Nummer 2 - 2013 - Sjömanskyrkan i Sverige
MED SJÖMÄN EN TIDNING FRÅN STIFTELSEN SJÖMANSKYRKAN I STOCKHOLM-SJÖMANSINSTITUTET // NR 2 2013 REPORTAGE chefen lämnar över rodret REPORTAGE en dag på jobbet Ledaren Den stora glädjefesten stundas I skrivandets stund är det ca sex veckor kvar till julhelgen. Advents klockornas ljud kommer snart tystna och våra blickar vänds mot allt det som det nya året har att erbjuda oss. Såväl det som vi redan vet som det som höljs i dunklet. Jag har haft förmånen att skriva denna ledarsida i ”Med Sjömän i Hamn” så gott som i varje utgåva av tidningen under snart 14 år. Vid årsskiftet 2013/2014 kommer jag lämna min tjänst. En epok såväl i mitt privata som i mitt yrkesliv går mot sitt slut. I min tjänst har dagarna fyllts med socialkurativa och diakonala uppdrag bland sjöfolket, såväl unga som gamla, såväl friska som sjuka. Att bryta nära och innerliga kontakter som byggts upp under flera år, känns smärtsamt. Inte enbart för mig själv, utan först och främst för dem som i enskilda samtal anförtrott sig åt mig, som väntat att få besök med jämna mellanrum, som i sin ensamhet sett framemot en kort stund av värme och närhet. Mina besök har allt som oftast underlättat bördan för anhöriga eller fyllt upp ett tomrum när ingen anhörig finns i livet. Att mitt uppdrag har varit välbehövt och viktigt speglas av mångas reaktioner, när de uttryckligen säger att de inte orkar börja om med en ny kontakt. Att känna deras smärta gör ont i själen. Det sägs att allt har sin tid och att ingen är oersättlig. Så är det nog, men jag önskar från hela mitt hjärta att den målgrupp som behöver och önskar få våra tjänster, kommer att få dem även i fortsättningen. När ni håller denna tidning i er hand, är det bara kring en vecka kvar att tända det sista av de fyra adventsljusen. Inför den fjärde söndagen i advent är alla förberedelserna för Herres ankomst nästan klara. Vi får ta till oss de löftesrika orden: ”Gläd er alltid i Herren. Herren är nära.” Vår Herres närvaro är påtaglig just vid adventstid. Hosianna sångerna är glädjesånger, där det inte finns utrymme för rädsla, för sorg, för oro. Trygghet, lycka och förväntningar fyller sångernas glädjebudskap: ”Herren är nära” De fyra ljusen i vår adventsljusstake lyser i decembermörkret. Den stora glädjefesten stundas. Julen med sitt stora under kommer till oss, till varje enskild människa, till världens alla folk. Stjärnan som lyste över stallet i Betlehem är symbolen för julens under. Jesusbarnet som föddes i stallet, är det ljus som skall vägleda och lysa upp natten för jordens alla människor. Nu och för all evig tid. Tack Herre att Du möter oss denna juletid och blir kvar i våra liv för glädje och välsignelse. Välsignad Jul önskar jag Er alla. Ullamaija Nordström Direktor, Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm – Sjömansinstitutet ”Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. I dag vill han dig gästa, och sitt förbund befästa. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. Höj glädjerop till skyn vid denna glada syn: Här kommer Sions förste, bland konungar den störste. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. Strö palmer på den stig där herren nalkas dig. Lägg för hans fot din prydnad, giv honom tro och lydnad. Hosianna, pris och ära! Vår konung är oss nära.” TACK Jag vill framföra mitt varma och innerliga tack till er alla som på olika sätt genom era organisationer varit involverade i Sjömanskyrkans verksamhet i Stockholm under så många år. Tack för alla minnesvärda möten och sammankomster med Sjömans- 2 med sjömän i hamn // DECEMBER 2013 kyrkans egna grupper och medlemmar. Ni har gjort mitt arbete till en källa av glädje och inspiration. Tack för att jag haft förmånen att vara en liten del av det omfattande arbete som så många av er, i likhet