Nummer 49 Oktober 2013
En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 49 Okt 2013 Trettonde årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Kommunbesök 2 Nytt från BHF 2 Smått och gott 3 Krönikan 3 Nybyggare på Liden 4 Musikpub med ös 4 Nedläggning i Börjelsbyn 5 Duktiga hästtjejer 5 Nationalälvens Dag 6 Älgjakt i Kamlunge 7 Jägarfundering ... 7 Land Art i St.Lappträsk 8 Recept 8 Potatisfunderingar ... 9 Valrossjägaren ... 10 Höstkrysset Kalender Limericktävling Det kom ett brev ... Annonser m.m. Omslagsbild: Inga-Lill Sjöberg-Gustafsson plockar potatis Foto: Annica Gustafsson 11 12 12 12 12 I detta nummer första delen av en artikelserie om Nils Fredrik Rönnbäck, en fantastisk valrossjägare från Kamlunge Bondersbyns Hembygdsförening Styrelse: Ordförande Linda Roos Sekreterare Ingela Svanberg Kassör Ruben Gustafsson Ledamot Tommy Nilsson Ledamot Annika Gustafsson Suppleant Emma AlamäkiHuhta Suppleant Torbjörn Pettersson Uthyrning av Bondersbygården: Annika Gustafsson 27092 Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg 27010 [email protected] Redaktörer: Olle Björkman 27005 [email protected] Karl-Gunnar Hansson 27024 [email protected] 27046 Ingrid Ragnarsdotter [email protected] 27092 Annika Gustafsson Yvonne Enström 27137 [email protected] Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031 [email protected] P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872 [email protected] Ann-Mari Andersson, 63030 St.Lappträsk [email protected] Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg 27045 [email protected] Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, 95292 Kalix [email protected] 27010 Medlemsavgifter 2013 Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften. Enskild medlem bybo 100 kr boende utanför byn 225 kr Familj bybor 150 kr boende utanför byn 275 kr Högre kostnad för boende utanför byn beror på att tidningen skickas per post. Bankgiro: 211-7943 Tidningen utkommer fyra gånger i år: Mars, Juli, September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot skrivet material och bilder från läsekretsen. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 300 ex. 2 Bondersbyarn När Kommunen kom till byn ... Den 25 september kom Kommunen till 1500-talet har älvens stränder varit gräsbyn under sin ”Roadtrip”. Ett tiotal av bevuxna, men de senaste 50 åren har detta Kommunens förtroendevalda och tjänste- vänts till ett besvärande slyproblem med män, med kommunalrådet Elinor Söder- allt vad det innebär. lund och kommunchefen Stig Strömbäck Angående fisket föreslogs att kommui spetsen, deltog i detta evenemang med nen skulle påverka Havmyndigheten och syfte att få direktkontakt med kommunens Livsmedelsverket att genomföra en ny innevånare och få ta del av deras förslag stor dioxinundersökning i fisken från haoch synpunkter. vet. Ur alla synpunkter är det viktigt att Ett tjugotal deltagare från omkringlig- denna fråga fortsättningsvis hanteras med gande byar hade hörsammat kallelsen och en gemensam faktabakgrund. deltog i det annorlunda mötet där var och Månsbyn var orolig över sikens tillbakaen kunde föra fram sina frågor till olika gång och ville att Kommunen agerar för nämndledamöter eller tjänstemän. en undersökning av detta. Efter sedvanlig introduktion och kaffeNotlaget i Sörudden, Bondersbyn, ställde drickande vidtog en livlig diskussion med frågan om inte kommunen kunde bidraga kommunens olika företrädare som pla- med pengar för inköp av en ny not. Notcerat ut sig runt om i Bondersbygårdens fisket i älven är en utdöende kulturgärning stora sal. som idag blir allt mer intressant för turisMötet avslutades med att kommunens ter att bevittna. representanter redoFrån Månsbyn krävde visade vilka frågor man ett starkare agesom kommit upp, rande från Kommunen men man lovade när det gäller överinget på stående fot givna och förfallna hus annat än att man som förfulade land”skulle titta på fråskapsbilden. gorna”! När socialnämndens Naturligtvis låg ordförande Karin Nilsvägfrågorna högt son skulle redovisa uppe på önskelistan. vilka