Bondersbyn har kommit i rullning!
En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 37 Sept 2010 Tionde årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Ledare 2 Nytt från BHF 2 Smått o Gott ... 3 Krönikan 3 Nyinflyttade 4 Stapulsvägen 40 år 4 Kosjärvvägen rustas 4 Om Bondersbyn låg i .. 5 Tallkottarna jubilerar 6 -7 En efterlysning 7 Besöksnäringen i byn 8 Fyndet på vinden 8 Björkmans memoarer 9 Halstrad sik vid älven 10 Bondersby Café 10 Korsord 11 Dåviauktionen 12 Språklådan 12 Kunde Du detta? 12 BHF:s kalender 12 Omslagsbild: Den lilla Isabell Broström ser ljust på framtiden Foto: K-G Hansson Bondersbyn har kommit i rullning! Tallkottarna fyller 10 år, fler småbarn i byn, lovande EU-projekt och försäljning av gamla hus lovar gott. Frågan är dock vad en nybildad MC-klubb och ökad konsumtion av barkbröd i byn betyder ... Bondersbyns Hembygdsförening Styrelse: Ordförande Sekreterare Kassör Vice ordf. Ledamot Ledamot Ledamot Suppleant Suppleant Knut Enström Karl-Gunnar Hansson Gustaf Häggström Annika Gustafsson Tommy Nilsson Kalle Söderholm Ingrid Widestig Ingrid Ragnarsdotter Ruben Gustafsson Uthyrning av Bondersbygården: Annika Gustafsson 27092 Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg 27010 [email protected] Redaktörer: Olle Björkman 27005 [email protected] Karl-Gunnar Hansson 27024 [email protected] Sten Rönnberg 27082 [email protected] Annika Gustafsson 27092 Yvonne Enström 27137 [email protected] Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031 [email protected] Mariana Andersson,Börjelsbyn 26148 [email protected] Ledare Å vad det rullar... Sommaren är en hektisk tid då allt ska ske, det bara rullar på så man hinner inte vara med. Men de är ju så härligt med sommar. I Bondersbyn har det ju kommit lite föryngringar. Till Arne Lindgrens hus har kommit en ung familj och isi Dåvi kommer det ett ungt par. (När husen blir till salu så händer det grejer) Men jag skulle ju berätta om allt som rullat under sommaren. Tiden rullar så man inte hinner vara med. Bönderna rullar med sina traktorer och dessutom rullar dom bollar med foder. Åskan har rullat otaliga gånger. Grusbilarna har rullat och även rullat in till Bondersbygården där Ingela rullar bullar. Chaufförerna och andra har fikat så dom rullar. Lars-Erik har rullat runt Europa på motorcykel. Åkersorken rullar iväg med våran potatis. Vi har ätit surströmming så vi rullar. Nu rullar vi mot höstens val. Ha en skön höst! Knut Enström, ordf. Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg 27045 [email protected] Den första bilen som rullade på Svirjen ... Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, 95292 Kalix [email protected] Medlemsavgifter 2010 Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften. Enskild medlem bybo 100 kr boende utanför byn 225 kr Familj bybor 150 kr boende utanför byn 275 kr Högre kostnad för boende utanför byn beror på att tidningen skickas per post. Bankgiro: 211-7943 Tidningen utkommer fyra gånger per år: Mars. Juni, September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot skrivet material och bilder från läsekretsen. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 500 ex. Bondersbyarn Nytt från Hembygdsföreningen Sedan förra numret av Bondersbyarn har en del arrangemang hållits i hembygdsföreningens regi: Solmöte på Raggdynan vid sommarsolståndet, då man halstrade strömming i skenet av midnattssolen. Pubkvällen i juli hade rätt många besökare och till Sikfesten på Nationalälvdagen 21 augusti hade ett 60-tal personer sökt sig. Den här gången hade byns fiskare fått sik så det räckte och blev över. Vädret var regnigt minst sagt, så den halstrade siken med tillbehör fick ätas inomhus. En del renoveringar av Bondersbygården har skett under sommaren, slipning och lackning av golv och bord m.m. Dessutom har gårdsplanen grusats. Under sommaren har Ingela Svanberg varit anställd och skött den caféverksamhet som varit igång, fungerat som vaktmästare och också varit sysselsatt med renoveringen. Version Stora Lappträsk har haft en gäddfisketävling strax före midsommar, inte så många tävlande men en imponerande gäddfångst! Sommarfest i juli för medlemmar och andra intresserade hos Per och Stina med många deltagare. Till sist en nyhet som inte har så mycket med hembygdsföreningen att göra, men i alla fall berör byinnevånarna. Trafikverket (tidigare Vägverket) har beslutat att Kosjärvvägen ska upprustas. Europas sämsta väg, enligt chefsredaktören. Upprustningen beräknas komma igång under 2012. Om det nu finns pengar till detta förstås. KG Kosjärvvägen skall bli farbar med bil! Smått o Gott i Bondersbyn... Vissa har blandat bark i mjölet ... Jag erkänner härmed öppet att min spådom om torka, nordliga vindar och kyla har inte slagit in till 100%! Men dock tillräckligt för att framkalla allmän missväxt i mitt trädgårdsland. Jag tror att missväxten i min trädgård är en föraning om vad som stundar oss alla. Häromsistens blev jag bjuden på