med mig, har och har haft som sin livsuppgift – allt för sjöfolkets väl. En ynnest och en rikedom som jag kommer att bära med mig. Med tacksamhet Ullamaija Nordström Innehåll Nummer 2 2013 Årgång 71 MED SJÖMÄN Tidskriften Med Sjömän i hamn ges ut av Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm – Sjömansinstitutet ANSVARIG UTGIVARE Ullamaija Nordström, 08 556 943 30 [email protected] ADRESS Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm Hus N. Frihamnen Box 27269 102 53 STOCKHOLM TELEFON 08-556 943 30 FAX 08-556 943 39 E-POST [email protected] WEBBSIDA www.sjomanskyrkan.nu PLUSGIRO 55493-1 BANKGIRO 5256-3087 REDAKTÖR Ullamaija Nordström 4-6 LAYOUT Leif Mattsson OMSLAGSFOTO Ulf Lodin TRYCK DanagårdLitho, Ödeshög STIFTELSEN SJÖMANSKYRKAN I STOCKHOLM – SJÖMANSINSTITUTET STYRELSE Chang Strömberg (ordförande) Björn Borg, Lennart Jonsson Patrik Pettersson, Mats Uhrfelt, Nils-Göran Wetterberg, Björn Ådén, Martin Fogelberg 8 7 PERSONAL Ullamaija Nordström, direktor Gunilla Sävström, kamrer Kicki Wetterberg, fartygsassistent LEDARE: Ullamaija Nordström har ordet SJÖMANSINSTITUTET GUDSTJÄNSTLIV REPORTAGE: Chefen för Sjömans- kyrkan i Stockholm lämnar över rodret Gudstjänst firas i Djurgårdskyrkan. FARTYGSBESÖK Sjömanskyrkans personal besöker ankommande fartyg i Stockholms Hamnar och i Södertälje Hamn. DIAKONI Sjömanskyrkans diakonala arbete består av socialkurativa och själavårdande insatser, till exempel hem- och sjukbesök. Reportage: En dag på jobbet för Kickie Wetterberg LÄSRUM Vårt läsrum är öppet för sjöfolk. Vi har servering, tidningar och tidskrifter, biljard och tillgång till telefon och internet. GRUPPER OCH FÖRENINGAR På Sjömanskyrkan samlas Sjömanskyrkans vänner till “Tisdagsträffen” samt externa grupper för samvaro och föreläsning om Sjömanskyrkans verksamhet DIKT: Ur Nils Bolanders lyriska produkkion med sjömän i hamn // DECEMBER 2013 3 Reportage skick för att själva ta sig till kyrkans lokaler besöker hon i deras hem. – Jag brukar vara här på förmiddagarna och ta hand om pappersarbetet och på eftermiddagarna gör jag hembesök. I första hand åker jag till dem som inte har några anhöriga alls, men jag försöker också prioritera dem som hamnat på sjukhus, berättar hon. Chefen lämnar över rodret Israelresan Tiden är inne för chefen vid Sjömanskyrkan i Stockholm att lämna över rodret. Hon ser fram emot mer tid med barnbarn, familj och vänner, men är samtidigt orolig för kyrkans framtid med en allt svagare, andlig koppling. Det är med blandade känslor Ullamaija Nordström går i pension. Text: Linda Sundgren H on tar en mun kaffe. Slätar till den svarta kjolen. När vi ses i Sjömanskyrkans vackra lokaler i Frihamnen är det bara en dryg månad kvar tills diakonen och socionomen Ullamaija Nordström slutar. Hon hade kunnat gå redan för två år sedan, då hon fyllde 65, men valde att stanna kvar. – Jag känner ett stort ansvar för de gamla sjömän och sjömansänkor som jag besöker och vet hur mycket det betyder för dem. De känner mig så väl och orkar 4 med sjömän i hamn // DECEMBER 2013 inte längre ta in nya människor i sitt liv. Min önskan är att Sjömanskyrkan och jag kan finna en bra lösning så att denna målgrupp även i fortsättningen kan få de besök de så innerligt ser fram emot och uppskattar. I 13 år har Ullamaija ansvarat för den dagliga ruljansen på Sjömanskyrkan. Hon berättar att de första åren mest handlade om verksamhetsledning och administration, men att uppdraget med tiden blivit mer socialkurativt och själavårdande. De äldre som är i för dåligt ullamaija förklarar att förändringen i chefsrollen hänger samman med de omstöpningar som arbetsplatsen genomgått. När hon började år 2000 fanns det 16 personer knutna till verksamheten på hel- eller deltid, inklusive filialen i Nynäshamn. Idag finns endast Ullamaija och en fartygsassistent