Ladda ner - Riksbankens Jubileumsfond
1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1 9 74 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 R 50 Å AV 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1997 1998 1999 200 0 200 1 200 7 200 8 200 9 2010 200 R AN IKSB KEN 2 S J LEU UBI 200 MS- FON N 3 2011 D EN YFIK 1996 200 4 2012 HET 200 5 2013 200 6 2014 OMSLAG: Thermolack. Lacken är temperaturkänslig. När den blir varmare blir den transparent. Gnugga snabbt på mönstret på omslaget så ser du vad som döljer sig bakom lacken. FÖRFATTARE: MarieLouise Samuelsson BILDREDAKTÖR: Susanna Mälarstedt/Sanna Bilder REDAKTÖR: Jenny Björkman DESIGN OCH PRODUKTION: Infobahn Reklambyrå PAPPER: Omslag, Maxioffset 300 gram. Inlaga: Maxioffset 150 gram. TYPOGRAFI: ITC Galliard samt ARS Region TRYCKERI: Wallén Grafiska BILDFÖRTECKNING: Se sidan 94 Att forma sin framtid The best way to predict the future is to create it, sade Abraham Lincoln. Anspråksfulla ord, men icke desto mindre betydelsefulla för den fristående stiftelse Riksbankens Jubileumsfond är. Fonden har under femtio år haft frihet – och skyldighet – att efter bästa förmåga forma framtiden inom sitt bestämda ansvarsområde. Sedan 1960-talets mitt har stiftelsen bidragit till det svenska forskningslandskapet med en rad olika insatser. 50 år av nyfikenhet. 1965 – | 4 1975 – | 22 1985 – | 38 1995 – | 54 2005 – | 70 En stiftelse föds En stiftelse i tiden Stabilitet och finanser Europa och stiftelsen Mot framtiden 50 ÅR AV NYFIKENHET | 3 En stiftelse föds ”Herr talman! Jubileumsfonden kommer att bli ett riksdagens eget verk; riksdagen skall välja dess styrelse och riksdagen skall årligen granska fondens verksamhet. Innan riksdagen går till beslut vill jag därför peka på en del av de problem och svårigheter som fonden kommer att ställas inför.” Så inleder Elisabet Sjövall, socialdemokratisk riksdagsledamot, debatten när riksdagens andra kammare den 2 december 1964 tar sig an vad som enligt dagordningen rubriceras som ”Närmare bestämmelser rörande handhavandet och utnyttjandet av Riksbankens Jubileumsfond”. Debatten förs alltså i ett parlament som fortfarande består av två kammare, beslut om enkammarriksdagen tas först 1971. Socialdemokraterna som vid det här laget haft ett obrutet regeringsinnehav sedan 1946, hade fått 47 procent av rösterna i valet i september, näst största parti var Folkpartiet (under ledning av Bertil Ohlin) med 17 procent, Högerpartiet (partiledare Gunnar Heckscher) och Centern (partiledare Gunnar Hedlund) fick bägge drygt 13 procent och Sveriges kommunistiska parti 5,2 procent. År 1964 kan Sverige beskrivas som ett framgångsrikt folkhem och välfärdsbygge, detta år har man, exempelvis, beslutat om en substantiell höjning av barnbidraget från 150 kronor till 700 kronor per år. Det pågår partiledarförhandlingar om en svensk författningsreform, man tillsätter länsdemokratiutredningen på väg mot en stor grundlagsändring, 1974 års regeringsform. Knappt två veckor efter debatten om det som ska bli Riksbankens Jubileumsfond, ska man fatta det beslut som skulle innebära en ny gymnasieskola 1965 och att studentexamen därmed avskaffades från 1968. Rimligen präglas stämningen i kammaren denna dag av flygkatastrofen som inträffat den föregående veckan, då ett av Linjeflygs plan kraschat vid landning utanför Ängelholm och 31 av de 43 passagerarna omkommer, vilket fortfarande 2014 gör det till den värsta flygolyckan i Sverige. Bland offren finns riksdagsledamöter, Högerpartiets Eva Karlsson och socialdemokraten Tore Bengtsson, ”en av våra bästa” som Tage Erlander skriver i en dyster dagboksnotering några dagar före debatten som handlade om vad som skulle bli en unik och uthållig satsning på forskning och som från början var ett projekt i hög grad förknippat med Erlander. STIFTELSE FÖR ATT FRÄMJA FORSKNINGEN Förslaget till Jubileumsfond hade ursprungligen kommit från Per-Edvin Sköld, Riksbankens ordförande mellan 1957 och 1964, som ville uppmärksamma och celebrera inför 1968, året då det skulle bli 300 år sedan Riksbanken, Europas äldsta ännu existerande centralbank, grundades. År 1962 inkommer Sköld, som hade ett långt förflutet som socialdemokratisk riksdagsman och flera ministerposter på meritlistan, bland annat som finansminister 1949–1955, med en 50 ÅR AV NYFIKENHET | 5 1965 – s krivelse till riksdagens bankoutskott (finansutskottet) rörande att riksbanksfullmäktige vill markera jubileet med att ”grunda en stor donation till hugfästande av riksbankens 300-åriga tillvaro och samtidigt till främjande av ett angeläget nationellt ändamål”. Denna särskilda jubileumsdonation skulle uppgå till 250 000 000 kronor och dess avkastning användas för ”främjande av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning”. 250 000 000 kr (motsvarande 2 619 266 055 kr år 2014) Riksbanksfullmäktige hade också föreslagit tillsättandet av en särskild kommitté samt tagit sig ”friheten att föreslå att statsministern kallas att vara ordförande”. Och statsministern, alltså Tage Erlander, ägnar sig gärna åt forskningsfrågor, som en av hans partikamrater och efterträdare Ingvar Carlsson beskriver det: ”Tage tyckte att det var vansinnigt roligt med forskning”. Erlanders engagemang i högre utbildning och i synnerhet i forskningsfrågor låg i tiden och märktes i den politiska retoriken. Efter andra världskriget, med tilltagande intensitet under 1950och 1960-talet, talade man om forskningsframgångar som förutsättning för välfärdsstatens fortsatta överlevnad. I den universitetsutredning som tillsatts 1955 och som lades fram 1959 skriver ecklesiastikminister Ragnar Edenman om forskning som ”den mest dynamiska kraften i samhällsutvecklingen”. 6 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR I utredningen ingick flera forskare, bland dem Sune Bergström, professor i kemi vid Karolinska Institutet, som 1982 tilldelades Nobelpriset i medicin. I samma forskningsmeriterade utredning fanns också Torgny T:son Segerstedt, med professurer i praktisk filosofi och sociologi. Segerstedt var rektor vid Uppsala universitet 1955–1978 och blev 1975 ledamot av Svenska Akademien. Han blev också den förste s tyrelseordföranden i Riksbankens Jubileumsfond. Femtio år senare återfinns knappast sittande universitetsrektorer eller ledamöter av Svenska Akademien i regeringstillsatta utredningar om högre utbildning och forskning, men somligt är igenkännligt, som att utredningen påtalade den för Sverige problematiska bristen på ”naturvetare och ingenjörer”. Ja, i viss utsträckning lät det alltså precis som politiker kommit att fortsätta att prata om forskningsrelaterade frågor, samtidigt märktes då inte riktigt samma ängslan inför att Sverige skulle halka efter och hamna på den i retoriken så fruktade Efterkälken. Tiderna var, enligt bland andra Ingvar Carlsson, ”väldigt optimistiska”, i synnerhet i synen på forskningens potential. Torgny T:son Segerstedt blev Riksbankens Jubileumsfonds förste ordförande. Han hade tidiDet fanns och skulle gare varit ordförande i den så kallade universitets utredning som bilden visar. också de kommande åren Erlander: Forskning var vansinnigt roligt! Tage Erlander (1901–1985) hade inlett sin politiska karriär med posten som ecklesiastikminister, från juli 1945 till oktober 1946, då han för de flesta otippat ersatte den hastigt bortgångne Per Albin Hansson som Sveriges statsminister. 1946 hade Erlander, som ecklesiastikminister, lagt fram en universitetsproposition som (enligt Rolf Alsings porträttbiografi i samlingsvolymen om Svenska Statsministrar) ”kom honom att framstå som den högre utbildningens och forskningens bäste vän”, propositionen fick till och med beröm i den borgerliga pressen. Det var också något unikt med att låta statsministern leda en utredning på det sätt som Erlander gjorde med utredningen inför instiftandet av Riksbankens Jubileumsfond. Under vad som kom att bli ett rekordlångt innehav av stats ministerposten (1946–1969) drömde Tage Erlander återkommande om att lämna politiken och i stället få bli universitetskansler. Vilket med samtidsglasögonen på kan framstå som apart, men i själva verket hade Erlander – om han nu hade blivit universitetskansler – bara följt en då väl upptrampad karriärväg. Landets allra första statsminister, Louis de Geer, blev universitetskansler, liksom Carl Swartz och Ernst Trygger som bägge gick direkt från statsminister posten till universitetskanslers ämbetet, Trygger satt för övrigt som universitetskansler fram till 1937, då hade Erlander redan påbörjat sin politiska bana, som riksdagsledamot. Och det som senare skulle uppfattas som dubiös närhet mellan politik och universitetens styrning var länge självklart, oproblematiskt. I det tyska universitetssystem som också Sverige hade var statsmakternas styrning snarare en skyldighet. Sedan början av 2000-talet stöder Riksbankens Jubileumsfond utgivningen av Tage Erlanders dagböcker. Det är en rik källa inte bara till statsministerns egen sfär – han är mycket frispråkig och de flesta läsare vittnar om detta – utan också till samtidens stora och små händelser. Det finns 14 voylmer nu och vi närmar oss 1960-talet slut. Tage Erlander var märkbart intresserad av forskning och forskningspolitik. Säkert var det en av anledningarna till att han kom att leda den utredning som ledde fram till instiftandet av Riksbankens Jubileumsfond. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 7 1965 – Arbetsgruppen för den nya forskningsberedningen är på bilden samlade för sitt första sammanträde i Stockholm den 20 december 1962. Från vänster syns professor Sven Brohult, avdelningschef i handelsdepartementet Hans Håkansson, professor Arne Tiselius, statsminister Tage Erlander, professor Hannes Alfvén, professor Ingvar Svennilson, professor Bror Rexed och avdelningschefen för ecklesiastikdepartementet Sven Moberg. 8 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR finnas konkreta skäl för optimism, då Sverige var en relativt sett mycket framgångsrik forskningsnation, sammanfattat i titeln på Svante Lindqvists teknikhistoriska skrift: A center on the periphery. Det innebar att Sverige mellan 1948 och 1982 tilldelades elva Nobelpris, freds- och litteraturpris oräknade. När Riksbankens Jubileumsfond ska inrättas är det också i tider då flera forskningsgenombrott skett, svenska framsteg som långt senare tenderar att åkallas när forskningspolitiska debattörer längtar efter nya, nyttiga och helst tillväxtalstrande framgångar. Exempelvis har 1951 Lars Leksell, professor i neurokirurgi vid Karolinska Institutet, genomfört den första operationen med gammakniv, ofta refererad till som ”leksellska strålkniven” och 1958 används för första gången pacemakern, som tagits fram av läkaren och ingen”Grunda en stor donation jören Rune Elmquist, på till hugfästande av riks uppdrag av Åke Senning, bankens 300-åriga tillvaro professor i kirurgi. I denna efterkrigsoch samtidigt till främjande tidens medvind för av ett angeläget nationellt vetenskapen har Tage ändamål.” Erlander 1962 inrättat Forskningsberedningen, ett permanent kontaktorgan mellan regeringen och forskarvärlden, bestående av ett trettiotal ledamöter, politiker, forskare och företrädare för de dåvarande forskningsråden. Forskningsberedningen var alltså ett rådgivande organ, fem av ledamöterna bildade en arbetsgrupp med särskild uppgift att bereda forskningspolitiska frågor. Forskningsberedningen var inget svenskt påfund, sådana hade redan skapats i Storbritannien, Frankrike och usa. I januari 1963 när oecd kommer på besök för utvärdering av svensk forskning får regeringen Erlander beröm för den förda politiken, där forskningsberedningen ansågs som den viktigaste åtgärden. I beredningen återfinns namn som speglar teknik optimism och av politiken särskilt omhuldade områden, bland namnen finns Nils Gustav Rosén, ordförande i tfr, Tekniska forskningsrådet som inrättades 1942. Rosén var ämbetsman och blev för övrigt universitetskansler 1964–1969. tfr-ledamöterna Ragnar Woxén och Sven Brohult fanns också med i beredningen liksom Hjalmar Olsson, ordförande i bfr, Byggforskningsrådet, en myndighet med uppdrag att finansiera forskning inom byggnation och samhällsplanering, och foa:s generaldirektör Martin Fehrm (från 1968 stu-chef), en närvaro som speglar tidens teknikoptimism. FRAMTIDSOPTIMISM OCH TEKNIKTILLTRO 1955 kallar Socialdemokratiska arbetarpartiet i samarbete med lo till en konferens på temat Tekniken och morgondagens samhälle, i efterhand känd som Rigoletto-konferensen (efter biografen i Stockholm där man samlades) som fortfarande är en legendarisk forskningspolitisk referens. Det som stod i fokus var teknik och naturvetenskap, industriella och militära strategier, detta var en epok av tro på atomkraft, även på atomforskning med sikte på militära ändamål och att Sverige rentav skulle ha sin egen atombomb. Det social Pacemakern användes för första gången 1958. Den hade tagits fram av Rune Elmquist på uppdrag av Åke Senning. Pacemakern blev en del av 1950- och 1960-talets framtidstro. Higgspartikeln eller Higgsbosonen bekräftades 2013. Partikeln har namn efter Peter Higgs som 2013 belönades med Nobelpris för sin upptäckt. Svenskar tilldelades mellan 1948 och 1982 elva Nobelpris. En svensk bomb? Till och med atombomben var en del av den starka framtidstron under 1950- och 1960-talet. Tilltron till tekniska lösningar och tron på atomkraft och atomforskning var stark. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 9 Forskningen de första åren Jörgen Westerståhl byggde upp forskningen om såväl opinionsbildning som forskningen om kommuner i Sverige. Han var ledande i det kommunforskningsprojekt som var ett av de första stora projekt som Riksbankens Jubileumsfond stödde. Riksbankens Jubileumsfonds allra första utdelningstillfälle blev den 7 oktober 1965 och kom att innebära att ett av de största samhällsvetenskapliga forskningsprojekten kunde inledas 1966: ”Kommunal självstyrelse – kommunal indelning”, under ledning av professor Jörgen Westerståhl. Det här blir ett exempel på forskning som har kopplingar till samhällsförändringar och samhällsrelevans, vilket ju också var avsikten med Riksbankens Jubileumsfond. 1962 hade riksdagen beslutat om den 10 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR ommunreform som trädde i kraft k 1964 och som när den var genomförd hade omvandlat över 1 000 tidigare kommuner, städer och köpingar till över 282 kommuner. En av de frågor som skulle belysas i det nya projektet var hur det kommunala självstyret fungerade i de betydligt större kommunerna. Kommunforskningsprojektet kom att bli uthålligt, det har alstrat forskning och inte minst många nya forskare. Kommunforskningen är också ett ämne som ligger nära den politiska praktiken och som därför från början kom att intressera politiker. De första åren dominerade samhälls- och beteendevetenskapliga projekt stiftelsens beviljade anslag. Hela 55 procent gick hit. 10 procent gick till humaniora o ch hela 30 procent till de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska disciplinerna. Konkurrens om forskningsmedel I figur 1 visas (nominellt) hur de sammamlagda årliga sökbeloppen hos fonden ökat från 19 mkr per år (1966) till 230 mkr. 250 Milj. kronor Sökbelopp 225 Beviljade anslag 200 175 150 125 100 75 50 demokratiska partiet var splittrat i frågan, bland förespråkarna för svenska kärnvapen fanns bland annat förutnämnde Per-Edvin Sköld, hans meritlista som minister omfattade för övrigt också att han varit försvarsminister, 1938–1945. I sina memoarer I regeringen 1954–1959 beskriver statsrådet Ulla Lindström bland annat efterdyningarna av 1960 års partikongress där det talats för behovet av den svenska bomben. Medan försvarsminister Sven Andersson argumenterat för ”viss atomforskning med militär inriktning”. Till de 35 miljoner som anslagits till forskning gällande atomkraftens civila användning borde läggas 5–6 årliga militära miljoner. På Rigolettokonferensen fanns kärnenergifrågan med. Dagordningen var generellt tekniktung, det handlade om sådant som datorerna – som då verkligen förtjänade epitetet ”ny teknik” – och om arbetsprocessers automatisering. Materialet från Rigolettokonferensen gavs också ut i bokform, i förlaget Tidens serie Dagens och morgondagens frågor. Skriften visar också på medvetenhet om komplikationer kring forskningsfinansiering: Nu är det inte någon enkel sak att finansiera forskning på ett förnuftigt sätt. Framför allt får man akta sig att stödja dålig forskning – dålig forskning är sämre än ingen alls, den innebär ett slöseri med tid, pengar och arbetskraft och verkar hämmande på utvecklingen även där igenom att den vetenskapliga litteraturen belamras med likgiltigt gods. 25 0 –65 –69 –73 –77 År –81 –85 –89 Figur 1. Sökbelopp – beviljade anslag 1965–1989 Men däremot råder alltså ingen tvekan om tron på forskningens betydelse, när Socialdemokraterna håller partikongress 1964 heter det i den summerande skriften Resultat och reformer, att kongressens bestämda uppfattning är att forskningen och dess tillämpning är oumbärlig för den industriella expansionen. På Rigoletto diskuterades överföring och tillämpning och nyttiggörande av kunskap, samt den intrikata balansen mellan styrande politik och forskares frihet. FORSKNING I FOKUS FÖR POLITIKEN Den som gör en tillbakablick till början och mitten av 1960-talet kan påminna sig om att det då, av flera skäl, var lättare för ministrar och riksdagsledamöter att fördjupa sig i ett område som forskning. Forskarvärlden var mindre och mer överblickbar, liksom den politiska arenan, jämfört med senare tiders expansion och tilltagande tempo. Politikerrollen var föga medialiserad, ännu förväntades man inte agera både i kammaren och på europanivån, och ändå hinna med hemorten och valkretsen samt att vara en bra förälder. Förväntningar, vilket bland andra Ingvar Carlsson påpekar, som knappast alls fanns för femtio år sedan. Och då blev det förstås aningen lättare att ägna sig åt diskussioner om den där ”vansinnigt roliga” forskningen, som Erlander gjorde. En annan och mindre förlåtande aspekt är att den sammantagna forskningspolitiska kompetensen vid denna tid var högre i riksdag och regering. Vilket självfallet påverkar förmågan att fördjupa sig samt sådant som utbildningsutskottets status. Femtio år efter den tid som Ingvar Carlsson beskriver, koncentrerar sig utbildningsutskottets ledamöter gärna på den i exempelvis valrörelser mer matnyttiga skolan. Oavsett parti är det inte givet att ledamöter är intresserade eller ens insatta i de frågor som rör forskning eller högre utbildning. Från en annan tid, slutet av 1950-talet, minns Ingvar Carlsson (som Erlander hade identifierat som politisk begåvning och hämtat från studierna i nationalekonomi i Lund) forskningsberedningens sammanträden i ”regeringsrummet” vid Mynttorget, där Carlsson fick ”sitta vid väggen”, observera och lyssna. Sekreterare var Bror Rexed, professor i anatomi vid Uppsala universitet, som blev sakkunnig i ecklesiastikdepartementet och som i högersinnade Svensk Tidskrift fick det syrliga epitetet ”regeringens forskningspolitiske beställningsskräddare”. Bror Rexed blev 1965 ledamot i Riksbankens Jubileumsfonds första styrelse. 1968 blir han rikskänd för den så kallade du-reformen, då Rexed i egenskap av nytillträdd generaldirektör för Socialstyrelsen lade bort titlarna med all personal. Men i regeringsrummet var tonen formell, man var inte Du och Bror. Vid sidan av berednings sammanträdena hade Erlander personliga och täta kontakter med forskare. En nära vän var f ysikern Bror Rexed ingick i fondens första styrelse. Han var Torsten G ustafsson som professor i anatomi vid Uppsala universitet men är i dag mest känd för du-reformen. han lärt känna under 50 ÅR AV NYFIKENHET | 11 1965 – s tudenttiden i Lund och som under många år skulle fungera som informell rådgivare. Erlander hade själv börjat läsa fysik, kemi och matematik, men övergått till vad som skulle bli en fil. kand. i nationalekonomi, statistik och statskunskap. kommittén, ”en tilltalande tanke att en fond som uppkommit under riksbankens arbete med centrala samhällsekonomiska uppgifter, tages i anspråk för stöd åt forskning som främjar och utvecklar kunskapen om verkningarna av de fortlöpande förändringarna i samhället”. Och tal om det föränderliga samhället och därmed samhörande forskning blir det också den 2 december 1964, som i E lisabet Sjövalls anförande: SAMHÄLLSANKNYTNING I CENTRUM Vad gällde vilka forskningsfält som fram över skulle gynnas av Riksbankens storslagna donation fastslog den av Erlander ledda utredUnder 1900-talet har teknikens och vetenskapens ningskommittén att verksamheten borde ”ges framsteg varit så snabba och så genomgripande att ett samhälle totalt förändrar karaktär socialt en betydande flexibilitet och i princip bör icke och ekonomiskt två, tre gånger under en männnågot forskningsområde vara uteslutet från iskas livstid, om hon lever i 60 år. Jag tror att i möjligheten att erhålla bidrag från fonden”, varje fall de äldre ledamöterna av denna kammare samtidigt ansåg kommittén att ”företräde bör kan intyga att detta är sant. ges åt forskningsområden, vilkas medelsbehov Hon var alltså först i talarstolen, Elisabet icke är så väl tillgodosedda på annat sätt”. Sjövall, läkare och själv forskare inom sociMed detta avsågs kulturvetenskaperna och almedicin, mer specifikt befolkningsfrågan i synnerhet samhällsvetenskaperna. Kommittén och abortfrågan. 1964 är året då p-pillret förväntade sig vidare att verksamheten skulle blir tillåtet som preventivmedel, men, för inriktas på sådan forskning, som syftade till att att anknyta till Sjövalls forskningsområöka kunskapen om de verkningar som tekniska, Elisabet Sjövall var först upp i talarstolen den 2 december den, var det ännu tio år kvar till riksdags1964 när det diskuterades vad den nya stiftelsen skulle göra. ekonomiska och sociala förändringar hade i samHon var socialdemokrat och forskade i socialmedicin. beslutet om ”fri abort”. hället och hos enskilda människor. I sitt förslag konstaterar man relaterat till Politikern och forskaren Sjövall var detta att ”förutsättningarna för människors samlevnad under de också ledamot av Europarådets kulturella och vetenskapliga senaste femtio åren väsentligt förändrats”, därför var det, enligt kommitté samt vid tiden för debatten ordförande i Europarådets 12 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR vetenskapliga subkommitté och när hon valdes in i andra kammaren 1956 var det en smärre politisk sensation. Det var nämligen första gången en kvinna hade toppat en andrakammarlista samtidigt som hon gjorde debut i riksdagen. I debatten om Jubileumsfonden förutspår hon fortsatt tillväxt för forskningen: Det beräknas att av samtliga forskare som varit verksamma i mänsklighetens historia har 95 procent levat under 1900-talet. Detta innebär en våldsam expansion och den kommer att fortsätta under resten av detta sekel. Man beräknar att dessa forskare publicerar 2 miljoner vetenskapliga artiklar om året. Jag kan inte säga om detta antal endast gäller den klassiska naturvetenskapen eller om man även räknat in medicinen. Jag tror i varje fall inte att de humanistiska ämnena är inräknade. Och visst har den våldsamma expansionen fortsatt, femtio år senare lever forskare i vad man kan kalla en global publiceringsekonomi, publicerade och citerade forskningsresultat kan omvandlas till pengar och meriter. Sjövall listade vidare problem och faktorer rörande avvägningen mellan olika forskningsområden, framför allt bristen på forskare, då svenska forskarkrafter blir upptagna av internationella åtaganden, som i cer n (forskningsanläggningen i Schweiz som 2012 identifierade Higgs partikel) där Sverige blev medlemsland 1954, i esro (rymdforskning) och eldo (raketforskning), dessa två slås senare samman till esa. Ett annat bekymmer är, enligt Sjövall, att rörligheten på forskningsområdet är mindre än på andra områden: Framförallt gäller detta dyrare och svårare forskningsprojekt. Ett stort projekt kan pågå i tio–femton år och binder forskarna under denna tid. Om några forskare skulle lämna projektet i förväg kan detta ramla samman. Jag vill här bara erinra om Viggen och atomenergiprogrammet. Ur samhällssynpunkt blir dessa stora forskningsprojekt de verkligt viktiga. Utvecklingen går mot allt fler sådana stora, starkt personalkrävande projekt. Hon ser också en risk att alltför många unga forskare ska välja ”nya områden” och bli (vilket alltså efterfrågas) naturvetare och tekniker i större utsträckning än tidigare, vilket, enligt Sjövall, skulle kunna innebära färre unga forskare inom medicin, med menlig inverkan på exempelvis den svenska sjukvårdens kvalitet. Sjövall talar länge och återkommande denna decemberdag i andra kammaren. Det gör också Detta datum delade Riksbankens Jubileumsfond för första gången ut pengar. Högerpartiets Astrid Ansökningarna hade ett totalt värde av ca K ristensson som är 7 miljoner kronor. Två beviljades, en avslogs, åtta skickades vidare och övriga bordlades. den enda som inlämnat en motion inför beslutet, om vad hon anser vara oklara eller felaktiga prioriteringar från den Erlander ledda kommitténs sida. Kristensson, jurist och riksdagsledamot sedan 1958, som senare kallas ”Batong-mormor” för sin hållning i kriminal politiska spörsmål, citerar aningen elakt hur kommittén nämner 7 oktober 1965 50 ÅR AV NYFIKENHET | 13 trivselfrågor. Hon menar vidare att det är synnerligen vagt att tala om forskning rörande anpassning till yrkesliv och samhälle, effekten av sociala reformer på människors hälsa, ungdomens ställning och förhållande, forskning rörande massmedia, undersökningar inom modern och politisk historia, vilket hon menar att kommittén gör. ”Det kan ifrågasättas om de forskningsuppgifter som kommittén angivit hör till de f.n allra angelägnaste”, säger hon. I stället vill Astrid Kristensson se satsningar på cancerforskning, forskning angående organiska nervsjukdomar, forskning inom alkoholsjukdomarnas område, den geriatriska forskningen, forskning angående luft- och vattenföroreningar. Tage Erlander invänder att det Kristensson nämner också ryms inom vad den kommande Jubileumsfonden kan ta sig an, vilket framöver ska visa sig stämma. Alla områden som nämndes – samt en hel del som varken Kristensson eller Erlander kunde föreställa sig – kommer att återfinnas inom den forskning R iksbankens Jubileumsfond stödjer och har stött. DEBATTEN SOM INTE VILLE TA SLUT Att det blir en oväntat lång debatt kan dock inte tillskrivas synpunkter på forskningsstrategier, utan beror främst på oenighet om hur den partipolitiska representationen i Riksbankens Jubileumsfond ska se ut. Enligt kommitténs förslag skulle styrelsen bestå av representanter för de fyra partier som var representerade i utskotten. I en reservation föreslogs ytterligare två ledamöter för att ge möjlighet till proportionell fördelning mellan partierna och reservationen vann kammarens omröstning. Debatten präglades av partiintressen och reviromsorg, vilket föranledde Högerpartiets Carl-Göran Regnell till följande genmäle: Astrid Kristensson kallades senare Batong-mormor och argumenterade från Högern för en betydligt snävare stiftelse än den som faktiskt kom att bildas. 