barkbröd av Ragnhild Häggström! Och när hon måste ta till så drastiska åtgärder, då är det riktigt illa! Dagarna efteråt bjöds jag dock på nybakad saftig klådda av Gunilla Björkman, vilket indikerar på att välståndet ännu frodas på östra sidan av älven! Några bybor har sedan länge förstått att fiske på andra breddgrader räddar brödfödan. För att undanröja alla missförstånd skall klargöras att personerna på bilden nedan INTE har med den saken att göra. Kanske Norsk lax är bättre? Det kanske är tur att vi inte får så mycket fisk? Åtminståne om man läser Livsmedelsverkets kostråd! ...och en del har börjat sälja sina hus! Kan den annalkande missväxten ligga bakom den överraskande utvecklingen att Dåvis är såld samt att gårdarna isi Dal´n och Liden, och gamla lärarbostaden är till salu. Dessutom är Råvanäsudden ledig för hyresgäster! Det må vara hur det vill med den saken, men jag tycker att säljarna beter sig insiktsfullt och öppnar upp för en positiv utveckling av byn. Fler skulle följa deras exempel innan hussvampen och rötan tar befälet över utvecklingen! Sjöfarten går också på skruvar ... I förra numret aviserade byns färjeredare om inskränkningar i sjöfarten på grund av nödvändiga reparationer. Passagerartrycket har dock varit så stort att redaren tvingats genomföra några turer trots att farkosten inte varit i fullt sjövärdigt skick! Inte nog med det! Gustafs aktersnurra har nesligen stulits från sin plats på akterspegeln! En svart bil har siktats. Månne det är det odräglige bastukamintjuven som slagit till igen? Kan fisket rädda byn? I skrivande stund kan jag konstatera att sikfisket sviktar för fjärde året i rad. Inte nog med att siken inte följer almanackan och anländer på Jacobsdagen, så blir den allt sällsyntare i håv och not. MC-klubben MÖRT ANGELs Den kanske allra största nyheten är byns nybildade MC-klubb: MÖRT ANGELs Klubbens huvudmål är att sprida avundsjuka bland de som kan och vill åka MC, men inte ”nämns”. Bland klubbens huvudaktiviteter kan nämnas:”glidarkörning med överlägsen min genom byn” samt bastubad och äventyrsresor. De senare till mycket fjärran länder. Utöver dessa aktiviteter kommer klubben att erbjuda sig att driva in Hembygdsföreningens årsavgifter mot en skälig ersättning och en post i styrelsen! Nya medlemmar är naturligtvis välkomna. Till den skriftliga ansökan skall bifogas ett utdrag från senaste deklarationen eller taxeringskalendern samt en bild av förvärvad motorcykel. Klubben kommer efterhand att inleda föhandlingar med kommunen om en klubblokal i byn samt ett lämpligt EU-projekt att pyssla med under vinterkvällarna. Uppdraget att utforma klubbens skinnväst kommer att erbjudas byns syjunta om de är villiga att acceptera att betalningen ges ” in natura”, dvs. att agera spättor vid viktigare glidarkörningar! I förra numret föreslog BHF:s ordförande Knut Enström i sin ledare att tidningen skulle byta namn till: Bondersbyn o Co. Jag tror att han skall akta sig för MÖRT ANGELs som i den här frågan står på redaktionens sida! Lars-Erik Holmberg Krönikan Nina Wennberg skriver krönikan denna gång. Nina är född och uppvuxen i Bondersbyn, men bor sedan några år i Kalix Bondersbybon i oss Svenskarna är ett TV-tittande folk och jag vågar nog påstå att väldigt många har minst en TV-serie som de troget följer varje vecka. Den genom tiderna populäraste svenska TV-serien är Hem till byn. Denna långlivade TV-serie sändes mellan åren 1971-2006 och sammanlagt visades 52 avsnitt. Det är ju minst sagt fantastiskt att en TVserie som handlar om livet i en liten by och tar upp ämnen som jordbrukspolitik, avfolkning och ensamhet kunde bli så populär. Antagligen var det så att det som engagerade tittarna inte var själva samhällstemat i TV-serien Hem till byn, utan det var människorna med sina personliga problem och glädjeämnen. Oavsett om vi är stadsbor eller lantisar finns det sådant som är allmänmänskligt och därför berör oss alla. Men det är också så att den plats som vi växer upp på formar oss från grunden och det som grundlagts hos oss som individer finns hela tiden med när vi utvecklas genom livet. Vissa människor hinner bo på många olika platser under sin livstid, medan andra bor på samma ställe från vaggan till graven. De som, efter många års frånvaro, återvänder för att bosätta sig i sin hemby finner att det inte är samma bygd som de en gång lämnade. Byn förändras, på gott och ont. Människor dör, människor föds, människor flyttar ut och människor flyttar in. Så har det pågått under Bondersbyns 500-åriga historia. Just nu är byn inne i en period när det sker generationsskiften i många hus i byn. Nya människor flyttar in och nya föds. De utgör de nya bondersbyborna och kommer naturligtvis att påverka och utveckla byn utifrån vilka de är, men jag tror att de också kommer att påverkas av det som är Bondersbyn. Vi som växt upp i denna by har präglats av naturen, kulturen och människorna här. Älven, skogen, jordbruksmarkerna och byalivet. Det finns