Nummer 46 December 2012

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 46
Dec 2012
Tolfte årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare
2
Nytt från BHF
2
Mångkulturell afton
2
Smått och gott
3
Krönikan
3
Hästen som hostade
4
Skördefest i Börjelsbyn
5
Mannen som talar med hästar 5
Halloweenäventyr
5
Julfesten
6
Julminne från Lappträsk
7
Kosjärvvägen
7
Lars-Alberts äventyr
8
Kamlungenytt
10
Änglar finns i Bondersbyn 10
Höstkrysset
11
Kalender
12
Julgranen har kommit
12
Rapport från vävstolarna 12
Omslagsbild:
Monica Söderholm serverar
tomtegröt på julfesten
Foto: Lars-Erik Holmberg
Bondersbyns Hembygdsförening
Ledare
Ett år går så fort, fortare för varje år känns
det som och nu är 2012 snart slut.
Varför känns det som om tiden går fortare
ju äldre man blir?
Det finns säkert någon vetenskaplig förklaring till varför det känns så.
Har året som gott varit ett bra år? Vad har
du lärt dig eller kommit till insikt om?
En viss summering av året som gått brukar jag ägna mig åt. Men inte till överdrift.
Jag är nog av den åsikten att det är bättre
att var här och nu och till viss del blicka
framåt.
Utanför fönstret är allt inbäddat i ett
vackert vitt snötäcke. Det gör världen lite
tystare, lite renare, självklart lite ljusare.
Härligt!
Och utanför dörren står Julen och knackar på. I mitt fall, bakom kallvind dörren.
Det är där jag förvarar allt julpynt.
Det är säkert många som känner en viss
julstress annalkande, om den inte redan
har kommit över oss. Det skall fixas och
pyntas, städas, bakas och lagas mat.
Och sedan sitter man där på julaftonen
och kan knappt hålla ögonen öppna för att
man är helt slutkörd (och ändå hann man
inte med allt man hade tänkt!).
Vad är meningen med det, egentligen?
Nä, vi skippar det tycker jag. Njut av lugnet och de (förhoppningsvis) arbetes lediga dagarna.
En God Jul och en önskan om ett Gott
Nytt År till er alla.
Linda Roos
Styrelse:
Ordförande Sekreterare Kassör
Ledamot
Ledamot
Linda Roos
Ingela Svanberg
Ruben Gustafsson
Tommy Nilsson
Gustaf Häggström
Suppleant
Suppleant
Annika Gustafsson
Sofia Åhlund
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
27024
[email protected]
Ingrid Ragnarsdotter
27046
[email protected]
Annika Gustafsson 27092
Yvonne Enström
27137
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
[email protected]
P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872
[email protected]
Ann-Mari Andersson,
63030
St.Lappträsk [email protected]
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
27010
Medlemsavgifter 2012
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Bankgiro:
211-7943
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Mars, Juli, September och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot skrivet
material och bilder från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 300 ex.
2
Bondersbyarn
Nytt från BHF
Julen närmar sig och kylan tränger sig
som vanligt in emellanåt!
Värmekostnaderna för bygdegården är
ännu ett stort mörker och vi i styrelsen
försöker komma på alternativa lösningar
för detta! Var detta slutar återstår att se..
För tillfället är det väldigt tyst i bygdegårdens lokaler så kanske kan alla ta och
fundera ut hur detta kan ändras på, kanske
starta några olika cirklar/kurser mm? Bidrag finns att få till såna!
Höstens div evenemang har varit uppskattade av många bybor men även av
många utanför Bondersbyn vilket är väldigt roligt! "Mångkulturell Afton" skall
det planeras om att ha på nytt och förslag
till det mottages gärna!
Jag ser gärna att alla som är fikasugna
kommer in och surrar en stund för kaffe
med dopp finns det alltid i köket! Med
dessa ord sagda vill vi i BHF önska alla
underbara läsare en riktigt GOD JUL & ett
underbart GOTT NYTT ÅR!!!
/Imla Svanberg
sekr.
Mångkulturell afton
Lördag den 17 november hade vi en trev- Vårrullarna friterades, och övriga ingredilig afton i Bondersbygården.Vi åt Thai- enser skulle wookas. Till alltihopa serveländsk mat. Förberedelserna var noga rades också en stor gryta ris. Efterrätten
planerade av Porn, Johan Sö- Fixarna Porn och Sofia var thaifrukt och glass.
Gott och spännande med
derholms fru.
annorlunda mený, tyckte alla
Matlag bestog av Linda, Sode 65 gästerna som trivdes
fia, Porn och Annica.
och glömde för en stund den
Kycklingkött och fläskkött
mörka novemberkvällen.
skulle strimlas, massor med
Tack alla ni som gör goda
lök hackades. Köttfärs stekinsatser genom att komma till
tes som skulle bli fyllning i
våra evenemang på Bondervårrullar.
bygården.
Vitlök och starka kryddor
var viktiga inslag i maten, såText: Annica Gustafsson
som nudlar och vitkål.
Foto: Gustaf Häggström
Smått o gott
Krönikan
Fleetwood är infångad!
Bondersbyarns redaktion kan nu meddela
att den förrymda katten Fleetwood är infångad, och lugnet har lagt sig över Bondeborg igen!
Från Selsviken till finansvärlden..........
Några minnen från uppväxtåren i Bondersbyn är bla söndagsdrabbningarna i
bandy på Selsvikens nyisar där man mötte
jättar som Stor-Bengt (Bengt Karlsson)
och fick sina smällar så man var tvungen
att springa upp till mor som lyssnade på
radions högmässa för omplåstring.
Ett annat minne var rodd efter harr vid
Lillholmen. Där fick man många privatlektioner av David Berlin som ansågs vara
den absolut duktigast fiskaren i den delen
av Kalix älv. Allteftersom jag blev duktigare på att fiska och konkurrensen om
fiskevattnet ökade så minskade tipsen från
David. Att klubba lake med träklubba var
ett annat nöje när mörkret kom, om man
hade en stark ficklampa.
