Rum 4

Lärarhandledning
g) Markens Gåvor – Människans kraft
Kort sammanfattning om innehållet: Markens gåvor berättar
om människors bruk av mark och skog och den biologiska
mångfalden som finns i vänerlandskapet. Här finns kartor, modeller,
människoportträtt och fotografier.
540 Introduktion
Beskrivning och fakta
Redan när människan började bruka jorden för ca 6000 år sedan
påverkade hon naturen. Med yxa och eld röjdes öppna ytor i skogen
där boskapen skulle beta. Med hjälp av hacka och grisars bök skapade
människan de första åkrarna. Under de kommande årtusendena blev
de öppna områdena bara större och större. Människan gick ifrån att
ha nyttjat det som naturen gav till att bli den viktigaste
1
biotopskaparen. Arter som är beroende av mycket ljus och omrörd
jord gynnades av det allt öppnare landskapet.
Äng och betesmarker
Fram till slutet av bronsåldern gick djuren ute året om. För att
överleva vintern fick de torkade löv som man brutit på sommaren.
När bronsålder gick över i järnålder kring år 500 f.Kr. började man
att stalla in djuren. Från samma tid hittar man arkeologiska fynd av
kortliar i det nya materialet, järn, samtidigt som antalet lövknivar
bland fynden minskar. Man slog gräs och torkade till hö som djuren
utfodrades med under vintern - biotopen äng var född.
Mot slutet av järnåldern (ca 800-1000 e.Kr.) flyttade många
ensamgårdar ihop i byar. Dessa byar kom att bli bestående och levde
kvar fram till dess att skiftesreformerna splittrade dem under 1800talet.
Inom byn var fördelningen av ängs- och betesmark relativt konstant
under under 1000 år. Detta var gott om tid för alla möjliga
gräsmarksarter att hitta alla mer eller mindre passande biotoper i
landskapet. Många arter är beroende av slåtterängar och betade
gräsmarker; växter, insekter, svampar, fåglar etc.
Varje skillnad i skötsel av marken genererade en alldeles egen
artuppsättning. Jämför med den skiftande floran på Österplana hed
och vall på Kinnekulle som har slåtter, helsäsongsbete och sent bete.
Art-sammansättningen speglar alltså hur byn organiserade sina ängsoch betesmarker.
När växelbruket och senare konstgödseln infördes i jordbruket
under sent 1800- tidigt 1900-tal försvann beroendet av de ogödslade
ängarna och betesmarkerna. Enbart ett fåtal har överlevt, resten har
plöjts upp till åker, planterats med skog eller övergivits och därför
växt igen.
Ängarnas och betesmarkernas arter försvinner i oroande takt. Vissa
växtarter kan överleva som vuxna även i tämligen fientliga miljöer och
kan därför vittna om tidigare bruk. Längs skogsstigar och i skogsbryn
skvallrar svinrot och slåttergubbe om att här tidigare var en äng.
Historisk betesmark kan avslöjas av ett bestånd kattfot eller
blåmunkar på en bergsknalle i skogen. Nästan alla de historiska ängar
som fortfarande är gräsmark betas idag, istället för att slås med lie.
Många ängsarter tål inte att bli avbetade gång på gång, som den
smakliga svinroten. Andra kan hänga kvar länge, fast med minskande
populationer, t.ex. klockgentiana och slåttergubbe. Arterna vittnar
om att även om landskapsbilden varit densamma under hundratals år,
så har skötseln i en viss gräsmark ändrats under historiens gång.
2
Genom att lära oss vad olika arter föredrar för skötsel kan vi läsa
landskapet och bättre förstå hur våra förfäder utnyttjade det.
Skog och träd
Fram till mitten av 1800-talet var den mer eller mindre trädrika
skogen byns gemensamma betesmark. Dessa skogar var av varierade
biotoper; träden var av olika åldrar och skogen så gles att gräs och
örter trivdes. I mitten av 1900-talet ålade myndigheterna skogsägare
att avverka gles skog och plantera produktionsskog.
