Nummer 50 December 2013
En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 50 Dec 2013 Trettonde årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Ledare Nytt från BHF Smått och gott Krönikan Barndomsjular Julfunderingar Kulturell afton Gethuset invigt Julfesten Nytt från Börjelsbyn Lappträsk i mitt hjärta Nytt från Kamlunge Limericktävlingen. Nikkaluoktasoppan Valrossjägaren, del 2 Jul- och vinterkrysset Kalender Jubileum!!! En jul för länge sen Krysslösning 49 Omslagsbild: Börjelsbyns Lucia: Linnea Andersson med tärnorna Hanna och Elin Andersson Foto: P.A. Andersson 2 2 3 3 4 4 5 5 6 7 8 8 9 9 10 11 12 12 12 12 God Jul och Gott Nytt År !! Vi firar också att detta är den 50:e Bondersbyarn som givits ut i obruten serie sedan 2001. Redaktionen Bondersbyns Hembygdsförening Styrelse: Ordförande Linda Roos Sekreterare Ingela Svanberg Kassör Ruben Gustafsson Ledamot Tommy Nilsson Ledamot Annika Gustafsson Suppleant Emma AlamäkiHuhta Suppleant Torbjörn Pettersson Uthyrning av Bondersbygården: Annika Gustafsson 27092 Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg 27010 [email protected] Redaktörer: Olle Björkman 27005 [email protected] Karl-Gunnar Hansson 27024 [email protected] 27046 Ingrid Ragnarsdotter [email protected] 27092 Annika Gustafsson Yvonne Enström 27137 [email protected] Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031 [email protected] P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872 [email protected] Ann-Mari Andersson, 63030 St.Lappträsk [email protected] Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg 27045 [email protected] Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, 95292 Kalix [email protected] 27010 Medlemsavgifter 2014 Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften. Enskild medlem bybo 100 kr boende utanför byn 225 kr Familj bybor 150 kr boende utanför byn 275 kr Högre kostnad för boende utanför byn beror på att tidningen skickas per post. Plusgiro: 654154-4 Tidningen utkommer fyra gånger i år: Febr,/Mars, April/Maj, Aug./September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot material från läsekretsen. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga 300 ex. 2 Bondersbyarn Mer skyltar i byn?! Ann-Mari Andersson kal�lade tidigare i höst till möte i Morjärv, med anledning av Nationlälvleden. Leden som sträcker sig mellan Gamla Landsvägen och Morjärv. Närvarande var Ann-Mari, en representant från turistbyrån i Kalix, Morjärvs hembygdsförening samt Ruben och jag. Kamlungarna hade fullt upp med älgjakt vid detta möte. Anledningen till mötet var för att höra om de berörda byarna kan tänka sig att hjälpa till med en viss ”uppfräschning” av leden. Och anledningen till denna önskan; turistbyrån har haft en del förfrågningar under sommaren om leden av vandrare och cyklister. Det som skulle behövas är skyltar, dels en tydlig skylt vid postlådorna på Gamla Landsvägen som visar var leden startar/ slutar, skyltar efter hela sträckan som visar att man är på rätt väg, men kanske också skyltar som indikerar där det finns en fin utsiktsplats eller någon annan attraktion. På sträckan mellan Bondersbyn och St Lappträsk vägskälet är skyltningen bra, men det kanske går att göra ännu bättre? T ex är, enligt information, Tjyråtbackens skylt felstavat. Det står i dagsläget Tjiråt- backen. Ett annat förslag var att göra rastplatser längs vägen. I förlängningen kan man kanske tänka sig att sätta upp enklare vindskydd för de som vill ta sig en vandring hela vägen till Morjärv, med övernattning ute i naturen. Och i en ytterligare förlängning kanske små övernattningsstugor? Det finns oändliga möjligheter, bara att börja spåna här under vintern. Linda Roos Ordf. Nytt från BHF Nu har snickarmästaren Kjell Rönnbäck satt upp det begagnade köket som Hembygdsföreningen beslutat installera på Bondersbygårdens bottenvåning. Ruben Gustafsson och Gustaf Häggström assisterade under monteringen. Åtgärden är ett led i arbetet med att minsFr,v. Ruben Gustafsson (kassör och hantlangare), Kjell Rönnbäck (snickarmästare) Text o foto: Annica Gustafsson ka energikostnaderna i Bondersbygården. Genom att bygga ett kök på nedre våningen kan man kallställa övre våningen på vintern. Dessutom underlättar ombyggnaden genom att man slipper bära kärl och mat i trappor under olika arrangemang. Betalning av medlemsavgift Kassören som vill ”få ordning på torpet” meddelar att avgiften till Hembygdsföreningen skall betalas in under januari 2014. Betala på plusgiro: 654154-4 och ange tydligt: Avgift för 2014 samt namn och e-postadress. Smått o gott Rondellhundens gåta löst Under hösten har gåtan kring Bondersbyns Rondellhund