18 KONST AKTUELLT DALSLAND Agneta Flock »i blomsterland« (detalj) A K T U E L L A U T S T Ä L L N I N G A R O C H P R O J E K T P Å D A L S L A N D S K O N S T M U S E U M 18 / 5 – 7 / 7 2 0 13 Dalsland har en lång tradition av pappersbruk. Att museet nu gör en temautställning om papper, blir som en hyllning till detta ädla material. Tre konstnärer från England och två från Sverige, visar hur uttrycksfullt och olika det kan se ut. Agneta Flock från Sverige och Rob Ryan från England arbetar med papprets plana yta och klipper in sina motiv i arket, så kallade »papercuts«, pappers klipp eller siluettklipp. En gammal teknik som förekommer över hela världen. Magie Hollingworth och Gil Wilson från England, formar pappersmassan till tredimensionella objekt. Hollingworth återvinner pappersavfall från massa tillverkning och avbildar vardagliga Magie Hollingworth Gill Wilson föremål som spadar, grepar, skedar. Gil Wilson arbetar mer abstrakt med större, geometriska konstruktioner. Också Cecilia Levy arbetar med poetiska objekt. Hon återanvänder gamla böcker – men bara de från slutet av 1800-talet fram till 1960. – Det händer något efter 1960. Hela utseendet på böcker förändras. Mass produktionen tog över och de blev mycket fulare. Jag har inte riktigt hunnit analysera vad det är som händer med pappret, men efter 1960 tilltalar det mig inte längre, säger Cecilia Levy. Hon har en intressant bakgrund och är en eftersökt konstnär, som deltagit i flera internationella utställningar, senast pappersbiennalen i Bulgarien. Själv beskriver hon sin bakgrund som en kedja av lyckliga händelser, slumpens Cecilia Levy Rob Ryan NÄR PAPPER BLIR TILL KONST vägar, som alla gett henne nya kun skaper och infallsvinklar på papper. 1995 avslutade hon en utbildning till grafisk formgivare vid HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. – Jag har alltid varit intresserad av papper, bokstäver och symboler. Och jag har alltid velat jobba med händerna. Då verkade grafisk formgivare vara en bra kombination, man skulle ju ha ett riktigt yrke. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var mycket arbete vid datorn och jag kände väldigt snart att något saknades. I slutet av 90-talet gick hon en sommar kurs i bokbinderi och några år senare en ettårig utbildning (Nordens enda). Hon började göra egna produkter och hjälpa andra med speciallösningar. – Det var en underbar utbildning, och det kändes väldigt härligt att få jobba både med papper och med händerna. Cecilia Levy, som bor i Sigtuna, är medlem i Kaleido, ett konsthantverks kooperativ i Uppsala. 2010 fick hon överta en utställningstid på kort varsel. Det är nu det händer. Hon började med sina tredimensionella pappersexperiment i papier-maché. »Bladverk« hette den första utställningen som bestod av skira skålar formade av tunna bokblad, där papper lagts vid papper och också texten utnyttjats i dekoren, liksom snittet, den guldbelagda eller färgade tunna kanten på boksidan. Formen bygger hon upp med blött papper och klister på en stomme. När pappret torkar blir det hårt och stelt. Varje papperskvalitet reagerar på sitt sätt. – Tekniken är väldigt användbar. Sen är det både billigt och miljövänligt! Papperets naturliga färg och texten är viktiga inslag, hon målar inte ytan. – Jag vill visa pappret. Det finns så många olika karaktärer. Det billiga trähaltiga pappret som användes i många äldre böcker blir lätt missfärgat och skört. Det som är gjort av lump, är mer mjukt och lent. Det finns också något spännande i att någon annan ägt boken, läst, spillt, antecknat … allt som boken varit med om. Det känner jag en ömhet inför, vill använda och bevara. Utställningen pågår i övre utställningshallen t.o.m.7 juli. KROKVUXET ÄR STARKAST Det är skillnad på slöjd och konst. Och det är skillnad mellan slöjd och hantverk. Slöjd är sin egen, alldeles speciella konstart. Det hävdar slöjdaren Jögge Sundqvist, som med viss tveksamhet kan gå med på titeln »folkkonst-konstnär«. »Kosmotant« »Damuzi« slöjdade av nödvändighet, långt innan hantverksskrån och designers var påfunna. – Om stämjärnet är hantverkarens främsta verktyg, så är mitt kniven, säger Jögge Sundqvist, och blir på så sätt den oskolade folkkonstens