1. No category

JORDBRUKSARRENDATORN PÅ ARHOLMA
Naturvård och jordbruk
håller Arholma i hävd
››
4 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING
SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING STÅNGMÄRKET 5
JONNY NORD – JORDBRUKSARRENDATOR PÅ ARHOLMA
Till Arholma går reguljär båttrafik från Simpnäs.
» På en dag kan hästarna köra fram
30 kubikmeter i det steniga skärgårdslandskapet, utan körskador. «
Simesgården i vinterskrud.
Efter många år som naturvårdare och betesdjursägare på tätortsnära Järva­
fältet utanför Stockholm flyttade ­Jonny Nord och sambon Maud Eng för
några år sedan till Arholma. Men fort­farande är det naturvård och djur­hållning
som fyller dagarna, men nu på uppdrag av Skärgårdsstiftelsen.
text
Mats Wigardt
foto
Bosse Lind
över Stockholms norra skär­
gård när vi ombord på Erik Westerlunds M/S
­Hemfjord tar oss från fastlandsbryggan i Simpnäs
till norra hamnen på Arholma. Två havsörnar vilar
på isflaken som kommit drivande från Åland.
Utanför butiken på Arholma väntar Jonny Nord
framför sin traktor. Han är naturvårdare, anställd av
Skärgårdsstiftelsen för att hålla skärgårdslandska­
pet i hävd. Dessutom arrenderar han det lilla jordbruket på Arholma.
Det är två uppgifter som passar som hand i
handske. Betesdjuren bidrar till att hålla efter skär­
gårdsnaturen. Och ängarna hjälper till att ge foder
åt de kor och får som Jonny föder upp.
– Jordbruket driver jag själv, men utan tjänsten
som naturvårdare hade det inte varit möjligt att
överleva. Enbart djurhållning går inte att försörja
sig på, konstaterar han och startar traktorn.
Vi tar plats på traktorsläpet och snirklar oss på
smhi lovar busväder
6 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING
smala, välplogade vägar över Arholma. Ett täcke av
vit snö har lagt sig till rätta över stugtak och bär­
buskar. Det är tyst och tillbommat, utom i de få­
taliga hus där det bor människor året runt.
Ett sådant hus är Simesgården. Det är en parstuga
med anor från 1600-talet då Simon Simonsson bo­
satte sig på Arholma. I samband med laga skiftet
i mitten av 1800-talet plockades gården ner, stock
för stock, och flyttades från kyrkbyn till sin nuva­
rande plats.
som i sin
tur arrenderar ut boningshus och stallar till familjen
Nord-Eng som sedan 2008 är bosatta på Arholma.
– Jag var naturvårdsentreprenör på Järvafältet
och hade dessutom egna djur i bete i Gjörvelns
natur­
reservat och trivdes bra med det, berättar
­Jonny. Men jag var borta väldigt mycket och tänkte
att om jag skulle göra något nytt i livet var det nu
nu ägs gården av skärgårdsstiftelsen
det skulle ske.
Jonny ringde därför upp Skärgårdsstiftelsen och
anmälde sitt intresse för den lediga tjänsten på
­A rholma. Och med sin bakgrund och kompetens
var jobbet snart hans.
Det tog längre tid än planerat att etablera sig på
ön. Huset var i sämre skick än väntat och tog lång
tid att renovera. Och uppdraget i Järfälla skulle av­
vecklas.
som det ska, med god hjälp
av tillsynsmannen på Arholma, Lasse Karlsson.
– Vi planerar och gör jobbet tillsammans, ­be­tonar
Jonny. Dessutom har Skärgårdsstiftelsen lagt ner
mycket arbete på att stängsla, dika och renovera
­övriga byggnader på gården.
Vilket innebär mycket arbete med röjning, skogs­
bruk och naturvård för att hålla jämna steg med
skärgårdsnaturen och skapa en biologisk mångfald
på mark där annars granen snabbt skulle ta över.
Vintertid ägnas de korta dagarna åt hagmarks­
restaurering och skogsvård. Man hugger bort och
glesar ut och tar fram den igenvuxna betesmarken.
Och innan tjälen kommer är det många kilometers
stängslingsarbete som ska utföras.
– Man måste veta vad man gör, understryker
­Jonny. Men det finns en skötselplan att hålla sig ­efter.
men nu flyter allt på
Det viktiga är att det är kontinuitet i arbetet. Och
att man har ändamålsenliga maskiner och bra båtar.
där en nyfödd here­
fordkalv kurar i halmen och tittar på oss med stora,
varma ögon. Hennes mamma råmar beskyddande
när Jonny kliver över staketet för att sätta fast en
plastbricka med ett EU-nummer i kalvens öra.