kvar. Präst anlitas vid vigslar, dop och begravningar, men någon diakon utöver Ullamaija finns inte längre. Att hon fått fler hembesök beror också på att Sjömanskyrkan flyttade 2008, från de gamla lokalerna på söder och ner till Frihamnen. Nuvarande läge är utmärkt för kryssningstrafiken, det tar inte mer än fem minuter för besättningarna att promenera hit. Däremot är det ett problem för många äldre. – Det går tre olika busslinjer hit från innerstan, men det är svårt för dem med dåliga ben, kryckor och rullatorer att komma till oss. Jag upplever att styrelsen prioriterar service med telefonkort och datorer till kryssningsbesättningarna framför att ta hand om våra gamla. – Jag menar inte att vi inte ska hjälpa våra aktiva sjömän, fortsätter hon. Det är inte alla hamnar där de kan ringa och mejla och det är jätteviktigt för dem. Men det finns även andra organisationer som gör fartygsbesök, som Kaknäsklubben och Katarina sjöfartsklubb. De gamla är det bara vi som tar hand om. sjömanskyrkans låga, rödmålade trähus med vita fönsterfoder står i bjärt kontrast till de kringliggande tegelkomplex som dominerar hamnen. Huset är byggt 1919, bara två år efter att Stiftelsen Stockholms Kyrkliga Sjömansvård grundades. På undervåningen är det högt i tak med stora, mörka målningar på väggarna, fartygsmodeller och båtdetaljer. En trätrappa vrider sig upp till övervåningen där ett ljust litet kapell med runda ventiler inretts för andakt och gudstjänst. – Visst är det fint, säger Ullamaja, men trappan är för smal för rullatorer och på sommaren blir det stekhett och då går det inte att vara här uppe. Jag vill påstå att mycket av vår andliga själ gick förlorad i flytten. Tidigare hade vi ett eget kyrkorum, Himlajorden, där vi höll egna gudstjänster med egen personal, men allt det är borta nu. flera av sjömanskyrkans äldre pensionärer är mycket ensamma, berättar Ullamaija, De har tillbringat större delen av sina liv på sjön och aldrig skaffat familj eller barn. En del har barn som de tappat kontakten med. Vissa saknar anhöriga helt och hållet. Det är de här som Ullamaija regelbundet besöker och genom åren har hon vakat vid flera dödsbäddar. Att vara samtalsstöd och själavårdare till människor i livets –Ibland tänker jag att det hade räckt om jag hade varit med om hälften av det jag upplevt. slutskede tar på krafterna, medger hon, men tillägger att det hade varit ännu svårare att låta bli. – Att finnas där för en annan människa och dela deras ångest och smärtor ger mig så otroligt mycket värme tillbaka. Det är en ynnest att få hjälpa dem. Ullamaja säger att det är enkelt för henne att relatera till dem hon besöker och det ofta hårda liv som de levt. Förmodligen hänger det samman med hennes egna erfarenheter. Hon är född och uppvuxen i mellersta Finland i en syskonskara om nio. Pappan var hennes stora förebild och trygghet. Hon säger att han lärt henne mycket, trots att han gick bort när hon bara var sex år. Barnhem i Jerusalem – Pappa hade förlorat båda benen i kriget. På ena sidan hade han en protes och den andra var bara en stump. Jag kommer ihåg när vi gick och hämtade mjölk om morgnarna. Då höll han alltid mig i kryckhanden och mjölkkannan i den andra, säger hon och ler vid minnet. – Han hade zigenarblod i ådrorna, var kolsvart i håret och en otroligt stark person. Jag var pappas flicka och han har betytt otroligt mycket för mig. korg och armar var alldeles söndertrasade av alla ingrepp så det var samtidigt en lättnad för henne att slippa allt det där. Tre månader efter att Pia dog blev jag mor till en son, Mikael, och ett och ett halvt år senare fick jag ytterligare ett barn, Jörgen. Ullamaija gör en paus innan hon fortsätter. – Ibland tänker jag att det hade räckt om jag hade varit med om hälften av det jag upplevt. Men min tro har nog hjälpt mig