fått sin lösning. Hundens ”husse” har stigit fram. Det är Börje Berlin som designat och svetsat ihop rondellhunden. Heder åt ett sådant initiativ!! Konstverket har nu placerats hos en ”fodervärd” under vintern, för att kunna ställas ut nyklippt(?) och fin till våren! Redaktören diskrimineras politiskt! I förra numret kunde jag berätta att jag utsatts för ”sexpress” via internet. Denna verksamhet har upphört, men ersatts av en betydligt grövre form av trakasseri - politisk förföljelse!! Härom dagen tillfrågades jag om att solosjunga psalmen Stilla Natt vid Hembygdsföreningens julfest. Jag var inte negativ till att sjunga, utan ville bara justera repertuaren, och istället sjunga: Internationalen eller Arbetets söner! Jag avfördes direkt från artistlistan med löftet att jag aldrig skulle få sjunga dessa sånger i Hembygdsgården! Som tröst publicerar jag skulpturen: Arbetets ära av Axel Ebbe som får stå på ett torg i Malmö! Fångstrapport från Kamlunge Om Bondersbyn har en (1) rondellhund, så har Kamlunge två (2) nettingar!! Från vanligtvis väl underrättad källa har Bondersbyarn erfarit att nettingfisket i Kamlunge givit denna fångst. Vi avser att omedelbart föra denna information vidare! Nedan en bild på halva fångsten! Herbert har toppat formen! I en tidning som skall berätta det väsentligaste, kan man inte undgå att informera om Herbert Häggströms ”toppning” under hösten! Först deltog han i en knivmakartävling i Luleå och fick mycket goda vitsord för sina knivar. Naturligtvis innebärande att de stigit kraftigt i pris! Sedan deltog han i en pimpeltävling i Strömsund, där han med en tredje plats ”tvålade till” finnar och kanske främst en del ”Lappträskare”! Vad härefter skall ske, vet ingen, men vi återkommer om det i senare nummer! Inbrott i Marieberg Vi rapporterade senast om ett inbrott i Brattlandet, nu tycks ett inbrott även ha inträffat i Marieberg hos Hembygdsföreningens sekreterare. Jag antar att tjuven/tjuvarna inte var intresserade av Hembygdsföreningens arkiv eller arbetets ideal, utan bara var ynkliga småtjuvar! Längtar efter getost, ty laken är slut! Jag måste ta tillfället i akt att påminna/ uppmana byns nya Getfarmare att namnge en ost efter:Potasvirja! Det bör vara en stark, men lättäten ost som passar mc-förare alla kategorier! Jag har nu spritt Potasvirjas namn över hela Europa, så marknadsföringen har redan startat! Och det gör inget om osten framkallar ”gaser”, ty det märks inte när man kör! Jag har under förvintern försökt fånga lake till en traditionsenlig lakasoppa. Måste dock meddela att min fångst endast ligger i paritet med Kamlunges nettingfiskare! En enda ynklig lake på en hel vecka, vart är världen (laken) på väg! Krönikan Årets sista krönikör är Martin Häggström från Rönnbacken. Han hoppas att vi betraktar honom som en riktig Bondersbyare, trots att han ”sviker” på vintrarna. Naturligtvis gör vi det, han får ju skriva i Bondersbyar´n!! Från en flyttmänniskas perspektiv Snö och kyla lär ha kommit till Norrbotten. Kvar över vintern, likt lavskrikor och talgoxar, stannar ett härdigt släkte av Bondersbyare, Mariebergare, Stor-Lappträskare och grannbyare. Många av dem njuter av årstidernas växlingar och trivs bland is och snö. Tillvaron under den mörkaste tiden lyser man upp med midvinterblot, julglögg och nyårsfirande. Men likt änder och svalor uthärdar vissa andra inte vinterklimatet utan drar söderut. Jag hör till dem och redan under min uppväxt i Rönnbacken avskydde jag vintern. Kanske ett fel i min genuppsättning? Sommartid trivs jag däremot utmärkt, och bor numera i byn under mer än en tredjedel av året. Förutom fin natur finns härliga människor som bryr sig om byns framtid. Ett minne från i somras är två på kalixmål rappande artister, vilket tyder på vilja att bevara gammal kultur och att samtidigt vara öppen för nya influenser. Trots min ambivalenta vistelse i Bondersbyn hoppas jag att ni stann-människor ändå vill räkna mig som en riktig Bondersbyare. Jag stannar längre än exempelvis backsvalorna i Sötberget, och dom är ju en stolthet för byn. När vädret i höstas började antyda is och snö drog jag söderut till Norrköping, där jag har bott större delen av mitt vuxna liv. Men vintern är ingen höjdare här heller, så jag tror att när ni läser det här har jag följt svalornas exempel och dragit mot varmare trakter. Kanske blir det till södra halvklotet, så att jag får uppleva midsommar istället för midvinter. Ha nu en riktigt bra jul, Martin Häggström Krönikören njuter av livet ... Bondersbyarn 3 Barndomsjular Gunnar Pettersson försöker erinra sig hur man firade julen när han var barn ... Hur firade vi julen för 60-70 år sedan, Skilde