1. No category

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 50
Dec 2013
Trettonde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare
Nytt från BHF
Smått och gott
Krönikan
Barndomsjular
Julfunderingar
Kulturell afton
Gethuset invigt
Julfesten
Nytt från Börjelsbyn
Lappträsk i mitt hjärta
Nytt från Kamlunge
Limericktävlingen.
Nikkaluoktasoppan
Valrossjägaren, del 2
Jul- och vinterkrysset
Kalender
Jubileum!!!
En jul för länge sen
Krysslösning 49
Omslagsbild:
Börjelsbyns Lucia:
Linnea Andersson med tärnorna
Hanna och Elin Andersson
Foto: P.A. Andersson
2
2
3
3
4
4
5
5
6
7
8
8
9
9
10
11
12
12
12
12
God Jul och Gott Nytt År !!
Vi firar också att detta är den
50:e Bondersbyarn som givits ut
i obruten serie sedan 2001.
Redaktionen
Bondersbyns Hembygdsförening
Styrelse:
Ordförande Linda Roos
Sekreterare Ingela Svanberg
Kassör
Ruben Gustafsson
Ledamot
Tommy Nilsson
Ledamot
Annika Gustafsson
Suppleant
Emma AlamäkiHuhta
Suppleant
Torbjörn Pettersson
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
27024
[email protected]
27046
Ingrid Ragnarsdotter
[email protected]
27092
Annika Gustafsson Yvonne Enström
27137
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
[email protected]
P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872
[email protected]
Ann-Mari Andersson,
63030
St.Lappträsk [email protected]
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
27010
Medlemsavgifter 2014
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Plusgiro:
654154-4
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Febr,/Mars, April/Maj, Aug./September
och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot material
från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga 300 ex.
2
Bondersbyarn
Mer skyltar i byn?!
Ann-Mari Andersson kal�lade tidigare i höst till möte
i Morjärv, med anledning av
Nationlälvleden. Leden som
sträcker sig mellan Gamla
Landsvägen och Morjärv.
Närvarande var Ann-Mari,
en representant från turistbyrån i Kalix, Morjärvs hembygdsförening samt Ruben
och jag.
Kamlungarna hade fullt upp
med älgjakt vid detta möte.
Anledningen till mötet var
för att höra om de berörda
byarna kan tänka sig att
hjälpa till med en viss ”uppfräschning” av leden. Och
anledningen till denna önskan; turistbyrån har haft en
del förfrågningar under sommaren om leden av vandrare och cyklister.
Det som skulle behövas är skyltar, dels
en tydlig skylt vid postlådorna på Gamla
Landsvägen som visar var leden startar/
slutar, skyltar efter hela sträckan som visar
att man är på rätt väg, men kanske också
skyltar som indikerar där det finns en fin
utsiktsplats eller någon annan attraktion.
På sträckan mellan Bondersbyn och St
Lappträsk vägskälet är skyltningen bra,
men det kanske går att göra ännu bättre?
T ex är, enligt information, Tjyråtbackens
skylt felstavat. Det står i dagsläget Tjiråt-
backen.
Ett annat förslag var att göra rastplatser
längs vägen. I förlängningen kan man
kanske tänka sig att sätta upp enklare
vindskydd för de som vill ta sig en vandring hela vägen till Morjärv, med övernattning ute i naturen. Och i en ytterligare
förlängning kanske små övernattningsstugor? Det finns oändliga möjligheter, bara
att börja spåna här under vintern.
Linda Roos
Ordf.
Nytt från BHF
Nu har snickarmästaren Kjell Rönnbäck
satt upp det begagnade köket som Hembygdsföreningen beslutat installera på
Bondersbygårdens bottenvåning. Ruben
Gustafsson och Gustaf Häggström assisterade under monteringen.
Åtgärden är ett led i arbetet med att minsFr,v. Ruben Gustafsson (kassör och
hantlangare), Kjell Rönnbäck (snickarmästare) Text o foto: Annica Gustafsson
ka energikostnaderna i Bondersbygården.
Genom att bygga ett kök på nedre våningen kan man kallställa övre våningen på
vintern. Dessutom underlättar ombyggnaden genom att man slipper bära kärl och
mat i trappor under olika arrangemang.
Betalning av medlemsavgift
Kassören som vill ”få ordning på torpet” meddelar att avgiften till Hembygdsföreningen skall betalas in under
januari 2014.
Betala på plusgiro: 654154-4 och ange
tydligt: Avgift för 2014 samt namn och
e-postadress.
Smått o gott
Rondellhundens gåta löst
Under hösten har gåtan kring Bondersbyns Rondellhund fått sin lösning. Hundens ”husse” har stigit fram. Det är Börje
Berlin som designat och svetsat ihop rondellhunden. Heder åt ett sådant initiativ!!
Konstverket har nu placerats hos en ”fodervärd” under vintern, för att kunna ställas ut nyklippt(?) och fin till våren!
Redaktören diskrimineras politiskt!
I förra numret kunde jag berätta att jag utsatts för ”sexpress” via internet.
Denna verksamhet har upphört, men ersatts av en betydligt grövre form av trakasseri - politisk förföljelse!!
Härom dagen tillfrågades jag om att solosjunga psalmen Stilla Natt vid Hembygdsföreningens julfest. Jag var inte negativ
till att sjunga, utan ville bara justera repertuaren, och istället sjunga: Internationalen
eller Arbetets söner!
