En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 46 Dec 2012 Tolfte årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Ledare 2 Nytt från BHF 2 Mångkulturell afton 2 Smått och gott 3 Krönikan 3 Hästen som hostade 4 Skördefest i Börjelsbyn 5 Mannen som talar med hästar 5 Halloweenäventyr 5 Julfesten 6 Julminne från Lappträsk 7 Kosjärvvägen 7 Lars-Alberts äventyr 8 Kamlungenytt 10 Änglar finns i Bondersbyn 10 Höstkrysset 11 Kalender 12 Julgranen har kommit 12 Rapport från vävstolarna 12 Omslagsbild: Monica Söderholm serverar tomtegröt på julfesten Foto: Lars-Erik Holmberg Bondersbyns Hembygdsförening Ledare Ett år går så fort, fortare för varje år känns det som och nu är 2012 snart slut. Varför känns det som om tiden går fortare ju äldre man blir? Det finns säkert någon vetenskaplig förklaring till varför det känns så. Har året som gott varit ett bra år? Vad har du lärt dig eller kommit till insikt om? En viss summering av året som gått brukar jag ägna mig åt. Men inte till överdrift. Jag är nog av den åsikten att det är bättre att var här och nu och till viss del blicka framåt. Utanför fönstret är allt inbäddat i ett vackert vitt snötäcke. Det gör världen lite tystare, lite renare, självklart lite ljusare. Härligt! Och utanför dörren står Julen och knackar på. I mitt fall, bakom kallvind dörren. Det är där jag förvarar allt julpynt. Det är säkert många som känner en viss julstress annalkande, om den inte redan har kommit över oss. Det skall fixas och pyntas, städas, bakas och lagas mat. Och sedan sitter man där på julaftonen och kan knappt hålla ögonen öppna för att man är helt slutkörd (och ändå hann man inte med allt man hade tänkt!). Vad är meningen med det, egentligen? Nä, vi skippar det tycker jag. Njut av lugnet och de (förhoppningsvis) arbetes lediga dagarna. En God Jul och en önskan om ett Gott Nytt År till er alla. Linda Roos Styrelse: Ordförande Sekreterare Kassör Ledamot Ledamot Linda Roos Ingela Svanberg Ruben Gustafsson Tommy Nilsson Gustaf Häggström Suppleant Suppleant Annika Gustafsson Sofia Åhlund Uthyrning av Bondersbygården: Annika Gustafsson 27092 Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg 27010 [email protected] Redaktörer: Olle Björkman 27005 [email protected] Karl-Gunnar Hansson 27024 [email protected] Ingrid Ragnarsdotter 27046 [email protected] Annika Gustafsson 27092 Yvonne Enström 27137 [email protected] Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031 [email protected] P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872 [email protected] Ann-Mari Andersson, 63030 St.Lappträsk [email protected] Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg 27045 [email protected] Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, 95292 Kalix [email protected] 27010 Medlemsavgifter 2012 Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften. Enskild medlem bybo 100 kr boende utanför byn 225 kr Familj bybor 150 kr boende utanför byn 275 kr Högre kostnad för boende utanför byn beror på att tidningen skickas per post. Bankgiro: 211-7943 Tidningen utkommer fyra gånger i år: Mars, Juli, September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot skrivet material och bilder från läsekretsen. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 300 ex. 2 Bondersbyarn Nytt från BHF Julen närmar sig och kylan tränger sig som vanligt in emellanåt! Värmekostnaderna för bygdegården är ännu ett stort mörker och vi i styrelsen försöker komma på alternativa lösningar för detta! Var detta slutar återstår att se.. För tillfället är det väldigt tyst i bygdegårdens lokaler så kanske kan alla ta och fundera ut hur detta kan ändras på, kanske starta några olika cirklar/kurser mm? Bidrag finns att få till såna! Höstens div evenemang har varit uppskattade av många bybor men även av många utanför Bondersbyn vilket är väldigt roligt! "Mångkulturell Afton" skall det planeras om att ha på nytt och förslag till det mottages gärna! Jag ser gärna att alla som är fikasugna kommer in och surrar en stund för kaffe med dopp finns det alltid i köket! Med dessa ord sagda vill vi i BHF önska alla underbara läsare en riktigt GOD JUL & ett underbart GOTT NYTT ÅR!!! /Imla Svanberg sekr. Mångkulturell afton Lördag den 17 november hade vi en trev- Vårrullarna friterades, och övriga ingredilig afton i Bondersbygården.Vi åt Thai- enser skulle wookas. Till alltihopa serveländsk mat. Förberedelserna var noga rades också en stor gryta ris. Efterrätten planerade av Porn, Johan Sö- Fixarna Porn och Sofia var thaifrukt och glass. Gott och spännande med derholms fru. annorlunda mený, tyckte alla Matlag bestog av Linda, Sode 65 gästerna som trivdes fia, Porn och Annica. och glömde för en stund den Kycklingkött och fläskkött mörka novemberkvällen. skulle strimlas, massor med Tack alla ni som gör goda lök hackades. Köttfärs stekinsatser genom att komma till tes som skulle bli fyllning i våra evenemang på Bondervårrullar. bygården. Vitlök och starka kryddor var viktiga inslag i maten, såText: Annica Gustafsson som nudlar och vitkål. Foto: Gustaf Häggström Smått o gott Krönikan