sig firandet från våra dagars? Ja, i många väsentliga stycken. En första väsentlig skillnad, om man bodde på en bondgård, var ju att djuren skulle ha sin skötsel oavsett det var helg eller söcken. Kor skulle mjölkas och utfordras, hästarna skulle skötas, liksom grisar och smådjur. Det betydde att något egentligt firande inte kunde börja förrän på kvällskvisten på julaftonen. Dessutom tror jag att de flesta nog ville markera helgen genom att ge djuren en extra god skötsel. Det fanns en känsla för vad djuren betydde för gården ekonomi och för att ha god mat på bordet. Många hade en gris som slaktades en tid före jul och skinka, sid- och bogfläsk var ett viktigt inslag i julmaten. Men ack vad den tidens grisar var feta! Skinkan innehöll säkert tre fjärdedelar fett i ett tjockt lager på yttersidan. Våra dagars slanka, köttiga grisar fanns inte då. Man åt kanske också köttbullar, syltor, någon spädkalv hade kanske slaktats. Men min mors ljuvliga pressylta har jag inte fått smaka sedan kanske 50 år men smakminnet finns kvar. All slakt gjordes hemma. Efterrätt kunde förkomma, mannagrynspudding, vattlingon och så småningom ris à la Malta. Julgranen tändes (med levande ljus, för- ”På den tiden trodde man på mig!” stås) och de fåtaliga julklapparna delades ut. Där är nog största skillnaden mellan då och nu. Oppi Dåvi fick vi högst en eller två julklappar var, ofta kläder eller nån stickad tröja eller strumpor (som kliade förfärligt på benen). Någon sagobok kunde förkomma. Det var jultomten som delade ut dem – så länge vi trodde på tomten. Man häpnar inför skillnaden mellan dåtidens fåtaliga julklappar och våra barnbarns julklappshögar och nog tror jag vi var gladare och tacksammare för vad vi fick än vad våra barnbarn är i dag. Några religiösa inslag i julaftonsfirandet minns jag inte, möjligen lyssnade man till julbön på radion. Juldagen var däremot starkt religiöst präglad. Dans eller bio fick inte förekomma och man skulle helst inte ”gå till byss”. Men ändå förekom att vi ungar gav oss ut för att kolla vad grannungarna hade fått i julklapp, man kunde ju inte tjudra oss. Julfunderingar När nu hösten har lagt sig till ro och dragit över sig sina mjuka snötäcken, så naturen kan sova i sitt lugna bo och det inte längre för oss, är så mörkt ”som i säcken.” Men den kommer ju; den ljusa advents och julhögtiden med belysta trädgårdar och husens upplysta fönster vilket har blivit en tradition nuförtiden och hjälper oss att så småningom komma in i julfirandets mönster Julen som är den speciella helgen för djupa minnen av glädje och sorg. Ofta var det bön i bönhuset och åtminstone våra föräldrar gick dit. Att vi for till julottan minns jag inte, kanske gjorde vi det nån gång. Några större julkalas förekom knappast, däremot kunde man ha en eller annan enklare kaffebjudning för grannar eller släkt. Massor av småkakor bakades till jul. Annandagen hade en helt annan stämning, då var dans och alla möjliga syndigheter tillåtna, låt vara att synden i Bondersbyn med omnejd var av mycket harmlöst slag. Möjligen hade de äldre ungdomarna någon halvliter som man avnjöt under en hel del larm och stoj. Om man var under 25 år – motboksåldern – fick man be någon som hade kvar sin ranson att få utnyttja denna. Märkligt: Vi hade två myndighetsåldrar, 21 år för rösträtt i allmänna val och myndighet men 25 år för att få köpa brännvin! 1939 –jag fyllde åtta år då – inträdde en radikal förändring i byn i och med Andra Världskrigets utbrott. I september anföll Hitler Polen och i november invaderade Stalin Finland. Tusentals värnpliktiga inkallades och förlades ”någonstans i Sverige”, främst i Kalix och Torne älvdalar. Det förelåg ju en uppenbar risk att Sverige skulle angripas. Varenda bagarstuga och varenda överflödigt rum blev förläggning för frusna inkallade sörlänningar, som frös och vantrivdes i ”lapphelvetet”. Krigsvintrarna var extremt kalla. Men både barn och vuxna tog ju intryck. Militärerna kom med nya vanor och nya intryck och satte prägel på en ganska stillastående bygd. Vid den här tiden kom också radio, elektricitet, vatten och avlopp. Vi levde helt enkelt i en större värld. Många av soldaterna blev våra goda vänner och några blev helt enkelt kvar när beredskapen upphörde. Ransoneringar infördes på det mesta och det som mest saknades var nog kaffe och tobak. Ganska snart kom försvararbeten igång, man byggde fort runt om i bygden och det skapades arbetstillfällen för både bygden egna och för utsocknes folk. Förtjänsten var god. Jobbarna bodde överallt, man hyrde till och med vår lekstuga ett tag. Text: Gunnar Pettersson Synd att affärernas julpynt läggs fram redan i oktober, Och