Berwaldbladet 1 - Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening

BERWALDBLADET
MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING
NR 1 FEB 2014
☞ Vårens kalendarium
Kallelse till årsmöte
19 mars
Våra stipendiater:
Göran Brink trombon
Christian Bergqvist violin
Åsa Karlsson viola
Sofia Niklasson sopran
En tonsättares dagbok
Concerto Grotto nr 24
Med Herbert Blomstedt
i juicepaus
Är medlemsavgiften
för 2014 betald?
Mycket populär resa i
Västerled
Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
Styrelse:
Vågar vi hoppas på att våren och värmen är på väg? Här på våra
Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot
Alicia Lundberg
Ordförande
08-767 80 79
[email protected]
Erik Juhlin
Vice ordförande
08-765 61 36
[email protected]
Gunilla Rönnholm
Sekreterare
08-768 50 02
[email protected]
Gunnel Andersson
Kassör
08-580 383 93
[email protected]
Johan Hertzberg
Ledamot
076-858 17 86
[email protected]
Birgitta Magnusson Ledamot
08-580 358 30
[email protected]
Anders Rahm
Ledamot
08-662 94 17
[email protected]
Eva Sjödén
Ledamot
070-387 12 45
[email protected]
08-38 68 08
[email protected]
Anders Wester
Ledamot
Kristina Westman
Repr.för Berwaldhallen 08-784 18 09
[email protected]
Bo Söderström
Repr. för orkestern
08-624 20 62
[email protected]
Ulla Sjöblom
Repr. för kören
08-766 42 18
[email protected]
08-530 398 89
[email protected]
Sammankallande
i valberedningen: Sven-Olof Blanch
Revisorer:
Bertil Norrhall
08-88 48 75
08-88 34 87
Göran Ribbegård
Telefonsvarare:
Postadress:
Plusgiro:
Hemsida:
e-post:
Berwaldbladet:
08-99 40 30
RSKV, Radiohuset 7C, 105 10 Stockholm
16 08 82-7 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
www.rskv.org
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17
[email protected]
Eva Sjödén
070-387 12 45 [email protected]
Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1000 exemplar.
Medlemsavgifter för kalenderåret 2013
Enskild medlem
250:-
Två personer på samma adress
400:-
Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH.
Medlemmar i Vänföreningen får 15% rabatt på biljetter till
Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen.
Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄNMedlemsnålen:
Kära musikvänner!
50:-
breddgrader har naturen pudrats med lite snö, men kylan tycks ha
parkerat sig i de norra delarna av vårt land. Det talas till och med
om köldrekord i Karesuando – minus 36 grader.
Det nya året 2014 har precis tagit sina första steg och Vänföreningen ser med tillförsikt och stor glädje fram emot att vi återigen
ska få mötas, dela erfarenheter och njuta av spännande upplevelser. Som ni ser i
kalendariet har vi även i vår möjlighet att bevista repetitioner, njuta av Concerto
Grotto och då gäller det som tidigare både musik och delikat supé signerad Dag
Henriksson. Årsmötet hålls den 19 mars 2014 klockan 18.00 i Studio 5 i Radiohuset. Alla medlemmar är naturligtvis mycket välkomna. Det här årsmötet är lite speciellt eftersom en ny ordförande ska väljas. Sittande – det vill säga undertecknad –
har haft glädjen att under ett decennium styra och ställa och använda den vackra
ordförandeklubban. Nu väntar andra utmaningar och kanske är det så att livet är
som en enda lång resa, där stationerna ibland kommer tätt, men lika ofta tar god
tid på sig och väljer att stanna en längre tid.
Som vanligt vill jag avsluta med några kloka ord men dessförinnan önskar jag all
lycka till Vänföreningens styrelse, som jag vet kommer att göra sitt bästa för medlemmarna.
Under alla mina år i styrelsen har jag alltid avslutat min lilla hälsning i Berwaldbladet med en dikt. Denna gång ur Harry Martinsons Aniara – en revy om människan i tid och rum i 103 sånger – och jag har valt sång nummer 80 och den första
strofen lyder:
Mitt i den brinnande solen
finns en pupill, en kärna
som med sin gåtfulla virvel
gör den till kärlekens stjärna.
Lyriken har alltid varit en källa till glädje och kanske lite tröst – precis som musiken.
Innan jag slutar helt vill jag ge Vänföreningens medlemmar några tips om dikter, som
har betytt mycket för mig. Stig Dagerman skrev dikten Birgitta svit som publicerades
i det första numret av Prisma, som kom ut 1950. Kanske lite svår att finna men sökandet lönar sig. Eeva Kilpi har bland annat skrivit Sånger om kärlek, som publicerades
1970. Hennes sätt att närma sig och beskriva kärlekens olika tillstånd kan få den som
läser både att le, känna en stunds vemod och varför inte fälla en tår.
Till sist hoppas jag att var och en finner sin poet – det finns många att välja bland –
och att musiken fortfarande har en stor plats i livet. Tack för mig och med all säkerhet
ses vi någon gång – om inte annat i Berwaldhallen.
FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och
korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag
på föreningens plusgiro 16 08 82-7 och ange att gåvan är till fonden.
Var gång den ser på jorden
uppstår en äng och blommar
dag efter dag och fröar
glad genom lycklig sommar.
Alicia Lundberg
Göran
Christian
Vänföreningens
stipendieutdelning 2013
ägde rum vid julkonserten i den fullsatta Berwaldhallen den 18 december. Vice ordförande
Erik Juhlin delade ut diplom och 25 000 kr till
var och en av de fyra stipendiaterna som utsetts
av sina kolleger, tre musiker i Sveriges Radios
Symfoniorkester och en korist i Radiokören.