Fleetwood är infångad! Bondersbyarns redaktion kan nu meddela att den förrymda katten Fleetwood är infångad, och lugnet har lagt sig över Bondeborg igen! Från Selsviken till finansvärlden.......... Några minnen från uppväxtåren i Bondersbyn är bla söndagsdrabbningarna i bandy på Selsvikens nyisar där man mötte jättar som Stor-Bengt (Bengt Karlsson) och fick sina smällar så man var tvungen att springa upp till mor som lyssnade på radions högmässa för omplåstring. Ett annat minne var rodd efter harr vid Lillholmen. Där fick man många privatlektioner av David Berlin som ansågs vara den absolut duktigast fiskaren i den delen av Kalix älv. Allteftersom jag blev duktigare på att fiska och konkurrensen om fiskevattnet ökade så minskade tipsen från David. Att klubba lake med träklubba var ett annat nöje när mörkret kom, om man hade en stark ficklampa. Tiden gick och det var dags att gå vidare och mer satsa på studier. Efter enhetsskola i Töre blev det Folkhögskola i Kalix, Norrbottens Tekniska Skola i Malmberget, ingenjörsexamen för att slutligen avlägga en filosofie kandidatexamen vid Uppsala Universitet i ämnen ekonomi och juridik. Anställningar rullade på, först blev det utbildning och anställning som flygtekniker vid F21 i Luleå. Muckade som Löjnant och gick vidare till en civilanställning vid Försvarets Materielverk i Östersund. Blev kvar där i åtta år tills jag mötte den nu i dagarna så tragiskt förolyckade finansmannen Maths O Sundqvist, ett möte som skulle förändra mitt liv mycket. Ett liv där vi stod varandra mycket nära under alla dygnets timmar. Blev affärer dagar i ända. Vi byggde bla upp Jämtlamell till på den tiden Sveriges modernaste sågverk. Fastigheter, företagsköp, aktieaffärer följde som med tiden växte till ett värde av ofantliga 13 miljarder innan finansmarknaden kolapsade 2008-2009. Innan dess blev jag headhuntad till en stor skogskoncern Camfore AB som bla ägde 4 sågverk, vidareförädlingsindustrier och mekaniska industrier. Bolaget var i kris så min uppgift blev att städa bort många bolag och vända vinstutvecklingen vilket vi också lyckades med. Dags att gå vidare igen. Bildade bolaget Olov Enström Investment AB. Bolaget köpte in sig som partner i Svensk FöretagsFörmedling. Sveriges största kedja som sysslar med företagöverlåtelser. I den verksamheten har jag genom mitt dåvarande boende i Östersund etablerat mig som den klart ledande mäklaren av fjällanläggningar i Sverige. Bor numera i Göteborg där jag har min familj. Mitt bolag har idag kontor i Göteborg och Stockholm. När tid ges vistas jag gärna på min gård i Bondersbyn där vistelse i egen skog är ett privilegium som står över alla andra värden. Olov Enström Bävern avverkar vilt efter älven I strid mot gällande skogslagstiftning och till många skogsägares förtvivlan, tycks bävern ha tagit befälet över avverkningen längs älven. Överallt ligger aspar fällda av vassa bävertänder. Virkeshögen ovan har samlats ihop bara inom Varpuddsområdet. Kanske den skarptandade gynnaren till slut kan skapa full sikt längs vår vackra älv? Svan orsakade strömavbrott En del djur får dock plikta med livet, när de gör ett misstag. Så gick det för svanen som kolliderade med kraftledningen nere vid Holmen i höstas. Förutom att byn lades i mörker under en stund, luktade det stekt Svan länge efter att datorerna hade startat om! Refugerna skördar offer Byns två små behändiga refuger skördar fortfarande offer. Inte så att det luktar stekt svan, snarare bränt gummi kryddad med osande svordomar. Senast brakade en bilist in i den södra refugen och fortsatte med god fart mot gamla konsum, där den demolerade den gamla uteplatsen. Att bilisterna i kommunen är urusla på att köra i rondeller är väl känt, men att det skall vara så svårt att väja i en refug är märkligt. Om man satte upp ett par refuger till i byn, då skulle det utan vidare vara underlag till en nyetablering av en bil- och gummiverkstad! Vår krönikör Olov Enström, vår krönikör denna gång är ett levande bevis för hur långt man kan komma här i livet om man lär sig fiska lake i unga år. Tyvärr måste jag meddela att den chansen numera är minimal. Laken lyser med sin frånvaro, ett fenomen som tycks allmänt efter hela älven. Situationen är så akut att lakasoppan numera är uppförd på listan av utrotningshotade maträtter! Jorden har gått under! Om vi skall tro de gamla visa Mayaindianerna, har jorden redan gått under innan detta nummer av Bonderbyarn har kommit ut. Deras kalender tar slut den 21 december 2012, vilket måste betraktas som ett dåligt omen. Om spådomen slagit fel, bör Du tänka på risken att det händer i framtiden. Och inte minsat den grämelse som infinner sig, när Du ligger med näsan i vädret och fickorna fulla i pengar! Gör slag i saken redan idag och donera en del till Hembygdsföreningen ! Ett slag för mångkulturen!! Till sist en eloge till BHF som arrangerade en mångkulturell afton. Det behövs i dessa tider när SD vinner allt mer röster. På mina MC-resor runt om i världen träffar jag bara på vänliga människor! Laxen värd 50 000 kr/st i Scotland! Vid en konferens i Luleå föreläste