Nr 1, 2013 .Rotarys Läkarbank inför 25-årsjubileet 2013 I oktober 2013 har Rotarys Läkarbank (RLB) funnits i 25 år. I styrelsen planeras jubileet som vi vill uppmärksamma på olika sätt. Naturligtvis är det välkommet att andra också deltar i firandet, för RLB:s långa verksamhet är verkligen värd att fira. Inte minst hoppas vi i styrelsen och på kansliet att särskilt Rotarys distrikt och klubbar i Sverige på något sätt bidrar till att lyfta fram existensen av stiftelsen som ju är ett multidistriktsprojekt inom Rotary Sverige. Många har kallat det ett flaggskepp. Under senare år har medlemssammansättningen i Rotary Sverige ändrats en hel del och nytillkomna medlemmar kan ha behov av att veta mera om RLB och också samarbetspartnern Skandinaviska Läkarbanken (SLB). Detta nummer av PULS omfattar därför en del av RLB:s idé, tillkomst och utveckling. Grundaren Lars Braw, nu 92 år, följer aktivt med vad som händer i RLB och SLB. På sidan 3 återges den beskrivning som Lars gjorde över tillkomsten av RLB 1988. Under åren har stora förändringar skett. Bl a har sjukhus och jeeplinjer fasats ut för RLB:s del. I detta nummer ser vi tillbaka på Garissa sjukhus som Läkarbankerna dragit sig ur pga terrorism och osäkerhet och Nandi Hills jeeplinje där hälsotillståndet har förbättrats markant och de lokala hälsovårdsmyndigheterna har tagit över. Det är i enlighet med Läkarbankernas syfte att hjälp till självhjälp skall gälla. Nya verksamheter startas i stället där behoven fortfarande finns för hjälp. Att läsa i detta nummer: Rotarys Läkarbank 25 år……….Sid 1 Garissa sjukhus - ett minne……. Sid 2 Så föddes idén till Läkarbanken. Sid 3 Jeeplinjen Nandi Hills avslutad.. Sid 4 Maseno och Ugunya, rapport….. Sid 6 Undernäring, ett hälsoproblem .. Sid 7-8 Val i Kenya 4 mars……………... Sid 9 Vår kenyanska personal……….. Sid 9 Information om Läkarbankerna Sid 10 Vi söker ny redaktör för PULS till år 2014. Kontakta kansliet! PULS gör paus under 2013 Mycket material om Rotarys Läkarbank kommer att publiceras under detta jubileumsår. Av den anledningen kommer inte PULS att ges ut som nättidning utan ordföranden skickar ut ett kvartalsbrev fyra gånger med aktuell information. Bilden visar Opondo som har arbetat på sjukhuset i Garissa under många år och har varit hjälpreda och stort stöd för läkarna och tandläkarna på sjukhuset. Magnifik Galakväll i konsertsalen Spira i Jönköping 23 februari 2013 Arrangör var ett stort antal Rotaryklubbar i Distrikt 2380. Syftet var att sprida kunskap om vad Rotary uträttar. En 24sidig bilaga till de 9 editionerna i Hallpressen med information om Rotary gick ut i 115000 exemplar. Konsertens stora artist var Lena-Maria Klingvall, som presenterats i PULS i samband med en tidigare konsert. Annonsintäkter från tidningsbilagan blev rejäla 250000 SEK som överlämnades av Lovisa Hamrin, VD för Herenco, till ordföranden för Rotarys Läkarbank. Det blev en enormt uppskattad gåva i det inledande skedet av jubileumsåret. Under Galakonserten var Thomas Tegnér på Spira en färgstark konferencier. Här tillsammans med delar av manskören PB och en blandad ungdomskör. Redaktör Ulf Johnsson och ingenjör Jarl Mared var eldsjälar för tidningsbilagan och förärades PHF av Lars-Erik Kullenwall, nominerad guvernör i D2380, under banketten på restaurang Guvernören. sjukhus - ett Garissa sjukhus –ett minne Redan för ett par år sedan planerade Rotary Doctors Sweden att fasa ut verksamheten i Garissa och till en början slöts en överenskommelse med Rotary Doctors Netherlands att denna organisation skulle utveckla arbetet där. Snart därefter blev Garissa en osäker plats pga terrordåd varför RDN också drog sig ur. Carl-Axel Ekman och Göran Claes jämte många andra har uträttat värdefullt arbete här och de rekapitulerar i följande artikel vad som hänt i Garissa genom åren. Tack alla engagerade volontärer för utmärkta insatser! .Carl-Axel Ekman blev den förste i den läkarstafett till sjukhuset i Garissa som pågick från januari 1989 till oktober 2011. 