Tiden gick och det var dags att gå vidare
och mer satsa på studier. Efter enhetsskola i Töre blev det Folkhögskola i Kalix,
Norrbottens Tekniska Skola i Malmberget,
ingenjörsexamen för att slutligen avlägga
en filosofie kandidatexamen vid Uppsala
Universitet i ämnen ekonomi och juridik.
Anställningar rullade på, först blev det
utbildning och anställning som flygtekniker vid F21 i Luleå. Muckade som Löjnant
och gick vidare till en civilanställning vid
Försvarets Materielverk i Östersund. Blev
kvar där i åtta år tills jag mötte den nu i
dagarna så tragiskt förolyckade finansmannen Maths O Sundqvist, ett möte som
skulle förändra mitt liv mycket.
Ett liv där vi stod varandra mycket nära
under alla dygnets timmar. Blev affärer
dagar i ända. Vi byggde bla upp Jämtlamell till på den tiden Sveriges modernaste
sågverk. Fastigheter, företagsköp, aktieaffärer följde som med tiden växte till ett
värde av ofantliga 13 miljarder innan finansmarknaden kolapsade 2008-2009.
Innan dess blev jag headhuntad till en
stor skogskoncern Camfore AB som bla
ägde 4 sågverk, vidareförädlingsindustrier och mekaniska industrier. Bolaget var
i kris så min uppgift blev att städa bort
många bolag och vända vinstutvecklingen
vilket vi också lyckades med.
Dags att gå vidare igen. Bildade bolaget
Olov Enström Investment AB. Bolaget
köpte in sig som partner i Svensk FöretagsFörmedling. Sveriges största kedja
som sysslar med företagöverlåtelser. I den
verksamheten har jag genom mitt dåvarande boende i Östersund etablerat mig som
den klart ledande mäklaren av fjällanläggningar i Sverige. Bor numera i Göteborg
där jag har min familj. Mitt bolag har idag
kontor i Göteborg och Stockholm.
När tid ges vistas jag gärna på min gård
i Bondersbyn där vistelse i egen skog är
ett privilegium som står över alla andra
värden.
Olov Enström
Bävern avverkar vilt efter älven
I strid mot gällande skogslagstiftning och
till många skogsägares förtvivlan, tycks
bävern ha tagit befälet över avverkningen
längs älven. Överallt ligger aspar fällda av
vassa bävertänder. Virkeshögen ovan har
samlats ihop bara inom Varpuddsområdet.
Kanske den skarptandade gynnaren till
slut kan skapa full sikt längs vår vackra
älv?
Svan orsakade strömavbrott
En del djur får dock plikta med livet, när
de gör ett misstag. Så gick det för svanen
som kolliderade med kraftledningen nere
vid Holmen i höstas. Förutom att byn lades i mörker under en stund, luktade det
stekt Svan länge efter att datorerna hade
startat om!
Refugerna skördar offer
Byns två små behändiga refuger skördar
fortfarande offer. Inte så att det luktar
stekt svan, snarare bränt gummi kryddad
med osande svordomar.
Senast brakade en bilist in i den södra
refugen och fortsatte med god fart mot
gamla konsum, där den demolerade den
gamla uteplatsen.
Att bilisterna i kommunen är urusla på
att köra i rondeller är väl känt, men att det
skall vara så svårt att väja i en refug är
märkligt. Om man satte upp ett par refuger till i byn, då skulle det utan vidare vara
underlag till en nyetablering av en bil- och
gummiverkstad!
Vår krönikör
Olov Enström, vår krönikör denna gång
är ett levande bevis för hur långt man kan
komma här i livet om man lär sig fiska
lake i unga år.
Tyvärr måste jag meddela att den chansen numera är minimal. Laken lyser med
sin frånvaro, ett fenomen som tycks allmänt efter hela älven. Situationen är så
akut att lakasoppan numera är uppförd på
listan av utrotningshotade maträtter!
Jorden har gått under!
Om vi skall tro de gamla visa Mayaindianerna, har jorden redan gått under innan
detta nummer av Bonderbyarn har kommit ut. Deras kalender tar slut den 21 december 2012, vilket måste betraktas som
ett dåligt omen.
Om spådomen slagit fel, bör Du tänka på
risken att det händer i framtiden. Och inte
minsat den grämelse som infinner sig, när
Du ligger med näsan i vädret och fickorna
fulla i pengar!
Gör slag i saken redan idag och donera
en del till Hembygdsföreningen !
Ett slag för mångkulturen!!
Till sist en eloge till BHF som arrangerade en mångkulturell afton. Det behövs i
dessa tider när SD vinner allt mer röster.
På mina MC-resor runt om i världen träffar jag bara på vänliga människor!
Laxen värd 50 000 kr/st i Scotland!
Vid en konferens i Luleå föreläste en
skotsk Lady om fisket i River Dee. Där
fångar man över 8000 laxar om året, varav
större delen släpps tillbaka. Där hade man
räknat ut att varje lax är värd 50000 kr/st
för bygden! Bara i Långforsen har man i
år tagit över 100 laxar! Vad har det gett
tillbaka till bygden?
Bondersbyarn
3
Hästen som hostade...
Under reparationsarbeten isi Dåvis hittades två tingsprotokoll under golvet i vardagsrummet. Dokumenten
berättar en fantastisk historia om två ”processglada” personer som bråkar om en sjuk häst i tre på varandra
följande ting åren 1911-1913. Bakom protokollets redogörelser och domstolens beslut kan man också ana
den tidens maktfördelning där det var svårt att få rätt mot stadgade skattebönder som var beredda att gå till
Svea Hovrätt för en simpel hästaffär!
svärades av hosta, särskilt uti backar.