en skotsk Lady om fisket i River Dee. Där fångar man över 8000 laxar om året, varav större delen släpps tillbaka. Där hade man räknat ut att varje lax är värd 50000 kr/st för bygden! Bara i Långforsen har man i år tagit över 100 laxar! Vad har det gett tillbaka till bygden? Bondersbyarn 3 Hästen som hostade... Under reparationsarbeten isi Dåvis hittades två tingsprotokoll under golvet i vardagsrummet. Dokumenten berättar en fantastisk historia om två ”processglada” personer som bråkar om en sjuk häst i tre på varandra följande ting åren 1911-1913. Bakom protokollets redogörelser och domstolens beslut kan man också ana den tidens maktfördelning där det var svårt att få rätt mot stadgade skattebönder som var beredda att gå till Svea Hovrätt för en simpel hästaffär! svärades av hosta, särskilt uti backar. Pigan HILDA NILSSON som arbetat hos Pettersson under den aktuella tiden hade märkt, att hästen ibland hostade. Även drängen Algot Bergström, som arbetade hos Anna Stenman när hästen köptes, märkte direkt, att den led av hosta. Anna Stenman behandlade den med s.k. ”kvarkepulver”, vilket dock inte hjälpte. Häradstjänaren CLAS OLSSON berättade att han, sommaren 1909 då Kalin ägde hästen, sett hur den hostade och hur dess buk rördes häftigt ut och in. Kalin hade då sagt att veterinären trodde att hästen led av kvarka och behandlade den därför. ”Vid upprop till fortsatt behandling av det från förra lagtima tinget härledes uppskjutna, under NR:94 i då hållna Domboken antecknade mål mellan änkan ANNA STENMAN i Töre (kärande) och samt hemmansägare ANTON PETTERSSON i Bondersbyn (svarande).” Så börjar tingsrättens protokoll den 8 november 1912. Målet har skjutits upp från tinget 1911, och nu skulle det avgöras om änkan och gästgiverskan Anna Stenman från Töre på rättslig väg skulle få tillbaka pengarna från ett hästköp hon gjort med hemmansägaren Anton Pettersson. Allt hänger nu på om det går att bevisa att hästen hostade före köpet! En lång historia i korthet … Målet handlar om en häst som Anton Pettersson i Bondersbyn köpt av åkaren Kalin på våren 1911 för 200 kronor. Hästen hade haft ”kvarka” våren 1909 och botats. Något åkaren Kalin aldrig nämnde när han sålde hästen till Anton Pettersson. Efter sommarens arbete sålde Anton Pettersson hästen till Anna Stenman för 190 kronor. Hästen var 16-17 år, och priset ansågs skäligt. Anna Stenmans måg, skolläraren A.E. Andersson, var med vid köpet och påpekade då att hästen hostade. Anton Pettersson skall då ha skyllt på att hästen ätit torrt korn!! Några månader efter köpet insåg Anna Stenman att hästen var sjuk, ansåg sig lurad och ville ha pengarna tillbaka. Anton Pettersson motsatte sig detta. Anna drev saken till tinget eftersom Anton vidhöll att hästen varit frisk vid försäljningstillfället och hade vittnen som kunde intyga detta. Vad som avhandlades i första tinget vet vi inte, men den 18 november 1912 träffas man åter, laddade med vittnen och argument. Ombud och vittnen 1912 Käranden, d.v.s. Anna Stenman, sökte stöd i sin sak genom vittnena: hemmansägaren HENRIK ENSTRÖM och pigan HILDA NILSSON, båda från Bondersbyn, drängen ALGOT BERGSTRÖM i Töre och häradstjänaren CLAS OLSSON i Kalix. Svarandens, d.v.s. Anton Pettersson presenterade följande vittnen: hemmansägaren ALBERT BERNHARD BJÖRKMAN, hemmansägaresonen JOHAN BJÖRKMAN, JOHAN OLOF ENSTRÖM, NILS HENRIK ENSTRÖM och hemmansägaren AUGUST SÖDERHOLM, alla från Bondersbyn samt åkaren NILS ERIK KALIN i Kalix. Denne Kalin var åkare nere i Kalix och hade ursprungligen sålt hästen 4 Bondersbyarn till Anton Pettersson. De två kombattanternas sak företräddes givetvis av ombud. Anna Stenmans sak drevs av Skeppsstuvaren C.G. Ullberg från Kalix, och Anton Petterssons ombud var Häradsdomare Lars-Olof Carlsson från Börjelsbyn. Redan här kan man ana målets utgång. Hur skulle en enkel ”hamnschåare” få rätt mot en Häradsdomare?! Bönderna och grannarna hade inget märkt… Hemmansägaren Albert Bernhard Björkman och hans son Johan Björkman som lånat och kört med hästen, vittnade om hästens förträfflighet. Också Johan Enström som hade plöjt med hästen och inte märkt annat än att den var mager när Pettersson köpt den. Nils-Henrik Enström hade bara lovord för hästen som han lånat för tung körning i en grusig backe, då han också noterat att hästen var stark. August Söderholm berättade att han varit mellanhand när hästen såldes till Anton Pettersson för 200 kronor. Och slutligen beskrev åkaren Nils Erik Kalin att hästen var 16-17 år och frisk när han sålde den på grund av att han själv blivit sjuk. Emedan andra hade sett den hosta … Hemmansägaren Henrik Enström, som var med när hästen såldes till Anna Stenman, berättade att hästen då hostade, vilket Pettersson förklarade med att hästen fått dammigt korn eller hö. Då Anna Stenman senare hämtade hästen, följde Henrik Enström med och märkte, att den ofta be- Målet skjuts upp Anna Stenmans ombud påpekade att domstolen inte borde tillmäta Söderholms och Kalins vittnesmål så stor trovärdighet, eftersom de möjligen kunde vänta nytta eller skada av målets utgång! Anna Stenmans ombud