Jag avfördes direkt från artistlistan med
löftet att jag aldrig skulle få sjunga dessa
sånger i Hembygdsgården!
Som tröst publicerar jag skulpturen: Arbetets ära av Axel Ebbe som får stå på ett
torg i Malmö!
Fångstrapport från Kamlunge
Om Bondersbyn har en (1) rondellhund,
så har Kamlunge två (2) nettingar!! Från
vanligtvis väl underrättad källa har Bondersbyarn erfarit att nettingfisket i Kamlunge givit denna fångst. Vi avser att omedelbart föra denna information vidare!
Nedan en bild på halva fångsten!
Herbert har toppat formen!
I en tidning som skall berätta det väsentligaste, kan man inte undgå att informera
om Herbert Häggströms ”toppning” under
hösten!
Först deltog han i en knivmakartävling
i Luleå och fick mycket goda vitsord för
sina knivar. Naturligtvis innebärande att
de stigit kraftigt i pris!
Sedan deltog han i en pimpeltävling i
Strömsund, där han med en tredje plats
”tvålade till” finnar och kanske främst en
del ”Lappträskare”!
Vad härefter skall ske, vet ingen, men vi
återkommer om det i senare nummer!
Inbrott i Marieberg
Vi rapporterade senast om ett inbrott i
Brattlandet, nu tycks ett inbrott även ha
inträffat i Marieberg hos Hembygdsföreningens sekreterare.
Jag antar att tjuven/tjuvarna inte var intresserade av Hembygdsföreningens arkiv
eller arbetets ideal, utan bara var ynkliga
småtjuvar!
Längtar efter getost, ty laken är slut!
Jag måste ta tillfället i akt att påminna/
uppmana byns nya Getfarmare att namnge
en ost efter:Potasvirja!
Det bör vara en stark, men lättäten ost
som passar mc-förare alla kategorier! Jag
har nu spritt Potasvirjas namn över hela
Europa, så marknadsföringen har redan
startat! Och det gör inget om osten framkallar ”gaser”, ty det märks inte när man
kör!
Jag har under förvintern försökt fånga
lake till en traditionsenlig lakasoppa.
Måste dock meddela att min fångst endast
ligger i paritet med Kamlunges nettingfiskare! En enda ynklig lake på en hel vecka,
vart är världen (laken) på väg!
Krönikan
Årets sista krönikör är Martin Häggström från Rönnbacken. Han hoppas att vi betraktar honom som en
riktig Bondersbyare, trots att han
”sviker” på vintrarna.
Naturligtvis gör vi det, han får ju
skriva i Bondersbyar´n!!
Från en flyttmänniskas perspektiv
Snö och kyla lär ha kommit till Norrbotten. Kvar över vintern, likt lavskrikor
och talgoxar, stannar ett härdigt släkte av
Bondersbyare, Mariebergare, Stor-Lappträskare och grannbyare.
Många av dem njuter av årstidernas växlingar och trivs bland is och snö. Tillvaron
under den mörkaste tiden lyser man upp
med midvinterblot, julglögg och nyårsfirande.
Men likt änder och svalor uthärdar vissa
andra inte vinterklimatet utan drar söderut. Jag hör till dem och redan under min
uppväxt i Rönnbacken avskydde jag vintern. Kanske ett fel i min genuppsättning?
Sommartid trivs jag däremot utmärkt, och
bor numera i byn under mer än en tredjedel av året.
Förutom fin natur finns härliga människor som bryr sig om byns framtid. Ett
minne från i somras är två på kalixmål
rappande artister, vilket tyder på vilja att
bevara gammal kultur och att samtidigt
vara öppen för nya influenser.
Trots min ambivalenta vistelse i Bondersbyn hoppas jag att ni stann-människor ändå vill räkna mig som en riktig
Bondersbyare. Jag stannar längre än exempelvis backsvalorna i Sötberget, och
dom är ju en stolthet för byn.
När vädret i höstas började antyda is och
snö drog jag söderut till Norrköping, där
jag har bott större delen av mitt vuxna liv.
Men vintern är ingen höjdare här heller,
så jag tror att när ni läser det här har jag
följt svalornas exempel och dragit mot
varmare trakter. Kanske blir det till södra
halvklotet, så att jag får uppleva midsommar istället för midvinter.
Ha nu en riktigt bra jul,
Martin Häggström
Krönikören njuter av livet ...
Bondersbyarn
3
Barndomsjular
Gunnar Pettersson försöker erinra sig hur man firade julen när
han var barn ...
Hur firade vi julen för 60-70 år sedan,
Skilde sig firandet från våra dagars? Ja, i
många väsentliga stycken.
En första väsentlig skillnad, om man
bodde på en bondgård, var ju att djuren
skulle ha sin skötsel oavsett det var helg
eller söcken. Kor skulle mjölkas och utfordras, hästarna skulle skötas, liksom
grisar och smådjur. Det betydde att något
egentligt firande inte kunde börja förrän
på kvällskvisten på julaftonen. Dessutom
tror jag att de flesta nog ville markera
helgen genom att ge djuren en extra god
skötsel. Det fanns en känsla för vad djuren
betydde för gården ekonomi och för att ha
god mat på bordet.