Andra mänskliga spår i skogen är t.ex. efter kolning. Uttaget av trä
för kolning ändrade successivt trädens ålder till en alltmer ensidigt
ung skog. Långt efter att kolmilan brunnit ner kan platsen identifieras
genom det täta uppslag av gran som växer upp där.
Under perioden 1700-1850 ägde en total omdaning av jordbruket
och vårt landskap rum – den agrara revolutionen. Genom
grundläggande förändringar inom bl.a. jordägande, odlingssystem,
redskapsteknik
och
jordbruksgrödor
fick
man
en
produktivitetsökning. Den agrara revolutionen var en förutsättning
för industrialiseringen under andra delen av 1800-talet.
Skiften av mark
Från tidig medeltid fram till tiden för skiftena brukades jorden i
odlingssystem där en viss del av åkern fick vila. Man hade inte tillgång
till konstgödning och åkern skulle ha utarmats på näring om man år
efter år odlade på samma plätt. Därför fick djuren beta trädan och
gödslade på samma gång marken.
Åker- och ängsmark var ägosplittrad, vilket innebar att varje bonde i
en by ägde en eller flera små delar i varje gärde. På så vis spreds
riskerna om en åker ena året skulle bli svämmas över eller torkas ut.
Detta var ineffektivt och år 1749 kom det s.k. storskiftet som sade
att varje bonde bara fick äga ett visst antal tegar. Detta innebar att
marken delades upp på ett nytt sätt.
Storskifte följdes av enskifte (år 1803) och laga skifte (år 1827).
Enskifte och laga skifte resulterade bl.a. i att gårdar tvingades flytta ut
närmare åkermarken och därmed splittrades många byar. Detta
innebar dock att bonden blev mer självständig och slapp påtvingade
tidpunkter för gemensam slåtter eller släpp av djur på bete.
Vid ett skifte kom en lantmätare ut och upprättade en karta över
byns ägor. På samma karta ritade han in hur det skulle se ut efter
skiftet. En storskifteskarta visar alltså hur landskapet såg ut långt
innan den agrara revolutionen, och hur det skulle komma att se ut
efter skiftet. Kartan gjordes alltid i tre exemplar.
3
Omdaningen av landskapet tog sin början i och med den agrara
revolutionen. Utvecklingen har sedan fortsatt i rasande fart inom
jordbruk och livsmedels-produktion.
Observera och diskutera: Jämför de båda
kartorna på väggen (se nedan). Hur har landskapet
förändrats på 250 år? Spelar det någon roll att
vissa arter inte överlever den förändrade
markanvändningen? Titta förberedande på olika
arter som svinrot, kattfot, blåmunk, klockgentiana
och slåttergubbe. Plantera vilda blommor i
klassrummet.
550 Det omvandlade landskapet
Två väggmonterade kartfotografier över Källstorp
Beskrivning och fakta
Källstorp år 1712
I över tusen år har bruket av marken varit det samma vilket har
gynnat ett mycket stort antal djur- och växtarter. Både arter som
gillade skog och öppen mark fick plats i landskapet. Att så många
organismer gynnades av det öppna, småskaliga landskapet beror
troligen på deras evolutionära historia med stora vilda betesdjur, som
uroxar och jättehjortar. På kartan finns åker i gult och rosa, två små
torp samt olika typer av ängsmarker.
Källstorp år 2002
Jämför! Delar av ängsmarken har blivit åker och skog. Man har dikat
ut åkermarken, vilket vi idag vet blev en katastrof för en stor mängd
organismer. Idag, där det på 1712 års karta fanns två torp, finns det
en fin beteshage. I öster finns en något luckig lövskog där det växer
några stackars ängsväxter kvar längs stigar och åkerrenar. I övrigt
finns där produktionsskog och åker. De växter och djur som finns
omkring oss i dagens landskap kan berätta historier om våra förfäders
arbete, på samma sätt som resterna efter en gärdesgård eller de
övergivna dikena efter en åker.