4
Åsa
Sofia
De lyckliga är:
GÖRAN BRINK
trombon
CHRISTIAN
BERGQVIST
ÅSA
KARLSSON
MOTIVERING:
MOTIVERING:
violin
MOTIVERING:
”Göran är en positiv kraft som gärna
antar nya utmaningar. En kollega
och vän med en
grundtrygghet som
smittar av sig.”
”Christian är en
musiker i Esa-Pekkas generation
som starkt bidragit till den konstnärliga utvecklingen i orkestern
under snart 30
år.”
viola
”Åsa är ett smartskaft av Guds
nåde. Hon tillhör
det nya seklets musiker som höjer
ambitionsnivån i
orkestern så högt
att det är svårt att
andas.”
SOFIA
NIKLASSON
sopran
MOTIVERING:
”Med sitt goda ensembleöra, sitt okonstlade sätt
att sjunga och sin suveräna intonationsförmåga
har Sofia funnit en självklar plats i Radiokören.
Att därtill få höra Sofia ta
sig an solistiska uppgifter
i stort och smått, inte
minst i höga och utsatta
lägen, är en sann fröjd.”
5
Stipendiaten
Åsa Karlsson
E
n av fjolårets stipendiater är Åsa
Karlsson som spelar viola i vår orkester. Hon är född i Stockholm och
familjen flyttade till Linköping när
hon var två år. Musikaliskt påbrå har
hon hemifrån – mamman var musiklärare på Adolf Fredrik, och både Helena Bjarnle i kören och John Lingesjö
i orkestern har haft henne som musiklärare. Föräldrarna spelar dessutom
folkmusik.
Under uppväxten i Linköping började Åsa spela piano vid sex års ålder
och när hon var åtta år började hon
spela fiol. Men lektionerna i grupp var
tråkiga, och då kom morbror och musikentusiasten Alf Thoor till undsättning. Han bad henne lyssna på Hindemiths violakonsert Der Schwanendreher och det blev en upplevelse som
ändrade instrumentvalet och violan
blev Åsas nya instrument.
Efter musikgymnasiet i Norrköping
kom Åsa in på Musikhögskolan i Stockholm och har studerat för Björn Sjögren, tidigare radiosymfoniker. Hon har
också studerat två år på Edsberg och
tagit kammarmusikdiplom.
Första kontakten med Radiosymfonikerna var ett vikariat 1996 och hon fortsatte att frilansa bl a hos Uppsala
Kammarsolister, Filharmonikerna och
Hovkapellet. Men så 2004 provspelade
hon hos Radiosymfonikerna och blev
antagen. Ӏntligen jobbet jag hela tiden
6
velat ha – ett drömjobb”, utbrister Åsa.
Åsas instrument har många namn:
viola – altviolin – altfiol. Hon konstaterar att kärt barn har många namn. Namnet altfiol används bara i Sverige,
Bratsche i Tyskland och alto i Frankrike
och Italien. Den viola Åsa spelar på
idag är byggd i Falun av Peder Källman
1986. Efter att ha stött på den i olika
sammanhang inköptes den slutligen
1989 och det är bara Åsa som ägt den.
Hur hittar du inspiration till varje
konsert? Svaret blir att det ofta är medmusikerna som inspirerar. Att vara musiker är som ett helt vanligt jobb, men
ganska ofta upplever man fantastisk
musik, fenomenala dirigenter och solister och magi uppstår och man blir helt
salig. Vissa gånger gläds man åt små detaljer och roliga hörn. ”Att sitta i en orkester är som att sitta i en
tredimensionell karta – flyttar man sig
bara ett par meter är allt annorlunda,
det blir aldrig tråkigt”, konstaterar Åsa.
Hur mycket övar du? blir nästa fråga.
Det skiftar mycket beroende på musiken. När man spelat ett verk tio gånger
får man viss rutin. Men orkestern spelar två eller tre konserter per vecka
med nytt program, ny dirigent och ny
solist varje vecka. I Berwaldhallen är
det repetitioner dagtid måndag till torsdag och egna övningar varje dag
hemma, för det finns bara ett fåtal övningsrum i Berwaldhallen.
Den moderna musiken är ofta atonal
och det är klart att Åsa inte uppskattar
allt, men är man professionell spelar
man bra ändå, och musiken är inte svårare att spela än klassikerna.
Kontakten med publiken är viktig och
ett liv utan publik är både torftigt och
tråkigt. Det kan vara stor skillnad mellan konserterna och ibland upplevs en
elektrifierad stämning. Hostningar och
ringande mobiler är förstås en styggelse.
De utlandsturnéer orkestern gör är
mycket uppskattade även om de på
grund av finanskrisen blivit färre. Då
hinner man lära känna kollegorna och
kan få en fördjupad känsla och förstå-
else av verket, när det spelas ett flertal
gånger. På hemmaplan spelar man kanske verket bara två gånger. Nästa turné
blir till Aix-en-Provence i april. Turnéer
som Åsa gärna minns är Matteuspassionen i Italien med Drottningholms Barockensemble och Erik Ericson då hon
bara var 21 år, och nu senast turnén
med Daniel Harding också den till Italien (se Berwaldbladet nr 2 2013).
Många tycker att klassisk musik är
allvarlig, men Åsa spelar för att hon
tycker det är roligt. ”Min styrka är att
jag är så intresserad av olika sorters
musik. Tycker om att spela mellanstämma, vilket inte alla gör”, framhåller
hon.
Nu är Åsa föräldraledig till mars och
med två småpojkar hemma blir det inte
så lätt att hinna med hennes andra intressen – fjällvandring, odling och
gamla träbåtar.
Eva Sjödén
Stipendiaten
Göran Brink
summa, men för stipendiaten är det
även ett bevis på uppskattning.