genom mycket här i livet, och det har också den styrka och positiva livssyn som min far gav mig. kom den då 21 år gamla Ullamaija till Sverige. Hon började som barnflicka och fick själv en dotter, Pia. Snart beslöt hon att skaffa en utbildning. Det blev en slitsam tid, både fysiskt och psykiskt. även om ullamaija önskar att Sjömans På dagarna gick hon i skolan, på kvälkyrkan hade utvecklats i en annan larna extraknäckte hon som taxichaufriktning och bevarat en starkare andlig för och nätterna gick åt till studier. Lägenhet delade hon med lillasyster Riitta och de turades om att ta hand om Pia. Men Pia hade fötts med Downs syndrom och ett allvarligt hjärtfel. Ullamaijas ögon blir blanka när hon berättar om dottern som bara blev sju år. – Pias bortgång var en otroligt tung sorg att bära. Men under sitt korta liv hade hon opererats sju gånger för hjärtat. Hennes bröstSönerna Mikael, civilingejör och Jörgen, polis. 1968 med sjömän i hamn // DECEMBER 2013 5 Reportage Tre röster om Ullamaija Torbjörn Carlsson Föreståndare Katarina sjöfartsklubb Barnhem i Jerusalem prägel, har hon också tyckt om sitt arbete och känt att hon gjort nytta. Verksamheten har idag ett 80-tal pensionärer och många av dem sluter upp till kyrkans årliga jul- och midsommarfester. Även de utflykter som anordnas en handfull gånger om året är populära och varje tisdag bjuds det på lättare lunch i kyrkans lokaler. Man gör också ett stort antal fartygsbesök i hamnarna i Stockholm, Södertälje och Nynäshamn. Från mitten av maj och fyra månader framåt är verksamheten helt inriktad mot kryssningstrafiken. – Den delen har ökat rejält sedan vi flyttade hit. Första året här hade vi 8 000 besökare och året efter 10 000. till Sjömanskyrkan var inte spikrak. Först utbildade hon sig till tekniker, mest för att lillasyster Riitta valt den utbildningen. Hon tog examen, men kände snabbt att det inte var rätt yrkesval. Istället sadlade hon om till socionom och arbetade sedan inom bland annat rättsväsendet och missbruks- och kriminalvården. Efter att ha kompletterat med en diakonutbildning gavs möjlig heten att bli anställd inom Sjömanskyrkan och hon erbjöds uppdraget som chef. Sjömanskyrkan tillhör Stockholms stift och numera Oscars församling. Hon hade stora förväntningar på vad hon skulle åstadkomma när hon tackade ja till tjänsten, men relationen med församlingarna blev något av en besvikelse. men ullamaijas väg 6 med sjömän i hamn // DECEMBER 2013 – Jag har inte blivit kallad på planeringsmöten, inga diakonmöten eller andra samarbetsmöten, jag blev aldrig en i arbetslaget. Vi vill vara en sjömanskyrka och bevara vår särart, dock är det viktigt att ha ett bra samarbete med församlingen. Men kanske hade jag också själv kunnat göra mer för att påverka den relationen. ullamaija har blivit ombedd att fortsätta med hembesöken även efter årsskiftet, vilket hon också hoppas kunna göra. Resten av tiden tänker hon ägna åt barnbarnen, att läsa böcker och umgås med vänner. Hon ska vandra sista sträckan av den 92 mil långa pilgrimsleden mellan Le Puy i Frankrike och spanska Santiago tillsammans med sin lillasyster. En resa längs Sidenvägen planeras också. Ullamaija berättar att hennes två söner är lite oroliga för henne nu när hon lämnar yrkeslivet, men själv är hon inte särskilt bekymrad. –”Men mamma”, säger de, ”vad ska du göra när du vaknar halv fem varje morgon?” Och det stämmer. Jag har varit morgonpigg ända sedan gymnasiet när jag gick upp vid tre fyra på morgnarna och läste läxor. Men några sysselsättningsproblem kommer jag inte att få. Man får nog snarare se upp så att man inte bokar in varenda minut som jag sett att en del kompisar gjort när de gått i pension. Det är nog inte hälsosamt det heller. ”Ullamaija är en varm, omhändertagande person som tänker på sina medmänniskor. Hon jobbar lite