Pigan HILDA NILSSON som arbetat hos
Pettersson under den aktuella tiden hade
märkt, att hästen ibland hostade. Även
drängen Algot Bergström, som arbetade
hos Anna Stenman när hästen köptes,
märkte direkt, att den led av hosta. Anna
Stenman behandlade den med s.k. ”kvarkepulver”, vilket dock inte hjälpte.
Häradstjänaren CLAS OLSSON berättade att han, sommaren 1909 då Kalin ägde
hästen, sett hur den hostade och hur dess
buk rördes häftigt ut och in. Kalin hade då
sagt att veterinären trodde att hästen led
av kvarka och behandlade den därför.
”Vid upprop till fortsatt behandling av
det från förra lagtima tinget härledes
uppskjutna, under NR:94 i då hållna
Domboken antecknade mål mellan änkan ANNA STENMAN i Töre (kärande)
och samt hemmansägare ANTON PETTERSSON i Bondersbyn (svarande).”
Så börjar tingsrättens protokoll den 8 november 1912. Målet har skjutits upp från
tinget 1911, och nu skulle det avgöras om
änkan och gästgiverskan Anna Stenman
från Töre på rättslig väg skulle få tillbaka
pengarna från ett hästköp hon gjort med
hemmansägaren Anton Pettersson. Allt
hänger nu på om det går att bevisa att hästen hostade före köpet!
En lång historia i korthet …
Målet handlar om en häst som Anton Pettersson i Bondersbyn köpt av åkaren Kalin
på våren 1911 för 200 kronor. Hästen hade
haft ”kvarka” våren 1909 och botats. Något åkaren Kalin aldrig nämnde när han
sålde hästen till Anton Pettersson.
Efter sommarens arbete sålde Anton Pettersson hästen till Anna Stenman för 190
kronor. Hästen var 16-17 år, och priset
ansågs skäligt. Anna Stenmans måg, skolläraren A.E. Andersson, var med vid köpet
och påpekade då att hästen hostade. Anton
Pettersson skall då ha skyllt på att hästen
ätit torrt korn!!
Några månader efter köpet insåg Anna
Stenman att hästen var sjuk, ansåg sig lurad och ville ha pengarna tillbaka. Anton
Pettersson motsatte sig detta. Anna drev
saken till tinget eftersom Anton vidhöll att
hästen varit frisk vid försäljningstillfället
och hade vittnen som kunde intyga detta.
Vad som avhandlades i första tinget vet
vi inte, men den 18 november 1912 träffas
man åter, laddade med vittnen och argument.
Ombud och vittnen 1912
Käranden, d.v.s. Anna Stenman, sökte stöd
i sin sak genom vittnena: hemmansägaren
HENRIK ENSTRÖM och pigan HILDA
NILSSON, båda från Bondersbyn, drängen ALGOT BERGSTRÖM i Töre och häradstjänaren CLAS OLSSON i Kalix.
Svarandens, d.v.s. Anton Pettersson presenterade följande vittnen: hemmansägaren ALBERT BERNHARD BJÖRKMAN,
hemmansägaresonen JOHAN BJÖRKMAN, JOHAN OLOF ENSTRÖM, NILS
HENRIK ENSTRÖM och hemmansägaren AUGUST SÖDERHOLM, alla från
Bondersbyn samt åkaren NILS ERIK KALIN i Kalix. Denne Kalin var åkare nere i
Kalix och hade ursprungligen sålt hästen
4
Bondersbyarn
till Anton Pettersson.
De två kombattanternas sak företräddes
givetvis av ombud. Anna Stenmans sak
drevs av Skeppsstuvaren C.G. Ullberg
från Kalix, och Anton Petterssons ombud var Häradsdomare Lars-Olof Carlsson från Börjelsbyn. Redan här kan man
ana målets utgång. Hur skulle en enkel
”hamnschåare” få rätt mot en Häradsdomare?!
Bönderna och grannarna hade inget
märkt…
Hemmansägaren Albert Bernhard Björkman och hans son Johan Björkman som
lånat och kört med hästen, vittnade om
hästens förträfflighet. Också Johan Enström som hade plöjt med hästen och inte
märkt annat än att den var mager när Pettersson köpt den. Nils-Henrik Enström
hade bara lovord för hästen som han lånat
för tung körning i en grusig backe, då han
också noterat att hästen var stark.
August Söderholm berättade att han varit mellanhand när hästen såldes till Anton
Pettersson för 200 kronor. Och slutligen
beskrev åkaren Nils Erik Kalin att hästen
var 16-17 år och frisk när han sålde den på
grund av att han själv blivit sjuk.
Emedan andra hade sett den hosta …
Hemmansägaren Henrik Enström, som
var med när hästen såldes till Anna Stenman, berättade att hästen då hostade, vilket Pettersson förklarade med att hästen
fått dammigt korn eller hö. Då Anna Stenman senare hämtade hästen, följde Henrik
Enström med och märkte, att den ofta be-
Målet skjuts upp
Anna Stenmans ombud påpekade att domstolen inte borde tillmäta Söderholms och
Kalins vittnesmål så stor trovärdighet, eftersom de möjligen kunde vänta nytta eller skada av målets utgång!
Anna Stenmans ombud bad om uppskov
i målet för att införskaffa ytterligare bevisning, något som Petterssons ombud bestred och ville överlämna målet till rättens
avgörande.
På sista rättegångsdagen den 8 februari
1913 beslutade rätten:
”Enär Håradsrätten anser det av käranden äskade uppskov icke böra skäligen förvägras, uppskjuter Häradsrätten
målets fortsatta förhandlingar till nästa
i Tingslaget infallande lagtima ting och
dess femte rättegångsdag, då parterna
vid förut stadgad påföljd åter hava att vid
rätten komma tillstädes, käranden beredd att slutligen utföra sin talan.”