Många hade en gris som slaktades en tid
före jul och skinka, sid- och bogfläsk var
ett viktigt inslag i julmaten. Men ack vad
den tidens grisar var feta! Skinkan innehöll säkert tre fjärdedelar fett i ett tjockt
lager på yttersidan. Våra dagars slanka,
köttiga grisar fanns inte då.
Man åt kanske också köttbullar, syltor,
någon spädkalv hade kanske slaktats.
Men min mors ljuvliga pressylta har jag
inte fått smaka sedan kanske 50 år men
smakminnet finns kvar. All slakt gjordes
hemma. Efterrätt kunde förkomma, mannagrynspudding, vattlingon och så småningom ris à la Malta.
Julgranen tändes (med levande ljus, för-
”På den tiden trodde man på mig!”
stås) och de fåtaliga julklapparna delades
ut. Där är nog största skillnaden mellan då
och nu. Oppi Dåvi fick vi högst en eller
två julklappar var, ofta kläder eller nån
stickad tröja eller strumpor (som kliade
förfärligt på benen). Någon sagobok kunde förkomma. Det var jultomten som delade ut dem – så länge vi trodde på tomten.
Man häpnar inför skillnaden mellan dåtidens fåtaliga julklappar och våra barnbarns julklappshögar och nog tror jag vi
var gladare och tacksammare för vad vi
fick än vad våra barnbarn är i dag. Några
religiösa inslag i julaftonsfirandet minns
jag inte, möjligen lyssnade man till julbön
på radion.
Juldagen var däremot starkt religiöst
präglad. Dans eller bio fick inte förekomma och man skulle helst inte ”gå till byss”.
Men ändå förekom att vi ungar gav oss ut
för att kolla vad grannungarna hade fått i
julklapp, man kunde ju inte tjudra oss.
Julfunderingar
När nu hösten har lagt sig till ro
och dragit över sig sina mjuka snötäcken,
så naturen kan sova i sitt lugna bo
och det inte längre för oss, är så mörkt ”som i säcken.”
Men den kommer ju; den ljusa advents och julhögtiden
med belysta trädgårdar och husens upplysta fönster
vilket har blivit en tradition nuförtiden
och hjälper oss att så småningom komma in i julfirandets mönster
Julen som är den speciella helgen för djupa minnen av glädje och sorg.
Ofta var det bön i bönhuset och åtminstone våra föräldrar gick dit. Att vi for till
julottan minns jag inte, kanske gjorde vi
det nån gång.
Några större julkalas förekom knappast,
däremot kunde man ha en eller annan enklare kaffebjudning för grannar eller släkt.
Massor av småkakor bakades till jul.
Annandagen hade en helt annan stämning, då var dans och alla möjliga syndigheter tillåtna, låt vara att synden i Bondersbyn med omnejd var av mycket harmlöst
slag. Möjligen hade de äldre ungdomarna
någon halvliter som man avnjöt under en
hel del larm och stoj.
Om man var under 25 år – motboksåldern – fick man be någon som hade kvar
sin ranson att få utnyttja denna. Märkligt:
Vi hade två myndighetsåldrar, 21 år för
rösträtt i allmänna val och myndighet men
25 år för att få köpa brännvin!
1939 –jag fyllde åtta år då – inträdde en
radikal förändring i byn i och med Andra
Världskrigets utbrott. I september anföll
Hitler Polen och i november invaderade
Stalin Finland. Tusentals värnpliktiga inkallades och förlades ”någonstans i Sverige”, främst i Kalix och Torne älvdalar.
Det förelåg ju en uppenbar risk att Sverige
skulle angripas. Varenda bagarstuga och
varenda överflödigt rum blev förläggning
för frusna inkallade sörlänningar, som frös
och vantrivdes i ”lapphelvetet”.
Krigsvintrarna var extremt kalla. Men
både barn och vuxna tog ju intryck. Militärerna kom med nya vanor och nya intryck och satte prägel på en ganska stillastående bygd.
Vid den här tiden kom också radio, elektricitet, vatten och avlopp. Vi levde helt
enkelt i en större värld. Många av soldaterna blev våra goda vänner och några
blev helt enkelt kvar när beredskapen
upphörde. Ransoneringar infördes på det
mesta och det som mest saknades var nog
kaffe och tobak.
Ganska snart kom försvararbeten igång,
man byggde fort runt om i bygden och det
skapades arbetstillfällen för både bygden
egna och för utsocknes folk. Förtjänsten
var god. Jobbarna bodde överallt, man
hyrde till och med vår lekstuga ett tag.
Text: Gunnar Pettersson
Synd att affärernas julpynt läggs fram redan i oktober,
Och alltför tidigt också andra traditioner kan upplevas.
Kanske när julen då är här, allting redan är upplevt i december
En längtan är julkonserten i Kalix kyrka nära jul, med de välsjungande
körerna och gästartister som Janne Schaffer med flera.
Den konserten är så välbesökt, så det känns som att alla är här.
Man sitter och låter sig fångas av julstämningen och den
Njutbara julmusiken.
Vi åker hem uppfyllda av julens mystik.
En God Jul till er alla
Gertrud Ek
4
Bondersbyarn
En liten limerick utom tävlan:
Det satt en törstig gubbe på KarlFredriksudden
och undrade om han tålde nubben
Svepte ändock hela supen,
men fick den ”snett” i strupen
Jäklar, som att förlora i ”sudden”!
