1. No category

Familjen Örning
emigrerar till Australien
Beslutet har vuxit fram – men nu står det fast. I augusti emigrerar
familjen Örning till Australien. Var de ska slå sig ner eller hur de ska försörja
sig vet de ännu inte.
– Det löser sig, säger John Örning. Han kan tänka sig att göra vad som
helst – till och med klippa får och fösa kor.
Darwin
F
amiljen Örning består av John
och Maria, samt sönerna Max
och Leo, fem och tre år. Än så
länge lever de ett helt vanligt familjeliv
i sitt gula trähus på Öster i Halmstad.
– Vi funderade länge på om vi skulle
hyra ut huset – vi trivs otroligt bra här
– men det kändes fel. Vi har ju faktiskt
bestämt oss för att vi vill leva i Australien, säger John.
Han och Maria träffades när de båda
gick på gymnasiet i Klippan. Efter 13 år
i Malmö hamnade de i Halmstad, och
anledningen var att John fick jobb som
direktör för Best Western Grand Hotel.
Maria jobbar som högstadielärare i Veinge, och är mentor för en åtta.
– Det känns lite jobbigt att lämna
min klass, jag hade gärna velat följa
dem hela vägen, säger Maria och berättar att reaktionerna från eleverna varierade när hon talade om att hon skulle flytta till andra sidan jordklotet.
– En del tyckte att det var häftigt,
andra tyckte att det verkade knäppt.
Och kanske är det både och, säger Maria och skrattar.
AUSTRALIEN
Brisbane
AUSTRALIEN
Sydney
Perth
Canberra
Melbourne
vändan sa John till Maria – eller om det
var tvärtom – att ”vi borde flytta dit någon gång”. Därmed var fröet sått och
hösten 2008 gick de från ord till handling.
– I oktober skrev jag mitt språktest,
säger John och förklarar:
– Det ingår som en del när du söker
permanent uppehålls- och arbetstillstånd. Maria, som är akademiker, måste göra ett svårare prov, jag klarade mig
med ”general”.
tre, och John, 38 år.
ar
r
r
iä
för att skapa ett nytt liv där. Från vänster Max, fem år, Maria, 36, Leo,
St
Tar planet Down Under. I augusti flyger familjen Örning till Australien
or
aB
et
rev
Sökte på internet
I juni förra året ansökte de formellt om
visum och hela proceduren sköttes på
nätet.
– Det tog över tre timmar. Förutom
alla uppgifter som ska fyllas i, ska du
också skanna in och bifoga en mängd
intyg. Till exempel kräver de ett hälsointyg, med resultat från lungröntgen
och blodprov. De nya immigranterna
får inte kosta en massa pengar, utan ska
vara fullt friska, säger Maria.
När man söker det som kallas General Skilled Independent Visa – vilket
innebär att du får bo och jobba var du
vill i hela Australien – gäller det att få
ihop så många poäng som möjligt. Och
för att få många poäng ska du lyckas på
språktestet, ha ett attraktivt yrke och
dessutom rätt ålder.
– Hade vi hunnit fylla 40 hade vi fått
färre poäng, och när du är över 45 kan
du inte längre söka General Skilled Independent Visa, säger Maria.
Men även om makarna Örning har
fått permanent visa räknas de dock inte
som fullvärdiga australiensare från dag
ett.
– De första två åren får du inte en
krona av de sociala välfärdssystemen.
Budskapet är tydligt: ”sköt dig själv
eller åk hem”, säger John och Maria inflikar:
– Däremot har du rätt till sjukvård
Ville tillbaka
gå i den statliga
I det här läget hade han och Maria inga och barnen får också
planer på att emigrera, men att åter- skolan utan kostnad.
vända var självklart. Och när sonen Max
var ett och ett halvt satte de sig på pla- Legot måste med
Den 30 november förra året fick John
net ännu en gång.
stod att de
– Då reste vi även till östkusten och och Maria ett mejl där det
arbeta i Ausutanför Perth hittade vårt eget paradis: var välkomna att leva och
Rottnest Island. I december 2007 gjor- tralien.
– 30 sekunder senare hade vi bede vi vår tredje gemensamma resa och
Och 30 sekunbland annat bilade vi genom inlandet, stämt oss: nu flyttar vi!
der senare bestämde vi: vi flyttar till
the Outback, berättar Maria.
När de landade på Kastrup efter den sommaren!
Längtat länge
Både Maria och John reste en del med
sina familjer när de växte upp – hon i
Kvidinge och han i Örkelljunga – och
de har också gjort många resor tillsammans.