frågor som komDen eviga frågan mit upp, meddelade om Kosjärvvägen I förgrunden kommunalrådet Ellinor Sö- hon att ingen berört kom naturligtvis derlund och kommunchefen Stig Ström- dessa frågor! Ett gott upp, men också bäck längst till vänster. betyg åt kommunen den dåliga standarden och underhållet av som 1934 vann Svenska Mästerskapen i Bondeborgvägen och Midlandsvägen. De fattigunderstöd. Då uppbar 22% av koms.k. refugerna mitt i Bondersbyn kritisera- munens innevånare någon form av fattigdes och Månsbyborna hade synpunkter på hjälp!! vägräcken. Förslag om en busshållplats i Kommunens initiativ till denna rundresa Börjelsbyn framfördes också. bland byarna är lovvärd och ett stort steg Buskörning med snöskoter i ungskogar mot en demokrati där gräsrötterna kan och bristfälliga skoterleder var också en göra sig hörda. fråga som påpekades. Nu gäller det bara att kommunens löfte Den hela tiden pågående förbuskningen att ”titta på frågorna” sträcker sig längre av älvstränderna renderade i förslag om än så och resulterar i förändringar för oss röjning och avverkning. Hela kulturmil- som bor på landsbygden. jön längs älven håller på att försvinna med Lars-Erik Holmberg , red. den ökande igenväxningen. Allt sedan Nytt från BHF God Höst på er alla bybor! Under den kommande veckan (40) startar åter igen Läs & Rescirkeln som Gertrud Karlsson uppskattat håller i. Där dom läser och lär sig om olika landskap för att på försommaren göra en resa med buss till dessa platser. Även en Skogskurs startas av Hushållningssällskapet, där bl.a röjning skall avklaras. Trots dessa kurser efterlyser vi fler önskemål av Er på spännande cirklar som kan anordnas i hembygdsgården, det är bara att höra av sig till någon i styrelsen så ordnar vi detta om möjligt är! Ombyggnationen av ett nytt kök på nedre plan väntas bli av under hösten då ytter- ligare en värmepump skall installeras. Vi hoppas nu att allt ska klaffa i tid så detta blir färdigt innan den värsta kylan är här! Vi siktar i övrigt in oss på alla kommande evenemang på bygdegården och den första i ordningen är "Mångkulturell Afton" som hålls den 19/10. En succé förra hösten! Med dessa ord sagda vill vi i styrelsen önska alla underbara medlemmar en fantastisk höst! /Imla Svanberg sekr. Smått o gott Inga getter på Backen! I förra numret av Bondersbyarn berättade vi att byns nya getter skulle få tillfälligt husrum i en ladugård på Backen. Detta har nu stoppats av delägare i fastigheten, så getfarmarna har akut tvingats att bygga en ny ladugård. Detta stopp har upprört många i byn, då man anser att byns utveckling saboteras. Och visst kan man diskutera om det är rimligt att delägare i en samägd fastighet kan ”fjärrstyra” utvecklingen i en by vilken behöver allt stöd som finns för att leva vidare. Fisket ett Ormbo igen?? Utan att anknyta till tidigare notiser, undrar Smått o Gott om Fiskegruppens förvaltning av fisket i älven åter har blivit ett ormbo. När Fiskegruppen startade för över tio år sedan var ambitionen att alla byar skulle ha samma fiskeregler. Årets fiskeregler har varit allt annat än detta. Så oklara att skrivande redaktör, som också agerar fiskebevakare ibland, helt felaktigt stoppade kommunens auktionsförrättare mitt i harrfisket och skickade hem honom! För detta ber jag honom offentligt om ursäkt, och lovar honom ett gratis fiskekort om han kontaktar mig! Men han måste lova mig att endast dra upp harrar över 35 cm!! Getternas nya hus med bygglov och allt! Sextrakasserier ... På tal om trakasserier. Smått o Gotts redaktör är utsatt för sexuella trakasserier! Fyra galanta damer: Adriana, 3,3 km; Emma 2,8 km; Anna 9,2 km, Lisa 5,6 km, försöker via facebok få dejtkontakt. Det kanske skall sägas att siffrorna efter respektive namn inte anger bystmått utan inom vilken radie till redaktören de befinner sig! Byns yngre herrar säger sig vara helt ovetande om dessa kvinnor, vilket förtätar mysteriet. Att trycka på Gilla-knappen skulle naturligtvis lösa mysteriet, men ... Giftemål i byn! En betydligt mildare och trevligare form av samvaro, än