Göran föddes 1952 i Jonsered och
bodde där till nioårsåldern, då familjen
flyttade till Vårgårda. Där växte han
upp i en musikalisk familj. Mamman
är jag fick i uppdrag att intervjua sjöng och pappan verkade som körleGöran Brink kändes det extra ro- dare. En syster finns också, som spelar
ligt, för han är en av de ”gamla” i
flöjt. Familjen sjöng mycket tillsamSRSO, vilket dock är svårt att tro när
mans och det måste ha varit en musikaman ser den ungdomlige Göran, som liskt fruktbar miljö att växa upp i.
har varit med ända sedan 1977. Vi träf- Göran kände sig för med bl.a. litet piafades i en av Berwaldhallens foajéer
nospel, men när han var 14 år, började
efter en repetition och Göran visade
han spela ventilbasun. Pappan tyckte
direkt, att han är mycket glad över sti- dock, att han skulle spela trombon och
pendiet. Vi som delar ut det kanske
köpte en sådan åt honom. Göran börbara tycker att det är en penningjade studera trombonspel och förste lä-
N
7
☞
raren blev Gösta Eklund, som var 1:e
trombonist i Göteborgs Symfoniorkester. Under fyra år åkte Göran varannan
lördag till Göteborg och fick lektioner
av honom. Under tiden klarade han av
den vanliga skolan med studentexamen
och dessa studier var lokaliserade till
Alingsås. Mycket resande blev det. Studierna fortsatte på Ingesunds Musikskola i Arvika med läraren Rune Asp
och därefter fick han kontakt med den
välkände trombonisten Jörgen Johansson i SRSO och studerade för honom
fram till 1977, då han sökte till SRSO
för provspelning. Under sommaruppehållen förkovrade sig Göran ytterligare
genom att spela i Regionmusiken i
Skövde, Jönköping och Örebro. Före
provspelningen hade han fått höra talas
om en viss professor Miloslav Heida i
Prag, som orkesterns trombonister brukade åka till. Göran gnuggades av
honom i tre veckor, vilket gav bra resultat, för han antogs till provtjänstgöring
ett år och fick sedan fast tjänst, som
han fortfarande innehar.
8
År 1977 fanns inte Berwaldhallen,
utan man höll till i gamla Ackis och
vissa söndagar i Konserthuset. Det blev
ett enormt lyft att senare flytta in i den
nya Berwaldhallen. Göran trivs mycket
bra på sin tjänst och har inte känt sig
sugen att flytta. Här i orkestern råder
en mycket god stämning och en hög arbetsmoral. Det är fascinerande att sitta i
orkestern och lyssna på de andra musikerna och det fina samspelet. Orkestern fungerar som en stor kropp, där
alla lemmarna är lika viktiga, tycker
Göran. I allmänhet spelar han andra
trombon och någon gång tredje. I
tredje stämman får han spela bastrombon och det är rätt roligt.
Göran har mött många dirigenter
under sin långa tid i orkestern. Harding, Blomstedt och Esa-Pekka står alltid högt när man talar med
orkestermusikerna, men Göran har en
speciell favorit, nämligen Svetlanov.
Han fick alla att spela intensivt och fick
fram en speciell klang i orkestern.
Kommunikationen skedde mest utan
ord, en liten gest eller ett höjt ögonbryn kanske räckte. Den nuvarande
chefsdirigenten Harding får också fram
maximalt mycket ur orkestern, men
kanske mera genom att prata och förklara, i motsats till Svetlanov.
Utanför Berwaldhallen finns också
ett liv. Göran har skaffat sig en stor familj att sköta om. Fru, fyra barn (två
flickor och två pojkar), ett barnbarn
och ett barnbarn på väg har det blivit
hittills. Radhuset hemma i Spånga kräver också sin tid, det vet alla husägare.
Göran är tillsammans med frun kyrkligt
engagerad, med hemvist i Södermalmskyrkan på Götgatan. Där får han användning för trombonen och spelar
med i musiken vid gudstjänsterna.
Stipendiaten
Christian
Bergqvist
– från Kristofferskolan
till Berwaldhallen
C
hristian Bergqvist, 2013 års stipendiat från 1:a violinstämman,
växte upp på Lidingön i ett hem där
mamman sjöng på nästan professionell nivå men ingen spelade något instrument. Emellertid gick han redan
från första klass i Kristofferskolan
långt ute i Bromma där violinspel var
obligatoriskt en termin i trean. Chris-
Även Görans fru Ulla, som är fiollärare,
deltar i musiken. Göran hjälper till med
litet av varje i kyrkan och kyrkoverksamheten och familjen tar så mycket
tid, att det inte blir så mycket annat på
fritiden. Förr brukade han vara ute och
springa i naturen, men det blir dåligt
med det nu.
Göran har inte bestämt ännu, vad
han ska göra med stipendiepengarna,
men en resa till en svåger i Tokyo kan
bli aktuell. Så behöver trombonen lackeras om, ett annat tänkbart projekt. Du
hittar säkert på något bra Göran och
lycka till i fortsättningen med din trombon.
Anders Wester
tian valde sedan att fortsätta, möjligen
för att komma i samma grupp som en
söt klasskamrat. Även i Lidingös kommunala musikskola blev det fiolspel,
nu med Lotte Bial och senare Ingvar
Kullberg som lärare. Så småningom
blev han uttagen till en elitgrupp som
under tre somrar undervisades av professor Sven Karpe, som åkt runt i landet och handplockat talanger. Redan
vid tretton års ålder hade Christian
klart för sig att han ville bli musiker
och två år senare kom han in på Musikhögskolan. Efter sex års studier där,
varav två för diplom, under Harald
Thedéen var Christian klar 1984 och
hade samma år sin diplomkonsert i
Berwaldhallen, då han spelade Bartóks 2:a violinkonsert. Sedan 1985 sitter han nu bland 1:a-violinerna i vår
orkester.