främsta för kunnare. I forna tiders bruksföremål, de som tillverkades av självhushållande bönder med omsorg och djup kunskap, i sådana ofta rikt dekorerade föremål har han sin själ och sitt hjärta. – I folkkonsten hämtar jag all min inspiration. I den finns magin, en besvärjande och skyddande aspekt som jag känner stor respekt inför. Jögge Sundqvist pekar på material kunskap och verktygshantering som två andra centrala inslag. Föremålen föds ur materialets, »ämnets«, förutsättningar. Arbetet följer samma logik. Raka vinklar är näst intill förbjudet – nej, det var att hårdra, men raka vinklar förekommer väldigt sällan i naturen, följdriktigt ej heller i slöjden. Att till exempel klyva eller spräcka virket i fiberriktningen istället för att såga, är viktigt. Då blir materialet starkt och det är möjligt att skapa tunna, skirare former. – Det är materialet som bestämmer. Jag kan vara ute hela dagar i skogen och leta efter en speciell böj på björken. Och när man hittar den, blir man som i trance och faller ner på knä! »Jag lägger mitt öra mot trädets åder« är ett citat av Katarina Frostenson, som jag ofta tänker på när jag letar ämnen. Hur man med intuition och erfarenhet skannar av trädets beskaffenhet innan det väljs ut. »Krokvuxet« säger Jögge Sundqvist, och det låter som poesi. Han samlar på olika böjar, krokar, och har ett förråd att ta ur när en speciell idé faller på. – Det blir sällan som man tänkt sig, materialet pratar tillbaka till mig, och då kan det bli väldigt spännande. Utställningen » Trädkropparna och de Rotlösa« visas i Galleriet t.o.m. 7 juli. »Litteräven« Han är en av hemslöjdsrörelsens förgrundsfigurer. Så har han också varit med sedan mitten på 1980-talet, då började han arbeta professionellt med slöjd. Trä är hans material och han har varit verksam som hemslöjdskonsulent. 1999 blev Jögge Sundqvist slöjdare på heltid. Han driver företaget Surolle, och ut från verkstaden kommer ett ständigt flöde av färgstarka objekt. Mycket bruksföremål; hela registret från slevar till stolar, skåp och prakthyllor … På senare tid har det blivit flera offent liga utsmyckningar, senast en till barnhjärtmottagningen vid universitets sjukhuset i Umeå. Dessutom arbetar han som lärare, kursledare, föredrags hållare och författare. I sommar blir han filmare också. Nåja, i alla fall projekt ledare, för filmen om hans 87-åriga pappa Wille Sundqvist, en annan legendarisk slöjdare från Bjurholm. Jögge Sundqvist bor och arbetar på en gammal gård två mil utanför Umeå. I Västerbotten har han sina rötter sedan »minst tio generationer tillbaka«. Han betonar sitt slöjdestetiska släktskap med de generationer av människor som Gunilla Pantzar »Christian« PORTRÄTT PÅ LIV OCH DÖD I den nedre utställningshallen har konstnärsparet Gunilla Pantzar och Anders Lönn intagit väggar och golv. Med skulptur och måleri berättar de om naturen, människor och djur. Om liv som har levts. Tider och stämningar som är, och har varit. »Spår – ett familjedrama« heter Gunilla Pantzars utställningsdel. Det är kostym objekt som tar avstamp i hennes farmors liv, en hemlig historia om en ogift tjänstekvinna i tidigt 1900-tal, som fick tre barn med tre olika män. Det yngsta barnet fick hon med sin systers man och det barnet var Gunillas pappa … – Vi jobbar mycket olika, men båda sysslar vi med någon slags porträttering. Jag av människor och Anders av landskap och djur, säger Gunilla Pantzar. De träffades på Konstfack under den politiserande tiden runt 1968. Därefter var de båda med och grundade den omtalade Byteatern, en seglande skonare med bokcafé, musik, film och dockteater. Byteatern blev sedermera Kalmar läns teater, då hade paret Lönn-Pantzar flyttat till Kalmar. Gunilla fortsatte att arbeta som scenograf och dockmakare vid teatern. Anders Lönn övergick snart till att jobba som fri konstnär, målare och skulptör. För några år sedan flyttade Gunilla in i samma ateljéhus som Anders och därmed har också hon övergått till det fria konstnärskapet. Nyligen vann de ett utsmycknings uppdrag till en förskola tillsammans. – Jag har gjutit stora grodor i betong som ska vara placerade utomhus och Gunilla har gjort tredimensionella skulpturer till varje avdelning. Det är