bad om uppskov i målet för att införskaffa ytterligare bevisning, något som Petterssons ombud bestred och ville överlämna målet till rättens avgörande. På sista rättegångsdagen den 8 februari 1913 beslutade rätten: ”Enär Håradsrätten anser det av käranden äskade uppskov icke böra skäligen förvägras, uppskjuter Häradsrätten målets fortsatta förhandlingar till nästa i Tingslaget infallande lagtima ting och dess femte rättegångsdag, då parterna vid förut stadgad påföljd åter hava att vid rätten komma tillstädes, käranden beredd att slutligen utföra sin talan.” Nya tingsförhandlingar den 11 april 1913, och nya vittnen … Denna gång vittnade hemmansägaren ARVID JOHANSSON i Bondersbyn, slaktaren PER OLOF RÖNNLUND i Pålänge och snickaren VERNER NILSSON i Kalix till Anna Stenmans fördel. Jordägaren AXEL HORTLUND, hemmansägaren HERMAN LINDGREN och hemmansägaren ANTON WILHELM LIND i Töre stod på Anton Pettersson sida. Text: Lars-Erik Holmberg I nästa nummer kan Du läsa upplösningen i denna tragikomiska historia om hästen som hostade... Nytt från Börjelsbyn Skördefest Skördefest i Börjelsbyns bönhus, den 29 september. Både gammal som ung träffades för att under några timmar ha trevligt tillsammans, sjunga allsång, lyssna på dikter på bondska, och låta sig väl smaka på hemma gräddade pajer från Börjelsbyn Text o foto: PA Andersson. Hedvig Andersson läser dikter Einar Johansson, Jan-Erik Lundbäck, Eva Thorsin och Vivi-Ann Andersson. Maj-Britt Lundbäck, Lars Johansson och sonen Alfred Mannen som talar med hästar ... Jan-Olof Larsson i Börjelsbyn äger två stycken ardennerhästar som heter Korina och Lucette. Korina väger hela 800 kg och Lucette 700 kg! Korina är 12 år gammal och Lucette är 9 år. Båda hästarna är helsyskon vilket innebär att de har samma mor och far vilket är sällsynt inom häst- världen. Jan fick nys om hästarna via bekanta i hästkretsen som hade hört att Jan var intresserad av hästar och de frågade då om han ville ta över dem. Hästarna kommer ursprungligen från Jörn i västerbotten och har nu hittat sig ända till Börjelsbyn, Norrbotten. Att Jan har gott handlag med hästarna märktes av deras upprymda gnägganden när Jan förberedde lunchen som för dagen bestod av hö. Jan har även hunnit testa hästarnas oerhörda styrka genom att låta dem dra lite ved. Jan har även planerat att träna hästarna så de får komma till arbete i skogen, något som hästarna säkerligen kommer uppskatta! Hästarna bor i ett nybyggt stall i två boxar även om de trivs bäst i den friska utomhusluften! Foto. P-A Andersson Text: Olle Andersson Halloweenäventyr i skogen Lördagen den 27 oktober var det äventyr i Bondersbyskogarna, arrangerat av Sara Enström. Det hela började med samling vid bygdegården, där deltagarna fick en kopp glögg samt information om vad det hela skulle gå ut på. Deltagarna, fjorton modiga, omfattade alla åldrar, från den yngsta generationen i byn till den äldsta och jag tror faktiskt att alla hade väldigt skoj. Äventyrarna, som var ordentlig klädda för utelekar, delades in i grupper och fick kartor som var mer än diffusa, men Sara lovade att väl ute i mörkret så skulle allt bli glasklart. Det är nämligen så att bondersbyarna har en hemlig dryck som gör oss snälla, notera ”snälla”, inte fulla eller något annat! Nu var det så illa att ”elakingarna” hade kidnappat gumman som har receptet till drycken och äventyrarnas uppgift var att med ledning av karta och i skogen funna ledtrådar, hitta och befria gumman och därmed återställa glädjen i byn. Gängen begav sig ut i kylan, mörkret och det luriga månskenet. Där lurade olika faror i jakten på gumman och hennes recept, nåja inte så stora faror, bara spännande. Samtliga kom tillbaka ett par timmar senare, upprymda av upplevelsen, kanske lite frusna också, det var nästan -10 grader kallt. Men ryktet säger att ett gäng, jag nämner inte vilket, låg och tryckte för ”gubben i overall” i hela tjugo minuter. Det måste ha varit kallt, och gamla lumparkunskaper kom väl till pass. Sådär en tjugo år efter avslutad militärtjänstgöring… måntro vilka ungdomar jag syftar på? Och som vi alla vet; trollen spricker i solen, men det glömmer man lätt i mörkret. Trots det, eller tack vare det så kan jag meddela att gumman befriades och receptet är åter i tryggt förvar och vi kan fortsätta att vara glada. Kvällen avslutades med en mysig tacobuffé och en mumsig halloweentårta. Jag kan bara konstatera att det var ett trevligt äventyr och jag tror deltagarna instämmer. Vi får se vad Sara och hennes äventyrspark hittar på i framtiden. Text: Ingrid Ragnarsdotter Foto: Knut Enström Bondersbyarn 5 Ovan: Elsa Enström har hittat ett nytt knä för kvällen (Elisabeths!) Nedan: Alla myste i skenet av levande ljus. Julfesten i Bondersbygården blev en lugn och stämningsfull stund. Vi bytte i år ut det s.k. julbordet mot tomtegröt med julbordssmörgåsar. Ett runt mjukbröd med skinka , köttbullar och leverpastej. samt ett runt tunnbröd med gravad lax, sill och ägg, var ett fullvärdigt alternativ. Det tycktes mätta alla 40-talet gäster. Efter en paus med lotteridragningh, smakade det bra med att avsluta med kaffe och Inga och Ragnhilds hembakade kakor. Monika Söderholm läste ett par berättelser, bl.a. om den ”oumbärliga sparken”. Text: Annika Gustafsson Foto. Lars-Erik Holmberg Ovan: Monika levererar kvällens berättelse om en oumbärlig spark!? Nedan: Simon och Inga-Lill slevar i sig gröt med god aprit. 