☞
9
Stipendiaten
Sofia
Niklasson
V
Från sina nästan trettio år i orkestern
har Christian förstås många fina minnen, bland annat från turnéer. Oförglömlig är resan till USA 2001 med
Manfred Honeck, där konserten med
Verdis Requiem tillsammans med Radiokören i Lincoln Center i Washington
blev utsedd till årets konsert. Spanienturnén med Myung-Whun Chung för
länge sedan med verk av Rachmaninov
och Bernstein på programmet är ett
annat skönt minne liksom de två senaste turnéerna till Italien under Harding med Mahlersymfonier.
En period minns Christian med nästan skräckblandad förtjusning, Svetlanov-eran. Det blev direkt spänning i
luften när han kom in och som ett trollslag när han lyfte händerna. Han kunde
inte många ord på engelska men hade
verkligen förmågan att forma musiken
med händerna. Han gjorde också en
stor insats för svensk musik, inte minst
Hugo Alfvén som han satte mycket
högt. Extra laddad för Christian blev
den konsert under Svetlanov då hans gsträng brast med en skarp smäll och
han sedan fick spela luftfiol på den
strängen under resten av konserten.
10
Av tonsättare har Christian en viss
förkärlek för tonsättare från 1800-talets
romantiska period som Brahms och
Schumann. Hans kanske starkaste musikupplevelse någonsin är Schumanns
2:a och 4:e symfoni ganska nyligen
under Harding, som ju själv har Schumann som en av sina favoriter och säkert också fått många lyssnare att
återupptäcka denne tonsättare.
Christian, som fortfarande bor på Lidingön, nu med hustrun Gerda och
döttrarna Matilda och Annie, elva och
åtta år gamla, blev lika överraskad som
lycklig när han fick beskedet om stipendiet. Att just kolleger utsett honom värmer förstås extra. Vad han ska använda
pengarna till vet han inte riktigt än
men definitivt inte till hushållskassan.
Avslutningsvis berättar han hur lycklig
han är att nu få vara med om orkesterns utveckling under Harding mot
europeisk toppnivå. Den blir ju bara
bättre och bättre.
Vi i Vänföreningen instämmer och
har bara en sak att tillägga: Ett stort
grattis, Christian!
Erik Juhlin
ad gör man för att pigga upp sig
en blåsig och snöig fredag i slutet
på januari. Jag stämde träff med Sofia
Niklasson på ett café i Älvsjö. In kom
en strålande Sofia med lille Alvar i
barnstol och bara det gjorde att jag
kände mig glad. Fredagen var räddad.
Sofia, med den så vackra sopranstämman, började i Radiokören i februari 2011 efter att ha provsjungit, tämligen höggravid, 11 månader tidigare.
Fast egentligen var hon ingen nybörjare
i kören, vikariaten hade pågått sedan
2003. Sofia sjunger helst barockmusik
eller modern musik fast allt däremellan
går också bra. Förra året hade Radiokören ett varierat program med allt från
a capellasång som ackompanjemang till
dokumentärfilm, till Trollflöjten på
Drottningholmsteatern och stora verk
för kör och orkester i Berwaldhallen.
Underbar variation tycker Sofia.
Sofia är utbildad pianopedagog på
Musikhögskolan men valde till sång.
Idag blir det nästan uteslutande sång
men när rösten sviktar så kommer säkerligen pianointresset fram igen.
Det är inte mycket till ledighet för
denna skönsjungande sopran. I mitten
på februari åker hon till Berlin och ska
tillsammans med två körer, symfoniorkester och 7 andra solister delta i uruppförandet av Sven-David Sandströms
Matteuspassion i Berlinfilharmonins
stora sal. I augusti är hon tillbaka i Radiokören.
Tillsammans med Daniel och de tre
barnen Sixten, Hilma och Alvar flyttade
Sofia alldeles nyligen till ett eget hus i
Älvsjö. Plats finns nu för hela familjen
men också för att ta emot stora släkten.
Sofia har en stor släkt och umgås
mycket med dem. Känns nästan som
lite Fanny och Alexanderlycka, härligt.
Stipendiet, hur ska det disponeras?
Sofia ler och säger att det ska vara till
saker som hon verkligen vill ha, och
som kommer att bestå. Redan är en
tavla inköpt och det ska bli ett vackert
notställ att ha hemma och sedan en
konsertklänning. Jag hoppas vi alla får
se Sofia i en solistroll iklädd denna
vackra klänning.
En trevlig stund var precis som kaffet
slut. Sofia packade ner Alvar i barnstolen och tillsammans gick vi ut för att
möta vintern.
Lycka till Sofia med alla dina framtida engagemang!
Gunilla Rönnholm
11
En tonsättares dagbok
av Jonas Forssell
J
ag har försökt skriva dagböcker
över mitt komponerande flera
gånger, men efteråt upptäckt att det
aldrig blir vad det säger sig vara. Om
man inte är extremt intresserad av vad
som på modern konstnärssvenska kallas för ”processer”, utan som regel
ägnar den mesta kraften och energin
åt att i tid försöka få det hela färdigt,
och att arbetet också gärna ska vara så
nära ens egna, men också uppdragsgivarens, intentioner som möjligt, så
hinner man sällan betrakta sin egen
”process”. När jag har gått tillbaka och
läst i mina anteckningsböcker har det
handlat om att försöka sätta ord på en
väntan. Ändlösa beskrivningar av hur
tonsättaren tänker sig att gå till väga,
inspirationskällor, syften och intellektuella utsvävningar över materialets filosofiska och konstnärliga halt, som
bara leder fram till en punkt då själva
arbetet äntligen sätter igång varefter
man knappast har tid att skriva en rad
om hur det framflyter, förrän man
råkar ut för nästa tvärnit…
LÄSER MAN ANDRA tonsättares mödosamt hopsatta texter om sitt komponerande, slås man många gånger av hur
de liksom konverserar med en. Lärda
samtal förs om poetik och metod, om
filosofi och analys, bara för att konstnären vänligt men bestämt, när man tillsammans nått tröskeln till skrivarlyan,
studion eller vad det nu kan vara,
12
tackar för sällskapet och resolut stänger
dörren framför ens långa näsa, just när
man står i begrepp att formulera frågan
”Hur gör du då – egentligen – när du
sätter pennan till pappret, eller fingret
till datormusen?”