14 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Herr talman! Jag tror denna diskussion redan börja ge rikt stoff för den samhällsvetenskapliga forskning som kan komma att bedrivas genom anslag från riksbanksfonden. Man kan nog göra en hel del iakttagelser i denna debatt som kan vara värda kommentarer så småningom. Och Erlander är milt uttryckt misslynt, när han sammanfattar i sin dagbok: Gårdagens debatt om Riksbankens Jubileumsfond var en otroligt obehaglig tillställning. Att jag kände futtigheten (från alla håll) så kränkande, berodde väl i stor utsträckning på att jag kände på mig att jag gick alldeles för långt i generositet mot de borgerliga, då jag förordat att vi skulle ha en och de borgerliga tre representanter i fondens styrelse. /…/Elisabet Sjövall hade ett otroligt idiotiskt anförande om att våra angivna forskningslinjer var så futtiga att de kunnat skrivas på högerns kansli. Det var varken första eller sista gången Sjövall kom att göra avtryck och bjuda motstånd också inom det egna partiet. Hon gick hårt åt socialminister Torsten Nilsson för brister i vård av kvinnliga alkoholister, hon chockerade justitieminister Herman Kling – och andra – genom att i riksdagen tala om prostitution och våldtäkt inom äktenskapet. Och just denna dag, när riksdagen ska besluta om Riksbankens Jubileumsfond, ifrågasätter hon somligt av kom mitténs arbete och därmed sin egen partiledare som bedömare av forskningens problem och prioriteringar. Sjövall uttrycker sig, precis som Kristensson, nedlåtande över kommitténs formulering om trivselfrågor. De bägge kvinnliga ledamöterna refererar också uppmuntrande över partigränserna till varandras inlägg, vilket föranleder Erlander att kalla det ”i hög grad demagogiskt att båda damerna börjar med trivselfrågorna”. Sjövall vidhåller att kommitténs skildring av forskningsuppgifter är ”torftig” och fortsätter: Publiceringsekonomin Att forskare vill nå ut med sina resultat är inget nytt, den viljan stärks också av digitala kanaler och publicering i open access. Fortfarande räknas så kallad impact kring var man publicerar, men mot exklusiv högstatuspublicering i de vetenskapliga tidskrifter som brukar benämnas ”ansedda” står trycket att så snabbt som möjligt nå ut till så många som möjligt och kanske också citeras på twitter och facebook. Trots att det knappast finns någon bred folklig efterfrågan på att, exempelvis, ta del av det senaste från forskningsfronten kring subatomär fysik, har det blivit självklart att framhålla allmänhetens rättighet att ta del av all offentligfinansierad forskning. Publiceringsflödet, i traditionella tidskrifter och via så kallade megajournaler on line, medför ofrånkomligt ett svåröverblickbart resultatberg. Att bistå forskare med att navigera i utbudet av redan gjord forskning har därför blivit en självklar uppgift för universitetens och högskolornas bibliotek. Också Riksbankens Jubileums fond följer trenderna. I dag ställer Riksbankens Jubileumsfond krav på att den forskning som finansieras ska publiceras open access. Publiceringsstrategier krävs i dag för att nå ut i djungeln av tidskrifter och journaler. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 15 – Jag vet att statsministern följer arbetet på forskningens område med stort intresse och har lagt mycket arbete här. Men även den gode Homeros sov ju ibland. Ingvar Carlsson minns att Tage Erlander ofta hade svårt för Elisabet Sjövall. Kanske en fråga om personkemi och så påminner Carlsson om att det var en i alla avseenden mer hierarkisk tid och få kvinnor i politiken. Om kvinnorna i politiken var fåtaliga gällde samma förhållande forskarvärlden. Samma år som beslutet om Riksbankens Jubileumsfond tas blir Carin Boalt professor i byggnadsfunktionslära vid Lunds tekniska högskola och därmed första kvinnan som får en professur vid en teknisk högskola. Det skulle dröja till 1976 innan Sverige fick sin första kvinnliga professor i juridik, då Anna Christensen utnämndes vid Lunds universitet. Det skulle också då, i slutet av 1970-talet, visa sig att R iksbankens Jubileumsfond kom att få en avgörande roll för kvinnliga forskare och kvinnohistorisk forskning, men det finns ännu inte på agendan den där decemberdagen 1964 då andra kammaren diskuterar Riksbankens Jubileumsfonds kommande prioriteringar. Carin Boalt (1912–1999), uppe till vänster, blev Sveriges första kvinnliga professor på en teknisk högskola. Under 1960-talet var kvinnor fortfarande ovanliga inom akademien, men det skulle komma att ändras. Riksbankens Jubileumsfond stödde aktivt forskning om kvinnor och jämställdhet. e nigheten om behovet av att tillföra medel, präglades efterkrigs tiden knappast av att forskarna ansåg sig gynnade. Klagomål över penningbrist tillhör det som är tidlöst, oavsett att vi – också det tidlöst – hävdar att vi just nu, i dag, skulle leva i särdeles föränderliga tider. Till det som partikamraterna Erlander och Sjövall hade olika åsikter om var hur stor Jubileumsfonden egentligen skulle bli och uppfattas, i forskningsfinansieringshelheten. Erlander förutskickande att: Tage Erlander spelade en viktig roll då Riksbankens Jubileumsfond skapades. Hans egen syn på detta går det att läsa om i hans dagböcker, som i dag ges ut med stöd av Riksbankens Jubileumsfond. Dryga dussinet böcker har det blivit, och fler följer när utgivningen närmar sig slutet av 1960-talet. MEDEL TILL UNDERFINANSIERADE OMRÅDEN: HUMANIORA Avsikten med inrättandet av Riksbankens Jubileumsfond var som förutnämnt att 1968 markera Riksbankens 300-årsfirande. Men det gick fortare än så, att få igång verksamheten. Givetvis hade beslutet som skulle medföra nya, stora anslag väckt förväntningar och otålighet i forskarvärlden. Oavsett dåtida konsensus om forskningens oumbärlighet för välfärdsstat och framsteg och Fonden kommer att kunna disponera låt oss säga högt räknat 20 miljoner kronor om året om några år. Av fru Sjövalls anförande fick man närmast den uppfattningen att dessa 20 miljoner kronor skulle komma att spela en avgörande roll för forskningens dirigering här i landet. Vi använder för närvarande 1,5 miljard till forskning. Vi har i riksdagen vid behandlingen av åttonde hvudtiteln (utbildningsdepartementet) och anslagen till forskningsråden anledning att ta ställning till forskningens dirigering på ett mycket mer betydelsefullt sätt än vid utnyttjandet av dessa 15 à 20 miljoner kronor om året. Statsministern påpekade också att det skulle dröja innan man kom upp i nämnda summa. Fonden skulle börja i blygsam skala det kommande året, med 2 miljoner och undersöka ”vilka forskningsuppgifter som ter sig angelägna”. Sjövall genmälde med en annan beskrivning: Fonden är både stor och liten. Den är liten om man jämför med atomenergiforskningen, den militära forskningen och den forskning som bedrives inom näringslivet, men den är stor om man jämför med forskningsråden. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 17 1965 – För humanioraforskningen tolkades tillkomsten av Riksbankens Jubileumsfond som goda nyheter, avseende ett område som från politiskt håll inte ansågs lika strategiskt viktigt som exempelvis teknik och medicin och därmed inte varit lika gynnat. Om vi tillfälligt lämnar 1960-talet och går ännu längre tillbaka inrättades 1927 Humanistiska Fonden på initiativ av Kungliga Vitterhets Historie- och Antikvitets A kademien. Humanistiska Fonden finansierades med avkastningen på lotterier. Efter andra världskriget tillförde riksdagen ytterligare medel som förvaltades av en nämnd som 1959 omvandlades till Statens Humanistiska Forskningsråd. År 1977 skulle detta råd, på grundval av 1975 års forskningsrådsutredning, komma att tillsammans med Statens råd för samhällsforskning, utgöra Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (hsfr) som i sin tur genom ännu en omorgani sation av forskningsrådsstrukturen 2001 uppgår i då nybildade Vetenskapsrådet. Riksbankens Jubileumsfond är genom sin konstruktion och sina förutsättningar en friare aktör jämfört med råden, samtidigt har stiftelsen från början samverkat med forskningsråd och myndigheter. En som tidigt välkomnade Riksbankens Jubileumsfonds tillblivelse och verksamhet var Erik Lönnroth, professor i historia och ledamot i Svenska Akademien, som också hade en rad uppdrag i den politiknära offentligheten. Bland annat var han huvudsekreterare i u 45, den universitetsutredning som Tage Erlander lade fram under sin tid som ecklesiastikminister. 18 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Erik Lönnroth var redan då fonden skapades en tillskyndare av stiftelsens första satsningar på riktigt stora och omfattande humanistiska forsknings företag, som han kallade det. I skriften Humaniora: Forskning och förnyelse (utgiven av Svenska Humanistiska Förbundet), beskriver Lönnroth läget för humaniora i synnerhet och forskare i stort. Hans problemformuleringar låter välbekanta från betydligt senare diskussioner: Allteftersom konkurrensen om de ovanligt fåtaliga fasta befattningarna för vetenskapsmän i vårt land hårdnat, i och med att också rekryteringsbasen vidgats och antalet befattningar hållits nere på krympt nivå, har som naturligt är försiktigheten ökat bland de obefordrade konkurrenterna, de har känt sig obenägna att ta sig an forskningsuppgifter som leder ut i det ovissa och som kanske visar sig omöjliga att genomföra på den tid som finns att disponera innan vakans uppstår. De har känt sig pressade till kvantitativt vägande insatser för att kunna hävda sig, vilket gärna betyder antingen massproduktion på ett forskningsfält där vederbörande arbetat in sig och känner sig hemma eller också snabbinsatser på skilda områden för att dokumentera mångsidighet. Och det är inte mer än mänskligt om de, åtminstone undermedvetet, frestas att undvika sådana utbrytningar och kätterier, som kan framkalla känslor av främlingskap eller ovilja hos det fåtal lätt identifierbara äldre vetenskapsmän, som en gång skall bedöma dem och väga deras insatser mot deras konkurrenters. ”Fonden var redan från början en friare, mer flexibel aktör än de statliga råden.” Lönnroth uttrycker förhoppningar om att: vidare utveckling av samarbetet med andra forskningsråd, både organisatoriskt och på det praktiska planet, vid förverkligande av tvärvetenskapliga undersökningar av miljöer och värderingar. Ett verkligt stöd har på sistone samarbetet med Riksbankens Jubileumsfond varit i och med att denna tagit sig an några stora humanistiska forskningsföretag. Knappt tjugo år senare, 1981, belyser Klas Åmark, professor i historia vid Stockholms universitet, i en studie, Teoriernas intåg i historievetenskapen, hur historieforskningen förändras under perioden 1960–1980. hsfr stod för en markant ökning av sina anslag mellan 1960 och 1965, då Riksbankens Jubileumsfond tillkom, med strategin att stötta stora projekt. Förändringen var alltså i hög grad kopplad till att resurserna ökade, vilket var nödvändigt då ensamforskande historiker ersattes av stora projekt, där många forskare deltog och tillsammans tog sig an större problem. Som satsningarna på stora forskar skolor i forskning om 1600-talets Sverige, Emigrationsprojektet och Sverige under andra världskriget. POLITIKER I STYRELSEN Att stödja forskning som intresserar den politiska sfären är en sak, att hålla politiker på avstånd från själva forskningen är något annat, vilket hade potential att bli problematiskt för Riksbankens Jubileumsfond, då stiftelsen ju skapades som Elisabet Sjövall uttryckte saken som ”ett riksdagens eget verk; riksdagen skall välja dess styrelse och riksdagen skall årligen granska fondens verksamhet”. Men det är i sammanhanget viktigt att betona just riksdagen. Regeringen däremot kan alltså inte ålägga R iksbankens Jubileumsfond särskilda åtaganden och prioriteringar, på samma sätt som man gjort och gör gällande de forskningsfinansierande organisationer som också är myndigheter och som därmed har att rätta sig efter direktiv och regleringsbrev. Samtidigt sitter otvivelaktigt riksdags 50 ÅR AV NYFIKENHET | 19 Superprojektens tid 1965 – Sverige under andra världskriget (SUAV) var ett av flera stora projekt som startades under Riksbankens Jubileumsfonds första årtionde. Det rörde sig snarast om forskarskolor där doktorander fick chansen att tillsammans och under ledning av äldre, erfarna forskare, skriva avhandlingar och få avstamp i sin karriär. SUAV är ett gott exempel på detta. Inte bara belyste de medverkande forskarna en då till många delar fortfarande okänd historia. Projektet lade också grunden för en rad karriärer. Alf W. Johansson, Klas Åmark, Thorsten Nybom, Yvonne Hirdman, Ann-Katrin Hatje och Kent Zetterberg var några av de som skrev sina avhandlingar inom projektets ramar. Samtliga är i dag professorer. SUAV har än i dag något mystiskt över sig, men de stora Superprojektens tid tycks dock vara över, även om det sedan ett antal år tillbaka återigen satsas på stora program och miljöer. ledamöter i Jubileumsfondens styrelse, det var ju den närvaron och r epresentationen som den, enligt Tage Erlander, så otroligt obehagliga d ebatten handlade om 1964. Det har förekommit att modellen, med politiker och forskare i samma beslutande styrelse, åtminstone vid ett tillfälle, har förskräckt internationella betraktare. Leif Lewin, med en lång karriär som forskare i statsvetenskap och mellan 1975 och 1989 ledamot först i beredningsgrupper och senare i styrelsen för Riksbankens Jubileumsfond, minns hur brittiska statsvetare reagerade mot politikerplatserna i styrelsen. Förskräckelsen bottnade i att de kom från då Thatcher-styrda Storbritannien och jämförde med om den regeringen skulle få direktinflytande på forskningen. 20 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Under årens lopp har det också hänt att enstaka forskarrepresentanter i Riksbankens Jubileumsfonds styrelse uttryckt önskan om att kasta ut samtliga politiker ur samma styrelse, men det är uppenbart att majoriteten av forskarna har tyckt att fördelarna har övervägt. Under åren verkar inte heller politikernas närvaro ha resulterat i vad man kan kalla beställningar eller påtryckningar. Exempelvis avböjde Jubileumsfonden under 1990-talet dåvarande statsminister Göran Perssons önskemål om forskning om Förintelsen. Inte så att området och frågorna bedömdes som ointressanta, men principiellt var det viktigt att markera mot den sortens beställningar av forskning. Den särskilda konstruktionen har visat sig uthållig och har skapat en plattform för forskningsfinansiering som kommit att Projektansvarig för SUAV var samtliga tre historie professorer vid Stockholms universitet Gunnar T. Westin, Sven Ulric Palme (t.h.) och Folke Lindberg (som också satt med i fondens första styrelse). På bilden samtalar Palme med sin doktorand Klas Åmark (t.v.) som senare skulle bli Palmes efter trädare på professorsstolen. Lunchpromenad för SUAV-gänget (bilden till vänster). De unga forskarna var inhysta i lokaler på Odengatan 61. Från vänster syns Yvonne Hirdman, Kent Zetterberg, Ann Katrin Hatje, Thorsten Nybom (som även sitter och röker på bilden ovan) och Hans Landberg. Stig Ekman som senare blev professor var forsk ningsledare för SUAV. Hela satsningen fungerade som en forskarskola för de inblandade unga forskarna. Och det har också gått mycket bra för dem. omfatta både sådant som Tage Erlander, Astrid Kristensson och Elisabet Sjövall förväntade sig, men också sådant som dessa initierade och engagerade statsråd och riksdagsledamöter rimligen inte kunde föreställa sig. Som, för att ta två ur många möjliga exempel, att Riksbankens Jubileumsfond i slutet av verksamhetens femte decennium kommer att anslå 3 359 000 kronor till projektet Digital mediemoral, där Stina Bengtsson, docent i medievetenskap, vid Södertörns Högskola undersöker moraliska d imensioner av digital medieanvändning. Eller att Riksbankens Jubielumsfond i september 2014 är medfinansiär med ett anslag på 90 000 kronor till docent Åsa Lundqvist som står bakom en workshop vid sociologiska institutionen vid Lunds universitet på temat Queer Migration: Sexualitet, genus, medborgarskap och intimitet ur ett europeiskt perspektiv. Sannolikt hade ingen i andra kammaren heller kunnat förutse att Riksbankens Jubileumsfond redan på 1970-talet skulle bli föregångare inom det färska ämnet kvinnohistorisk forskning. Eller att den av stiftelsen initierade ekonomiska forskningen skulle få avgörande betydelse för sådant som Den Underbara Natten, och även senare skatteuppgörelser och skattereformer. Forskningen som Riksbankens Jubileumsfond gav anslag till, bidrog till att Sverige verkligen kom att förändras till något a nnat än det folkhem som Tage Erlander så länge styrde över. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 21 En stiftelse i tiden ”Det slag av samhälle som kommer att finnas i den närmaste aktuella framtiden kallas ibland kommunikationssamhället. Det hävdas att det är nära förestående och att vi redan börjat det successiva inträdandet i detta samhälle.” Så skrev 1974 Karl-Erik Wärneryd, professor i ekonomisk psyko logi vid Handelshögskolan i Stockholm, som av Riksbankens Jubileumsfond fått uppdrag att skriva en promemoria som ska ”bidra till att stimulera och initiera forskning utifrån tekniska förändringar” som Wärneryd listar enligt följande: forskningshorisonten förhålla sig till det är och förblir en grundbult i Riksbanksfondens historia och verksamhet. Vi kunde återfinna det i de yttranden som 1964, inför inrättandet av Riksbankens Jubileumsfond, inkom till bankoutskottet (det riksdagsutskott som under tvåkammarriksdagen stod för den parlamentariska övervakningen av Riksbanken och Riksgäldkontoret, ett uppdrag som därefter överfördes till finansoch näringsutskottet). Statskontoret skrev då att ”de ständiga förändringarna inom samhället och ovissheten om inriktningen och styrkan av statsmakternas framtida insatser inom den vetenskapliga forskningen synes tala för att ramen för verksamheten göres tillräckligt vid.” Bredbands (koaxialkabel) system Kabel-tv-system Satellitsystem Videogram Datorer med starkt ökad kapacitet och mobil radio Och 1970 kunde Riksbankens Jubileumsfond visa att man hade sinne för samhällets förändring och förnyelse, det ger bland annat avtryck i vilka områdesgrupper som inrättas. Stiftelsen var tidigt ute när det gällde att identifiera och stödja forskning kring det som då otvivelaktigt fortfarande kunde kallas nytt, nämligen kommunikations- och informationsteknologin, kabelnät och fiberoptik. Ny teknik tillhör ofrånkomligt det som påverkar och f örändrar ett samhälle, att från Bredband låg ännu i framtiden, men hos Riksbankens Jubileumsfond identifierade man trots allt detta och datorer samt ”mobil radio” som några av framtidens tekniska förändringar. Fiberoptik var en av de många nya tekniker som Riksbankens Jubileumsfond lyfte fram då de försökte analysera den nya tidens utmaningar. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 23 1975 – Och den av Tage Erlander ledda kommittén som drog upp Riksbankens Jubileumsfonds riktlinjer hade ju särskilt uppmärksammat behovet av forskning med avstamp i ”problem sammanhängande med den enskilda människans anpassning till ett samhälle i snabb omvandling”. Så vad är det då för Sverige Karl-Erik Wärneryd 1974 identifierar som ett nära förestående kommunikationssamhälle och där Riksbankens Jubileumsfond gått in i sitt andra verksamhetsdecennium? Politiskt styrs landet av den så kallade lotteririksdagen, då valet 1973 har inneburit det unika samt problematiska resultatet att det borgerliga och det socialistiska blocket fått 175 mandat vardera. En ny regeringsform har trätt i kraft, Gustav vi Adolf har avlidit och efterträtts av sin sonson, kronprinsen har blivit kung Carl x vi Gustaf och Torekovuppgörelsen har reducerat kungens makt till att vara uteslutande ceremoniell. Rösträtts- och myndighetsålder sänks till 18 år, vidare beslutas 1974 om sänkt pensionsålder, från Bensinransonering infördes för att begränsa olje 67 år till 65 år. användningen under 1970-talet. Kris proklamerades och detta kom också att påverka den tidigare så Sverige präglas av att optimistiska synen på teknik och vetenskap, vilket också påverkade fondens verksamhet. det har proklamerats Kris, 24 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR ett begrepp och tillstånd, som dittills hade varit ett sällsynt begrepp i offentligheten. opec:s fördubbling av oljepriset påverkar ofrånkomligt poli tiken och regeringen ledd av Olof Palme (som 1969 efterträtt Tage Erlander som socialdemokratisk partiledare) inför bensinransonering och för hushåll och industri tvingande påbud att spara energi. Bertil Zachrisson har 1973 avlöst Ingvar Carlsson som ansvarig för utbildnings- och forskningsfrågor och ska komma att sitta till regeringsskiftet 1976, det som innebar b orgerlig v alseger, Fälldin-ledd regering och Jan-Erik Wikström på posten som utbildningsminister (begreppet ecklesiastikminister s krotades 1967, vilket för övrigt innebar att Olof Palme blev den siste att inneha posten under detta namn). TIDIGT KOMMUNIKATIONSINTRESSE Återvänder vi till Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet initieras 1975 områdesgruppen Människan och kommunikationsteknologin, där förutnämnde Wärneryd är verksam, och så småningom blir det som brukligt ett symposium om ”telekommunikationernas samhällsroll” med den käcka rubriken Hallå, hallå och därefter flera fördjupande rapporter, skrifter som Vart leder tråden? Två artiklar om forskning om kommunikationsteologi (1978:1) och Tryck på knappen! Om Viewdata och andra sätt för hushåll och kontor att tvåvägskommunicera med databaser (1978:5). I den förstnämnda av skrifterna ges också uttryck för ambitionen till internationell anknytning och utblick, genom 1970 – Områdesgrupperna – ett finger i luften Ända sedan 1970-talet har Riksbankens Jubileumsfond arbetat proaktivt genom så kallade områdesgrupper. Hur de har arbetat har sett lite olika ut. I de allra tidigaste anställdes en forskare på deltid som sekreterare för att driva på och samla arbetet, senare har kansliets egna forskningssekreterare tagit plats i grupperna. Ett genomgående drag har varit att både praktiker och teoretiker suttit med och det har ofta varit viktigt för de resultat som grupperna fått. Senare områdesgrupper har ofta verkat för att få till stånd regelrätta utlysningar – de tidigare hade snarare en omvärldsanalytisk funktion, och initierade och satte igång områden snarare än utlyste medel. Områdesgrupperna ger, som det sägs i utvärderingen av Riksbankens Jubileumsfond 2004, Hinc robur et securitas? inget homogent eller enhetligt intryck. De har senare kritiserats, inte minst för ogenomskinlighet – till exempel menar de senaste utvärderarna att det är oklart hur områdes- grupperna kommer till och vilka som blir ledamöter. Men man kan ändå konstatera att grupperna över tid och sammantaget har varit en resurs för fonden och drivit på det proaktiva arbete som varje forskningsfinansiär behöver göra. Sedan 1970-talet har det blivit en del områdesgrupper. Förutom de nämnda startades 1991 Komparativ forskning om samhällsförändringens sociala konsekvenser. Gruppen arbetade till 1996 och hade tillkommit på initiativ av Walter Korpi professor i socialpolitik. Av intresse för gruppen Kapitalmarknadsforskning var ett tema för en av RJ:s områdesgrupper. I gruppen analyserades den nya ekonomin och man ringade också in ett nytt forskningsområde: ekobrottsforskning. var skolsystemets förändring, den sociala rörligheten, arbetslöshet och marginaliserades situation, folkhälsans förändring och utvecklingen av de sociala välfärdssystemen. Samtiden märks också i områdesgruppen Kapitalmarknadsforskning som tillsattes 1995 och arbetade till 2000. Under ledning av professor Lars Engwall presenterades seminarier och skrifter. Därtill ledde arbetet till ett helt nytt forskningsområde: ekobrottsforskning. Året efter, 1996 tillsattes Konst och gestaltning som arbetade till 2001, som bland annat koncentrerade sitt arbete till forskning om kulturpolitik och relationen mellan forskning och kultursektorn. Det var i denna grupp som samarbetet med det globala projektet World Values Survey inleddes för första gången, då stiftelsen gav satsningen finansiering. Områdesgruppen medverkade också till ett nytt centrum för tvärvetenskaplig kulturforskning, ACSIS. 