Observera och diskutera: Jämför kartorna på
väggen. Vad har förändrats? Vill ni få tillgång till fler
kartor prata med museets biolog. Besök Källstorp
med din klass och leta efter spåren.
4
560 Bildspel
Beskrivning och fakta
Bilderna visar motiv över jordbruket från förr till idag.
Observera och diskutera: Titta på bildspelet
och diskutera vilka förändringar ni ser. Känner ni
igen allt eller är det föremål, arbetssätt som är
främmande för er idag?
570 Havreepoken
Beskrivning och fakta
Perioden mellan 1840-1890 kallas i regionen runt Vänern för
Havreepoken. I Västergötland, Värmland och Dalsland hade man
börjat odla havre redan under 1600-talet. Odlingen och exporten av
havre ökade sedan för att bli som störst under 1800-talet. Under
1870-talet exporterades årligen 250 000 ton havre, huvudsakligen till
Storbritannien som hade avskaffat sina spannmålstullar och vars
många hästar inom industrin behövde foder. I Sverige har det odlats
havre sedan några hundra år e. Kr. Historiskt sett har havre ätits som
gröt, men även använts till bröd. Senare kom havren att bli viktig
som hästfoder.
Under havreepoken odlade man i det som förr var Skaraborgs län
upp stora områden för att kunna odla havre. Dikning och nya redskap
gjorde det möjligt att göra åker av ängsmarker. Men djuren behövde
fortfarande vinterfoder, vilket möjliggjordes genom att man började
odla vall (olika sorters gräsarter och klöver) på åkrar.
Idag exporterar Sverige årligen 250-300 000 ton havre, huvudsakligen
till USA. Havren används till hästfoder, flingor och hälsokostpreparat.
Den börjar också bli intressant som ett alternativ till olja vid
värmeproduktion. 2,5 kg havre motsvarar vid effektiv förbränning
1liter olja.
Transport
När havreexporten under 1700-1800-talet ökade krävdes bättre
transportmöjligheter. Inom sjöfarten utvecklades nya och större
fartygstyper, man anpassade hamnar till dessa och byggde fler fyrar i
Vänern. Under 1870-talet var Lidköping den tredje exporthamnen i
Sverige för havre, trots den nybyggda järnvägen.
5
På 1850-talet kämpade både stora och små orter om att få järnvägen
förbi sin ort. År 1877 stod den ursprungliga delen av dagens
Kinnekullebana färdig, sträckan mellan Lidköping och Håkantorp. Den
sträckan kunde anslutas till Herrljunga för att transportera varor till
Göteborg.
Havreepoken tog slut när efterfrågan på mejeriprodukter blev större
än den för havre, samtidigt som USA och Ryssland utvecklade sin
fartygs- och järnvägstrafik.
Observera och diskutera: Vilken betydelse
tror ni havreepoken hade för Lidköping? Vilka
varor exporterar Lidköping idag?
580 Människor i kubik
Bilderna visar exempel på olika jordbrukssysslor människor haft
historiskt och i nutid.