Nya tingsförhandlingar den 11 april
1913, och nya vittnen …
Denna gång vittnade hemmansägaren ARVID JOHANSSON i Bondersbyn, slaktaren PER OLOF RÖNNLUND i Pålänge
och snickaren VERNER NILSSON i Kalix till Anna Stenmans fördel.
Jordägaren AXEL HORTLUND, hemmansägaren HERMAN LINDGREN och
hemmansägaren ANTON WILHELM
LIND i Töre stod på Anton Pettersson
sida.
Text: Lars-Erik Holmberg
I nästa nummer
kan Du läsa upplösningen i denna
tragikomiska historia om hästen som
hostade...
Nytt från Börjelsbyn
Skördefest
Skördefest i Börjelsbyns bönhus, den 29
september. Både gammal som ung träffades för att under några timmar ha trevligt
tillsammans, sjunga allsång, lyssna på
dikter på bondska, och låta sig väl smaka
på hemma gräddade pajer från Börjelsbyn
Text o foto: PA Andersson.
Hedvig Andersson läser dikter
Einar Johansson, Jan-Erik Lundbäck,
Eva Thorsin och Vivi-Ann Andersson.
Maj-Britt Lundbäck, Lars Johansson och
sonen Alfred
Mannen som talar med hästar ...
Jan-Olof Larsson i Börjelsbyn äger två
stycken ardennerhästar som heter Korina
och Lucette. Korina väger hela 800 kg
och Lucette 700 kg! Korina är 12 år gammal och Lucette är 9 år. Båda hästarna är
helsyskon vilket innebär att de har samma
mor och far vilket är sällsynt inom häst-
världen. Jan fick nys om hästarna via bekanta i hästkretsen som hade hört att Jan
var intresserad av hästar och de frågade då
om han ville ta över dem. Hästarna kommer ursprungligen från Jörn i västerbotten
och har nu hittat sig ända till Börjelsbyn,
Norrbotten.
Att Jan har gott handlag med hästarna
märktes av deras upprymda gnägganden
när Jan förberedde lunchen som för dagen
bestod av hö. Jan har även hunnit testa
hästarnas oerhörda styrka genom att låta
dem dra lite ved. Jan har även planerat att
träna hästarna så de får komma till arbete
i skogen, något som hästarna säkerligen
kommer uppskatta! Hästarna bor i ett nybyggt stall i två boxar även om de trivs
bäst i den friska utomhusluften!
Foto. P-A Andersson
Text: Olle Andersson
Halloweenäventyr i skogen
Lördagen den 27 oktober var det äventyr
i Bondersbyskogarna, arrangerat av Sara
Enström. Det hela började med samling
vid bygdegården, där deltagarna fick en
kopp glögg samt information om vad det
hela skulle gå ut på.
Deltagarna, fjorton modiga, omfattade
alla åldrar, från den yngsta generationen i
byn till den äldsta och jag tror faktiskt att
alla hade väldigt skoj.
Äventyrarna, som var ordentlig klädda
för utelekar, delades in i grupper och fick
kartor som var mer än diffusa, men Sara
lovade att väl ute i mörkret så skulle allt
bli glasklart.
Det är nämligen så att bondersbyarna har
en hemlig dryck som gör oss snälla, notera ”snälla”, inte fulla eller något annat!
Nu var det så illa att ”elakingarna” hade
kidnappat gumman som har receptet till
drycken och äventyrarnas uppgift var att
med ledning av karta och i skogen funna
ledtrådar, hitta
och befria gumman och därmed
återställa glädjen i byn.
Gängen begav
sig ut i kylan,
mörkret och det
luriga månskenet. Där lurade
olika faror i jakten på gumman
och hennes recept, nåja inte så
stora faror, bara spännande. Samtliga kom
tillbaka ett par timmar senare, upprymda
av upplevelsen, kanske lite frusna också,
det var nästan -10 grader kallt.
Men ryktet säger att ett gäng, jag nämner
inte vilket, låg och tryckte för ”gubben i
overall” i hela tjugo minuter. Det måste
ha varit kallt, och gamla lumparkunskaper
kom väl till pass. Sådär en tjugo år efter
avslutad militärtjänstgöring… måntro
vilka ungdomar jag syftar på? Och som vi
alla vet; trollen spricker i solen, men det
glömmer man lätt i mörkret.
Trots det, eller tack vare det så kan jag
meddela att gumman befriades och receptet är åter i tryggt förvar och vi kan fortsätta att vara glada. Kvällen avslutades
med en mysig tacobuffé och en mumsig
halloweentårta. Jag kan bara konstatera att
det var ett trevligt äventyr och jag tror deltagarna instämmer. Vi får se vad Sara och
hennes äventyrspark hittar på i framtiden.
Text: Ingrid Ragnarsdotter
Foto: Knut Enström
Bondersbyarn
5
Ovan: Elsa Enström har hittat ett nytt
knä för kvällen (Elisabeths!)
Nedan: Alla myste i skenet av levande
ljus.
Julfesten i Bondersbygården blev en lugn
och stämningsfull stund. Vi bytte i år ut
det s.k. julbordet mot tomtegröt med julbordssmörgåsar.
Ett runt mjukbröd med skinka , köttbullar och leverpastej. samt ett runt tunnbröd
med gravad lax, sill och ägg, var ett fullvärdigt alternativ.
Det tycktes mätta alla 40-talet gäster. Efter en paus med lotteridragningh, smakade
det bra med att avsluta med kaffe och Inga
och Ragnhilds hembakade kakor.
Monika Söderholm läste ett par berättelser, bl.a. om den ”oumbärliga sparken”.
Text: Annika Gustafsson
Foto. Lars-Erik Holmberg
Ovan: Monika levererar kvällens berättelse om en oumbärlig spark!?
Nedan: Simon och Inga-Lill slevar i sig
gröt med god aprit.