speciella platser där vi lekt som barn. Dessa platser väcker många minnen och är ibland kopplade till lukter och smaker i naturen. Det finns också speciella människor som har betytt mycket för oss och som vi minns fast de inte längre finns. Allt detta utgör grunden inom oss och innebär att oavsett var vi bor och vad vi än gör så finns det en bondersbybo inom oss. Den tanken känns trygg. Text: Nina Wennberg Bondersbyarn Nyinflyttade Vi hälsar Linda Roos och Jacob Clemmensen välkommen till byn. Linda är dotter till Anders Roos och hon och har flyttat in i morfar ”He-Ingemars” hus tillsammans med sin man som är bördig från Köpenhamn. Jacob ”stortrivs” i byn, och skulle gärna på sikt vilja pyssla med någon form av jordbruk med djurhållning. Båda två jobbar på itföretaget D-link i Haparanda, där Jacob är försäljningschef och Linda sköter administrationen. Text: Annica Gustafsson Och här har vi Ingela Svanberg och Lars Andersson och barnen Tindra, 4 år och Amadeus, 3 som år är nyinflyttade sedan februari 2009. De har flyttat in i Ingelas pappas barndomshem i Marieberg. Gården har varit i familjens ägo länge och nu är barnen Tindra och Amadeus femte generationen som växer upp ”isi” Svanbergs. Det kan vara en förklaring till alla fynd av gamla saker som de har hittat i uthus och i markerna. Ingela och Lars är intresserade av dessa gamla fynd. De har använt gamla handsmidda spikar till staketet och hängt upp gamla redskap på det. I den gamla bagarstugan finns det som inte tål att vara ute, gamla fotografier, filmstjärne-kort i svartvitt, , ransoneringskort från första världskriget, pilar utav trä till darttavla, samt mycket mycket mer. Boningshuset som dramatiskt bann upp Stapulsvägen fyller 40 år Jag höll på med en röjning ganska nära vägen för 25 år sedan, då det kom några officerare som rekognoserade för en ”ridtur” Minnesstenen vid Stapulsvägen Bondersbyarn från Boden till Lomben. Dom skulle bl a färdas efter den här vägen och dom skulle övernatta i närheten av fiskeparkeringen. Eftersom dom skulle ha med hö till hästarna så kunde det bli nedskräpat, och dom undrade om jag hade några invändningar. Resonemanget fortsatte och då frågade jag om inte vägsträckan Stapelsberget – Bjumisträsk skulle färdigställas. ”Militären kommer i vart fall inte att göra det”, sa dom. Planer på vägbygget fanns sen tidigare men tiderna hade ändrats och plötsligt var det ”inte av militärt intresse att vägen byggdes”. ”Det var nog någon ny officer som råkat hitta planen och verkställt den”. Vi har troligtvis en nitisk militär från Ing 3 att tacka för att Stapelbergsvägen kom till. Vägbygget skedde 25 sept. - 5 okt. 1970. Synd bara att han inte fick göra den riktigt färdig. Olle Björkman hade säkert kunnat ge ytterligare fynd om det våldsamma åskovädret i slutet av 70talet inte hade slagit till. Ingela som är ifrån Kalix och Lars ifrån Överkalix har bott runt i Sverige men kommer senast ifrån Töre. I Töre saknade de en lekpark till barnen, så när de flyttade till Svanbergs så tänkte de Att det kan vi göra själva. Så nu finns det en rolig lekpark ”uppi” Svanbergs. Ingela har i sommar och höst skött om Sommarcaféet och hembygdsgården i Bondersbyn. Lars har då varit hemmapappa innan han ska börja studera. På gården bor även deras kisse Fina som just i dagarna fått en kattunge. Här tivs de och här vill de bo. De är naturligtvis mycket välkomna till byn och vår byagemenskap. Text o foto: Yvonne Enström Kosjärvvägen skall äntligen rustas upp Äntligen ska en av Sveriges sämsta vägar rustas upp! Vägen mellan E-4 och Bondersbyn, Kosjärvsvägen, ska äntligen åtgärdas. Vid ett möte 26/8 2010 med Trafikverket framkom att en förprojektering av vägen har gjorts. I planerna ingår att ca 360 stenar skall grävas upp och 2,5 km av vägen ska grävas ur, innan hela vägen förstärks med nytt bärlager och oljegrus. Vägen ska även dikas upp och nästan alla vägtrummor kommer att bytas. Vidare kommer träd, som står närmare än 2m från bakre dikeskant, att avverkas för trafiksäkerhetens skull. Tyvärr kommer inte arbetet att påbörjas förrän tidigast sommaren 2012, om det då finns tillräckligt med pengar till projektet. Vi får hoppas att byggstarten blir 2012 för alla som måste köra på vägen. Tommy Nilsson Om Bondersbyn låg i Europa ... Efter en 1200-milafärd på motorcykel genom tio av Europas länder ligger det nära till hands att fundera över hur livet i Bondersbyn skulle gestalta sig om byn låg på en sydligare breddgrad och fick del i den utveckling som nu sker i Europa. Det är ingen överdrift att påstå att jordbruket är stort i Europa. Utom i Norra Sverige! På min färd såg jag aldrig nedlagda odlingar annat än i Norra Sverige. Inte ens i Rhoneflodens delta, Camarque-området, där sumpmarkerna överväger, finns ett liknande förfall. Det är ett mysterium hur så stora EU-bidrag kan pumpas in i länder med så goda förutsättningar för jordbruk, samtidigt som bönderna i Norra Sverige kämpar för sin existens! Vinodlingar skulle