Nummer 48 Augusti 2013
En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 48 Aug 2013 Trettonde årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Ledare 2 Nytt från BHF 2 Smått och gott 3 Krönikan 3 Anne o Arne donerar ... 4 Grillfest i Börjelsbyn 4 Extasloppet 5 En vandring längs älven 5 Lars-Alberts äventyr 6 Getfarm i Bondersbyn 7 Familjedag 8 Midsommar på holmen 8 Trivselkväll 9 Harrens Dag 9 Ett brandtal ... 10 Sommarkrysset Kalender Från Tallbacken till ... Annonser m.m. Omslagsbild: Getabocken Karl X af Selet Foto: Lars-Erik Holmberg 11 12 12 12 I april samlades man i St. Lappträsk och tillverkade fågelholkar av ihåliga granar som Thomas Johansson tagit rätt på i skogen. Även de yngsta spikade och lärde. Totalt byggdes 14 holkar i varierande storlek som under sommaren fått hyresgäster som blåmes, flugsnappare och kanske nån knipa. När satte DU upp en fogelholk sist? Ta chansen nästa sommar! Du kan börja bygga redan nu! Bondersbyns Hembygdsförening Styrelse: Ordförande Linda Roos Sekreterare Ingela Svanberg Kassör Ruben Gustafsson Ledamot Tommy Nilsson Ledamot Annika Gustafsson Suppleant Emma AlamäkiHuhta Suppleant Torbjörn Pettersson Uthyrning av Bondersbygården: Annika Gustafsson 27092 Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg 27010 [email protected] Redaktörer: Olle Björkman 27005 [email protected] Karl-Gunnar Hansson 27024 [email protected] 27046 Ingrid Ragnarsdotter [email protected] 27092 Annika Gustafsson Yvonne Enström 27137 [email protected] Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031 [email protected] P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872 [email protected] Ann-Mari Andersson, 63030 St.Lappträsk [email protected] Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg 27045 [email protected] Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, 95292 Kalix [email protected] 27010 Medlemsavgifter 2013 Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften. Enskild medlem bybo 100 kr boende utanför byn 225 kr Familj bybor 150 kr boende utanför byn 275 kr Högre kostnad för boende utanför byn beror på att tidningen skickas per post. Bankgiro: 211-7943 Tidningen utkommer fyra gånger i år: Mars, Juli, September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot skrivet material och bilder från läsekretsen. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 300 ex. 2 Bondersbyarn Ledare Under en lång tid har Hembygdsgårdens Fördelen med ett kök på nedervåningen uppvärmning vintertid, diskuterats på är givetvis också att 'kökspersonalen' inte hembygdsföreningen styrelses möten. behöver springa i trappen. På detta sätt hoppas vi att uppvärmningsOlika förslag har framförts och många timmar har lagts ner på att ta fram under- kostnaderna vintertid för byggnaden kan lag till hur det skulle kunna se ut och vad sänkas. Den beräknade kostnaden för byggnatiode olika idéerna skulle kosta. Efter många och långa funderingar där nen väntas bli ca 100 000kr. Arbetet kommer främst att utföras av olika idéer har stötts och blötts, har styKnut Enström, relsen beslutat men även anföljande: dra, bl.a från - Ett nytt kök styrelsen komkommer att mer att hjälpa byggas i hallen till. Startdapå nedervåtum är ännu ningen. inte spikat, - En vägg men förhoppkommer att ningen är att sättas upp för det skall vara att avskilja den klart innan blivande något mindre hallen Bondersbygården står inför en omfattande och väl- vintern. och det nya kö- behövlig upprustning ket. Ytterligare en värmepump kommer att installeras och ovanvåningen kommer att kallställas vin- Vi går en spännande höst till mötes! tertid. Skulle behovet uppstå, att lokalerna Linda Roos på ovanvåningen behöver tas i bruk, då ordf. görs detta givetvis. Samtidigt kommer det att finnas två kök om det behovet skulle finnas. Nytt från BHF Årets solmöte på Raggdynan inföll på midsommarafton, riktigt rätt dag i år för midsommarsolståndet. Populariteten att vandra upp till toppen av berget visade sig vara på en väldigt ”låg nivå” denna kväll. Myggen hade inga problem att ta sig tid däremot. Vid midnatt var vi endast sex personer som såg den sköna solen rulla över horisonten. Bondersbygårdens sommarcafé´ Från mitten av juni t.o.m. sista juli har vi bedrivit caféverksamhet i Bondersbygården: måndagar till fredagar tre timmar om dagen. Det har visat sig vara en populär verksamhet. Bybor och grannbybor väljer att dricka sitt eftermiddagskaffe tillsammans. En del stämmer också träff där. Turister, både bilburna och med välpackade cyklar har stannat och bedårats av den makalösa utsikten över älven. Juli månad är fortfarande den period då folk är mest lediga och därför har besöksfrekvensen varit störst under den tiden. Sortimentet på brödfatet är anpassat till gästernas favoriter. Bakningen har skett under sena kvällstimmar då svalkan i Bygdegårdsköket varit mest human. TACK TILL ALLA SOM FIKAT DENNA SOMMAR! ”Bondskt Cafe´ En spontan ide´och förfrågan kom från Lena Bäckström (St. Lappträsk/Kalix) om en cafe´kväll med bondska som tema. Det bygdemål som vi här i trakten är ”uppfödda” med och nu tappert försöker bevara. Vi bestämde en fredagskväll (26/7). Hedvig Andersson Börjelsbyn, som är en flitig