Sara Klingstedt & Clara Wickberg Sjuksköterskeprogrammet, Sp3 Sahlgrenska akademin Reserapport – Hanoi, Vietnam Hej blivande sjuksköterskor! Vi är precis hemkomna efter fem spännande veckor i Vietnam. Eftersom vi båda tycker det skulle vara kul att någon gång jobba utomlands såg vi den valbara kursen ”Internationell klinisk omvårdnad” som ett perfekt tillfälle att genom utlandspraktik se hur vården kan fungera i ett annat land. Vi funderade i början på att åka till Sydafrika eller Ghana men skolan hade inget utbyte med något sjukhus i dessa länder. Då vi var lite sent ute var det försent att ordna detta själva och började därför kolla på vad skolan hade för utbyten att erbjuda. När vi kollade på olika alternativ föll vi direkt för Vietnam och fick efter ansökan klartecken att få åka dit. De praktiska förberedelserna skulle vi tipsa om att göra i god tid (dock inte vår starkaste sida). Vi gjorde en sen ansökan men hade ändå tid att förbereda oss inför resan. Under grundutbildningen har vi ingen barnsjukvård och eftersom det var ett barnsjukhus vi skulle vara på i Hanoi rekommenderar vi att i alla fall vara en dag på Drottning Sylvias barnsjukhus här i Göteborg. Skolan har kontaktuppgifter dit. Vid utlandspraktik går det att söka stipendier hos olika stiftelser och av Vårdförbundet. Vi sökte Vårdförbundets resebidrag men fick tyvärr avslag då det är först till kvarn som gäller. Vi hade heller inte tid att söka något annat stipendium och fick därför finansiera hela resan själva. Skolan erbjuder dock en summa på 2500 kronor som alla studenter som satt upp en budget och skickat till koordinator kan få i efterskott. Kontakten med sjukhuset i Hanoi som heter ”National hospital of pediatrics” sköttes av skolan. Vi fick inte så mycket information om hur vi skulle göra vid ankomst men fick ett telefonnummer till en sjuksköterska som skulle vara vår kontaktperson. När vi landade i Hanoi blev vi upphämtade av en taxi på flygplatsen. Taxi var sedan också det färdmedel vi använde oss av till och från sjukhuset. De första två veckorna bodde vi på ett hostel i Old Quarters som ligger centralt i staden. Därifrån kostade taxin till sjukhuset ungefär 80 000 dong (24 kronor) enkel väg om vi tog den minsta taximodellen. Vi tycker att det fungerade väldigt bra att åka taxi men det är viktigt att ha med en adress eller kunna peka på en karta var man ska då uttalet på vietnamesiska kan vara lite svårt att få till. Ibland går det att sätta upp ett pris i förväg för taxiresan men oftast kör föraren på taxameter. Olika taxibolag kostar olika mycket men kolla efter små bilar och håll koll på taxametern då en del chaufförer mixtrat med panelen så att pengarna tickar iväg alldeles för fort. Vårt första boende var ett hostel som heter ”Splendid Jupiter hotel”. Det kostade runt 60 kronor per natt per person då vi delade ett rum och i priset ingick också frukost. Vi trivdes bra här och det är inte svårt att hitta billiga bra hotell i Hanoi, vi sökte på ”hostelworld.com”. Resten av tiden i Hanoi bodde vi på Swedish camp som tillhör den Svenska ambassaden men detta område ska nu efter årsskiftet stängas ner då Sverige slutar ge bistånd till Vietnam. Barnsjukhuset i Hanoi är från början byggt med svenskt bistånd. Nu drivs sjukhuset offentligt och finansieras av staten i Vietnam. Patienter kommer från Hanoi eller skickas dit från sjukhusen i provinserna på landsbygden när de inte har resurser eller teknik för all sjukvård. Första dagen på sjukhuset ringde vi till Mai Ann som skolan sagt att vi kunde kontakta vid ankomst. Hon berättade att vi kunde gå till ”Education center” där vi skulle få information och introduktion till praktiken. På ”Education center” hade vi ett möte med sjukhusets utbildnings ansvarige, en koordinator och blev tilldelade en kontaktperson som var sjuksköterskan Tui. De var väldigt välkomnande och gav oss frihet att själva önska vilka avdelningar vi skulle vara på under praktiken och frågade om vilka förväntningar vi hade. De två första veckorna var vi på ”Emergency department”. Personalen här var väldigt välkomnande. Tyvärr kan inte så många sjuksköterskor engelska. Däremot kunde ganska många läkare det och de tog sig tid att berätta om patienterna för oss. På avdelningen fanns också två studenter från Australien (en sjuksköterskestudent och en läkarstudent) som varit där en vecka och var till stor hjälp för oss att snabbare förstå verksamheten. Innan resan läste vi tidigare reserapporter där studenter beskrivit att det kan vara svårt att själv praktiskt kunna