1989 var Garissa en liten isolerad ökenstad med 18000 invånare utan allmänna kommunikationsmedel. Man flögs från Nairobi med ett litet Cessnaplan, då vägarna var osäkra och dåliga. Sjukhuset väckte först känsla av sorg och hjälplöshet då det var i så dåligt skick. Där fanns inte ens vatten. Den medicinska vården av de hundra patienterna sköttes av en läkare och ett tiotal sjuksköterskor. Patientens anhöriga hade ansvaret för det dagliga skötselbehovet. Bristen på medicinsk utrustning var lika skrämmande. I oktober 1989 när Carl-Axels fru Monica följde med som tandläkare och stöd började vi mera planmässigt bygga upp sjukhuset. Avsaknad av medicinsk kunskap hos personalen samt brist på utrustning var viktigast att åtgärda. Startandet av en sjuksköterskeskola där Rotaryläkarna var en given utbildningsresurs blev en viktig grundsten i förbättring av kvaliteten på vården. Sjukhusets utrustning byggdes på genom att varje läkare bidrog med utrangerad utrustning och förbrukningsartiklar från sina hemmasjukhus. Erikshjälpen bidrog med op-lampa, op-bord och narkosapparat. Rotaryläkare samlade in pengar i Sverige för vilka inköptes autoklav, kylskåp och annan nödvändig utrustning. Med hjälp från WHO kom det även vattenledning till sjukhuset. Under 2000-talet skedde stora förändringar på sjukhuset. F. o. m. 2004 anställdes en kenyansk kirurg och periodvis även medicinare och gynekolog. Med ett upptagningsområde på drygt 1 miljon innevånare där Garissa-sjukhuset fungerar som regionssjukhus är det ändå mycket underdimensionerat och har varit helt beroende av läkartillskott från Läkarbanken. 2007 placerades 12 st ”interns” (motsvarar AT-läkare) på sjukhuset. Detta var till stor hjälp men krävde också läkartid för undervisning. Förhoppningsvis kommer en del av dessa läkare att fortsätta sin verksamhet på sjukhuset. Övriga personalsidan är också alltför knappt tilltagen med stor brist på sjuksköterskor och narkospersonal. Under denna period har det skett en stor förändring även på byggnadssidan. Samtliga vårdavdelningar har renoverats. Nybyggnation av op-avdelning, akutmottagning och byggnad med öp- penvårdsmottagningar, samtliga bekostade av Danida (danska motsvarigheten till svenska SIDA). Japan har bidragit med en byggnad för öppenvårdsbehandling av HIV-positiva patienter. Denna innehåller även sammanträdeslokaler. Med åren förbättrades sjukvården både i kvalitet och kvantitet. Vid varje tjänstgöringsperiod om 6 veckor utfördes c:a 150 operationer i storleksordning från bråck till omfattande svåra trauma med machetehugg och skottskador i bröst och buk. Utvecklingen var nu sådan att Ministry of Health borde kunna tillsätta egna läkare att helt ta över verksamheten. Man hade även överenskommit att avveckla Läkarbankens engagemang. Hösten 2011 startade oroligheter med kidnappning av sjuksköterskor i det närbelägna flyktinglägret i Daadab. Läkare från Läkarbanken förflyttades till annan tjänstgöringsort. Under 2012 har tillkommit bomber och dödsskjutningar inne i Garissa även i närheten av sjukhuset. I 23 år bidrog Läkarbanken med i det närmaste kontinuerlig läkarförsörjning i kirurgi och periodvis inom andra specialiteter. Ett stort antal patienter har således blivit hjälpta från sjukdom och livshotande tillstånd genom Läkarbankens insats. Bilderna visar operation, vårdavdelning med Göran Claes som går rond och Carl-Axel Ekmans framlidna hustru som undervisar. Hon tjänstgjorde en tid också som tandläkare i Garissa och tog tillsammans med Carl-Axel initiativet till Womankind barnhem som successivt byggts ut och nu är en fristad för över 100 flickor som saknar föräldrar. -2- Så föddes idén till Läkarbanken Ni glömmer oss väl inte, sir? En liten pojke i en afrikansk by vinkade farväl. Han hade lärt sig några ord på engelska: ”Ni glömmer oss väl inte?” Så lade han till ordet ”sir”. Han visste att man gör det