Lars-Erik Holmberg
Kulturell afton
En kväll i oktober var det dags för kulturell afton. Förra årets premiär var en succé. Då serverades thaimat
som Porn (Johan Söderholms fru) hade komponerat. Hembygdsföreningen har en önskan om att våra bybor som anknyter till andra länder och kulturer vill presentera någon speciell rätt från just sitt land.
Detta år fick vi inblick i den Polska mattraditionen. Marianna Hansson i Marieberg tog sig an uppgiften med stor frenesi.
Supa Jesien
En typisk polsk gryta som innehåller vitkål, morötter, palsternacka, potatis, gul
lök, rökt fläsk och kryddiga polska korvar,
samt salt och peppar.
Polska korvar är sällsynta i Kalix
Dessa korvar var tyvärr inte möjliga att
hitta i Kalix, så det fick duga med svensk
korv. En stor gryta kläs invändigt med hela
kålblad och sedan varvar man de övriga
ingredienserna för att slutligen ”stänga”
grytan med vitkålblad på toppen.
Drozdzomka till efterrätt
Tre sådana grytor tillagades och stod sedan på spisen i några timmar och mustade
till sig. Yvonne Enström kom till god hjälp
vid beredningen, mycket uppskattat.
Efteråt blev det kaffe med polsk kaka i
långpanna: Drozdzomka. Ett plommon i
varje bit höjde smaken. Drygt 50 personer
hade en trevlig afton. Tack Marianna för
den goda maten från oss som blev mätta!
Ovan: Marianna serverar Supa Jesien
till Rolf Lindgren och Lars Häggström
T.v: Alla avundas Karl-Gunnar som får
äta sådan mat varje dag! Bordsdamerna Inga Pettersson och Gunborg Pettersson inte minst!
Text: Annica Gustafsson
Foto: Yvonne Enström
Gethuset invigt!!
Efter sju sorger och åtta bedrövelser har nu byns nya getter fått tak över huvudet! Men innan de släpptes
in skulle det firas med en hejdundrade fest! Inte minst därför att den blivande ”Mejerskan” fyllde 50 år!!
Praktiskt taget hela byn var på fötter för
att visa sitt stöd till de nya getfarmarna
Jaana och Knut.
De bjöd på ”Dipp o Dopp”, grillade
smörgåsar och inte minst på ett strålande
humör.
Jaana fyllde ”myndig”
Förutom att alla firade getprojektets positiva utveckling, så fyllde ju också Jaana
50 år.
Som sig bör reste sig byns ”starke man”,
Kalle Söderholm och påbjöd sång till jubilarens ära. Gratulationssången ekade mäktigt i den nybyggda lokalen.
Knut gav en kort orientering
Gästerna fick också veta att huset var
byggt av enbart naturligt mtrl. för att det
skulle kunna ”andas” och ge getterna
bästa möjliga miljö. Till en början balkas
utrymmet av, men efterhand getflocken
växer kommer hela ytan att utnyttjas.
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Byborna manifesterade sitt stöd för de
nya getfarmarna genom att delta i invigningen av det nya ”gethuset”
Dagen till ära åkte ”chefsredaktören”
på en riktig kram från Jaana!
Bondersbyarn
5
Kassör Ruben ”håvar in”
Som kvällens ”cremonimästare” hälsar Annica gästerna välkomna och presenterar menyn
Julfesten i Bondersbyn
Traditionsenligt festades Julen
in under gemytliga former i Bondersbyns Hembygdsgård
Förväntansfulla gäster ända från Sjulsmark och Kalix
Hungriga gäster kring ”tillbehörsbordets” frestelser
Och i den gamla skoltrappan samlades
både gamla o unga
6
Bondersbyarn
Bondersbygårdens stora ”festsal fylldes
nästan till bredden av glada och stojande
gäster när årets julfest gick av stapeln.
Menyn inleddes med en frestande jultallrik, som sedan kunde kompletteras helt individuellt från ”tillbehörsbordet” . Därefter äkta ”tomtegröt” vilken i smyg intogs
med ”smörbrunn” av de mest traditionsbundna. Sist men inte minst kaffe med en
pepparkaka som skulle säkerställa friden!
Osannolikt lotteri!
Kvällens lotteri fick en osannolik utveckling. Egentligen den också enligt traditionen. Herbert och Ragnhild Häggström
kapade åt sig fyra vinster, trots att lotteriföreståndaren Annica försökte genomföra
dragningen med hjälp av festens unga som
Notarius Publicus! Tack alla för en glad o
trevlig afton!
Text: Lars-Erik Holmberg
Foto:Yvonne Enström och L-E Holmberg
De yngre gästerna har en förmåga att
vara föväntansfulla!!
Annica lät den kommande generationen sköta lotteridragningen
Herbert ”håvade” som vanligt in de flesta lotteripriserna!
Klåddabak
Det bakades klådda hos Gun Johansson
inför auktionen i Bönhuset.
Det var flitiga klåddabagare runt bakbordet, och den som hade det hetast var nog
Leif Andersson, som skötte om att grädda
klåddorna.
Ovan: Helena Lax, Lena Andersson, ViviAnn Andersson kavlar ut ...
T.v: Leif Andersson gräddar ....
Gun Johansson tar hand om den färdiga
klåddan
Auktion i Börjelsbyn
Årets Auktion var i år lördagen den 23
november. Många trogna besökare hade
kommit för att låta sig smaka på gott fika
och ha trevligt tillsammans.