Beskrivning och fakta
På bilderna syns:
Håkan Liljeberg, Slåttebråten, Brännebrona, 2000-tal
Roland Liljeberg, Vallby gård, Mariestad, 2000-tal
Bengt Karlsson, Skattegården, Fullösa, 2000-tal
Holger Karlsson sprider konstgödsel, Torpängen, Sunnersberg, 1940-tal
Kossan Göta med kalv, 1980-tal, Björsäter
Bengt Krantz, Trolmen, 1940-tal
Familjen Hallbäck på väg till ön Island, 1950-tal
Bröderna John och Axel Vedebrand fraktar hem hö till Tvätthall, Strö 1940-tal
August, Alice och Mandus Fröjd, Torpängen, Sunnersberg, 1930-tal
Bröderna Gustaf och Johannes Andersson rågbröstar, 1900-tal
Systrarna Karin och Ester tar upp betor, Björsäter, 1930-tal
Lars Andersson, Blombacka, 1940-tal
Madeleine Boström med familj tar en paus i arbetet, Dillö, 1990-tal
Ladugårdskarlen Fritz Häger, Storeberg, 1930-tal
Gustav Larsson, Björksäter, Råda,l 1920-tal
Svinslakt, fotograf Anders Martinsson, 1910-tal
Gunnar Wedebrand skär bladvass, Rörholmen, Kävelstocken, 1930-tal
Kvinna på Lilla Ryd, fotograf Gustav Heurlin, 1910-tal
Nyängen 1920-tal
Skördearbete, fotograf Selma Andersson
Äldre par, fotograf Gustav Heurlin
Observera och diskutera: Se på bilden med
grisen på gården. Vem slaktar grisen till din
julskinka? Vilka delar av grisen tog man tillvara?
6
Vem är bonde? Varför tänker man på en bonde
som en man? Är Madeleine Boström bonde? Före
jordbrukets mekanisering så var det bara kvinnor
som skötte djuren (förutom hästen). De bar
vatten i ok, de mjölkade, mockade, vallade, kokade
sörpa (en typ av foder) etc. Varför säger man då
som oftast att mannen skötte jordbruket och
kvinnorna hemmet?
590 Och jorden har du fått…
Plogmodell av järn och trä. Troligen från Lantbruksinstitutet på
Degeberg, grundat av Edward Nonnen 1834.
Beskrivning och fakta
Förr levde människorna av och med jorden. Det var inget yrke i
dagens mening. Alla behövdes för att odla mat så att man överlevde
vintern. Allt gjordes med hand- och djurkraft. Man rodde hem hö
från holmar, men även från mer avlägsna ängar på fastlandet.
Konstgödslingen skedde för hand.
Observera och diskutera: Jämför med hur
maten produceras idag. Varifrån kommer vår mat?
Hur kommer den till oss? Vad kan man ha använt
vassen till? (Taktäckning, foder, strö i ladugården)
Hur tror ni att stränderna såg ut när man faktiskt
skördade vass varje år? Jämför med hur det ser ut
nu.
Hur får vi vinterfoder till djuren nuförtiden? Vad
händer med landskapet när man inte slår hö på
öar och holmar längre? Eller kör ut djur i
skärgården för sommarbete?
Fundera på hur nyttigt det är att gå och sprida
konstgödsel för hand? Hur besprutade man sina
grödor förr? Hur gör man i fattiga länder idag?
Jämför med de moderna metoderna i montern till
höger. Vad blir det för skillnad för naturen när
man sprider gödsel och pesticider för hand
jämfört med de stora maskiner som finns idag?
Hur jobbar man med moderna metoder för att
minska effekten på marken runtomkring åkrarna?
7
600 Årås
Karta med, hammarsmedja, fasta fisken, jordbruk, boskap på skogen
m.m. illustrerat med små modeller.
Beskrivning och fakta
I Årås vid Gullspångsälvens mynning låg en gång i tiden borgen
Amneholm. Själva borgen brändes troligen ned under
Engelbrektupproret på 1400-talet, men på ägorna byggdes istället en
större gård, som bland annat donerade till Varnhems kloster.
Från gården finns en detaljrik karta som ger oss en fin tillbakablick av
hur 1600-talets landskap brukades. Den som vill kan själv besöka
Årås och promenera längs vandringslederna i vad som idag är
naturskyddat område. Här finns också lämningar av den medeltida
borgen.
Bete på öarna
Förr i tiden rodde man ut boskapen för att de skulle beta på öarna.
På Årås var Vallholmen och Ekholmen de viktigaste betesmarkerna.
Öarna var täckta av ljunghed, med tuvigt gräs där det var torrt.