om man skall vara artig. Men han visste mycket mer än så. Han förstod att människorna i hans by behövde hjälp. Efter lång torka – nästan allt som växte hade bränts sönder – vräkte regnet ner, och malarian härjade, denna förfärliga sjukdom, som sprids genom myggor och dödar miljoner människor. Byn var verkligen utlämnad liksom de flesta byar i Östafrika denna tid. Malariamyggorna hade som alltid kommit med regnen. Men i de tidigare torrlagda floderna och dammarna där kvinnorna hämtade dricksvatten till familjen, var vattnet nu brunt och egentligen odrickbart. men det var det enda vatten, som fanns, och människorna drack. Värst var det för barnen. Så gott som alla blev sjuka. Många dog av diarré, som förorsakades av det orena vattnet. Själv hade jag kommit till byn tillsammans med fotografen Bertil Rubin. Vi hade gjort flera reportageresor tillsammans, han filmade och jag skrev och tog stillbilder. Vi skildrade svält och sjukdomar men också den framtidstro som fanns i Afrika sedan länderna blivit självständiga, Den lilla mörkhyade pojkens stora ögon och barnsliga röst förföljde mig, och än idag kan jag se honom framför mig: Ni glömmer oss väl inte, sir? Nej, det gjorde jag alltså inte. Jag tog bilder i byn, antecknade i mitt block det som skulle bli en artikel och for vidare. För vad kunde vi göra, två svenska journalister, annat än att som så många av våra kolleger skicka hem artiklar och film och hoppas att människorna i denna och alla andra drabbade byar skulle få hjälp. Hoppas, ja. Men trodde vi att läkare skulle komma till byn och bota de sjuka, trodde vi att någon skulle borra brunnar så att de fick rent vatten, trodde vi att barnen skulle få myggnät för att skydda sig mot malaria? Nej, vi kunde hoppas att de stora hjälporganisationerna skulle gripa in på något sätt, men lova någonting kunde vi inte. myggnät, och vi skall stanna så länge ni behöver oss. Det gjorde vi, och det gör vi med Läkarbanken och Rotary Doctors både till denna by och många, många andra. Och vi kommer att fortsätta, så länge vi behövs – det kan bli mycket länge. LARS BRAW Vad skulle jag svara pojken utan att få dåligt samvete? Jag svarade: Vi skall komma tillbaka med läkare, sjuksköterskor, brunnsborrare och -3- Rotarys Läkarbanks verksamhet uppfyller väl Rotarys motto: Service Above Self Jeeplinjen Nandi Hills avslutad vid årsskiftet 2012-13 Den första jeeplinjen i Rotarys Läkarbank startades 1994 i Maseno. Två år senare tillkom tre jeeplinjer, Nandi Hills var en av dem. Nandi Hills är ett distrikt beläget i höglandet nära Rift Valley. Till den nya verksamheten knöts sjuksköterskor; Benson var en trotjänare under många år och likaså barnsjuksköterskan Nellie under en tid. Julius anställdes som HIVrådgivare (efter särskild utbildning), tolk och informatör om ordinerade läkemedel. Benson fick senare tillfälle att gå utbildning till sjukgymnast utomlands och ersattes av sjuksköterskan Marcella och andra i förlängningen; Marcella fick eget ansvar för en dispensär. Under en tid fanns det mottagningar i tre klimatzoner, lågland med 35 grader i Poto Poto och Mombwo, kyligt klimat uppe i bergen på närmre 2500m som Sochoi (där patienterna var väl påklädda) och Cheptilil (med utsikt över Victoriasjön) där solen dock kunde värma bra. De flesta mottagningarna låg mittemellan i nivå med Nandi Hills och Kapsabet. Den vackra naturen och det för en nordbo behagliga klimatet har lockat läkare till arbete på Nandi Hills jeeplinje. Klimatet kännetecknas av mycket regn men också en hel del soltimmar, särskilt under första delen av dagen. Temperaturen kan nå 25-30 grader efter en ofta kylig morgon med 8-10 grader. Landskapet karakteriseras av grönskande kullar, teodlingar dominerar pga av det gynnsamma klimatet för dem. Folket kring denna del av Rift Valley är Kalenjin, de har nilotiskt ursprung och invandrade från norr. Numera finns där huvudsakligen åtta olika stammar varav sju är besläktade