– Vi gillar verkligen att se nya platser,
möta nya människor och kulturer. Tanken att bo någon annanstans har funnits med länge, och eftersom vi gillar
sol och värme har vi pratat om Spanien,
säger John.
Men omständigheterna ville annorlunda. Sommaren 2000 var John ledare
på ett stort scoutläger här hemma, och
då åkte Maria till Australien tillsammans med sin kompis Malin, som tidigare varit au pair i landet.
– Jag kände mig hemma direkt: folket, naturen, mentaliteten – allt stämde.
Tre år senare reste Maria och John dit
tillsammans. De besökte bland annat
Darwin uppe i norr och gick på vandringar.
– Vi träffade en massa backpackers,
men genom Malin, som då hade gift sig
med en australiensare och slagit sig ner
utanför Brisbane, kom vi bakom ”turistkulissen”, säger John.
QUEENSLAND
Fort­
sättning
på nästa
uppslag d
5
4
H 8 maj 2010.
Vår förhoppning är att kunna
dra ner på tempot och hitta en
lugnare livsrytm i Australien, här
hemma blir det lätt att man flänger
mellan jobb, dagis, hem.
g
Hervey Bay
Goomeri
Brisbane
Dit ska vi!
Inget lätt beslut.
Nu börjar det alltså dra ihop sig. John
rar John som kan tänka sig att göra
vad
har sagt upp sig från jobbet, Maria
har som helst.
sökt tjänstledighet, huset är ute till
för– Resan i juni gör vi för att kunna
visa
säljning och de har börjat se på sitt
bo- upp oss på olika arbetsplatser.
Du får
hag med nya ögon: vad ska följa
med, inga jobb via mejl eller
brev från Svevad ska säljas och vad ska kastas?
rige, folk vill se och träffa den de
ska
– Barnens lego ska med, det är
prio anställa. Men vi vet att det
finns jobb,
ett. Och deras favoritböcker och
spel. både inom min och Marias
bransch, säSen får vi se, säger Maria och fortsätger John och Maria tillägger:
ter:
– Jag får nog börja med något enk– Vi ska flyga till Australien den
17 lare yrke, tills min engelska
blir tillräckjuni och stanna några veckor för
att ligt bra.
söka jobb och bostad. Sen åker vi
hem
igen. Den 26 juli fyller Max sex och
det Flexibla
firar vi hemma. I augusti går det
defi- Samma flexibla inställning
har makarnitiva flyttlasset.
na Örning när det gäller boendet.
Visst
vore det fantastiskt att bo fint
nära
En bra merit
havet, men de kan lika gärna hyra
John lämnar alltså ett välavlönat
en
jobb lägenhet inne i Perth eller
utanför Brissom hotelldirektör, och har inga
garan- bane.
tier att få något liknande i Australien.
– Vi har sparat ganska mycket pengMen det bekymrar honom inte.
ar – det går inte att komma till ett
nytt
– Best Western har visserligen hotell
land helt tomhänta – och räknar
med
i hela världen, men de enskilda anläggatt klara oss minst ett halvår. Det
kan
ningarna drivs av privatpersoner
som säkert ta lite tid att bestämma
var vi
rekryterar sin egen personal, konstateska slå oss ner, men i januari 2011
mås-
6
te vi ha en fast punkt någonstans.
Då
Johns föräldrar är pensionärer
och
ska Max börja ettan och Leo i en
för- har lovat att komma och
hälsa på, och
skoleklass, säger Maria och bläddrar
i det har även Marias mor och
far.
en av de guideböcker som ligger på
var– Men visst kommer vi att sakna
dagsrumsbordet.
alla
här hemma. Jag har en syster i Åstorp
– Med våra visum fick vi också
ett och det är trist att inte kunna
träffas
häfte med fakta om landet: hur
de le- lika ofta. Skype och mejl
kan inte erver, lagar och regler, kulturen,
med sätta den mänskliga kontakten.
Och
mera. Allt funkar inte som i Sverige.
Till barnen kommer att sakna
sina kusiner,
exempel är det väldiga skillnader
mel- säger Maria.
lan de olika delstaterna. I Queensland
ingår ambulans om man har ett elabonDra ner på tempot
nemang – visst är det märkligt? –
med- Av vänner och bekanta
har de nästan
an man i andra stater får teckna
speci- bara fått positiva reaktioner,
även om
ella försäkringar.
en och annan undrar om det inte
finns
en massa farligheter där borta.