6 Bondersbyarn Ett julminne från St. Lappträsk Det hände sig just före jul, året var 1929. Min pappa Albert Rönnkvist var och körde hö från John-myren ovanför Viken i Stora Lappträsk. Det var familjen Ulrik Nilsson som bärgade hö på myren. Pappa brukade utföra hästkörslor åt dem. Det var lite tjäle och hästen trampade ner med en fot. Det visade sig att hästen hade brutit benet och måste avlivas.Detta var en svår förlust, och inga pengar fanns att köpa en ny häst. Men kanske det fanns en utväg, att få ett intyg av kyrkoherden och någon ämbetsperson och sedan gå med en lista och begära slantar.... I sin ungdom hade pappa arbetat i gruvan i Kiruna, och där hade han sin farbror och sin kusin David. Där tjänade de bra med pengar så pappa reste dit. Det var dagen före julafton och pappa var så långt borta. Vi barn undrade hur vi skulle få oss en julgran. Men vår granne Iris Bäckström: född 13 mars 1920, död 18 juli 2008 Bertil kom med en gran till oss och vi blev så glada. Innan helgen hade gått till ända kom pappa hem. Han bar en säck på ryggen. Han hade fått kläder av sin släkt och äpplen. Det var så röda och vackra äpplen. Några hängde vi i vår julgran. Ja, då blev det fest och glädje! Pappas kusin David hade sagt när pappa kom till Kiruna och berättade vad som hade hänt: ”Ja, det var tråkigt, för nu har det börjat bli dåliga tider här.” Men pappa köpte en häst. Så jag tror att han fick en del pengar av snälla människor där. Det var så förr. Hästen, som hette Pia, hade sitt hem här och vi hade henne kvar tills hon blev gammal. Skrivet av Iris Bäckström, Stora Lappträsk, under julhelgen 1987. Så kom Kosjärvvägen till ... Trafikverket har i höst haft ”arbetsplan för upprustning av Kosjärvvägen” utlagd för yttrande. Vägen har varit i mycket dåligt skick i många år och vi får hoppas att den äntligen är i tur att förbättras. Bland min farfars efterlämnade skrifter finns den här kladden från 1913. Byn hade då i fyra år tillhört Töre församling utan att ha väg dit. 1921 blev det Töre socken – fortfarande ingen väg. Säkert gjordes många påstötningar men ingenting hände, förrän 1931. Då blev det landsväg och färjförbindelse över älven. Som sagt vi får hoppas att Kosjärvvägen har förtur hos Vägverket. Till vägstämman i Nederkalix väghållningsdistrikt. Med anledning af att kyrkostämman i Nederkalix, vid afskiljandet af Töre församling beslöt, att, trots Bondersby byamäns protester, ock trots byns geografiska läges olämplighet, förlägga Bondersbyn under Töre församling, hvilket kyrkostäm- mobeslut på sin tid erhöll vederbörande myndigheters godkännande, få vi härmed ytterligare anföra: En allbekant sak är, att Bondersby bys invånare genom sagda kyrkostämmobeslut åsamkats en mängd kostnader, ock bland många andra obehag beröfvades utfartsväg till kyrka och i öfrigt till socknens centrum. Några skäl för huru tvunget det är, att skaplig väg, såväl sommar som vinter, finnes till kyrka, pastorsexpedition och begrafningsplats behöfver väl icke här anföras. För att i någon mån lindra de obehag som åsamkas oss genom meranämnda kyrkostämmobeslut anser vi det för en bjudande plikt , att väghållningsskyldige inom Nederkalix väghållningsdistrikt ofördröjligen vidtager åtgärder för att bygga utfartsväg från häradsvägen vid Bondersbyn till kustlandsvägen vid Kosjärf. På grund af hvad vi här ofvan anfört, yrka vi undertecknade Bondersby byamän att: 1:o Väg från häradsvägen vid Bondersbyn till kustlandsvägen vid Kosjärf må under den närmaste framtiden anses erforderlig: och eventuellt 2:o att denna väg må byggas av enklare beskaffenhet i enlighet med de mindre fordringar som uppställas för erhållande af statsbidrag från det af innevarande års riksdag säskildt beviljade anslaget; samt 3:o att vägen, med hänsyn till sin tvingande nödvändighet, må först påbörjas. Bondersbyn den 22 maj 1913 PS. ”Dåvi-Gustav Pettersson var Kalix vägstyrelses ordförande i många år. Kanske var det under den tiden som Kosjärvvägen äntligen blev byggd. DS Text: Olle Björkman Bilden av Kosjärvvägen är hämtad ut Trafikverkets plan Bondersbyarn 7 En skogsarbetares anteckningar; del 4 Här fortsätter Lars-Albert Larssons berättelse från det ryska äventyret i början av 1900-talet. På sågverket i Drovinoj nådde det ryska skogsarbetaräventyret en dramatisk kulmen, sedan en dans slutat med skottlossning och flykt ut i vildmarken undan ryska kosacker. Jagad av rysk polis efter danskalabalik Jag for ner till sågverket i Drovinoj och frågade efter arbete. ”Är det någon av er som är van försågare, så kan han få stanna”-, sa Reinius. ”Jag har sågat i fem år på en kantram”, svarade jag. ”Kan ni sätta in sågbladen och rikta in posten, Larsson, så får ni stanna, och gå ut på sågen ikväll. De andra får ingenting” ”Får inte de andra arbete också, så stannar