grand i det tysta, men är mycket engagerad och bryr sig alltid om hur andra har det och hur de mår. Jag har känt henne i tolv tretton år nu och vårt samarbete har alltid varit lugnt, gott och harmoniskt.” Gunilla Sävström Ekonomiansvarig, Sjömanskyrkan ”Vi har jobbat ihop sedan Ullamaija började här år 2000 och har alltid haft ett bra samarbete. Vi har bollat idéer och stöttat varandra. Ullamaija är en person som visar känslor och verklig empati med andra. Jag har nog beundrat hennes stora engagemang med ”våra” pensionärer, hur hon åkt fram och tillbaka för att besöka och sitta på vak. Och hon har inte bara gjort det för att det är hennes arbete utan för att hon velat. Jag vet att de betyder mycket för henne.” Torbjörn Cruth Fd ordförande i Sjömanskyrkans styrelse samt chef för HKF ”Jag och Ullamaija har haft ett nära samarbete och det har alltid varit ett stort nöje. Hon är mycket social och empatisk och har värnat om både kyrkan och det aktiva sjöfolket. Ullamaija var mycket pådrivande för att få till stånd samarbetet mellan dåvarande Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF), Katarinaklubben och Sjömanskyrkan. Det har fungerat väldigt bra och gör det fortfarande.” Reportage En dag... börjar med att gå in i datorn för att se efter vilka fartyg som ligger i hamn eller är på väg in. Tar reda på vad det är för besättning ombord för att kunna trycka upp tidningar och dela ut på deras eget språk. Sedan åker jag iväg. Södertälje står först på listan och med det bilköer och vägbyggen (som vi alla älskar). Bland annat har ett containerfartyg som kommer varje vecka önskemål om telekort, datasurf, njurbälte, mobiler, choklad och souvenirer. Vi hinner även med mycket snack. Efter 1-2 timmar åker jag vidare på väg 225 till Nynäshamn. Skön väg att köra på. Där ligger två tankers som har östeuropéer och ryssar ombord. Dom älskar att fiska i hamnen och får ofta napp som dom har till middagen. Sjömanskyrkan hjälper till med allt vi kan. Just nu har främst filippinska sjömän varit oroliga för hur familjerna har det efter tyfonen. Dom har haft svårt att få kontakt då tele och data inte har fungerat ordentligt. Kan dock meddela att alla som jag pratat med nu har fått kontakt med sina familjer, som tycks må bra. kul och spännande att göra fartygsbesök. Man vet aldrig vad som händer och vad dom vill. Oftast är det inköp men också läkare, ambassader och tatuerare, dessutom personliga samtal. De vill gärna besöka kyrkan men avståndet och tiden gör att dom inte hinner, så det är mycket uppskattat att vi kommer. Och som ni alla vet så närmar sig julen. Den tid då alla vill vara med familjen. Det kommer många i besättningen inte att vara så tänk på dom under julhelgen. Om ni vill skänka en julklapp till dessa härliga sjömän, så är halsdukar, mössor och vantar välkomna. Sjömanskyrkan delar ut julklappar till alla fartyg som anlöper i december. det är alltid God Jul och Gott Nytt År önskar Kicki Wetterberg med sjömän i hamn // DECEMBER 2013 7 PORTO BETALT Returadress Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm Box 27269, 102 53 Stockholm Den vandrande stjärnans vänner Bara den vandrande stjärnan glimmar till i sin sky väcker den vågspel i hjärtat tänder den oro i byn. Tre kungar skred ut ur palatsen och färdades hundrade mil för att följa den stjärnans spetsiga, brinnande pil. Tänkare, grubbelsjuka bröt isoleringens ring när denna klara nova lyste vida omkring. Folk som levat förnöjda med sitt gods och sitt gull blir med ens som förbytta för den stjärnans skull. Den lockar på ringa, små mänskor i oansenliga hus och strax börjar någon vandra i bländande stjärneljus. Den vandrande stjärnans vänner har funnit sin väg och sitt hem. Jag känner din dragning, stjärna! Jag vill bli en av dem. Ur Nils Bolanders lyriska produktion
© Copyright 2024