språkmässigt. Stammen Nandi dominerar i höglandet. Det finns inslag av andra stammar, luo som arbetar som teplockare, luiya i närheten av Kakamega Forest, m fl. Nandifolket är duktiga medel- och långdistanslöpare, de får bra träning i den tunna luften och i det backiga landskapet. De är också byggda för att springa uthålligt. Staden Nandi Hills ligger på knappt 2000m över havet. Här finns administration och sjukhus. Strax intill sjukhuset fanns en läkarbostad som jeepläkarna bodde i till en början. På tomten fanns ett stort träd som en helig symbol för Nandifolkets frihetskrig mot britterna och under vilket frihetskämpen Koitalel Arap Samoei (1860-1905) begrovs. Han mördades av en brittisk överste när han inbjöds under skenet av att förhandla om vapenvila. Klanen Talai hade makten i Nandi Hills och det är fortfarande så. Koitalel var Orkoiyot , suverän hövding för Nandifolket. Sonen Barsirian Arap Manyei var dess ledare 1919-22 tills han internerades av britterna och frigavs först 1964 efter att ha varit den mest långvariga politiska fången i Kenyas historia. Trädet vid läkarhuset växte kraftigt men fick inte röras trots att konditionen inte var så bra. För drygt 10 år sedan föll trädet över huset och slog sönder taket. Som väl var fanns inte jeepläkaren hemma. Det blev en flytt till Kapsabet där läkarna har härbärgerats fram till nu. För 2-3 år sedan byggde man intill den tidigare läkarbostaden ett Från ovan: Benson registrerar. mausoleum på den historiska platsen inklusive ett muse- Nellie i sitt kök hemma. Fortsättning på sidorna um till minne av händelsen 1905 (Bild överst nästa spalt). Julius tar malariaprov. 5 och 6 Marcella informerar mödrar. -4- har under senare år förbättrats betydligt. Kapchepkok, Mombwo, Kipkoror, Poto Poto, Saniak, Kapkeben, Sochoi, Kipsugur, Sangalo, Cheptilil, Mwein, Kamwega, Lolkeringet, Keteng, Mwein på ny plats, var ett antal mottagningar som låg spridda över ett område från östra kanten av Kakamega Forest i väster, upp mot Eldoret i norr, någon mil från Burnt Forest vid vägen Nakuru/Eldoret i öster, ner mot Kericho i söder. Å andra sidan har det inte varit lätt att köra jeep, de asfaltbelagda stora transportvägarna hade blivit sönderkörda av tung trafik. Småvägarna ut till mottagningarna var ofta moddiga och man trängdes med boskap. Läkarna har dock kämpat på för att komma fram och i de avlägsna byarna sa folket där att om man ser en liten vit bil så vet man att det är Rotary Doctors som snart är framme. T o m många infödda hade svårt att ta sig fram. Rekordet för min egen del var när 18km till en mottagning tog en dryg timma att köra. Fyrhjulsdrift var ofta nödvändig. Vägen kunde vara konvex och vid regn blev den slipprig så bilen kunde glida av toppen, den lade sig på sidan mot vägrenen. Traktor krävdes för att dra upp bilen. Det kunde också vara som en leråker på lantliga vägar där man lätt körde fast trots fyrhjulsdrift. Vid häftiga regn kunde vägen miltals vara moddig och bilen var ”rödmålad” av den järnhaltiga jorden vid framkomsten efter en mycket slängig och skakig färd. De stora vägarna var sargade och fulla med ”pot holes”. De talrika vattendragen blev lätt översvämmade, en hjälp var att vägräckena stack upp ovan vattenytan. Ibland var stigningen så brant att ettans växel måste användas på den svaga Marutin. Så länge mottagningarna nere på Nyandaslätten fanns i Poto Poto och Mombwo var höjdskillnaden från höglandet drygt 500m med en slingrig, farlig väg. Nerför var det frestande att åka fort, uppför frestades tålamodet. Man lärde sig snabbt att sansa sig när man såg bilvrak ligga längs vägkanten. Det blev bättre när ett kraftigare fordon som Ford ersatte den svaga Marutin. Det stora vägnätet Bl a var vägen till Mombwo avskräckande pga sin längd på drygt 80km och många svåra avsnitt. En sträcka gick längs en brant där Marutin precis fick plats på vägbredden och i ena riktningen måste passageraren i vänster