1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1 9 74 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 R 50 Å AV 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1997 1998 1999 200 0 200 1 200 7 200 8 200 9 2010 200 R AN IKSB KEN 2 S J LEU UBI 200 MS- FON N 3 2011 D EN YFIK 1996 200 4 2012 HET 200 5 2013 200 6 2014 OMSLAG: Thermolack. Lacken är temperaturkänslig. När den blir varmare blir den transparent. Gnugga snabbt på mönstret på omslaget så ser du vad som döljer sig bakom lacken. FÖRFATTARE: MarieLouise Samuelsson BILDREDAKTÖR: Susanna Mälarstedt/Sanna Bilder REDAKTÖR: Jenny Björkman DESIGN OCH PRODUKTION: Infobahn Reklambyrå PAPPER: Omslag, Maxioffset 300 gram. Inlaga: Maxioffset 150 gram. TYPOGRAFI: ITC Galliard samt ARS Region TRYCKERI: Wallén Grafiska BILDFÖRTECKNING: Se sidan 94 Att forma sin framtid The best way to predict the future is to create it, sade Abraham Lincoln. Anspråksfulla ord, men icke desto mindre betydelsefulla för den fristående stiftelse Riksbankens Jubileumsfond är. Fonden har under femtio år haft frihet – och skyldighet – att efter bästa förmåga forma framtiden inom sitt bestämda ansvarsområde. Sedan 1960-talets mitt har stiftelsen bidragit till det svenska forskningslandskapet med en rad olika insatser. 50 år av nyfikenhet. 1965 – | 4 1975 – | 22 1985 – | 38 1995 – | 54 2005 – | 70 En stiftelse föds En stiftelse i tiden Stabilitet och finanser Europa och stiftelsen Mot framtiden 50 ÅR AV NYFIKENHET | 3 En stiftelse föds ”Herr talman! Jubileumsfonden kommer att bli ett riksdagens eget verk; riksdagen skall välja dess styrelse och riksdagen skall årligen granska fondens verksamhet. Innan riksdagen går till beslut vill jag därför peka på en del av de problem och svårigheter som fonden kommer att ställas inför.” Så inleder Elisabet Sjövall, socialdemokratisk riksdagsledamot, debatten när riksdagens andra kammare den 2 december 1964 tar sig an vad som enligt dagordningen rubriceras som ”Närmare bestämmelser rörande handhavandet och utnyttjandet av Riksbankens Jubileumsfond”. Debatten förs alltså i ett parlament som fortfarande består av två kammare, beslut om enkammarriksdagen tas först 1971. Socialdemokraterna som vid det här laget haft ett obrutet regeringsinnehav sedan 1946, hade fått 47 procent av rösterna i valet i september, näst största parti var Folkpartiet (under ledning av Bertil Ohlin) med 17 procent, Högerpartiet (partiledare Gunnar Heckscher) och Centern (partiledare Gunnar Hedlund) fick bägge drygt 13 procent och Sveriges kommunistiska parti 5,2 procent. År 1964 kan Sverige beskrivas som ett framgångsrikt folkhem och välfärdsbygge, detta år har man, exempelvis, beslutat om en substantiell höjning av barnbidraget från 150 kronor till 700 kronor per år. Det pågår partiledarförhandlingar om en svensk författningsreform, man tillsätter länsdemokratiutredningen på väg mot en stor grundlagsändring, 1974 års regeringsform. Knappt två veckor efter debatten om det som ska bli Riksbankens Jubileumsfond, ska man fatta det beslut som skulle innebära en ny gymnasieskola 1965 och att studentexamen därmed avskaffades från 1968. Rimligen präglas stämningen i kammaren denna dag av flygkatastrofen som inträffat den föregående veckan, då ett av Linjeflygs plan kraschat vid landning utanför Ängelholm och 31 av de 43 passagerarna omkommer, vilket fortfarande 2014 gör det till den värsta flygolyckan i Sverige. Bland offren finns riksdagsledamöter, Högerpartiets Eva Karlsson och socialdemokraten Tore Bengtsson, ”en av våra bästa” som Tage Erlander skriver i en dyster dagboksnotering några dagar före debatten som handlade om vad som skulle bli en unik och uthållig satsning på forskning och som från början var ett projekt i hög grad förknippat med Erlander. STIFTELSE FÖR ATT FRÄMJA FORSKNINGEN Förslaget till Jubileumsfond hade ursprungligen kommit från Per-Edvin Sköld, Riksbankens ordförande mellan 1957 och 1964, som ville uppmärksamma