vad ovanstående notis kan leda till, har skett i byns sydligare delar. Kommunfullmäktiges ordförande Tommy Nilsson har gift sig med Karin Selberg, som numera heter Nilsson Selberg! Här trycker vi direkt på Gilla-knappen och önskar er all lycka och välgång! Så här ser en 35-centimeters harr ut! Myglar notlaget?? När vi är inne på fiske, måste Smått o Gott ta upp ett rykte som har sitt ursprung i Mariebergs sommarstugeområde. Där påstår man att notlaget avsiktligt ställer sig i en skyddande ring runt fångsten, så att det på avstånd ej går att avgöra fångstens storlek eller beskaffenhet. De har till och med skickat en bild till tidningen som styrker deras påstående. Notlaget tillbakavisar på det bestämdaste dessa anklagelser. Istället är det så att noten är så gammal och trasig, att de måste stå tätt i ring när noten når land, för att inte fångsten skall glida dem ur händerna. De har också diskuterat detta med kommunen och undrat om inte den kan ge notlaget bidrag till en ny not. Om det sker, då öppnar notlaget upp för alla nyfikna blickar! Vad smusslar dom med, där nere hos notlaget?? Krönikan Krönikör denna gång är Sven-Olov Karlsson. En vittberest man som för några år sedan medverkade i Bondersbyarn med betraktelser om hur det är att arbeta i muslimska länder. Kära Bondersbybor och kära jaktkamrater, Det är alltid en av årets höjdpunkter att få den stora fördelen med att delta i älgjakten i sin barndoms älskade hembygd. Redan i början av sommaren går tankarna oavsiktligt till den stundande resan upp till de fantastiska jaktmarker vi förfogar över. Att få återse alla gamla men även nya jaktkamrater är verkligen en extra krydda. Framförallt ”snacket runt lägerelden” vid slakthuset är verkligen något som jag tar med mig hem till Norduppland, där jag kan sitta och minnas alla episoder med ett stort leende. Jag planerar ytterligare en resa hem till byn för att för första gången uppleva oktoberjakten, som blir en ny upplevelse. Fortsatt god jaktlycka. Sven Olov bordi Heden Ny bakval på Sörudden!! Efter flera års beredning av byns Samfällighetsförening, har man nu beslutat att uppföra en bakval bredvid notplatsen på Sörudden. Bakvalen bekostas av byns fiskekortinkomster och timras av St. Lappträsks store timmerman Lennart Larsson. Han lär ha gjort en mycket innovativ timring, som lär i det närmaste vara klar för transport till Sörudden, men logistikfrågan är ännu inte helt utredd. Vi hoppas dock att den är på plats till nästa års notsäsong till glädje för fiskköpare och turister. Ser den ut så här?? Men då behövs ju bygglov!! Bondersbyarn 3 Ny familj på Liden Nu har en ny familj flyttat in på Liden. Gårdsstället Liden ( se nummer 20 i Hembygdsboken), ligger högt och vackert på östra sidan av Kalixälven och i södra delen av byn. Tidigare ägare av Liden var Herbert och Klara Söderholm. De hade tre barn, Eva, Bengt och Karin, som alla bor i södra Sverige. I våras blev Isak och Anna Enström nya ägare till Liden. Isak är född på Pataudden ( se nr 61 i Hembygdsboken) och är son till Per och Kristina Enström. Han arbetar som samhällsbyggare i ett teknikkonsultföretag. Familjen Enström samlad framför Liden. Längst fram David, på pappa Isaks axlar Minna och i mammas famn minstingen Elias. Anna är utbildad sociolog och för tillfället barnledig. Familjen har tre barn: Elias, Minna och David. Minna har börjat dagis på Tallbacken. Vi hälsar hela familjen hjärtligt välkommen till Bondersbyn och hoppas naturligtvis att de skall trivas och delta i hembygdsföreningens aktiviteter! Text: Annica Gustafsson Foto: Fam Enström Musikpub med ”våran” Björn En höstkväll, om än mörkret kliver fram med stora steg, kan vara alldeles fantastiskt trevlig. Femtiotalet besökande på Bondersbygårdens årliga musikpub bidrog till att hålla stämningen på topp hela kvällen. Vi hade för tredje året i rad Björn Nagander som underhållare. Han betraktas numera som ”vår egen Björn” efter sina insatser på Bondersbygårdens scen. Att han dessutom äger ett fritidshus på Potasvirja väger också tungt i vågskålen. Pärleporten ... Han är ju allmänt känd som ”Idol-Björn” och som sådan ger han allt vad röst och strängar tål. På repertoaren står egna låtar som berör, men också kända låtar som alla sjunger med i. Detta ger en spännvidd från klassisk rock ända bort till ”Pärleporten”. Den senare en oundviklig låt i detta sammanhang! Lea och Vilma vågade ... Som ett trevligt inslag i showen framträdde hans systerdotter Lea Tano tillsammans med kompisen Vilma Näslund och sjöng en låt på engelska. De var ett tag lite tveksamma om de skulle våga att framträda för denna publik, men de tog mod till sig och gjorde stor succe! Lea och Vilma betvingade den svårflirtade publiken i Bondersbyn! Björns störste supporter? Javisst, mamma Vivianne!! Korv och dans ... Mot slutet av kvällen motionerade en del gäster med dans, emedan andra koncentrerade sig på korv och kaffe. Partyt nådde sådan höjd att till och med Göran Johansson sjöng duett med Björn. De sjöng bl.a. Cornelis Wreswiks låt: Brevet från kolonin Ett stort tack ... Bland deltagarna märktes denna gång många Börjelsbybor, vilket vi är mycket glada för. Men gladast är vi över att Björn ställer upp på vår musikpub. Tack Björn för Din ideella insats för Bondersbyns Hembygdsförening! Text: Annika Gustafsson Foto: Yvonne Enström 4 Bondersbyarn Ovan: Björn öser på Nedan: Här är det Göran som öser ... Mjölkproduktionen i Börjelsbyn läggs ner!!! Mjölkbönder är numera en utrotningshotad art. Ett fenomen som knappast överensstämmer med devisen att Hela Sverige Skall Leva. Utan aktiva jordbruk och mjölkproduktion kommer odlingslandskapet att förfalla. Politikerna förmår inte att hålla emot de marknadskrafter som håller på att ödelägga norra delarna av vårt land. Samtidigt blommar jordbruket nere i Europa. Vad skall vi göra? Medan vi väntar på nya politiker bör vi i alla fall aldrig sluta dricka mjölk!! Hösten, 2013 skickar Rigmor Öberg på Öbergs familjejordbruk iväg korna och upphör med mjölkproduktionen. De har hållit på sen i början på 1980 talet, och Öbergs är dom sista aktiva mjölkbönderna i Börjelsbyn. Text o foto: P.A. Andersson Lite historia: 1553 fanns det 5 bönder och 27 kor 1571 fanns det 6 bönder och 26 kor 1599 fanns det 8 bönder och 51 kor 1626 fanns det 7 bönder och 40 kor. 1695 fanns det 8 bönder och 71 kor Christer Öberg hjälper till med tröskningen Bondersbyns hästtjejer i topp! När DM i ponnyhoppning avgjordes i Boden den 1 september gick två medaljer till Bondersbyn! När DM i Ponnyhoppning ska avgöras samlas alltid länets bästa ryttare, i år var inget undantag, 51 stycken hugade ponnyryttare startade lördagens kvalklass för att slåss om de åtråvärda platserna i söndagens final. Seger för Linn Tegelid Först ut var de minsta ponnyerna, B ponnyerna, bara 3 stycken valde att starta finalen som går i svårighetsklass LB + 5 det vill säga 85 cm höjd på hindren. Där tog Linn Persson–Tegelid (13år) på sin ponny Turn Around (mer känd som Tubbe) direkt hand om guldmedaljen genom att vara den enda felfria ryttaren. Extra roligt för Linn att få vinna guld då det var deras sista tävling tillsammans eftersom hon nästa år är Linn Tegelid och hästen Tubbe för gammal för att rida B ponny. Tubbe har redan fått ett nytt hem i Månsbyn. Bland C ponnyerna (8 till final) blev det en hemmaseger för Felicia Johansson (18 år) på Krux. Unni Ragnarsson knep bronset Även klassen med de största D ponnyerna var fulltalig med 8 ekipage som tävlade mot varandra i svårighetsgrad LA (110115 cm hinderhöjd), segertippade Denice Johansson (17 år) från Gällivare, som för några veckor sedan blev Svensk Mästare, tog hem något av en promenadseger, men resten av tävlingen var spännande in i det Unni Ragnarsson med hästen Mulle i ett vackert språng sista. Det blev omhoppning bland 5 ekipage om bronset och det längsta strået, som enda felfria, drog Unni Ragnarsson (12 år) på sin ponny Mulvin Bosco (känd som Mulle) som därmed kunde säkra ännu en medalj till Bondersbyn. Unni är yngst i sin klass och tävlar mot tjejer som är flera år äldre och med tanke på det måste nog hennes bronsplats ses som lite