alltför tidigt också andra traditioner kan upplevas. Kanske när julen då är här, allting redan är upplevt i december En längtan är julkonserten i Kalix kyrka nära jul, med de välsjungande körerna och gästartister som Janne Schaffer med flera. Den konserten är så välbesökt, så det känns som att alla är här. Man sitter och låter sig fångas av julstämningen och den Njutbara julmusiken. Vi åker hem uppfyllda av julens mystik. En God Jul till er alla Gertrud Ek 4 Bondersbyarn En liten limerick utom tävlan: Det satt en törstig gubbe på KarlFredriksudden och undrade om han tålde nubben Svepte ändock hela supen, men fick den ”snett” i strupen Jäklar, som att förlora i ”sudden”! Lars-Erik Holmberg Kulturell afton En kväll i oktober var det dags för kulturell afton. Förra årets premiär var en succé. Då serverades thaimat som Porn (Johan Söderholms fru) hade komponerat. Hembygdsföreningen har en önskan om att våra bybor som anknyter till andra länder och kulturer vill presentera någon speciell rätt från just sitt land. Detta år fick vi inblick i den Polska mattraditionen. Marianna Hansson i Marieberg tog sig an uppgiften med stor frenesi. Supa Jesien En typisk polsk gryta som innehåller vitkål, morötter, palsternacka, potatis, gul lök, rökt fläsk och kryddiga polska korvar, samt salt och peppar. Polska korvar är sällsynta i Kalix Dessa korvar var tyvärr inte möjliga att hitta i Kalix, så det fick duga med svensk korv. En stor gryta kläs invändigt med hela kålblad och sedan varvar man de övriga ingredienserna för att slutligen ”stänga” grytan med vitkålblad på toppen. Drozdzomka till efterrätt Tre sådana grytor tillagades och stod sedan på spisen i några timmar och mustade till sig. Yvonne Enström kom till god hjälp vid beredningen, mycket uppskattat. Efteråt blev det kaffe med polsk kaka i långpanna: Drozdzomka. Ett plommon i varje bit höjde smaken. Drygt 50 personer hade en trevlig afton. Tack Marianna för den goda maten från oss som blev mätta! Ovan: Marianna serverar Supa Jesien till Rolf Lindgren och Lars Häggström T.v: Alla avundas Karl-Gunnar som får äta sådan mat varje dag! Bordsdamerna Inga Pettersson och Gunborg Pettersson inte minst! Text: Annica Gustafsson Foto: Yvonne Enström Gethuset invigt!! Efter sju sorger och åtta bedrövelser har nu byns nya getter fått tak över huvudet! Men innan de släpptes in skulle det firas med en hejdundrade fest! Inte minst därför att den blivande ”Mejerskan” fyllde 50 år!! Praktiskt taget hela byn var på fötter för att visa sitt stöd till de nya getfarmarna Jaana och Knut. De bjöd på ”Dipp o Dopp”, grillade smörgåsar och inte minst på ett strålande humör. Jaana fyllde ”myndig” Förutom att alla firade getprojektets positiva utveckling, så fyllde ju också Jaana 50 år. Som sig bör reste sig byns ”starke man”, Kalle Söderholm och påbjöd sång till jubilarens ära. Gratulationssången ekade mäktigt i den nybyggda lokalen. Knut gav en kort orientering Gästerna fick också veta att huset var byggt av enbart naturligt mtrl. för att det skulle kunna ”andas” och ge getterna bästa möjliga miljö. Till en början balkas utrymmet av, men efterhand getflocken växer kommer hela ytan att utnyttjas. Text o foto: Lars-Erik Holmberg Byborna manifesterade sitt stöd för de nya getfarmarna genom att delta i invigningen av det nya ”gethuset” Dagen till ära åkte ”chefsredaktören” på en riktig kram från Jaana! Bondersbyarn 5 Kassör Ruben ”håvar in” Som kvällens ”cremonimästare” hälsar Annica gästerna välkomna och presenterar menyn Julfesten i Bondersbyn Traditionsenligt festades Julen in under gemytliga former i Bondersbyns Hembygdsgård Förväntansfulla gäster ända från Sjulsmark och Kalix Hungriga gäster kring ”tillbehörsbordets” frestelser Och i den gamla skoltrappan samlades både gamla o unga 6 Bondersbyarn Bondersbygårdens stora ”festsal fylldes nästan till bredden av glada och stojande gäster när årets julfest gick av stapeln. Menyn inleddes med en frestande jultallrik, som sedan kunde kompletteras helt individuellt från ”tillbehörsbordet” . Därefter äkta ”tomtegröt” vilken i smyg intogs med ”smörbrunn” av de mest traditionsbundna. Sist men inte minst kaffe med en pepparkaka som skulle säkerställa friden! Osannolikt lotteri! Kvällens lotteri fick en osannolik utveckling. Egentligen den också enligt traditionen. Herbert och Ragnhild Häggström kapade åt sig fyra vinster, trots att lotteriföreståndaren Annica försökte genomföra dragningen med hjälp av festens unga som Notarius Publicus! Tack alla för en glad o trevlig afton! Text: Lars-Erik Holmberg Foto:Yvonne Enström och L-E Holmberg De yngre gästerna har en förmåga att vara föväntansfulla!! Annica lät