– Härmed döper jag dig till 0301, säger Jonny och
knipsar till med tången.
Han fortsätter att med traktorn köra ut en in­
plastad rundbal hö till övriga kossor. Det är rund­
magade Hereford- och Angus-kor och korsningar
av de båda raserna som snart ska föda ytterligare
15 kalvar.
Dessutom finns här två hästar, en dräktig nord­
svensk, Minni, och en tolv år gammal ardenner
med jättelika hovar som får marken att darra, döpt
till Pardon.
vi gör ett besök i ligghallen
råkylan från havet kommer snart krypande g
­ enom
kläderna när vi följer de brunfläckiga s­tigarna
­genom snön. De 60 tackor som Jonny hade med sig
från Gjörvelns gård har blivit avsevärt färre och
successivt ersatta med nötdjur. Fler djurslag gynnar
betesmarken och gör jordbruket mer lättskött och
uthålligt.
Sedan 2008 är familjen NordEng bosatta på Arholma. De bor
i Simesgården som de arrenderar
från stiftelsen.
››
SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING STÅNGMÄRKET 7
JONNY NORD – JORDBRUKSARRENDATOR PÅ ARHOLMA
›› Nötboskapen kräver mindre passning än får och be­
höver bara utfodras var tredje dag. Och utegångs­
djur väljer själva var de ska kalva, i ligghallen eller
i avskildhet under någon gran. Slaktmogna blir de
efter cirka 25 månader.
– Ett ekologiskt jordbruk i skärgården kräver
mycket arbete och måste skötas både extensivt och
rationellt, förklarar Jonny.
är det varmt och ombonat.
­ akbräderna skrapar i flinten och rummet domine­
T
ras av en väldig spis. Många kubikmeter ved krävs
för att hålla huset varmt vintern igenom.
– Man måste vara stark och frisk för att ha ett
sådant här jobb, konstaterar Jonny och sätter fram
sina biffar gjorda på Arholmaälg med rårörda
­lingon och svampsås på köksbordet.
Innanför dörren väntar vallhundarna Hojja och
Iris tålmodigt på att vi ska äta färdigt. Snart är det
dags att ge sig ut i snön för att köra hem ett lass ved.
Jonny tar oss med för att hämta hem och sela på
hästarna. På en dag kan de köra fram 30 kubik­
meter ved i det steniga skärgårdslandskapet, utan
körskador.
Nackdelen är att det är längre ställtid med hästar.
– Men det fungerar bra och jag hinner med allt
som ska göras, försäkrar Jonny. Det är inte av
­nostalgiskäl jag använder hästarna att köra med,
i simesgårdens kök
Arholma
Skärgårdsstiftelsen äger sedan
1963 delar av Arholma. Stiftelsen bidrar till att hålla landskapet öppet med jordbruk
baserat på betesdrift med nöt
och får. I naturreservatet ingår
även Idö söder om Arholma.
8 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING
de är helt enkelt bättre lämpade för mina behov.
­Dessutom mycket trevligare än en maskin.
Till sin hjälp att lasta och köra veden har han en
hästdragen griplastare med en liten bensinmotor för
hydraliken. Varje lass väger omkring två ton som de
två hästarna drar fram genom den djupa snön utan
större ansträngning.
Vintern är bästa tiden att jobba i skogen. Mar­
drömmen för Jonny är att hans tunga ekipage ska
hamna i en getingsvärm en varm sommardag.
– Det kan vara ett riskfyllt arbete, säger han.
Jag och Lasse Karlsson försöker därför så gott det
går planera så att vi kan arbeta tillsammans i skogen.
och några kalla snöflingor
kommer blåsande i ansiktet. Det är absolut inget
vykortsväder. Jonny har emellertid inga planer på
att flytta iland igen. När beslutet väl var fattat fanns
ingen återvändo, försäkrar han.
Hemma i soffan väntar nu kvällens pappersar­
bete. Det är viktigt att få den kompensation man är
berättigad till för det arbete som utförs. Men kon­
trollen är rigorös, allt som görs måste dokumente­
ras. Upptäcks minsta felaktighet kan man bli åter­
betalningsskyldig.
– Men jag tänker mig absolut att stanna här tills
jag är åtminstone 70, hojtar han när vi vinkat adjö
vid bryggan. Bara jag håller mig frisk så…
det börjar skymma
» Ett ekologiskt jordbruk
i skärgården kräver mycket
arbete och måste skötas både
extensivt och rationellt «
∞
SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING STÅNGMÄRKET 9