framsäte ständigt hålla koll på att hjulen inte gick över kanten. Skarpa stenar på vägbanan utgjorde risk för skador på bilen. Under ett juluppehåll var Benson ensam ute för mottagning och ett hål slogs upp i bensintanken. Benson tappade ur bensinen i ämbar och tätade med tuggummi, hällde i bensinen och fortsatte hem. De mottagningar som låg längst bort togs efter hand över av den lokala hälsovården. Sjuksköterskor som hade vidareutbildats eller clinical officers bemannade dispensärerna. Hälsoläget hade förbättrats en hel del och man gick mycket in för förebyggande åtgärder. Varken malaria eller HIV var då något större problem uppe på höglandet. Folket hade det bättre ekonomiskt och levnadsstandarden ökade. Detta resulterade i att diskussioner började föras med syftet att Rotary Doctors skulle fasa ut Nandi Hills jeeplinje och sålunda avslutades verksamheten vid årsskiftet 2012/13. En påskyndande orsak var att Rotarys Läkarbank blev uppsagd som hyresgäst i huset inom yrkesskolan C.I.T.C. i Kapsabet. -5- Stor tillströmning av patienter på Ugunya och Maseno jeeplinjer Efter årsskiftet öppnas i stället en mycket behövlig jeeplinje i Matungu i trakten av Mumias. Ruth som under många år på ett mycket bra sätt har skött hushållet i Kapsabet följer med till den nya jeeplinjen. Otto Paulsen är en av de flitigaste jeepläkarna med ett 20-tal perioder i Kenya. Den sista perioden 2012 var han på Ugunyalinjen och tillsammans med kollegan Jonna på Masenolinjen behandlade de fler än 2000 patienter, många svårt sjuka. Otto meddelar i sin rapport: ”Förvånande många patienter hade innan besöket hos mig varit på lokala dispensärer och oftast fått undermålig eller helt felaktig behandling. Att patienterna sedan sökt vidare berodde helt enkelt på att de fått en massa dyra – och onödiga – ordinationer som de inte kunna lösa ut. Behandlingarna hade alltså inte startats och lika bra var det. Hos oss betalar patienten den mycket rimliga summan 50 shillings, knappt fyra kronor, och då ingår all ordinerad medicin”. Jag har arbetat på jeeplinjen 2003, 2006, 2009 och har många positiva minnen därifrån. Under arbete på Ugunyalinjen 2001 besökte jag tillsammans med kollegan på Masenolinjen, Otto Paulsen, den läkare, Essie Andersson, som arbetade på jeeplinjen Nandi Hills och bodde i den senare skadade bostaden i staden. Sven Åke Hedström Av detta och tidigare liknande erfarenheter från jeepmottagningar inser man att det inhemska behovet av utbildning inom medicinsk vård är stort i Kenya. Otto konstaterar samtidigt att ”Patrick, den lokale hjälpen, tar utöver tolkuppgiften även hand om mycket av den praktiska sjukvården och gör det på ett mycket kompetent sätt. Idag var det många patienter med sår, efter olyckshändelser, pangahugg och brännskador, som Patrick skött under veckan”. Det finns alltså goda lokala förmågor som är värda att uppmärksammas. Den jeepmottagning, Barding, som Patrick tjänstgör på ersätts av en ny efter årsskiftet. Det är helt i linje med syftet för Rotarys Läkarbank, att överlåta mottagningar där man så kan. Otto noterade också: ”Två barn hade för någon månad sedan behandlats för malaria, diagnosen ställd med paracheck, och behandling hade getts med coarthem. Nu igen klinisk malaria och positiv paracheck*. Ser onekligen ut som om åtminstone en låggradig resistens mot coarthem börjar komma. Båda barnen fick behandling med kinin”. Bilderna visar Ann-Marie Pernulf och Alena Novak vid bilen samt Alena i arbete på Masenolinjen. Foto: Jonna Idh Jeepläkarmottagningarna är ständigt under omprövning. * Detta är ett snabbtest för malaria Nyligen har en ny jeepläkarlinje öppnat i Matungu, Västra Kenya. En presentation av hur det gick i starten finns på Hemsidan: www.rotarydoctors.se Där finns också mycket annat av aktuellt intresse att läsa. -6- Undernäring är fortfarande ett stort hälsoproblem Undernäring är fortfarande ett stort hälsoproblem i många länder, framför