och celebrera inför 1968, året då det skulle bli 300 år sedan Riksbanken, Europas äldsta ännu existerande centralbank, grundades. År 1962 inkommer Sköld, som hade ett långt förflutet som socialdemokratisk riksdagsman och flera ministerposter på meritlistan, bland annat som finansminister 1949–1955, med en 50 ÅR AV NYFIKENHET | 5 1965 – s krivelse till riksdagens bankoutskott (finansutskottet) rörande att riksbanksfullmäktige vill markera jubileet med att ”grunda en stor donation till hugfästande av riksbankens 300-åriga tillvaro och samtidigt till främjande av ett angeläget nationellt ändamål”. Denna särskilda jubileumsdonation skulle uppgå till 250 000 000 kronor och dess avkastning användas för ”främjande av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning”. 250 000 000 kr (motsvarande 2 619 266 055 kr år 2014) Riksbanksfullmäktige hade också föreslagit tillsättandet av en särskild kommitté samt tagit sig ”friheten att föreslå att statsministern kallas att vara ordförande”. Och statsministern, alltså Tage Erlander, ägnar sig gärna åt forskningsfrågor, som en av hans partikamrater och efterträdare Ingvar Carlsson beskriver det: ”Tage tyckte att det var vansinnigt roligt med forskning”. Erlanders engagemang i högre utbildning och i synnerhet i forskningsfrågor låg i tiden och märktes i den politiska retoriken. Efter andra världskriget, med tilltagande intensitet under 1950och 1960-talet, talade man om forskningsframgångar som förutsättning för välfärdsstatens fortsatta överlevnad. I den universitetsutredning som tillsatts 1955 och som lades fram 1959 skriver ecklesiastikminister Ragnar Edenman om forskning som ”den mest dynamiska kraften i samhällsutvecklingen”. 6 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR I utredningen ingick flera forskare, bland dem Sune Bergström, professor i kemi vid Karolinska Institutet, som 1982 tilldelades Nobelpriset i medicin. I samma forskningsmeriterade utredning fanns också Torgny T:son Segerstedt, med professurer i praktisk filosofi och sociologi. Segerstedt var rektor vid Uppsala universitet 1955–1978 och blev 1975 ledamot av Svenska Akademien. Han blev också den förste s tyrelseordföranden i Riksbankens Jubileumsfond. Femtio år senare återfinns knappast sittande universitetsrektorer eller ledamöter av Svenska Akademien i regeringstillsatta utredningar om högre utbildning och forskning, men somligt är igenkännligt, som att utredningen påtalade den för Sverige problematiska bristen på ”naturvetare och ingenjörer”. Ja, i viss utsträckning lät det alltså precis som politiker kommit att fortsätta att prata om forskningsrelaterade frågor, samtidigt märktes då inte riktigt samma ängslan inför att Sverige skulle halka efter och hamna på den i retoriken så fruktade Efterkälken. Tiderna var, enligt bland andra Ingvar Carlsson, ”väldigt optimistiska”, i synnerhet i synen på forskningens potential. Torgny T:son Segerstedt blev Riksbankens Jubileumsfonds förste ordförande. Han hade tidiDet fanns och skulle gare varit ordförande i den så kallade universitets utredning som bilden visar. också de kommande åren Erlander: Forskning var vansinnigt roligt! Tage Erlander (1901–1985) hade inlett sin politiska karriär med posten som ecklesiastikminister, från juli 1945 till oktober 1946, då han för de flesta otippat ersatte den hastigt bortgångne Per Albin Hansson som Sveriges statsminister. 