diktskriverska, kom och läste några verk, bl.a. ”Bjerka”, en beskrivning om björkens alla användnings områden. Sedan fick vi den i sångversion av hennes barnbarn Josefina eller ”Vera Vinter” som hon också är känd som. Olle Björkmans text: Vorn Böy till melodi efter Mikael Wiehes ”Mitt Land”, blev en succé som allsång. Lena och undertecknad ”pratsjöng” eller rappade som det kallas, en dikt av musikern Alexander Lindgren från Påläng. Vi delade ut blad med texter på svenska som skulle paras ihop med rätt mening på bondska. Hedvig hade gjort uppgifterna som blev ett mycket intressant diskussionsämne. Seth Lindbäck från St Lappträsk, Kalle Söderholm, Ingrid Widestig, Börje Berlin och Ann-Marie Andersson berättade historier. Ungefär 65 personer fikade och hade en kul kväll tillsammans. Annica Gustafsson Smått o gott Herberts comeback Bondersbyns ende riktige idrottsman gjorde i sommar comeback på tävlingsarenan, efter 22 års uppehåll! Herbert Häggström deltog i årets O-ringen i klassen H80 och placerade sig högt i prislistan. Redaktionen bugar sig inför denna prestation och utnämnet Herbert till ”Årets Krutgubbe”! Kurts traktor har startat igen En annan bybo som har anledning att känna sig nöjd är Kurt Enström på Ronningen. I våras stannade hans kära traktor, och sedan dess har Norrbottnisk dieselexpertis varit sysselsatt med att finna och laga felet. I slutet av juli, efter flera månaders stillestånd, startade motorn till Kurts stora lycka. Och befolkningen på västra sidan av älven kunde andas ut! Byn har fått en rondellhund Under försommaren uppenbarade sig plötsligt en Rondellhund i den lilla trafikdelaren vid Bondersbygården. Ingen vet varifrån den kommer eller vad den heter. Kanske har den jagats bort från en annan rondell av någon sammanslutning som inte gillar rondellhundar? Vägbom i Stangloberget Smått o Gott noterar att det numera finns en vägbom som skyddar den värdefulla vägen på Stangloberget. Indirekt skyddar den även naturen från skövling av bär och besparar naturälskande den bedårande utsikten mot älven. Helt stängd är dock inte vägen, ty via ett telefonsamtal kan besökaren passera ”nålsögat” och få låna en nyckel! Midlandsvägen flyttad Under sommaren har ett parti av Midlandsvägen flyttats längre från älven. Arbetsinsatsen motiveras med att vägen sakta men säkert är på väg att fara ner i älven. Smått o Gotts redaktion kan dock inte godta Trafikverkets motivering, ty Kosjärvvägen har ju tillåtits att fara ända åt h...e, utan att bli åtgärdad! Ny bybo på Potasvirja Efter att ha minskat sin befolkning med 50% de senaste 5 åren, kan nu Potasvirja notera ett glädjande tillskott. Skrothandlaren och sommarstuguägaren Kjell Fogelqvist har mantalsskrivit sig i Bondersbyn . Grannarna väntar nu bara på att hans kära hustru Kristina, f.d. lärare och numera ”trädgårdsdesigner”, gör detsamma! Krönikan Hej alla världsmedborgare i Bondersbyn m.o. Undertecknad har av "EU" utsetts till att undersöka byns förutsättningar att i framtiden kunna vara autonom i den oroliga ekonomi som råder i unionen. Jag har under 2 veckor i sommar kommit fram till att Bondersbyn har enorma resurser till att "stå på egna ben" i framtidens Europa. Här nedan följer en listning av alla de faciliteter som finns i byn och gör den så unik: Bygdegården, med snart 2 KÖK och uthyrningslägenhet Kafé. Äventyrslandet. Boulebana. Sågverk/byggvaruhus. Snart ett eget mejeri för ostprod. Lasbils- och taxiåkeri. Viltfarm/konferenscentrum med "hotell", militärmuseum och biograf. Egen polisstation på Brattland med dubbelbemanning och 2 svartvita polisbilar. Förskola. 2 mjölkproducerande jordbruk. Hästgårdar. Får- och getfarmer. ”Alltiallo” Knut. Egen produktion. av kött och fisk genom jakt och håvning/notning. Mängder av råvaror i skog och mark i form av hjortron, blåbär, lingon, hallon, vinbär, åkerbär, svamp m.m. Egen allmän bastu med spa i Kalixälven. Vedprodproduktion på gamla landsvägen. Representant i systembolaget i Kalix. Omfattande renskötsel. Och sist men inte minst en av sveriges mest beresta MC-klubbar, "Potasvirja MC Sweden" eller internationellt benämnd "Farmer Village Angels". Har säkert missat ngt, men ovanstående räcker för att ge byn en enorm potential att överleva i framtiden. Nu ser Birgitta och jag fram emot den stundande reduceringen av skogens hov. Lev väl och sköt om varandra. Vi ses i September. Per-Åke Spets Anm. EU= egen uppfattning. ”Utredaren med assistent” studerar byns förutsättningar för vinterturism Samfälligheten får böta 5000 kr Sommarens ”snackis” i byn är nog att byns Samfällighetsförening dömts att böta 5000 kr för en avverkning år 2009 i Pitskatan i Långforsen. Föreningen lämnade inte in någon avverkningsanmälan och hade heller inget tillstånd från Länsstyrelsen att avverka. Älvstranden ingår i ett s.k. Natura 2000-område som kräver särskilt skydd och tillstånd från Länsstyrelsen. Domstolen bedömer förseelsen som lindrig och dömer därför bara föreningen att betala en företagsbot om 5000 kronor. Bondersbyarn 3 Anne och Arne donerar pengar till föreningen När Anne och Arne Johansson i St. Lappträsk fyllde år i våras, fick dom en del penninggåvor av vänner som ville fira dem. Nu har de skänkt dessa pengar