allt i Afrika och Asien. FNs World Food Program (WFP) arbetar aktivt i 75 länder. I Asien är befolkningen i Afganistan mest utsatt, i Indien är upp emot hälften av alla barn påverkade. Pakistan och flera andra länder har stora befolkningsgrupper med undernäring. Haitis befolkning hade redan före jordbävningskatastrofen 2010 brist på mat. Efter jordbävningen blev läget förvärrat. Många av Afrikas länder har befolkningsgrupper vars födotillgång är osäker. Detta gäller också Kenya, där Rotarys Läkarbank har en stor del av sin verksamhet. - Kronisk undernäring är en av världens dolda kriser, säger näringsforskaren Gerd Holmboe-Ottesen, Oslo universitet. Den påverkar miljontals barns utveckling och möjligheter att klara sig i livet. Barnen blir efter i utvecklingen, inte bara kroppsligt utan också mentalt vilket gör att skolresultaten blir lidande. I ett större perspektiv försvagas också landets möjligheter till utveckling. Naturkatastrofer, krig, flyktingskap är viktiga orsaker till brist på mat, men den vanligaste orsaken är fattigdom. Tidigare har näringsbrist varit vanligare på landsbygden än i städerna. Stark urbanisering även i fattiga länder har ändrat bilden. De flesta nyinflyttade stadsbor är arbetslösa och fattiga. De hamnar i s.k. ”informella bostadsområden”, som ofta kallas slum. Stadsfattigdomen ökar och därmed även undernäring bland stadsbefolkningen. I staden gäller det att ha pengar när man ska skaffa mat. På landsbygden finns större möjligheter till en odlingslott. WFP är världens största organisation för matbistånd. Den inriktar sig främst på de mest sårbara grupperna som barn, kvinnor, sjuka och gamla. WFP har även ett program för att bistå småbrukare till förbättrade resultat. Programmet omfattar ef- fektivare odlingsmetoder, blandodling och växelbruk av grödor, husdjurshållning, gödsling, förvaring och magasinering av skörden samt bättre försäljningsmetoder och penninglån för investeringar. Det förekommer viktig kritik mot distribution av föda som bistånd. En kritiker är den kände kenyanske ekonomen James Shikwati. Han anser att WFPs matbistånd ökar korruptionen, att utländska produkter förstör marknaden för de inhemska jordbrukarna och att det bidrar till arbetslöshet. Hellre en fri marknad utan subventioner än bistånd, säger han. Till stor del har han säkert rätt, men det finns tillfällen av katastrofkaraktär där distribution måste till. Kenya har visserligen haft en stark ekonomisk tillväxt på 2000-talet men landet räknas fortfarande till ”low human development countries” i världen. En av flera orsaker är den snabba befolkningstillväxten, se tabell 1. Från 1969 har det genomförts folkräkning vart tionde år i Kenya, senast 2009. Kenyas befolkning har en medelålder på 18 år, tre fjärdedelar av befolkningen är 30 år eller yngre. Befolkningens låga ålder gör att den kommer att fördubblas inom några få årtionden även om kvinnorna endast föder två – tre barn var. För närvarande bor 35 procent av befolkningen i städer. Den andelen växer snabbt och mest växer de informella bostadsområdena i både stora och små städer. De är oftast belägna på landytor som är olämpliga för bosättning. Där brister tillgången på säkert dricksvatten, vissa kvarter saknar latriner, andra har enkla latriner som delas av många, avfall och skräp förs inte undan. Bränder, olycksfall, våldshandlingar är vanliga. Befolkningen i de informella bostadsområdena är fattig, otrygg och rättslös. Regeringen satsar en hel del för befolkningens hälsa också i dessa områden. Ett exempel är -7- Den kenyanske ekonomen James Shikwati barnvaccinationer som har en hög täckningsgrad. Men smittsamma sjukdomar och sjukdomar beroende på förorenat vatten och bristfällig hygien grasserar. Undernäring är ett betydande problem. Skillnaden mot städernas välbärgade delar är enorm. Stig Andersson Hur undernäring handläggs på jeepläkarmottagningar Som jeepdoktor bör man vara uppmärksam på tecken på