Mellan ljunghedarna fanns sankmarker som översvämmades av
Vänern under höst och vår. Det var också ”tämligen godt muhlbete” i
Årås skogsmark öster om den stora landsvägen mellan Västergötland
och Kristinehamn.
Vasskörd
På sensommaren bärgade man vass till vinterfoder men man kunde
även använda vass som taktäckningsmaterial. Då skördades vassen på
vintern. Idag har vi problem med att för mycket vass växer längs
Vänerns stränder. Förr var vassen säkerligen en bristvara.
Ängsbruk
Under vintrarna gav man djuren hö och torkade löv. Ängsmarkerna
på Furuholmen och Storängen översvämmades under våren och
hösten av Vänern. På så vis fick ängarna mer näring. Kartan berättar
att höet framförallt bestod av starr. Starr innehåller inte mycket
näring, men i gengäld brukar skördarna bli stora på strandängar. På
öarna kunde man ha s.k. ängslador där höet lagrades tills man kunde
köra hem det över isen på vintern.
Åkerbruk
Årås säteriet ligger i skogsbygd och hade inte mycket åkermark. Det
som odlades gick åt på gården. Säteriet hade ca 20 tunnland (ungefär
10 hektar) åker på lättbrukad sandjord, varav en tredjedel lades i vila,
”trädades”, varje år. Två par dragare klarade plöja de två åkergärdena
som skulle besås. För varje tunna utsäde fick man fyra tillbaka, varav
en sparades till utsäde. På de varje år runt 14 brukade tunnlanden fick
man alltså ut 42 tunnor spannmål att leva på.
8
Hagar
Till skillnad från idag nyttjades inte hagar i någon större utsträckning
för att stänga inne djuren. Man stängslade istället ute djuren från de
områden man vill freda, som åkrar, ängar och trädgårdar. Vissa
djurslag ville man dock ha nära gården i hagar av olika anledningar,
som t.ex. hästar som användes dagligen i arbetet. Kartan berättar att
det fanns tre hagar på Årås, en för smedens tunga arbetshästar, en
för säteriets hästar och en för kalvarna.
Boskapen
Lantmätaren skriver att man nyss ordnat till en liten kalvhage.
Kalvarna var man rädd om. Dem höll man under uppsikt nära gården.
Boskapen var en självklar del i jordbruket. Från dem fick man mat,
kläder och arbetskraft och, inte minst, den livsviktiga gödseln. Innan
man kunde framställa gödsel på kemisk väg var detta en bristvara. För
att åkrarna inte skulle utarmas på näring lade man en del i träda och
lät boskapen beta där. På så vis fick man mer bete samtidigt som
boskapen gödslade marken. På Årås lades en tredjedel i träda varje
år.
Utmarksbete
På utmarken betade djuren. Ofta gick djuren från olika byar
tillsammans. Ibland fanns det vallpojkar med som vaktade djuren och
tog hem dem för natten. Från gården och inägorna gick ofta en s.k.
fägata – den väg som djuren gick på när de skulle ut till
betesmarkerna. På Åråskartan finns dock ingen tydlig utritad fägata.
Träkol
Kartan berättar att Årås skog bestod av gran, tall, al och björk. Förr i
tiden nyttjade man skogen till en mängd saker. Där tog man timmer,
ved och material till de viktiga inhägnaderna. Skogen var också
”tienelig till kålskoug”. Träkol var en viktig inkomstkälla i Värmland,
eftersom timmer behövdes till den viktiga järnframställningen.
Kolningen bidrog till en omfattande avverkning. I slutet av 1800-talet
började vi i Sverige att plantera ny skog i större skala.
Lövfoder
I slutet av sommaren tog man löv från träden som man torkade och
gav till djuren på vintern. För att öka mängden löv på träden hamlade
man dem. Detta innebar att man beskar trädens grenar med några
års mellanrum, vilket gjorde att de fick ett speciellt utseende.
Hamlade träd hittar man ofta i gårdsmiljöer, på ängsmarker, liksom
på utmarken.
