1966 1970 1968 1972 1967 1971 1969 1965 1974 1978 1979 1976

1965
1966
1967
1968
1969
1970
1971
1972
1973
1 9 74
1975
1976
1977
1978
1979
1980
1981
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1988
R
50 Å
AV
1989
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1997
1998
1999
200
0
200
1
200
7
200
8
200
9
2010
200
R
AN
IKSB
KEN
2
S
J
LEU
UBI
200
MS-
FON
N
3
2011
D
EN
YFIK
1996
200
4
2012
HET
200
5
2013
200
6
2014
OMSLAG: Thermolack. Lacken är temperaturkänslig. När den blir varmare blir den transparent.
Gnugga snabbt på mönstret på omslaget så ser du vad som döljer sig bakom lacken.
FÖRFATTARE: MarieLouise Samuelsson
BILDREDAKTÖR: Susanna Mälarstedt/Sanna Bilder
REDAKTÖR: Jenny Björkman
DESIGN OCH PRODUKTION: Infobahn Reklambyrå
PAPPER: Omslag, Maxioffset 300 gram. Inlaga: Maxioffset 150 gram.
TYPOGRAFI: ITC Galliard samt ARS Region
TRYCKERI: Wallén Grafiska
BILDFÖRTECKNING: Se sidan 94
Att forma sin framtid
The best way to predict the future is to create it, sade Abraham Lincoln.
Anspråksfulla ord, men icke desto mindre betydelsefulla för den fristående
stiftelse Riksbankens Jubileumsfond är. Fonden har under femtio år haft frihet
– och skyldighet – att efter bästa förmåga forma framtiden inom sitt bestämda
ansvarsområde. Sedan 1960-talets mitt har stiftelsen bidragit till det svenska
forskningslandskapet med en rad olika insatser. 50 år av nyfikenhet.
1965 – | 4
1975 – | 22
1985 – | 38
1995 – | 54
2005 – | 70
En stiftelse
föds
En stiftelse
i tiden
Stabilitet
och finanser
Europa och
stiftelsen
Mot
framtiden
50 ÅR AV NYFIKENHET | 3
En stiftelse föds
”Herr talman! Jubileumsfonden kommer att
bli ett riksdagens eget verk; riksdagen skall
välja dess styrelse och riksdagen skall
årligen ­granska fondens verksamhet. Innan
riksdagen går till beslut vill jag därför peka på
en del av de problem och svårigheter som
fonden kommer att ställas inför.”
Så inleder Elisabet Sjövall, socialdemokratisk riksdagsledamot,
debatten när riksdagens andra kammare den 2 december 1964
tar sig an vad som enligt dagordningen rubriceras som ”Närmare
bestämmelser rörande handhavandet och utnyttjandet av
Riksbankens Jubileumsfond”.
Debatten förs alltså i ett parlament som fortfarande består
av två kammare, beslut om enkammarriksdagen tas först 1971.
Socialdemokraterna som vid det här laget haft ett obrutet regeringsinnehav sedan 1946, hade fått 47 procent av rösterna i valet
i september, näst största parti var Folkpartiet (under ledning av
Bertil Ohlin) med 17 procent, Högerpartiet (partiledare Gunnar
Heckscher) och Centern (partiledare Gunnar Hedlund) fick bägge
drygt 13 procent och Sveriges kommunistiska parti 5,2 procent.
År 1964 kan Sverige beskrivas som ett framgångsrikt folkhem
och välfärdsbygge, detta år har man, exempelvis, beslutat om
en substantiell höjning av barnbidraget från 150 kronor till 700
kronor per år. Det pågår partiledarförhandlingar om en svensk
förfat­tningsreform, man tillsätter länsdemokratiutredningen
på väg mot en stor grundlagsändring, 1974 års regeringsform.
Knappt två veckor efter debatten om det som ska bli Riksbankens
Jubileumsfond, ska man fatta det beslut som skulle innebära en
ny gymnasieskola 1965 och att studentexamen därmed avskaffades
från 1968. Rimligen präglas stämningen i kammaren denna dag
av flygkatastrofen som inträffat den föregående veckan, då ett av
Linjeflygs plan kraschat vid landning utanför Ängelholm och 31
av de 43 passagerarna omkommer, vilket fortfarande 2014 gör det
till den värsta flygolyckan i Sverige.