den kommande generationen sköta lotteridragningen Herbert ”håvade” som vanligt in de flesta lotteripriserna! Klåddabak Det bakades klådda hos Gun Johansson inför auktionen i Bönhuset. Det var flitiga klåddabagare runt bakbordet, och den som hade det hetast var nog Leif Andersson, som skötte om att grädda klåddorna. Ovan: Helena Lax, Lena Andersson, ViviAnn Andersson kavlar ut ... T.v: Leif Andersson gräddar .... Gun Johansson tar hand om den färdiga klåddan Auktion i Börjelsbyn Årets Auktion var i år lördagen den 23 november. Många trogna besökare hade kommit för att låta sig smaka på gott fika och ha trevligt tillsammans. Auktionist var Sten Dahlström, många gåvor hade skänkts av byborna. Börjelsbyn Julgransuppsättning Förutom klåddor och auktion, hör ju också en gran julen till i Börjelsbyn. Här några bilder från den traditionsenliga resningen av granen. Text o foto: P.A. Andersson Ovan: Jan-Erik Lundbäck putsar till roten med motorsågen Nedan: Leif Andersson, Richard Lundbäck monterar toppstjärnan. Ovan: Sten Dahlström och Gun Johansson. Nedan: Olle och Michael hörde till dom yngre besökarna. Bondersbyarn 7 Stora Lappträsk i mitt hjärta Innan jag flyttade till Kalix hösten 2011 för att arbeta på Barn-och Ungdomsmottagningen hade jag aldrig hört talas om Stora Lappträsk, trots att jag är född och uppvuxen i Boden. Nu bor jag sedan några månader tillbaka i bagarstugan hos Ann-Marie Andersson och byn med dess omgivningar har fått en stor plats i mitt hjärta. Hur kom jag hit? Jag lärde känna Ann-Maries svärson Per på jobbet och när han och hans familj skulle flytta söderut, så började vi skämta om att jag skulle flytta till den bagarstuga där de hade bott. Skämtet blev snabbt allvar, jag sa upp min lägenhet och så gick flyttlasset i slutet på augusti. Eller flyttlasset, det blev några lass fram och tillbaka innan alla möbler och kartonger var på plats. Jag hade som tur var bärhjälp av tre starka karlar så mitt bidrag blev mest att styra och dirigera samt kånka på några kartonger. Jag har alltid bott i städer, först i Boden och sedan i Umeå i 33 år. Livet på landet är därför nytt för mig och jag kan känna mig oerfaren och tafatt ibland, trots att jag har 55 år på nacken. Nu har jag ju det väldigt bekvämt som hyresgäst hos Ann-Marie, och egentligen kanske inte skillnaden är så gigantiskt stor jämfört med att bo i stan. Största skillJulgrans uppsättningen i år blev en lättsam hisoria. Berit Bäckström har lånat ut sin levande gran. Så vi rekvirerade Enströms Åkeri från Marieberg att lyfta upp ett fäste så vi kan fira upp och ned belysningen när det behövs. Det är dessutom bland dom finaste granarna vi haft GOD JUL 8 Bondersbyarn naden är måhända tystnaden, och numer även mörkret, som omger mig, och som gör att jag kan se stjärnorna på ett helt annat sätt än i stan. Jag ser förstås också många fler djur, både tama och vilda. Kor och får, stora skogsfåglar, talgoxar och domherrar, älgar, ekorrar och hackspettar. En annan skillnad är att det gäller att planera mer, det går inte att springa ner på Coop när man har glömt att handla något och det blir långt färre hämtpizzor. Bilen har förstås fått en mycket större betydelse i mitt liv och det är en ny och lite spännande upplevelse att köra på vägar som inte alltid är plogade. Kamlunge Nya ljud ger också nya upplevelser. En kväll i november hörde jag ett märkligt, vinande ljud som jag först inte blev klok på. Sedan gick jag ut och gick, ställde mig nere på bryggan, såg på fullmånen bakom mörka moln och så lyssnade jag. Insåg att det var isen som höll på att lägga sig och som ”sjöng”. Det knakade lite, bubblade lite och så detta vinande ljud. När jag gick in kände jag mig rik och lyckligt lottad som får bo så här nära både skog och vatten. Jag har numer svårt att tänka mig att bo någonstans där jag inte varje dag åtminstone kan se vatten. Kanske beror det på uppväxten nära Luleå älv? Förutom närheten till sjön så tycker jag även att vägen till och från jobbet ger tillvaron ett extra lyft just på grund av att man varje dag kan iaktta Kalixälvens alla skiftningar. Några kvällar i oktober har sträckan genom Bondersbyn varit osannolikt vacker, nästan så att det varit trafikfarligt! Kanske blir man less efter att hundratals gånger ha kört sträckan fram och tillbaka? Men än så länge känns det inte så utan jag ser faktiskt framemot att imorgon återigen få sätta mig i bilen och köra mina 2,5 mil in till Kalix. Ingrid Eriksson Julfesten i Kamlunge gick av stapeln den 30/11 i Bygdegården. Vi var väl ca 25 personer som fick smaka av det goda julbordet. Limericktävlingen Vår lilla Limericktävling har samlat fyra deltagare och