På senare tid har lärlingar debatterats. Orsaken är att försöksverksamheten med de gymnasieelever som kallas gymnasiala lärlingar inte lever upp till förväntningarna. Byggindustrin beskylls för att vara motsträvig och de små företagen uppges vara mycket intresserade av utbildningsmodellen. De företag som redan är djupt engagerade i skolans APU-verksamhet till följd av skolornas ohämmade utbyggnad förväntas ta emot även de ”gymnasiala lärlingarna” . Men utbildningsformen är långt ifrån utvecklad och företagen förväntas genomföra yrkesutbildningen åt skolorna. Det finns oroande många exempel på att elever har hamnat i kläm när skolorna kastar sig över utbildningsformen. Vi är bekymrade över att ”lärling” riskerar att bli ett för ungdomar negativt laddat ord. Branschen har ett väletablerat lärlingssystem som möter ungdomar på väg ut i yrkeslivet efter den grundläggande yrkesutbildningen i gymnasiet. Det gäller att skilja på lärling och ”gymnasial lärling”. Byggindustrin gillar lärlingar – och anställer mängder varje år Under de senaste åren har Byggprogrammet i gymnasieskolan varit mycket populärt. Bland annat beror detta på att byggindustrin arbetat aktivt för att öka nyrekryteringen. Men också på att ungdomar ser möjligheten att utbildningen leder till ett arbete. Branschens etablerade lärlingssystem ger en tydlig väg in i branschen. Det ökade intresset för byggprogrammet har inneburit stora ansträngningar för både skolor och företag. Att bereda alla elever den obligatoriska praktiken, APU, är inte så enkelt. Men för väldigt många ungdomar leder dessa praktikperioder till en lärlingsanställning efteråt. Lärlingsanställningen efter grundutbildningen på gymnasiet är också ett slags utbildningsåtagande, där lärlingen bygger vidare på sin kompetens och övar upp färdighet och förmåga. Lärlingsutbildningen i denna tappning har inget finansiellt stöd utifrån utan kostnaderna regleras mellan företag och lärling. Det blir en mjuk start på yrkeslivet och en bra väg in i branschen. Efter något eller några år, beroende på vilket yrke det gäller, så har lärlingen uppnått den kompetens som motsvarar kraven för ett yrkesbevis. Det är tusentals unga människor varje år som får en väg in i arbetslivet på detta sätt. Men systemet har också nackdelar. Det märktes när lågkonjunkturen slog till och många av de elever som gick ut våren 2009 hade svårt att få en lärlingsanställning efteråt. Nu när konjunkturen tagit fart igen så ökar antalet lärlingar. Antalet elever på Byggprogrammet, källa Byggnadsindustrins yrkesnämnd ”Gymnasial lärling” är inget annat än gymnasieelever i företagsförlagd utbildning På flera håll i landet har programmet ökat så mycket att det inte finns behov för alla i branschen efteråt. Elevantalet har mer än tredubblats under en tioårsperiod. När BI har vädjat till skolorna i vissa regioner att hålla igen antalet platser har vi fått höra att elevernas fria val ska gälla och att vi är motsträviga. Redan innan det nya begreppet ”gymnasial lärling” tillfördes gymnasieskolan, hade alltså elevantalet ökat rejält i hela landet. Den ”gymnasiala lärlingsutbildningen”, som infördes som en försöksverksamhet och märkligt nog permanentades innan försöket genomförts fullt ut, blev för många elever ytterligare en möjlighet att komma åt byggprogrammet och antalet platser ökades på ytterligare. Byggprogrammet fick flest platser inom försöket. Drygt 20 % av de ”gymnasiala lärlingarna” fördelades till byggprogrammet som hade drygt 10 % av eleverna på yrkesprogrammen. De stora byggföretagen anklagas för att inte vilja ta emot ”gymnasiala lärlingar” men det beror helt enkelt på att de redan har fullt upp med elever under APU och branschens egen lärlingsanställning dessutom saknar ”gymnasiala lärlingar” i många fall nödvändiga grundkunskaper. Det som oroar oss är att många av de ungdomar som förespeglats en bättre yrkesutbildning och en väg in i en bransch istället har drabbats av skolvärldens oförmåga att hantera situationen. Vissa skolor satsar hårt på den nya utbildningsformen och konkurrerar med de etablerade skolorna på helt olika villkor. Lärarna saknar i många fall både lärarbehörighet och yrkeskompetens inom det aktuella området. Företagen som ställer upp och tar emot en ”gymnasial lärling” anser att de gör en god gärning. ”Yrkesutbildningen” förflyttas från skolan till företaget och i många fall ersätts inte företaget för den utbildningsinsatsen. Skolorna hävdar att det kostar mer för dem att utbilda en ”gymnasial lärling” än att utbilda elever i en skolförlagd utbildning där det finns ändamålsenliga lokaler och utbildade yrkeslärare. Är det någon som tror dem? Byggindustrin vill öka kompetensen! En av metoderna för att möta kritiken mot branschen, från inte minst politiskt håll och i form av bl.a. ”Skärpning gubbar”, är mer välutbildad arbetskraft. Det är därför det är viktigt för Sveriges Byggindustrier att slå vakt om kvaliteten i samtliga bygginriktade utbildningar. Vi arbetar sedan lång tid i nära samverkan med skolorna men under de senaste åren har skolor tillkommit, både kommunala och fristående skolor, som tar lätt på kvaliteten i yrkesutbildningen men som ser möjligheter i ”skolpengen”. Detta är ett steg i fel riktning och den nya utbildningsmodellen ”gymnasial lärling” bidrar till detta. Yrkesutbildningarna riskerar att bli en flumskola med oklara mål. Det finns också exempel på när den företagsförlagda yrkesutbildningen i form av ”gymnasial lärling” fungerar bra. Under många år och redan innan begreppet ”gymnasial lärling” var kläckt så utbildades till exempel elever inom golvläggning på detta sätt. Det fanns inte längre yrkeslärare med rätt kompetens och därför samverkade skolorna med företagen inom området. Vi ser ”gymnasial lärling” som en bra möjlighet att utbilda i de smalare yrkena och där skolorna saknar lärarkompetens. De flesta yrkeslärare på Byggprogrammet är själva träarbetare (snickare) från grunden och det är därför inte alls förvånande att de flesta eleverna väljer detta yrke. Om ”gymnasial lärling” ska fungera så krävs det ett mer genomtänkt arbete med att förbereda både lärare, elever och deras handledare ute i företagen på hur utbildningen ska genomföras och vad målen är. För byggindustrin är det nödvändigt att rätt kompetens tillförs för att kunna utvecklas. Att det skapas genvägar på yrkesutbildningarna motverkar de krav som ställts på branschen i bl.a. ”skärpning gubbar”. Lars Tullstedt Expert BI Kompetensförsörjning Sveriges Byggindustrier Mobil 0733-900 970