dominera Skulle vi förflytta Bondersbyn till sydvästra Frankrike skulle vinodlingarna dominera landskapsbilden närmast älven. Precis som i vindistrikten längs floden Gironde som mynnar ut vid Bordeaux. Odlingarna skulle krypa in mellan husen och nyttja varje kvadratmeter som exponerades mot solen. Varje vinhus har sin skylt Skyltar vid vägen skulle kungöra de olika vinhusens namn och bjuda turister till provsmakning. Vad sägs om det röda Chateau Åtigården och ett vitt alternativ från Chateau Swirjen? Denna utveckling kräver naturligtvis att varje vinodlare bygger sitt eget vineri där druvorna förädlas till dyrbart vin. Tomater från Hölanden! Hölanden skulle täckas helt av växthus för tomater och andra grönsaker. Hölandsbäcken skulle regleras med en damm och ge vatten till odlingarna. Visst låter det som en saga, men det är bara att se på spanjorernas enorma tomatodlingar längs solkusten, för att förstå att detta skulle vara möjligt om Bondersbyn låg på ett annat ställe. Tjurar och ollonsvin i Bondeborg Alla har sett filmen om tjuren Ferdinand som sitter under en korkek och luktar på blommor. Så skulle det se ut i Bondeborg om man planterade korkek längs älvens ängar. Där skulle man också kunna framställa den spanska delikatessen, “Jamón Serrano”. En lufttorkad skinka som tillverkas av en speciell svinras, med svarta klövar, som kallas ”Pata Negra” på spanska. Svinet föds upp på ekollon och gräs, och ger en skinka som betalas med över 1000 kr per kilo över disk! Det skulle bli en värdig ersättare till Kalix löjrom! Tjurarna skulle vi tidvis härbärgera i den urgamla Oxhägnaden NV om Kosjärv mot Lappviken, som redan på 1700-talet nyttjades till samma ändamål! Sedan kan hembygdsföreningen arrangera Portugisisk Tjurfäktning, en human variant där tjuren inte dödas, utan endast övervinns av matadorens list! Fina villor på berg och uddar Oavsett man reser i Spanien eller Frankrike tycks rika människor föredra att bo i otillgängliga berg eller längs klippiga stränder. Där bygger de fantastiska villor fjärran från svensk arkitektur. Tänk er Hölandsberget, Middagsberget och Falkberget ”garnerat” med stora villor och dithörande slingrande bergsvägar! Så ser det ut längs hela Medelhavskusten i Spanien och Frankrike. Förmodligen skulle också de höga uddarna längs älven bära samma typ av bebyggelse. Olivträd ersätter dagens skogar Gran och tall skulle få vika undan för olivträd, pinjer och cypresser. Eftersom skogsbruket blir ett minne blott, får nu byns sågverk byggas om till en olivoljefabrik, där markägarnas skörd av oliver förädlas. Dessutom skördar man barken från Bondeborgs korkekar, och gör byn självförsörjande på korkar till vinflaskorna! Som grädde på moset bygger man också upp ett litet destilleri där man framställer Calvados från äppelodlingarna i Marieberg, och bränner Bondersby Grappa på avfallet från vinhusens jäskar! De stora olivskogarna kommer naturligtvis att ge plats för get- och fåravel med dithörande osttillverkning. All försäljning sker direkt från gårdarna. Vägarna … Alla vägar är asfalterade och jämna som salsgolv. Det är europeisk standard idag, oavsett hur små byar vägarna leder till. Delar av nuvarande Kosjärvvägen kommer att brytas upp och forslas till byns museum som ett exempel på hur hårt livet var förr! Vägen till Storholmen går längs en vacker viadukt och gamla landsvägen är en flerfilig matarled till villorna uppe i bergen. Mellan vinfälten leder smala asfalterade vägar för arbetsfordon och små ”turisttåg” dragna av traktorer. Bondersbygården blir restaurang Hembygdsföreningen och Samfällighetsföreningen bildar ett gemensamt bolag som bygger ut och driver Bondersbygårdens Restaurang. Anläggningen har ambitionen att erövra ett par Michelin-stjärnor, inte minst genom sitt genomtänkta sätt att servera mat baserad på lokala råvaror. Restaurangen har eget bageri, där bybor och turister kan köpa färskt bröd varje morgon. Alternativt avnjuta det direkt tillsammans med en kopp kaffe i kaféet! Fina hus klättrar i bergen ... Olivlundar ersätter våra skogar Lönsamma jordbruk gör ost Byns jordbruk kommer naturligtvis att genomgå stora förändringar. Arealen brukad jord kommer att minska, mjölkproduktionen får vika undan för osttillverkning, skinkproduktion och tjuravel. Självfallet inriktar man sig på att producera den dyrare formen av Camembertost, camembert au lait cru, gjord på opastöriserad komjölk. Den osten smakar himmelskt och får vår herrgårdsost att framstå som ett misstag! Allt är inte positivt! Visst känns ovanstående beskrivning som en utopi, men faktum är att många sydeuropeiska samhällen ser ut så där idag! Men Bondersbyn måste offra en del på altaret för att uppnå allt detta. Kalixälven kommer sannolikt att vara en reglerad trögflytande älv, där vattnet liknar en lervälling. Fisket består mest av vitfisk som smakar fjärran från sik, harr och lax. Jägarna kan sälja sina vapen och riva slakthuset. Kanske någon hagelbössa finner tjänst i