av en bragd. Inte dåligt att Bondersbyn har två av länets bästa ryttare, är det kanske OS- och EM-medaljören RolfGöran Bengtssons efterträdare vi ser? Text: Ingrid Ragnarsdotter Foto: Emeli Luthström & Helena PerssonTegelid Bondersbyarn 5 Nationalälvens Dag Årets firande av Nationalälvens dag startade med sikfest på Bondersbygården. Därefter notdragning uppe i Sörudden, för att sedan avslutas med sikhalstring på Enaholmen och tändandet av eldar till älvens ära. Allt detta skildras stämningsfullt nedan i bilder av Göran Karlsson, vars pappa ”stor-Bengt” flyttade från byn för 50 år sedan. Nationalälvdagen den 17 augusti i år blev verkligen välvattnad. Efter en lång härlig sommar med sol och vind var det alltså dags för en riktig rotblöta. Mulet och regn största delen av dagen. Skulle vi klara halstringen? Notdragarna, med bidrag från några håvare, hade i alla fall i sista stund fåttt ihop fyrtio sikar. Dessa skulle halstras, vilket har skett i uppehållsväder tidigare år. Med Rubens traktorskopa som “tak” eldades en fin glödbädd i grillringen på bygdegårdsgården. Sikarna blev perfekta och avnjöts med potatis, lök, kall yoghurtsås och tunnbrödssmörgås. Trettiofem gäster avrundade så middagen med kaffe och gobitar. Tända ljus höjde mysfaktorn under den gråmulna eftermiddagen. Senare under kvällen vid uppehållsväder tändes marschallerna enligt tradition på Bondersbybron. På Enaholmen vid byastugans grillplats var det samling för närboende och långväga kringströvare. Karl-Erik hade laddat halstret med “turist-sikar”. Vi hade även där kantat stranden med eldar och marschaller. Vid midnatt hade mörkret svept in oss i sin schal så det blev nödvändigt att treva sig hemåt. Vi kan verkligen vara stolta över vår vackra “orörda” älv. Text: Annica Gustafsson Foto: Göran Karlsson 6 Bondersbyarn Älgjakten i Kamlunge Nu är de ju dags att summera septemberjakten . Men ingenting är ju som förr. Tidigare år har de varit för många älgar men nu är det helt plötsligt för få älgar. Men det kanske är lagom när det är så här . Vi har i alla fall fällt 2 st kor och 2 st tjurar samt 3 st kalvar. Så inte är vi helt utan. Däremot är vi många fler jägare, så jaktledarna har haft huvudbry när när dom skulle dela 2 små älgar i 41 delar. Då krävs det lite högre matematik. Men vi fick i alla fall filé till våran jägarfest, som vi hade sista lördagen i september. Vi var många som kom och hade trevligt med god mat och dryck. Text & Foto Kjell Rönnbäck Blir nog en jägare av mig också.. Efter att under flera år varit väldigt negativ till själva upplägget omkring älgjakten så provade jag förra året på att under en härlig septemberdag följa med pappa ut på pass. Både för att få erfarenheten av det men också kanske få se det ur ett annat perspektiv. Upplevelsen visade sig snabbt vara raka motsatsen till vad jag tidigare trott. Så i år var jag tillbaka igen. Väskorna packades och jag fick med stolthet ytterligare en gång ta på mig morfars (om än stora) jaktjacka och bege mig till hembygdsgården för passutdelning med stor förväntan inför vad som komma skulle. Kom att visa sig att förmiddagens pass skulle bli ett av de hetaste. Allt från kråkrädda möss och två fredade älgkor till en ståtlig tjur skådades. Ska erkännas att jag svor rätt ordentligt inombords när jag kort efter hörde smällen och Anders Kruse bekräftade att han fällt tidigare sedd tjur. Men fick för första gången på riktigt vara med om urtagning, tidigare bara för egen utbildning skull googlat och läst närmare om vad det egentligen innebär. Tillbaka i slakthuset fick jag så ännu en gång se vad i mina ögon än så länge ser ut som en konst i samband med att man flår förmiddagens byte. Går så lätt, men antar att det är vana händer som utför jobbet. Hann även med ett till förmiddagspass på söndagen innan jag tvingades styra hemåt emot Umeå igen. Men en sak är då säker, jag kommer tillbaka och då banne mig ska jag dra mitt eget pass och inte känna mig som en svans på pappa. Text & foto: Viktor Rönnberg, Umeå, Anders Nevanpärä poserar vid en av jaktlagets fällda