Pensionärer
– Men vi har förstått att det är många
Länge var planerna på att emigrera
nå- som bär på en dröm om
att förändra
gonting som bara Maria och John
pra- livet i grunden och göra någonting
tade om, men när de sökte visum
anvar norlunda, säger John och
fortsätter:
det dags att tala om för föräldrar
och
– Vår förhoppning är att kunna
syskon vad som var på gång.
dra
ner på tempot och hitta en lugnare
livs– Det var inte jättepopulärt att
vi rytm i Australien, här hemma
blir det
skulle flytta så långt bort, men samtilätt att man flänger mellan jobb,
dagis,
digt sa de att ”om ni själva så gärna
vill hem.
ska ni såklart göra det”, säger Maria.
Men slutligen, är detta för alltid?
Är
det Johns och Marias plan att sönerna
ska växa upp och att de själva ska
bli
gamla i landet Down Under?
– Ja, vår plan är att stanna kvar. Men
samtidigt finns det ingen prestige
i det
här. Vi har bestämt att vi ska göra
en
avstämning om tre–fem år. Känner
vi
att det inte blev som vi hade tänkt,
att
vi inte trivs – då flyttar vi såklart
hem
igen.
Och barnen, vad säger de? Enligt
Maria har de hyfsad koll, men visst
är det
en del saker som är oklara.
– Häromdagen frågade Max om man
får en ny farmor när man kommer
till
Australien. Då fick jag säga att ”nej,
du
kommer att ha kvar den du har,
även
om du kommer att träffa henne lite
mer
sällan.”
g
En del tyckte
att det var häftigt, andra tyckte
att det verkade
knäppt. Och
kanske är det
både och.
Vem har vi här då?
7
Familjen Örning
lever ett gott liv
i Australien
… och ser knölvalar som leker med sina kalvar…
Men så mycket lugnare blev det inte
för emigranterna från Halmstad…
… och gör konster för publiken.
Äventyr. Hela familjen är på båtutflykt i Hervey Bay…
Minns ni familjen Örning som vi skrev om i maj 2010? Då hade de precis bjudit ut
sitt hus i Halmstad till försäljning och börjat förbereda sig för flytten till Australien.
Pappa John, som sagt upp sig från jobbet som hotelldirektör, sa att han kunde
tänka sig att göra vad som helst – till och med klippa får och fösa kor.
Så blev det nästan, i alla fall i början.
Här berättar John och Maria om det nya livet i Australien, hur bitarna har fallit
på plats för både dem själva och för sönerna Max och Leo, sju och fem år.
N
Fattar hur man rattar. Traktor måste man lära sig köra tidigt om man bor på en farm i Australien.
4
17 MARS 2012
är ni flyttade hade ni varken jobb
eller bostad – hur löste det sig?
– Vi hade först två veckors semester, innan vi hamnade på en farm
30 kilometer norr om Goomeri i
Queensland. Vi jobbade med ett företag
som heter VisitOz. John var General Manager och Maria husfru. Vi tog hand om
backpackers som ville prova på farmjobb, gav dem en introduktion i australiensiskt farmarbete – ridning, motorcykel, kofösning, med mera – och sedan
fixade vi jobb åt dem på en farm någonstans i landet. John har pratat med
många farmare i detta land…
– Barnen gick i skola i Goomeri, en
timme med buss från farmen. Det var
en bra start för dem, med en liten skola. Goomeri har cirka 450 invånare och
skolan hade 130 elever, alla känner alla.
Dock var det ingen annan som pratade
svenska. Men de lärde sig snabbt engelska och i dag pratar de obehindrat.
– Men vi saknade kusten och en lite
större stad, så när vi fick ett erbjudande
om att driva Quarterdecks, ett hotell
i Hervey Bay, så slog vi till. Vi flyttade
hit i oktober förra året och killarna började i en ny skola. Den är lite större men
de trivs bra.
– Vi bor i en av villorna, där vi också
har kontor och reception. Totalt har
hotellet drygt 60 villor och nästan hälften av dem är långtidsboende i någon
form. Gästerna är mestadels turister,
men även en hel del affärsresande. De
kommer framför allt från Australien,
men vi har också många tyskar, japaner,
kineser, britter och sydafrikaner. Samt
tre svenskar, hittills – alla från Halmstad.
– Hotellet är medlem i Best Western
och det var så de fick nys om mig (John),
eftersom jag har jobbat med Best Western i Sverige. Detta är något helt annat
än jobbet på farmen, men tyvärr blev
det ännu fler arbetstimmar här, så på
nästa jobb ska det bli färre…
Vad gör ni när ni inte jobbar/är
i skolan?