1946 hade Erlander, som ecklesiastikminister, lagt fram en universitetsproposition som (enligt Rolf Alsings porträttbiografi i samlingsvolymen om Svenska Statsministrar) ”kom honom att framstå som den högre utbildningens och forskningens bäste vän”, propositionen fick till och med beröm i den borgerliga pressen. Det var också något unikt med att låta statsministern leda en utredning på det sätt som Erlander gjorde med utredningen inför instiftandet av Riksbankens Jubileumsfond. Under vad som kom att bli ett rekordlångt innehav av stats ministerposten (1946–1969) drömde Tage Erlander återkommande om att lämna politiken och i stället få bli universitetskansler. Vilket med samtidsglasögonen på kan framstå som apart, men i själva verket hade Erlander – om han nu hade blivit universitetskansler – bara följt en då väl upptrampad karriärväg. Landets allra första statsminister, Louis de Geer, blev universitetskansler, liksom Carl Swartz och Ernst Trygger som bägge gick direkt från statsminister posten till universitetskanslers ämbetet, Trygger satt för övrigt som universitetskansler fram till 1937, då hade Erlander redan påbörjat sin politiska bana, som riksdagsledamot. Och det som senare skulle uppfattas som dubiös närhet mellan politik och universitetens styrning var länge självklart, oproblematiskt. I det tyska universitetssystem som också Sverige hade var statsmakternas styrning snarare en skyldighet. Sedan början av 2000-talet stöder Riksbankens Jubileumsfond utgivningen av Tage Erlanders dagböcker. Det är en rik källa inte bara till statsministerns egen sfär – han är mycket frispråkig och de flesta läsare vittnar om detta – utan också till samtidens stora och små händelser. Det finns 14 voylmer nu och vi närmar oss 1960-talet slut. Tage Erlander var märkbart intresserad av forskning och forskningspolitik. Säkert var det en av anledningarna till att han kom att leda den utredning som ledde fram till instiftandet av Riksbankens Jubileumsfond. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 7 1965 – Arbetsgruppen för den nya forskningsberedningen är på bilden samlade för sitt första sammanträde i Stockholm den 20 december 1962. Från vänster syns professor Sven Brohult, avdelningschef i handelsdepartementet Hans Håkansson, professor Arne Tiselius, statsminister Tage Erlander, professor Hannes Alfvén, professor Ingvar Svennilson, professor Bror Rexed och avdelningschefen för ecklesiastikdepartementet Sven Moberg. 8 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR finnas konkreta skäl för optimism, då Sverige var en relativt sett mycket framgångsrik forskningsnation, sammanfattat i titeln på Svante Lindqvists teknikhistoriska skrift: A center on the periphery. Det innebar att Sverige mellan 1948 och 1982 tilldelades elva Nobelpris, freds- och litteraturpris oräknade. När Riksbankens Jubileumsfond ska inrättas är det också i tider då flera forskningsgenombrott skett, svenska framsteg som långt senare tenderar att åkallas när forskningspolitiska debattörer längtar efter nya, nyttiga och helst tillväxtalstrande framgångar. Exempelvis har 1951 Lars Leksell, professor i neurokirurgi vid Karolinska Institutet, genomfört den första operationen med gammakniv, ofta refererad till som ”leksellska strålkniven” och 1958 används för första gången pacemakern, som tagits fram av läkaren och ingen”Grunda en stor donation jören Rune Elmquist, på till hugfästande av riks uppdrag av Åke Senning, bankens 300-åriga tillvaro professor i kirurgi. I denna efterkrigsoch samtidigt till främjande tidens medvind för av ett angeläget nationellt vetenskapen har Tage ändamål.” Erlander 1962 inrättat Forskningsberedningen, ett permanent kontaktorgan mellan regeringen och forskarvärlden, bestående av ett trettiotal ledamöter, politiker, forskare och företrädare för de dåvarande forskningsråden. Forskningsberedningen var alltså ett rådgivande organ, fem av ledamöterna bildade en arbetsgrupp med särskild uppgift att bereda forskningspolitiska frågor. Forskningsberedningen var inget svenskt påfund, sådana hade redan skapats i Storbritannien, Frankrike och usa. I januari 1963 när oecd kommer på besök för utvärdering av svensk forskning får regeringen Erlander beröm för den förda politiken, där forskningsberedningen ansågs som den viktigaste åtgärden. I beredningen återfinns namn som speglar teknik optimism och av politiken särskilt omhuldade områden, bland namnen finns Nils Gustav Rosén, ordförande i tfr, Tekniska forskningsrådet som inrättades 