Näver
På Årås finns lite näverskog, skriver lantmätaren. Björkens näver
användes till en mängd produkter, som slöjdmaterial och takläggning.
Näver isolerar och bryts ner långsamt. Själva virket från björken har
9
kallats ”bondens stål”, eftersom det användes när man gjorde diverse
redskap. Björken kan också användas vid framställning av pottaska, en
produkt som bland annat användes som rengöringsmedel.
Nötter och bär
Lantmätaren talar om att det vare finns sig ek, bok, hassel eller lind
på Årås ägor. Bristen på hassel är mest förvånande, eftersom
nötterna var en viktig näringskälla för människor på den här tiden. En
del gårdar hade hassellundar som sköttes minutiöst med
återkommande beskärning av hasselbuketterna. Däremot lär man ha
plockat bär i skogarna runt Årås.
Honung
Fram till senare delen av 1800-talet var honung nästan det enda
tillgängliga sötningsmedlet. Socker importerades bara som en riktig
lyxvara. Man började odla bin redan under medeltiden. Förutom
själva honungen använde man binas vax till att göra ljus. På
Åråskartan finns inget noterat om biodling, men det fanns troligen
ändå. Ibland betalade man t.o.m. skatt med honung.
Stångjärnshammare
Av lantmätaren får vi veta att Årås har en hammarsmedja med två
härdar vid Gullspångsälven. I smedjan fanns en hammare som drevs
av ett vattenhjul. Själva hammaren kunde väga upp mot 300 kg. Det
var riskfyllt att arbeta i smedjan. Från en masugn kom s.k. tackjärn
som värmdes upp på kolbäddar och sedan bearbetades med
hammaren. När järnet fått den rätta kvalitén smiddes det till långa
stänger. Hammarsmedjan förklarar intresset för kolningsbar skog på
fastigheten.
Fiskestugor
I älvfåran var fisket gott. Där fanns lax, braxen, gädda, abborre, mört
och sik så att det räckte både till husbehov och till försäljning. Ute på
Sandskär låg ett tjugutal fiskebodar på rad. Sådana fanns lite varstans i
Vänerns skärgårdar. De användes för övernattning när fisket var så
intensivt eller så långt bort att man inte hann åka hem emellan. Att
man hade så många stugor precis vid älvfåran visar att fisket var
intensivt där, åtminstone periodvis, och att det krävdes mycket folk.
Det rika fisket
Under medeltiden tillhörde Årås Varnhems kloster. Fisket var en
viktig orsak till att klostren åtrådde strandnära fastigheter. Fisk fick
man nämligen äta även under fastan, när kött var förbjuden mat. På
kartan från år 1698 framgår tydligt att fisket fortfarande var en viktig
inkomstkälla. Runt Årås finns inte mindre än 60 st katsegårdar i de
grunda vikarna. Katsor var förr en mycket vanlig typ av fasta
fiskeredskap. Än i denna dag är Gullspångsälven lekområde för två av
Vänerns fem kvarvarande, naturlekande lax- och öringstammar.
10
Järnet
Vattnen och stränderna kring Årås säteri är grunda och fulla med
skär. Därför har det aldrig funnits någon hamn vid Årås. Stångjärnet
skeppades troligen istället ut från Sömskären, nordost om Årås.
Landsvägskrog
Enligt lantmätaren har herrskapet på Årås nyss byggt en krog utmed
landsvägen för resande folk. Detta var ytterligare ett sätt att få
inkomster till gården. På säteriet fanns också ett antal torp, vilket
innebar att man hade arbetskraft.
Humle
Innan man lärde sig att pastörisera öl för ca 100 år sedan, användes
humle för att hämma bakterietillväxt. Staten försökte tvinga bönderna
att odla humle för att man skulle slippa importera det. På gårdarna
fanns därför nästan alltid en humlegård med humlestänger intill husen.
Så även på Årås.