älgar Bondersbyarn 7 Land Art i Stora Lappträsk Land Art Efter vägen till Stora Lappträsk från Bondersbyn finns flera naturskulpturer eller land art. Om ni inte sett dem så var uppmärksam nästa gång ni kör vår väg! Tre olika formade stenar. Strax efter att man passerat gamla landsvägen.kommer den stora stenen som ser ut som ett björneller stövarhuvud. I kurvan mellan sågen och dammen finns två andra naturskulpturter, en liten reptil och en skön soffa på var sin sida av vägen.. Inne i byn står en uttjänt halv båt uppställd så den verkar vara på väg upp ur jorden. Ett björnhuvud ... Den här båten dyker upp ur marken ... Ett reptilhuvud ... Och en soffa för den trötte ... Får på språng ... Bortsprungna lamm Under våren och sommaren har baggen Ullmax funnits på Heden och hunden Fjodor har ofta varit in i kätten och senare legat utanför hagen hos baggen. När bagglammen skulle skiljas från tackor och tacklamm i Börjelsbyn fick de också komma hit. Allt gick bra tills vi släppt ut de tre bagglammen i hagen och Fjodor tyckte att det skulle vara roligt att hälsa på alla fyra får. Lammen var inte överförtjusta i hunden utan hoppade ut ur hagen och sprang till skogs. Förr har jag varit med om att hämta hem får från skogen, så jag tänkte att det är väl bara att gå och locka på fåren så kommer de, de är inte förvildade, men inte det. De var som bortblåsta. Vi gick fram och tillbaka över heden, längs stigen och vägen utan att se minsta spår efter lammen i säkert en 1,5 timme. Sen gick vi tillbaka till odlingen och där hittade vi två av lammen. Med list och pock fick vi de två rymlingarna hem och in i hagen. Nu började det bli sent och var fanns det tredje lammet? I bakhuvudet fanns tanken på den björnspillning vi sett några dagar tidigare efter gamla landsvägen inte långt från gården. Vi letade tills det blev mörkt och sedan körde vi med bil flera rundor utan att se skymten av lammet. Jag lugnade mig själv med att lammet skulle säkert stå bakom hagen nästa morgon, men där fanns förstås inget lamm. Och sonhustru och son, som äger fåren, vågade jag inte ringa och berätta vad jag ställt till med. Så tidigt på morgonen tog vi hunden i koppel och började leta runt heden. När vi kom närmare odlingen började Fjodor spåra och snart fick vi se den ensamma baggen en bit bort i skogen.Vilken lättnad. Jag gick hem med hunden och sedan lyckades vi locka och driva hem rymlingen. Då kunde jag också senare åka förbi i Börjelsbyn och berätta vad som hänt. Men jag håller hunden kopplad så länge det finns får på gården... Text o Foto: Ann-Mari A Vinbärsmuffins 5 dl vetemjöl 2½ tsk bakpulver 2 dl socker 1 tsk malen kardemumma Blanda all torra ingredienser 8 Bondersbyarn 100 g smält smör 2½ dl mjölk-------blanda ner växelvis ( topping: vinbär, kanel, pärlsocker) Skeda upp smeten i muffins formar. Peta ner 4-5 vinbär i mitten av formen. Strö över pärlsocker och kanel. Grädda 15-20 min i 200 g. Potatis Potatis hör hösten till, och många har väl stått på huvudet i det egna potatislandet vid det här laget. Ett slitgöra men ändock roligt. Här bjuder vi läsarna på lite ”spridda skurar” från potatislanden och potatisens olika användningsområden. I Lubeln på Luneburgerheide öster om Hamburg finns sedan många år ett par restauranger som specialiserat sig på potatis. Restaurangerna är belägna i en mycket gammal by, en s.k ”Runddorf” och väl värda ett besök. Mariana och Linnea Andersson (nedan) tycks ha fått en god skörd Dom som inte gillar potatis kan ju äta kål istället. Här en bild från Mariannas fina land i Marieberg Potatisfunderare: Lars-Erik Holmberg Fotografer: Yvonne Enström, Mariana Andersson och Lars-Erik Holmberg Eller också kan man odla morötter i ett badkar, som Yvonne Enström gör. Stora potatisar kan man mycket väl använda som snapsglas. Då kan man också ”bita av supen” utan att förlora en tand! Potatisost Ugn 200 grader Potatisost 1 liter potatismos ½ dl sirap 2 tsk anis eller kummin eller fänkål 50 gr smör 2 dl mjölk 2 tsk salt 2 dl vetemjöl Mosa den kokade potatisen utan några tillsatser. Rör ner de övriga