undernäring. De mer akuta formerna av undernäring och allvarlig undernäring känns relativt lätt igen. Kronisk undernäring (engelska ”hunger”) kräver större uppmärksamhet. Den yttrar sig som nedsatt längdtillväxt och i många fall störd utveckling. Barnen blir kortvuxna och lätta för åldern Det är lätt att missa sådana barn i raden av sökande mödrar med barn i sitt knä. Själv brukar jag jobba med ett inplastat tillväxtdiagram på bordet och måttbandet inom räckhåll för att mäta barns överarmsomfång (MUAC: ”mid upper arm circumference”). På diagrammet kan man snabbt pricka in den lilla patientens längd-för-ålder och vikt-för-ålder percentiler. Med dessa enkla hjälpmedel fångar man effektivt in barnen med undernäring. Man bör dock vara vaksam och medveten om att den lokala hälsokommitténs personal ibland kan mäta och väga fel. En vanlig klassificering av barn med undernäring är indelning i kronisk undernäring, måttlig akut undernäring och allvarlig akut undernäring. Den senare typen finns som kwashiorkor med avmagring och svullnad pga äggvitebrist och marasm med kraftig utmärgling utan svullnad. De viktigaste enskilda orsakerna till undernäring är fattigdom med brist på föda i familjen, infektioner, särskilt tarminfektioner, samt brister i omvårdnaden, t ex felaktig kosthållning. Samverkande orsaker och onda cirklar Behandling Eftersom undernärda barn är infektionskänsliga bör man testa för malaria och HIV, avmaska barnet samt hålla risken för tbc i minnet. Barn med allvarlig undernäring är i stort sett alltid infekterade och bör antibiotikabehandlas. Alla undernärda barn behöver energirik, proteinhaltig föda i minst sex måltider per dygn. Dessutom skall bristen på ovan nämnda mikronutrienter avhjälpas. Hälsodepartementet ger ut nationella riktlinjer med behandlingsscheman. ”Oxford handbook of tropical medicine” ger utmärkt vägledning. ”Baby Porridge” innehåller en bra avvägning av näringsämnen, dessutom ett stort antal mikronutrienter, dock inte i tillräckliga doser för behandling av allvarlig undernäring. Barnen bör därför få extra vitamin A enligt dosschema, zink, järn, folsyra, eventuellt också jod, kalcium och magnesium. Det svåraste problemet är dock det sociala. Att få behandlingen att fungera tillräckligt länge och att därefter stötta familjen så att det undernärda barnet på sikt får tillräcklig näring är en nästan omöjlig uppgift. Det kan bland annat handla om att förbättra jordbruket på en liten farm eller i en hel by. Vuxna undernärda Bland vuxna är undernäring mindre vanlig än hos barn. Vissa tillstånd är predisponerande. Sjukdom, i våra mottagningar framför allt AIDS, gravida eller ammande kvinnor, särskilt flerbarnsmödrar samt ensamstående åldringar som inte får hjälp och inte orkar sköta sitt hushåll. När det gäller vuxna med undernäring inriktar sig vårdpersonal och läkare ofta på sjukdomen respektive graviditeten och förbiser ofta näringsbristen. Behandling av undernäring är väsentlig men måste anpassas till den drabbades situation. Ofta samverkar olika orsaker till undernäring. I de områden i västra Kenya där jag arbetat har det stora flertalet barn normal tillväxt. De undernärda barnen har nästan alltid familjer med nedsatt kapacitet: ensamstående mammor, tonårsmödrar, ensamstående pappor, avlidna föräldrar, AIDSsjuka föräldrar, alkoholmissbrukande föräldrar, osv. Detta gör behandling och rehabilitering av undernärda barn till ett socialt problem. Teamets hälsorådgivare är en nyckelperson. Stig Andersson Det jag många gånger intensivt önskat är en fungerande lokal hälsokommitté. Undernäring skall betraktas som en sjukdom i sig. Den minskar också motståndskraften mot infektioner av olika slag, exempelvis malaria, tarminfektioner, lunginflammation och mässling. Ofta skapar undernäring och infektion en ond cirkel som kan pågå varv på varv. Mer än hälften av de barn som dör i infektionssjukdomar är undernärda. Dödsfallen registreras oftast