1998 tillsattes områdesgruppen för Forskning om kunskapssamhället. Gruppen arbetade till 2005. Områdesgruppen Kultur, säkerhet och hållbar utveckling arbetade från 2000 fram till 2008. Särskilt bör här framhållas den vikt som områdesgruppen spelade för Riksbankens Jubileumsfonds internationalisering. Gruppen drog i gång flera projekt som bidragit till stiftelsens större engagemang internationellt. 2004 tillsattes en områdesgrupp som fokuserade på civilsamhället och den nya roll som den så kallade tredje sektorn tycktes få. Arbetet resulterade inte bara i en rad skrifter utan också i utlysningar av medel. Fram till 2010 då gruppen avslutade sitt arbete gjordes två utlysningar. De följdes sedan av ytterligare satsningar av andra finansiärer och av regeringen som då satsade mycket på ett förstärkt civilsamhälle. Områdesgruppen Offentlig ekonomi, styrformer och ledarskap verkade mellan 2004 och 2009 och fick sin efterföljd i Mål och resultat i offentlig verksamhet, som startade 2009 och 2014 avslutade sin verksamhet inte bara med en utlysning av forskningsmedel utan också med att konstatera att den styrform som gruppen ville studera, New Public Management, blivit en för många vardaglig term. Områdesgruppen för forskning om förmodernitet som tillsattes 2005, avslutade också sin verksamhet med en utlysning av medel till forskning om förmodernitet. De 2011 år tillsatta och f ortfarande verksamma områdesgrupperna Vardagslivets och kulturens medialisering och Teknik, institution, förändring utgör tillsammans ett eko av 1970-talets områdesgrupp om de Inbjudna quassimagnam quo expero nya kommunikationerna. quatem exeris abo. Um secabor rehent endisquatam non prorum et. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 25 1975 – Per Gunnar Holmlövs rapport The evaluation and planning of interpersonal telecommunications systems, ett ”mångvetenskapligt forskar- och praktikersymposium” som arrangerades i Bergamo i Italien i september 1977. Per Gunnar Holmlöv, då docent i ekonomisk psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm, var en av de första som kunde kallas it- debattör och i sin rapport, försedd med vänligt karikerande teckningar av deltagarna, tar han upp sådant som teleundervisning, telehälsa samt vetenskapliga informationssystem och formulerar följande tidlöst tänkvärda slutsats: Näst obegränsat resande tycks nämligen obegränsat telefonerande vara det som förmånligast påverkar vetenskapsmäns tankeutbyte och produktivitet. Man förstår vidare att viss möda uppstår kring olika arbetssätt och konferensens organisation. Internationalisering förvisso, men inte lika med anglofiering. Här heter det fortfarande papper, inte paper, och på Holmlövs svenska talar man ännu inte om keynotespeaker. Lennart Weibull, så småningom professor i massmedieforskning vid Göteborgs universitet och i mitten av 1970-talet i början av sin forskarkarriär, var med i arbetet med de förutnämnda rapporterna och i områdesgruppen. Weibull minns 1970-talets tidsanda av teknikeufori, då it var något alldeles nytt, och kommer ihåg dåvarande vd Nils-Eric Svensson som påfallande förutseende, i detta sammanhang och andra. Senare skulle Lennart Weibull, med det han själv beskriver 26 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Under de första årtiondena gav Riksbankens Jubileumsfond ut en rad skrifter som ännu i dag vittnar om den breda verksamhet stiftelsen hade. Lennart Weibull, i dag välkänd professor vid Insitutitionen för journalistik, Göteborg, och företrädare för det kända SOM-institutet, menar att fonden hade en avgörande betydelse då institutet etablerades. Fondens starke man Nils-Eric Svensson. Hans betydelse för det som kom att bli Riksbankens Jubileumsfond är omvittnad och stilbildande. Här syns han tillsammans med Anitha Asplund och Inga-Lill Stenbeck-Ottoson. 1970 – som helt oumbärligt stöd av Riksbankens Jubileumsfond, komma att initiera och etablera som-institutet (som lika med Samhälle, Opinion och Massmedier), vilket blir ett annat exempel på Riksbankens Jubileumsfonds lyhördhet för pågående och framför allt stundande samhällsförändringar. FLOCKENS LEDARE Weibull är inte ensam om att påpeka vd:arnas starka ställning och betydelse för Riksbankens Jubileumsfond, en ställning som legitimerats av att de verkställande direktörerna genomgående har haft, som Weibull uttrycker saken, ”gott sinne för forskning”, vilket inneburit mer öppenhet för det forskarinitierade och mindre av byråkratisk ordning. Nils-Eric Svenssons tidiga betydelse är omvittnat stor. Under sina verksamhetsår är han Riksbankens Jubileumsfond, en så kallat stark man, med utmärkta kontakter och de rätta förbindelserna både i forskarvärld och bland politiker. Man kan alltså hävda att Nils-Eric Svensson blev stilbildande, han har nämligen följts av likaledes starka vd:ar som också de sitter länge på sin post. För Svenssons del var han vd mellan 1973 och 1992, en period under vilken både Riksbankens Jubileumsfond och Sverige förvandlas på betydande, rentav remarkabelt vis. Riksbankens Jubileumsfonds och Svenssons sinne och talang för att vara tidigt ute, som med att initiera forskning kring it, samverkar också med ett annat förhållningssätt: att utgöra en motkraft gällande i andra sammanhang mer negligerad forskning. Riksbankens Jubileumsfond har helt enkelt fungerat vägle- Från utflykt till utvärdering Ända sedan 1970-talet har Riksbankens Jubileumsfond besökt projekt som fått medel. I dag fungerar projektbesöken som uppföljning av de beviljade anslagen. Alla projekt som får medel ska skicka in en rapport vid ungefär halvtid och sedan 2014 följs alla upp med ett projektbesök då forskaren får träffa beredningsgruppen och berätta om projektet löper enligt planen eller om man av någon anledning stött på problem.. Projektbesöken har inte alltid haft samma roll, men de har alltid varit viktiga. Under 1970- och 1980talen var projektbesöken långa och varade ofta en eller till och med ett par dagar. Hela kansliet och styrelsen begav sig då gemensamt ut i landet för att inspektera och lära sig något om vad forskningen man finansierat kommit fram till. I dag är det för det mesta forskarna själva som reser till kansliet för att presentera sin forskning för beredningsgruppen. Högst en timme ägnas varje normalstort projekt. De större programmen ägnas visserligen mer tid, men de storslagna och medialt uppmärksammade utflykter som förr förekom, är i dag ett minne blott. Projektbesöken väckte stor uppmärksamhet lokalt, vilket syns i pressklippet från 1975, då kansliet och styrelsen besökte Eketorps by på Öland, där Lars König Königsson hade ett stort projekt om naturlandskapet under bronsåldern. När projekten besöktes åkte både kansli och styrelse med för att bilda sig en uppfattning om forskningen och dess resultat. Som ovan där man besöker ett projekt i Luleå 1982 – Nils-Eric Svensson i keps trea fr. höger. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 27 1975 – Omvandlingen från industri- till tjänstesamhälle, kvinnornas intåg på arbetsmarknaden och andra förändringar av arbetslivet gjorde temat intressant för Riksbankens Jubileumsfond. Sonja Linnarsson, bilden, inspekterar för sista gången maskinen på Tabergs Yllefabrik 1971. 28 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR dande för andra forskningsfinansiärer, eftersom förhållningssätt – från den som har tillräckligt gott om pengar – smittar och fungerar legitimerande. Weibull är en som alltså fick erfara detta när han och Sören Holmberg inrättade som-institutet. Den forskning, inom nya eller eftersatta områden, som får anslag från Riksbankens Jubileumsfond har därefter lättare att söka också från annat håll. Den som är på jakt efter glimtar av tidsandan kan notera vilka områdesgrupper som Riksbankens Jubileumsfond inrättade 1975, under sitt andra verksamhetsdecennium. Förutom Människan och kommunikationsteknologin 1975, Människan och a rbetslivet samma år, år 1979 Forskning om skattefrågor, Forskning om jämställdhet samt Folkhälsa och 1983 Öststatsforskning samt Riksdagens funktion och arbetssätt, områdesgrupper som var aktiva fram till och med 1989. Det senare är också exempel på Riksbankens Jubileumsfonds långvariga roll för statsvetenskaplig forskning och dess forskare. Stödet till statsvetenskapen och ämnets uppbyggnad och utveckling har pågått sedan 1960-talet, då det stora kommunalforskningsprojektet sjösattes. I Kontraster och nyanser, svensk statsvetenskap i brytningstid sammanställd av Magnus Jerneck och Björn Badersten, berättas hur Umeå universitet, som etablerades 1965, fick erbjudande om att delta i det riksomfattande och av Riksbankens Jubileumsfond finansierade kommunal forskningsprojektet. Vid lärosätet rådde tveksamhet, men en ung doktorand talade entusiastiskt för ett deltagande, då detta skulle ge välbehövliga uppbyggnadsresurser och ”en flygande start” för statskunskap i Umeå. Detta tillfälle var, enligt doktoranden, ett fönster mot utvecklingen, som universitetet bara inte fick missa. Och så blev det också, doktoranden som disputerade 1971 med Nomineringsförfarande vid riksdagsval: en studie av p artiernas kandidatnomineringar inför 1970 års riksdagsval, hette Dan Brändström. Han skulle inte bara komma att bli vd för Riksbankens Jubileumsfond, utan också en av den forsknings politiska och forskningsfinansierande sfärens mesta kändisar. FORSKNING I OCH FÖR TIDEN Om vi återvänder till 1970-talet och samhällsrelevant forskning tillhörde alltså arbetslivet – liksom fritiden – det som bedömts som tillräckligt forskningsstrategiskt intressant för att utgöra en av Riksbankens Jubileumsfonds hårt arbetade områdesgrupper. I Arbetslivsforskning. En sammanställning av forskning inom arbetslivets områden stödd av Riksbankens Jubileumsfond 1965–1977, påminner Nils-Eric Svensson i förordet återigen om hur uppdraget formulerades i de förarbeten som Arbetslivet och för den delen den fritid som uppkom i det moderna samhället, var liksom jämställdhet och gjordes inför riksdagens kommunikationsteknologi, några av många ämnen som hanterades i RJ:s områdesgrupper. beslut 1964, om att inrätta en Riksbankens Jubileumsfond. I dessa förarbeten sägs att verksamheten skulle ”inriktas på sådan forskning, som syftar till att öka kunskapen om de verkningar som tekniska, ekonomiska och sociala förändringar framkallar i samhället och hos de enskilda människorna”. 1980 kan Svenssson summera att drygt hälften av dittills utdelade medel gått till samhällsvetenskaplig forskning. Svenssons förord ger också perspektiv på förutsättningar och förväntningar på forskning: I olika sammanhang har det uttryckts tankar om att den verksamhet som fonden bedriver (d v s den forskning som finansieras med anslag från fonden) skulle bedömas eller ”utvärderas”. Här kan den som är intresserad av tidstypiskt språkbruk notera citationstecknen, utvärdering är ännu inte ett givet begrepp, däremot är det förstås självklart att den forskning som sker ska prövas, ”som all annan forskning” och Svensson skriver vidare: Vetenskapliga rön bör alltid vara internationellt tillgängliga. Originalitet och kvalitet måste alltid prövas med internationella måttstockar. Svensson resonerar därefter vidare att den internationella prövningen inte utesluter att forskning bedriven i Sverige ska bedömas också ur ett svenskt perspektiv. Han ställer den retoriska frågan om de resultat som tagits fram eller de tankar och teorier som utvecklats i ett forskningsprojekt kan vara av något värde för andra än forskarna. Vi får relaterat till detta också en inblick i begreppet projekt besök, hur fondens styrelse, vars majoritet är riksdagsledamöter 50 ÅR AV NYFIKENHET | 29 Riksdags forskning Att områdesgrupper avslutas och inte längre är aktiva innebär inte att Riksbankens Jubileumsfond upphör att intressera sig för temat. Det är inte minst områdesgruppen om riksdagen ett tydligt exempel på. Under de femtio år som Riksbankens Jubileumsfond existerat har det funnits ett intresse för forskning om riksdagen och dess arbete. Den tidiga områdesgruppens arbete, som påbörjats med anledning av 550-års minnet av Arboga möte 1435, resulterade 1985 i verket Riksdagen genom Riksdagen har varit föremål för en rad studier och en del riktigt stora forskningsprojekt som fonden stöttat. Därtill har riksdagen på olika sätt också varit en samarbetspartner kring seminarier och annan verksamhet. 30 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR tiderna, men arbetet med riksdagsforskning fortsatte. I Hinc robur et securitas? liknas arbetet i områdesgruppen faktiskt vid ett gigantiskt forskningsprojekt. Inom gruppen anslås medel till en rad projekt med anknytning till den riksdag som Riksbankens Jubileumsfond genom åren stått nära. Här finns forskning om riksdagen och massmedierna, om talmannens roll och om JO-ämbetet. Flera av de böcker och verk som publicerades i eller i anslutning till områdesgruppen är i dag klassiska. Det har sagts och kan sägas igen att Riksbankens Jubileumsfond genom sitt breda stöd till riksdagsforskningen medverkade till hur modern, svensk statsvetenskaplig forskning kommit att se ut. Stödet till riksdagsforskning har inte heller upphört. Samarbetet med riksdagen har därtill lett till en rad seminarier i riksdagen och till samarbeten med riksdagen. Riksbankens Jubileumsfond anslog exempelvis 2002 drygt 1,3 miljoner kronor till p rojektet Bilder av riksdagen – medborgare och riksdagsledamöter i den representativa demokratin, med professor Sören Holmberg vid Göteborgs universitet, som projektledare. Avsikten med projektet är att med fokus på riksdagen problematisera de bilder väljare och valda har av politiker och av politiska institutioner, att studera de funktioner och arbetsuppgifter som ett modernt parlament har i en representativ demokrati samt hur riksdagen och dess ledamöter uppfattas av medborgare, men också av riksdagsledamöterna själva. Ytterligare nio år senare, 2011, aktualiserar Riksbankens Jubileumsfond återigen det man kan kalla riksdagsforskningen i en utlysning sedan man konstaterat att forskningen har minskat i omfattning, samtidigt som riksdagens roll och arbetsuppgifter har förändrats betydligt, på grund av sådant som globalisering, det svenska EU-medlemskapet, medialisering och därmed sammanhängande krav på ökad öppenhet. Mats Sjölin, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, leder ett projekt och får 8 miljoner kronor, för att bland annat granska kartellparti teorin. Han ska alltså undersöka om riksdagens partier partier blir alltmer lika varandra. I sex studier studerar forskarna om partigrupperna har blivit mer homogena när det gäller politiska och sociala erfarenheter samt om genusskillnaderna har minskat. De undersöker även om partierna har blivit mer professionaliserade, avpolitiserade och mer anpassade till medielogiken på bekostnad av ideologin. De studerar även om partiernas interna kulturer står emot en ökad likriktning eller om vissa partikulturer gynnar en förändring mot ökad likhet mellan partierna. Och slutligen frågar de sig om partilojaliteten minskar till förmån för en ökad fokusering på individen. Ytterligare tre forskare beviljades medel i utlysningnen av riksdagsforskning 2011: Hanna Bäck: The Ideological Cohesion of Parliamentary Parties and Its Implications for Decision-Making in Modern Democracies Elin Naurin: Democratic representation through the eyes of parliamentarians Lena Wängnerud: Testing the Politics of Presence. A Comparative Study on the Importance of Gender, Class, and Ethnicity in the Swedish Parliament. Därutöver har också Helena Stensöta, statsvetare i Göteborg, fått medel för projektet Förklaringar till minskade könsskillnader i Sveriges riksdag. Inomparlamentariska och utomparlamentariska faktorer. Satsningen på forskning om riksdagen resulterade dessutom i en årsbok Tungan på vågen. Vågmästare och balanspartier (2012) som belyser frågor om vågmästare i politiken, en bok som känns mer aktuell än någonsin hösten 2014. med mandat att som ”vanliga medborgare”, som Svensson skriver, genom projektbesöken ute på institutionerna försöker skaffa sig så god förstahandsinformation som möjligt om pågående undersökningar. Resonemanget, inriktat på det omgivande samhället, påminner om den så kallade tredje uppgiften, att dela med sig av kunskap och forskning som vid den här tiden, i och med högskolereformen 1977, ålagts universitet och högskolor. FORSKNING I FRAMKANT: ARBETSLIVET OCH JÄMSTÄLLDHETEN Gällande arbetslivsforskningen redovisar Riksbankens Jubileumsfond i Arbetsliv, samhällsekonomi och välfärdsutveckling hur man delat upp området i två huvudrubriker. Det första området kallade man ”Arbete och fritid”, vilket var tänkt att utvidga arbetslivsforskningens perspektiv till att omfatta hela den förvärvsarbetandes sits där också samspelet mellan arbetet och övriga levnadsförhållanden ingick. Detta kunde vara sådant som sociala konsekvenser av förkortad arbetstid och en kommersialiserad fritid, vilket kunde antas få konsekvenser för intresset för sådant som medbestämmande och arbetsmiljöförbättringar. Det andra problemområdet kallades ”Arbete, samhälls solidaritet och privatkonsumtion” och forskningssekreterare Gunn Johansson skriver tidstypiskt i förordet till skriften Arbetsliv, samhällsekonomi och välfärdsutveckling (utgiven av Riksbankens Jubileumsfond 1977) om hur kravet på ökat utrymme för privat konsumtion har varit påtagligt i industrisamhället. Det fanns dock tecken på en tilltagande beredskap att prioritera kvalitet framför kvantitet, trodde hon. Och ja, det är 1970-tal och begreppet ”industrisamhälle” är fortfarande lika självklart som begreppet ”solidaritet”. Ett område som ännu inte har lika självklar närvaro, åtminstone inte i forskning, är jämställdheten. 1970-talets förändringar med särskild betydelse för kvinnor, utbyggd barnomsorg och abortlagstiftning har inte i någon större utsträckning återspeglats ur ett vetenskapligt könsrollsperspektiv. Men Riksbankens Jubileumsfond och inte minst vd Nils-Eric Svensson är precis som kring data tekniken tidigt ute, genom inrättandet av områdesgruppen Forskning och jämställdhet, som tog sig an en forskning där Riksbankens Jubileumsfond blir vägledande, kring vad som kan sammanfattas som kvinno- och jämställdhetsfrågorna. Nils-Eric Svensson var först med att satsa på kvinnohistorisk forskning, Ann-Sofie Ohlander var en av de halvtidsanställda forskare som arbetade med Riksbankens som A nn-Sofie Ohlander, Jubileumsfonds områdesgrupper. Hon hade ansvar för den grupp som fokuserade på jämställdhet, och (då Kälvemark) professor i menar i dag att Riksbankens Jubileumsfond var pionjärer på området. historia, uttrycker saken. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 31 1975 – Historieämnet var i sig också tidigt ute i kvinnoforskningen, en pionjär var för övrigt en man, p rofessor Gunnar Qvist som 1960 skrev sin avhandling om kvinnofrågan i Sverige. Ohlander fick en central roll i den områdesgrupp för jäm ställdhetsforskning som aktivt lyckades fånga upp det som låg i tiden. Ute på lärosätena växte det i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet fram feministiska miljöer, med tvärvetenskaplig forskningsinriktning. Från partipolitiskt håll drev framför allt Socialdemokraternas och Centerpartiets kvinnor det som då oftast omtalas som jämställdhetsfrågor. Fonden tar sig alltså an frågorna och forskningen. I oktober 1978 hålls symposiet Forskning för jämställdhet, också dokumenterat i Riksbankens Jubileumsfonds skriftserie. 1980 redovisas Aktuell kvinnoforskning stödd av Riksbankens Jubileumsfond, samma år arrangerar man ett symposium med rubriken Jämställdhetsperspektiv Anita Göransson, senare professor i genus vid Linköpings universitet, fanns också med i områi forskningen och 1981 kan desgruppen där Ohlander var drivande. Göransson var då doktorand vid Lunds universitet. man presentera Kvinnors 32 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR liv i det svenska samhället. Tio forskningsprojekt stödda av Riksbankens Jubileumsfond. Anita Göransson, senare professor i genus vid Linköpings universitet, fanns också med i områdesgruppen där Ohlander var drivande. Hon var då doktorand, involverad i det så kallade Fabriksprojektet, vid Lunds universitet. Under 1970-talet rådde vad som kan beskrivas som en yrvakenhet i forskarsamhället gällande vad som senare kommit att kallas Gråt inte – forska! blev ett mantra för den tidiga kvinnoforskningen. Riksbankens Jubileumsfond genusperspektiv, det ansågs stödde forskningen bland annat genom stöd till utgivningen av Kvinnovetenskaplig tidskrift (senare inte nödvändigt att man Tidskrift för genusvetenskap). skulle forska utifrån köns aspekter. När Riksbankens Jubileumsfond 1980 arrangerade det nämnda symposiet om jämställdhetsperspektiv, märks exempelvis oenigheter mellan Walter Korpi och Rita Liljeström, två av då tidens kända forskarnamn inom sociologin, kring behovet av att belysa könsperspektivet. Och även om Riksbankens Jubileumsfond erbjuder både finansiering och arena för diskussion finns interna invändningar. När Kvinnovetenskaplig Tidskrift (senare Tidskrift för genusvetenskap) initierades (första numret kommer ut 1980, vid Lunds universitet, därefter roterar redaktionen vart fjärde år mellan olika lärosäten) fick man visserligen anslag till utgivningen, men först efter försök från vissa ledamöter i styrelsen att avslå eller åtminstone bordlägga ansökan. 1981 tar Riksbankens Jubileumsfond hur som helst ännu ett initiativ till en konferens med tema kvinnoforskning och kvinnojournalistik. Man har också näsa för det mediala och använder här en kraft från icke-akademiskt håll, journalisten Ami Lönnroth, tongivande på Svenska Dagbladets I dag-sida. Hon blir ledamot Samverkan 2009, hålls med stöd från Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet seminarium kring projektet ODE, vars syfte är att ”stödja forskarna i att prioritera och värdera dialog och kommunikation med det omgivande samhället”. Projekt ODE drivs gemensamt av Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Kungl. Skogs- och Lantbruks akademien, Vetenskapsrådet och Vetenskap & Allmänhet, den sistnämnda bildad enkom för att främja dialog mellan forskare och andra. Vetenskap & Allmänhet är en medlemsorganisation, där Riksbankens Jubileumsfond ingår. Att informera om forskningen, samverka med det omgivande samhället eller bidra till att forskare kommunicerar sina resultat och ägnar sig åt det som kallas tredje uppgiften har varit viktigt för Riksbankens Jubileumsfond genom åren. Under 1970-talet märks detta genom Nils-Eric Svenssons engagemang för tidskriften Forskning & Framsteg. Det var också genom sitt arbete i en av Riksbankens Jubileumsfonds områdesgrupper – den om kommunikationsteknologi – av områdesgruppen och den som inleder diskussionen på den uppmärksammade konferensen i Umeå under rubriken Stick i stäv med vedertagna normer, med två dagars genomlysning av likheter och olikheter i inriktning, arbetssituation, verklighetsperspektiv, målsättningar och metoder för kvinnoforskning och kvinnojournalistik. FRÅN OPTIMISM OCH FRAMTIDSTRO … Det är alltid vanskligt att tala om moderna tider, då de ofrånkomligt alldeles strax kommer att framstå som mindre moderna, men 1979 vågade sig Riksbankens Jubileumsfond i alla fall på att som Björn Fjæstad 1978 fick frågan av Nils-Eric Svensson om han inte ville söka jobbet som chefredaktör på tidskriften. Riksbankens Jubileumsfond har sedan 1970-talet också engagerat sig för den typ av attitydundersökningar som Vetenskap & Allmänhet senare genomfört. De första gjordes under 1970-talets slut med finansiering från Riksbankens Jubileumsfond och under ledning av Björn Fjæstad, som publicerade undersökningarna i Forskning & Framsteg. Forskning & Framsteg har stöttats ekonomiskt av stiftelsen sedan 1970-talet. Tidskriften har varit ett viktigt organ för att få ut svensk, världsledande forskning till en bredare publik. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 33 1975 – Kärnkraften blev en knäckfråga inte bara inom politiken. Motståndet mot kärnkraften kan dessutom tas till intäkt för den allt mer skeptiska och kritiska synen på vetenskap och teknik som bredde ut sig under 1970-talet. Misstron mot forskningen och misstänklig göranet av forskarnas motiv har sedan dess varit legio inom ämnen som genteknik och liknande. 