delta i vården. Mycket handlar om att mest observera hur vården fungerar men eftersom vi var inställda på detta tyckte vi att det var bra. Bara upplevelsen av att vara i en helt ny och annorlunda miljö är väldigt fascinerade och givande. Det kändes också svårt att utföra något tekniskt moment då det var få patienter eller föräldrar som kunde engelska. Vi har heller inte någon tidigare erfarenhet av att jobba med barnsjukvård. Stämningen på avdelningen var skön då personalen var öppen och verkade tycka att det var kul att vi var där. För att få reda på vad som händer med patienterna är det är viktigt att våga fråga personalen. Vi lärde oss mycket genom att först observera, sedan fråga och när för oss okända diagnoser dök upp läsa mer om det på internet. Vi var också med på olika personalutbildningar exempelvis om akut omhändertagande vid trauman. Resterande veckor utöver de på akuten var vi på lite olika avdelningar däribland: neonatalen, kirurgisk avdelning för mage och tarm, operation och psykiatrisk avdelning. Vi var även två dagar på en privat avdelning. Hoa som är head nurse här har tagit en doktorsexamen på GU och var därför insatt i svensk sjukvård och vår kunskapsnivå. På denna avdelning blev vi tilldelade varsin handledare som visade oss praktiska moment bl.a. hur man ger antibiotika intravenöst. Denna avdelning var den där vi i störst utsträckning kunde delta praktiskt, då vi gick med varsin sjuksköterska som kunde engelska. Det kan vara lärorikt att vara på den privata avdelningen för att kunna jämföra den med den offentliga vården i Vietnam. Vi upplevde att sjukvårdspersonalen var väldigt kunnig men att sjukvårdens resurser inte räcker till. Det fanns för få vårdplatser där ibland två patienter och respektive förälder fick dela på en säng. I vissa salar fanns det upp mot tio sängar, medan det på den privata avdelningen högst fanns fyra bäddar i ett rum med en patient i varje säng. Lokalerna började bli slitna och det fanns inte alltid tillräcklig medicinsk utrustning. Hygienrutinerna var i stor utsträckning bra särskilt bland studenter och nyutbildad personal. Dock en så självklar sak för oss som tvål på personaltoaletten var något som saknades på de flesta avdelningar. Under vår vistelse på sjukhuset, särskilt på akuten, fick vi vara med om en hel del starka upplevelser. Redan första dagen fick en patient hjärtstopp, vilket ingen av oss tidigare har sett. Patienten hade en allvarlig lunginflammation. Att detta är en vanlig dödorsak bland barn i Vietnam kändes jobbigt för oss att se då detta mycket sällan händer barn i Sverige. Vi tyckte att det var väldigt skönt att vara två på samma praktikplats. Det var bra att ha någon att dela alla intryck med, både de svåra och alla roliga. Hanoi är en stad där det finns mycket att se och uppleva. Många gamla traditioner lever kvar och ger en kul kombination av gammalt och nytt då staden nu är under stor utveckling. Vietnam har en intressant men tuff historia och vi kan tipsa om att besöka olika museum i staden för att få veta mer. Revolutionsmuséet, kvinnomuséet, Ho Chi Minhs Mausoleum och historiska muséet är alla värda att besöka. Vi tycker att Vietnam är ett otroligt spännande land. Människorna är mycket vänliga, maten är fantastisk och vi har verkligen njutit av värmen då vi kom från ett kallt vintersverige. Något som däremot gjorde oss förvånade var att när vi kollade upp vädret innan vi åkte till Hanoi visade det 26 grader. Perfekt tänkte vi och lämnade jackorna hemma. Gör inte det om ni åker dit i december. Då är det vinter i Hanoi och nätterna kan vara ganska kalla. Efter praktiken lämnade vi Hanoi och begav oss först norr ut och sedan söderut. Platser vi kan rekommendera är Sapa, Hoi An och HCMC. Sapa är en liten by i bergen i norra Vietnam. Här kan man se vackra risfält och landskap. Hoi An är känt för sina skräddare och här passade vi på att sy upp allt från badkläder till kostym. Det är också väldigt mysigt på kvällen när restaurangernas lanternor lyser upp i mörkret. Att komma till HCMC blev en stor kontrast i jämförelse med andra platser som vi besökt i Vietnam. Här byggs skyskrapor för fullt, trafiken är mer organiserad och staden känns väldigt modern. Till skillnad från Hanoi som har fyra årstider så är det tropsikt klimat, alltid runt 30 grader på dagen, året runt i HCMC. Nu sitter vi hemma i ett kallt snöstormigt Göteborg. Visst har vi fått ladda våra batterier och fått inspiration inför kommande C-uppsats men vi måste erkänna att vi redan längtar tillbaka till fina varma Vietnam.