6
Bondersbyarn
Ett julminne från St. Lappträsk
Det hände sig just före jul, året var 1929.
Min pappa Albert Rönnkvist var och
körde hö från John-myren ovanför Viken
i Stora Lappträsk. Det var familjen Ulrik
Nilsson som bärgade hö på myren. Pappa
brukade utföra hästkörslor åt dem. Det var
lite tjäle och hästen trampade ner med en
fot. Det visade sig att hästen hade brutit
benet och måste avlivas.Detta var en svår
förlust, och inga pengar fanns att köpa en
ny häst.
Men kanske det fanns en utväg, att få
ett intyg av kyrkoherden och någon ämbetsperson och sedan gå med en lista och
begära slantar....
I sin ungdom hade pappa arbetat i gruvan
i Kiruna, och där hade han sin farbror och
sin kusin David. Där tjänade de bra med
pengar så pappa reste dit.
Det var dagen före julafton och pappa
var så långt borta. Vi barn undrade hur vi
skulle få oss en julgran. Men vår granne
Iris Bäckström:
född 13 mars 1920, död 18 juli 2008
Bertil kom med en gran till oss och vi blev
så glada.
Innan helgen hade gått till ända kom pappa hem. Han bar en säck på ryggen. Han
hade fått kläder av sin släkt och äpplen.
Det var så röda och vackra äpplen. Några
hängde vi i vår julgran. Ja, då blev det fest
och glädje!
Pappas kusin David hade sagt när pappa
kom till Kiruna och berättade vad som
hade hänt: ”Ja, det var tråkigt, för nu har
det börjat bli dåliga tider här.”
Men pappa köpte en häst. Så jag tror att
han fick en del pengar av snälla människor
där.
Det var så förr.
Hästen, som hette Pia, hade sitt hem här
och vi hade henne kvar tills hon blev gammal.
Skrivet av Iris Bäckström, Stora Lappträsk, under julhelgen 1987.
Så kom Kosjärvvägen till ...
Trafikverket har i höst haft ”arbetsplan för
upprustning av Kosjärvvägen” utlagd för
yttrande. Vägen har varit i mycket dåligt
skick i många år och vi får hoppas att den
äntligen är i tur att förbättras.
Bland min farfars efterlämnade skrifter
finns den här kladden från 1913. Byn hade
då i fyra år tillhört Töre församling utan
att ha väg dit. 1921 blev det Töre socken
– fortfarande ingen väg. Säkert gjordes
många påstötningar men ingenting hände,
förrän 1931. Då blev det landsväg och
färjförbindelse över älven.
Som sagt vi får hoppas att Kosjärvvägen
har förtur hos Vägverket.
Till vägstämman i Nederkalix väghållningsdistrikt.
Med anledning af att kyrkostämman i
Nederkalix, vid afskiljandet af Töre församling beslöt, att, trots Bondersby byamäns protester, ock trots byns geografiska
läges olämplighet, förlägga Bondersbyn
under Töre församling, hvilket kyrkostäm-
mobeslut på sin tid erhöll vederbörande
myndigheters godkännande, få vi härmed
ytterligare anföra:
En allbekant sak är, att Bondersby bys
invånare genom sagda kyrkostämmobeslut åsamkats en mängd kostnader, ock
bland många andra obehag beröfvades
utfartsväg till kyrka och i öfrigt till socknens centrum. Några skäl för huru tvunget
det är, att skaplig väg, såväl sommar som
vinter, finnes till kyrka, pastorsexpedition
och begrafningsplats behöfver väl icke
här anföras.
För att i någon mån lindra de obehag som
åsamkas oss genom meranämnda kyrkostämmobeslut anser vi det för en bjudande plikt , att väghållningsskyldige inom
Nederkalix väghållningsdistrikt ofördröjligen vidtager åtgärder för att bygga utfartsväg från häradsvägen vid Bondersbyn till kustlandsvägen vid Kosjärf.
På grund af hvad vi här ofvan anfört, yrka
vi undertecknade Bondersby byamän att:
1:o Väg från häradsvägen vid Bondersbyn
till kustlandsvägen vid Kosjärf må under
den närmaste framtiden anses erforderlig:
och eventuellt
2:o att denna väg må byggas av enklare
beskaffenhet i enlighet med de mindre
fordringar som uppställas för erhållande
af statsbidrag från det af innevarande års
riksdag säskildt beviljade anslaget; samt
3:o att vägen, med hänsyn till sin tvingande nödvändighet, må först påbörjas.
Bondersbyn den 22 maj 1913
PS. ”Dåvi-Gustav Pettersson var Kalix
vägstyrelses ordförande i många år. Kanske var det under den tiden som Kosjärvvägen äntligen blev byggd. DS
Text: Olle Björkman
Bilden av Kosjärvvägen är hämtad ut Trafikverkets plan
Bondersbyarn
7
En skogsarbetares anteckningar; del 4
Här fortsätter Lars-Albert Larssons berättelse från det ryska äventyret i början av 1900-talet. På sågverket
i Drovinoj nådde det ryska skogsarbetaräventyret en dramatisk kulmen, sedan en dans slutat med skottlossning och flykt ut i vildmarken undan ryska kosacker.
Jagad av rysk polis efter danskalabalik
Jag for ner till sågverket i Drovinoj och
frågade efter arbete. ”Är det någon av er
som är van försågare, så kan han få stanna”-, sa Reinius.
”Jag har sågat i fem år på en kantram”,
svarade jag.
”Kan ni sätta in sågbladen och rikta in
posten, Larsson, så får ni stanna, och gå
ut på sågen ikväll. De andra får ingenting”
”Får inte de andra arbete också, så stannar
inte jag heller. Vi skall följas åt tills vi är
hemma igen”, sa jag.
”Nå, vad kan de andra för arbete då?”
”Ja, dom justerar virke på brädgården.”