till Bondersby Hembygdsförening att användas till byagårdens upprustning. Hembygdsföreningens styrelse bugar djupt för denna gåva till en förening som står inför omfattande investeringar. Anne är blygsam och säger: - Tacka istället de som gav oss pengarna! Text o foto: Lars-Erik Holmberg Grillfest i Börjelsbyn Den 19 juli var det första gången som det var Grillkväll på Börjelsbyns nya samlingsplats, många bybor o en hel del hemvändare kom för att äta en hamburgare o dicka en öl Text o foto: PA Andersson 4 Bondersbyarn Extasloppet i Stora Lappträsk Extasloppet 2013 avgjordes 18 juli och tävlingen samlade 51 deltagare jämnt fördelade på sträckorna 5 och 10 km. Tävlingen startade 1988 och arrangeras av OK Vargen med Lars Wikström i spetsen. Loppet är ett terränglopp i riktigt obanad terräng. Starten sker vid badplatsen i Stora Lappträsk och börjar längs vägen i ca 1 km men sen.... Då går loppet över blöta myrar där löparna sjunker ned till knäna, genom stenskravel, uppför Kamlungekölen, genom snårskog, över berg igen. När löparna äntligen kommer ned mot sjön igen avslutas loppet med 300 meter löpning i vattnet och målgången sker när man sprungit/ gått/nästan kravlat sig uppför stranden vid badplatsen och kastat sig över mållinjen uppe vid kanten av badstranden. Namnet på loppet kommer av den extas som löparna känner när de klarat av den kraftmätning som loppet verkligen är. Ja, vem vinner då? Jo, detta är en tävling där du tävlar mot dig själv i första hand. Före start gissar du hur länge du kommer att hålla på och alla klockor lämnas kvar vid starten. Segrare blir den som bäst har gissat hur lång tid det tar att springa den sträcka man valt. Årets segrare, Anton Larsson, gissade sin tid så när som på 9 sekunder! Sedan blir det förstås en tävling om snabbaste tiden också..... Den långa sträckan vanns i år av Olov Wikström, som sprungit detta lopp förbi familjens sommarstuga många gånger. Snabbast på den korta sträckan var ….. Efter målgång är det skönt med ett bad i sjön, lite dricka och kanske en varmkorv. Byaföreningen Vision – Stora Lappträsk hjälper varje år till med serveringen till alla åskådare och trötta löpare. Vi säger välkommen tillbaka nästa år och du som inte har prövat på Extasloppet kanske ska göra det! Övre bilden: Per Bäckström, Stora Lappträsk springande sitt andra Extaslopp och 2 minuter snabbare tid än han gissat. Nedre bilden: Målgång för Per Text: Ann-Mari Andersson Foto: Mikael Utter o Britt-Mari Olsson En vandring längs älven Den andra helgen i september varje år så är det European Walking Day och då passar tusentals människor runt om i Europa på att vandra och upptäcka nya saker. Östra Norrbottenskretsen av STF (Svenska turistföreningen) valde år 2012 att gå längs Kalixälven, från Kamlunge till Bondersbyn. Söndagen den 9/9 var vi 15 personer och två hundar som samlades vid campingen för att tillsammans utforska möjligheterna till en strandnära vandringsled längs älven. Vädret var på vår sida och vi fick en fin dag. Mestadels kunde vi gå på stigar längs älven, men vid några tillfällen gick vi upp på landsvägen. Det var en bit i Kamlunge, förbi Nybruket och från Pataudden förbi Råvanäsudden som vi fick asfalt under fötterna. För att kunna gå närmare älven skulle det alltså behövas lite röjning och broar på ett par ställen. Det blev stopp för fika både vid Neopalaforsen och på Pataudden där vi kunde njuta av solskenet och de vackra vyerna. Det borde alltså vara möjligt att iordningsställa en vandringsled längs älven utan allt för stora insatser. Bondersbyn & Co har planer på detta, men behöver finansiering för genomförandet. STF Östra Norrbotten vill gärna bidra till fler vandringsleder i närområdet. Pengar har vi inte, men kanske kan vi bidra med någon arbetstimme eller vara medsökande vid eventuella projekt. Är ni intresserade av att upptäcka ert närområde tillsammans med andra är ni välkomna att bli medlemmar och delta i STF Östra Norrbottens aktiviteter. Läs mer på www.stfturist.se/ ostranorrbottenskretsen eller ta kontakt med mig. Text o foto: Anna Häggström Bondersbyarn 5 En skogsarbetares anteckningar; 6, sista delen Halsduksbälte botade magont, stör och kraft räddade häst! Här slutar Lars-Albert Larssons berättelse från det ryska äventyret i början av 1900-talet. När Påskhelgen var över, fick jag börja med att bygga en villa åt disponenten tillsammans med en svensk, som var från Västerbotten. Arbetet räckte i fyra månader. Sedan fick jag fara upp till timmermottagningen i Murmansk. Där var jag tills jag skulle upp till timmerkörningen. Då hade jag inga timmerkälkar och måste göra mig ett par nya. Men hela sommaren hade jag måst spela varenda söndag på dansbanan hos ryssarna, så de fick hoppa. Ryssarna undrade, varför jag inte ville ta arbete vid sågen och stanna där över vintern. Jag svarade att det var bättre förtjänst i skogen, och där fick jag jaga fågel. Det fanns mycket tjäderfågel och stora hökar, så när man om söndagarna gick till skogen, hade man snart en hel börda. Om det var kallt, var tjädrarna inte alls rädda. Man kunde få skjuta flera fåglar från samma ställe. När man hade 3-4 stycken var det bara att fara hem igen. Hästköpet Innan jag for upp till