– John och Maria har ingen fritid, Max
Ett fritt liv. På farmen där familjen Örning bodde det första året. ”Killarna leker, men den lilla hästen i mitten är måttligt road.”
Till häst. Max lär sig rida.
och Leo badar, simmar och leker med
kompisar. Max dansar zumba och båda
har precis börjat med tennis. Det funkar kanon.
Har ni rest runt mycket – och vad har
ni i så fall sett?
– Hittills har vi mest jobbat. John har
hunnit med ett par tjänsteresor till Sydney, annars har vi bara gjort korta utflykter i närområdet och ner till Brisbane. Vi körde på Fraser Island för första gången när Johns mor var här och
det var en upplevelse. Fraser Island är
världens största sandö med en helt fan-
Hur går det med språket?
– Inga problem, vi är speciellt imponerade av barnen. De enda som pratar
svenska här är vi och en kompis i Brisbane. Johns mor var nere och hälsade
på i januari och då märktes det tydligt
hur snabbt barnen växlar mellan språken.
Vad har varit det roligaste med
flytten?
– Att allt har fungerat, och att framför
allt barnen klarar det så bra. Vi är nog
mer inne i det australiensiska samhället
än vi själva inser. Barnen har fått vänner
från landet, och även vi vuxna. Här finns
några fler svenskar, men inga vi känner
eller umgås med. I Goomeri var vi de
enda svenskarna förutom när det kom
svenska deltagare vissa veckor.
Vad har varit det jobbigaste?
– Att man saknar familj och vänner, att
lära sig regler och rutiner, och att förstå
hur systemet fungerar här.
Fortsättning
på nästa
uppslag d
17 MARS 2012
5
Gillar att grilla. BBQ är en australiensisk rättighet, fria grillar finns överallt.
Mekanisk modernitet. Vinddriven pump – en klassisk syn i Australien.
Skål! Påskmiddag med engelska vänner. ”Tack vare släkt och vänner i Sverige samt
Ikea så hade vi många svenska delikatesser och svensk snaps.”
Flyttlasset gick
i augusti 2010
Vädret är bättre här och det är enklare att leva. Varför är svårt att säga, men det
g
är nog klimatet i kombination med en mer avslappnad livsstil. Dock är ordningen
ohn och Maria Örning, som varit
ett par sen gymnasietiden, började
tidigt fundera på att bo någon
annanstans än i Sverige. Och när de landade på Kastrup i december 2007, efter
sin tredje gemensamma resa till Australien, sa de att ”vi borde flytta dit någon
gång”.
Sommaren 2009 skickade de in de formella ansökningarna om permanent uppehålls- och arbetstillstånd. I november
fick de veta att de var välkomna att leva
och arbeta i Australien, och bestämde sig
för att flytta redan till sommaren.
När H träffade dem i maj 2010 hade de
huset ute till försäljning. John hade sagt
upp sig från sitt jobb som direktör för
Best Western Grand Hotel i Halmstad och
Maria hade sökt tjänstledighet från sin
lärartjänst på Veingeskolans högstadium.
Sönerna Max och Leo, som då var fem
och tre, var inte helt införstådda med vad
en emigration egentligen skulle innebära, men meddelade sina föräldrar vilka
leksaker de absolut ville ta med sig.
Inför flytten hade makarna Örning sparat så mycket pengar att familjen skulle
kunna leva i ett halvår utan inkomster,
men planen var att söka jobb direkt när
de kom till Australien. Vilken typ av jobb
spelade ingen större roll; de var inte
främmande för att klippa får och fösa kor.
En ambition var dock att kunna dra ner
på tempot och hitta en lugnare livsrytm
i Australien.
I augusti 2010 gick flyttlasset – och hur
det gick kan ni alltså läsa i dagens artikel.
och den tekniska utvecklingen bättre hemma, där har Australien en del att lära.
Ingen vanlig besökare. På farmen bodde familjen Örning
nära naturen, ibland kom hästarna in och hälsade på.
Ingen vanlig sjö. John, Max och Leo i Lake McKenzie på Fraser Island. Sjön består av bara regnvatten och sanden är alldeles kritvit.
tastisk natur. Där finns inga riktiga vägar, så bara fyrhjulsdrivna fordon kan
köra på ön. Bland annat finns en insjö
helt gjord av regnvatten med kritvit
sand, Lake McKenzie. Helt underbart!