nio limerickar. Vi har beslutat att Bondersbyarns läsare skall få rösta fram den bästa limericken. Skicka in Din röst via brev eller e-post till redationen under adress: Lars-Erik Holmberg, Forshaga 97, 95292 Kalix, eller e-post: [email protected] I nästa nummer presenterar vi resultatet av omröstningen och förhoppningsvis priser till både författare och en lyckligt lottad läsare!! Nr:1 Det kom några getter till Bonders, men få husrum i byn blev en pärs. ”För tänk om nån sket, då luktar det get”, sa värden – ”nä, dra ni åt fanders”! Nr: 2 Man jagade älg uppi Bonders by och sköt flera styck i tätan sly. Men när de skull slakta det framstod som fakta att en älg hade skor och sulky. Nr: 3 Notfiskelaget i Bondeborg sålde sin sik uppå Kalix torg. En kund sa - "VET HUT, det är något lurt, för jag fick ju en mört i min korg”. Nr: 4 En vacker dam från Bondersbyn med rosor och fräknar i hyn Mötte en dag en astronaut han bjöd na´på läcker mat Sen försvann båda högt upp i skyn Nr: 5 En gammal man i Lappträsk köpte en bubblande läsk Han blev lika glad som man blir av choklad För flaskan var laddad med mäsk Nr: 6 En resgalen man från Bondeborg packade noga sin picknickkorg Körde genom länder på sin hoj Hade visst väldigt skoj Blev ökänd på många torg Nr: 7 Fiskeexperten i Börjelsbyn letade nätting nere i dyn Så gjorde han halt för fingrarna blev det kallt Han hade just funnit såsen till menyn Nr: 8 En jultomte i Bondersbyn kör renarna högt upp i skyn. Då störtar släden rakt ner bland träden och det blir renstek på menyn. Nr:9 Jag vet varför siken tryter i Bondersbyn så nu kan ni höja era ögonbryn. Jag tar den i Höga Kusten så ni kan glömma lusten att ha sik på julmenyn. Dessa limerickar är författade av: Nr 1-3, Karl-Gunnar Häggström ; Nr 4-7, Annica Gustafsson; Nr 8 , Sonja Häggström; Nr 9, Allan Häggström Nikkaluoktasoppa i höstmörkret. Trots mörker och halt väglag samlades ändå ett fyrtiotal hungriga matgäster söndagen den 17 november i bygdegården i Bondersbyn för att avnjuta en soppa med tilltugg. Till förrätt serverades en sandwich, Nikkaluoktasoppan, som hade tillagats av Elisabeth Engdahl och serverades med assistans av Annica Gustavsson och Gustav Häggström, smakade mycket bra i höstrusket. Som avrundning bjöds det på kaffe och en rulltårta med grädde och persika på toppen. Kanske berodde det på att det just var en söndagkväll som det lite yngre gardet uteblev, men de som var där fick en trevlig stund och en god middag. Text: Ingrid Ragnarsdotter Elisabeth kände att hon lyckades ..... Annica serverar efterrätt till Monika Ingredienser 300 gram nötfärs 4 dl vitkål 1 msk smör 2 msk senap 2 msk tomatpuré 1 st lagerblad 1 l vatten 2 st buljongtärning, köttbuljong 1 st purjolök 1 msk soya salt, peppar, persilja Tillagning 1. Snitta, skölj och strimla purjolöken samt finstrimla vitkålen. 2. Låt fettet bli ljusbrunt i en gryta, stek färsen och rör den jämnt grynig. Låt purjolök och vitkål fräsa med en stund. Tillsätt senap, tomatpuré, lagerblad, vatten och buljongtärning och koka ca 10 minuter. 3. Smaka av med soja, salt och peppar. Klipp persilja över. Tips! En strimlad eller hackad paprika kan koka med de sista fem minuterna. Servera med bröd och ost. Bondersbyarn 9 Han som djikk från Kjamblång till Norge (2) Här fortsätter historien om kamlungaren Nils Fredrik Rönnbäck. Tänka sej att en bondpojke på 1800- talet vandrade över fjällen till Norge och blev skeppare på segelfartyg i Norra Ishavet, blev stor valrossjägare och upptäckare av flera hundra tidigare okända öar i Norra Ishavet. I Norge blev han en välkänd och aktad man, fast lite märkligt är att 18 år gammal, vandrade denne svenske yngling in i världens nordligaste stad, Hammerfest, efter en färd till fots på 80 mil. Han blev harpunerare på ett fartyg som månader i sträck låg ute i Ishavet på jakt efter valross. Nils Fredrik Rönnbäck var gift två gånger och fick tio barn, fem med vardera hustrun. Han gifte sig först 1847 med Maria Carolina Eriksdotter, f. 1828. Hon var från Övertorneå. Hustrun dog bara 35 år gammal. Inget av de fem barnen överlevde småbarnsåren. Den andra hustrun hette Lovisa Johansdotter Strömbäck. Hon var född 1843 och de gifte sig 1864 då Nils Fredrik var 44 år gammal. Lovisa var från Kåfjord men hennes föräldrar var från Sverige. Två av de fem barnen dog som mycket unga. Inget av de övriga fick några egna barn. Därför finns inga ättlingar till Nils Fredrik Rönnbäck i Hammerfest. Däremot finns namnet Rönnbäck (norska Rønbeck) vida spritt i Norge. Det härstammar från Nils Fredriks brorson Johan Jakob, född 1848, som 30 år efter sin farbror gjorde samma 80-milavandring till Hammerfest, 19 år gammal. Johan Jacob var son till Nils Fredriks ett år yngre bror Elias, gift med Greta Larsdotter Bergman. Elias blev fältjägare i Kamlunge på rotan Wester. Johan Jacob var äldste sonen, men han gav sig iväg till Norge. I samband med det bytte han namn till Rönnbäck. Näst äldste sonen Lars Olof f. 1849, blev senare fältjägare på samma rote som sin far. Valrossar är stora djur. En hane kan bli upp till 4,5 meter lång och väga 2,4 ton. Betarna kan vara nästan 1 meter långa och är farliga huggverktyg. 