Auktionist var Sten Dahlström, många
gåvor hade skänkts av byborna.
Börjelsbyn
Julgransuppsättning
Förutom klåddor och auktion, hör ju också
en gran julen till i Börjelsbyn. Här några
bilder från den traditionsenliga resningen
av granen.
Text o foto: P.A. Andersson
Ovan: Jan-Erik Lundbäck putsar till roten med motorsågen
Nedan: Leif Andersson, Richard Lundbäck monterar toppstjärnan.
Ovan: Sten Dahlström och Gun
Johansson.
Nedan: Olle och Michael hörde till dom
yngre besökarna.
Bondersbyarn
7
Stora Lappträsk i mitt hjärta
Innan jag flyttade till Kalix hösten 2011
för att arbeta på Barn-och Ungdomsmottagningen hade jag aldrig hört talas om
Stora Lappträsk, trots att jag är född och
uppvuxen i Boden.
Nu bor jag sedan några månader tillbaka
i bagarstugan hos Ann-Marie Andersson
och byn med dess omgivningar har fått en
stor plats i mitt hjärta.
Hur kom jag hit? Jag lärde
känna Ann-Maries svärson
Per på jobbet och när han
och hans familj skulle flytta
söderut, så började vi skämta
om att jag skulle flytta till
den bagarstuga där de hade
bott.
Skämtet blev snabbt allvar,
jag sa upp min lägenhet och
så gick flyttlasset i slutet på
augusti. Eller flyttlasset, det
blev några lass fram och tillbaka innan alla möbler och
kartonger var på plats. Jag
hade som tur var bärhjälp av
tre starka karlar så mitt bidrag blev mest att styra och
dirigera samt kånka på några
kartonger.
Jag har alltid bott i städer,
först i Boden och sedan i Umeå i 33 år. Livet på landet är därför nytt för mig och jag
kan känna mig oerfaren och tafatt ibland,
trots att jag har 55 år på nacken.
Nu har jag ju det väldigt bekvämt som
hyresgäst hos Ann-Marie, och egentligen
kanske inte skillnaden är så gigantiskt stor
jämfört med att bo i stan. Största skillJulgrans uppsättningen i år blev en
lättsam hisoria. Berit Bäckström har
lånat ut sin levande gran. Så vi rekvirerade Enströms Åkeri från Marieberg
att lyfta upp ett fäste så vi kan fira upp
och ned belysningen när det behövs.
Det är dessutom bland dom finaste granarna vi haft
GOD JUL
8
Bondersbyarn
naden är måhända tystnaden, och numer
även mörkret, som omger mig, och som
gör att jag kan se stjärnorna på ett helt annat sätt än i stan.
Jag ser förstås också många fler djur,
både tama och vilda. Kor och får, stora
skogsfåglar, talgoxar och domherrar, älgar, ekorrar och hackspettar. En annan
skillnad är att det gäller att planera mer,
det går inte att springa ner på Coop när
man har glömt att handla något och det
blir långt färre hämtpizzor.
Bilen har förstås fått en mycket större
betydelse i mitt liv och det är en ny och
lite spännande upplevelse att köra på vägar som inte alltid är plogade.
Kamlunge
Nya ljud ger också nya upplevelser. En
kväll i november hörde jag ett märkligt,
vinande ljud som jag först inte blev klok
på. Sedan gick jag ut och gick, ställde mig
nere på bryggan, såg på fullmånen bakom
mörka moln och så lyssnade jag. Insåg att
det var isen som höll på att lägga sig och
som ”sjöng”. Det knakade lite, bubblade
lite och så detta vinande ljud.
När jag gick in kände jag
mig rik och lyckligt lottad som får bo så här nära
både skog och vatten. Jag
har numer svårt att tänka
mig att bo någonstans där
jag inte varje dag åtminstone kan se vatten. Kanske beror det på uppväxten nära Luleå älv?
Förutom närheten till
sjön så tycker jag även att
vägen till och från jobbet
ger tillvaron ett extra lyft
just på grund av att man
varje dag kan iaktta Kalixälvens alla skiftningar.
Några kvällar i oktober
har sträckan genom Bondersbyn varit osannolikt
vacker, nästan så att det
varit trafikfarligt! Kanske blir man less efter att hundratals gånger ha kört sträckan
fram och tillbaka? Men än så länge känns
det inte så utan jag ser faktiskt framemot
att imorgon återigen få sätta mig i bilen
och köra mina 2,5 mil in till Kalix.
Ingrid Eriksson
Julfesten i Kamlunge gick av stapeln
den 30/11 i Bygdegården. Vi var väl
ca 25 personer som fick smaka av det
goda julbordet.
Limericktävlingen
Vår lilla Limericktävling har samlat fyra deltagare och nio limerickar. Vi har beslutat att Bondersbyarns
läsare skall få rösta fram den bästa limericken.
Skicka in Din röst via brev eller e-post till redationen under adress:
Lars-Erik Holmberg, Forshaga 97, 95292 Kalix, eller e-post: [email protected]
I nästa nummer presenterar vi resultatet av omröstningen och förhoppningsvis priser till både författare
och en lyckligt lottad läsare!!
Nr:1
Det kom några getter till Bonders,
men få husrum i byn blev en pärs.
”För tänk om nån sket,
då luktar det get”,
sa värden – ”nä, dra ni åt fanders”!
