att modifiera
ägde en riktighet. Lillemans lokale guru
konstaterade kort och professionellt att
Yamaha förmodligen inte hade konstruerat
om motorn utan anledning och åtog sig att
beställa hem samt montera ett nytt oljerör.
Men när ska detta göras? Trots i Sverige
rådande arbetslöshetssiffror är vi många i
klubben som jobbar mycket och det är inte
helt säkert att vi har gott om tid for att re
parera motorcyklar i fem gånger så lång
sam takt som en professionell motorcy
kelmekaniker på Lillemans gör detsamma.
1979:ans årsmodell transporterade olja från
oljepumpen upp till ventilmekanismen vid
den bakre kamaxeln.
Numera kör jag omkring med min 1979:a
forsedd med 1992:ans oljerör och oljan
transporteras från oljepumpen upp till den
främre kamaxeln.
Denna probl ematik ventilerade jag på se
naste klubbmötet med glöggadrickning och
från vår styrelsefunktionär Sven-Inge er
hölls en uppfattning som kom att vägleda
mig i mitt kommande beslut.
Trots inledande tester lämnar vare sig Lil
lemans eller jag själv några som helst ga
rantier att klubbkamraterna ska slippa
springa i gång min SR 500.
Sven-Inge uttalade att när hans Yamaha
500 :as motor behövde totalrenoveras så var
det aldrig tal om att stå och pula hemma i
föräldrarnas garage i Staffanstorp I stället
lämnade Sven-Inge in sin Yamaha till Lil
lemans vid med tanke på enligt årstiden
lämplig tidpunkt och med instruktion att
ringa när det är klart.
Modifieringen kostade 707 kr.
I bästa fall har den skapat forutsättningar
for att klubbkamrater som Bengt A , Sven
Inge Lasse N med flera slipper traditionen
att, iklädda skinnställ, under sommarens
ofta 25 gradiga temperatur behöva springa
igång min SR 500.
Till skillnad från vissa medl emmar i klub
ben som jäser omkring på vräkiga ameri
kanska motorcyklar och behöver besöka
sina MC-handlare i Olofström for att han
tera reklamationer finner man som ägare
till en japansk motorcykel inköpt på Lille
mans inte så många anledningar att besöka
Lillemans.
I sämsta fall har modifieringen inte uppnätt
mera än att ventilmekanismens slitage
kommer att minska och att jag slipper en
kommande motorrenovering.
Oavsett resultat gav modifieringen mig
anledning att mitt i vintern strunta i jobbet
vid två tillfällen får att i stället köra motor
cykel till respektive från Lillemans.
Nu gällde det emellertid ett unikt undantag
från denna regel och jag hemsökte min
gamle MC-handlare for att diskutera pro
blematiken.
Vid det ena tillfället tvingades man inställa
en facklig fårhandling får att jag missade
mötet, men det kunde väl en motorcykeltur
mellan klubbgaraget och Lillemans vara
värd.
Besöket blev inledningsvis lika trevligt
som ett sedvanligt klubbmöte. Sture befann
sig i lokalerna där han hade snikat in sig
for att skruva på en av sina ögonstenar
infor ett kommande klubbmöte.
Bengt J
Lil!emans guru på motorproblematik,
framlidne Svens son Tomas Rogland,
hanterade mig inledningsvis som en kund
som man ska hålla med, men medgav slut
\<;1.