10 Bondersbyarn Framgångsrik fångstman Nils Fredrik Rönnbäck var en av de allra mest framgångsrika fångstmännen i Ishavet. Under 1850-talet ägde han tillsammans med den störste köpmannen i Finnmarken, O.J. Finkenhagen, flera fartyg, bl.a. skonaren "Spetsbergen". 1852 landade han en fångst som var 30 % större än den näst mest lyckosamme. "Spetsbergen" rapporterade då denna fångst: 133 valrossar, 176 kobbe, 2 isbjörnar, 18 kilo fågeldun. Värdet uppgick till 2385 speciedaler. Den näst mest lyckosamme skepparen rapporterade 1675 spd. Det året gick 15 fångstfartyg ut från Hammerfest, 3 förliste. Hemlighöll sin jaktmarker Nils Fredrik Rönnbäcks berömmelse grundade sig inte enbart på att han var så lyckosam med stora fångster. Han var ständigt på jakt efter nya fångstområden, där han ensam kunde lägga beslag på det mesta av villebråden. Han blev också en framgångsrik upptäcktsresande. Det fanns till och med ett område som kallades "Rönnbäcks land". På kartan över Spetsbergen i Arvid Mobergs bok "Fångstmäns land" sid 8-9 finns denna benämning och tycks där avse Rönnbäcksöarna. Egentligen avsåg det nog hela det nya viltrika område som Nils Fredrik Rönnbäck jagade i och som senare kom att kal�las "Frans Josefs land" (Moberg s. 156). Nils Fredrik Rönnbäck hemlighöll under flera år sin upptäckt, i synnerhet gentemot andra skeppare. Han ville helt enkelt vara ensam i det nya området, där mängden vattendjur var mycket stor. Upptäckte Franz Josefs land Nils Fredrik Rönnbäck gjorde två geografiska upptäckter av öar som inte fanns kartlagda. Den ena upptäckten gjorde han sommaren 1865 då han seglade rakt österut från Storön öster om Nordostlandet. Efter cirka 35 (land)mils färd träffade han på ett dittills helt okänt land. Det var ett mycket bra område för valrossjakt. Först 8 år senare, den 30 augusti 1873, "upptäcktes" ögruppen officiellt av en ungersk-österrikisk polarexpedition som leddes av Payer och Weyprecht. De gav den stora ögruppen namn efter Frans Josef, kejsare i Österrike och kung i Ungern, Frans Josefs land. De cirka 60 öarna är helt trädlösa. Bergen är 600 till 1000 meter höga med inlandsis. Årsmedeltemperaturen är minus 18 grader. Jag har läst två versioner av den officiella upptäckten. En att polarexpeditionen drev mot öarna med sitt fartyg. En annan att de fick positionen av Nils Fredrik Rönnbäck. I norskt lexikon står denne som upptäckaren av öarna men inte i svenska uppslagsverk. Frans Josefs land var länge internationellt område, men från 1926 hävdade dåvarande Sovjetunionen området som sitt och gav det namnet Lomonosovs land. ”Rönnbäcksöarna” 1867 gjorde Nils Fredrik Rönnbäck ännu en upptäckt. Han seglade runt hela Västspetsbergen, en prestation som få har gjort. Särskilt stor anses bragden vara av att den genomfördes med ett segelfartyg. Mellan Västspetsbergen och Nordostlandet går ett sund som kallas Hinlopensundet. I sin nordliga del är det ofta helt igenkorkat av is, men 1867 tog sig Nils Fredrik Rönnbäck igenom sundet. På sin färd upp mot norr upptäckte Nils Fredrik att en mängd mindre öar i sundets södra del inte fanns på sjökortet och inte hade något namn. De heter numera Rönnbäcksöarna. Medaljerades av Napoleon III För sina upptäckter och sin skicklighet som Ishavsskeppare uppmärksammandes Nils Fredrik Rönnbäck. Han uppmanades att ställa ut föremål från ishavsfångster på Parisutställningen 1867. Av Napoleon III belönades han med bronsmedalj med Napoleons porträtt på ena sidan och hans eget namn på den andra. Han fick också ett diplom, ett guldur, en kristallmedaljong och en harpun i guld som slipsnål. Blev lots på äldre dar På äldre dar verkade Nils Fredrik Rönnbäck som ishavslots, bland annat på ryska fartyg som gjorde marina mätningar i Karahavet öster om Novaja Semlja. Som en slags pensionering fick han som högt betrodd ishavsskeppare anställning som hamnroddare i Hammerfest. Han rodde passagerare till och från fartygen på redden. Drunknade Den 4 januari 1891 hade Rönnbäck varit ut till ångaren Nor, som skulle avgå till Alta. Då han återvände till bryggan råkade han halka, föll i vattnet och drunknade, 70 år gammal. Text: Arvid Moberg K-G:s