ingredienserna i det varma moset. Som vanligt får man anpassa mjölkmängden så smeten blir lagom i konsistensen. Den ska vara som en inte alltför fast gröt. Bred ut i smord långpanna grädda ca 40 minuter. Kolla färgen efter halva tiden, täck med folie om den är för mörk. Den ska bli ljusbrun på ytan och gyllengul inuti. Serveras varm med smör eller sylt, eller kall, skivad som smörgåspålägg. Resterna kan även skivas och stekas. Behåller denna Ovatiopotatis på 740 gram positionen som byns största potatis? Den skördades på Potasvirja 2006. Bondersbyarn 9 Han som djikk från Kjamblång till Norge Här skall ni få läsa en fantastisk historia om kamlungaren Nils Fredrik Rönnbäck. Kan man tänka sej att en bondpojke på 1800- talet vandrade över fjällen till Norge och blev skeppare på segelfartyg i Norra Ishavet, blev stor valrossjägare och upptäckare av flera hundra tidigare okända öar i Norra Ishavet. I Norge blev han en välkänd och aktad man, fast lite märkligt är att 18 år gammal, vandrade denne svenske yngling in i världens nordligaste stad, Hammerfest, efter en färd till fots på 80 mil. Han blev harpunerare på ett fartyg som månader i sträck låg ute i Ishavet på jakt efter valross. Samtidigt som han fick sin försörjning blev han 6 år äldre – på pappret. Att vara harpunerare på ett fartyg i Ishavet var inte tillåtet för omyndiga personer, åtminstone inte om de saknade tillstånd av sin far. Det hade inte Nils Fredrik. Han uppgav 1814 som födelseår istället för 1820. Den uppgiften finns än idag i norska kyrkohandlingar. NILS FREDRIK RÖNNBÄCK föddes den 22. 3. 1820 i Storön. Föräldrarna hette Johan Olofsson f. 25.11.1792 och Anna Lisa Olofsdotter f. 7. 3. 1794 i Månsbyn. Johan Olofsson tog sig namnet Söderlund. Johans föräldrar på Framigårdshemmanet, Storön 1, var häradsdomaren Olof Johansson f. 1767 och hans hustru Helena Johansdotter Sågare (f. 1765) från Ryssbält. Sågare var ett soldatnamn, som senare ändrades till Spets. Johan Olofsson och Anna Lisa Olofsdotter gifte sig 1817 och fick under sin tid i Storön åtta barn. Nils Fredrik var det tredje barnet. Gårdsnamnet Rönnbäcks har förmodligen inte använts för Kamlunge 3, innan Johan Olofsson Söderlund, Storön, kom till fastigheten. Det är möjligt att det konstruerats efter naturföreteelser så som t.ex. Söderlund. Familjen bytte sitt namn till Rönnbäck i samband med flyttningen till Kamlunge. Kanske det var sikfisket i älven som lockade Johan Olofsson till Kamlunge. Han lär dock inte ha trivts så bra. AnnaMärta Henriksson, Storön, har berättat att Johan tyckte att det var alldeles för livligt i Kamlunge med alla vägfarare. Han bodde på somrarna i Storön, som han tyckte var mycket lugnare, och vintertid i Kamlunge. Vandrade 80 mil Sonen Nils Fredrik trivdes inte heller så bra i Kamlunge. Bara 17 år gammal gav han sig den 12 mars 1837 i väg till fots. I Flyttningsboken står det att han skulle till Haparanda. Hans ett år äldre bror hade 1835 gått samma väg, men återvänt. Från Haparanda fortsatte efter en tid Nils Fredrik längs den gamla rutten längs älvarna och in mot Norge. 1830-talet var en svår 10 Bondersbyarn tid med flera missväxtår för befolkningen i Norrbotten. Utkomstmöjligheterna var små och väldigt många norrbottningar tog chansen att söka sig till Norge, där arbetskraft behövdes såväl på fartygen som i hamnarna. Många sökte sig också till kopparverket i Kåfjord. Nils Fredriks 80 mil långa fotvandring tog lång tid. Under 1838 kom han fram. Förmodligen tog han tillfällighetsjobb på olika ställen under sin färd. Via Karesuando, Kautokeino och Alta kom han till Hammerfest, och fick arbete på fiskebåtar, men först sedan han gjort sig själv 6 år äldre. skeppare på en egen skuta. Bara några år efter sin ankomst till Hammerfest kunde han köpa sig en egen båt, slupen "Maren Johanne". Han seglade ofta på Spetsbergen, den västligaste och största ön i Svalbard. Ibland räknas numera även Nordostlandet och övriga öar till Spetsbergen. Det är inga små holmar. Västspetsbergen är cirka 40 mil långt i nord-sydlig riktning och 20 mil