– När vi besökte ön hade det inte regnat på ett bra tag, så sanden var extra
lös och John lyckades köra fast två gånger. Lyckligtvis kom det en bil efter som
kunde dra loss oss.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Vi går upp halv sju, försöker få barnen
i skoluniformen och gör frukost samt
lunchlåda till dem. Sedan öppnar vi
receptionen halv åtta. Barnen körs till
skolan strax innan nio, men här har vi
bara ett par minuter till skolan i stället
för en dryg timme som på förra stället.
– Sen jobbar vi vuxna hela dagen – vi
sköter också underhållet av villorna,
poolområdet med mera – och barnen
hämtas vid tretiden. Sedan är det läxor
och lek för dem. Receptionen stänger
klockan sju och då försöker vi äta. Sedan är det lite samvaro innan det är
läggdags.
– Vi försöker vara lediga fredag kväll
och lördag eftermiddag och söndag för-
6
17 MARS 2012
middag så att vi kan vara med barnen.
Men det blir oftast jobb sju dagar i
veckan.
Det låter inte som att det blev riktigt
som ni ville, med kortare arbetsdagar
och ett lite lugnare tempo?
– Nja… dessvärre inte, snarare tvärtom.
Precis som i Goomeri har vi bostad och
arbetsplats på samma ställe, vilket innebär långa dagar. Som vi bor nu har vi reception och kontor i vardagsrummet…
Maria, du var ju högstadielärare
hemma i Sverige och lämnade en
tjänst på Veingeskolan – hur ser dina
möjligheter ut att få börja undervisa
i Australien?
– De är goda, om jag vill. Det jag behöver göra är att ansöka om lärarlicens
eller en legitimation som gäller för undervisning i Queensland. Alla papper
är i princip färdiga, det är bara ansökan
som ska in. Men just nu är det inte aktuellt, jag tycker att jobbet på hotellet
är så kul. Dessutom är jag frivilligarbetare i pojkarnas skola fyra timmar
i veckan, och just nu är det en alldeles
lagom dos skola för mig.
Den enes bröd… En groda som just fångat en mal.
Vad saknar ni med Sverige?
– Familj och vänner, ljusa sommarkvällar, filmjölk, lingongrova och cognacsmedwurst.
Är det någon av er som haft riktig
hemlängtan?
– Nej, inte direkt. Vi håller kontakt med
dem där hemma via Skype, telefon,
mejl och Facebook.
Har ni fått många besök – och har
ni varit hemma hela gänget någon
gång?
– Vi åkte alla hem i juli 2011 för fem
veckors semester. John hade hoppats
kunna besöka det stora scoutlägret som
var i Kristianstad, men hann dessvärre
inte. Det var så många vi ville träffa och
det blev inte tid över. Johns bror gifte
sig och vi tillbringade en hel del tid
i Halmstad och träffade vänner.
Sedan var Johns mor här i januari och
Marias föräldrar och bror kommer
i april.
Fördelar och nackdelar om man jämför Sverige och Australien?
– Vädret är bättre här och det är enk-
lare att leva. Varför är svårt att säga,
men det är nog klimatet i kombination
med en mer avslappnad livsstil. Dock
är ordningen och den tekniska utvecklingen bättre hemma, där har Australien en del att lära. Internet är på samma nivå som Sverige var för fem-tio år
sedan, både vad gäller kostnad och hastighet. Man använder fortfarande checkar som betalning i hög utsträckning och
för att legitimera sig behöver man ha
flera olika handlingar.
Framtiden – tror ni att det blir emigration ”på riktigt” och att grabbarna
därmed kommer att känna sig som
australiensare som vuxna?
– På ett sätt har vi emigrerat på riktigt
redan, men inget säger att vi kommer
att bo här för evigt. Vi har sagt att vi
stannar så länge vi trivs och sedan flyttar vi någon annanstans. Om det blir
Sverige eller ett annat land vet vi inte.
Men just nu känns detta rätt och vi
stannar här.
ULRIKA AHLBERG
[email protected]
Lätt att välja. I Australien är det skoluniform som gäller och det är väldigt praktiskt det uppstår aldrig några diskussioner om vad
grabbarna ska ha på sig på morgonen. Max (t v) fyller åtta i juli, Leo (t h) fyller sex i juni.
Ett släp kommer lastat. Flytten från farmen till Hervey Bay. ”Lite hade vi hunnit samla på oss
under året…”.
Speciellt system. Villorna i Quarterdecks ägs av olika personer, och via en firma
sköter John och Maria uthyrningen av 49 av de 61 husen. De har även hand om
sådant som praktiskt underhåll och skötsel av det gemensamma poolområdet.
Inklusive makarna Örning har "bostadsrättsföreningen" 15 anställda.
17 MARS 2012
7