Jul- och Vinterkryss nr 50 Bondersbyarn 11 Arrangemang i Bondersbyn 2014 Måndag 13 jan Onsdag 22 jan kl 17.00 kl 18.00 Knutpaj (Knytkalas) Allsångscafé med Carl-Artur Emmoth Jubileumsnummer!! Bondersbyarn kom ut med sitt första nummer i augusti 2001. Redaktionskommittén på den tiden bestod av följande personer: Ann-Mari Andersson Olle Björkman, Lars-Erik Holmberg Per och Maria Holmqvist Sten Rönnberg Nina Wennberg De tre första redaktörerna hänger ännu med, nu när vi över 12 år senare publicerar nr: 50!! På den första tidningens omslag, stod följande programförklaring: ”Detta är en liten tidning som är tänkt för alla som bor i Bondersbyn, Brattland, Bondeborg, Marieberg och Stora Lappträsk men också för många andra som skulle kunna finna den intressant att läsa, Bondersbygården Bondersbygården Lösning kryss nr: 49 inte minst alla utflyttade bondersbybor, liksom tillfälliga besökare. Meningen är att alla ska kunna skriva om allt som rör hela byn med omnejd och på så sätt utbyta minnen och stimulera till nya tankar. Här kan vi ge plats för alla som känner att de har något att berätta. Det här första numret består av några små exempel på sådant vi, som skrivit det här första numret, tycker kan passa. Vi hoppas du blir inspirerad att själv skriva i kommande nummer. Tillsammans kan vi hjälpas åt att göra byns alla spännande minnen och visioner levande. Låt oss alla hjälpa till att göra Bondersbyn ännu roligare och trevligare.” Och detta gäller fortfarande!!! Lars-Erik Holmberg, huvudredaktör Nånting om en jul för längesen… Jag försöker påminna mig om en julot- oroa oss tillräckligt över svaga isar en fri- För att fortsätta på ämnet ”jular för längteresa, dels för att det var min första och dens juldagsmorron. esen” så kan jag berätta en liten ”julpostJag kommer inte ihåg att det hölls julotta episod” även om ni hört den förr. dels för att den blev lite ”spännande”. Byn hade bara i några år haft landsväg till Töre i Bönhuset i byn mer än en gång medan Till poststationen, som var hemma hos det stod kvar på gamla stället. Det var oss, kom en julafton, det var före 1940, en – ”till kyrka och begravningsplats”. Någon bro fanns ju inte och färjan gick ju också nån gång i slutet på 1930-talet och postsäck med bland annat ett paket som bara sommartid. För att klara vintertrafi- jag minns det för att predikanten – Fred- skulle till Algot Wallgren i Långträsk. ken så högg man ”tji’let” – en isbro som ling – kom cyklande från Kalix i -20 gr för Pappa Johan förklarade att ”dom var här man var helt beroende av för igår och hämtade post – dom att vintertid kunna köra över kommer inte idag också – ni älven. (min bror Magnus och jag) Från ena iskanten högg och får ta hästen och köra upp till sågade man ett isstycke som Långträsk med paketet”. räckte för att nå andra isVåran häst, Tellus, var minst kanten och – så hade man en av allt nån travare och det var bro. Det här ”tji’let” höggs inte plogad väg, men paketet där färjleden gick sommartid, fick dom. Turen tog väl ett par alltså strax norr om bron som tre timmar och klart att dom byggdes några år efter den här blev glada, som vi alla skulle historien. Inom byn höggs det ha blivit över att få paket på ”tji’l” på flera ställen. julafton istället för flera dar Året kan ha varit 1938 och efter jul. det här ”tji’let” hade bara legat Tror att det var sista julen nån dag och mycke tidigt juldom firade jul i Långträsk, dagsmorron tog pappa Johan innan dom flyttade ner till byn. bilen –”Plymout -28”- och for …allt så vitt jag minns…. upp för att kolla läget. Han beDen första bilen på Svirjen ... Var det också en Plymouth? dömde att ”nog håller det”. Text: Olle Björkman Då morronmjölkningen var avklarad bar det iväg. Men han var nog att hålla julotta i Bondersbyn. Annars var traditionen hos oss att farfar inte riktigt säker, så då vi kom ner på isen så stannade han bilen och gick ut och tog Albert Bernhard, ”A-B” kallad, på julen sista koll. ”Jo nog håller det – men för aftonskvällen läste julevangeliet. Efter OBS!!! säkerhets skull kan vi hålla bildörrarna det blev det julklappar – sockor, vantar Den gamla bilden på förra numrets handskar och kanske en bok. Då vi sysöppna medan vi kör över.” sista sida var Björkmans gamla hus Isen höll och vi for på julotta till Töre. kon började ge varann julklappar blev det (Åtigården) som revs i samband Då vi satte oss i bilen för att köra hem sa kanske en bok, men oftast ett spel, allt från med att vägen byggdes om!! mamma Hulda att ”nu ska vi köra över Svarte Petter till schack. Farfar dog 1944 Kalix-bron”. Hon tyckte förstås att vi fått - och traditionen med julevangeliet också.
© Copyright 2024