RANNSAKAR JAG MIG själv, i mina val
framför den flimrande datorskärmen,
framstår det framförallt som en lång
rad tillfälligheter, och det är ju varken
särskilt originellt, konstnärligt eller benådat, utan bara högst vardagligt, till
och med banalt. Ett par tre, fyra eller
möjligen några fler verkligt genomtänkta val kan, med alla dessas konsekvenser, faktiskt bära en hel
tvåtimmarsopera. Frågan varför jag
skrev ett fiss istället för ett f på den
eller den tonen kan däremot oftast besvaras med ”jag tyckte det lät bättre”
eller ”det bara blev så”. Föreslår en
sångare eller instrumentalist vid repetitionerna att det vore bättre eller enklare att utföra med ett f blir svaret från
mig ofta ”ja, gör det – det går fint det
också…”. Då rasar hela bilden av den
medvetne, känslige och noggranne
konstnären samman, och det är ju inte
så bra. Bilder, och framförallt självbilder, ska man vårda. De kan generera
mycken kraft som kan behövas. Att
skriva musik, tar nämligen både kraft –
och tid. ”Genius is 1% inspiration and
99% transpiration” sägs såväl Einstein
som Edison ha myntat, och det är en
fullständigt korrekt beskrivning.
tre faser: analysen, överföringen och
bearbetningen. Först bildar sig översätUTAN ATT GÖRA några genianspråk
taren en uppfattning om ursprungstexräknade jag, under arbetet med operan ten ända ner i minsta grand, därefter
”Träskoprinsessan” 2005–06, med hjälp vidtar den lite mer ”magiska” fasen där
av ett antal datorprogram, ut vad det
materialet helt enkelt ska ges den nya
kan handla om. Librettisten, Maria
gestalten, varefter det handlar om att
Sundqvists text var på 31 sidor, lite
skava och stöpa in det nya i den korsett
drygt 4 000 ord vilket motsvarade ung. som den gamla, eller förväntade, for23 000 tecken inklusive blanksteg. Mitt men utgör. Det här liknar på många
färdiga partitur var på 251 sidor med
sätt vad jag själv är med om.
närmare 300 000 nottecken. Det här är
ju ingen kvalitetsmätning, Marias
JAG FÅR ETT uppdrag, eller en alldeles
libretto var i det närmaste perfekt och
egen idé om vad jag vill göra och analyväldigt mycket arbete låg bakom det,
serar detta. Det här är i huvudsak en
men det berättar något om vilka ”maslycklig fas, full av resonerande, filosofesor” man sätter i rörelse som tonsätrande, positivt tänkande och t.o.m.
tare. När jag arbetade tillsammans med ganska socialt. Man träffar andra som
författaren Ariel Dorfman om librettot
ska delta i projektet som uppdragsgitill operan ”Death and the Maiden”
vare, dirigenter, artister och regissörer
hade vi en text-workshop med skådeoch alla försäkrar hur roligt, spänspelare under några dagar på Malmönande och intressant det ska bli (men
operan. Under nätterna mellan passen ofta med den lilla bifrågan ”När få vi se
skrev Ariel i princip igenom hela sin
något?”, ”När räknar du med att bli färtext som uppstod i en ny version varje
dig?”). Här är det lätt att skriva dagbok,
morgon! På den tiden när jag fortfaupp stiga orden utan att tanken behörande arbetade med notpapper och
ver stilla stå.
bläckpenna, på 1980-talet, skrev jag
igenom hela partituret av den sista versionen av min första opera ”Hästen och
Gossen” till Norrlandsoperan innan
den skulle lämnas in till stämskrivning
och tillverkande av klaverutdrag. Det
tog mig fyra månader av rejält tilltagna
arbetsdagar och många sex- och sjudagarsveckor, också för en tämligen driven notskrivare, något jag försörjde
mig som under många år, och det hela
höll faktiskt på att kosta mig familjesammanhållningen.
OM MAN T.EX . läser om konsten att
översätta, brukar teoretikerna tala om
☞
Jonas Forssell är tonsättare och operaforskare.
13
har jag ålagt mig disciplinen att
varje dag gå till arbetsplatsen
och stå ut med att stirra på ett
tomt papper eller vit skärm i
tre månader (så lång tid kan
det ta) och acceptera att hjärnan faktiskt utför något slags
fördolt arbete under denna
gräsliga tid. Här är man ofta för
arg eller frustrerad för att
kunna föra någon som helst
vettig dagbok, även om det har
hänt att jag försökt, men de raderna präglas för det mesta
bara av undertryckt vrede.
SEDAN INFINNER SIG äntligen
några bärande idéer och så
lossnar det och allt övergår i
belöningen som kommer tillsammans med något som av
hävd kallas ”inspiration” och
ett flöde som hakar i varandra i
långa molekylkedjor och DNAspiraler av musik, ofta – i ens
egna öron – fantastisk musik.
Det här stadiet och den här
känslan gör att det överhuvud
Partitur till ”Hästen och Gossen”
taget är möjligt att syssla med detta, år
DÄREFTER FÖLJER DET helvete som
efter år. Visserligen kan tvärstopp inalltså kan kallas ”överföringen”, när
träffa då och då även här, men inte har
orden och tankarna ska bli kött och när man tid att skriva dagbok, inte…
högt utställda löften ska börja infrias.
Foto: Jan-Olav Wedin©2011
Den inleds med tystnad, så åter tystnad, därefter tystnad. Det här brukade
En tonsättarklant från Bordeaux
min fru kalla för ”Knasenläsarperioså småningom lärt sig förstå
den”, dvs. när jag ägnade mig åt irratiohur man sätter en ton
nella saker som att läsa gamla
med enorm precision
serietidningar eller städa upp bland
men blir helt konfys utav två.
egendomliga saker på konstiga tider.