något speciellt med djur, menar Anders Lönn. På en skola i Kalmar finns – Plötsligt kan jag upptäcka ett en stor trähäst som barnen kan klättra nytt ljus som jag inte sett tidigare. upp på, bara ett av många utsmyck Plötsligt blir det vinter i bilden! ningsuppdrag han utfört genom åren. Anders Lönn beskriver en sökande I utställningen visar han måleri och arbetsprocess som verkar lika porträtt av »Döda Djur« som han hittat överraskande för honom själv, på väg till ateljén; fåglar, som för betraktaren. sorkar, ekorrar … – Konst är ju något överkörda eller svårfångat. Då på annat sätt fiskar man mer i förolyckade. sig själv och har – Den där inte alls kontroll på gränsen mellan vad Anders Lönn »Döda Djur Slända« samma sätt som i som nyss var så hantverksprocessen. levande och nu är dött, tycker jag är En av hans större målningar är intressant, säger Anders Lönn och låter inspirerad av »Barnen från Frostmo ana ett sorgtungt budskap i de bleka, fjället«, boken om den fattiga syskon deformerade, djurkropparna som han, skaran som vandrar ned för fjället, bort med all sin kunskap om att göra teater från sin döende mor för att hitta ett masker, nu cacherat (en variant av bättre liv. Med papier-maché) sig har de geten och hängt upp Guldspira som på väggen. blir deras Lika disse räddning. kerande är han Berättelsen har i sitt skenbart fångat Anders nationalroman Lönn på ett tiska landskaps sällsamt sätt och måleri. Gärna han har gjort vidsträckta omsorgsfull utsikter över research kring kvällstunga dess skapare skogar och Laura Fitinghoff, vatten … lite innan han som de gamla Anders Lönn »Sprängda berget 1« gjorde sin landskaps målning »Mot Frostmofjäll«, vilket också målarna Helmer Osslund och Otto är titeln på hans utställningsdel. Hesselbom, men ändå inte alls. – Det är en bild om att återvända. – Jag är förtjust i utsiktsvyer, men det Om åldrande, och död. En sådan där är mycket konstruktion i mitt måleri. Jag livet-tar-slut-bild, säger Anders Lönn, tittar visst på de äldre målarna, men men tillägger snabbt, att man kan ju se försöker göra detta på mitt sätt. kopplingar till konsten. Anders Lönn utgår ofta från ett verkligt – Konsten blir en slags räddare, motiv, sen tar konstruktionen vid. Han precis som Guldspira. möblerar om bland buskar och träd. Suddar, tvättar ner, skrapar bort, målar Utställningen visas i nedre utställningsom, lägger till … det kan bli åtskilliga hallen och pågår t.o.m. 7 juli. övermålningar innan han är nöjd. hesselbom, redesign och landskapsfoto Missa inte nästa utställningsperiod 13 juli – 1 september I år är det hundra år sedan Dalslands mest kände målare Otto Hesselbom (1848–1913) avled. I anledning av detta blir det jubileums utställning på museet. För allmänheten är Otto Hesselbom kanske mest känd som konstnären bakom den storslagna national romantiska tavlan »Vårt land«, en melan kolisk utsikt över sjön Ånimmen, ett älskat Dalslandsmotiv som förr fanns avbildad på lyxtelegram. Vad kan man göra av det man slänger...? Har du några kul idéer som kan inspirera andra? De frågorna ställde ecodesignbyrån [re]design till sitt nätverk. Svaren lät inte vänta på sig. Nu blir Dalslands konst museum den första arenan som får visa alla dessa »nya« produkter. Ett 15-tal internationella designers medverkar och idéerna kommer att resultera i en instruktionsbok, så att andra kan bygga själva och inspireras till nya idéer. Utställningen fortsätter sedan till London Design Festival 2013. Nätverket kring [re]design är ledande när det gäller återbruk, DIY – Do it yourself (gör det själv) och Ekodesign i Storbritannien. I Galleriet visar fotograf Dan Isaac Wallin, verksam i Göteborg, sina säreget finstämda landskapsbilder. Bilder som påminner om svunna dagar… som om bilden legat gömd i hundra år. Dan Isaac Wallin Otto Hesselbom »Vårt land« Kom till vår vernissage på Dalslands konstmuseum, lördagen den 13 juli klockan 14. Då öppnar tre nya spännande utställningar. Öppettider: Maj–30 juni: ons– sön 11–17 Museet stängt 31 maj Juli: alla dagar 11–17 Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun, sponsorer och vänförening. M US E I CAFÉ M US E I CAFÉ Upperud 464 40 Åsensbruk 0530-300 98 www.dalslandskonstmuseum.se