inte jag heller. Vi skall följas åt tills vi är hemma igen”, sa jag. ”Nå, vad kan de andra för arbete då?” ”Ja, dom justerar virke på brädgården.” ”Ja, då får även de stanna”, sa Reinius Så fick jag gå på sågen på kvällen. Men innan vi fick börja arbeta kom en rysk präst och välsignade sågen. Han gick omkring och spred sin rökelse över hela sågen. Först när han var färdig med allt sitt välsignande fick vi börja arbeta. Fotkyssar Vid den tiden fyllde en av våra kamrater 25 år. Vi hissade honom. Det var en lördagmorgon. På eftermiddagen for två finska pojkar för att köpa vodka, även åt flickorna. När dom kom tillbaka satte de upp flaskorna på kajkanten. På grund av tidvattnet var det minst två meter upp till kajen. Men på kajen kom två ryssar gående. De nappade åt sig var sin spritflaska, som innehöll en tredjedels liter. Sen sprang de in i brädgården och kom så undan. På kvällen hade finländaren bjudning med dans. När dansen var i full gång och finnarna blivit något berusade kom de två ryssarna som tagit spritflaskorna. De var fulla. Då avbröts dansen och det blev förhör med ryssarna. De bekände stölden. Då fick de gå på knä runt i baracken och kyssa allas fötter. Vi var 24 stycken, 17 pojkar och 7 flickor. När ryssarna nu bekänt och kysst alla fötter, fick de ganska hårda slag, så de ramlade fram mellan väggarna. Sen de fått en spark i ändan, kastades de ut! Beskjutna Så började dansen igen. När vi hade dansat en god stund small ett skott och haglen kom in genom fönstret, där jag satt och spelade. Jag satt vid ena sidan av fönstret ungefär en halv rutas bredd in mot fönstret. Skottet gick så nära, att det rev sönder kragen på kavajen. Jag la bort spelet och tog upp min revolver ur fickan, ställde mig med kroppen bakom väggen och sköt ut sex skott genom fönstret. Sedan laddade jag om revolvern på nytt. Där jag stod mitt på golvet 8 Bondersbyarn började det hagla in stenar genom alla fönster. Stenarna var så stora att det gjorde ganska ont när de träffade någon. När de hade kastat sönder alla fönster, slog de även ut mellanposten i fönstren. Vi måste alla dra oss ut i farstun. Men när finnarna hade rustat sig med slagpåkar och även yxor, gick gossarna till anfall. En finnpojke öppnade dörren 2-3 tum, då satte jag ut revolvern genom dörrspringan och ropade på ryska- ” Om ni inte flyttar er från dörren, skjuter jag!” Sedan jag ropat sköt jag ett skott i marken och ett i luften. med bron (trappan till huset). Jakke högg med fullt skott (kraft) mot ryssens huvud. Men yxan gick bakom huvudet så att skaftet gick av och yxan strök efter ryggen och skar honom ganska mycket. Då nu finnarna och svenskarna kom ut försvann alla ryssarna in i ryssbaracken, där de också slog ut alla fönster. Disponent Reinius, kontorsskrivare Kononoff, som var ryss, kassör Westerberg och jag stod och såg på när fönstren slogs ut. När ryssarna hade lugnat sig och var inne i sin egen barack, gick vi finnar Reträtt Då började ryssarna dra sig bort från dörren så att vi kunde komma ut. Den förste som hoppade ut var en finländare som hette Jakke Huhtari. Han hade en yxa i handen.. Framför honom stod en stor ryss ut- och svenskar in i vår egen barack.. Där var så mycket sten att det täckte hela golvet. Sedan vi rensat upp på golvet, började vi dansa igen. Men jag sa: ” Jag spelar inte, om ni inte sätter vakt ute på gården!” Efter några låtar började stenkastningen igen, fastän vi hade vakt ute. Det stod ett bageri några meter från vår barack. I närheten var en ganska djup bäckravin. När man gick i ravinen syntes man inte. Ryssarna var 200 man så vakterna måste retirera.. Men när både svenskar och finnar började skjuta, drog sig ryssarna tillbaka och kom inte mer igen den natten. 40 poliser Polisen i Kola hade ordnat att polisbåten skulle komma upp till sågverket i Drovinoj. Klockan 7 på söndagsmorgonen kom polisbåten. Där fanns domstol på båten, så man kunde döma med detsamma. Med polisen var det 25 kosacker med gevär och påsatta bajonetter. Inalles 40 man, så det såg ganska hemskt ut. När den manstarka poliskåren kom fram till ryssbaracken, bar man ut de sårade och alla som hade förband. Sedan polisen sett på de sårade, visade ryssarna på de sönderslagna fönstren och alla kulhålen i väggarna. Därpå satte poliserna kurs på den barack, där finnarna och svenskarna var. När vi gick ut från baracken, sa Jakke Huhtari: ” Om nu ryssarna kommer efter oss och tänker ta fast oss, då skall vi skjuta er alla!” Det var bara 10 meter till en tät småbjörksskog. Ryssarna var nog rädda. De såg nog att vi var beväpnade. Vi fick fritt gå vår väg. Flykten På natten tog jag med mig mat, kaffe- och stekpanna, och det jag i övrigt behövde för att laga min mat. Jag gick inte så långt, bara 2,5-3 mil från Kola. Där bodde jag hos en lappfamilj, och hos dem bodde jag i två veckor, jagade och fiskade, och bar hem både fisk och fågel. Jag hade en prima fågelhund och hagel- och kulgevär. Efter de två veckorna for jag över älven till södra sidan till en plats som kallas Murmanski. Där bodde en norsk kolonist. Där ordnade jag så att jag fick lagad mat. Där