timmerskogen köpte jag mig en häst av en finländare.Den fick jag betala 430 kronor för. Selen kostade 60 kronor och smide och kättingar 70 kronor. Tillsammans 560 kronor. Vår arbetsplats låg vid en annan älv, än där vi kört de föregående vintrarna. Älven hette Olida älv. Det var 14 mil från Kola stad. Vi byggde koja för hästar och folk och började därefter med timmerkörningen. När vi kört timmer 1-2 veckor, stod jag en dag på bakkälken och styrde den och spände hårt mot kälkmeden. Där jag stod, brände det till i magen och när jag tog dit med handen för att känna efter, hade jag en stor bula på magen. Det gjorde ganska ont, och jag hade inget annat att göra än att fara hem till kojan och börja fundera på hur jag skulle göra. Långt var det till läkaren, hela 14 mil. Och inte vågade jag fara och skida till Kola. Jag kunde ju bli kvar och duka under. Magbandet Jag funderade och funderade. Till slut kom jag till ett förslag som jag ville pröva. Jag började med att sy mig ett bälte av en hemvirkad halsduk. Den halsduken var nog 25 cm bred. Jag sydde fast en skinnbit i varje ända, sydde fast knappar på den ena änden och gjorde knapphål i den andra. Så drog jag in magen allt vad jag kunde och tog mått på det viset. När bältet var färdigt knäppte jag på mig det. Det kändes ganska bra men snävt. När jag fått på mig bältet, gjorde jag några böjningar på alla vis med kroppen. Bulan kom inte ut mera! Dagen därpå for jag ut i skogen och arbetade som vanligt. Det gick smärtfritt och jag kände ingenting. Det onda var över. Detta halsduksbälte fick sitta kvar så länge det höll. Såret på maghinnan helade under 6 Bondersbyarn ”lasset gled ner på redaxeln så att framkälken kom upp på hästryggen”. tiden, och ingenting mera har jag känt av första stockarna igen för att få fullt lass på den sträckningen. kälkarna, sedan man kommit upp på basOm jag hade farit till Vardö lasarett, hade vägen. jag säkert fått ligga där hela vintern, och Jag hade ordnat så att vi tog bara halva det hade blivit ganska dyrt. Det kan lyckas lasset vid sidan av vägen. Resten hade jag med ett och annat, bara man provar. Det fällt tvärs över vägen och sen med en spak kan ju låta som om detta inte är sant, men rullat stockarna intill vägen. Det var detta det är inga lögner som jag här skriver. som gjorde att det gick så fort för oss i skogen. Det går bra Vi hade bra skog den här vintern, så vi Otursdag tjänade bra. Men vi hade en lång körväg, Men en gång hade vi en otursdag. När vi 6 km, och av den vägen gick 2 km över körde nedför en backe, gled lasset ned en insjö. Vid jultiden sjönk isen, så att det på redaxeln och sköt på redet, så att ena nästan var omöjligt att komma över sjön selpinnen gick upp. Ena redskakeln for med ett lass. bakom ett träd och bröts av. Men det var En söndagsmorgon tog jag därför häs- bara att fara till kojan och hämta en ny. ten och for till skogs och högg mig virke Det fanns färdiga om det skulle behövas. till en ny bakkälke. Medarna på den var 6 Om en timme var vi på väg med lasset tum breda och 3 meter långa. Med denna igen. När vi hämtade nästa lass, som vi bakkälke kunde kusken hela tiden vara på tog närmare kojan, följde jag med Vikframkälken och sköta den. Då var det pro- tor för att äta middag. I en större backe blemet löst. Men de andra kuskarna hade lossnade skakelträet och lasset gled ner det nog så besvärligt. De låg ofta med lass på redaxeln så att framkälken kom upp på i lass sida med vägen. Ny bakkälke var vår hästryggen. Det var tur att jag var med. räddning. Vi behövde inte lägga av något Jag sprang från bakändan av lasset, stack timmer på sjön och tjänade därför bra. en stor stör under lasset, böjde mig ner så Vi var 10 hästar på den vägen, men alla att jag fick spaken på axeln. Så välte jag lag var skuldsatta när körningen var slut lasset och kälken från hästryggen. Hästen på våren. Men Viktor och jag hade en rask reste sig genast. Den var inte skadad. Inte häst. Den gick en mil på en timme, så vi en skråma på hela kroppen. Då sade jag hann köra tre vändor om dagen. Men vi till Viktor: ” Nu skall vi sluta för idag, när for en halv timme tidigare än de andra, för det gick så lyckligt”! Det var en lördag …. att vi inte skulle bli stängda på vägen av Så slutar Lars-Alberts berättelse. Han framförvarande hästar som gick saktare. hann aldrig fullborda sina minnesanteckMan kunde inte köra om an annan häst ningar från arbetet uppe i de ryska skomed timmerlass. garna. Tack vare hans systerson rektor De andra körarna hann inte mer än två Evert Lundbäck i Kalix kunde de publicevändor per dag, så det var inte underligt ras i Kuriren i slutet av 1974. Bondersatt de var skyldiga när våren kom. Dessbyarn har lånat tidningsklippen av Axel utom var de tre man på varje häst. VikHansson i Bondersbyn och kan nära 30 år tor och jag var ensamma i lagen. Jag var senare publicera berättelsen igen. Det går huggare och Viktor kusk eller körare. Jag många historier om hur stark Lars-Albert ställde det så bra för mig i skogen, att vi var. Det vittnar inte minst avslutningen aldrig behövde köra någon enda stock exav hans egen berättelse om. Vi tar gärna tra fram till vägen. Först köra fram en del emot historier om Lars-Albert