att hålla efter kaniner och andra skadedjur. Snöskotrarna får bytas mot motorcyklar och solparasoller. Språket? Det får Oskar Rönnberg fixa. Han lär européerna kalixmålet på en kvart via internet! Text o foto: Lars-Erik Holmberg Bondersbyarn Tallbackskottarnas Ekonomiska Förening 10 år Det var en gång en by som inte hade någon skola kvar, och inte heller någon barnomsorg. Men byn hade en del barn, och ett gäng föräldrar som inte ville skjutsa sina barn så långt till dagis. Byn hade också ett gäng äldre som stöttade dessa föräldrar på sin väg mot ett eget dagis i byn. Att bilda ett Föräldrakooperativ. Jag sjunger nu själv på sista raderna i sista versen i föreningen, så jag har fått äran att skriva om vårt 10-års jubileum. Det började med en studiecirkel Det var i samband med att kommunen hade en kampanj om levande landsbygd som några föräldrar i byn fick idén att starta ett eget dagis. Vi fick med oss några till och drog igång med en studiecirkel. Året var 1996 men det tog fram till år 2000 innan kommunen gav sitt ja till oss. Då hade en del av pionjärerna hunnit växa ur behovet, men det föds ju några barn varje år i Bondersbyn med omnejd, så det hade kommit med nya föräldrar. Våren 2000 drog vi igång Året var 2000, vi fick ja på våren och skulle starta till hösten. Vilken fart det blev. Personal skulle anställas, hur många, hur mycket tid, går budgeten ihop??? Hallen är för liten!! Men vi fick god hjälp av föreningen som äger fastigheten med att bygga ut huset på Tallbacken. Så den 1: a augusti var hallen klar, vi hade anställt 1 förskollärare och 1 barnskötare och i mitten av augusti började vi skola in barnen. Sedan är resten historia. 40 barn har passerat revy på 10 år Under de tio åren har 21 familjer varit med i föreningen och 40 barn varit inskrivna på Tallbackskottarnas förskola och fritids. Det har varit 8 tillsvidare anställda och ett antal vikarier som varit sysselsatta på vårat dagis och fritids. Vi insåg ganska snabbt att det behövdes även fritids för att få behålla barnen i byn, så redan 2001 ansökte vi om att bedriva fritidsverksamhet och vi fick ja direkt. Vi har även tillstånd att bedriva Öppen förskola. Bondersbyarn En ekonomisk förening Dagiset är en ekonomisk förening med anställda pedagoger. Föräldrarna till barnen är medlemmar i föreningen och varje familj har en representant i styrelsen. I föräldrarnas uppgifter ingår att ideellt sköta alla delar i verksamheten utöver omsorgen. Eftersom behovet av barnsomsorg är en övergående period så är det en styrelse med ständig förnyelse. Två fast anställda på 14 barn I dagsläget är det en förskollärare, en barnledig fritidspedagog och en vikarierande barnskötare anställda på Tallbackskottarna med 8 barn på dagis och 6 barn på fritids. Föreningen består i dag av 8 familjer ifrån Börjelsbyn, Bondersbyn, Marieberg, Kamlunge och Morjärv. Jubileumsfest Vårt Jubileum började på dagis med en läsk skål och föreningens första ordförande hälsade alla välkomna. Efter det var programmet fritt, de nuvarande barnen på dagis stojade på som vanligt och de som vuxit ur föreningen kollade runt på sitt gamla dagis och fritids. Sedan var det dags för gruppfoto och vandring ner till bygdegården där vi åt middag. Det var en trevlig eftermiddag med många glada skratt, minnen och förhoppningar. Dagen avslutades med bullar ifrån den lokala bagerskan och Linnéa, Micke och Tindra diskuterar innehållet i en bok fiskedamm till samtliga barn. De äldsta barnen som varit inskrivna på dagis är idag 15 år och fritidsbarnen har hunnit bli 18 år. Den yngsta som nu är inskriven på dagis fyller snart 2 år och den äldsta på fritids fyller snart 10 år. Siktet inställt på 20-årsjubileum! Föreningen vill härmed passa på att Tacka alla Barn, Föräldrar och Anställda som har verkat i föreningen under alla år. Också ett stort Tack till alla Er andra som på olika sätt bidrar till föreningens bästa. Nu är det bara att se fram emot 20-års jubileum. Text: Yvonne Enström Foto: K-G Hansson Börje Ragnarsson Jenny, Unni och Kristin minns fnissande sitt gamla lekkök. Efterlysningar Ovan: Arvid och Attle verkar ha vuxit ur lekställningen, emedan Amadeus verkar intresserad. Nedan: Helena med Fia som är en viktig del i Tallkottarnas framtid I Hembygdsboken planerar vi ha ett kapitel innehållande bomärken från Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk och alla små nybyggen. Vi har samlat ihop en del, men vi vet att det finns många fler bomärken, och vi vill ha dem till boken! Skicka in bomärken till tidningens redaktion! Rita av dem och ange vem som hade bomärket. Gärna årtal! Lars-Erik Holmberg, red. ”Yamaha 9,9 hk.v-max”, utombordsmotor. Årsmodell 2004 En lite ovanlig modell som är svart med röd text. Den sågs senast sittande fastskruvad på min gummibåt som ligger vid älvstranden nere vid sågen. Vittnesuppgifter tror att den mot sin vilja tvingats in i en svart bil. Den som har uppgifter om den försvunna båtmotorn bör snarast kontakta mig. Gustaf