Bland offren finns riksdagsledamöter, Högerpartiets Eva
Karlsson och socialdemokraten Tore Bengtsson, ”en av våra
bästa” som Tage Erlander skriver i en dyster dagboksnotering
några dagar före debatten som handlade om vad som skulle bli
en unik och uthållig satsning på forskning och som från början
var ett projekt i hög grad förknippat med Erlander.
STIFTELSE FÖR ATT FRÄMJA FORSKNINGEN
Förslaget till Jubileumsfond hade ursprungligen kommit från
Per-Edvin Sköld, Riksbankens ordförande mellan 1957 och 1964,
som ville uppmärksamma och celebrera inför 1968, året då det
skulle bli 300 år sedan Riksbanken, Europas äldsta ännu existerande centralbank, grundades.
År 1962 inkommer Sköld, som hade ett långt förflutet som
socialdemokratisk riksdagsman och flera ministerposter på
meritlistan, bland annat som finansminister 1949–1955, med en
50 ÅR AV NYFIKENHET | 5
1965 –
s­ krivelse till riksdagens bankoutskott (finansutskottet) rörande
att riksbanksfullmäktige vill markera jubileet med att ”grunda en
stor donation till hugfästande av riksbankens 300-åriga tillvaro
och samtidigt till främjande av ett angeläget nationellt ändamål”.
Denna särskilda jubileumsdonation skulle uppgå till ­
250 000 000 kronor och dess avkastning användas för ”främjande
av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning”.
250 000 000 kr
(motsvarande 2 619 266 055 kr år 2014)
Riksbanksfullmäktige hade också föreslagit tillsättandet av en
särskild kommitté samt tagit sig ”friheten att föreslå att statsministern kallas att vara ordförande”. Och statsministern, alltså
Tage Erlander, ägnar sig gärna åt forskningsfrågor, som en av
hans parti­kamrater och efterträdare Ingvar Carlsson beskriver
det: ”Tage tyckte att det var vansinnigt roligt med forskning”.
Erlanders engagemang i högre utbildning och i synnerhet i
forskningsfrågor låg i tiden och märktes i den politiska retoriken.
Efter andra världskriget, med tilltagande intensitet under 1950och 1960-talet, talade man om forskningsframgångar som förutsättning för välfärdsstatens fortsatta överlevnad.
I den universitetsutredning som tillsatts 1955 och som lades
fram 1959 skriver ecklesiastikminister Ragnar Edenman om forskning som ”den mest dynamiska kraften i samhällsutvecklingen”.
6 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR
I­­ utredningen ingick flera forskare, bland dem Sune Bergström,
­professor i kemi vid Karolinska Institutet, som 1982 tilldelades
Nobelpriset i medicin. I samma forskningsmeriterade utredning
fanns också Torgny T:son Segerstedt, med professurer i praktisk
filosofi och sociologi.
Segerstedt var rektor vid Uppsala universitet 1955–1978 och
blev 1975 ledamot av Svenska Akademien. Han blev också den
förste s­ tyrelseordföranden i Riksbankens Jubileumsfond.
Femtio år senare återfinns knappast sittande universitetsrektorer eller ledamöter av Svenska Akademien i regeringstillsatta
utredningar om högre utbildning och forskning, men somligt är
igenkännligt, som att utredningen påtalade den för Sverige problematiska bristen på ”naturvetare och ingenjörer”.
Ja, i viss utsträckning lät det alltså precis som politiker
kommit att fortsätta att prata om forskningsrelaterade frågor,
samtidigt märktes då inte
riktigt samma ängslan inför
att Sverige skulle halka efter
och hamna på den i retoriken så fruktade Efterkälken.
Tiderna var, enligt bland
andra Ingvar Carlsson,
”väldigt optimistiska”,
i synnerhet i synen på forskningens ­potential.
Torgny T:son Segerstedt blev Riksbankens
Jubileums­fonds förste ordförande. Han hade tidiDet fanns och skulle
gare varit ordförande i den så kallade universitets­
utredning som bilden visar.
också de kommande åren
Erlander: Forskning
var vansinnigt roligt!
Tage Erlander (1901–1985) hade inlett
sin politiska karriär med posten
som ecklesiastikminister, från juli
1945 till oktober 1946, då han för de
flesta otippat ersatte den hastigt
bortgångne Per Albin Hansson som
Sveriges statsminister.
1946 hade Erlander, som ecklesiastikminister, lagt fram en universitetsproposition som (enligt Rolf Alsings
porträttbiografi i samlingsvolymen
om Svenska Statsministrar) ”kom
honom att framstå som den högre
utbildningens och forskningens
bäste vän”, propositionen fick till och
med beröm i den borgerliga pressen.