som vi kan stockar till vägen, lasta av dem och sedan publicera i tidningen. ytterligare stockar körts fram, lasta på de Jaana och Knut satsar på getost Getter har i alla tider varit en ovanlig boskap i byn. I hjälpskattelängden från 1599 anges att det finns fyra getter i byn. I senare skattelängder lyser de med sin frånvaro. Idag, 400 år senare, skriver Jaana AlamäkiEnström och Knut Enström ny historia i byn genom att starta en getfarm och egen osttillverkning! En fräsch affärsidé Jaana och Knut introducerar ett nytt ostmärke på marknaden: Kalixost. Under detta produktnamn skall de själva producera och sälja olika sorters getostar. De olika ostvarianterna skall få namn efter byns olika områden. Produktionen skall ske med en getbesättning av svensk lantras, fri från sjukdomen CAE, och som utfodras så långt som möjligt med getens naturliga betesväxter. Mejeri o försäljning i Bondersby Livs De har köpt gamla Bondersby Livs, som de nu skall bygga om till mejeri och försäljningsställe. Mejeridelen blir i källarplanet. Knut startar nu ombyggnationen med målet att de kan erbjuda marknaden de första ostarna senast midsommar 2014. Getterna får bo på Backen tills vidare De 12 getterna och 2 bockarna som köptes in i våras, nu ca 5 månader gamla, skall få bo i Olof Hanssons ladugård på Backen. Getterna kommer från Trehörningssjö och bockarna från Östersund. Osten skall göra byn känd Jaana hoppas att osttillverkningen och att de olika sorterna får namn från byadelarna, skall göra byn mera känd, och kanske locka tills nya bybor och aktiviteter. De planerar bl.a. att framställa färskost, källarlagrad ost och en slags fetaost för sallader. Getmjölken är lite unik ”Medelgeten” mjölkar ca 2,8 liter mjölk om dagen. Mjölken är naturligt homogeniserad, dvs grädden skiljer sig inte från mjölken. Den håller samma fetthalt som komjölk, och kan drickas av mjölkallergiker. Den innehåller dock laktos. Mjölken Jaana med ”sällskapsbocken” X-et Avelsbocken Karl X laddar med rönnlöv är så ”mild” att den kan ges till exempelvis hundvalpar som ersättning för tikens mjölk. Smör som görs av getmjölk blit vitt, eftersom karotenet som ger kosmöret sin gula färg omvandlats till A-vitaminer Bocken Karl X har huvudansvaret Den svarta bocken heter Karl X och är den egentliga avelsbocken. Namnet syftar inte på att kungen Karl den X var en bock, utan anger den alfabetiska födelseordningen i den bocklinjen! Den andra bocken, X-et, är en s.k. ”sällskapsbock”, och vem vet, kanske han också en dag får göra tjänst? Idag går de på gärdan nedanför ”Dåvi” och laddar upp inför höstens fröjder. Det sägs att unga geter skall ha unga bockar ... Utbildning och planering Sedan en tid har både Jaana och Knut genomgått en del utbildningar. Jaana kan Knut, Jaana och lilla Elsa ”goosar” med bockarna titulera sig: ”Mejerska”, och Knut har förkovrat sig i getens sjukdomar och foderbehov. Jaana berättar att det ingalunda är lätt att göra getost. Mycket kan gå fel. Det gäller att hålla temperatur, luftfuktighet och Ph-värdet under kontroll. Hennes franska ostlärare säger att det kan vara svårt i detta kalla klimat. Positiv marknad Jaana berättar att de får mycket positivt gensvar från ostälskare, bybor, m.m. när de berättar om sitt nya getostprojekt. Mest positiv är nog Back-Olle. Han tycker dom skall skaffa 1000 getter. Och fler skall det bli. Nästa steg blir 30 st, sedan får framtiden utvisa. Text o foto: Lars-Erik Holmberg De 12 getterna leker vilt bland cementrören hemma i Selet Bondersbyarn 7 Familjedagen i april Familjedagen i April bjöd på mulet väder. Trots detta kom några tappra till denna tillställning. Dagen bjöd på en tur med häst och vagn, pulkåkning för de som klätt sig med galonkläder. Efter detta kunde man värma sig med fika i Bygdegården. Text: Annica Gustafsson Foto: Jaana Alamäki Här kör kusken Knutte ett lass deltagare bakom finnhästen i den gamla trillan Midsommar på (Stor)Holmen Midsommarfirande kan te sig olika från landskap till landskap. Det är väl känt att Mellansverige och framförallt Dalarna sticker ut extra i firandet. På Storholmen i Bondersbyn hos Inga Pettersson och sonen Karl-Erik har midsommaraftonen markerats extra under minst 45 år. Inga som ursprungligen är dalkulla har sett till att en midsommarstång varje sommar klätts på tomten. Bybor släkt och vänner vallfärdar dit, binder stång och kransar. Så blir det ringdans och lekar. Man avslutar med ett riktigt knyt-kalas-fika. Inga annonsering-många vet… Text: Annica Gustafsson Foto: Ella Andersson Inga Pettersson och Anna Häggström binder blomsterkransar Efter midsommarfirandet på Storholmen, brister Guinilla Häggström ut i följande kväde: Idag är det midsommarafton. En midsommarstång står här med sommarens grönska och utslagna blommor. I tidigt skede belövad, senare bekransad och prydd. Holmen är ju dit man måste på förmiddag, så det hela blir klart och kan se så här pampigt ut vid middagstid. Varje plats har sitt. Holmen har midsommar. Jag tror inte att midsommarfirandet somnar in under Ingas vård. Och jag tror nog att man är välkommen dit, svårligen kanske båtledes,eller även det går bra men till fots följer man bara vägen. ”Sommarens Ros” till byns får och getägare! Under