Nr: 2
Man jagade älg uppi Bonders by
och sköt flera styck i tätan sly.
Men när de skull slakta
det framstod som fakta
att en älg hade skor och sulky.
Nr: 3
Notfiskelaget i Bondeborg
sålde sin sik uppå Kalix torg.
En kund sa - "VET HUT,
det är något lurt,
för jag fick ju en mört i min korg”.
Nr: 4
En vacker dam från Bondersbyn
med rosor och fräknar i hyn
Mötte en dag en astronaut
han bjöd na´på läcker mat
Sen försvann båda högt upp i skyn
Nr: 5
En gammal man i Lappträsk
köpte en bubblande läsk
Han blev lika glad
som man blir av choklad
För flaskan var laddad med mäsk
Nr: 6
En resgalen man från Bondeborg
packade noga sin picknickkorg
Körde genom länder på sin hoj
Hade visst väldigt skoj
Blev ökänd på många torg
Nr: 7
Fiskeexperten i Börjelsbyn
letade nätting nere i dyn
Så gjorde han halt
för fingrarna blev det kallt
Han hade just funnit såsen till menyn
Nr: 8
En jultomte i Bondersbyn
kör renarna högt upp i skyn.
Då störtar släden
rakt ner bland träden
och det blir renstek på menyn.
Nr:9
Jag vet varför siken tryter i Bondersbyn
så nu kan ni höja era ögonbryn.
Jag tar den i Höga Kusten
så ni kan glömma lusten
att ha sik på julmenyn.
Dessa limerickar är författade av:
Nr 1-3, Karl-Gunnar Häggström ; Nr 4-7, Annica Gustafsson; Nr 8 , Sonja Häggström; Nr 9, Allan Häggström
Nikkaluoktasoppa i
höstmörkret.
Trots mörker och halt väglag samlades
ändå ett fyrtiotal hungriga matgäster
söndagen den 17 november i bygdegården
i Bondersbyn för att avnjuta en soppa
med tilltugg. Till förrätt serverades en
sandwich,
Nikkaluoktasoppan, som hade tillagats
av Elisabeth Engdahl och serverades
med assistans av Annica Gustavsson och
Gustav Häggström, smakade mycket bra
i höstrusket.
Som avrundning bjöds det på kaffe och
en rulltårta med grädde och persika på
toppen.
Kanske berodde det på att det just var
en söndagkväll som det lite yngre gardet
uteblev, men de som var där fick en trevlig
stund och en god middag.
Text: Ingrid Ragnarsdotter
Elisabeth kände att hon lyckades .....
Annica serverar efterrätt till Monika
Ingredienser
300 gram nötfärs
4 dl vitkål
1 msk smör
2 msk senap
2 msk tomatpuré
1 st lagerblad
1 l vatten
2 st buljongtärning, köttbuljong
1 st purjolök
1 msk soya
salt, peppar, persilja
Tillagning
1. Snitta, skölj och strimla purjolöken
samt finstrimla vitkålen.
2. Låt fettet bli ljusbrunt i en gryta,
stek färsen och rör den jämnt grynig.
Låt purjolök och vitkål fräsa med en
stund. Tillsätt senap, tomatpuré, lagerblad, vatten och buljongtärning och
koka ca 10 minuter.
3. Smaka av med soja, salt och peppar.
Klipp persilja över.
Tips! En strimlad eller hackad paprika
kan koka med de sista fem minuterna.
Servera med bröd och ost.
Bondersbyarn
9
Han som djikk från Kjamblång till Norge (2)
Här fortsätter historien om kamlungaren Nils Fredrik Rönnbäck. Tänka sej att en bondpojke på 1800- talet
vandrade över fjällen till Norge och blev skeppare på segelfartyg i Norra Ishavet, blev stor valrossjägare
och upptäckare av flera hundra tidigare okända öar i Norra Ishavet.
I Norge blev han en välkänd och aktad man, fast lite märkligt är att 18 år gammal, vandrade denne svenske
yngling in i världens nordligaste stad, Hammerfest, efter en färd till fots på 80 mil. Han blev harpunerare
på ett fartyg som månader i sträck låg ute i Ishavet på jakt efter valross.
Nils Fredrik Rönnbäck var gift två gånger och fick tio barn, fem med vardera hustrun. Han gifte sig först 1847 med Maria
Carolina Eriksdotter, f. 1828. Hon var från
Övertorneå.
Hustrun dog bara 35 år gammal. Inget av
de fem barnen överlevde småbarnsåren.
Den andra hustrun hette Lovisa Johansdotter Strömbäck. Hon var född 1843 och
de gifte sig 1864 då Nils Fredrik var 44 år
gammal.
Lovisa var från Kåfjord men hennes
föräldrar var från Sverige. Två av de fem
barnen dog som mycket unga. Inget av de
övriga fick några egna barn. Därför finns
inga ättlingar till Nils Fredrik Rönnbäck i
Hammerfest.
Däremot finns namnet Rönnbäck (norska
Rønbeck) vida spritt i Norge. Det härstammar från Nils Fredriks brorson Johan
Jakob, född 1848, som 30 år efter sin farbror gjorde samma 80-milavandring till
Hammerfest, 19 år gammal.
Johan Jacob var son till Nils Fredriks ett
år yngre bror Elias, gift med Greta Larsdotter Bergman. Elias blev fältjägare i
Kamlunge på rotan Wester.