”Ja, då får även de stanna”, sa Reinius
Så fick jag gå på sågen på kvällen. Men
innan vi fick börja arbeta kom en rysk
präst och välsignade sågen. Han gick omkring och spred sin rökelse över hela sågen. Först när han var färdig med allt sitt
välsignande fick vi börja arbeta.
Fotkyssar
Vid den tiden fyllde en av våra kamrater
25 år. Vi hissade honom. Det var en lördagmorgon. På eftermiddagen for två
finska pojkar för att köpa vodka, även åt
flickorna.
När dom kom tillbaka satte de upp flaskorna på kajkanten. På grund av tidvattnet
var det minst två meter upp till kajen. Men
på kajen kom två ryssar gående. De nappade åt sig var sin spritflaska, som innehöll
en tredjedels liter. Sen sprang de in i brädgården och kom så undan.
På kvällen hade finländaren bjudning
med dans. När dansen var i full gång och
finnarna blivit något berusade kom de två
ryssarna som tagit spritflaskorna. De var
fulla.
Då avbröts dansen och det blev förhör
med ryssarna. De bekände stölden. Då fick
de gå på knä runt i baracken och kyssa allas fötter. Vi var 24 stycken, 17 pojkar och
7 flickor. När ryssarna nu bekänt och kysst
alla fötter, fick de ganska hårda slag, så de
ramlade fram mellan väggarna. Sen de fått
en spark i ändan, kastades de ut!
Beskjutna
Så började dansen igen. När vi hade dansat en god stund small ett skott och haglen
kom in genom fönstret, där jag satt och
spelade. Jag satt vid ena sidan av fönstret
ungefär en halv rutas bredd in mot fönstret. Skottet gick så nära, att det rev sönder
kragen på kavajen.
Jag la bort spelet och tog upp min revolver ur fickan, ställde mig med kroppen
bakom väggen och sköt ut sex skott genom fönstret. Sedan laddade jag om revolvern på nytt. Där jag stod mitt på golvet
8
Bondersbyarn
började det hagla in stenar genom alla
fönster. Stenarna var så stora att det gjorde ganska ont när de träffade någon. När
de hade kastat sönder alla fönster, slog de
även ut mellanposten i fönstren.
Vi måste alla dra oss ut i farstun. Men
när finnarna hade rustat sig med slagpåkar
och även yxor, gick gossarna till anfall.
En finnpojke öppnade dörren 2-3 tum, då
satte jag ut revolvern genom dörrspringan
och ropade på ryska- ” Om ni inte flyttar er
från dörren, skjuter jag!” Sedan jag ropat
sköt jag ett skott i marken och ett i luften.
med bron (trappan till huset). Jakke högg
med fullt skott (kraft) mot ryssens huvud.
Men yxan gick bakom huvudet så att skaftet gick av och yxan strök efter ryggen och
skar honom ganska mycket. Då nu finnarna och svenskarna kom ut försvann alla
ryssarna in i ryssbaracken, där de också
slog ut alla fönster.
Disponent Reinius, kontorsskrivare
Kononoff, som var ryss, kassör Westerberg och jag stod och såg på när fönstren
slogs ut. När ryssarna hade lugnat sig och
var inne i sin egen barack, gick vi finnar
Reträtt
Då började ryssarna dra sig bort från dörren så att vi kunde komma ut. Den förste
som hoppade ut var en finländare som hette Jakke Huhtari. Han hade en yxa i handen.. Framför honom stod en stor ryss ut-
och svenskar in i vår egen barack.. Där var
så mycket sten att det täckte hela golvet.
Sedan vi rensat upp på golvet, började vi
dansa igen. Men jag sa: ” Jag spelar inte,
om ni inte sätter vakt ute på gården!” Efter
några låtar började stenkastningen igen,
fastän vi hade vakt ute. Det stod ett bageri
några meter från vår barack. I närheten var
en ganska djup bäckravin. När man gick i
ravinen syntes man inte. Ryssarna var 200
man så vakterna måste retirera.. Men när
både svenskar och finnar började skjuta,
drog sig ryssarna tillbaka och kom inte
mer igen den natten.
40 poliser
Polisen i Kola hade ordnat att polisbåten
skulle komma upp till sågverket i Drovinoj. Klockan 7 på söndagsmorgonen
kom polisbåten. Där fanns domstol på båten, så man kunde döma med detsamma.
Med polisen var det 25 kosacker med gevär och påsatta bajonetter. Inalles 40 man,
så det såg ganska hemskt ut.
När den manstarka poliskåren kom fram
till ryssbaracken, bar man ut de sårade och
alla som hade förband. Sedan polisen sett
på de sårade, visade ryssarna på de sönderslagna fönstren och alla kulhålen i väggarna. Därpå satte poliserna kurs på den
barack, där finnarna och svenskarna var.
När vi gick ut från baracken, sa Jakke
Huhtari: ” Om nu ryssarna kommer efter
oss och tänker ta fast oss, då skall vi skjuta
er alla!” Det var bara 10 meter till en tät
småbjörksskog. Ryssarna var nog rädda.
De såg nog att vi var beväpnade. Vi fick
fritt gå vår väg.
Flykten
På natten tog jag med mig mat, kaffe- och
stekpanna, och det jag i övrigt behövde för
att laga min mat. Jag gick inte så långt,
bara 2,5-3 mil från Kola. Där bodde jag
hos en lappfamilj, och hos dem bodde
jag i två veckor, jagade och fiskade, och
bar hem både fisk och fågel. Jag hade en
prima fågelhund och hagel- och kulgevär.
Efter de två veckorna for jag över älven
till södra sidan till en plats som kallas
Murmanski. Där bodde en norsk kolonist.
Där ordnade jag så att jag fick lagad mat.
Där jagade jag bara, det började bli för
sent att fiska. Jag sköt mycket tjäderfågel,
som Manno sålde i Kola. Men på denna
sida av älven färdades mera folk, så jag
vågade inte sova hos Manno på nätterna.