året har det skett stora förändringar av djurhållningen inom byn. Knut, Kalle, Gustav, Anders, Karl-Erik och Börje har sett till att fylla ängar och holmar med kringströvande hjordar av får och getter och det betyder mycket för att bevara vårt öppna landskap. Även om någon båttransport blev lite besvärlig och äventyrlig, så kom alla djur till sina rätta sommarvisten. Getterna och fåren växer bra, är mycket sociala och tar gärna mot besök. Fram på höstkanten återstår då bara att samla ihop hoparna och att ”skilja fåren från getterna”. ”den gamle före detta fårfarmaren” 8 Bondersbyarn Bondersbyns trivselkväll för hemvändare Den 13 juli var det fem år sedan senaste hemvändarfesten. Som vi skrev i förra numret av Bondersbyarn har ”ursprungsentusiasmen” minskat och vi gjorde därför en enklare tillställning denna gång. Närmare hundratalet personer hade i alla fall tagit sig till Bondersbygården denna kväll. Det var mycket glädjande med tanke på att flera grannbyar hade liknande evenemang. Vädret var verkligen på ”vår sida”. En vacker kvällssol inledde aftonen och behaglig temperatur bäddade för uteservering. Hamburgare var huvudmenyn till detta stora urval av diverse drycker. Så kunde man förstås njuta av den klassiska kaffetåren. Text: Annica Gustafsson Mingelbilder: Martin Häggström och Jaana Alamäki-Enström Harrens Dag - Kamlunges Nationaldag Ja nu var de åter dags för Harrens dag , det som Anton kallar för Kamlunges ”Nationaldag ”. det pågår ju förberedelser för den här dagen hela året . Det är priser som ska ”tiggas” av olika företag, planering och samordning mellan de olika platserna efter älven . Det som är nytt för I år är att harren ska vara 35 cm som myndigeterna har bestämt, det gör ju inte att Kamlunge får fler godkända än vanligt. Däremot tror jag att det blir bättre i framtiden om alla följer dom nya reglerna. För harren blir ju inte lekstorlek förrän den är över 35 cm, men alla som fiskar måste bli medvetna om detta, visst vore det väl rolig om man kunde gå ned till älven älven och få ett par fiskar så har man middag för två. Tyvärr ser man att man tar harrar i strömmingsstorlek och lägger på halstret, när dom slutar ta fisk kanske vi når målet och kan ta dom där två till middag. Men nu till årets evenemang efter alla förberedelser som pågår under året så träffas vi på fredag eftermiddag då fixas alla bord och bänkar , korvmojar, husvagnar, rastkojor, grillar, ved mm. på lördag förmiddag samlas väl 30-40 personer då bres det laxmackor och saltas sik flera hundra av varje. I år blev det ca 500 sikar som skulle halstras. Evenemanget börjar på lördag kl.1400 med försäljning av startkort sen börjar vi försäljningen av sik och annat. Tillströmmningen av folk var god det berodde väl på det fina vädret som vanligt när det är Harrens dag det vill säja sol och 25 grader varmt. Tävlingen började kl. 17.00 och pågår till kl. 20.00. ganska fort så fick man en harr som var godkänd den var 37 cm. Det blev bara 2 st fiskar som blev godkända. Den som vann i Kamlunge var faktiskt en Bondersbyare, inte riktig , men en som har stuga där. Han heter Björn Nagander och han fick en harr som var 39 cm och vägde 495 gram. 2:a blev Kurt Brännmark från Risögrund med en harr som var 37 cm och vägde 358 gram. Det var ganska dramatiskt när Björn fick sin fisk han hade vadat ut ganska långt ut i forsen och när harren högg kom han på att håven var hemma men det slutade ju lyckligt.Det som är glädjande är att många fick fiskar som var lite för små så att på något eller några år så har vi många harrar som är över 35 cm. Evenemanget i övrigt var ju Roger Qvarnström med sina musiktävlingar så att folk hade det trevligt . Emellanåt så spelade Silvertones från Luleå så att dom som ville svänga sina lurviga också fick röra på sej. Text. Kjell Rönnbäck Foto. Anton Rönnbäck Bondersbyarn 9 Ett brandtal från 1916 Bland dom gamla handlingar som hittades i en trossbotten då Dåvi-bynningen” renoverades” fanns också skrivelsen: ”Till den frisinnade allmogen inom Norrbottens län” som skrevs inför valet 1916 och som gällde kvinnlig rösträtt och alkoholfrågan. Till den frisinnade allmogen inom Norrbottens län, Mer än någonsin förut vid landstingsmannaval gäller det nu för allmogen att sluta upp kring valurnorna. Det gäller i första rummet kampen för det lokala vetot enl. nykterhetskommittens förslag, näml. att varje myndig man som kvinna skall få lägga sitt ord i vågskålen när det gäller spritdryckernas vara eller icke vara. Det har ej mindre betydelse härvidlag än i fråga om prästval att kvinnorna få ett ord med i laget, ty det är de som mest få lida av rusdryckernas befintlighet till allmänt bruk. Icke nykterhetsfolk (spritvännerna) vilja ej gå längre än till kommunalt veto, näml. att antalet röster och sålunda pengarna skola avgöra dylika frågor. Om vi nu icke stödja absolut pålitliga nykterhetskandidater så riskerar vi att nykterhetsfrågan löses på sådant sätt att de som nu insatt pengar i dylika företag allt fortfarande skola få skörda vinster på bekostnad av folkets lycka och välstånd. Men genom riksdagshögerns kompakta enighet när det gäller motstånd vidgenomförande av sådana riksviktiga frågor som särskilt röra folket