Det var också något unikt med att
låta statsministern leda en utredning på det sätt som Erlander gjorde
med utredningen inför instiftandet av
Riksbankens Jubileumsfond.
Under vad som kom att bli ett
rekordlångt innehav av stats­
ministerposten (1946–1969) drömde
Tage Erlander återkommande om
att lämna politiken och i stället få
bli universitetskansler. Vilket med
samtidsglasögonen på kan framstå
som apart, men i själva verket hade
Erlander – om han nu hade blivit
­universitetskansler – bara följt en då
väl upptrampad karriärväg. Landets
allra första statsminister, Louis de
Geer, blev universitetskansler, liksom
Carl Swartz och Ernst Trygger som
bägge gick direkt från statsminister­
posten till universitetskanslers­
ämbetet, Trygger satt för övrigt
som universitetskansler fram
till 1937, då hade Erlander redan
påbörjat sin politiska bana, som
riksdagsledamot.
Och det som senare skulle uppfattas som dubiös närhet mellan politik
och universitetens styrning var länge
självklart, oproblematiskt. I det
tyska universitetssystem som också
Sverige hade var statsmakternas
styrning snarare en skyldighet.
Sedan början av 2000-talet stöder
Riksbankens Jubileumsfond utgivningen av Tage Erlanders dagböcker.
Det är en rik källa inte bara till statsministerns egen sfär – han är mycket
frispråkig och de flesta läsare vittnar
om detta – utan också till samtidens
stora och små händelser. Det finns
14 voylmer nu och vi närmar oss
1960-talet slut.
Tage Erlander var märkbart intresserad av forskning
och forskningspolitik. Säkert var det en av anledningarna till att han kom att leda den utredning som ledde
fram till instiftandet av Riksbankens Jubileumsfond.
50 ÅR AV NYFIKENHET | 7
1965 –
Arbetsgruppen för den nya forskningsberedningen
är på bilden samlade för sitt första sammanträde
i Stockholm den 20 december 1962. Från vänster
syns professor Sven Brohult, avdelningschef i
­handelsdepartementet Hans Håkansson, professor
Arne Tiselius, statsminister Tage Erlander, professor Hannes Alfvén, professor Ingvar Svennilson,
professor Bror Rexed och avdelningschefen för
ecklesiastikdepartementet Sven Moberg.
8 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR
finnas konkreta skäl för optimism, då Sverige var en relativt sett
mycket framgångsrik forskningsnation, sammanfattat i titeln på
Svante Lindqvists teknikhistoriska skrift: A center on the periphery.
Det innebar att Sverige mellan 1948 och 1982 tilldelades elva
Nobelpris, freds- och litteraturpris oräknade.
När Riksbankens Jubileumsfond ska inrättas är det också i tider
då flera forskningsgenombrott skett, svenska framsteg som långt
senare tenderar att åkallas när forskningspolitiska debattörer längtar
efter nya, nyttiga och helst tillväxtalstrande framgångar. Exempelvis
har 1951 Lars Leksell, professor i neurokirurgi vid Karolinska Institutet,
genomfört den första operationen med gammakniv, ofta refererad
till som ”leksellska strålkniven” och 1958 används för första gången
pacemakern, som tagits
fram av läkaren och ingen”Grunda en stor donation
jören Rune Elmquist, på
till hugfästande av riks­
uppdrag av Åke Senning,
bankens 300-åriga tillvaro
professor i kirurgi.
I denna efterkrigsoch samtidigt till främjande
tidens medvind för
av ett ange­läget nationellt
vetenskapen har Tage
ändamål.”
Erlander 1962 inrättat
Forskningsberedningen,
ett permanent kontaktorgan mellan regeringen och forskarvärlden,
bestående av ett trettiotal ledamöter, politiker, forskare och företrädare för de dåvarande forskningsråden. Forskningsberedningen var
alltså ett rådgivande organ, fem av ledamöterna bildade en arbetsgrupp med särskild uppgift att bereda forskningspolitiska frågor.
Forsknings­bered­ning­en var inget svenskt påfund, sådana hade
redan skapats i Storbritannien, Frankrike och usa.