1942. Rosén var ämbetsman och blev för övrigt universitetskansler 1964–1969. tfr-ledamöterna Ragnar Woxén och Sven Brohult fanns också med i beredningen liksom Hjalmar Olsson, ordförande i bfr, Byggforskningsrådet, en myndighet med uppdrag att finansiera forskning inom byggnation och samhällsplanering, och foa:s generaldirektör Martin Fehrm (från 1968 stu-chef), en närvaro som speglar tidens teknikoptimism. FRAMTIDSOPTIMISM OCH TEKNIKTILLTRO 1955 kallar Socialdemokratiska arbetarpartiet i samarbete med lo till en konferens på temat Tekniken och morgondagens samhälle, i efterhand känd som Rigoletto-konferensen (efter biografen i Stockholm där man samlades) som fortfarande är en legendarisk forskningspolitisk referens. Det som stod i fokus var teknik och naturvetenskap, industriella och militära strategier, detta var en epok av tro på atomkraft, även på atomforskning med sikte på militära ändamål och att Sverige rentav skulle ha sin egen atombomb. Det social Pacemakern användes för första gången 1958. Den hade tagits fram av Rune Elmquist på uppdrag av Åke Senning. Pacemakern blev en del av 1950- och 1960-talets framtidstro. Higgspartikeln eller Higgsbosonen bekräftades 2013. Partikeln har namn efter Peter Higgs som 2013 belönades med Nobelpris för sin upptäckt. Svenskar tilldelades mellan 1948 och 1982 elva Nobelpris. En svensk bomb? Till och med atombomben var en del av den starka framtidstron under 1950- och 1960-talet. Tilltron till tekniska lösningar och tron på atomkraft och atomforskning var stark. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 9 Forskningen de första åren Jörgen Westerståhl byggde upp forskningen om såväl opinionsbildning som forskningen om kommuner i Sverige. Han var ledande i det kommunforskningsprojekt som var ett av de första stora projekt som Riksbankens Jubileumsfond stödde. Riksbankens Jubileumsfonds allra första utdelningstillfälle blev den 7 oktober 1965 och kom att innebära att ett av de största samhällsvetenskapliga forskningsprojekten kunde inledas 1966: ”Kommunal självstyrelse – kommunal indelning”, under ledning av professor Jörgen Westerståhl. Det här blir ett exempel på forskning som har kopplingar till samhällsförändringar och samhällsrelevans, vilket ju också var avsikten med Riksbankens Jubileumsfond. 1962 hade riksdagen beslutat om den 10 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR ommunreform som trädde i kraft k 1964 och som när den var genomförd hade omvandlat över 1 000 tidigare kommuner, städer och köpingar till över 282 kommuner. En av de frågor som skulle belysas i det nya projektet var hur det kommunala självstyret fungerade i de betydligt större kommunerna. Kommunforskningsprojektet kom att bli uthålligt, det har alstrat forskning och inte minst många nya forskare. Kommunforskningen är också ett ämne som ligger nära den politiska praktiken och som därför från början kom att intressera politiker. De första åren dominerade samhälls- och beteendevetenskapliga projekt stiftelsens beviljade anslag. Hela 55 procent gick hit. 10 procent gick till humaniora o ch hela 30 procent till de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska disciplinerna. Konkurrens om forskningsmedel I figur 1 visas (nominellt) hur de sammamlagda årliga sökbeloppen hos fonden ökat från 19 mkr per år (1966) till 230 mkr. 250 Milj. kronor Sökbelopp 225 Beviljade anslag 200 175 150 125 100 75 50 demokratiska partiet var splittrat i frågan, bland förespråkarna för svenska kärnvapen fanns bland annat förutnämnde Per-Edvin Sköld, hans meritlista som minister omfattade för övrigt också att han varit försvarsminister, 1938–1945. I sina memoarer I regeringen 1954–1959 beskriver statsrådet Ulla Lindström bland annat efterdyningarna av 1960 års partikongress där det talats för behovet av den svenska bomben. Medan försvarsminister Sven Andersson argumenterat för ”viss atomforskning med militär inriktning”. Till de 35 miljoner som