Johan Jacob var äldste sonen, men han
gav sig iväg till Norge. I samband med det
bytte han namn till Rönnbäck. Näst äldste
sonen Lars Olof f. 1849, blev senare fältjägare på samma rote som sin far.
Valrossar är stora djur. En hane kan bli
upp till 4,5 meter lång och väga 2,4 ton.
Betarna kan vara nästan 1 meter långa
och är farliga huggverktyg.
10
Bondersbyarn
Framgångsrik fångstman
Nils Fredrik Rönnbäck var en av de allra
mest framgångsrika fångstmännen i Ishavet. Under 1850-talet ägde han tillsammans med den störste köpmannen i Finnmarken, O.J. Finkenhagen, flera fartyg,
bl.a. skonaren "Spetsbergen".
1852 landade han en fångst som var 30
% större än den näst mest lyckosamme.
"Spetsbergen" rapporterade då denna
fångst: 133 valrossar, 176 kobbe, 2 isbjörnar, 18 kilo fågeldun.
Värdet uppgick till 2385 speciedaler. Den
näst mest lyckosamme skepparen rapporterade 1675 spd. Det året gick 15 fångstfartyg ut från Hammerfest, 3 förliste.
Hemlighöll sin jaktmarker
Nils Fredrik Rönnbäcks berömmelse
grundade sig inte enbart på att han var
så lyckosam med stora fångster. Han var
ständigt på jakt efter nya fångstområden,
där han ensam kunde lägga beslag på det
mesta av villebråden.
Han blev också en framgångsrik upptäcktsresande. Det fanns till och med ett
område som kallades "Rönnbäcks land".
På kartan över Spetsbergen i Arvid Mobergs bok "Fångstmäns land" sid 8-9
finns denna benämning och tycks där avse
Rönnbäcksöarna.
Egentligen avsåg det nog hela det nya
viltrika område som Nils Fredrik Rönnbäck jagade i och som senare kom att kal�las "Frans Josefs land" (Moberg s. 156).
Nils Fredrik Rönnbäck hemlighöll under
flera år sin upptäckt, i synnerhet gentemot
andra skeppare. Han ville helt enkelt vara
ensam i det nya området, där mängden
vattendjur var mycket stor.
Upptäckte Franz Josefs land
Nils Fredrik Rönnbäck gjorde två geografiska upptäckter av öar som inte fanns
kartlagda.
Den ena upptäckten gjorde han sommaren 1865 då han seglade rakt österut från
Storön öster om Nordostlandet. Efter cirka 35 (land)mils färd träffade han på ett
dittills helt okänt land. Det var ett mycket
bra område för valrossjakt.
Först 8 år senare, den 30 augusti 1873,
"upptäcktes" ögruppen officiellt av en
ungersk-österrikisk polarexpedition som
leddes av Payer och Weyprecht. De gav
den stora ögruppen namn efter Frans Josef, kejsare i Österrike och kung i Ungern,
Frans Josefs land.
De cirka 60 öarna är helt trädlösa. Bergen
är 600 till 1000 meter höga med inlandsis.
Årsmedeltemperaturen är minus 18 grader.
Jag har läst två versioner av den officiella
upptäckten. En att polarexpeditionen drev
mot öarna med sitt fartyg. En annan att de
fick positionen av Nils Fredrik Rönnbäck.
I norskt lexikon står denne som upptäckaren av öarna men inte i svenska uppslagsverk. Frans Josefs land var länge internationellt område, men från 1926 hävdade
dåvarande Sovjetunionen området som
sitt och gav det namnet Lomonosovs land.
”Rönnbäcksöarna”
1867 gjorde Nils Fredrik Rönnbäck ännu
en upptäckt. Han seglade runt hela Västspetsbergen, en prestation som få har
gjort. Särskilt stor anses bragden vara av
att den genomfördes med ett segelfartyg.
Mellan Västspetsbergen och Nordostlandet går ett sund som kallas Hinlopensundet. I sin nordliga del är det ofta helt
igenkorkat av is, men 1867 tog sig Nils
Fredrik Rönnbäck igenom sundet.
På sin färd upp mot norr upptäckte Nils
Fredrik att en mängd mindre öar i sundets
södra del inte fanns på sjökortet och inte
hade något namn. De heter numera Rönnbäcksöarna.
Medaljerades av Napoleon III
För sina upptäckter och sin skicklighet
som Ishavsskeppare uppmärksammandes
Nils Fredrik Rönnbäck. Han uppmanades
att ställa ut föremål från ishavsfångster på
Parisutställningen 1867.
Av Napoleon III belönades han med
bronsmedalj med Napoleons porträtt på
ena sidan och hans eget namn på den andra. Han fick också ett diplom, ett guldur,
en kristallmedaljong och en harpun i guld
som slipsnål.
Blev lots på äldre dar
På äldre dar verkade Nils Fredrik Rönnbäck som ishavslots, bland annat på ryska fartyg som gjorde marina mätningar i
Karahavet öster om Novaja Semlja. Som
en slags pensionering fick han som högt
betrodd ishavsskeppare anställning som
hamnroddare i Hammerfest. Han rodde
passagerare till och från fartygen på redden.
Drunknade
Den 4 januari 1891 hade Rönnbäck varit ut till ångaren Nor, som skulle avgå till
Alta. Då han återvände till bryggan råkade
han halka, föll i vattnet och drunknade, 70
år gammal.