I januari 1963 när oecd kommer på besök för utvärdering
av svensk forskning får regeringen Erlander beröm för den förda
politiken, där forskningsberedningen ansågs som den viktigaste
åtgärden. I beredningen återfinns namn som speglar teknik­
optimism och av politiken särskilt omhuldade områden, bland
namnen finns Nils Gustav Rosén, ordförande i tfr, Tekniska
forskningsrådet som inrättades 1942. Rosén var ämbetsman och
blev för övrigt universitetskansler 1964–1969. tfr-ledamöter­na
Ragnar Woxén och Sven Brohult fanns också med i beredningen
liksom Hjalmar Olsson, ordförande i bfr, Byggforskningsrådet,
­en myndighet med uppdrag att finansiera forskning inom
­byggnation och samhällsplanering, och foa:s generaldirektör
Martin Fehrm (från 1968 stu-chef), en närvaro som speglar
tidens teknikoptimism.
FRAMTIDSOPTIMISM OCH TEKNIKTILLTRO
1955 kallar Socialdemokratiska arbetarpartiet i samarbete med lo
till en konferens på temat Tekniken och morgondagens samhälle,
i efterhand känd som Rigoletto-konferensen (efter biografen i
Stockholm där man samlades) som fortfarande är en legendarisk
forskningspolitisk referens.
Det som stod i fokus var teknik och naturvetenskap, industriella och militära strategier, detta var en epok av tro på atomkraft, även på atomforskning med sikte på militära ändamål
och att Sverige rentav skulle ha sin egen atombomb. Det social­
Pacemakern användes för första gången 1958. Den
hade tagits fram av Rune Elmquist på uppdrag av
Åke Senning. Pacemakern blev en del av 1950- och
1960-talets framtidstro.
Higgspartikeln eller Higgsbosonen bekräftades
2013. Partikeln har namn efter Peter Higgs som
2013 belönades med Nobelpris för sin upptäckt.
Svenskar tilldelades mellan 1948 och 1982 elva
Nobelpris.
En svensk bomb? Till och med atombomben var
en del av den starka framtidstron under 1950- och
1960-talet. Tilltron till tekniska lösningar och tron på
atomkraft och atomforskning var stark.
50 ÅR AV NYFIKENHET | 9
Forskningen
de första åren
Jörgen Westerståhl byggde upp forskningen om
såväl opinionsbildning som forskningen om kommuner i Sverige. Han var ledande i det kommunforskningsprojekt som var ett av de första stora projekt
som Riksbankens Jubileumsfond stödde.
Riksbankens Jubileumsfonds allra
första utdelningstillfälle blev den ­
7 oktober 1965 och kom att innebära
att ett av de största samhällsvetenskapliga forskningsprojekten kunde
inledas 1966: ”Kommunal självstyrelse
– kommunal indelning”, under ledning
av professor Jörgen Westerståhl.
Det här blir ett exempel på forskning som har kopplingar till samhällsförändringar och samhällsrelevans,
vilket ju också var avsikten med
­Riksbankens Jubileumsfond. 1962
hade riksdagen beslutat om den
10 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR
­ om­munreform som trädde i kraft
k
1964 och som när den var genomförd
hade omvandlat över 1 000 tidigare
kom­muner, städer och köpingar till
över 282 kommuner.
En av de frågor som skulle belysas
i det nya projektet var hur det
­kommunala självstyret fungerade i
de betydligt större kommunerna.
Kommunforskningsprojektet kom
att bli uthålligt, det har alstrat forskning och inte minst många nya forskare. Kommunforskningen är också
ett ämne som ligger nära den politiska praktiken och som därför från
början kom att intressera politiker.
De första åren dominerade samhälls- och beteendevetenskapliga projekt stiftelsens beviljade
anslag. Hela 55 procent gick hit.
10 procent gick till humaniora o
­ ch
hela 30 procent till de medicinska,
naturvetenskapliga och tekniska
disciplinerna.
Konkurrens om forskningsmedel
I figur 1 visas (nominellt) hur de sammamlagda årliga sökbeloppen hos fonden ökat från 19 mkr per år (1966) till 230 mkr.
250
Milj. kronor
Sökbelopp
225
Beviljade anslag
200
175
150
125
100
75
50
demokratiska partiet var splittrat i frågan, bland förespråkarna
för svenska kärnvapen fanns bland annat förutnämnde Per-Edvin
Sköld, hans meritlista som minister omfattade för övrigt också att
han varit försvarsminister, 1938–1945.
I sina memoarer I regeringen 1954–1959 beskriver statsrådet Ulla Lindström bland annat efterdyningarna av 1960 års
­partikongress där det talats för behovet av den svenska bomben.