Den kan vara länge, och driva alla, kanDär ligger Jonas Forssells svårigheter i lä!
RIMRIK
ske främst tonsättaren själv, till vansinne. Numera, sedan ganska många år,
14
Med Radiosymfonikerna i Västerled
Vår professionella kör och orkester
är ju efterfrågade för gästspel av berömda dirigenter världen över. Vänföreningen har många gånger önskat
att någon gång kunna följa med på
någon av dessa turnéer.
I
november yppade sig ett sådant tillfälle, låt vara att resan denna gång
endast gick till Västerås. Radiosymfonikerna skulle nämligen där gästspela
med Tavlor på en utställning som innefattade verk av Ravel, Lutoslawski
och Musorgskij där den senare fått
svara för rubriksättningen av konserten. Verken hade kvällen innan framförts i Berwaldhallen med Lionel
Bringuier som dirigent. Men icke
desto mindre fylldes den chartrade
bussen snabbt till sista plats och resan
till Västerås anträddes en kylig novemberdag. Med på bussen fanns bl a den
välkända radioprofilen Ingemar von
Heijne som förberedde oss på vad vi
skulle få avnjuta under kvällen. Ingemar uppehöll sig bl a vid Robert Desnos naiva nonsensverser som ursprungligen skrevs för barn och som Lutoslawski tonsatt på ett mästerligt sätt. Vi
fick veta allt om nattfjärilen, gräshoppan, sköldpaddan, fjärilen och de
andra tingestar som de beskrivs i Desnos flora och fauna.
Kanske hade de en föraning om de
jaktlag som höll på att förbereda sig på
slottets borggård när vi i snålblåsten
samlades där. I de blåsiga valven blev vi
mottagna av Christina von Schinkel
vars släkt sedan fyra generationer bebott och vårdat Tidö. Tidö är sannolikt
Sveriges bäst bevarade slott och mest
levande slott från stormaktstiden och
har anor tillbaka till Axel Oxenstierna.
Christina gav oss en privat och initierad
inblick i hur slottslivet kunde te sig
under de senaste århundradena. Efter
visningen var det skönt att krypa in på
sköna, goa varma krogen. Även om
värdshuset var stängt för säsongen
hade man denna dag öppnat enkom
för oss.
☞
VÄL FRAMME I Västerås ställdes kosan
mot Tidö slott. Under färden var vi i
denna lantliga miljö nyfiket betittade av
storögt gloende hjortar ute på åkrarna. Tidö slott.
15
Hans Larsson
Mikael Oskarsson
Lennart Nord
Laura Claycombs
tolkade Desnos fabler i stora salen i
Västerås konserthus.
EFTER EN GOD lunch var det dags att
bege oss till vårt egentliga resmål, Västerås konserthus. Konserthuset ligger
vackert inbäddat i Vasaparken i centrala
Västerås med stora glasväggar och
öppna ytor ut mot grönområdet. Vi
blev mottagna av Dag Celsing från Västmanlandsmusiken som innefattar de
tre enheterna Västerås Konserthus, Västerås Sinfonietta och Länsmusiken. Dag
berättade bl a att konserthuset byggdes
på rekordtid, från beslut om projektering i februari 2001 till invigning i september 2002. Trots att man var tvungen
att ta en del av Vasaparken i anspråk
var beslutet om byggnation enhälligt
och inte en enda förgrymmad insändarskribent eller trädkramare syntes till.
Konserthuset var efterlängtat och västeråsarna älskar sin kulturbyggnad.
Men så ryms här också musik och dans
som kan tillfredställa de flesta smaker –
klassisk musik, familjeföreställningar,
visor, dansföreställningar, stand-up,
folkmusik, jazz och populärmusik. Lägg
därtill att konserthusets akustik räknas
till den bästa i Europa. Bl a finns 220
ställbara akustikluckor som på olika
sätt kan reflektera och sprida ljudet i
16
salen. Dag berättade också att stora
salen ursprungligen var dimensionerad
för 600 åhörare men att man av akustiska skäl tvingades utöka antalet platser till minst 900.
DET FINNS TVÅ salar i konserthuset,
stora salen som har 912 platser och lilla
salen som rymmer ca 200 åhörare och
det var i den fullsatta stora salen vi bänkade oss för att avnjuta våra vänner i
Radiosymfonikerna. Vi som var preparerade av Ingemar von Heijne hade
inga svårigheter att till fullo hänga med
i den prisbelönta amerikanska sopranen Laura Claycombs tolkning av Desnos fabler. Ska man döma av de
ovationer som följde på finalen, när vi
med Musorgskij i Ravels tappning promenerat genom tavelgalleriet, uppskattades hela konserten minst lika mycket
av den kunniga Västeråspubliken.
Själva var vi nog lite malliga över vår
hyllade orkester.
Det var många av oss som under
hemfärden tyckte att en sådan här utflykt måste vi göra snart igen.
Jan Andersson
vår ordförande Alicia Lundberg på
grund av sjukdom tyvärr inte kunde
närvara och välkomna oss på sitt varma
och vänliga sätt. Erik var konferencier.
Med kunniga och humoristiska inledningar presenterade han kvällens tonsättare och musiker.