Text: Arvid Moberg
K-G:s Jul- och Vinterkryss nr 50
Bondersbyarn
11
Arrangemang i Bondersbyn 2014
Måndag 13 jan
Onsdag 22 jan
kl 17.00
kl 18.00
Knutpaj (Knytkalas)
Allsångscafé med Carl-Artur Emmoth
Jubileumsnummer!!
Bondersbyarn kom ut med sitt första nummer i augusti 2001. Redaktionskommittén
på den tiden bestod av följande personer:
Ann-Mari Andersson
Olle Björkman,
Lars-Erik Holmberg
Per och Maria Holmqvist
Sten Rönnberg
Nina Wennberg
De tre första redaktörerna hänger ännu
med, nu när vi över 12 år senare publicerar nr: 50!!
På den första tidningens omslag, stod följande programförklaring:
”Detta är en liten tidning som är tänkt
för alla som bor i Bondersbyn, Brattland,
Bondeborg, Marieberg och Stora Lappträsk men också för många andra som
skulle kunna finna den intressant att läsa,
Bondersbygården
Bondersbygården
Lösning kryss nr: 49
inte minst alla utflyttade bondersbybor,
liksom tillfälliga besökare. Meningen är
att alla ska kunna skriva om allt som rör
hela byn med omnejd och på så sätt utbyta minnen och stimulera till nya tankar.
Här kan vi ge plats för alla som känner
att de har något att berätta. Det här första
numret består av några små exempel på
sådant vi, som skrivit det här första numret, tycker kan passa. Vi hoppas du blir
inspirerad att själv skriva i kommande
nummer. Tillsammans kan vi hjälpas åt
att göra byns alla spännande minnen och
visioner levande. Låt oss alla hjälpa till
att göra Bondersbyn ännu roligare och
trevligare.”
Och detta gäller fortfarande!!!
Lars-Erik Holmberg, huvudredaktör
Nånting om en jul för längesen…
Jag försöker påminna mig om en julot- oroa oss tillräckligt över svaga isar en fri- För att fortsätta på ämnet ”jular för längteresa, dels för att det var min första och dens juldagsmorron.
esen” så kan jag berätta en liten ”julpostJag kommer inte ihåg att det hölls julotta episod” även om ni hört den förr.
dels för att den blev lite ”spännande”. Byn
hade bara i några år haft landsväg till Töre i Bönhuset i byn mer än en gång medan
Till poststationen, som var hemma hos
det stod kvar på gamla stället. Det var oss, kom en julafton, det var före 1940, en
– ”till kyrka och begravningsplats”.
Någon bro fanns ju inte och färjan gick ju också nån gång i slutet på 1930-talet och postsäck med bland annat ett paket som
bara sommartid. För att klara vintertrafi- jag minns det för att predikanten – Fred- skulle till Algot Wallgren i Långträsk.
ken så högg man ”tji’let” – en isbro som ling – kom cyklande från Kalix i -20 gr för Pappa Johan förklarade att ”dom var här
man var helt beroende av för
igår och hämtade post – dom
att vintertid kunna köra över
kommer inte idag också – ni
älven.
(min bror Magnus och jag)
Från ena iskanten högg och
får ta hästen och köra upp till
sågade man ett isstycke som
Långträsk med paketet”.
räckte för att nå andra isVåran häst, Tellus, var minst
kanten och – så hade man en
av allt nån travare och det var
bro. Det här ”tji’let” höggs
inte plogad väg, men paketet
där färjleden gick sommartid,
fick dom. Turen tog väl ett par
alltså strax norr om bron som
tre timmar och klart att dom
byggdes några år efter den här
blev glada, som vi alla skulle
historien. Inom byn höggs det
ha blivit över att få paket på
”tji’l” på flera ställen.
julafton istället för flera dar
Året kan ha varit 1938 och
efter jul.
det här ”tji’let” hade bara legat
Tror att det var sista julen
nån dag och mycke tidigt juldom firade jul i Långträsk,
dagsmorron tog pappa Johan
innan dom flyttade ner till byn.
bilen –”Plymout -28”- och for
…allt så vitt jag minns….
upp för att kolla läget. Han beDen första bilen på Svirjen ... Var det också en Plymouth?
dömde att ”nog håller det”.
Text: Olle Björkman
Då morronmjölkningen var
avklarad bar det iväg. Men han var nog att hålla julotta i Bondersbyn.
Annars var traditionen hos oss att farfar
inte riktigt säker, så då vi kom ner på isen
så stannade han bilen och gick ut och tog Albert Bernhard, ”A-B” kallad, på julen sista koll. ”Jo nog håller det – men för aftonskvällen läste julevangeliet. Efter
OBS!!!
säkerhets skull kan vi hålla bildörrarna det blev det julklappar – sockor, vantar
Den gamla bilden på förra numrets
handskar och kanske en bok. Då vi sysöppna medan vi kör över.”
sista sida var Björkmans gamla hus
Isen höll och vi for på julotta till Töre. kon började ge varann julklappar blev det
(Åtigården) som revs i samband
Då vi satte oss i bilen för att köra hem sa kanske en bok, men oftast ett spel, allt från
med att vägen byggdes om!!
mamma Hulda att ”nu ska vi köra över Svarte Petter till schack. Farfar dog 1944
Kalix-bron”. Hon tyckte förstås att vi fått - och traditionen med julevangeliet också.