Medan försvarsminister Sven Andersson argumenterat för ”viss
atomforskning med militär inriktning”. Till de 35 miljoner som
anslagits till forskning gällande atomkraftens civila användning
borde läggas 5–6 årliga militära miljoner.
På Rigolettokonferensen fanns kärnenergifrågan med.
Dagordningen var generellt tekniktung, det handlade om sådant
som datorerna – som då verkligen förtjänade epitetet ”ny teknik”
– och om arbetsprocessers automatisering.
Materialet från Rigolettokonferensen gavs också ut i bokform,
i förlaget Tidens serie Dagens och morgondagens frågor.
Skriften visar också på medvetenhet om komplikationer kring
forskningsfinansiering:
Nu är det inte någon enkel sak att finansiera forskning på ett förnuftigt sätt. Framför allt får man akta sig att stödja dålig forskning –
dålig forskning är sämre än ingen alls, den innebär ett slöseri med
tid, pengar och arbetskraft och verkar hämmande på utvecklingen
även där igenom att den vetenskapliga litteraturen belamras med
likgiltigt gods.
25
0
–65
–69
–73
–77
År
–81
–85
–89
Figur 1. Sökbelopp – beviljade anslag 1965–1989
Men däremot råder alltså ingen tvekan om tron på forskningens
betydelse, när Socialdemokraterna håller partikongress 1964 heter
det i den summerande skriften Resultat och reformer, att kongressens bestämda uppfattning är att forskningen och dess tillämpning är oumbärlig för den industriella expansionen.
På Rigoletto diskuterades överföring och tillämpning och
nyttiggörande av kunskap, samt den intrikata balansen mellan
styrande politik och forskares frihet.
FORSKNING I FOKUS FÖR POLITIKEN
Den som gör en tillbakablick till början och mitten av 1960-talet
kan påminna sig om att det då, av flera skäl, var lättare för ministrar
och riksdagsledamöter att fördjupa sig i ett område som forskning.
Forskarvärlden var mindre och mer överblickbar, liksom den
politiska arenan, jämfört med senare tiders expansion och tilltagande tempo. Politikerrollen var föga medialiserad, ännu förväntades man inte agera både i kammaren och på europanivån,
och ändå hinna med hemorten och valkretsen samt att vara en
bra förälder. Förväntningar, vilket bland andra Ingvar Carlsson
påpekar, som knappast alls fanns för femtio år sedan.
Och då blev det förstås aningen lättare att ägna sig åt diskussioner
om den där ”vansinnigt roliga” forskningen, som Erlander gjorde.
En annan och mindre förlåtande aspekt är att den sammantagna forskningspolitiska kompetensen vid denna tid var högre i
riksdag och regering. Vilket självfallet påverkar förmågan att fördjupa sig samt sådant som utbildningsutskottets status.
Femtio år efter den tid som Ingvar Carlsson beskriver, koncentrerar sig utbildningsutskottets ledamöter gärna på den i
exempelvis valrörelser mer matnyttiga skolan. Oavsett parti är det
inte givet att ledamöter är intresserade eller ens insatta i de frågor
som rör forskning eller högre utbildning.
Från en annan tid, slutet av 1950-talet, minns Ingvar Carlsson
(som Erlander hade identifierat som politisk begåvning och
hämtat från studierna i nationalekonomi i Lund) forskningsberedningens sammanträden i ”regeringsrummet” vid Mynttorget,
där Carlsson fick ”sitta vid väggen”, observera och lyssna.
Sekreterare var Bror Rexed, professor i anatomi vid Uppsala
universitet, som blev sakkunnig i ecklesiastikdepartementet
och som i högersinnade Svensk Tidskrift fick det syrliga epitetet
”regeringens forskningspolitiske beställningsskräddare”.
Bror Rexed blev 1965 ledamot i Riksbankens Jubileumsfonds
första styrelse. 1968 blir han rikskänd för den så kallade du-reformen, då Rexed i egenskap
av nytillträdd generaldirektör
för Socialstyrelsen lade bort
titlarna med all personal.
Men i regeringsrummet var
tonen formell, man var inte
Du och Bror.
Vid sidan av berednings­
sammanträdena hade
Erlander personliga och täta
kontakter med forskare.
En nära vän var f­ ysikern
Bror Rexed ingick i fondens första styrelse. Han var
Torsten G
­ ustafsson som
professor i anatomi vid Uppsala universitet men är i
dag mest känd för du-reformen.
han lärt känna under
50 ÅR AV NYFIKENHET | 11