Observera och diskutera: Föreställ er hur livet
på Årås säteri kunde se ut. Låt eleverna skriva
manus/berättelser om livet där på slutet av 1600talet.
610 Utvecklingen
Monter: Sidan som representerar nutiden; GPS, Säck med kalk, Säck
med konstgödning, Tomflaska med Round Up, Fotografi visar kor
som körs ut på pråm, hög med blanketter, film med N-sensor. Sidan
som representerar det äldre jordbruket; Höräfsa, Koskälla, Skära,
Täckdikningsrör, rött oregelbundet cylindriskt. Tillverkat på
Degebergs tegelbruk.
Beskrivning och fakta
För varje tugga som människor äter till lunch har någon annan lagt
ner tid och kraft på att producera. De tekniska framstegen inom
jordbruket har varit enorma. Den snabba utvecklingen har inneburit
att landskapet och dess innehåll förändrats. I montern ser du vad som
kan exemplifiera dåtidens och dagens lantbruk.
Observera och diskutera: Hållbarhet
Ekologisk. Hur får man fram gödsel? Varför blir
vattnet övergött, när bönderna gödslar åkrarna?
De vill ju inte gödsla mer än nödvändigt, för
gödning är dyrt. Före 1900-talet skapades rika
biotoper i odlingslandskapet som en biprodukt
(hagar, ängar, strandängar, slåttermyrar, halvöppna
11
skogsmarker) - varför skapas inte denna biprodukt
längre? Hur gör vi för att bevara det lilla som finns
kvar av dessa rika biotoper?
Ekonomisk. Varför övergav man det gamla
jordbrukssystemet? Det hade ju varit ett rationellt
och fungerande jordbrukssystem i närmare 1000
år?
Social. Bönderna idag producerar mat och fibrer
(till kläder) till oss alla. Det ska vara rationellt, för
vi vill ha billig mat. Vi ställer stora krav på
miljötänk och human djurhållning, men betalar
helst inte vad det kostar, utan köper då
importerad, billig mat. Vem betalar priset? Den
svenske bonden? Bonden i ett utvecklingsland?
Den svenske bonden förväntas också bevara
biologisk mångfald. Allt han gör regleras av EU's
lagstiftning och det är mycket papper och många
ansökningar som måste fyllas i varje år. Vad är
rimligt?
620 Trämaster
Utställningens ”stubbar” är delar av en gamla mast.
Beskrivning och fakta
Idag är det svårt att tänka sig Värmland och Bergslagen som öppna
landskap. Ändå har det funnits en tid då bara stubbar bredde ut sig,
mil efter mil i det böljande landskapet. Skogarna blev till träkol,
nyckeln till Sveriges stora järnexport. Hyttorna växte som svampar ur
jorden från 1500-talet och framåt. För varje kubikmeter stångjärn i
mitten av 1600-talet behövdes 700 kubikmeter ved. Bakom all träkol
låg otaliga timmars hårt arbete med yxor, kolmilor och dragdjur. Ur
värmlandsskogarna togs också skeppstimmer i mängder till hela
Europa. År 1668 beslutade staten att kronans skogar skulle
inventeras. Samtliga furor som var höga och grova nog skulle säljas till
fartygsmaster. Även privatägda ”masteträd” skulle öronmärkas.
Minimilängden för ett ”masteträd”, en fura som skulle användas som
skeppsmast, var 21,33 meter, grovleken 60,96 cm 3,65 m från roten. I
lilländan var minsta grovlek 40,64 cm. Masteträt skulle vara rakt och
utan röta.
Observera och diskutera: Ta på stubbarna och
känn hur grova de är. Fundera på hur många
trästammar som behövdes till 1600-1700talets
skeppsbyggen.