Jag sov under en dubbel vinterhöhässja
med hunden vid min sida som vakt. Jag
hade dessutom ordnat med Manno så att
om det kom någon polis eller annan som
frågade vad jag var för en man, så skulle
han säga att jag var en svensk som hade
varit där 5-6 månader sen våren.
Fågelfri!
När jag satt och åt middag en dag, kom
en polisman, som hade en man med sig.
När jag hade ätit, sade Manno på ryska: ”
Gå nu ut och laga lite ved. Jag skall baka
i morgon”. På den resan for jag till skogs
för den dagen. Hade jag inte ordnat med
Manno, hade jag nog varit fast den dagen.
Han var en bra man, som man kunde lita
på. I gengäld fick han ju ganska mycket
fågel, som han saltade ner till vintern.
Nu var det den 25 oktober och bolagsbåten kom för att hämta den sista tim-
mergrimman. Då sade jag till Manno: ”
Nu skall ni komma och ro ut mig till bolagsbåten.” Jag tog farväl av familjen. När
jag kom ut till båten, var disponent Reinius där och sade till mig: ” Jaså, Larsson
är kvar här ännu?” Jag sa: ” Nu skall jag
komma ner till sågverket, och göra räkning med er och så ta med mig hästen och
fara till skogs”.
”Ja, kommer ni ner till sågverket, då går
det er illa, Larsson. Vi har nu två polismän här på platsen, som har varit här hela
tiden, sen det var slagsmål mellan finnar
och ryssar.”
Vindsgästen
Men jag sa till Reinius: ”Jag skall vara här
på båten, tills det tystnar iland”.
Båten hade ankrat ute från land för tidvattnets skull, som steg och föll så mycket
att båten inte kunde ligga vid kajen. När
klockan var elva på kvällen, tog jag roddbåten och rodde iland på övre sidan av
brädgården. Jag gick in i disponentvillans
kök för att få tala med en flicka som hette
Harietta. Jag bad henne gå till disponenten och säga att det var en man som ville
träffa honom. Disponenten kom och sade
att där just nu var två polismän som höll
på att äta. Men disponenten bad mig följa
med upp på ett vindsrum och där fick jag
vara tills poliserna hade gått.
Bespottad
Klockan var tre på morgonen. Då kom
disponenten och kassör Westerberg och
klockan fyra på morgonen var sluträkningen klar. Åt bolaget som skött om min
häst, fick jag betala 175 kronor. Jag hade
mitt bostadsrum i disponentens villa. Jag
gick ned till rummet och tog med mig
sängkläder och en del gångkläder. Kläderna stoppade jag ner i två säckar och
Lars-Alberts släktskap:
Lars-Alberts föräldrar bodde i Börjelsbyn. Fadern hette Lars Olof Johansson,
född 1848 och noterades i 1890
års folkräkning som inhyseshjon.
Modern,Brita Johanna Åström var född
1851 och fick 5 barn: Hilda Maria (1879);
Lars-Albert (1881); Johan Viktor (1885);
Anna Erika( 1887); Karl August(1889)
Det var brodern Johan Viktor som följde
med Lars-Albert till Ryssland. Denne
Johan Viktor gifte sig med Alma Forss,
dotter till Karl-Fredrik Forss, siste sol-
knytte till dem. När jag var färdig, slängde
jag säckarna över axeln och gick ner till
bolagsstallet, där min häst var. Hästen var
utan alla skor! Jag sprang upp till skostallet, fick tag på hästskor, spik, hammare
och hovtång och skodde hästen. När jag
var färdig sprang jag tillbaka med hammaren och hovtången. Då var klockan 6.
Då jag kom ut mötte jag stabbläggarmannarna. Det var 18 man och varenda ryss
spottade mig rakt i synen. Jag gick med
handen i fickan och höll på trycket i revolvern och tänkte: ” Den första ryss som gör
mig något, skjuter jag”. Men de var nöjda
med att få spotta mig i ansiktet.
Ny flykt
När jag kom tillbaka till hästen, slängde
jag säckarna över hästryggen och hoppade också själv upp på hästen och så bar
det iväg. Klockan var då 7 på morgonen.
Jag körde (red) till en gård som de kallade
Päivijärvi. Där skodde jag om hästen. Jag
hade då kört 2-2½ mil.
När jag hade fått mig en filbunke och ätit
av grädden, körde jag vidare. Husbonden
i gården ville att jag skulle ligga där över
natten, men jag sade att jag ville köra upp
till Ristikänttä. Det var 4 mil. Men jag
körde bara 2 mil till en lappkåta, där jag
stannade över natten.
När jag ett år senare kom till samma
gård, sa husbonden att 20 minuter efter
det att jag hade gett mig iväg, hade det
kommit två ryska poliser, som hade tänkt
att ta fast mig. Jag hade en aning om att
poliserna kanske skulle komma efter mig,
när de fick veta att jag varit i farten. Det
var tur att jag kom undan och tur har jag
haft hela tiden jag varit i Ryssland. Jag har
klarat alla motgångar …
Spännande forts. i nästa nummer ...
daten Forss på Potasvirja i Bondersbyn.
Alma var äldsta dottern i Karl-Fredriks
andra gifte och föddes 1891. Hon fick sönerna Alvin och Almer med Viktor. När
Viktor dog 1931 flyttade hon till Råneå
och gifte om sig. Alma dog i början av
1970-talet.
Som av en tillfällighet ligger Bondersbyarns redaktion på Potasvirja, mitt på soldaten Karl-Fredrik Forss livstidsjord, där
Alma föddes för 111 år sedan!
(reds. anm.)
Det finns få bilder av
Lars-Albert, men på bilden
invid, som är tagen 1950,
ser vi fyra av de fem syskonen, från vänster:
Hilda Maria, Lars-Albert,
Carl samt Erika. Brodern
Viktor som följde med
Lars-Albert på resan, dog
redan på 1930-talet.