34 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR använda det som rubrik på ett symposium, med underrubriken Teknik, politik och samhällsdebatt. Avsikten var ännu en gång att sammanföra forskare och specialister, den här gången inom naturvetenskap och teknik, med journalister och politiker inom opinionsbildande och beslutande organ. Varför tala om moderna tider just 1979? En enkel förklaring är att det var en fortsättning på ett annat symposium, som Riksbankens Jubileumsfond anordnade i samarbete med iva, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, ett år tidigare. Bengt Rånby, professor i polymerteknologi vid Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm, inledde symposiet om de moderna tiderna med den återkommande påminnelsen om att ”ett av syftena med Riksbankens Jubileumsfond är att främja studiet av de förändringar i samhället och de enskilda människornas livssituation som framkallas av teknikens utvecklingar”. Han refererar vidare till att det i början av 1960-talet rådde en tämligen allmän utvecklingsoptimism i hela världen. En optimism gällande obegränsade tekniska framsteg och dess entydiga välsignelser, en optimism som börjar grumlas under samma 1960-tal, då uppmärksamhet och medvetenhet om miljögifter och föroreningar ökar. Under 1970-talet tilltar diskussioner om fabrikernas arbetsmiljö, exponering för kemikalier och lösningsmedel ytterligare. Och så finns förstås då detta med kärnkraften, som bidrog till att fälla den socialdemokratiska regeringen 1976 och gjorde centerpartiledaren och kärnkraftsmotståndaren Thorbjörn Fälldin till den första borgerliga statsministern sedan 1936. När man 1979 håller symposiet på temat Teknik, politik och samhällsdebatt, är kärnkraften ur olika aspekter fortfarande aktuell. Detta år inträffar reaktorhaveriet vid Three Mile Island och 1980 kommer det att hållas folkomröstning om kärnkraften. Rånby talar om p essimism i förhållande till vetenskap, relaterat bland annat till kärnkraft samt till genforskning. Rädslan har skapat en misstro mot forskningen och forskarna. Rånby ser symposiet som ett sätt att inte bara sprida kunskap, utan att också bidra till att överbygga de motsättningar som finns. Frågar man Ingvar Carlsson om motsättningar och misstro, var det tidiga 1970-talet en dyster tid, också relaterat till forskning och högre utbildning. Det omgivande samhällets syn på universiteten hade påverkats av den så kallade 68-revolten, vilket, enligt Carlsson, delvis skadade tilltron till forskningen. Omsvängningen från 1960-talsoptimism till 1970-talspessimism märktes redan när Riksbankens Jubileumsfond samlade till symposium 1971 på temat Samhällsmål och forskningsprioritering, i närvaro av biträdande utbildningsminister Sven Moberg. Inledningstalare är Torgny T. Segerstedt, stiftelsens styrelseordförande från starten 1965 fram till 1974, som säger sig övertygad om att: … de närvarande delar uppfattningen om forskningens centrala roll. Under 60-talet var det en allmänt accepterad tes. Men vi kan inte blunda för att vi, under de senaste åren, mött nya attityder, att vi möter en, förefaller det, växande misstro som är internationellt utbredd. Till en del är den misstron ett resultat av systematiskt misstänkliggörande av forskarens motiv och objektivitet, ett misstänkliggörande som inte bara kommer från ungdom 50 ÅR AV NYFIKENHET | 35 1975 – på yttersta vänstern utan även från män i ledande positioner. Misstron kommer givetvis även av det förhållandet, att forskningen och den i teknik omsatta forskningen skapar många problem, vars natur vi först riktigt förstått under slutet av 60-talet. … TILL PESSIMISM OCH MISSTRO Åtta år senare, vid symposiet 1979, talar man ännu mer om pessimism, misstro och om forskare som har svårt att nå ut med sina resultat, detta beskrivs bland annat av Rolf Sandell, från psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, senare professor i klinisk psykologi bland annat vid Linköpings universitet. Sandells moderna tidsbild, som nog kan sägas igenkännlig också långt senare, kopplar han till vad han inom citationstecken kallar ”det mentala illamåendet”, i Sverige. Han påpekar att han inte tänker argumentera för att det är värre än förr, utan konstaterar att orimligt många mår orimligt dåligt, vilket inte bara märks på de psykiatriska klinikerna där en allt större andel av fallen är depressioner och tidiga karaktärsstörningar. Han tycker sig se att sprit- och drogmissbruk ökar i samhäller. Våld och vandalism brer ut sig, liksom ensamheten. Sandell ser därför ett behov av Vid en konferens om det moderna samhället talar Rolf Sandell, senare professor i psykologi, om att sprit- och drogmissbruk ökar liksom psykisk sjukdom, vandalism och ensamhet. Behovet av att nå ut med forskningen är därför större än någonsin tror han. 36 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR forskning och att nå ut med forskningens resultat. Det är enligt Sandell knappast en lösning att försöka förbättra massmediernas sätt att rapportera om vetenskaplig information. Utan: Istället måste vi försöka utveckla system för att sprida vetenskaplig information som har det mänskliga samtalets anpassbarhet, dess individualitet och flexibilitet, som kan ge människor möjlighet att få svar på sina frågor allteftersom de dyker upp i medvetandet. Alltså en problemformu”Riksbankens Jubileumslering som också den är fond ska främja studiet igenkännlig och återkomav de förändringar i sammande. Uttolkningarna hället som framkallas av och praktiken må variera, men ingen kan undgå teknikens utvecklingar.” den tredje uppgiften eller mödorna med att förankra forskning hos allmänheten, för att i någon mån motverka pessimism och mer eller mindre folklig misstro. Det Rolf Sandell bland annat talade om 1979 var svårigheter att ta del av information, då alltfler beslut påverkades av den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen, att informerade beslut därför måste grundas på svår, vetenskaplig information. Han såg dilemmat i debatten om folkomröstning i kärnkrafts frågan. Å ena sidan viljan att få veta folkets mening, å andra sidan rädslan att denna mening inte var informerad nog. Och nog märks det när 1970-talets moderna tider ska belysas att kärnkraftsfrågan fortsätter att vara svårundvikligt närvarande. Statsvetaren Sören Holmberg som sju år senare, 1986, tillsammans med Lennart Weibull, kommer att skapa som-institutet har 1977, med stöd av Riksbankens Jubileumsfond, tillsammans med Jörgen Westerståhl och Karl Branzén givit ut Väljarna och kärnkraften. Han bidrar till symposiet 1979 med att analysera framtiden under rubriken Kärnkraften och 1980-talets politiska konflikter. Sören Holmberg konstaterar att kärnkraften som parti politiserades i början av 1970-talet när Centern sade nej till vidare utbyggnad, har en mycket kort politisk historia, i jämförelse med skattefrågorna, sociala problem och frågorna kring statens inflytande över näringslivet, tre eviga debattämnen i svensk politik. Det skulle sig visa sig att kärnkraften blev slitstark som återkom mande om än inte alltid högljutt debattämne i politiken. Folkom röstningen löste inte den knuten och gällande två av de tre eviga ämnena, skatter och statens inflytande över näringslivet, kommer de att på olika sätt prägla också 1980- och 1990-talen. Det visar sig hos Riksbankens Jubileumsfond genom att man intensifierar satsningen på skatteforskning. Riksbankens Jubileumsfond kommer därmed att indirekt, men otvivelaktigt att få betydelse både för det som kallas Den Underbara Natten (1981) och 1992 års skattereform. Gällande ämnet statens inflytande över näringslivet, finns under 1970-talet fortfarande löntagarfonderna närvarande som ett konflikt ämne, under 1980-talet tilltar protesterna och när löntagarfonderna upplöses kommer de oväntat att användas till forskningsfinansiering och innebära ett rejält tillskott till Riksbankens Jubileumsfond. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 37 Stabilitet och finanser ”Att förverkliga kravet på utjämning genom inkomstskatten är inte längre möjligt. De olika inkomstavdragen med mera gör progressiviteten illusorisk och förvandlar oss till ett folk av fifflare.” Så skrev Gunnar Myrdal, nationalekonom och socialdemokratisk politiker, 1978, i nummer 7 av tidskriften Ekonomisk Debatt, under rubriken ”Dags för ett nytt skattesystem”. Gunnar Myrdal var Sveriges förste Nobelpristagare i ekonomi. Tillsammans med den brittisk-österrikiske nationalekonomen Friedrich von Hayek, tilldelades han alltså 1974 det som egentligen heter Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Ett pris som instiftades 1968, och precis som med Riksbankens Jubileumsfond tillkom priset för att celebrera den svenska centralbankens 300 år. När Myrdal formulerade det flitigt citerade ”ett folk av fifflare”, var han professor emeritus, men fortfarande verksam vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Skatterna var på agendan. Också för Riksbankens Jubileumsfond. Ett än mer slagkraftigt inlägg om det svenska skattesystemet hade gjorts två år tidigare, då författaren Astrid Lindgren i Expressen i mars 1976 skrev sin sannsaga om Pomperipossa i Monismanien, om hur hon ålades att betala 102 procent Nobelpriset i ekonomi, eller Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne som det egentligen heter, var liksom fonden en del av centralbankens 300-årsfirande. Gunnar Myrdal fick 1974 Nobelpriset tillsammans med Friedrick von Hayek, vilken han betraktade som sin vetenskaplige motståndare. På bilden Harry Martinsson, Aleksandr Solzjenitsyn och Gunnar Myrdal. Finansiminister Gunnar Sträng läser Astrid Lindgrens uppmärksammade kritik mot de svenska marginalskatterna. Kritiken ledde så småningom till en rad forskningsinsatser. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 39 1985 – i marginalskatt. Det var en sagolik debattinsats som, tillsammans med kärnkraftsfrågan, anses ha bidragit till att Socialdemokraterna förlorade valet samma höst. Och oavsett betydelsen av dessa på olika vis högprofilerade debattörers insatser var nu Sverige på väg mot ett 1980-tal och 1990-tal som kom att handla en hel del om skatter och annan politik relaterad till pengar, också om offentliga pengar med direkt och dramatisk betydelse för Riksbankens Jubileumsfonds egen verksamhet. Riksbankens Jubileumsfond är under 1970-talet, parallellt med en rätt så storstilad etablering som forskningsaktör, ekonomiskt illa ute. I Hinc robur et securitas? En forskningsstiftelses handel och vandel om Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond 1989 –2003 skriver Thorsten Nybom, professor i historia och i dag vice rektor vid Örebro universitet, om perioden 1974–1989 som: … en recessions- eller snarare övervintringsperiod i Riksbanksfondens hittillsvarande historia, både ekonomiskt och policymässigt. Fondens snabbt försämrade ekonomi och därmed den minskande utdelnings kapaciteten berodde dock inte bara på ökade lönekostnader (för doktorander och forskare) och kraftig inflation, den berodde även, och kanske främst på att avkastningen på de fonderade obligationsmedlen kraftigt försämrats. Anledningen till detta var bland annat att kapitalet var placerat i obligationer med lång löptid och blygsam avkastning. Ett tillskott av obligationer för ett värde på 100 miljoner kronor 1974 hade inte löst problemet. Det blev därmed svårare att upprätthålla tidigare anslagsnivå och policy, med finansiering av stora och långsiktiga 40 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR projekt. Riksbankens Jubileumsfonden fortsatte dock att fullfinansiera sina forskningsprojekt, vilket bevarade det goda rykte man hade i forskarvärlden, samtidigt som det internt, i ledning och styrelse, fanns farhågor att hela verksamheten skulle tvingas upphöra. STIFTELSEN SOM TANKESMEDJA Fonden hade dock fortsatt hög svansföring i rollen som ett slags forskningens fria och initiativrika tankesmedja, med fingerspetskänsla för vilka områden som låg i tiden för forskare och samhälle att intressera sig för, som skatter och skattesystem. 1979 hade Riksbankens Jubileumsfond tillsatt en områdesgrupp för forskning kring skattefrågor. 1980 ger stiftelsen ut skriften Skatteforskning om den dittills stödda skatteforskningen, året efter kommer Svensk skatteforskning 1919–1979. En annoterad bibliografi. I förordet till den förstnämnda skriften påpekade vd Nils-Eric Svensson att Riksbankens Jubileumsfond under 1979 och första halvåret 1980 hade beviljat fler skatteforskningsanslag än sammanlagt under fondens hittillsvarande drygt 10-åriga verksamhet. Det var forskning som bedrevs med anknytning till flera områden: ekonomisk historia, företagsekonomi, historia, juridik, nationalekonomi och statskunskap, och Svensson konstaterar: Den mångvetenskapliga belysningen återspeglar enligt fondens mening den aspektmångfald som är utmärkande för skatteområdet. Några enkla, ensidiga eller endimensionella lösningar kan knappast finnas. Att den forskning som har tagit fart kring decennieskiftet mellan 1970- och 1980-tal intensifieras, framgår av områdesgruppens Kansliet och dess medarbetare Att det var trevligt att jobba på Riksbankens Jubileumsfond vittnar många om. Kerstin Stigmark, på bilden, stannade kvar större delen av sin karriär. Länge var kansliet litet – och kvinno dominerat. Nils-Eric Svensson talade gärna om sina flickor. Men det var männen som styrde verksamheten. Kerstin Stigmark halkade in på Riksbankens Jubileumsfond av en tillfällighet 1977. – Jag sökte jobb och hittade en annons om vikariat som byråsekreterare på RJ. Jag visste inte vad RJ var, men gick på intervjun och erbjöds vikariatet. Kan man väl ta, tänkte jag, utan att veta att jag skulle bli kvar i 35 år. Titeln har varierat över åren. Hon började som programsekreterare, kom via byrådirektör och handläggare slutligen fram till titeln forskningssekreterare, men arbetsuppgiften har hela tiden varit densamma, att handlägga forsknings ärenden. Nu som då är det en liten arbetsplats, trots att personalen har tredubblats från sex till 18 personer. – Fördelen med en liten organisation är att man får arbeta från ax till limpa, vilket innebär strategiska beslut likväl som att uppdatera register. Då får man en h elhetsbild som underlättar förståelsen för hela verksamheten, säger Kerstin Stigmark. Så här i backspegeln ser hon hur litet kansliet var, men hur de ändå arbetade med två utlysningar per år. Detta genererade en hel del papper – inget var digitaliserat och vid ansökningstillfällena var hela kontoret Kansliet samlat i sina lokaler på Drottninggatan 14, 6 tr. Från vänster Inger Nyhlén, Nils-Eric Svensson, Alf Lindqvist, Nina Lindgren, Anitha Asplund, Agneta Örtegren och Inga-Lill Stenbeck-Ottoson. belamrat med papper. Alla ansökningar skulle diarieföras, som i dag, men med skillnaden att de skulle stämplas vid ankomst, få ett diarienummer, diarienumret skulle registreras, man kopierade upp 25 exemplar av alla ansökningar, stämplade dessa kopior och distribuerade dem till forskarna i beredningsgrupperna. Ett mastodontjobb som i dag till stor del digitaliserats. Mappstrukturen byggdes kring överrockar, berättar Kerstin Stigmark, och förklarar att det är ett slags öppna foldrar. Vit för original, gul för sakkunnigutlåtande, rosa för korrespondens, grön för kontrakt och blå för rapporter. Fortfarande kallas beslutsförslaget som läggs fram för styrelsen för rosa listan. Systemet fungerade. Kansliet: vd, tre handläggare, en kamrer samt en receptionist/vaktmästare höll ihop allt tillsammans med en stor kopiator och elektriska skrivmaskiner. När man så småningom köpte in datorer 1988 hade man till en början en enda gemensam dator. Kerstin Stigmark gick pension 2013 och hade arbetat i 36 år på fonden. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 41 1985 – flitigt publicerade rapporter. Den som intresserar sig för visuella detaljer lägger märke till att nämnda skrifter från Riksbanksfonden nu får en annan och mer professionell design. De innehållsmässigt intressanta skrifterna har fram till dess präglats av vad man kan kalla enkel skrivmaskins-layout, med vidhängande felskrivningar. Men skrifterna från 1980-talet behandlas på ett annat sätt, det är, som detalj, tänkvärt att omslagen glänser, i en nyans som inte går att beskriva som annat än guld. Därmed, mer eller mindre medvetet, återigen avspeglande den där tidsandan. En ovetenskaplig iakttagelse är att 1980-talet, jämfört med 1970-talet, innebär en glittrigare, mer kommersialiserad offentlighet, ett Sverige som förvandlas, inte minst märks detta visuellt. Det gemensamma bildspråket förändras. NYA TIDER 1984 har den socialdemokratiska regeringen visserligen sagt nej till reklam i svenska tv-kanaler, (det kommer att bli tillåtet 1991), men 1987 börjar Jan Stenbecks tv3 att sändas från London. Redan innan dess har tv-utbudet förändrats. År 1981 har den legendariska amerikanska tv-serien Dallas svensk premiär, en så kallad såpopera, som det fnystes en hel del åt. Åtminstone till dess att regissören Ingmar Bergman berättar att han gillar den. Bergman som 1984 står bakom julens stora tv-satsning, Fanny och Alexander, ett historiskt och påkostat drama som länge och 42 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Fanny och Alexander hade premiär runt jul 1984 och triggar än i dag drömmar om en mer storslagen livsstil. fortfarande kommit att trigga konsumistiska drömmar om överdådiga interiörer och en storslagen livsstil. En annan sorts exempel på 1980-talets förändrade offentlighet är att bokförlaget Timbro etableras som en så kallad tankesmedja, begrepp som ny- och marknadsliberalism blir del av den politiska diskussionen och Timbro ses från början med påfallande misstänksamhet från, exempelvis, socialdemokratiskt håll. Statsminister Olof Palme refererar till Timbro och andra näringslivsnära instanser som ”hatets och illviljans k olportörer”. Timbro har också en central och aktiv roll i protesterna mot löntagarfonderna, de som enligt Olof Palme i regerings deklarationen från den 4 oktober 1983 behövs för att stärka produktion och sysselsättning i en tid när finansiella operationer och spekulationer hotar att undergräva tilltron till vårt ekonomiska system. Löntagarfonderna emanerade ur ett förslag från den till lo knutna nationalekonomen Rudolf Meidner och innebar kollektivt ägda investeringsfonDallas premiärvisades i Sverige 1981 och fick länge klä skott för allt vad dålig tv hette. der skapade av företagens vinster. Protesterna mot löntagarfonderna blev omfattande. Också inom socialdemokratin fanns motstånd och skepsis, vilket framgick tydligt då fotografen Paolo Rodriguez påpassligt zoomade in finansminister Kjell-Olof Feldts block med den vers som skulle bli minst lika känd som partikamraten Gunnar Myrdals kritik av ett fiffel- triggande skattesystem: SKATTER I FOKUS Riksbankens Jubileumsfond har vid den här tiden sedan länge haft en annan sorts kontakt med och inflytande på vad man kan kalla offentliga finanser. Detta genom att initiera forskning som kom att påverka det skattesystem som enligt bekymrade och initierade bedömare helt enkelt höll på att packa ihop. Riktigt så drastiskt uttryckte sig ingen forskare, men man kan lägga märke till att Riksbankens Jubileumsfond valde en lågintensivt alarmistisk rubrik – Hur klarar vi 1990? – på den konferens, med åtföljande rapportskrift som arrangerades i februari 1983. Avsikten var att bland annat klargöra sambandet mellan skatter och Sveriges dåvarande situation, såvitt den gick att förutse. Löntagarfonder är ett jävla skit men nu har vi baxat dem ända hit … Fonderna var alltså baxade till riksdagsbeslut och kom att gälla mellan 1984 och 1992. Löntagarfonder var ett jävla skit, skrev finansminister Kjell Olof Feldt under riksdagsdebatten om nämnda fonder, som han själv var med om att införa. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 43 Ökat tryck Fram till 1989 hade Riksbankens Jubileumsfond delat ut 800 000 000 svenska kronor. I dag motsvarar det 1 302 282 158 kronor. Ungefär hälften hade gått till forskning med samhällsvetenskaplig inriktning, en fjärdedel till humanistisk forskning och en sista fjärdedel till m edicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning. Med tiden har den naturvetenskapliga, tekniska och medicinska forskningen krympt. Som en jämförelse kan nämnas samhälls vetenskapliga ämnen 2014 knep 61 procent av medlen, humaniora 39 procent. I slutet av 1980-talet gick en t redjedel av de beviljade projekten till nya projekt. Den genomsnittliga storleken på ett årsanslag var drygt 300 000 kronor (2013 var motsvarande siffra drygt 3 000 000 kronor). För den som sökte var det något lättare än i dag att få medel, även om man inom kansliet redan då tyckte att det var för svårt – endast 11,7 procent av de sökta medlen kunde beviljas 1989. Trycket har sedan dess ökat ytterligare: 2013 beviljades bara 4,5 procent av de inskickade projektansökningarna. Finanserna Ansökningarna Nuvärdesberäknade donationer och beviljade medel samt eget kapital till marknadsvärde 2013-12-31. Antal projektansökningar Riksbankens Jubileumsfond 1965–2014. Kronor Antal 12 000 000 9 932 191,57 10 000 000 8 000 000 10 366 247,00 1 200 1 000 800 6 986 332,68 6 000 000 600 4 000 000 400 2 000 000 200 Donationer Beviljade medel Eget kapital till marknadsvärde 44 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR 1965–66 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 - 0 0 År I områdesgruppen för skatteforskning hade man varit produktiv. Vad som dock satte käppar i hjulen för skatteforskningsområdets expansion var bristen på tjänster vid universitet och högskolor. Skatteforskningen ansågs inte vara tillräckligt meriterande. Men skatteforskarna som är verksamma med stöd av Riksbankens Jubileumsfond har alltså varit och kommer att fortsätta att vara aktiva. ”Jag skulle knappast tro att det någonsin tidigare varit så många kvalificerade svenska forskare som nu samtidigt ägnar sig åt skattefrågor”, skriver vd Nils-Eric Svensson i ännu en blankt gyllenglänsande skrift, den ges ut 1986 med titeln Skatterna, ett samhällsproblem?. Särskilt drivande för att få fart på skatteforskningen är från början Sven-Olof Lodin, professor i skatterätt vid juridiska institutionen vid Stockholms universitet och senare vice vd för Industriförbundet, och Per Olof Edin, sakkunnig i finans departementet och lo-ekonom. Bägge ingår också vid den där tiden i områdesgruppen för skatteforskning. I gruppen samlas då och senare välkända namn, en av dem är Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi och mellan 1971 och 1995 chef för Institutet för internationell ekonomi, iies, vid Stockholms universitet och känd som ordförande i den så kallade Lindbeckkommissionen, som utsågs av regeringen Bildt för att 1992 till 1993 förslå åtgärder för att förbättra Sveriges ekonomi. I sina memoarer, Ekonomi är att välja, skriver Lindbeck om Riksbankens Jubileumsfond som oumbärligt för uppbyggnaden av iies. Man kan här jämföra med Riksbankens Jubileumsfonds tidigare nämnda betydelse för ett helt annat forskningsfält Hansson, som blir utredningssekreterare i inkomstskattereforms utredningen samt mellan 1989 och 1992 chef för finansdepartementets skatteekonomiska enhet. Från 1999 till 2006 är Hansson generaldirektör för Konjunkturinstitutet, därefter blir han statssekreterare hos Anders Borg, i finansdepartementet, varefter han blir Skatteverkets generaldirektör. IIES blev snabbt ett tillhåll för en rad framstående nationalekonomer. Både Assar Lindbeck (t.h.) och Torsten Persson (t.v.) hade under 1980-talet sin hemvist här. Mats Persson ledde IIES mellan 2004 och 2008 och har som forskare bland annat undersökt den offentliga ekonomin och socialförsäkringssystemet. och institut, som-institutet som 1986 etableras vid Göteborgs universitet, på initiativ av statsvetarna Sören Holmberg och Lennart Weibull. Bland de skatteforskare som under 1980-talet får medel av Riksbankens Jubileumsfond återfinns nationalekonomerna Mats Persson, senare professor vid iies, Peter Englund, senare professor vid Uppsala universitet och Handelshögskolan och Ingemar MAKTENS ÖRA Om vi återknyter till 1980-talet ordnar Riksbankens Jubileumsfond flera seminarier med det syfte man så ofta haft oavsett forskningsområde: att sammanföra forskare och politiker samt andra beslutsfattare. I januari 1986 arrangerades ett sådant med riksdagens skatte utskott och andra särskilt inbjudna. Den som vill göra efterhandsspådomar i 1980-talets ekonomiska och skatterelaterade politik och debatt har en matnyttig deltagarlista att botanisera i. Här återfinns för det ekonomisk-politiska Sverige flera centrala namn. För att nämna en handfull finns här moderate riksdagsledamoten Bo Lundgren, senare skatteminister, socialdemokratiske riksdagsledamoten Leif Pagrotsky, senare näringsminister, Erik Åsbrink då statssekreterare i finansdepartementet senare finansminister, samt civilekonomen Klas Eklund, då politisk tjänsteman i statsrådsberedningen, senare bankekonom. Kvinnorna på listan är få, men här finns folkpartiets Anne Wibble, som 1991 ska bli Sveriges första kvinnliga finansminister. Andra som kom för att lyssna på skattediskussionen var företrädare för bankerna, som Tore Browaldh, Erik Dahmén, Lars 50 ÅR AV NYFIKENHET | 45 1985 – Jacobsson och Olle Lindgren, vilket innebär att Handelsbanken och se-banken var representerade. Här var också fackförbunden företrädda, från tco Karsten Lundequist, den till Riksbankens Jubileumsfond knutne lo-ekonomen p. o. Edin och Anna Hedborg, också hon från nämnda lo. Vid den här tiden är hon starkt förknippad med de löntagarfonder som införts 1984, senare blir hon sjukförsäkringsminister och på 2000-talet regeringen Perssons utredare av socialförsäkringar. Nils-Eric Svensson brukade under de här åren klaga över att vare sig den verksamhet han leder eller forskningen i allmänhet får tillräcklig uppmärksamhet i medierna. Men den här gången kom journalisterna, som Göran Albinson Brunher från Svenska Dagbladet, Mats Svegfors från Timbro, Nils-Eric Sandberg från Dagens Nyheter och Anders Isaksson från Dagens Industri. FORSKNING MED AVTRYCK Kan man då säga att den sortens seminarier och själva forskningen kom att påverka skattepolitiken? Det finns naturligtvis inget entydigt svar på den frågan, men å andra sidan råder en utbredd uppfattning om att jodå, den av Riksbankens Jubileumsfond finansierade forskningen hade haft och skulle få stor betydelse för de förändringar som skedde, som den omsusade uppgörelse som kallas Den Underbara Natten 1981. Det var en uppgörelse över blockgränserna mellan regeringen Fälldin ii (Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna) och Socialdemokraterna, vilket 1983 hade resulterat i en marginalskattereform. 