Häggström, Bondersbyn Bondersbyarn Besöksnäringen värd att satsa på Den förstudie som undersöker förutsättningarna för utveckling av besöksnäringen Bondersbyn med omkrets är nu sin slutfas, och skall under hösten presenteras för och diskuteras med Leader Polaris för beslut om hur ett förverkligande av planerna kan ske. Projektägare för förstudien är Bondersbyns hembygdsförening, men projektet är inte snävt knutet till Bondersbyn utan inkluderar flera byar, bland dem Börjelsbyn, Kamlunge och Lappträsk. Kontakter är tagna med flera andra projekt för att i verkställandet söka samarbeten, erfarenheter och tips. Bland dessa projekt finns Luleå Tekniska Universitet och Nya Foskarstationen Östra Norrbotten, Heart of Lapland och NordanSmak Förstudien visar att det finns förutsättningar för fortsatt utveckling av natur- och kulturturismen i Bondersbyn med omgivande byar. • Det finns en enastående natur med älven i centrum. • Det finns några entusiastiska entreprenörer som kan driva verksamheter för att attrahera och betjäna besökare. • Det finns en växande marknad för turism i en fantastisk natur som vår – en blandning av vildmark och kulturbygd. Förstudien omfattar fyra delprojekt: • dels anläggning av leder för att göra naturen tillgängligare och attraktiv för fler – en infrastrukturinvestering av kommun och stat. • dels tre entreprenörsdrivna verksamheter med aktiviteter och attraktioner för besökare: Hästaktiviteter, Äventyrspark och Bondersby Center med Värdshus Tallbacken. Älven och fisket står i centrum Det är svårt att finna en bättre väg för att få igång en starkare byautveckling än en framgångsrik satsning på besöksnäringen. Det är en personalintensiv bransch, den ger underlag för många olika näringsutövare och den hjälper till att utveckla service också för byborna. Förstudien visar på en potential för besöksnäringen, som på några års sikt kan generera en affärsomsättning i bygden på över 20 Milj kr. Och det skulle ge många personer sysselsättning, så många att det motsvarar fler än 15 årssysselsatta. För att få till stånd en sådan framgångsrik besöksnäring krävs ganska stora investeringar, som förutsätter stöd från stat, landsting och kommun för att kunna genomföras. Men det finns också stora samhällsekonomiska vinster. Genom ökade skatteintäkter (i storleksordningen 5 Milj kr per år), minskad arbetslöshet och ökad inflyttning kan det bli en mycket lönsam investering. Förstudien utmynnar i förslag att de olika delprojekten blir genomförda under 2011, och att allra högst på prioritetslistan ligger anläggningen av skogs- och älvleder. Förhoppningen är sedan att förstudiens projekt skall utgöra en stimulans flera andra entreprenörer att våga satsa på turismen. Det mesta är ännu ogjort. Text: Gunnar Häggström Foto: Lars-Erik Holmberg Fyndet på bagarstuguvinden Den här hyveln hittade Li-Bengt Söderholm då han letade efter en annan hyvel i pappa Herberts stora samling. Hyveln är 175 cm lång och 10 cm bred. Den saknar handtag. Årtal, 1817, bomärke och initialer är inristade. Om ni vet vad hyveln kallats och till vad den är använd – hör av er till redaktionen. (Bengt har ännu inte hittat den hyvel han egentligen letat efter) Text: Olle Björkman Foto: Gunilla Björkman Bomärket på hyveln är Henrik Perssons från Björkvattnet. Han dog före 1883. Initialerna är okända. Hjälp oss att lösa mysteriet! Bondersbyarn Hyveln är mycket lång och har inget handtag. En fals på hyvelns undersida visar att det knappast är en vanlig planhyvel. Anders Björkmans ”memoarer” Del III Här kommer tredje och sista delen av Anders Björkmans memoarer Vi hade i vårt hem tillräckligt att äta, eftersom vi hade gott om kött och mejeriprodukter. Med bröd var det fattigt, speciellt de år frosten kom tidigt och frös bort kornet. En sak jag minns hemifrån och det arbete flickorna utförde var deras brist på upplärning, eftersom de inte hade någon mor, som kunde instruera dem. De fick göra så gott de kunde. Som nämnts tidigare var jag den yngste pojken och därför förmodligen litet bortskämd. När det gällde att lära sig att läsa och skriva, vilket vi måste göra hemma, var jag ett riktigt problem. Eftersom jag inte hade något som sporrade mig att studera, gjorde jag följaktligen långsamma framsteg. Jag måste ha varit tolv eller tretton år, då jag ändrades helt och blev mycket intresserad av att läsa böcker, mest historia. Jag hade tillgång till böcker från lärare, som bodde hos oss. Senare hade vi ett länsbibliotek, där jag kom åt böcker. Så vitt jag kan minnas, så var min kamrat P. A. Lindberg och jag de första i vårt grannskap, som prenumererade på en tidning. Vi fick litet nålpengar genom att fånga timmer och rulla ner strandat timmer i älven. Också att samla bark till garverierna gav oss litet pengar. Jag arbetade hemma till dess att jag var tjugo och ett halvt år, men jag kan inte minnas, att jag någonsin fick pengar av far, utom det att jag hade tillfälle att då och då tjäna litet vid sidan