Bondersbyarn
9
Kamlungenytt
Nu har den första snön äntligen börjat lägga sig efter en höst, som blev om möjligt
ännu blötare än ifjol. Men vi fick ju lite
tjäle i år med ganska bra isar. Dock ingen
lakais.
Älgjakten gav lite magrare resultat än tidigare år. Det var först i oktober som det
vandrade in lite mera älg. Vi har halverat
avskjutningen mot i fjol, men det ska väl
bli mindre älg i skogen så att tallplantorna
får växa i fred.
När man ser reklam för julmat, så får man
en tankeställare. För några år sen kom ju
den färdigkokta julskinkan, och den har vi
ju vant oss vid. Men nu hörde jag att den
finns även färdigskivad. Hur ska den gamla matkonsten, om att julskinkan ska läggas i saltlake på Annadagen den 9 december, överleva?
Vi hade Julfest här i byn den andra december. Det är några duktiga som fixar
maten, och vi var 25-30 stycken som fick
avnjuta ett digert julbord.
Dagen efter skulle byagranen resas, då
vi var framme vid granen och fällhugget
var gjort, så upptäckte vi att det var punktering på traktorn. Då var det bara att
avbryta projektet. Torsdagen efter då
gick allt bra så nu står granen och lyser i
vintermörkret. Det har hänt andra missöden med byagranen. För cirka 40 år sedan
hade några Morjärvare varit på galej till
Kalix, och fick för sej att dom skulle
skjuta sej en julgran och dom fick då våran
gran att slockna. Jag tror att dom hade
grovt hagel. Den tiden var det för övrigt
vanligt att man hade med sig hagelbössan
när man for på dans.
Nu är det väl bara vänta på att skinkan
ska bli salt och att alla får en lugn och fröjdefull jul.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
Text & Foto Kjell Rönnbäck
Änglarna - finns i Bondersbyn
Sedan ett tiotal år tillbaka har det varje
höst i slutet av november upprättats en
”ängladag”. Det är syföreningen i Bondersbyn som träffas i ”alternativt” symöte.
De senaste åren har Gunilla Häggström
varit värdinna. Efter en god fikastund sätter man igång med tillverkningen. Spännande! Varje år en ny modell.
Gunilla Björkman har mall och material.
Alla arbetar intensivt och koncentrerat.
Ett tu tre, är figurerna klara.
En uppskattad pysselstund, som för undertecknad känns som en tillbakablick till
skoltiden.
Text o foto: Annika Gustafsson
”Änglatillverkarna: Gunilla Björkman, Ragnhild Häggström, Gunborg Pettersson,
och Inga Pettersson
10
Bondersbyarn
Sofia Åhlund skapar den perfekta julängeln
Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: www.bondersbyn.se.
K-G:s julkryss nr 46
Hej alla korsordslösare!
Vår ”gamla” korsordskonstruktör, Annica Gustafsson, har tagit s.k. ”timeout” en tid från korsordsarbetet.
Istället har Karl-Gunnar Häggström, krönikör i förra numret av Bondersbyarn, tagit över.
Här kommer hans första korsord, lite fler rutor än vanligt, men det kan vi justera till nästa nummer.
Karl-Gunnar tar gärna emot synpunkter på sitt korsord. Skicka dem till oss, så vidarebefordrar vi dem till honom.
Lycka till med det nya korsordet!
Bondersbyarn
11
Arrangemang i Bondersbyn 2013
Söndag
Tisdag
Söndag
Söndag
Lördag
Lördag
13
12
24
24
13
4
jan
febr
febr
mars
april
maj
kl 17.00
kl 17.00
kl 14.00
kl 12-15.00
kl 13.00
kl 18.00
Knutpajdagen
Bruna bönor o semla
BHF Årsmöte
Våffeldagen
Familjedag
Vårsupén
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbyarns redaktion
tackar för 2012 och
önskar alla läsare
God Jul och Gott Nytt År
Rapport från vävstolarna
Några nya mattor har tillverkats under
hösten och blivit lotterivinster. Vi fortsätter med mattor i den ena vävstolen. Den
andra väven, som innehöll en löparvarp i
ripsteknik, har avslutats ( se bild t.v.).
En ny i samma stil, fast smalare, är under
tillverkning. Dessa bör bli fina julklappar.
Text:Annika Gustafsson
Foto; Annica G. och K-G Hansson
Tallbackkottarnas Dagis
önskar alla läsare
God Jul och Gott Nytt År
Barn och personal
Julgranen har kommit!
Årets bya- julgran är född och uppvuxen
längre söderut än dess avslutspost.
Den har stått i rå mellan Karl och Bengt
Söderholm. Den kunde nog aldrig tro att
Hembygdsboken, en
perfekt present!
den skulle komma att bli så betraktad.
Att få avsluta som ståtlig byagran med
ljus i topp är en hedersam uppgift. För i
tider med tinade ängar kring advent så är
det granarna närmast vägen som gäller.
Men moderna tider och moderna glödlampor kommer att förändra vår ståtliga
gran på sikt, men hur det blir får vi se ett
annat år.
God Jul önskar grantomtarna.
Yvonne och Kennerth Enström
Foto: Annica Gustafsson
Svunna tider vid älven
En bok om Bondersbyn, Marieberg
och Stora Lappträsk
Pris exkl. frakt: 335 kr
Hjärtligt Tack
Stort Tack
För all uppvaktning
på min födelsedag
till alla uppvaktande
den 14 oktober
Carl Gösta Johansson
Annica
Boken säljs på Bondersby Såg och i
Bondersbygården under dagtid.
Dessutom säljs boken på Kalix Bibliotek samt av Vuxenskolan i Kalix
Så här kan Du beställa boken:
På byns hemsida:
www.bondersbyn.se