Det första verk vi fick höra var TriTack vare Radiosymfonikernas och
Radiokörens Vänförening var vi vän- angels for Horn, Trombone and Tuba
ner den 19 november åter samlade i av John Stevens (f.1951). Blåsartrion
Grottan. Som vanligt var det fullsatt. som framförde verket var Hans Larsson,
valthorn, Mikael Oskarsson, trombon,
essa träffar är mycket uppskatoch Lennart Nord, tuba. Mikael och
tade. Vi hade inbjudits till en
Erik hjälptes åt att presentera kvällens
Trioafton med musik av i tur och ord- förste kompositör. Stevens är professor
ning John Stevens, Wolfgang Amadeus i tuba och eufonium vid University of
Mozart, Franz Schubert och Ernst
Wisconsin-Madison. Han har haft en
(Ernö) von Dohnányi. Två nya bekant- framgångsrik karriär som kompositör,
skaper för de flesta av oss och två av
arrangör och som musiker (tubaist)
musikhistoriens giganter. En späninom många olika områden – orkester-,
nande kombination.
kammar- och jazzmusik. Han är internaConcerto Grotto-generalen, företionellt känd för sina verk för mässing,
ningens vice ordförande Erik Juhlin
särskilt för solotuba, bläckblåsinstruhälsade välkommen. Han berättade att mentet eufonium och trombon.
Concerto
Grotto nr 24
D
☞
17
Stevens komposition och trions framförande blev en
mycket positiv upplevelse. Jag tyckte om
det ”sound” som blev
ett resultat av den
ovanliga kombinationen av instrument och det jazzinspirerade inslaget.
Blåsartrion spelade
som andra stycke Divertimento nr 5 Bdur K.439b av
Mozart. Inte aktuellt med någon presentation av tonsättaren. Inför spelningen av detta verk bytte Mikael sin
trombon till en alttrombon och Lennart
sin blänkande tuba till en oputsad bastuba. Innan trion började spela fick vi
under pedagogisk samverkan mellan
Erik och musikerna lära oss hur detta
stycke musik – för att låta som Mozart –
är beroende av att musikerna koordinerar användningen av instrumentens
klaffar, munstycken och trombonens
drag. Lärorikt och roligt!
Don Campbell har i boken ”Mozarteffekten” beskrivit musikens oanade
kraft och i synnerhet den musik som
Mozart skapade. I boken redovisas
forskningsresultat. Dessa har visat att
Erik Juhlin introducerar Veronika Novotna violin,
Eriikka Nylund viola och Johanna Sjunnesson cello.
18
Mozarts musik lugnat lyssnaren och förbättrat rumsperceptionen och fått försökspersonen att uttrycka sig bättre –
att kommunicera med både hjärta och
hjärna. Forskningen har visat att Mozarts musik tveklöst gett de bästa resultaten och de mest långvariga reaktionerna oavsett om man har testat i
Tokyo, Kapstaden eller Amazonas. Mozarts Divertimento och blåsartrions
proffsiga framförande var en mycket
positiv upplevelse för mitt hjärta och
min hjärna och jag tror det gällde för
många andra.
Efter vårt tack till blåsarna välkomnade Erik stråkarna dvs Veronika Novotna, violin, Eriikka Nylund, viola,
samt Johanna Sjunnesson, cello. Vid
presentationen fick vi veta att Veronika
har sina rötter i Tjeckien och Eriikka i
Finland. Vi fick lära oss att cellisterna
har egna stolar för att få rätt sitthöjd i
förhållande till cellon och att de ska
sitta till höger från publiken sett. Cellisten Johanna deltog i föreningens första
Concerto Grotto. För detta fick hon en
extra applåd.
Stråktrion spelade som första stycke
Stråktrio B-dur D.471 av Franz Schubert. Denne mästare krävde ingen presentation. Att få lyssna på Schuberts
musik var som vanligt en skön upplevelse. Till detta kom nöjet att se tre
skickliga musiker till synes njuta av sitt
musicerande såväl i detta stycke som i
det följande. Man blev på gott humör
av det vi fick se och höra. Allt gav en
känsla av ”feel-good”.
Efter Schuberts välkända musikstil
kom något nytt. Vi fick bekanta oss
med den ungerske tonsättaren Ernst
von Dohnányi (på ungerska Ernő
Dohnányi), född 1877, död 1960. Tack
vare internet vet jag att han var kompositör, dirigent, pianist och lärare i pianospel. Han var ledare för filharmoniska sällskapet i Budapest. Han har
skrivit symfonier, pianovariationer med
orkester, piano- och violinkonserter,
kammarmusik, sånger med mera. Mest
känd blev han genom sina dramatiska
verk. Vår stråktrio spelade Serenade.
Efter konserten rådde vid det bord där
jag satt enighet om att denna serenad i
fem satser innehöll omväxlande och
njutbar musik. Nyhetens behag och
framförandet gjorde att detta musikstycke ansågs vara det mest uppskattade
i den hårda konkurrensen.
Familjen Henrikssons buffé var som
vanligt av högsta klass. Det gjorde därför inget att nästan alla vinster i lottdragningen efter maten gick till ett och
samma grannbord.
Nästa Concerto Grotto blir den 25:e
i ordningen. Detta är något att fira. Jag
tror att vännerna med stor förväntan
ser fram emot ännu en minnesvärd
kväll.
Avslutningsvis ett stort tack till musikerna och alla som svarat för årets arrangemang.
Stig Hanno
Foto: Sven-Olov Blanch
Nu är det
2014!
Du har väl inte glömt att förnya
medlemskapet i Vänföreningen?
Årsavgiften för 2014 är
250:- för enskild,
400:- för två på samma adress.
19
Herrarna från vänster: Per Sporrong, Torbjörn Bernhardsson, Iskandar Komilov, Gunnar Eklund, Olle
Markström, Svein Harald Martinsen, Per Hammarström
Damerna från vänster: Malin Broman, Lena Sintring, Hanna Göran, Alexandra Kramer, Veronika
Novotna, Stanka Simeonova
repet och där upptäckt vad man måste
koncentrera sig på. Eftersom det är
mycket fysiskt att spela violin börjar
man alltid med uppvärmning och nu
fick Malin hela publiken att stå upp och
tillsammans med musikerna simma,
plocka äpplen och rulla med axlarna.