jagade jag bara, det började bli för sent att fiska. Jag sköt mycket tjäderfågel, som Manno sålde i Kola. Men på denna sida av älven färdades mera folk, så jag vågade inte sova hos Manno på nätterna. Jag sov under en dubbel vinterhöhässja med hunden vid min sida som vakt. Jag hade dessutom ordnat med Manno så att om det kom någon polis eller annan som frågade vad jag var för en man, så skulle han säga att jag var en svensk som hade varit där 5-6 månader sen våren. Fågelfri! När jag satt och åt middag en dag, kom en polisman, som hade en man med sig. När jag hade ätit, sade Manno på ryska: ” Gå nu ut och laga lite ved. Jag skall baka i morgon”. På den resan for jag till skogs för den dagen. Hade jag inte ordnat med Manno, hade jag nog varit fast den dagen. Han var en bra man, som man kunde lita på. I gengäld fick han ju ganska mycket fågel, som han saltade ner till vintern. Nu var det den 25 oktober och bolagsbåten kom för att hämta den sista tim- mergrimman. Då sade jag till Manno: ” Nu skall ni komma och ro ut mig till bolagsbåten.” Jag tog farväl av familjen. När jag kom ut till båten, var disponent Reinius där och sade till mig: ” Jaså, Larsson är kvar här ännu?” Jag sa: ” Nu skall jag komma ner till sågverket, och göra räkning med er och så ta med mig hästen och fara till skogs”. ”Ja, kommer ni ner till sågverket, då går det er illa, Larsson. Vi har nu två polismän här på platsen, som har varit här hela tiden, sen det var slagsmål mellan finnar och ryssar.” Vindsgästen Men jag sa till Reinius: ”Jag skall vara här på båten, tills det tystnar iland”. Båten hade ankrat ute från land för tidvattnets skull, som steg och föll så mycket att båten inte kunde ligga vid kajen. När klockan var elva på kvällen, tog jag roddbåten och rodde iland på övre sidan av brädgården. Jag gick in i disponentvillans kök för att få tala med en flicka som hette Harietta. Jag bad henne gå till disponenten och säga att det var en man som ville träffa honom. Disponenten kom och sade att där just nu var två polismän som höll på att äta. Men disponenten bad mig följa med upp på ett vindsrum och där fick jag vara tills poliserna hade gått. Bespottad Klockan var tre på morgonen. Då kom disponenten och kassör Westerberg och klockan fyra på morgonen var sluträkningen klar. Åt bolaget som skött om min häst, fick jag betala 175 kronor. Jag hade mitt bostadsrum i disponentens villa. Jag gick ned till rummet och tog med mig sängkläder och en del gångkläder. Kläderna stoppade jag ner i två säckar och Lars-Alberts släktskap: Lars-Alberts föräldrar bodde i Börjelsbyn. Fadern hette Lars Olof Johansson, född 1848 och noterades i 1890 års folkräkning som inhyseshjon. Modern,Brita Johanna Åström var född 1851 och fick 5 barn: Hilda Maria (1879); Lars-Albert (1881); Johan Viktor (1885); Anna Erika( 1887); Karl August(1889) Det var brodern Johan Viktor som följde med Lars-Albert till Ryssland. Denne Johan Viktor gifte sig med Alma Forss, dotter till Karl-Fredrik Forss, siste sol- knytte till dem. När jag var färdig, slängde jag säckarna över axeln och gick ner till bolagsstallet, där min häst var. Hästen var utan alla skor! Jag sprang upp till skostallet, fick tag på hästskor, spik, hammare och hovtång och skodde hästen. När jag var färdig sprang jag tillbaka med hammaren och hovtången. Då var klockan 6. Då jag kom ut mötte jag stabbläggarmannarna. Det var 18 man och varenda ryss spottade mig rakt i synen. Jag gick med handen i fickan och höll på trycket i revolvern och tänkte: ” Den första ryss som gör mig något, skjuter jag”. Men de var nöjda med att få spotta mig i ansiktet. Ny flykt När jag kom tillbaka till hästen, slängde jag säckarna över hästryggen och hoppade också själv upp på hästen och så bar det iväg. Klockan var då 7 på morgonen. Jag körde (red) till en gård som de kallade Päivijärvi. Där skodde jag om hästen. Jag hade då kört 2-2½ mil. När jag hade fått mig en filbunke och ätit av grädden, körde jag vidare. Husbonden i gården ville att jag skulle ligga där över natten, men jag sade att jag ville köra upp till Ristikänttä. Det var 4 mil. Men jag körde bara 2 mil till en lappkåta, där jag stannade över natten. När jag ett år senare kom till samma gård, sa husbonden att 20 minuter efter det att jag hade gett mig iväg, hade det kommit två ryska poliser, som hade tänkt att ta fast mig. Jag hade en aning om att poliserna kanske skulle komma efter mig, när de fick veta att jag varit i farten. Det var tur att jag kom undan och tur har jag haft hela tiden jag varit i Ryssland. Jag har klarat alla motgångar … Spännande forts. i nästa nummer ... daten Forss på Potasvirja i Bondersbyn. Alma var äldsta dottern i Karl-Fredriks andra gifte och föddes 1891. Hon fick sönerna Alvin och Almer med Viktor. När Viktor dog 1931 flyttade hon till Råneå och gifte om sig. Alma dog i början av 1970-talet. Som av en tillfällighet ligger Bondersbyarns redaktion på Potasvirja, mitt på soldaten Karl-Fredrik Forss livstidsjord, där Alma föddes för 111 år sedan! (reds. anm.) Det finns få bilder av Lars-Albert, men på bilden invid, som är tagen 