självt, och speciellt i denna fråga, är faran den att ett stödjande av högerpartiet vid allmänna val är ett direkt stöd åt kapitalismen för tillgodohavande av sina speciella intressen – vilka aldrig sammanfalla med allmogens – samt därigenom förhindra folkliga reformer, ej minst norrländska. Det är därför av allra största vikt att all kraft nu insättes från allmogens sida för de stundande landstingsvalen. Även röstberättigade med lågt röstetal få icke bliva modlösa därför att storfyrkarna väga så mycket, ty nu spelar antalet röstande ofantligt stor roll. Men det gäller ej blott dessa frågor utan även huruvida den cyniska förstakammarhögern skall allt framgent få styra och ställa med sveriges folk efter eget behag. Även de frisinnade måste kämpa för sina idéer med kraft. Upp därför till livlig uppslutning på valdagen den 25 mars Fram med de frisinnades valsedlar! Luleå i mars 1916 Oscar Sander Ordf. i södra valkretsen 10 Bondersbyarn Oskar Sander som skrivit artikeln inför valet 1916 blev senare vägmästare i Kalix Vägdistrikt under 1930 – 40 talet och det är under den period då våra byavägar projekterades och byggdes. Vi har inte sett eller hört något som tyder på att Sander var politiskt aktiv sedan han blev Kalixbo. Oscar Sanders upprop 1916 bör ses med tidens intensiva nykterhetsdebatt som bakgrund. ”Nykterhetsfrågan” hade debatterats intensivt under sent 1800-tal och de första decennierna av 1900-talet och den liberala falang som kallades ”de frisinnade” liksom många socialdemokrater ville se en folkomröstning i frågan, vilken kom till stånd 1922. 1920 infördes Motbok för alkohol. Tilldelning för gifta män var 4l starksprit i månaden. Motbok var ett häfte med plats för stämplar, där inköp av alkohol på Systembolaget stämplades för att ha koll på köpta ransonen. För att försöka minska alkoholkonsumtionen. Motboken infördes av läkaren Ivan Bratt och användes i Sverige från 1917 fram till 1955. Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922, blev permanentandet av motbokssystemet en politisk kompromiss. Motboken främsta syfte var att minska spritdrickandet. Den som hade motbok kunde köpa i stort sett obegränsat med vin. Sprit sågs vara förknippat med fylleri och alkoholism. Vindrickandet ansågs skötas under mer finare former, berördes därför inte av restriktionerna. Antalet motböcker var den 31 dec 1948 totalt 1 878 705 stycken, den genomsnittliga inköpsrätten per motbok och månad var 1,82 liter sprit. Nykterhetsvännerna förlorade knappt. Men redan 1915 infördes en spritransonering genom det s.k. Brattsystemet, vilket gav 4 l. starksprit som största tilldelning. Motboken, där alla spritinköp registrerades, avskaffades 1955. Några begrepp i Sanders skrivelse kanske är bortglömda. ”De frisinnade” var en utbrytning ur det liberala partiet och hade sina talrikaste väljare bland frireligiösa, nykterister och arbetare. Liberaler- na återfanns främst i städerna bland borgare, köpmän och andra företagare. 1934 återförenades frisinnade och liberaler till Folkpartiet. Men man bör observera att både liberaler och frisinnade då räknades som vänsterpartier. Ett annat säkerligen bortglömt begrepp är ”fyrktalet”. Det var ett system att gradera rösträtten beroende på väljarens förmögenhet eller fastighetsinnehav. Enligt 1909 års rösträttsreform kunde en väljare ha upp till 40 fyrkar, d.v.s. 40 röster. Enligt 1862 års kommunallagar kunde fyrktalet vara obegränsat, något som bl a innebar att en stor industriägare eller en storgodsägare i praktiken kunde tillsätta hela kommunfullmäktige. Det vore intressant att se en röstlängd från tiden för att få reda på om någon av Bonderbyns bönder hade mer än en fyrk, dvs mer än en röst. Ett annat begrepp grundat på samma princip var ”vägfyrken”. Det var ett sätt att fördela skyldigheten att underhålla vägarna, för Bonderbybönderna främst sträckan Kalix-Morjärv och innebar att man hade längre underhållssträcka ju större hemman man ägde. Det lite underliga var att man kunde ha sin underhållssträcka långt bort från den egna byn. Först 1921 togs fyrktalen bort till förmån för allmän och lika rösträtt för män och kvinnor, sist bland Nordens länder. Oscar Sander var vägmästare i Kalix och jag minns honom från min barndom och ungdom. Han hade mycket att göra med min far, Gustaf, som var vägstyrelsens ordförande i Kalix fram till vägväsendets förstatligande. Sander var en företagsam och originell herre, som bl a startade och drev ett cementgjuteri i Kalix och Bastuträsk. Han var också lite grand av uppfinnare, ibland med mindre framgång. Han konstruerade bland mycket annat en diskmaskin som han laddade med familjens finporslin för en testkörning. Ut kom endast en avsevärd mängd porslinskross. Hans tålmodiga hustru Elin lär både ha skrattat och gråtit. Han var mycket snäll och generös och efter kriget köpte han bil, en Ford Prefect, som i folkmun kallades ”ståplats för fyra”. Han kom farande till oss en gång med underverket och sa till mig: ”Nu ska du, Gunnar, och jag fara ut och övningsköra”, vilket vi också gjorde, trots mamma Alidas ängsliga protester. Det var mitt livs första körlektion. Text: Gunnar Pettersson Olle Björkman K-G:s sommarkryss nr 48 Bondersbyarn 11 