12
630 Att bruka sten
Liljesten
Beskrivning och fakta
Brutit berg och huggit skog har människor gjort väldigt länge. De
första besökarna på Kinnekulle såg redan de möjligheter i bergets
sten men det var först när bygden runt sjön kristnades som
stenbrytningen blev storskalig. Skaror av skickliga stenhuggare
förvandlade bergets sandsten till kyrkor, borgar, vackra dopfuntar,
liljestenar, trappor, spisar och milstenar. Bönder brände kalksten till
murbruk. Tonvis av sten fraktades över Vänern. På Kinnekulle kan
man idag se spåren av stenbrott, slagghögar och kalkugnar på flera
ställen och det finns fortfarande stenhuggerier på berget.
Observera och diskutera: Se på liljestenens
motiv. Känner du igen något? Fundera på varför
man gjorde dessa utsmyckningar?
640 Gäddor i vassen
Monter: Fiskeredskap, Gäddljuster. Vasskäror. Fåglarna som står
ovanpå monter är Drillsnäppa och Strandskata.
Beskrivning och fakta
Det var smederna i de kustnära samhällena som smidde och
utvecklade ljustren i samråd med den fiskande ortsbefolkningen. Idag
är det fiske med detta redskap förbjudet.
Drillsnäppan är en flyttfågel som övervintrar i Asien, Afrika eller
Australien. På våren anländer Drillsnäppan till Sverige där den bland
annat häckar runt Vänern. Den uppehåller sig vid steniga,
buskbeväxta stränder. Populationen har minskat under flera års tid
och på 2010 års rödlista upptogs drillsnäppan som nära hotad. Det
beräknas finnas omkring 115 000 häckade par, en uppskattad
minskning med 30-49 procent jämfört med för 30 år sedan.
13
Strandskatan trivs på öppna strandmarker och på strandängar samt
på sand- och grusstränder. Den lever främst på musslor, som den är
skicklig på att öppna genom att hacka sönder skalet. Den kan äta upp
till 300 musslor på en dag. Strandskator häckar för första gången när
de är fyra år gamla, men har förmåga att häcka upp till 36 års ålder.
Oftast är de monogama, men ibland finns hannar som har två honor.
Paren är mycket trogna varandra och separationer förekommer
sällan.
Observera och diskutera: Varför är ljustring
förbjudet idag?
650 Vatten och stranden
Modell av en Katsa i vatten
Beskrivning och fakta
Förr närde strandbetet boskapen, och de grunda vikarna som
sprudlande av fisk, närde människorna. Den värdefulla vassen
användes till att täcka ladornas tak och räddade korna från
vintersvält. Sjöstrandens människor visste hur de skulle nyttja
vikarnas vinster väl.
Katsan eller kasen bestod av en nästan sluten, tät inhägnad av
rundvirke oftast av ¼ aln (15 cm) tjocka, som klövs och drevs ned i
sjöbotten. Den placerades på grunt vatten oftast med
ingångsöppningen vänd mot stranden och utgjorde därmed en typ av
fast fiskeredskap, som var vanlig ända från medeltiden till slutet av
1800-talet. Nu mera är den helt försvunnen.
En Katsa bestod av långarm, dels av en sumpgård som ovanifrån
oftast var njurformad eller liknade en kringla. Långarmen fungerar
som en slags ledarm för fisken som luras in i själva sumpgården.
Ledarmen(arna) kunde sträcka sig från land från ett eller flera håll. På
detta sätt kunde hela vikar stängas av. Sumpgården var vanligen
väldigt hög och kunde gå en vuxen man ända till bröstet då han stod i
en eka bredvid. Fisken som fångades i Katsan var t.ex. gädda, mört,
abborre och braxen. Fisken togs upp med håv eller ljustrades.
Den troliga anledning till varför Katsorna försvann var att underhållet
och bygget krävde mycket virke. Samtidigt som virkespriset ökade
blev det billigare att fiska med garn.
Observera och diskutera: Hur kan katsan ha
fungerat som fiskeredskap? Har eleverna tidigare
stött på detta redskap. Det finns kvar rester av
dessa runt om Vänern.
14