46 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Att Riksbankens Jubileumsfond inte hade något emot att bidra till förändringar gällande skatter eller annat, framgår när Nils-Eric Svensson 1983 avslutar sitt förord till Hur klarar vi 1990?: Det är fondens förhoppning att innehållet i denna skrift skall stimulera till ytterligare diskussion om skattesystemets utformning och effekter. Ännu bättre vore det om den kunskap som presenteras kunde användas i praktiskt reformarbete. Vidare kan man konstatera att skatteforskningen, precis som andra områden, återkommer som föremål för Riksbanksfondens intresse och prioriterade satsningar. Hösten 2005 tar bland andra Sven-Olof Lodin och ”Ännu bättre vore om den p. o. Edin, som alltså ingick i fondens områkunskap som presenteras desgrupp för skattefrågor kunde användas i praktiskt under 1970- och 1980reformarbete.” talet, initiativ till den så kallade Skatteakademien, ett forum som skulle samla landets klokaste skattepersoner, det vill säga de som ”under de senaste decennierna ägnat betydande intresse åt det svenska skattesystemet”. År 2006 blev det dags för ett större seminarium, ett samarrangemang av Riksbankens Jubileumsfond, Riksdagens skatte utskott och Skatteakademien, på temat Skatter och skattesystem i en värld av alltmer globalt beroende. Och kanske kommer Riksbankens Jubileumsfonds återintensifierade intresse för och Den Underbara Natten är namnet på uppgörelsen mellan den dåvarande regeringen Fälldin och Socialdemokraterna. Namnet kommer sig av att budgetministern på morgonen den 24 april 1982, precis efter att man var klar, svarade på en journalists fråga om hur natten varit, det vill säga hur förhandlingarna gått, och svarade ”underbart”. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 47 Svensson vid rodret Att Nils-Eric Svensson ”är” fonden återkommer i flera utsagor. När han utsågs till vd 1974 kom han från en forskargärning inom pedagogik som jämfört med hans insatser för Riksbankens Jubileumsfond inte blivit lika hågkomna. Men det vore fel att kalla hans forskning betydelselös. Svenssons avhandling från 1962 Ability Grouping and scholastic achievment anses ha spelat roll för de reformer som ledde till att grundskolan infördes och från 1972 omfattade hela Sverige. Som vd beskrivs han som en oerhört skicklig förhandlare, en forskningsfinansieringens karriär diplomat och trendanalytiker, med sinne för vilka områden som forskningen skulle intressera sig för. Hans beslutsfähighet förenades med vad somliga skulle kalla fullfjädrad social kompetens, samt ett slags älsklighet. Han gav intryck av att utgå ifrån att världen var god och visade alltid respekt för dem han mötte – kanske i synnerhet vissa professorer. Allt detta bidrog till att Nils-Eric Svensson blev omvittnat populär, vilket verkligen inte är givet i forsk- 48 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR stöd till skatteforskning ännu en gång kunna avläsas i kommande förändringar av skattesystemen. Nils-Eric Svensson gjorde Riksbankens Jubileumsfond till sitt livsverk. ningsfinansieringssammanhang, där det undantagslöst handlar om att avslå de flesta av de inkommande ansökningarna. Svensson är också den som hittills har suttit längst som Riksbanksfondens vd, nitton betydelsefulla år, mellan 1974 och 1992. Han har därmed arbetat med hela fem styrelseordförande: Torgny Segerstedt, Hans Meijer, Kjell Härnquist, Staffan Helmfrid och Inge Jonsson. Riksbankens Jubileumsfond var Svenssons skötebarn och livsverk, han lämnade vd-posten i samband med sin ålderspensionering. 1993 hålls ett seminarium tillägnat den avgående Nils-Eric Svensson och ett resestipendium inrättas i hans namn. NYA VINDAR PÅ KANSLIET Om 1980-talet och det tidiga 1990-talet med förenklande etiketter kan sägas ha handlat mycket om skatter och pengar, ekonomiska förändringar, präglar det också Riksbankens Jubileumsfond internt. Man får en ny konstruktion och därmed en roll som en helt fristående och finansiellt självständig aktör, inte längre under förvaltning av Riksbanken. Den 1 januari 1988 fick Riksbankens Jubileumsfond nya stadgar, där bland annat anges vad som ska främjas: • Att företräde ska ges åt forskningsområden, vilkas medels behov inte är så väl tillgodosedda på annat sätt. • Att fondens medel speciellt ska användas för att stödja stora och långsiktiga forskningsprojekt. • Att nya forskningsuppgifter som kräver snabba och kraftiga insatser särskilt ska uppmärksammas. • Att fonden ska söka främja kontakter med internationell forskning. Inriktningen stärktes när Riksbankens Jubileumsfond, som ett resultat av de utskiftade löntagarfondsmedlen, får en stor donation 1993. I riksdagsbeslutet angavs följande användingsområden för de nya medlen: • Etablering av forskningscentra eller forskningsområden med internationell slagkraft. • Stöd till projekt och program som innebär gränsöverskridanden mellan discipliner. • Etablering av nätverk eller fastare samverkansformer nationellt och internationellt, bland annat genom etablering av ett internationellt forskarutbytesprogram. • Befordran av forskarutbildning och forskarrekrytering. • Främjande av forskarrörlighet internationellt och mellan universitetet/högskolor och andra verksamheter. SJÄLVSTÄNDIG FÖRVALTNING Bakgrunden till den i januari 1988 stadgade självständigheten var att riksbanksfullmäktige 1987 lagt ett förslag som kom att bidra till att rädda den ekonomiska situationen. Härmed fick Riksbankens Jubileumsfond ett mandat att helt självständigt förvalta sin förmögenhet. Nils-Eric Svensson hade då arbetat hårt och länge för den självständigheten inte bara avseende forskningsprioriteringar, utan även finansiellt. Under 1980-talet fick därmed Riksbankens Jubileumsfond sin första finansdirektör, Lars-Erik Klangby, som beskriver det som att det dittills helt enkelt inte hade funnits någon intern finansiell verksamhet, då detta sköttes av Riksbanken. Därifrån kom också Klangby. Han hade från mitten av 1980-talet en plats i styrelsen för Riksbankens Jubileumsfond, och han fick nu också i uppdrag att utreda förutsättningar Från Riksbanken kom Lars-Erik Klangby, som blev Riksbankens Jubileumsfonds förste finansdirektör, när centralbanken släppt taget om fonden. och kvalifikationer för en finansdirektörspost som stiftelsen avsåg att inrätta. Och så gick det som så ofta, att utredaren själv fick tjänsten. Klangby utses till finansdirektör 1989 och lämnar Riksbanken. Han minns att han upplevde något av kulturchock mellan de två arbetsplatserna. Riksbanken hade då cirka 500 anställda, medan man hos Jubileumsfonden var så där åtta personer, en trivsam arbetsmiljö i mindre format. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 49 1985 – Bengt Dennis var inte bara Riksbankens ordförande, utan också ledamot av stiftelsens styrelse 1983–1987. Han var emellertid inte, enligt sig själv, positiv till att fonden skulle få mer pengar. Tvärtom tyckte Dennis att stiftelsen redan hade för mycket pengar och att många ansökningar var undermåliga! Genom de nya finansiella förutsättningarna blir det möjligt för Riksbankens Jubileumsfond att ge sig in på fastighetsmarknaden. Både Tyrgatan, som varit kansliets nya hemadress, och Kungsträdgårdsgatan där kansliet sitter i dag, är exempel på det. Fonden har blivit en fri och självständig finansiell aktör. Ekonomin förändrades alltså till det bättre och när Lars-Erik Klangby avgår 2001 kan han se tillbaka på en remarkabel ekonomisk utveckling. Det blev också en investeringsmässig utveckling åt rätt håll. År 2001 hade pengarna växt till tio miljarder. Man har alltså klarat de omgivande finanskriserna hyggligt, parallellt med kriser sker som bekant en finansiell boom, som lyckosama förvaltare kan dra nytta av. Riksbankens Jubileumsfonds nya epok, med frihet och mera pengar är ett resultat av politiska beslut och inte minst av framgångsrik lobbyism, från vd:n själv Nils-Eric Svensson. I årsberättelsen för 1988 ger Nils-Eric Svensson erkänsla åt Riksbankens dåvarande ordförande Bengt Dennis (också styrelseledamot i Riksbankens Jubileumsfond mellan 1983 och 1987). Enligt Svensson skulle självständighet och kapital tillskott inte ha varit möjliga utan Dennis kloka och engagerade ansträngningar. Svensson återkommer till detta i den skrift, Forskning i ett föränderligt samhälle, som gavs ut till 25-årsjubileet 1990. EN MOTVILLIG RIKSBANKSCHEF Bengt Dennis får således beröm för sina insatser och sin omsorg om Riksbankens Jubileumsfond. Men frågar man långt senare 50 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR (2013) Bengt Dennis själv, turnerar han berömmet och framhåller i stället Nils-Eric Svenssons skicklighet som förhandlare. Sin egen betydelse tonar han bestämt ner. Dennis hävdar i efterhand att han tvärtom inte var särskilt aktiv samt att detta också var medvetet då han tyckte att det var ”en egendomlig situation”, att han som riksbankschef satt i styrelsen för Riksbankens Jubileumsfond. Förutom denna, av principiella skäl, medvetna passivitet blir Bengt Dennis en avvikande röst, då han också tyckte att Riksbankens Jubileumsfond redan hade för mycket pengar. Därför hade han personligen ingen förståelse för behovet av kapitaltillskott av det slag som löntagarfonderna utgjorde. Den forskning som finansierades av Riksbanksfonden Fondens adresser Första adressen för kansliet var Drottninggatan 14, där kansliet byggdes upp i vad som tidigare varit en bostad i flera etage. Centrala lokaler, med bokstavlig närhet till riksdag och riksbank var viktigt under de första årens nära samarbete inte minst med Riksbanken. Därefter flyttade man till Tunnelgatan och blev hyresgäst hos fackförbundet Metall. 1993 förvärvade Riksbankens Jubileumsfond Tyrgatan 4 i Lärkstaden, dit kansliet flyttade i juni 1994. Förvärvet var möjligt tack vare den nya finansiella självständigheten. I januari 2006 var det dags för nästa flytt, till nyrenoverade lokaler med adress Kungsträdgårdsgatan 18, återigen centralt. Länge huserade Riksbankens Jubileumsfond i en villa på Tyrgatan 4, där de stora rummen imponerade inte bara på kansliets personal utan också på besökare. Fonden flyttade 2006 till Kungsträdgårdsgatan 18, bland annat för att få en mer central adress. Stiftelsen äger hela huset, men hyr ut delar av fastigheten. I de nuvarande lokalerna invid Kungsträdgården, sitter kansliet på tre våningar: finansen högst upp, administration i mitten och forskningsavdelningen på botten. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 51 Nils-Eric Svenssons resestipendium Yngre disputerade svenska forskare inom humaniora och samhällsvetenskap får sedan 1994 möjlighet att vistas i en framstående europeisk forskningsmiljö under en kortare tid. Detta är följden av det resestipendium som inrättades till Nils-Eric Svenssons minne, med syfte att stärka internationaliseringen och de internationella kontakterna som svenska unga forskare hade. Medel ur Nils-Eric Svenssons fond utlyses varje höst. Stipendiaterna får numera 100 000 kronor vardera. De första pristagarna var Anders Berggren från Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Thomas H. Brobjer från Uppsala universitet. Vid den senaste utdelningen 2014 av stipendiet fick fem forskare chansen att bege sig utomlands. PerErik Nilsson, teologiska institutionen, Uppsala universitet, ska forska om sekularism och fransk extremhöger vid forskningscentret Croyance, Histoire, Espace, Régulation Politique et Administrative (CHERPA), Institut d’Études Politiques eller Sciences Po, i Aix-en-Provence i Frankrike. Johan Svanberg, historiska institutionen, Stockholms universitet, ska forska vid Nordeuropa-Institut, Humboldt-Universität zu Berlin (HU), där han planerar att utveckla 52 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR sitt projekt om Schleswig-Holsteinaktionens bakgrund, uttagningarna i Västtyskland, arbetsplaceringarna i Sverige, påföljande arbetsplatsrelationer samt migranternas arbetskarriärer. Lisa Skogh, konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, ska forska om hustrur till skandinaviska och tyska regenter, som spelade en central roll i uppbyggandet av den officiella bilden av dynastin, fursten och staten. Hon ska vara vid forskningsavdelningen på Victoria & Albert Museum i London. Anna Jörngården, institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria, Stockholms universitet, ska under stipendietiden åka till Department of English and the Humanities, Birkbeck, University of London, för att arbeta med projektet Forms of Feeling: The Aesthetics and Ethics of Emotion. Slutligen har Fia Sundevall, ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet, fått stipendiet och det för att vid Senter for tverrfaglig kjønnsforskning, Oslo universitet, Norge, studera heteronormativiten i Försvarsmakten under 1900-talet. 2014 bjöds NES-stipendiaten Lisa Skogh in till forskningsavdelningen på Victoria & Albert museum, vars bibliotek bilden visar, för att på plats studera hur regenthustrur var med och skapade bilden av fursten. hade han emellertid inget att anmärka på. Däremot fanns det bland de ansökningar, som inte fick finansiering alldeles för många som enligt Dennis var undermåliga, ja, genant dåliga. Alltså borde de medel som fanns vara tillräckliga. Bengt Dennis betonar dock så här många år senare att beslutet då i stort var en bra sak, genom att Riksbanken kapade bandet som funnits sedan konstruktionen från tidigt 1960-tal och att stiftelsen 1988 kunde stå på helt egna ben. Hur kom det sig då att den andra sidan vann över riksbankschefen, alltså den sida som tvärtom såg ett stort behov av att stärka Riksbankens Jubileumsfonds ekonomi och som sannolikt, jämfört med Bengt Dennis, hade en annan och högre uppfattning om kvaliteten på ansökningarna? I backspegeln beskriver Bengt Dennis turerna som en tvåmannakamp, en lång dialog och en spännande uppgörelse mellan honom själv och Nils-Eric Svensson. ”Han hade de politiska korten på sin hand, han var bättre på att manövrera än vad jag var och han vann”, säger Dennis. Vilket för övrigt blir en av mängden bekräftelser på hur Riksbankens Jubileumsfonds historia har påverkats av sina verkställande direktörer. När Nils-Eric Svensson avgick 1992 präglades Sverige av den ekonomiska krisen. Bengt Dennis blir då känd i betydligt bredare kretsar när han aviserar Riksbankens beslut att höja räntan till 500 procent. Regeringen Bildt som har tillträtt efter valet 1991 tar hjälp av Socialdemokraterna för att besluta om ett sparpaket på 45 mil- jarder, som kommer att innebära att den omsusade och fruktade osthyveln börjar härja i det offentliga Sveriges budgetar. När högskolor och universitet började beröras av detta, märktes det direkt i ett ökat behov av extern forskningsfinansiering. När Svensson avgår kan han från sitt sista verksamhetsår bland annat framhålla att Riksbankens Jubileumsfond fått en privat donation motsvarande 6,5 miljoner kronor från en jämtländsk bonde, Erik Rönnberg, som ska komma att användas till treåriga forskningsstipendier för postdoktorer, för vetenskapliga studier inom området åldrande och åldersrelaterade sjukdomar. Svensson kan i sin avtackning vidare summera att Riksbanksfonden hade delat ut 2,5 miljarder kronor (räknat i 1992 års penningvärde) mellan 1965 och 1992. Det var en imponerade summa som han därmed lämnade över till sin efterträdare Dan Brändström. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 53 Europa och stiftelsen ”Sverige har god bredd på sin forskning. Finansieringssystemet klarar i det stora hela väl av uppgiften att fördela medel till detta forskningssystem på ett sätt som säkrar kvaliteten och även relevansen i satsningarna. Men det forsknings- och finansieringssystem som vi nu har är fragmenterat, det saknar förmågan att satsa med kraft inom utvalda områden och det saknar flexibilitet.” Denna lägesbeskrivning återfinns i den rapport från slutet av 1999 som läggs fram av vad som kommit att kallas den wigzellska utredningen, den korrekta benämningen är Arbetsgruppen för fortsatt beredning av myndighetsstruktur för forskningsfinansiering. Gruppen leds av Hans Wigzell, professor i immunologi, tillika rektor vid Karolinska Institutet. Precis som på 1950-talet hämtar regeringen, ledd av statsminister Göran Persson, med Thomas Östros som utbildningsminister, utredningshjälp från lärosätesledningarna. Utredningens problemformulering gäller alltså myndigheter och råd, därmed inte den fristående Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Däremot kommer regeringen att anlita Riksbanksfondens då sittande vd Dan Brändström när utred- ningen ska omsättas i förslag till ny forskningsrådsorganisation. Innan de stora omorganisationerna realiseras har sektorn kring forskning och högre utbildning drabbats av stora besparingar. Precis som under tidigt 1970-tal är Kris proklamerad. Den av Ingvar Carlsson ledda regeringen och finansminister Göran Persson har 1994 inlett den i efterhand beundrade och som exempel framhållna saneringen av statsfinanserna. Fram till 1996 skulle 57 miljarder kronor av de offentliga utgifterna sparas. Detta gällde bland annat universitet och högskolor och de myndighetschefer, bland dem lärosätenas rektorer, som var med den gången minns hur tyst det blev, när man insåg allvaret, omfattningen och konsekvenserna. Möjligen är det också minnesvärt hur lydigt alla efterkom uppdraget att spara. Hans Wigzell gav namn åt 1999 års lägesbeskrivning av forskningsfinansieringssystemet. Han var då rektor vid Karolinska Institutet. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 55 1995 – STIFTELSEN I VÄRLDEN Under 1990-talet, de år då Riksbankens Jubileumsfond inleder sitt fjärde verksamhetsdecennium, förändras också Sverige genom att man från 1 januari 1995 blev medlem av den Europeiska Unionen, eu, vilket kom att påverka forskningens förutsättningar och finansiering, både på kort och lång sikt. ”Bara forskning av högsta Språkbruket kring vetenskapliga kvalitet i forskning förändrades internationell jämförelse och förnyades samtidigt. Det går att avläsa ska beviljas.” i regeringsbeslutet från 1993, då Riksbankens Jubileumsfond erhöll den kulturvetenskapliga donationen: Donationen skall främja utvecklingen av starka forskningsmiljöer av högsta internationella klass. Det som skulle utmärka verksamheten var således: … koncentration av insatser, så att forskningscentra eller forskningsområden med internationell slagkraft kan etableras. Göran Persson inledde som finansminister i Ingvar Carlssons regering en sanering av statsfinanserna som fick konsekvenser också för högskolor och universitet. 56 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR I det nya forskningsspråket understryks därmed det internationella och det starka, samt koncentrationen av insatser till färre, men starka områden. Språket kan noteras också i arbetet inom Riksbankens Jubileumsfond, som när avgående vd Nils-Eric Svensson 1992 påminner om att forskningen som beviljas anslag ska vara av Fler ansökningar och lägre beviljningsgrad De första åren var antalet ansökningar till Riksbankens Jubileumsfond relativt sett få. I takt med att antalet ansökningar har ökat, har dock beviljningsgraden sjunkit. Under 2012 och 2013 var det bara runt 5 procent av de inskickade ansökningarna som fick medel. Den låga beviljnings graden vittnar om ett systemfel, där många forskare är i behov av externa medel, som de dock ofta inte kan få. För Riksbankens Jubileumsfond innebär de många ansökningarna mycket arbete. Under 2014 har Riksbankens Jubileumsfond infört en rad begränsningar för att i någon mån få ned söktrycket och därmed också öka beviljningsgraden. Ansökningar kontra beviljade anslag Beviljade anslag Beviljningsgrad (projekt) Antal beviljade projektansökningar och beviljade anslag Riksbankens Jubileumsfond 1965–2014. Ansökningar Antal beviljade projektanslag Riksbankens Jubileumsfond 1965–2014. Beviljningsgrad projekt Riksbankens Jubileumsfond 1965–2014. Beviljade anslag 140 80 % 120 70 % 1 200 1 000 100 600 80 400 60 40 högsta vetenskapliga kvalitet i internationell jämförelse och att den ska bedömas ha samhällelig relevans. Han ger också en lägesbeskrivning av hur utbildningen av forskare ökat i antal, liksom också omfattningen av den forskningsverksamhet som bedrivs vid våra universitet. Antalet disputerade ökade således, liksom antalet ansökningar till Riksbankens Jubileumsfond. 50 % 40 % 30 % 20 % 20 10 % 0 0% 1965–66 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 - 0 1965–66 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 - 200 60 % 1965–66 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 - 800 Konkurrensen (om anslag och tjänster) har alltså blivit ännu hårdare. Under 1992 hade Riksbankens Jubileumsfond beviljat ”endast knappt 8 procent av sökta anslag för nya projekt”, skriver den avgående direktören. Om detta talar Nils-Eric Svensson inför konferensen Att åldras, som hölls 1992. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 57 1995 – ÅLDRANDE PÅ AGENDAN Forskningen kring åldrande och åldersrelaterade sjukdomar har utan tvivel samhällsrelevans. Också här får Riksbankens Jubileumsfond anses vara hyggligt tidigt ute med att formulera problem och behov av forskning kring det åldrande samhället. Bengt Pernow, professor i klinisk fysiologi och rektor vid Karolinska Institutet mellan 1977 och 1983, var ledamot i Riksbankens Jubileumsfonds styrelse och ledde det som kallades Prioriterings gruppen för medicin/naturvetenskap/teknik. 1992 redogjorde Pernow för den då aktuella befolkningsutvecklingen; enligt Europarådets prognoser skulle år 2000 antalet personer över 85 år utgöra nära 3 procent. För Sveriges del trodde man att över 400 000 människor år 2000 skulle vara över 85 år. Då som senare lade man till att de äldre inte bara skulle bli allt fler, utan också allt friskare. En av dem som medverkade i seminariet 1992 är Gertrud Sigurdsen, socialdemokratisk socialminister mellan 1985 och 1989, som bland annat tog upp de mänskliga relationerna, om dessa möjligen försummas jämfört med den tekniska utvecklingen, organisationen, ramen, det yttre. Sigurdsen skrev knappt tjugo år senare en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter om sin egen situa tion, om hur bristen på äldreboende i praktiken innebar en slags tvångsvård i hemmet. Forskarna som efter Sigurdsens inledning belyser åldrandet med sina respektive fält som utgångspunkt, är några av de då mest namnkunniga. Här fanns Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska Institutet, en annan av dem som medverkar är Lars Bäckman, docent som talar om minnesfunktioner hos normalt 58 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Dagens allt äldre befolkning är en av samhällets utmaningar. När Riksbankens Jubileumsfond började intressera sig för detta, var det ännu inte ett lika belyst problem. åldrade personer. Tio år senare, 2002, utnämns han till professor i åldrandets psykologi och samma år beviljas han 2 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond för projektet ”Människans kognitiva åldrande: Betydelsen av dopaminfunktioner”. Riksbanksfonden visar också kring åldrandeforskning uthållighet och förmåga att återuppta och påminna om tidigare rioriteringar. 2007 kommer stiftelsen att hålla en konferens på p temat Det goda åldrandet – en utmaning för politik och forskning. Inledningstalare är Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap, styrelseordförande i Riksbankens Jubileumsfond fram till 2014 och vid tiden för konferensen regeringens utredare av lärosätenas självständighet. Som brukligt är när Riksbankens Jubileumsfond anordnar konferenser, är detta ett tillfälle att sammanföra beslutsfattare och forskare eller som Daniel Tarschys uttrycker saken: Poängen med konferensen är att tillsammans fundera över hur vi kan skapa oss bättre förståelse av det åldrande samhället. Här är jag övertygad om att det finns många samhällsvetenskaper som, självfallet vid sidan av medicinen, kan göra viktiga insatser, till exempel psykologi, socialt arbete, sociologi, ekonomi och statsvetenskap. Minnesforskaren Lars Bäckman forskar om minnesfunktionen när man blir äldre och om det går att påverka till exempel alzheimers med hjälp av dopamin. Han är en av många forskare som med Riksbankens Jubileumsfonds medel fokuserat på vad som händer när vi blir äldre. Ett annat exempel är det stora programmet Dementia: agency, personhood and everyday life, som psykologen Lars-Christer Hydén leder. Bilden till höger visar hur alzheimers ser ut i hjärnan, där de rödgröngula fälten visar sjukdomen. Gertrud Sigurdsen var som tidigare socialdemokratisk minister intresserad av åldrandet och inte minst kring de sociala aspekterna av åldrandet. Bengt Pernow, som var ledamot av Riksbankens Jubileumsfonds styrelse, var tidigt ute med att uppmärksamma det grånande samhället. LÖNTAGARFONDERNA: EN NY BAS Det rådde inget tvivel om att den 1991 tillträdande borgerliga regeringen, med Carl Bildt som statsminister, hade avskaffandet av löntagarfonderna mycket högt på sin åtgärdslista. Frågan vad man skulle göra med de fonderade pengarna fick ett i bredare kretsar otippat svar när utbildningsministern och moderaten Per Unckel i december 1992 lade fram propositionen Forskning i frontlinjen. Förslaget var att 10 miljarder kronor skulle tillföras forskningen, via nyskapade stiftelser. Att satsa på forskning framstår som en närmast genial lösning. Ingen politiker, varken då eller nu, är mot forskning och den konfliktladdade löntagarfondsfrågan hade därmed desarmerats. 