1950, ser vi fyra av de fem syskonen, från vänster: Hilda Maria, Lars-Albert, Carl samt Erika. Brodern Viktor som följde med Lars-Albert på resan, dog redan på 1930-talet. Bondersbyarn 9 Kamlungenytt Nu har den första snön äntligen börjat lägga sig efter en höst, som blev om möjligt ännu blötare än ifjol. Men vi fick ju lite tjäle i år med ganska bra isar. Dock ingen lakais. Älgjakten gav lite magrare resultat än tidigare år. Det var först i oktober som det vandrade in lite mera älg. Vi har halverat avskjutningen mot i fjol, men det ska väl bli mindre älg i skogen så att tallplantorna får växa i fred. När man ser reklam för julmat, så får man en tankeställare. För några år sen kom ju den färdigkokta julskinkan, och den har vi ju vant oss vid. Men nu hörde jag att den finns även färdigskivad. Hur ska den gamla matkonsten, om att julskinkan ska läggas i saltlake på Annadagen den 9 december, överleva? Vi hade Julfest här i byn den andra december. Det är några duktiga som fixar maten, och vi var 25-30 stycken som fick avnjuta ett digert julbord. Dagen efter skulle byagranen resas, då vi var framme vid granen och fällhugget var gjort, så upptäckte vi att det var punktering på traktorn. Då var det bara att avbryta projektet. Torsdagen efter då gick allt bra så nu står granen och lyser i vintermörkret. Det har hänt andra missöden med byagranen. För cirka 40 år sedan hade några Morjärvare varit på galej till Kalix, och fick för sej att dom skulle skjuta sej en julgran och dom fick då våran gran att slockna. Jag tror att dom hade grovt hagel. Den tiden var det för övrigt vanligt att man hade med sig hagelbössan när man for på dans. Nu är det väl bara vänta på att skinkan ska bli salt och att alla får en lugn och fröjdefull jul. GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR Text & Foto Kjell Rönnbäck Änglarna - finns i Bondersbyn Sedan ett tiotal år tillbaka har det varje höst i slutet av november upprättats en ”ängladag”. Det är syföreningen i Bondersbyn som träffas i ”alternativt” symöte. De senaste åren har Gunilla Häggström varit värdinna. Efter en god fikastund sätter man igång med tillverkningen. Spännande! Varje år en ny modell. Gunilla Björkman har mall och material. Alla arbetar intensivt och koncentrerat. Ett tu tre, är figurerna klara. En uppskattad pysselstund, som för undertecknad känns som en tillbakablick till skoltiden. Text o foto: Annika Gustafsson ”Änglatillverkarna: Gunilla Björkman, Ragnhild Häggström, Gunborg Pettersson, och Inga Pettersson 10 Bondersbyarn Sofia Åhlund skapar den perfekta julängeln Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: www.bondersbyn.se. K-G:s julkryss nr 46 Hej alla korsordslösare! Vår ”gamla” korsordskonstruktör, Annica Gustafsson, har tagit s.k. ”timeout” en tid från korsordsarbetet. Istället har Karl-Gunnar Häggström, krönikör i förra numret av Bondersbyarn, tagit över. Här kommer hans första korsord, lite fler rutor än vanligt, men det kan vi justera till nästa nummer. Karl-Gunnar tar gärna emot synpunkter på sitt korsord. Skicka dem till oss, så vidarebefordrar vi dem till honom. Lycka till med det nya korsordet! Bondersbyarn 11 Arrangemang i Bondersbyn 2013 Söndag Tisdag Söndag Söndag Lördag Lördag 13 12 24 24 13 4 jan febr febr mars april maj kl 17.00 kl 17.00 kl 14.00 kl 12-15.00 kl 13.00 kl 18.00 Knutpajdagen Bruna bönor o semla BHF Årsmöte Våffeldagen Familjedag Vårsupén Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Bondersbyarns redaktion tackar för 2012 och önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År Rapport från vävstolarna Några nya mattor har tillverkats under hösten och blivit lotterivinster. Vi fortsätter med mattor i den ena vävstolen. Den andra väven, som innehöll en löparvarp i ripsteknik, har avslutats ( se bild t.v.). En ny i samma stil, fast smalare, är under tillverkning. Dessa bör bli fina julklappar. Text:Annika Gustafsson Foto; Annica G. och K-G Hansson Tallbackkottarnas Dagis önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År Barn och personal Julgranen har kommit! Årets bya- julgran är född och uppvuxen längre söderut än dess avslutspost. Den har stått i rå mellan Karl och Bengt Söderholm. Den kunde nog aldrig tro att Hembygdsboken, en perfekt present! den skulle komma att bli så betraktad. Att få avsluta som ståtlig byagran med ljus i topp är en hedersam uppgift. För i tider med tinade ängar kring advent så är det granarna närmast vägen som gäller. Men moderna tider och moderna glödlampor kommer att förändra vår ståtliga gran på sikt, men hur det blir får vi se ett annat år. God Jul önskar grantomtarna. Yvonne och Kennerth Enström Foto: Annica Gustafsson Svunna tider vid älven En bok om Bondersbyn, Marieberg och Stora Lappträsk Pris exkl. frakt: 335 kr Hjärtligt Tack Stort Tack För all uppvaktning på min födelsedag till alla uppvaktande den 14 oktober Carl Gösta Johansson Annica Boken säljs på Bondersby Såg och i Bondersbygården under dagtid. Dessutom säljs boken på Kalix Bibliotek samt av Vuxenskolan i Kalix Så här kan Du beställa boken: På byns hemsida: www.bondersbyn.se