om, vilket var seden på den tiden. Det var vi två pojkar hemma, min bror var fem år äldre än jag. Så det ålåg honom att utföra det kraftansträngande arbetet. Jag körde mest hemmanets enda häst och skötte honom. Jag gynnades högre än min bror mer än jag förtjänade, särskilt efter det vi fått en styvmor, eftersom hon gynnade mig. En orsak var att han hade vanan att glömma att komma hem i tid, då han varit borta någonstans, en annan vana var att han tog sig för att supa då och då, när han var i sällskap. När han var omkring tjugofyra år gammal, ”blev han omvänd”, som man sade och bröt alla dåliga vanor. Då jag var yngre och mindre duglig, gav det mig chansen att köra lass med mesta- dels livsmedel uppåt landet och på andra turer. Det tycktes som om far hade en obetingad tro på mig, vartän han önskade att skicka mig. Jag minns inte att jag blev förebrådd av min far för något jag företog mig medan jag var hemifrån. (Jag kommer dock ihåg, att han många gånger sade ”Släng den där boken och gör något!”). Han skickade mig en gång ut i samhället för att sälja litet potatis, morötter och liknande, och han sade ”Låt inte de där Anders Björkman med frun Maria Söderholm karlarna intala dig till att låta dem få det med en gång.” Nåja, det gjorde jag inte, fast jag hade gott om tillfällen. När jag berättade det för honom, skrockade han av förtjusning. Jag hade en gång tillfälle att köra ett lass från Finland åt en av våra grannar, även en sjuttio-miles-tur till ett annat ställe. Det kan tyckas obetydligt att skriva om det, men det var det inte, då jag var ung pojke. Jag finner också i mina anteckningar i en bok jag hade på den tiden, att jag var betrodd att sälja spannmål på marknader flera gånger rätt långt hemifrån. Som sagts tidigare var jag överdrivet gynnad framför min äldre bror, över vilket han ibland klagade. Tiden kom, då vi bröder måste bestämma oss för vad vi skulle göra för att försörja oss. Vi trodde inte, att hemmanet var stort nog för oss båda. Då ju bror arbetat så länge hemma, beslutade vi att jag skulle ge mig iväg. Då man på den tiden hade ett riktigt dille för Amerika, greps jag av feber att resa. Far, som var så förtjust i mig, tyckte inte alls om förslaget, men efter att vi talat igenom det, gick han slutligen med på att jag reste. Jag var också glad över att min bror fick hand om skötseln av hemmanet, som han så länge och troget arbetat på. Far lät honom ta över gården strax efter det jag rest, då han gifte sig. Nu var det frågan om att få tag i pengar till ”turen”. Jag hade ett litet arv från morfar och även från mor, vilket innehölls av far, förmodligen $75. Han gav mig det, och sedan lånade bror upp resten och lånade det till mig. Jag hade i allt mindre än $100. Jag lyckades så väl, att jag kunde skicka tillbaka en del till bror, då jag kommit hit till landet. Två av mina kamrater, P. A. Lindberg och Oscar Söderholm och jag var med i sällskapet. Vi lämnade Nederkalix Bondersbyn den 30. maj, 1882, och anlände till Clinton, Iowa, den 30. juni, 1882. Också ett gott ord om min styvmor. Hon var alltid god mot mig, såväl som min bror och systrar, men det tycks som om varhelst det fanns undfägnad, glömdes jag aldrig. Det får därmed inte förstås att jag var en ”morsgris”. Tvärtom, jag hade mina tokiga idéer och tyckte om att springa omkring i grannskapet på kvällarna såsom seden var. Mina systrar var av en mera nykter läggning och varnade mig naturligtvis för mina odygder. Dessutom kanske jag inte märkte mina brister så mycket som jag borde ha gjort. Då jag var i landet 1912, fick jag höra att min bror var en aktad medborgare och tog del i samhällets skötsel och hade valts till ett mindre förtroendeuppdrag i länet. Epilog: Vid besöket 1912 yttrade Anders och senare även i ett brev till min farfar: - ”om jag stannat i Sverige och jobbat lika hårt, så tror jag att jag haft det lika bra”! Olle Björkman Senaste nytt om Hembygdsboken Produktionen av hembygdsboken har försenats på grund av svårigheter att få fram grundläggande manus. Nu är de största svårigheterna övervunna och arbetet kommer att intensifieras under senhösten, med mål att vara klart till våren En slutlig produktionsgrupp bestående av Sten Rönnberg, K-G Hansson, Börje Ragnarsson, Olle Björkman och undertecknad samlades i början av september för att dra upp ritlinjerna för det fortsatta arbetet. Av bokens beräknade 25 kapitel ( 200 si- dor), ligger över hälften klara i montage och resterande del kräver arbete med såväl skrivande som montering. Detta arbete har nu fördelats inom gruppen. Gruppens mål är att under slutet av april 2011 kunna presentera ett färdigt manus för Hembygdsföreningens styrelse, som sedan får fatta beslut om tryckning och upplagans storlek. Lars-Erik Holmberg Bondersbyarn Halstrad sik till Kalixälvens ära! Lördagen den 21 augusti firades Nationalälvarnas Dag med många aktiviteter längs Kalixälven. I Bondersbyn inleddes firandet med halstrad sik i Bondersbygården. Senare på kvällen