anslagits till forskning gällande atomkraftens civila användning borde läggas 5–6 årliga militära miljoner. På Rigolettokonferensen fanns kärnenergifrågan med. Dagordningen var generellt tekniktung, det handlade om sådant som datorerna – som då verkligen förtjänade epitetet ”ny teknik” – och om arbetsprocessers automatisering. Materialet från Rigolettokonferensen gavs också ut i bokform, i förlaget Tidens serie Dagens och morgondagens frågor. Skriften visar också på medvetenhet om komplikationer kring forskningsfinansiering: Nu är det inte någon enkel sak att finansiera forskning på ett förnuftigt sätt. Framför allt får man akta sig att stödja dålig forskning – dålig forskning är sämre än ingen alls, den innebär ett slöseri med tid, pengar och arbetskraft och verkar hämmande på utvecklingen även där igenom att den vetenskapliga litteraturen belamras med likgiltigt gods. 25 0 –65 –69 –73 –77 År –81 –85 –89 Figur 1. Sökbelopp – beviljade anslag 1965–1989 Men däremot råder alltså ingen tvekan om tron på forskningens betydelse, när Socialdemokraterna håller partikongress 1964 heter det i den summerande skriften Resultat och reformer, att kongressens bestämda uppfattning är att forskningen och dess tillämpning är oumbärlig för den industriella expansionen. På Rigoletto diskuterades överföring och tillämpning och nyttiggörande av kunskap, samt den intrikata balansen mellan styrande politik och forskares frihet. FORSKNING I FOKUS FÖR POLITIKEN Den som gör en tillbakablick till början och mitten av 1960-talet kan påminna sig om att det då, av flera skäl, var lättare för ministrar och riksdagsledamöter att fördjupa sig i ett område som forskning. Forskarvärlden var mindre och mer överblickbar, liksom den politiska arenan, jämfört med senare tiders expansion och tilltagande tempo. Politikerrollen var föga medialiserad, ännu förväntades man inte agera både i kammaren och på europanivån, och ändå hinna med hemorten och valkretsen samt att vara en bra förälder. Förväntningar, vilket bland andra Ingvar Carlsson påpekar, som knappast alls fanns för femtio år sedan. Och då blev det förstås aningen lättare att ägna sig åt diskussioner om den där ”vansinnigt roliga” forskningen, som Erlander gjorde. En annan och mindre förlåtande aspekt är att den sammantagna forskningspolitiska kompetensen vid denna tid var högre i riksdag och regering. Vilket självfallet påverkar förmågan att fördjupa sig samt sådant som utbildningsutskottets status. Femtio år efter den tid som Ingvar Carlsson beskriver, koncentrerar sig utbildningsutskottets ledamöter gärna på den i exempelvis valrörelser mer matnyttiga skolan. Oavsett parti är det inte givet att ledamöter är intresserade eller ens insatta i de frågor som rör forskning eller högre utbildning. Från en annan tid, slutet av 1950-talet, minns Ingvar Carlsson (som Erlander hade identifierat som politisk begåvning och hämtat från studierna i nationalekonomi i Lund) forskningsberedningens sammanträden i ”regeringsrummet” vid Mynttorget, där Carlsson fick ”sitta vid väggen”, observera och lyssna. Sekreterare var Bror Rexed, professor i anatomi vid Uppsala universitet, som blev sakkunnig i ecklesiastikdepartementet och som i högersinnade Svensk Tidskrift fick det syrliga epitetet ”regeringens forskningspolitiske beställningsskräddare”. Bror Rexed blev 1965 ledamot i Riksbankens Jubileumsfonds första styrelse. 1968 blir han rikskänd för den så kallade du-reformen, då Rexed i egenskap av nytillträdd generaldirektör för Socialstyrelsen lade bort titlarna med all personal. Men i regeringsrummet var tonen formell, man var inte Du och Bror. Vid sidan av berednings sammanträdena hade Erlander personliga och täta kontakter med forskare. En nära vän var f ysikern Bror Rexed ingick i fondens första styrelse. Han var Torsten G ustafsson som professor i anatomi vid Uppsala universitet men är i dag mest känd för du-reformen. han lärt känna under 50 ÅR AV NYFIKENHET | 11