KRÖNIKA Ser inga hinder, bara möjligheter! De har förmågan att röra runt i grytan och entusiasmera folk runt omkring dem. De har visioner och de kan förmedla dessa och dessutom få andra människor att dra åt samma håll. Det är inte ovanligt att de har en mycket bra förmåga att få banker och andra låneinstitut att finansiera den verksamheten som de bedriver eller håller på att starta upp. Vad jag beskriver är de personer som jag uppfattar som entreprenörer, alltså personer med entreprenöranda. Jag vet inte hur definitionen skulle se ut om man slår upp ordet i en ordbok (om det nu finns någon enhetlig definition över huvud taget). Det som jag tycker är intressant med dessa personer är att de ser möjligheterna istället för hindren. Man lagar efter möjligheterna och därmed kan man också skapa verksamheter. Dock! Att enbart se möjligheterna och inte se - eller till och med strunta i - hindren kan ju naturligtvis få besvärliga konsekvenser följd. Samhället styrs ju som bekant av en stor mängd lagregler och andra regler av annan dignitet. Vissa människor får saker att hända. Jag sysslar ju mestadels med arbetsrättsliga frågor och kan konstatera att här kan det uppstå en rejäl kollision mellan entreprenörens agerande och de arbetsrättsliga regler som en företagare skall följa. Det är t ex inte alls säkert att entreprenören tycker att det är viktigt med skriftliga anställningsavtal. Om man nu har skriftliga anställningsavtal är det påfallande ofta som man hittar på egna anställningsformer. Nu har ju i och för sig las tillförts anställningsformen ”allmän visstidsanställning”, vilket är tur, för så nu klarar sig de flesta anställningarna som tidigare var mer eller mindre olagliga. En annan sak som jag påfallande ofta stöter på är att semesterlönen är inräknad i lönen. Det behöver väl i och för sig inte vara fel, men hur skall man följa regeln i 26 § semesterlagen att semesterlönen skall betalas ut i samband med semestern? Dessutom löper arbetsgivaren risken att få betala semesterersättningen en gång till vid en domstolsprövning. För några år sedan kom jag i kontakt med ett riktigt entreprenörföretag. Det var några kursare från universitetet som startat ett företag i en ”ny” bransch som av många ansågs som suspekt och inte särskilt seriös. De började med att anställa ett tiotal kompisar men efter bara några år hade man 400 anställda. Problemet var att anställningsavtalen var riktigt dåligt skrivna. Det kändes som om de arbetsrättsliga reglerna var fullständigt nedprioriterade. Det var oviktigt att följa regler. Reglerna var ju hinder. Trots att man hade 400 anställda agerade man i arbetsrättsliga frågor som om man fortfarande bara hade tio anställda. Det höll bl a på att sluta med ett rejält krav på semesterersättning för samtliga 400 arbetstagare räknat ett par år tillbaka. Det var alltså ganska mycket pengar som stod på spel. Andra typexempel på regler som vissa arbetsgivare struntar i är förhandlingsreglerna i mbl. Här snackar vi hinder! Jag tror inte jag har träffat på en entreprenör enligt min definition ovan som anser att förhandlingsreglerna i mbl utgör möjligheter. Men visst är det möjligt att förhandlingar med fackföreningar vänds från hinder till möjligheter. Det krävs dock en god portion vilja. Från bägge parter. Göran Smedberg [email protected] Görans reflektion 1: En riktig långkörare i Arbetsdomstolen går mot sitt slut. Snart kommer domen eller beslutet i Laval-målet. Rättegången hölls i april och detta skrivs i oktober. Blir det en sväng till i EG-domstolen? 56 Chefstidningen GÖRANS REFLEKTION 2: 34 års anställningstid räddade inte en tysk arbetstagare som tog en köttbulle och bröd. Hon fick sparken när arbetsgivaren kom på ”köttbullsätaren”. Vi får se vad den tyska domstolen säger.