brett; Nordostlandet är 20 mil brett och 10 mil i nord-sydriktning. Här hade Nils Fredrik stora framgångar under sina fångstresor, som ofta började i april och slutade i september. Han blev snabbt en ganska förmögen man. Blev valrossjägare Jakt på säl förekom säkert på havsisarna utanför Storön under Nils Fredriks barndom och ungdom. I Norge hade den jakten både större omfattning och större betydelse, då han kom till Hammerfest i slutet av 1830-talet. Även sälarna var större. Den vanliga vikaren har en vikt på cirka 100 kilo och är cirka 150-170 centimeter lång. I Ishavet förekom en mycket större art som kallades kobbe. Den sälen är mycket större både i längd och i vikt. Men för Nils Fredrik Rönnbäck blev jakten på valross det han ägnade mest tid och intresse åt och som också gav mycket god ekonomisk utdelning. Fångstområdet vid Spetsbergen ligger på ett avstånd av cirka 80 landmil från hemmahamnen i Hammerfest. På grund av svåra stormar och mycken drivis var det ett mycket riskfyllt hav att färdas i under segelfartygens tid. Det var inte ovanligt att ett eller flera fartyg från Ishavsflottan inte återkom. Vanligast var att skutorna skruvades sönder av isen. Inte heller Nils Fredrik Rönnbäck gick fri från olyckstillbud. I juni 1850, då han var 30 år gammal, förliste han med "Maren Johanne" ute på Storfjorden söder om Spetsbergen. Maren Johanne vattenfylldes och sjönk, men Nils Fredrik själv och hans tre besättningsmän lyckades rädda sig själva. De togs upp av en annan Hammerfestskuta som råkade befinna sig i närheten. Blev skeppare på egen skuta Trots sin ungdom eller kanske tack vare den och sin allmänna duglighet och framåtanda blev Nils Fredrik Rönnbäck snart Fortsättning i nästa nummer ... K-G:s höstkryss nr 49 Var så goda! Ett nytt kryss att bita i. Lösningen till förra krysset finns på sista sidan. Bondersbyarn 11 Arrangemang i Bondersbyn 2013 Lördag 19 okt Söndag 17 nov Lördag 14 dec kl 18.00 kl 18.00 kl 16.00 Mångkulturell afton Höstsoppa Julfest Lösning kryss nr: 48 Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Limericktävling!! Skriv en Jullimerick om Din by och skicka in den till redaktionen före den 1 december!! Vi publicerar dem i nästa nummer och ber läsarna utse den bästa Limericken. De tre bästa får pris i form av trisslotter!! Här är ett exempel på en klassisk limerick: Det bodde en kvinna i Gränna. som sin stjärtmuskel så kunde spänna att hon i detta hål kunde strypa en ål och till och med vässa en penna! Regler: En limerick ska ha fem rader och rimschemat A A B B A. Första raden bör sluta med ett geografiskt namn och innehållet bör vara ekivokt eller innehålla en oväntad knorr. Antalet stavelser är inte givet, men den första, andra och femte raden har vanligen åtta, medan den tredje och fjärde har fem eller sex stavelser. Raderna 1, 2 och 5 ska dock ha tre betonade stavelser och de övriga raderna två. Var finns årets byagran?? Kontakta Yvonne och Kennert om Du vet var 2013 års byajulgran växer!!! Det kom ett brev till redaktionen ... Ett fotografi som jag hittade när jag går igenom min mors gamla bilder och dokument. Hon besökte bland annat Bondersbyn och jag tror att hon bodde hos en Hulda Björkman och hennes man som jag tror kan ha varit postmästare. Det finns lite anteckningar i anslutning till fotografiet om det. Jag är inte helt säker på att det är så men jag bifogar bilden så ni kan avgöra det själv. Kan ju vara trevligt att ha den gamla bilden från slutet av 40-talet om det är från Bondersbyn. Jag har skannat in bilden i hög upplösning så ni kan nog zooma in i bilden och kika på detaljer också. Jag har även en hel del vykortsbilder (gamla) från Kalix-trakten som jag har skannat in om även de kan vara intressanta att spara någonstans. Jag har gett en arbetskollega på Scania bilderna men vet inte om han har skickat dem vidare någonstans. Han kommer där uppifrån ursprungligen. Återkom gärna så kan jag lägga upp bilderna någonstans så ni kan ladda ner dem om så önskas och kanske dela med er till andra i Kalixtrakten. Mvh Michael Eriksson
© Copyright 2024