Arrangemang i Bondersbyn 2013 Lördag 17 Lördag 28 Lördag 19 Söndag 17 Lördag 14 aug Nationalälvens Dag kl 16.00 Sikfest/Surströmming kl 19.30 Notdragning, sik o kaffe kl 19.00 Kaffe o sik sept kl 19.00 Musikpub, teater okt kl 18.00 Mångkulturell afton nov kl 18.00 Höstsoppa dec kl 16.00 Julfest Lösning kryss nr: 47 Bondersbygården Sörudden Enaholmen Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Bondersbygården Från Tallbacken till Slottet! I augusti förra året tog Frida Johansson sitt pick och pack och for till Kiruna för att tillsammans med ett tjugotal andra göra GMU – den Grundläggande Militär Utbildningen, och i april 2013 flyttade hon ner till Stockholm för att tjänstgöra på K1, vilket bland annat innebär att stå vakt utanför slottet. Men hur kom det sig att flickan från Tallbacken i Börjelsbyn valde att ta just den här spännande vägen i livet? Från början var Frida inte alls intresserad av försvarsmakten, trots att pappa Tommy kommit med förslaget att hon skulle pröva och söka till GMU flera gånger. Frida berättar att intresset vaknade till liv då hon fick hem några broschyrer om GMU, eftersom hon ända sedan gymnasiet funderat på att läsa till polis och vetat att den grundläggande militärutbildningen är väldigt meriterande att ha med sig i bagaget. Hon sökte, blev kallad till diverse tester och fick slutligen en utbildningsplats i Kiruna på gamla I22, som nu går under namnet I19, hos Lapplandsjägargruppen. - Jag ville ha en utmaning och prova på någonting nytt, byta miljö och prova mina vingar. Samtidigt så visste jag inte riktigt vad jag gav mig in i, och hade inte så stora förväntningar huruvida jag skulle komma in eller inte, säger Frida. Det bästa av två världar På frågan om varför hon blev intresserad av att söka till Livbataljonen och Livskvadron kommer svaret ganska naturligt – hästarna! - Den största anledningen till att jag sökte till Livbataljonen och Livskvadron (den beridna högvakten) är att jag här har möjlighet att kombinera den "gröna tjänsten" med mitt livs största intresse - hästarna! Här får jag det bästa av två världar. På frågan om hur en typisk dag kan se ut på K1 svarar Frida såhär: - Våra dagar ser väldigt olika ut. Ena dagen står vi i stallet och mockar medan vi nästa dag står på slottet i den finaste uniformen vi har. En dag med beriden vakt innebär tidig uppstigning, då vi först motionsrider hästarna och sedan har förövning. Sedan, ungefär mitt på dagen, beger vi oss till slottet där vi sedan står vakt på olika poster dygnet runt. När vi sedan har gjort vår högvaktsdygn, kommer en annan pluton och avlöser oss. Då åker vi ut till K1 igen, och tar hand En ljus framtid Frida ser väldigt ljust på framtiden och säger såhär om den: - Min plan är att jobba vidare på Livskvadron så länge som jag känner att det är utvecklande och stimulerande - det finns så många vägar att gå och så många inriktningar att välja. Men jag tar en sak i taget och ser vart det leder helt enkelt. Jag är väldigt glad och tacksam för den starten jag fick genom vistelsen i Kiruna. Att flytta till Stockholm har varit en stort steg. Det är en väldigt vacker stad (tro mig, jag har sett den från post alla möjliga tider på dygnet)! Men att komma från Kalix och acklimatisera sig har varit lite kämpigt. Hem hem för mig kommer alltid vara Börjelsbyn! Det är en förmån att ha en så fantastisk plats att komma hem till och hämta krafter. Frida Johansson i paraduniform om utrustning och hästar. Min dag brukar börja 07.30 och sluta 16.30. Ett varierande och utmanande jobb - Det bästa med mitt jobb är hästarna! Jag är otroligt glad för att jag har hittat en kombination som fungerar och ett jobb som jag faktiskt kan livnära mig på, som ger mig tid i stallet och på hästryggen. Det är även ett varierande och utmanande jobb. Man kommer sina kollegor nära och lär sig att fungera i en grupp - ta hand om varandra och hjälpa varandra, säger Frida. Men som alla andra jobb har även detta en baksida – de som går högvakt är sällan lediga när alla andra är det, t.ex under storhelger och sommarhalvåret då det är turistsäsong. De långa dagarna kan också medföra att det är svårt att skapa en rutin, och ett ”vanligt” samboliv, menar Frida. - Men å andra sidan får vi ganska långa ledigheter andra tider på året, och tjänar extra när vi gör högvaktsdygn så man får helt enkelt göra det bästa av situationen, fortsätter Frida. Oanade vändningar Men tiden uppe i Kiruna gav mer än bara ett drömjobb; det var nämligen under dessa tre månaderna som Frida träffade sin pojkvän och blivande sambo Johannes. Frida beskriver tiden i Kiruna så här: - Dessa tre månader är utan tvekan de bästa i mitt liv. Jag hade så otroligt roligt! Var i en fantastisk grupp och omgiven av rakt igenom godhjärtade människor. Hela GMU:n är för mig ett fantastiskt minne! Tack vare den fina starten är jag där jag är idag - på Livskvadron, Beridna Högvakten i Stockholm. Livet tar oanade vändningar när man minst anar det. Det gäller bara att våga ta chansen och prova någonting nytt! Text: Fanny Johansson Foto: Helena (Livgardeskopis) Efterlysning!!! Är det någon som har gamla bilder på Lidens huvudbyggnad?? Gärna interiörbilder! Kontakta redaktionen.
© Copyright 2024