10-miljardersförslaget hade då varit på remiss hos lärosäten och forskningsråd och andra organisationer i sektorn. Precis som när 50 ÅR AV NYFIKENHET | 59 Dan Brändström Riksbankens Jubileumsfonds vd mellan 1993 och 2006, Dan Brändström, var och är en kändis i forskningssektorn. Dan Brändström sägs sällan ha suttit still på kontoret eller vid sitt skrivbord. Tiden ägnades åt en rad, nästan oräknerliga aktiviteter, som stärkte stiftelsens internationella och nationella nätverk. I ett försök att göra det tydligt för det lilla men växande kansliet vad fonden sysslade med gjordes ett gigantiskt nätverk i form av lappar, som väl mest av allt visade hur aktiv Brändström varit i en rad mycket vida kretsar. 60 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Som ung forskare var Dan Brändström som förutnämnt med och byggde upp den statsvetenskapliga forskningen vid Umeå universitet som initierades med stöd av Riksbankens Jubileumsfond. Som direktör för Riksbankens Jubileumsfond mellan 1993 och 2006 kan man konstatera att Brändström fortsatte på den, sedan Nils-Eric Svenssons tid, obrutna traditionen av att de verkställande direktörerna har haft stor betydelse för stiftelsens arbete och inriktning. Precis som sin företrädare framhålls Brändströms sociala och diplomatiska talanger, han är helt enkelt trevlig att ha att göra med. En skillnad mellan de två är att Nils-Eric Svenssons intresse och engagemang var ensidigt inriktat på Riksbankens Jubileumsfond. Frånsett ett personligt intresse för idrott som gjorde att Svensson försökte få till stånd ett nytt Idrottsmuseum verkar Riksbankens Jubileumsfond ha varit hans dominerande ögonsten och hjärtebarn. Brändström däremot var – och är fortfarande 2014 – efterfrågad och aktiv också på annat håll. Om man kan tala om kändisar i forsknings sektorn är han tveklöst en av dem. Riksbankens Jubileumsfond skapades 1964, väckte utsikten till riktigt stora pengar förväntningar och utlöste en febril lobbyverksamhet i forskningssektorn. Ledning och styrelse för Riksbankens Jubileumsfond tillhörde remissMistra, KK-stiftelsen och SSF instiftades med instanserna och lobbyisterna. de utskiftade löntagarfondsmedlen. De firar 2014 sitt 20-års jubileum. Vårdalstiftelsen, som också De uppvaktade utbildningsgrundades samtidigt och gav pengar till vård- och allergiforskning, har avvecklats. departementet med förslag, vilket kom att löna sig. 1993 beslutade riksdagen att inrätta Stiftelsen för Strategisk Forskning (ssf), k k-stiftelsen, Vårdalstiftelsen och Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (mistra) samt att göra en donation till Riksbankens Jubileumsfond, för kulturvetenskaplig forskning. Riksbanksfondens då nye vd, Dan Brändström, tog t illfället att tacka utbildningsministern och hans statssekreterare med grötrims-inspirationen hämtad från Feldts rader i riksdagsbänken: Bröder, Löntagarfonder är ett ”jävla skit” kan man tycka men att baxa dom till forskning är dock en lycka. Riksbankens Jubileumsfond kan 1994 kassera in resultatet av det framgångsrika lobbyarbetet, efter riksdagsbeslut får man ett tillskott på 1,5 miljarder kronor, den så kallade Kulturvetenskapliga donationen. FORSKNINGSPOLITISKT ENGAGEMANG Vad som kan kallas trender eller åtminstone tendenser påverkar själva forskningen, men också systemet för hur Sveriges offentliga forskningsfinansiering organiseras och förändras. Den nyss nämnda konferensen om åldrade arrangeras i samarbete med fas (nuvarande Forte), Vinnova och Vårdalstiftelsen. De två förra, fas och Vinnova, har då tillkommit som resultat av hur forskningsråden kom att organiseras, med upprinnelse i den förutnämnda w igzellska utredningen. Nästa steg blev tillsättande av en kommitté, och uppdraget att leda ”Organisationskommittén för genomförande av ny myndighetsorganisation för forskningsfinansiering”, gick som förutnämnt till Dan Brändström. Han åtog sig uppdraget efter överläggning med Riksbankens Jubileumsfonds dåvarande ordförande Stig Strömholm. Dan Brändström har då också försäkrat att han inte är intresserad av någon chefspost på de kommande myndigheterna. Dan Brändström var efterfrågad som utredare. Han skulle så småningom komma att återfinnas på närmast oräkneliga uppdrag inom sektorn för forskning och högre utbildning. Han blir liksom sin företrädare ännu en stark ledare för Riksbankens Jubileumsfond, denna gång med ett tydligt internationellt engagemang. När Dan Brändström 2006, efter fjorton år som vd, summerar utvecklingen för Riksbankens Jubileumsfond under åren 1993 till 2006 kan han bland annat konstatera att kapitalet under hans första verksamhetsår uppgick till cirka två miljarder kronor, med en utdelning av totalt 60 miljoner kronor, varav endast Stig Strömholm, stridbar rektor för Uppsala universitet, var ordförande för Riksbankens Jubileumsfond mellan 1998 till 2002. 13 miljoner kunde ges till nya projekt. Vid utgången av 2006 uppgick märknadsvärdet av de samlade tillgångarna till tio miljarder kronor och det året kunde 327 miljoner kronor beviljas till stöd för nya program, projekt och infrastrukturella insatser. Forskningsfinansieringen under 1990-talet hade som tidigare nämnts i hög grad handlat om hur den organiseras, med eller utan koppling till löntagarfondspengarna kom det under denna tid att ske en omvandling av hela forskningsfinansieringssektorn, tidigare forskningsråd försvinner och nya har bildats. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 61 1995 – UPPMÄRKSAMHET I MEDIERNA Hur forskningsfinansiärer använder sina pengar kan definitivt bli föremål för kritik både inom sektorn och utanför. Kritik kan komma inte enbart från förklarligt besvikna forskare som inte fått stöd för sin forskning, utan också generellt kan besluten ifrågasättas. Detta sker dock sällan i någon större offentlighet, reaktionerna på ssf:s beslut rörande sister (se i rutan nedan) var ytterligt blygsamma, jämfört med den mediala stormen kring att ssf använde sina medel (med ursprung i de tidigare löntagar- SISTER 1999 tillkommer SISTER, ett nytt forskningsinstitut, där namnet står för Swedish Institute for Studies in Education and Research. Detta kan ske sedan Riksbankens Jubileumsfond, KK-stiftelsen, Stint och Stiftelsen för Strategisk forskning (SSF) under en tioårsperiod garanterar att stå för basfinansieringen. Men 2007 beslutar SSF, att man inte längre vill vara med och stödja SISTER:s verksamhet, som därmed måste avvecklas 2009. En som beklagade beslutet var Göran Blomqvist, som 2007 efterträder Dan Brändström som vd. I och kring SISTER fanns en rad forskare som fortfarande håller på 62 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR ed forskning om forskning eller m med analyser av forskningssektorn. Sverker Sörlin, Anders Ekström och Lars Geschwind är några av de forskare som var knutna till institutet. Att det finns ett intresse av forskning om samhällets kunskapsförsörjning har också blivit tydligt då Riksbankens Jubileumsfond under 2014 tillsammans med en rad andra forskningsfinansiärer har tagit initiativ till en större satsning på forskning om forskning. Det finns menar finansiärerna en brist på oberoende och systematisk kunskap om samhällets kunskaps försörjning och den bristen finns både vad det gäller grundforskning och så kallad policyrelevant forskning. fondsmiljarderna) till att ställa till med stort femton-årskalas, i regi av pr-konsulten och festfixaren Micael Bindefeld. Det fanns, också kring forskning, en tilltagande ambition att synas, vilket för det allra mesta var lika med att märkas mer i medierna. Därför hade ssf anlitat den i pr-sammanhang otvivelaktigt meriterade Bindefeld. Utfallet, ett omfattande så kallat mediedrev och anklagelser om bedrägeri, var dock knappast vad man hade tänkt sig. Men oftast är allmänna nyhetsmedier, beroende på krympande resurser och färre specialreportrar, precis som redan SISTER inrättades 1999 och var tänkt att förse den allt mer växande och svårhanterliga forskningssektorn med underlag och analyser gjorda av forskare själva. Det gällde, som Thorild påpekade, inte bara att tänka stort utan också rätt. Nils-Eric Svensson brukade beklaga sig över, inte påfallande intresserade vare sig av forskningsfinansiering eller av forskning. Det får dock viss uppmärksamhet när Eva Österberg, professor i historia vid Lunds universitet, 2002 blir ny styrelseordförande efter Stig Strömholm, professor och tidigare rektor vid Uppsala universitet. För första gången blir det alltså en kvinna som styrelseordförande och det är också första gången ordföranden inte är rektor. Den förste ordföranden, Torgny Segerstedt, hämtades (liksom Strömholm) från rektorsposten vid Uppsala universitet, därefter (1974) följde Hans Meijer som mellan 1970 och 1983 var Linköpings högskolas och Linköpings universitets förste rektor, därefter Kjell Härnqvist, professor i pedagogik och pedagogisk psykologi samt rektor vid Göteborgs universitet 1982–1986 och ordförande i Riksbankens Jubileumsfond 1986–1992, som följdes av Inge Jonsson, rektor vid Stockholms universitet. När Österberg avgår, efterträds hon för övrigt av ytterligare en icke-rektor, Daniel Tarschys, som i sin tur under 2014 efterträds av Maarit JänteräJareborg, inte heller hon rektor, men dock före detta dekan för juridiska fakulteten, Uppsala universitet. Att medierna uppmärksammar valet av Österberg beror nog inte på att det för första gången är en kvinna som väljs till ord förande – utan på att Eva Österberg redan är medieaktuell i annat sammanhang, då hon nämnts som en av de möjliga kandidaterna, när ny ledamot skulle utses i Svenska Akademien. Själv minns Eva Österberg mycket väl telefonsamtalet med erbjudande från vd Dan Brändström, hur hon blev både över- Eva Österberg väckte viss uppmärksamhet när hon som första kvinna blev Riksbankens Jubileumsfonds ordförande. På bilden tar hon emot pris för sin gärning som forskare av kungen själv. raskad och litet tveksam. Brändström erbjöd betänketid, men förmedlade också – som vanligt och i alla sammanhang – stor entusiasm och Österbergs tveksamhet försvann. Ett av hennes allra första intryck var att Riksbankens Jubileumsfond var en vänlig, serviceinriktad och personlig miljö att vistas och arbeta i, en inklusiv organisation som hon säger, särskilt i jämförelse med ett stort universitet eller med Vetenskapsrådets stora myndighetsorganisation. Och som Dan Brändström har uttryckt saken eftersom 50 ÅR AV NYFIKENHET | 63 1995 – Riksbankens Jubileumsfond inte är en stor organisation, kan och måste den vara flexibel. Till Riksbankens Jubileumsfond särart hör också detaljen att inte vara alltför glassig. Som ordförande hade Österberg inget representationskort, men självfallet kunde man avsluta en lång arbetsdag, när man suttit från 8-tiden på morgonen till in på kvällen, med middag på krogen. Det kan finnas skäl att uppmuntra bedömargrupper som har att haft att hantera besvikelse från forskare som inte får anslag och bedömarnas egen frustration när beviljandegraden kan handla om att högst nio forskare får ja på sin aldrig så kvalificerade ansökan. Den som är styrelseordförande i Riksbankens Jubileumsfond är, förutom ordförande i själva styrelsen, ordförande i arbetsutskottet och deltar dessutom i flera beredningsgrupper och har att läsa ansökningar. Eva Österberg uppskattar antalet hon tog del av till cirka 400 per år. En uppgift som Eva Österberg var oförberedd på var uppdraget att rekrytera en ny vd, denna för Riksbankens Jubileumsfond så betydelsefulla post. Under Österbergs första arbetslunch med Dan Brändström aviserade han att han skulle sluta. En öppen utlysning gav 25–30 sökanden, som fick komma in med en lång lista av meriter, och vid årsskiftet 2006/2007 lämnade Dan Brändström över till Göran Blomqvist. POLITIKERNA OCH FORSKNINGEN En ny erfarenhet för Eva Österberg (och för all del för andra som arbetar med Riksbankens Jubileumsfond) var att aktiva politiker 64 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR ingick i styrelsen. Under en stor del av Österbergs ordförandeperiod var Majlene Westerlund Panke (s) vice ordförande. I styrelsen fanns också politiker som Per Bill (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Lennart Kollmats (fp). En politiker som var road av styrelsearbetet i Riksbankens Jubileumsfond var Majlene Westerlund Panke som förutom sin plats i utbildningsutskottet, även tog initiativ till dialogorganisationen Vetenskap & Allmänhet. Westerlund Panke var därtill ordförande i Rifo, Sällskapet riksdagsledamöter och forskare. Eva Österberg beskriver politikerna som engagerade, roade av arbetet i Riksbankens Jubileumsfond samt väldigt klara över sin roll. ”Vi hade ju även politiker i beredningsgrupperna, de yttrade sig i policyfrågor, men när det kom till beslut vek de sig alltid för forskarna”, säger hon. Det kunde vara mer problematiskt med företrädare för näringslivet, vana att agera efter sin föreställning om att snabbt förmera kapital. I Riksbankens Jubileumsfonds historia hittar man inte heller några svårare strider mellan politiker och forskare, politikerna har tyckt att det var fint att sitta i Riksbankens Jubileumsfond. Det är också värt att notera att samtidigt som forskning och högre utbildning kommit att, inte minst retoriskt, tillmätas stor vikt för Sveriges gemensamma bästa, bnp och sysselsättning, så är forskning ett politiskt tämligen ofarligt område, förenklat uttryckt så finns ingen politiker som är ”emot” eller som skulle få för sig att hävda att forskning i stort får för mycket pengar. Att sitta i Riksbanksfondens styrelse uppfattar också politiker i hög grad som vilket styrelseuppdrag som helst, där politikerns erfarenhet av beslutsfattande och budgetarbete kan komma väl till pass. Men det underlättar om man också har egen erfarenhet av forskning, som Per Bill, moderat riksdagsledamot, fil. kand. i biologi och doktor i medicinsk vetenskap, som började som Per Unckels ersättare och som efter egen ordinarie period lämnade över till Elisabeth Svantesson (m), som senare lämnade uppdraget när hon blev minister. När Alliansen förlorade valet 2014 har emellertid Svantesson återkommit i styrelsen. De riksdagsledamöter som nomineras är utan tvivel de som redan är intresserade och kanske också akademiskt meriterade. Samt beredda att läsa in de många anslagsansökningarna. Bill beskriver uppdraget i fondens styrelse, vice ordförande, som ”lärorikt och ett av de roligaste, riksdagsnära uppdragen”. Och han instämmer i att forskning är något alla politiker är för och jämför med frihandelsfrågor, som det heller aldrig blir någon särskilt polemisk debatt omkring. Per Bill menar att uppdrag i vilka styrelser som helst passar väl med politikers erfarenheter och inte minst en sammanträdesrutin som forskare inte givet har. Risken att politiker skulle blanda sig i bedömningar av enskilda forskningsprojekt uppfattar han som obefintlig. Det har dock förekommit synpunkter från politiskt håll på Riksbankens Jubileumsfonds inriktning, dock inte från de politiker som suttit i styrelsen. Riksbankens Jubileumsfond som sedan 1970-talet fått en hel del beröm för framsynt satsning på kvinnoforskning, kritiseras 1997/1998 i en motion föranledd av Riksbankens Jubileumsfonds stipulerade redovisning för riks- Per Bill (överst), Ann-Marie Pålsson (t.v.) och Majlene Westerlund Panke (t.h) är tre politiker som suttit i Riksbankens Jubileumsfonds styrelse. Samtliga har haft ett starkt engagemang för forskning. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 65 1995 – dagen. Motionen kommer från vänsterpartisterna Britt-Marie Danestig och Johan Lönnroth som med hänvisning till de allmänna riktlinjer för forskningspolitik som regeringen förelade riksdagen 1996/1997 och den sjunde punkten: ”Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett genusperspektiv.” Danestig och Lönnroth anser ”att möjligheterna att främja jämställdhet inom ramen för rj:s verksamhet inte utnyttjas fullt ut. Underlag och analyser av verksamheten ur ett könsperspektiv är önskvärt”. Jämställdheten och förhållandet mellan kvinnliga och manliga sökande har också senare varit av intresse för politikerna, inte minst för dem som suttit i Riksbankens Jubileumsfonds styrelse. När analyser av verksamheten har gjorts visar det sig dock att det inte finns några större skillnader mellan kvinnliga och manliga sökandet hos Riksbankens Jubileumsfond. INTERNATIONALISERING PÅ AGENDAN Om man under den här tiden ser till forskarvärlden i stort präglas och påverkas den, liksom det omgivande samhället, av tilltagande internationalisering. För forskning och högre utbildning gäller också att sektorn allt oftare utvärderas. Citerings- och publiceringskraven tar fart, liksom kravet att alltid skriva på engelska. Förändringarna innebar, på gott och ont, nya krav och nya maktrelationer i forskarvärlden. Inte minst hos humanisterna märktes känslan av en kantring mot allt mer av stora satsningar på ämnen som sedan efterkrigstiden räknats som tunga och samhällsnyttiga, som medicin och teknik. 66 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Riksdagens gamla andrakammarsal, som här får besök av Nelson Mandela, har ofta använts när Riksbankens Jubileumsfond anordnat seminarier riktade till politiker. Unga forskare samt internationaliseringen gynnas av medel från Nils-Eric Svenssons fond, den som inrättades när han avgick. Stipendierna på 100 000 kronor ska främja utbytet mellan unga forskare i Sverige och övriga Europa, ge möjlighet till vistelse i ”en framstående europeisk forskningsmiljö” under kortare tid. Ett annat exempel på internationalisering, kopplat till Riksbankens Jubileumsfond, är att man aktivt deltog i opinions bildningen för ett europeiskt forskningsråd. Det blir verklighet 2006, då eu:s sjunde ramprogram nu kom att omfatta ett sådant råd. Och Riksbanksfondens vid det här laget drygt fyrtioåriga verksamhet kan detta, år 2007, stolt ta till sig att man tilldelas Academia Europaeas nionde guldmedalj för sina insatser till stöd för europeisk forskning. Europeiska forskningsrådet, eller European Research Council (erc), hade sin första utlysning 2007 och hela 9 167 ansökningar skickades in. NYA TIDER FÖR UNIVERSITETEN En utveckling som innebar att vad man kan kalla gammaldags respekt för univer siteten är vid denna tid på väg att försvinna. Detta var naturligtvis en lång process, men en bit in på 2000-talets första decennium ökade kraven på att driva universiteten mer företagsliknande eller snarare enligt den målstyrning som gäller alla myndigheter och som kommit att omtalas som New Public Riksbankens Jubileumsfond belönades med Academia Europaeas nionde guldmedalj för sina ansträngningar att få till ett europeiskt forskningsråd. Management. Till detta kommer en uppsjö av diverse rankinglistor, som ett lärosäte och forskare knappast kan ställa sig utanför. Inom Riksbankens Jubileumsfond handlar det nu om avvägningar, stora, men färre projekt, det vill säga det som kommit att kallas program. Det är också en fråga om synlighet, kontra försiktighet. Rent generellt är det naturligtvis inte givet att det stora och storslagna ger mer resultat, sådana kan inte beställas, åtminstone inte med garanti. Riksbankens Jubileumsfond introducerar i mitten av 2000talet en satsning på program och den första att tilldelas program stöd är Kenneth Hyltenstam, språkforskare vid Stockholms universitet, vars forskargrupp får drygt 50 miljoner kronor för att studera avancerad andraspråksinlärning. Resultaten från detta första program presenteras vid ett seminarium i december 2014 och finns dessutom i open access på fondens webbplats. Det har också börjat ta allt mer av forskarnas tid att skriva ansökningar. Det är tid som binder upp forskaren i en roll som administratör och entreprenör, utrymmet för forskning krymper mellan ansökan och utvärdering. STIFTELSENS FRIHET OCH MÖJLIGHET I den Tage Erlander-ledda kommittén, vars förslag till riksbanks fond som riksdagen tog ställning till 1964, påpekades ”att företräde ska ges åt forskningsområden, vilkas medelsbehov icke är så väl tillgodosedda på annat sätt”. Åt detta muttrade somliga, som högerpartiets Jean Braconier, som efterlyste klarare skrivning, ”så att man blev klok på vilken forskning som ska tillgodoses”. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 67 Pro Futura Internationaliseringen, ett av de påbud som förväntas i forskningssammanhang, hade länge varit självklar för Riksbankens Jubileumsfond, även om den stärktes under 1990talet. Den märks i sådant som Pro Futura som inrättades 1999. Pro Futura är ett spetsforskningsprogram som riktar sig till nydisputerade forskare och syftar till att ge särskilt framstående unga forskare möjlighet att ägna längre tid åt fri forskning. Pro Futura är ett samarbete med SCAS, Swedish Collegium for Advanced Studies. Forskarna vars doktorsexamen måste ligga mellan tre och åtta år tillbaka i tiden nomineras av lärosätena som får nominera högst fyra forskare vardera. Det kan noteras att Pro Futura etableras i en tid då det man omtalar som ”postdoc-proletariatet” börjar växa fram. Återigen reagerar alltså Riksbankens Jubileumsfond på omgivningen och försöker att påverka sektorn och hur den akademiska karriären fungerar. I dag kan man summera följande utfall: •Mellan 1999 och 2013 har 32 Pro Futura-forskare antagits. Dessutom har ytterligare två forskare varit knutna till programmet. 68 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR • Av Pro Futura-forskarna har 12 varit samhällsvetare och 17 humanister. • De har bedrivit forskning inom bysantologi, etik, filosofi, franska, historia, idéhistoria, juridik, kognitionsvetenskap, kultur geografi, lingvistik, litteratur vetenskap, nationalekonomi, sociologi, psykologi, statsveten skap och teologi. • Hittills har 11 Pro Futura-forskare blivit professorer, antingen under sin tid i, eller efter avslutat program. • Av forskarna har 17 varit män och 15 kvinnor. • Genomsnittliga ålder på Pro Futuraforskarna är 35 år, den yngsta var, 29 år och den äldsta 40 år. Man kan alltså konstatera att det gått mycket bra för de forskare som genomgått programmet. Här finns en rad välkända forskare som Sara Danius, Ola Sigurdson och Lena Halldenius. Två tidigare Pro Futura-forskare, Gustaf Arrhenius och Christer Nordlund, sitter med i Sveriges Unga Akademi, och ett flertal fungerar som forskningsledare. Sara Danius var en av de första som utsågs till Pro Futura-forskare 1999. Det har gått mycket bra för de som genomgått programmet. De är i dag forskningsledare, invalda i akademier och fram stående forskare runt om i Sverige och världen. Möjligen kan man säga att Riksbanksfonden haft nytta av att slippa preciseringarna. Riksbankens Jubileumsfond kan nämligen beskrivas som en frizon i balansgången mellan att vara medveten om omgivande tidsanda och att bli dess offer. Att vara lyhörd för vad som är samhällsrelevant, utan att i onödan dra på sig stämpel som politiskt korrekt. Man får nog sägas ha klarat de femtio åren utan klarare skrivning från politiskt håll. I kommittéstadgans anda har man inte bara tidigt identifierat det nya, som it och kvinnoforskning, utan också forskningsområden som riskerar att försvinna, hamna i skymundan när det ombytliga vetenskapsmodet växlar. I början av 2000-talet tenderade exempelvis forskning inriktad på samtid att dominera de vetenskapliga infallsvinklarna, i allt från historia till franska. Det är givetvis inte bara en fråga om finansiering, utan om vad som blir högsta forskningsmode, som en fixering vid nuet, medan man tappar intresset för exempelvis medeltiden. Eva Österberg tog med anledning av detta ett initiativ och skrev tillsammans med en av kansliets dåvarande forsknings sekreterare Kjell Blückert, en promemoria om en satsning på äldre perioder. Det hela ledde 2005 till man inrättar offf, Områdes gruppen för forskning om förmodernitet. Områdesgruppen skilde sig delvis från tidigare proaktiva satsningar eftersom man ville återupprätta ett redan befintligt område snarare än att initiera ny forskning. Men satsning måste liksom tidigare områdesgrupper betraktas som lyckad. Ett antal nätverk och undergrupper initierades och återväxten inom det förmoderna fältet säkrades. Att studera handskrifter som denna tar tid, som inte alltid fanns när krav på genomströmning ökade. Återväxten för forskare hotades. Därför inrättade Riksbankens Jubileumsfond 2005 en områdesgrupp med fokus på det förmoderna. Riksbankens Jubileumsfond blev på gott och ont under 1990talet allt mer likt ett forskningsråd. Samtidigt hade finanserna och därmed de forskningspolitiska musklerna stärkts. Stiftelsen var på väg in i medelåldern. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 69 Mot framtiden ”Slutligen vill jag säga att riksbanksfonden kommer att få ett svårt, viktigt och fascinerande arbete. Genom sin storlek kommer den antagligen att vara avgörande för utfallet av prioriteringen av svensk forskning i framtiden. Jag vill därför anmoda dem inom riksdagen, som är skyldiga att lämna förslag till riksdagen om hela styrelsen, att de ägnar person valet omtanke. Det kommer att bli styrelsen och framförallt chefstjänstemännen som formar framtidens funktion.” Så låter det i ett av inläggen i andra kammaren i december 1964 inför beslut om ”handhavandet och utnyttjandet av Riksbankens Jubileumsfond”. Den som talar är återigen riksdagsledamoten Elisabet Sjövall som också formulerar nödvändiga meriter: ”Direktören, den vetenskaplige sekreteraren och forskningsrådens representanter skall samtliga äga ytterst gedigna kunskaper om vad forskning i dag är och vad forskning kan ge.” Förste direktören (då kallad kanslichef) blev Hans Zetterberg, sociolog som hämtades från Colombia University i New York, av styrelseordföranden, Torgny Segerstedt. Till usa hade Hans Zetterberg kommit från Uppsala och den lilla grupp av sociologi studenter som nämnde Segerstedt samlade kring sig, i en vanlig hyreslägenhet vid Övre Slottsgatan. Detta i sann pionjäranda då sociologin var färsk som disciplin, tidigare en del av praktisk filosofi. Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet grundades 1947. Att sociologi nu stod på egna ben var omstritt, vilket fick avgörande betydelse för att Hans Zetterberg lämnade Sverige för usa, efter licentiatexamen. Han ville slippa disputera i Uppsala och riskera att råka ut för vad som drabbat en annan doktorand i sociologi. Denne blev ovanligt hårt åtgången av en professor i psykologi, också det en ung vetenskap, vilken befann sig i vetenskapligt konkurrensförhållande till sociologin. Zetterbergs tid som direktör varade bara till 1966, bland annat eftersom han hade velat se andra forskningsprioriteringar, men också för att han ville återvända till usa och ett annat akademiskt klimat än det svenska. När Hans Zetterberg återkom till Sverige blev det som forskningschef och vd för sifo, Svenska institutet för opinionsundersökningar. Han kom också under en i sammanhanget kort period att bli Svenska Dagbladets chef redaktör, men lämnade tidningen efter interna motsättningar. Vid Riksbankens Jubileumsfond efterträddes Zetterberg av Paul Lindblom som var vd mellan 1966 och 1970. Han kom då från posten som rektor vid Socialhögskolan i Lund, hade disputerat i Lund med avhandlingen Common sense och ändamåls etik i g. e. Moores filosofi. Han beskrivs som en samhällsengagerad debattör och gav ut en rad böcker, bland annat Humanistiska perspektiv tillsammans med historikern Georg Landberg. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 71 2005 – Lindblom lämnade Riksbankens Jubileumsfond för att bli chef för Rikskonserter. Efter Lindblom övertog Östen Johansson direktörsstolen, han kom från Institutet för internationell ekonomi, där han varit forskningssekreterare mellan 1964 och 1970 och tidigare universitetslektor och tillförordnad professor vid Stockholms universitet. Han lämnade Riksbankens Jubileumsfond 1973 för att bli byråchef i Statens Industriverk och Stålbranschrådet och blev under 1980-talet ordförande i den arbetsgrupp som genomförde studien Industrin till Norrbotten – en studie kring effekterna av Stålverk 80. Johansson efterträds då av Nils-Eric Svensson, som kommer att leda stiftelsen fram till 1993, då övertar Dan Brändström och Unionsupplösningen uppmärksammades 2005 av Riksbankens Jubileumsfond. De svenska och norska delegaterna träffades i september 1905 i Karlstad för att diskutera fram en godtagbar unions lösning. Från vänster syns Karl Staaf (Sverige), Fredrik Wachtmeister (Sverige), sekreterare Berg, Hjalmar Hammarskjöld (Sverige), Christian Lundeberg (Sverige), byråchefen Johannes Hellner (Sverige), Christian Michelsen (Norge), Jørgen Løvland (Norge), B. Vogt (Norge), C. C. Berner (Norge) och slutligen sekreterare Andreas Urbye. 72 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR dessa bägge direktörers eftermälen för mångåriga insatser skulle nog ha gjort Elisabet Sjövall nöjd, de får sägas ha uppfyllt hennes kravspecifikation och förutsägelser från 1964 års debatt. KLANG OCH JUBELFESTER I början av sitt femte verksamhetsdecennium, 2007, får alltså Riksbankens Jubileumsfond en ny vd. Dan Brändström avgår efter 14 år och lämnar över till Göran Blomqvist som då kommer från sulf, Sveriges Universitetslärarförbund, där han varit förbundsdirektör. När Blomqvist tillträder har stiftelsen avverkat sitt 40-års jubileum, det slutgiltiga beslutet i andra kammaren togs 1964 och Riksbankens Jubileumsfonds första utdelningar gjordes 1965. Man har i höjd med 40-årsfirandet också kunnat celebrera tioårsjubileet av Kulturvetenskapliga donationen, de 1,5 miljarder kronor, från det omvandlade löntagarfondskapitalet som riksdagen beslutade om 1993. Riksbankens Jubileumsfond markerade också en rad jubileer. Störst var uppmärksamheten kring hundraårsminnet av Unionsupplösningen 2005, vilket manifesterades genom det sedan flera år påbörjade norsk-svenska Prosjekt 1905, som letts från Voksenåsen i Oslo med finansiering av Riksbankens Jubileumsfond samt ”Hundreårsmarkeringen – Norge 2005” Året efter firade man i mer blygsam skala Dag Hammarskjölds födelse hundra år tidigare. Bland annat bidrar Riksbankens Jubileumsfond till utgivnignen av diplomat Kaj Falkmans bok Föra världens talan. Under arbetet inom Prosjekt 1905 erinrade sig Evert Vedung, professor i statsvetenskap, att han som doktorand på 1960-talet i arkiv och universitetsbibliotek sett opublicerade, handskrivna anteckningar, dagböcker och protokoll. Medan motsvarande Dag Hammarskjöld uppmärksammades av Riksbankens Jubileumsfond 2006 då det var 100 år sedan han föddes. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 73 Dagens forskning Att initiera forskning om medier är en sak, att själv vara med och finansiera medier en annan, vilket visade sig då Riksbankens Jubileumsfond gick in som en av finansiärerna av tidningsprojektet Dagens Forskning. Tanken var att tidningen skulle komma ut varannan vecka. Tidningen som började ges ut 2001 var enligt bolagsordningen tänkt att fylla ett samhällsuppdrag i kunskapens tjänst, ett tidigt svar på en medieutveckling som kommit att innebära allt färre specialreportrar och att de tryckta rikstidningarna hade kommit att styras av vinstkrav snarare än av publicistiska prioriteringar. Detta gjorde det närmast uteslutet att ha en kontinuerlig och kvalificerad bevakning av sådant som vilken politik som styr forskning och högre utbildning. En hårdragen beskrivning är att medierna hoppar över det mesta som händer mellan studentbostadsbrist och Nobelprisfestligheter. Det mediala intresset koncentreras i detta klimat i stället på skolfrågorna, något som möjligen håller på eller kan komma att förskjutas då högskolesektorn håller på att gymnasifieras. Den högre utbildningen håller helt enkelt på att bli något 74 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR annat än en akademisk verksamhet och de sjunkande kunskapsnivåerna som följer på detta har redan rullat in i på högskolor och universitet. Dagens Forskning blev under sin korta utgivningstid uppskattad men också ifrågasatt. Den som ville ha trevliga, påhejade reportage om de senaste rönen (helst då gällande teknik/naturvetenskap/medicin) uppskattade inte traditionell journalistisk granskning av sektorn. Medier och tidningsfinansiering kräver också erfarenhet och kunskap som inte givet finns hos forskningsstiftelser. Satsningen på Dagens Forskning är en av de frågor där det internt i Riksbankens Jubileumsfonds styrelse rådde så stor oenighet eller åtminstone tveksamhet. Denna jämföreslevis blygsamma satsning från början av 2000-talet nämns fortfarande som en knepig, närmast olustig detalj i stiftelsens historik. När tidningen efter 18 månaders utgivning begärdes i konkurs förlo- rade Riksbankens Jubileumsfond cirka 9 miljoner kronor. Senare beslutade styrelsen att, som den enda av de finansiärer som stod bakom tidningen, att till viss del kompensera de journalister som genom konkursen förlorat betydligt mindre, men på individnivå stora pengar. Sam Clasons anteckningar gavs ut i samband med hundraårsminnet av unionsupplösningen med medel från Riksbankens Jubileumsfond. norskt material sedan länge hade givits ut dvaldes det svenska fortfarande i arkiv och gömmor. 2003 sökte Vedung upp Riksbankens Jubileumsfond och föreslog att materialet skulle offentliggöras, bland annat de så kallade Clasonska stenografiska anteckningarna. Sam Clason föddes 1867 och dog 1925. Han var högerpolitiker och blev ecklesiastikminister under Ernst Tryggers korta regeringsperiod, mellan 1923 och 1924, han var också riksarkivarie och professor i historia vid Lunds universitet. I unionsupplösningssammanhang befann han sig på centrala positioner, notarie i Unionskommissionen, riksdagsstenograf och inte minst sekreterare i särskilda utskottet vid riksdagen 1905. Utan tvivel hade Clason haft uppdrag som utlovade matnyttiga och ”hemliga” anteckningar. Evert Vedung fick positivt besked efter att ha uppvaktat Riksbankens Jubileumsfond 2003. Dan Brändström och forskningsdirektör Mats Rolén fattade tillsammans med riksdagens talman Björn von Sydow beslut om att publicera ett verk som skulle överlämnas som gåva från riksdagen till Stortinget under jubileumsåret. Titeln på verket, omfattande två digra volymer, blev Unionsupplösningens riksdagar. 1905 speglat i protokoll, anteckningar, dagböcker. Redaktörer var Evert Vedung och Margareta Brundin, biblioteksråd vid Riksdagsbiblioteket. Den sistnämnda institutionen och dess personal fick oumbärlig betydelse för att materialet kunde tolkas och publiceras. Avseende Riksbanksfondens eget jubileum firades de gångna åren bland annat med tillbakablickande konferens i riksdagen 2 december, på dagen 40 år sedan den långa debatten, där 50 ÅR AV NYFIKENHET | 75 2005 – Elisabet Sjövall uttryckte sina manande förhoppningar gällande framtida chefstjänstemän. Dan Bränsdström kom från posten som universitetsdirektör vid Umeå universitet och hade tidigare varit rektor vid Socialhögskolan i Umeå. I årsberättelsen för 2006, inför sin avgång, intervjuas Brändström av vetenskapsjournalisten Jan Olov Johansson och berättar att han tidigt och offentligt anmälde sitt intresse för att bli Riksbankens Jubileumsfonds vd. Det skedde 1988 vid ett möte med sittande vd Nils-Eric Svensson som fastslog att han hade ”världens roligaste jobb”. Brändström replikerade blixsnabbt, att han själv gärna ville ha det jobbet, när Svensson slutade. Så blev det också, även om Brändström i efterhand fick veta att det funnits tveksamhet, då hans meriter, som universitetsdirektör kunde förknippas med byråkrati snarare än forskning. Det vd:n formellt ska göra är att leda stiftelsearbetet samt göra Riksbankens Jubileumsfond känt och erkänt i Sverige och omvärlden, utveckla och förankra fonden i olika segment av samhället så att omvärlden inser att stiftelsens verksamhet berör olika samhällssektorer och har betydande samhällsrelevans. STIFTELSEN VIDGAR SINA VYER Vid sin avgång berömmer Dan Brändström sin företrädare Nils-Eric Svensson för en hjälteinsats för att bevara värdet på den ursprungliga donationen och därtill tillföra kapital. Gällande egna insatser tror Brändström sig ha bidragit till att göra Riksbankens Jubileumsfond känd internationellt. 76 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Exempel på internationell aktivitet eller det Brändström kallar ”gränsöverskridande orientering” från hans sista vd-år är en workshop i Rio de Janeiro och ett expertsymposium i Washington – Worldviews, International Relations and Globalisation – i samarbete med utrikesdepartementet. I samarbete med Göteborgs universitet och scas i Uppsala Bernhard Karlgren (1889–1978) bidrog på sin tid till arrangeras ett Bernhard internationalisering av svensk forskning. I dag bär ett gästforskarprogram vid SCAS, Uppsala, hans namn. Karlgren-symposium med anledning av Ostindiefararen Götheborgs ankomst till Kanton/Guangzhou. Bernhard Karlgren, i vars namn symposiet hölls, levde mellan 1889 och 1978, han var sinolog och kom som nybliven lingvist till Kina 1910 där han tog sig an att återskapa det fornkinesiska talspråkets formel för uttal. När Karlgren återvände till Sverige grundade han institutionen för orientaliska språk vid Stockholms universitet och blev senare chef för Östasiatiska museet i Stockholm. Hans namn lever alltså vidare i det tidiga 2000-talets internationaliserade forskningssamarbeten. Vid scas finns ett gästforskarprogram för internationella kinaexperter och för att m öjliggöra utbyten mellan Sverige och Kina. Samarbeten med Kina och andra asiatiska länder har fortsatt att intressera Ostindiefararen Götheborg ankommer 2007 till Kanton/Guangzhou. Resan var en del av firandet av Bernhard Karlgrens minne, som Riksbankens Jubileumsfond var inblandat i. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 77 2005 – Riksbankens Jubileumsfond. Under flera år arrangerades Stockholm China Forum med stöd av bland andra Riksbankens Jubileumsfond. Tanken var att föra samman ledande aktörer från Europa och usa med tänkare från Kina för att bidra till en fördjupad dialog. MEDARBETARE MED AMBITION ATT FÖRÄNDRA Återvänder vi till det andra som stiftelsens vd förväntas ägna sig åt; att åta sig olika samhällsuppdrag, är det otvivelaktigt något Dan Brändström får sägas ha uppfyllt med råge, internationellt och nationellt. Som tidigare beskrivits kallades han av regeringen och utbildningsminister Thomas Östros att utarbeta förslag till ny organisation för forskningsråd och statliga forskningsfinansiärer. Dan Brändström anlitades också av alliansregeringen och 2007 överlämnade han Resurser för kvalitet (sou 2007:81) till högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. Utredningen, som i sektorn kallas rut ii, presenterade en ny modell för resurs tilldelning till universitet och högskolor, avseende både utbildning och forskning. ru t ii blev en i raden av sektorsanknutna utredningar under alliansregeringens första period. 2008 presenterades Självständiga lärosäten, ofta kallad autonomiutredningen. Utredare den här gången var Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap vid Daniel Tarschys efterträdde Eva Österberg som styrelseordförande. Han hade då varit aktiv inte bara som forskare utan också som politiker, vilket på många sätt bidrog till stiftelsen arbete. 78 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Stockholms universitet och Eva Österbergs efterträdare som Riksbankens Jubileumsfonds styrelseordförande. Tarschys har också varit riksdagsledamot för Folkpartiet och statssekreterare hos Ola Ullsten mellan 1978 och 1979 samt 1994 generalsekreterare i Europarådet. Tarschys har som forskare fördjupat sig i politik och folkvalda församlingar. Det han föreslog i den så kallade autonomiutredningen var att lärosätena skulle upphöra att vara statliga myndigheter, men samtidigt vara kvar in den offentliga sfären, alltså en avreglering, men inte någon privatisering. Det den tarschyska utredningen har gemensamt med Brändströms ru t ii är att bägge var betänkanden som b emöttes med stort intresse och respekt i de sammanhang som berörs av och intresserar sig för forskning och högre utbildning, men att frågorna, när de gick vidare till regeringspropositioner och riksdagsbeslut, såg annorlunda ut än utredarnas förslag. Den politiska viljan och framför allt tron på att det är möjligt att organisera sig fram till, exempelvis, mer effektiv forskningsfinansiering avtog inte med den förutnämnda stora ombildning som resulterade i bland annat Vetenskapsrådet. 2007 tillsatte Lars Leijonborg ytterligare en utredning. Den här gången var det Madelene Sandström, då generaldirektör för foi, Totalförsvarets forskningsinstitut, som skulle ta fram ett förslag för att säkerställa att forskningsfinansieringen var ändamålsenlig, det vill säga nådde regeringens forskningspolitiska ambitioner om en svensk forskning i världsklass, som man talade om vid tiden. Det resulterade i det radikala förslaget att lägga ner Vetenskapsrådet, Formas, fas (Forte) och Vinnova för att ersätta dem med en enda myndighet som också skulle överta den finansiering som sker i Rymdstyrelsens, Polarforskningssekretariatets och Sida/Sarecs regi. Myndigheten skulle, enligt Sandströms modell, rymma fyra ämnesorienterade råd: natur, teknik och innovation, medicin och hälsa, klimat, miljö och areella näringar samt samhälle och kultur. Det var ett förslag som knappast möttes av applåder i sektorn. Det var dessutom alldeles för långtgående för den utredningsbeställande ministern. I en kommentar i Dagens Nyheter sade Lars Leijonborg bland annat att avsikten inte hade varit någon omgörning från grunden samt att hans uppfattning varit att den nuvarande organisationen redan fungerade hyggligt. FRISTÅENDE AKTÖR I STORMIGT HAV Riksbankens Jubileumsfond stod som fristående aktör inom forskningsfinansiering självfallet utanför den sortens politiska organisationspåbud, däremot deltar stiftelsen lika självklart som gärna i debatten om forskning och om dess finansiering, med särskilt fokus på humanioras och samhällsvetenskapernas ställning. Ett exempel på det är den artikel som Dan Brändström skrev i Vetenskapsrådets tidskrift Tvärsnitt 2006: Vi vet inte alltid i förväg när vår kunskap behövs, ej heller vilken sorts kunskap som kommer att behövas. Därför behöver vi en kunskapsbank, en reservoar att ösa ur i kritiska lägen, men också som bidrag till den fortgående uppbyggnaden av både materiell och immateriell 50 ÅR AV NYFIKENHET | 79 2005 – livskvalitet. Perspektiven behöver djupna mot det som vi vågar kalla vishet. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning kan ge förståelse för och lösningsförslag till akuta frågor i tiden. Hur hade krisen i Irak bättre kunnat hanteras om kulturfrågorna hade varit mer integrerade i den strategiska analysen? Göran Blomqvist, som tar över från och med 2007, fortsätter att påminna om vikten av verksamhetsområdet som tenderar att hamna i politisk prioriteringsskugga. Humaniora och samhällsvetenskap kan och bör – om man ska lyckas – medverka till lösningen av de stora, samhälleliga utmaningarna! När regeringen 2012, nu med Jan Björklund som utbildningsminister med ansvar för forskningsfrågorna, lagt sin forskningsproposition kommenterar Blomqvist detta i Riksbankens Jubileumsfonds årsberättelse: Regeringens forskningsproposition innehöll flera bra förslag. För humaniora och samhällsvetenskap blev den dock en besvikelse. Svensk forskningspolitik måste framöver inriktas på att tillvarata och åskådliggöra potentialen i humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Men konkurrensen om medel hos Riksbankens Jubileumsfond är tuffare än hos flertalet andra finansiärer. Detta beror på att forskare inom stiftelsens verksamhetsområde – humanister och samhällsvetare – har betydligt färre möjligheter än kollegerna inom andra vetenskapsområden att få goda idéer finansierade, skriver Blomqvist. 80 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR FORSKARNAS FINANSIÄR Riksbankens Jubileumsfond finansierar dock enbart ansökningar som håller högsta kvalitet – ambitionen är att attrahera de främsta forskarna och finansiera de bästa idéerna. Därför ska ett anslag från Riksbankens Jubileumsfond vara generöst, täcka nödvändiga kostnader och befria forskarna från jakten på ytterligare pengar. Detta kan sägas vara ett uttryck för ett av de huvudspår som Blomqvist drivit i verksamhet och offentlig debatt. Riksbankens Jubileumsfond ska vara forskarnas finansiär, inte universitetens och högskolornas. De medel som delas ut ska tilldelas forskningen, inte det administrativa. Blomqvist har varit framgångsrik och aktiv i frågan om att det som benämns overhead-kostnader, oh-påslag, omkostnadspålägg eller indirekta kostnader- och lokalkostnader, inte till vilket pris som helst ska bekostas av de externa finansiärerna. Länge har externa forskningsfinansiärer förväntats bidra till sådant som den aktuella instutitionens personalkostnader, datatjänster och universitetsbibliotek, och det menar Blomqvist är fel. Tillsammans med andra finansiärer, k k-stiftelsen, Mistra, Stiftelsen för Strategisk Forskning, stint, Vårdalstiftelsen, Östersjöstiftelsen och Ragnar Söderbergs stiftelse, har Riksbankens Jubileumsfond under Blomqvists ledning arbetat för ett samordnat agerande för att slippa de procentuella, ospecificerade indirekta kostnader som kommit att fungera som kompensation för bristande statlig basfinansiering. Numera ersätter Riksbankens Jubileumsfond anslagsförval taren med krontalsbidrag till lokaler och administrativa kostnader. Riksbankens Jubileumsfond har avstått från att ifrågasätta detaljerna i lärosätenas kostnadskalkyler. Däremot förbehåller sig fonden rätten att avgöra till vilka ändamål anslag kan beviljas. Det ska enligt Blomqvist handla om projektnära kostnader. Och så fortsätter Blomqvist med en elegant näsknäpp till lärosätena: Uppdraget till RJ:s vetenskapligt sakkunniga beredningsgrupper är alltid att rangordna ansökningarna efter deras kvalitet, inte efter den ambitionsnivå ifråga om administration och liknande som lärosätet och dess delar har beslutat att ha. LUNDAPROFIL SOM VD Att vara vd för Riksbankens Jubileumsfond innebär ofrånkomligt en betydelsefull position i den forskningspolitiska offentligheten. En offentlighet där Riksbankens Jubileumsfond är och ska vara en fri aktör, samtidigt som man måste förhålla sig till och samverka med omgivande strukturer, som politiken och universiteten. Blomqvist har envist talat om vikten av att motverka att Riksbankens Jubileumsfond blir alltför likt forskningsråden, det vill säga statliga myndigheter. Till skillnad från Dan Brändström hade Göran Blomqvist överhuvudtaget inte tänkt att han skulle bli Riksbankens Jubileumsfonds vd. I en intervju 2007, i Universitetsläraren, Göran Blomqvist har som vd verkat för att Riksbankens Jubileumsfond ska vara forskarnas finansiär och för att stiftelsen behåller sin fria ställning. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 81 Klyftor och klass Frågan om klassresor och social mobilitet har givetvis också blivit föremål för högst vetenskapligt intresse. Förutom klass har tillkommit identiteter som kön och etnicitet samt även aspekten att klassresan också kan gå baklänges, nedåt. 2004 beviljade Riksbankens Jubileumsfond Susanne Alm, sociolog vid Institutet för Framtidstudier 1,5 miljoner kronor för Andra klassens resa? Nedåtrörlig social mobilitet i ett longitudinellt perspektiv, vilket inte har blivit lika utforskat som det omvända, rörligheten uppåt i klasshierarkin. Peter Hedström är en av dem som tilldelats programstöd av Riksbankens Jubileumsfond. 82 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Socioekonomisk rörlighet och roller belyses också i ett omfattande forskningsprogram, Segregation: Mikromekanismer och makro dynamik, under ledning av professorn i sociologi Peter Hedström, vid Institutet för Framtidsstudier. 2013 fick detta finansiering med 35 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond för forskning som bland annat analyserar ”den etniska och könsmässiga segregeringen av svenska arbetsplatser och grannskap”, en forskning som ska pågå till 2018. sulf:s tidning, berättar Blomqvist hur han med intresse hade läst utannonseringen av tjänsten och då varit säker på att jobbet skulle gå till någon professor eller dekan. Själv var han förbundsdirektör på sulf, disputerad historiker, avhandlingsämnet var statens inflytande på universiteten och den akademiska friheten under p erioden 1820–1920. Karriären, före sulf och Riksbankens Jubileumsfond, blev inte primärt forskarens, utan inom Lunds universitetsförvaltning, som amanuens, assistent och kanslichef inom ht-området, alltså humaniora och teologi. Utnämningen av Blomqvist gav avtryck i medierna, i Sydsvenskan blir det en stor intervju om Lundaprofilen som blir ny vd för Riksbankens Jubileumsfond. Under åren på sulf hade Blomqvist vidare kunnat iaktta hur effekterna av 1990-talets sanering av statsfinanserna slagit igenom i universitetsvärlden, samtidigt som den expanderande forskarutbildningen. I intervjun i Universitetsläraren konstaterade han också att den högstämda retoriken om forskningens betydelse harmoniserade med den svaga pris- och löneutvecklingen samt att det finns en annan skevhet i relationen politik och forskning. Samtidigt som politiker (och för all del andra) talar om forskningen som motor i samhällsutvecklingen så märks en misstro, forskare måste hela tiden bevisa sin nytta. Det är som politiker som å ena sidan sätter så mycket hopp till forskningen, å andra sidan inte riktigt litar på forskarvärldens prioriteringar. I och med Blomqvist fick också Riksbankens Jubileumsfond ännu en vd som kan beskrivas som klassresenär. Precis som Dan Brändström och Nils-Eric Svensson har Blomqvist en icke-akademisk bakgrund, där ingen i familjen tidigare hade läst vidare. Klassresenärsbegreppet är i 2000-talets första decennium inte lika frekvent i det offentliga samtalet, den sociala rörligheten kanske inte heller längre lika vanlig som fenomen. Själva begreppet kan naturligtvis också problematiseras, som både folkhems nostalgiskt och betydelsemässigt underligt då ordet signalerar någon som fortfarande och alltid befinner sig på resa. Men om man trots detta gör en ovetenskaplig iakttagelse, så har det under de senaste decennierna återfunnits inte så få av dem som kunnat räknas till klassresenärer på inflytelserika poster inom forskning och högre utbildning. LEDARE I FORSKARVÄRLDEN Vad gällar poster och karriär i forskarvärldens infrastrukturer kan man notera att det som meriterar numera är en bakgrund i områdena naturvetenskap, teknik och medicin. Det kan gälla vem som blir generaldirektör för den finansiellt mäktiga myndigheten Vetenskapsrådet och det gäller inte minst för vilka som blir lärosä- Anders Götherströms forskningsgrupp fick 2013 medel för att undersöka befolkningsutvecklingen i Sverige. Gruppen kommer att undersöka genetiska data från 400 förhistoriska individer från mesolitikum till yngsta järnålder och äldsta medeltid. Resultaten ska sammanfattas i en atlas över Sveriges demografiska förhistoria. Detta är en av många interdisciplinära satsningar som Riksbankens Jubileumsfond gjort. Graven på bilden från utgrävningen Ajvide på Gotland. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 83 2005 – tenas (framför allt de stora) rektorer. När professorn i filmvetenskap Astrid Söderbergh Widding 2013 utsågs till rektor för Stockholms universitet var det därför en forskningsområdesmässig avvikelse. I sin rektorsblogg (bloggarna liksom twitter har för övrigt blivit självklara, om inte alltid så välskötta inslag i lärosätenas så kallade kommunikationsstrategier) från sitt första år som rektor kan Söderbergh Widding stolt framhålla de offentliggjorda besluten om årets ansökningar från Riksbankens Jubileumsfond – ”en av de viktigaste externa finansiärerna inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området”. 2013 beviljades Stockholm elva forskningsprojekt, ett infrastrukturbidrag och sex stöd till forskningsinitiering, spridda över ett tiotal ämnen och institutioner. Dessutom gick ett av de stora programstöden på drygt 31 miljoner kronor till Stockholms universitet. Det var Anders Götherström vid Arkeologiska forskningslaboratoriet som fick som fick 31,4 miljoner kronor för programmet Atlas över förhistoriska människors genom i Sverige. Rektorn var nöjd och citerar Göran Blomqvists gratulerande meddelande till Stockholms universitet: Fantastiskt spännande och djärv ansökan! Quality of Government, QoG, ytterligare ett av de många institut som byggts upp med hjälp av medel från Riksbankens Jubileumsfond. Liksom QoG visar många av instituten att svensk forskning kan vara världsledande. Längst till höger på bilden syns Sören Holmberg och Bo Rothstein, som 2012 arran gerade denna konferens om korruptionsforskning. 84 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR STORA PROJEKT FÖR HUMANIORA Götherströms projekt var ett av tre stora program som 2013 beviljades för att under en längre tid tränga in på djupet i ett ämne och en fråga. År 2014 ansågs tre ansökningar motsvara Riksbankens Jubileumsfonds krav på program. För det första Statsbyggnad och den globala ordningens ursprung under och efter det långa 1800-talet lett av professor Jan Teorell, statsvetenskapliga institu- tionen, Lunds universitet, som syftar till att förklara varför den så kallade territoriella staten dominerat och vad det får för konsekvenser för dagens statsbyggnad och det internationella systemet. För det andra lyckades Maria Larsson, professor i psykologi, vid Stockholms universitet, få medel till sin forskargrupp, som ska studera vårt doftsinne. Forskarna ska bland annat undersöka sambandet mellan dofter och språk, doftsensationer i drömmar samt associationen mellan förlust av luktsinnet och demenssjukdom. Samt slutligen filosofen Nils-Eric Sahlin, som i programmet Vetenskap och beprövad erfarenhet bland annat ska se hur dessa begrepp på bästa sätt kan användas för att förbättra beslutsfattandet. Det är goda representanter för den bredd som humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning erbjuder. Ett annat tidigare program som Riksbankens Jubileumsfond har gett stöd är Quality of Government (qog), ett statsvetenskapligt center vid Göteborgs universitet, som i dag tillhör de främsta i världen. Det grundades 2004 av professorerna i statsvetenskap, Sören Holmberg och Bo Rothstein. 2006 fick qog ett anslag på 36 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond och precis som med som-institutet på 1980-talet och Institutet för internationell ekonomi under 1970talet blir, om man frågar forskarna, dessa pengar och stödet oumbärligt för uppbyggnaden av forskningsinstituten. qog får 2012 i uppdrag att, med Bo Rothstein som högste chef, leda något så storslaget som a nticorr p, eu:s dittills största projekt inom samhällsvetenskaplig forskning, med avsikt att undersöka korruption och korruptionsbekämpning, med en total budget på tio miljoner euro. Fondens årsböcker har sedan 2008 bidragit till att sprida kunskap om den forskning som Riksbankens Jubileumsfond stödjer. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 85 2005 – Samma år, 2012, avslutas det internationella humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsprogrammet Nordiska Rum (Nordic Spaces) som initierades av Riksbankens Jubileumsfond med stöd av ytterligare finansiärer från Norden och länderna runt Östersjön. Man kan då summera ett framgångsrikt program, som alstrat 438 publikationer och så kallade papers, varav 60 v etenskapliga tidskriftsartiklar och därmed ny, kvalificerad kunskap om Norden och det nordiska. Resultaten av Nordiska rum ges också ut i bokform, förutom Riksbankens Jubileumsfonds egen årsbok 2011, ges en serie i fem delar ut på det brittiska förlaget Ashgate. SAMspråk under politikerveckan i Almedalen anordnas sedan 2007. I samarbete med en rad andra finansiärer arrangerar Riksbankens Jubielumsfond samtal mellan forskare och politiker. Syftet är att få de olika grupperna att mötas och samtala. Utan kunskap om den forskning som bedrivs och dess resultat kommer politiken otvetydligt att bli sämre. På bilden samtalar Sveriges Radios vd Mats Svegfors, tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta och Olof Ehrenkrona (M), rådgivare till Carl Bildt med forskaren Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet om medialiseringen i dagens samhälle under ledning av John Chrispinsson. 86 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR FÖRSIKTIG FÖRVALTARE MED SIKTET INSTÄLLT PÅ KOMMUNIKATION När Göran Blomqvist intervjuades som nytillträdd vd 2007 beskrev han Riksbankens Jubileumsfond som en framgångsrik, men samtidigt försiktig kapitalförvaltare, som också ska vara en initiativrik och pådrivande understödjare. En skillnad mellan Riksbankens Jubileumsfond och andra finansiärer är tillgängligheten. Blomqvist berättar att man internt talat om sin verksamhet som en stor, öppen postlåda. Till denna låda ska man inte bara kunna skicka in ansökningar och få (eller inte få) pengar, utan också höra av sig och få konkreta råd eller ge tips på vad som bör göras. Den försiktiga förvaltningen ska ske med evighetsperspektiv, det har aldrig varit tal om att tömma kassa kistorna för att kunna göra storslagna engångssatsningar. Konservativ förvaltning och evighetsperspektiv står dock inte i motsättning till att också Riksbankens Jubileumsfonds administration påverkas av det nya, tidstypiska. Under 2000talets första decennium fortsätter man att utveckla kommunikationsstrategier. Skrifterna och årsredogörelserna växer i antal, omfång och inte minst layoutmässig professionalitet. Från mitten av 2000-talet lanseras exempelvis en ny serie årsböcker med ett övergripande tema som har sin utgångspunkt i den forskning som Riksbankens Jubileumsfond stödjer. Temat 2013/2014 var läsning och boken med samma namn diskuterades vid ett flertal seminarier under Bok & Biblioteksmässan i Göteborg, numera en självklar arena för forskningskommunikation och därmed för forskningsfinansiärer, som Riksbankens Jubileumsfond. Lika självfallet medverkar man vid politikerveckan i Almedalen. I årsberättelsen för 2012 heter det att Riksbankens Jubileusmfond fortsätter att bygga ut och förbättra kommunikationen med den intresserade allmänheten, journalister och forskare. Under 2012 anställs ytterligare en kommunikatör. Innehållet på webbplatsen ökas också med artiklar, nyhetsbevakning, blogg, debattforum, faceboksida och separat pressrum. Det offentliga samtalets ytor och det sammantagna medieutrymmet – som måste fyllas – har blivit nära nog oöverblickbart och även om inte Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet alstrar de största rubrikerna eller twitterflödena, så nog har synligheten ökat sedan vd Nils-Eric Svensson beklagade sig över bristande uppmärksamhet. Riksbankens Jubileumsfonds webbplats har för forskare och andra etablerats som arena för externa och interna debattinlägg. Det var, exempelvis, på rj.se som den humanistiska tankesmedjan HumTank aviserade sin tillkomst hösten 2013. DIGITALISERING OCH MEDIALISERING Den digitala synligheten och strategier för att sträva efter en sådan må vara tämligen förknippad med 2000-talet, men området medier, nya och gamla, är ett sedan länge etablerat forskningsområde för Riksbankens Jubileumsfond. Redan 1977 arrangerade områdesgruppen Människan och kommunikationsteknologin ett symposium och senare en publikation med rubriken Lyssna, titta och läsa. Björn Fjæstad, docent i företagsekonomi och ekonomisk psykologi och mellan 1979 och 2009 chefredaktör för tidskriften Forskning & Framsteg, ingick i nämnda områdesgrupp och beskrev inför symposiet 1977 det då rådande läget: Tekniska landvinningar har på kort tid slagit igenom och gripit in i de enskilda medborgarnas livsföring. Ljudradion har på 50 år och televisionen på 25 år byggts ut från ingenting; den tryckta pressen har differentierats och nått masspridning; fotokopiering finns på snart sagt alla arbetsplatser; ljudanläggningar för hemmabruk är liksom telefonen var mans egendom. Dessutom finns utvecklade tekniska lösningar som ännu inte hunnit tas i omfattande bruk: knappsatstelefoner med extratjänster, bildtelefoner, kabel-tv, text-tv, videogram, radiotidningar, satellit-tv, hushålls access till datorer med mera. Samma år samlades områdesgruppen till ännu en diskussion om telekommunikationernas samhällsroll, ett enligt Riksbankens Jubileumsfond ”mycket försummat fält”. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 87 2005 – Följande år, 1978, gav man ut en antologi med titeln Hot eller löfte?, där sju författare skriver om kommunikationsteknologi. I förordet påminde Björn Fjæstad om att det bara var sex år till 1984, det årtal som symboliserar det totala maktmissbruket av kommunikationsteknologin. Bland dem som medverkar i boken finns författaren och debattören Sven Fagerberg som problematiserar medier och teknologi: Kvaliteten på det som förmedlas genom massmedierna är i regel mycket låg. Vi känner väl till att luft, vatten och jord förorenas av modern produktionsteknologi, men den mängd mentalt skräp som vräks över människorna är i sin art minst lika stor och förödande. De guldkorn som finns i informationsströmmen är inbakade i en mängd avfall och tomgångsprodukter. Kommunikationsteknologin har gett upphov till industrier som exploaterar den enskilda människan i vinstsyfte; exempelvis kvällspress, veckopress, reklamradio, reklam-tv. När Fagerberg skriver detta finns visserligen inte reklam i svenska etermedier, det ska dröja till 1987 och tv3:s intåg på tv-arenan, som kringgår det rådande förbudet genom att sända från London. Teknologin beskriver Fagerberg också som otillräcklig, eftersom det i särklass viktigaste var att arbeta med mottagarnas förmåga att uppfatta, att utveckla sitt omdöme om vilken information de ville ha. Fagerberg misstror denna förmåga och refererar till författaren Gore Vidal med en lägesrapport som skulle kunna vara hämtad från betydligt senare tiders debatter: Varje ny generation har en allt sämre förmåga att uppfatta en litterär text. Och försämringen fortgår oavbrutet, också i Sverige, där svensklärarna ofta intygar att förmågan att läsa innantill avtar och att kvalitetsbegreppen suddas ut. Kommunikationsteknologin exploaterar den enskilda människan skrev Sven Fagerberg i skrift från fonden redan 1978. Sedan dess har IKT (informations- och kommunkationsteknologin) som det i dag gärna pratas om, brett ut sig ännu mer. Fagerberg oroade sig på sin tid för de ungas förmåga att uppfatta litterär text. I ett av stiftelsens projekt från 2005 visar Monica Rosén att dagens ökade datoranvändning har påverkat läsandet, samtidigt vet vi också från andra studier att datoranvändandet också utvecklat nya kompetenser hos oss. 88 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Som brukligt släpper sällan Riksbankens Jubileumsfond taget om en gång prioriterade områden. Medier och medialisering, liksom läsning och lärande tillhör det som återkommer i Riksbankens Jubileumsfonds prioriteringar. 1999 beviljas 2,7 miljoner kronor till Välfärdsstat, media och modernisering – ett forskningsprojekt om utbildningsprogrammens historia, som bland annat ska analysera samhällsförändringens kulturella och medierade uttryck och leds av Bengt Sandin, professor vid Tema Barn, Linköpings universitet. När projektet avslutas 2012 har det bland annat resulterat i sjutton böcker som beskriver hur utbildningsprogrammen i public service satt sin prägel på det svenska välfärdssamhället. 2011 tar fonden dessutom upp temat i ett tvådagarssymposium kallat Medialisering i kultur, politik, vardagsliv och forskning. I förordet till den skrift som i sedvanlig tradition ges ut efter symposiet skriver Göran Blomqvist bland annat om hur det mest slående är att mediernas inflytande verkar öka på alla livs- och samhällsområden. Politikens medialisering och medielogik har ju redan uppmärksammats i flera vetenskapliga studier, och intresset för till exempel vetenskapens medierelationer tilltar. Men, och detta framhölls i flera av inläggen, det nya är att medierna alltmer griper in i villkoren för – vanliga – människors vardagsliv. Medborgare och medmänniskor blir medskapare i utvecklingen genom att bidra till de mer eller mindre sociala medier som är en del av vår tillvaro! Företeelsen medialisering förenar således olika vetenskapsområden. Den engagerar inte enbart forskare utan lika mycket allmänheten och dess valda företrädare, liksom aktörer inom medier Saknar högupplöst bild. Medialiseringen diskuterades också på ett seminarium på bokmässan i Göteborg som stiftelsen var med och arrangerade. Journalisterna Nina Lekander och Annina Rabe diskuterade med Pelle Snickars och Rasmus Fleischer, som båda sitter med i den områdesgrupp som hanterar vardagslivets medialisering. Rasmus Fleischer hade då just gett ut sina böcker Boken och Biblioteket. och kultur. Det handlar om ett samhällsfenomen som påverkar grundvalarna för våra liv. Och följdriktigt resulterar symposiet i att Riksbankens Jubileumsfond 2012 inrättar områdesgruppen Vardagslivets och kulturlivets medialisering, som bland annat ska bidra till att vidareutveckla forskningen kring medialisering från en kulturvetenskaplig synvinkel. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 89 2005 – TILLBAKA TILL FRAMTIDEN En annan områdesgrupp som både speglar samhällsomvandlingar och bekräftar Riksbankens Jubielumsfonds vana att återkomma med nya genomlysningar av tidigare aktualiserade frågor är den som inrättas 2009 med huvudtemat Hur sätts mål i offentlig verksamhet? Hur mäts resultaten? Varför detta är angeläget formuleras bland annat enligt följande: Ett växande intresse för mål och resultat löper som ett brett stråk genom det senaste århundradets strävanden efter ökad rationalitet och rationalism i ekonomi och samhällsliv. De senaste decenniernas reformtendenser sammanfattas ibland under rubriken ”new public management”. Hit hör renodling av olika verksamheter, kontraktsstyrning och andra impulser från näringslivet, decentralisering och ökad självständighet för verkställande organ, ett växande intresse för effektivitet och en större tonvikt på utvärderingar. Patienten har fått ett pris i den nya värld där New Public Management styr det offentliga. Mer exakt vad det är som hänt och inte minst varför har diskuterats i en av stiftelsens områdesgrupper med förkortningen MoR, Mål och resultat i offentlig verksamhet. 90 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR Riksdag och regering har ställt sig bakom den nya orienteringen, men efter hand har man också kunna notera en viss eftertänksamhet. Från vänster uppfattas en del inslag i mål- och resultatstyrningen som utslag av nyliberalism, från höger som återfall i planhushållning. En vanlig farhåga är att den alltmer markerade inriktningen på kvantitativa resultat ska tränga undan mer kvalitativa och svårmätbara ambitioner från offentlig verksamhet. Inte minst i den akademiska världen är dessa frågor heta. Vad är bra vetenskap, vad är bra högre utbildning? I december 1971, alltså ganska exakt sju år efter riksdagsbeslutet om Riksbankens Jubileumsfond och knappt sex år efter att de första anslagen delats ut, arrangerades (som tidigare berättats i denna skrift) ett symposium om samhällsmål och forsknings prioriteringar. Då har ett nytt inslag tillkommit i forskarvärldens prioriteringsdiskussioner, nämligen så kallad programbudgetering, som historikern Birgitta Odén (Lunds universitet) tar sig an under symposiet. Programbudgeteringen som är hämtad från usa, introducerades i Sverige i en offentlig utredning (sou 1967:11,12, 12), och prövades första gången i försvaret. I ett pilotprojekt vid Chalmers tekniska högskola inrangerades för första gången forskningen i programbudgetsystemet. Odén ställer frågor om tidpunkten kommit då forskarna förväntas lägga huvudvikten på evaluering av forskningsresultat eller mätning av output och hon undrar om effektivitet, flexibilitet och systemteoretisk helhetssyn kommer att vara nyckelorden för en framgångsrik administration. Det är närmast omöjligt att inte, med samtidsglasögonen på, läsa det som en blinkning till framtida diskussioner om New Public Management och snårskogen av utvärderingar och rankningslistor. Särskilt inbjuden talare till symposiet 1971 var socialdemokratiska statsrådet Sven Moberg, biträdande utbildningsminister med ansvar för forskningsfrågorna mellan 1967 och 1973. Han talade bland annat om hur: ... en rad yngre forskare och även lekmän, bl. a. motionärer i riksdagen, kräver nu alltmer bestämt en större medvetenhet och en klarare inriktning i fråga om den styrning som regering och riksdag ansvarar för. Samtidigt som det på andra håll krävs att statsmakterna skall ge universitet och högskolor ännu större självständighet, dvs ännu mer minska regeringens och riksdagens möjligheter att styra grundforskningens inriktning. Opinionsläget i fråga om regeringens och riksdagens roll i fråga om grundforskningens inriktning är utan tvekan mycket oklart. Moberg ger också en ekonomisk lägesrapport, med utgångspunkt från forskningsråden: Från att till en början ha fått några miljoner i årliga anslag disponerar forskningsråden i dag inom utbildningsdepartementets område cirka 120 miljoner kronor. Läggs därtill de årliga anslagen till övriga forskningsråd och till riksbanksfonden stiger statens årliga insatser till forskningen via rådsorganisationen till inemot 200 miljoner kr. per år. Då ligger i den summan dock betydande medel till tillämpad forskning. Den som långt i efterhand tar del av diskussionen påminns ännu en gång om den relativa tidlösheten när ämnet är pengar och prio riteringar. Riksbankens Jubileumsfonds dåvarande och förste styrelseordförande Torgny Segerstedt, han som var involverad när stiftelsen byggde upp sin verksamhet, talar om ”kravet på prioritering” (den kursiveringen är Segerstedts egen): Vi är medvetna om att endast fortsatt vetenskaplig verksamhet kan lösa en rad av samhällets problem; samtidigt är det uppenbart att samhällets resurser för den formen av aktivitet är begränsade eller måste avvägas i relation till andra samhällsbehov. Kanske kan vi säga att även det förhållandet har blivit helt klart för oss under 60-talets sista år. Det beror i sin tur igen på att forskning, både vad angår personal, instrument och investeringar har blivit allt kostsammare. Det inbjuder till, kanske nödvändiggör, prioritering och planering. Planering och prioritering löser emellertid inte utan vidare svårigheterna, ty kvar står frågan: I vilken grad är det möjligt att genom prioritering planera och dirigera forskning? 50 ÅR AV NYFIKENHET | 91 2005 – Riksbankens Jubileumsfond har under femtio år haft frihet att efter bästa förmåga forma framtiden, åtminstone inom den sfär där fonden har verkat. Stiftelsen har berikat det svenska forskningslandskapet. I efterhand är det lätt att se frukterna av de första årtiondenas arbete. Men också under 1990-talet och det senaste årtiondet har stiftelsen stött nya initiativ och därmed flyttat de gamla gränserna. Under det senaste årtiondet har Riksbankens Jubileumsfond exempelvis på flera sätt engagerat sig i försöken att introducera forskningens resultat och forskarnas kompetenser i nya sammanhang. Satsningarna tillsammans med andra finansiärer inom arkiv, bibliotek och museer – den så kallade abm-sektorn – är ett 92 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR exempel. I dag har ett antal forskare fått fasta tjänster vid arkiven och biblioteken, och de söker ofta framgångsrikt anslag. Ytterligare ett steg tas med Flexit-programmet, som bygger broar mellan humaniora och samhällsvetenskap och det omgivande samhället. Det är, som Göran Blomqvist uttryckt det, en risksatsning. Men Riksbankens Jubileumsfond vill finansiera forskning vid företag och organisationer så att fler utanför universitetsvärlden får se och utnyttja kompetensen hos disputerade humanister och samhällsvetare. I några av de satsningar på det förmoderna som har nämnts knyts minnesinstitutioner och forskning samman. Materialitet är en av många trender som påverkar detta, och till exempel Nordiska museets samlingar undersöks just därför av en grupp ledd av professor Karin Sennefelt. Möjligen kommer resultaten att helt rubba vår förståelse av ståndssamhället som statiskt, och detta inte minst till följd av analyser av de föremål som museerna bevarar. Samarbeten med framstående finansiärer är lärorika och stimulerande. Fonden har genomfört stora satsningar tillsammans med internationella stiftelser som Volkswagen Stiftung, Compagnia di San Paolo och Wellcome Trust. Det är satsningar som riktar uppmärksamheten mot vår tids stora, globala utmaningar. Medlen riktas inte bara till svenska eller ens europeiska vetenskapare utan forskare från hela världen är inbjudna. Vyerna har helt enkelt vidgats när Riksbankens Jubileumsfond har gått in i 2000-talet. I dag ställer fonden sig frågan hur man kan fortsätta att vara proaktiv. Riksbankens Jubileumsfond har haft och vill ha en annorlunda roll än de statliga forskningsråden, en friare roll, också under de kommande femtio åren. Förhoppningsvis kommer stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond också då att kunna forma framtiden, inte bara följa med tiden. 50 ÅR AV NYFIKENHET | 93 BILDFÖRTECKNING: 30 t.h. Erik G Svensson 31 Lasse Modin/TT n. Erik G Svensson 32 t.v. Björn Larsson Ask/SvD/TT 61 Lennart Isaksson/TT 4 Stig A Nilsson/TT 6Uppsala-Bild/Upplandsmuseet 7 Stig A Nilsson/TT 8 Svenska Dagbladet/TT 9 ö.t.v. Sovereign/ISM/Science Photo Library/IBL 60 ö. Lennart Isaksson /TT 62 Åke E:son Lindman 34 Drago Prvulovic/MalmöBild/TT 63 Bertil Ericson/TT 65 ö. Jocke Berglund/TT t.h. Erik G Svensson 35 Bengt O Nordin/SVT Bild/TT ö.t.h. Thomas McCauley, Lucas Taylor/CERN/Science Photo Library/IBL 36 Lennart Isaksson/TT n. TT 38 Bertil Ericson/TT n.t.v. Stefan Lindblom/ Helsingborgbild/TT 10 Göran Olofsson/Göteborgs universitet 39 ö.t.v. Noblestiftelsen 11 Sven-Erik Sjöberg/TT 12Riksdagsbiblioteket 14 Claes-Göran Carlsson/TT 15 Getty Images 16 Gunnar Forsberg/Expressen/TT 17 Erik G Svensson 43 18 Bertil S-son Åberg/SVT Bild/TT 20 Thorsten Nybom, privat 45 Ynge Fransson/IIES arkiv 21 Thorsten Nybom, privat 47 Lasse Modin/TT 22 Jan Collsiöö/TT 48 Riksbankens Jubileumsfond 23 t.v. Nils-Johan Norenlind/Tiofoto/ Nordicphotos 49 SVT Bild/TT 50 Laszlo Dibaczy/SVT Bild/TT 23 t.h. Kjell Johansson/Bildhuset/TT 51 Studio Stefan Nilsson AB 24 ö. TT 52 © Victoria and Albert Museum, London n. Anders Engman/TT 25 Lotte Fernvall/Aftonbladet/IBL 26 ö.t.v. Erik G Svensson ö.t.h. Cicci Jonson/Kamerareportage/TT n. Riksbankens Jubileumsfond 27 Riksbankens Jubileumsfond ö.t.h. Leif R Jansson/TT n. Sven-Erik Sjöberg/TT 41 Riksbankens Jubileumsfond 42 t.v. Erik G Svensson t.h. Jacob Forsell/TT t.v. Everett Collection/IBL t.h. Paolo Rodriquez/TT 54 Hiroshi Higuchi/AGE/TT 55 Ulf Sirborn/TT 56 Pawel Flato/TT 58 Susanne Kronholm/Johnér 59 ö.t.v. Ulf Sirborn/FLT-PICA/TT ö.t.h. Owe Sjöblom /TT 28 Tommy Svensson/TT 29 SVT Bild/TT n.t.h. Alfred Pasieka/Science Photo Library/IBL 30 t.v. Shutterstock 94 | RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND 50 ÅR n.t.v. Ulf Sirborn/FLT-PICA/TT n.t.h. Jonas Ekströmer/TT 66 Björn Larsson Ask/TT 67 Academia Europaea 68 Bertil Enevåg Ericson/TT 69 De Agostini Picture Library/Getty Images 70 Martin Palm/Link Image 72 Bonnier Arkiv/TT 73 UN Photo/JO 74 Erik G Svensson 75 t.v. Riksarkivet t.h. Riksdagsbiblioteket 76 Östasiatiska museet 77 Jonas Ekströmer/TT 78 Janerik Henriksson/TT 81 Erik G Svensson 82 Lena Dahlström/TT 83 Göran Burenhult 84 Carl-Henrik Trapp/Elite Studio 85 Erik G Svensson 86 Jonas Förare 88 Susanne Walström/Johnér 89 Jonas Lindkvist/TT 90 Jeppe Gustafsson/TT 92–93 Studio Stefan Nilsson AB Sedan 1965 har Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond delat ut medel till svenska forskare inom främst humaniora och samhällsvetenskap. Inte bara en lång rad forskare, utan också hela forskningsfält har utvecklats med hjälp av fonden. Stiftelsens initiativ har bidragit till en fördjupad förståelse av den svenska samhällsutvecklingen. Därtill har stiftelsen under perioder fungerat som en viktig forskningspolitisk aktör. Läs MarieLouise Samuelssons exposé över 50 viktiga år, 50 år av nyfikenhet.
© Copyright 2024