som orsakade av dessa infektioner. Undernäring nämns inte. Den blir därför ett dolt hälsoproblem i stor utsträckning. Detta får negativa effekter på lång sikt. Barnen blir efter i utvecklingen, inte bara kroppsligt utan också kognitivt och mentalt vilket gör att skolresultaten blir lidande och att individen blir handikappad i arbetsliv och socialt liv. Undernäring består inte bara av brist på kolhydrater och proteiner. Det uppstår underskott av ett flertal mikronutrienter (vitaminer och grundämnen), vilket bland annat ger nedsatt immunitet och försämrad antioxiderande kapacitet. Särskilt betydelsefulla är vitamin A, zink, järn och folsyra. Brist på jod, kalcium, magnesium och selen är också vanligt vid undernäring. Brist på vitamin A ger xerophtalmi, dvs skador Kwashirkor på hornhinnan som kan leda till blindhet, samt försvagning av tarmslemhinna. -8- Marasm Val av president, parlament och regionförvaltning i Kenya 4 mars En presidentkandidat? Mutava Musyimi är parlamentsledamot och representerar Gachoka valkrets, öster om Mount Kemya. Han utmanar Uhuru Kenyatta och Raila Odinga för en kandidatpost i presidentvalet. Här besöker Mutava Musyimi (till höger) Nairobis Rotaryklubb i november 2011. Vi får innerligt hoppas att kenyanerna får uttrycka sin vilja om ny president i lugn och ro. Det är också viktigt för att Rotarys Läkarbank skall kunna fortsätta sin verksamhet utan avbrott. Om en andra valomgång i presidentvalet blir aktuell pga oklart majoritetsstöd planeras den äga rum den 10 april, eventuellt kan den äga rum först senare. Under en diskussion med representant för Svenska Ambassaden i Nairobi i november 2011 skisserade vi planer för att på bästa sätt ta hand om Läkarbankens volontärer om oroligheter bryter ut i samband med valet. Detta har resulterat i en handlingsplan som dessutom omfattar andra nordiska gäster i Kenya. En anmälan till Ambassaden om vistelseort är en väsentlig information för att nå dem som befinner sig i Kenya. Rotarys Läkarbank ger besked till Ambassaden om vilka volontärerna är och var de arbetar. Utrymningsplaner är fastställda om det händer något drastiskt och för säkerhets skull övervägs att låta våra volontärer vistas på annan ort under valveckan. Det lär bli tillfälle att återkomma till mer om valet i Månadsbrevet under mars. Vår kenyanska personal är en stor tillgång träd, ibland bär de frukt. Emily står för hushållet. I det ingår matlagning (frukost sköter läkarna i regel själva, liksom matlagning under veckoslut), inköp på marknaden, städning, tvätt m m. Chaufförerna Elikana och Joseph har olika personlighet. Båda är skickliga bilförare och duktiga med att hjälpa till med medicinutdelning enligt läkarens ordination och andra uppgifter på mottagningarna. De kör patienter akut till sjukhus vid behov. Joseph är tystlåten och tankfull, Elikana är mer meddelsam och humoristisk. De är måna om bilarna och sköter dem väl. Det förefaller som att behoven av reparationer har blivit mindre när det finns en ansvarig för bilen. Hon är pålitlig och noggrann. Hemma har hon fem barn, där håller hon också på med odling. Emily har ett glatt sinnelag men är ganska fåordig. I Siaya bor jeepläkarna för Ugunya och Masenolinjerna. Huset är stort med tre sovrum och ett sällskapsrum med matalkov intill det lilla köket. Två toaletter och ett badrum finns. I huset finns också läkemedelsförråd och kontor för koordinatorerna. Personalen bor i ett fristående hus på gården där det också finns carport och tvättutrustning utomhus. En del av personalen veckopendlar. Det finns också lite odlingar, buskar och Till husets personal hör också Samuel och Victor (bilden). Båda är tillmötesgående, duktiga väktare av bostadsområdet, glada och lyser alltid upp när en avlösande jeepläkare som de känner sedan tidigare dyker upp. Personalen som vi har att göra med är en trygghet för jeepläkarna, man vet alltid vad man kommer tillbaka till. Det är kvalitet. -9-