fortsatte firandet på Holmen och uppe vid notstället i Bondeborg Över hundra personer besökte totalt byns firande av Nationalälvens Dag. Ett femtiotal gäster åt halstrad sik i Bondersbygården. Siken hade levererats och skänkts av byns notfiskare i Bondeborg. Senare på kvällen bjöds på kaffe och sik på Holmen och vid notstället i Bondeborg. En av byns döttrar, Matilda Holmqvist, är duktig fotograf. Hon besökte notstället i Bondeborg och förevigade den stämningsfulla kvällen i dessa bilder. Text: Lars-Erik Holmberg Foto: Matilda Holmqvist Bondersby Café Hembygdsföreningen i Bondersbyn har under sommaren och hösten bedrivit café i hembygdsgården. Ingela Svanberg har ansvarat för verksamheten. - Det har varit en rolig uppgift, säger Ingela, som själv har bakat allt fika, smörgåsar och pajer som har funnits på menyn. Caféet som startade midsommarveckan och fortfarande öppet i slutet av augusti, är ett uppskattat inslag i byn. Många bybor har avnjutit en kaffe och fika i sommarvädret. Sommarcaféet har också lockat passerande turister att stanna till i byn för att låta sig väl smaka. Det pågående järnvägsarbetet i området har lett till att en hel del ” rallare” har tagit sitt för- eller eftermiddagskaffe tillsammans på caféet. Sammanfattningsvis så säger alla som varit på caféet att det är JÄTTEGOTT FIKA! Text o foto: Yvonne Enström 10 Bondersbyarn Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: www.bondersbyn.se. Annicas höstkryss nr 37 Arne Karlsson, Kalix och Margareta Eriksson, Luleå har skickat in rätta lösningar på kryss nr 36. Med den oinskränkta makt som tillkommer Bondersbyarns redaktion utser vi Margareta till vinnare av vår blomstercheck. Vi undrar om vårt kryss är för svårt, eftersom så få anmäler att de klarat krysset. Redaktionen föreslår att ni struntar i kryssen i de stora dagstidningarna och den kolorerade veckopressen! Prioritera Bondersbyarns kryss och visa vad ni kan! Adressen är: Lars-Erik Holmberg, Forshaga 97, 95292 Kalix e-post: [email protected] Bondersbyarn 11 Lördag Lördag Fredag Lördag Arrangemang i byarna Språklådan Bondersbygården Goddagens kära läsare. Får jag äran att annonsera att nu kan alla lära sig världens vackraste språk med hjälp av en dator med högtalare. Vi jobbar just nu med att marknadsföra Kalixmålet världen över, utbildar 17 miljoner eller så ungefär kineser, indier, afrikaner, sydamerikaner m.fl. i detta framtidsspråk, som givetvis kommer att bli större än både mandarin och engelska (såklart). Om ni vill ligga steget före kineserna och afrikanerna är det bäst ni går in på: www.thekalixlanguage.org och snabbt går igenom de första lektionerna, det är ju lite lättare för oss här i byn som t.o.m. har det som modersmål! Än Ipigålåskar bordi Båndersböyn 2 okt 13 nov 26 nov 11 dec kl 18.00 kl 18.00 kl 19.00 kl 16.00 Fara-å-äta, förh.anmälan Höstsoppa, förh.anmälan Allsång med Dal-Ove Julfest, förh.anmälan Folkfest och regn när lösöret från Dåvi auktionerandes ut På lördag den 21 augusti 2010 öppnades auktion av lösöret från flera hundra års samlande på den gamla bondgården Dåvi med visning klockan 11.00. Då fanns redan flera hundra personer där som parkerat på vägkanten på en sträcka av över en kilometer. Här fanns stolar, soffor, mattor, bord, armaturer, tavlor, skåp, redskap för alla möjliga göromål i huset och i jordbruket. Här fanns kördon, båt, skidor och annat man behövde för förflytta sig. Myllret av de ungefär 300 människorna hade trevligt då man möttes på denna plats som under århundraden varit en central plats i Kalix kommun. Här ropades många rariteter in. Ett skåp från slutet på 1700-talet gick för 20.000 kr. Säkert tyckte många som ropade in byttor, mjölkstävor, bilor, pallar, bord, porslin, bilor och annat smått och gott att de gjorde en bra affär. Det fanns mycket prylar för alla smakriktningar. Det var mulet med uppehåll ända fram till två-tiden på eftermiddagen, då regnet började lätt först och fortsatte ökande sedan hela tiden fram till femtiden på eftermiddagen. Regnet gjorde att folket började trappa av och strax efter kl. 3 avbröt man auktionen. Men då hade man också lyckats sälja nästan allt. Folkfesten fick ett blött slut. Text: Sten Rönnberg Foto: Sten Rönnberg och L-E Holmberg Anfadern David Davidssons bomärke från 1751 Kunde Du detta? Nej, det var inte ett vandringspris eller en hembränningsapparat! Det är en SAMOVAR! Ursprungligen koleldade kärl som man bryggde te i. Modernare varianter är elektrifierade, precis som den här. Den uppfanns ursprungligen i Centralasien och relativt vanlig i våra östliga grannländer Det vackra 1700-talsskåpet Matsalsmöbeln var tillverkad i Morjärv på 1920-talet .. och vad är detta? Åke Hellström i Bjumisträsk har stött på ett gammalt redskap som han vill veta mer om. Redskapet är 28 cm långt och 4 cm brett. Tillverkat av ek och försett med en massa hål som är förstärkta med koppar.. Du som vet, skriv till Bondersbyarns redaktion och berätta! Red.
© Copyright 2024