Varma i kläderna kunde vi åhörare
återgå till lyssnandet när Alexandra Kramer presenterade det stycke man
Nästan fem år efter förra tillfället
skulle öva på. Hon hade hittat en viovar det den 27 november dags för
linkvartett av Ignaz Lachner (1807–
1:a violinerna att ställa upp på ef1895), en för oss okänd tonsättare som
tersits igen.
bl.a. skrivit några operor, samt flera
fter det inledande ekvilibristiska
symfonier och konserter. Början av
stycket, Preludium och allegro av denna kvartett fick vi sedan höra flera
Fritz Kreisler, där Iskandar Komilov,
gånger. En av de konstanter man tar
Per Hammarström, Veronika Novotna upp är intonationen och för att kolla
och Stanka Simeonova stod för soloin- den spelade man stycket riktigt långsatserna och Per Sporrong för första
samt. En annan är frågan hur mycket
gången spelade piano offentligt, bjöds vibrato man ska ha, vilket bl.a. beror på
åhörarna på något inte ens flitiga befrån vilken tid stycket är. Vi fick höra
sökare på repetitionerna varit med
flera varianter, också en helt utan
om, nämligen ett stämrep.
vibrato. Begreppet ”slow bow” som DaStämrepen äger oftast rum på tisdag niel Harding ofta talar om fick vi också
morgon, berättade Malin Broman, efter demonstrerat. Någon bull- eller tårtatt man på måndagen haft det första
stund blev det förstås inte som avslut-
1:a violinernas eftersits:
Simning, äppelplockning och
stämrep
E
20
ning, annars kanske det enda tillfället
för stämman att sitta och prata tillsammans.
Vid den följande frågestunden kom
som alltid frågor som flera av oss hört
tidigare liksom även nya. Av Lena Sintring fick vi höra att man tidigare haft
fasta placeringar i stämman, vilket
kunde innebära att en nyanställd
kunde få sitta på pulten längst bak, ”kamikazepulten”, några år innan någon
gick i pension så att det fanns plats på
näst sista. Numera växlar man pult och
pultkamrat varje vecka även om några
få alltid sitter långt fram. Att en vänsterhänt spelar med stråken i vänster hand
fungerar inte. Risken för kollision är för
stor. Violinen, instrumentet, talades det
ovanligt lite om, bara att några har
egna instrument medan andra lånar
från en fond. Skillnaden mellan att
spela sittande eller stående liksom skillnaden mellan 1:a och 2:a violin och
hur provspelning går till samt repetitionstider var några andra frågor som
kom upp.
Som alltid vid eftersitsar var mycket
välkänt för en del medan andra kanske
för första gången fick en inblick i och
en ökad förståelse för en musikers tillvaro. Vare sig man var nybörjare eller
inte var säkert det oväntade stämrepet
under Malins ledning det som gav oss
alla mest liksom förstås deras suveräna
spel i inledningen, men det senare var
knappast någon överraskning. En lång,
varm och välförtjänt applåd från den
nästan rekordstora publiken avslutade
eftersitsen.
Erik Juhlin Foto: Sven-Olov Blanch
Malin Broman fick publiken att
värma upp
stående tillsammans
med musikerna genom
att simma,
plocka äpplen och rulla
med axlarna.
21
Stockholm i februari 2014
Kallelse till årsmöte år 2014
Medlemmarna i Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening kallas till årsmöte.
Tid: onsdagen den 19 mars kl 18.00
Plats: Studio 5 i Radiohuset
Vi bjuder på musikunderhållning och en god smörgås med lättöl eller bordsvatten.
DAGORDNING FÖR ÅRSMÖTET
1. Årsmötet öppnas
2. Val av ordförande för årsmötet
3. Val av sekreterare för årsmötet
4. Val av två justeringsmän, tillika rösträknare
5. Fråga om kallelse till årsmötet utsänts i rätt tid
6. Fastställande av dagordning
7. Föredragning av årsberättelse, resultat- och balansräkning samt
revisionsberättelse
8. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen
9. Fastställande av antalet ordinarie styrelseledamöter
10. Val av
a. Ordförande
b. Övriga styrelseledamöter samt anmälan av självskrivna ledamöter i styrelsen
c. Två revisorer och en suppleant
11. Fastställande av årsavgift för 2015
12. Styrelsens verksamhetsplan
13. Motioner
14. Övriga frågor
15. Årsmötets avslutning
Verksamhetsberättelse etc. finns tillgängliga vid årsmötet.
STYRELSEN
Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening RSKV
Radiohuset 7C
105 10 Stockholm
Medhjälpare vid
Concerto Grotto söks
Eftersom vi är så få män i styrelsen är vi väldigt
sårbara om en eller ännu värre två av oss skulle få
förhinder. Vi vill därför sätta upp villiga medhjälpare
på en lista från vilken vi kan kontakta två eller tre
när det drar ihop sig till Concerto Grotto. Dessa ska
då vara beredda att hjälpa till med att bära stolar
och bord både före och efter grottan från kl. 14 till
ca 22. Som tack för hjälpen betalar du ingen avgift
för musiken och buffén. Är du intresserad skicka då
namn och telefonnummer till [email protected]
eller till Erik Juhlin, Ängsklockevägen 75, 181 57
STYRELSEN
Lidingö.
VÄNFÖRENINGEN
SÖKER
REVISORER
Vi har två vakanser i Vänföreningen – en revisor
och en revisorsuppleant.
Vi söker dig som behärskar ekonomi/redovisning. Kontakta valberedningens sammankallande Sven-Olof Blanch,
e-post:
[email protected]
tel: 08 530 398 89
Julnötterna knäckta
Här har ni alla tio tonsättarna och deras verk rättstavade. För tydlighetens
skull står de i samma ordning som i förra numret av Berwaldbladet. Om ni
mot förmodan inte kan para ihop dem hjälper siffrorna till.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
ALFVÉN
MOZART
SJOSTAKOVITJ
MONTEVERDI
VERDI
SIBELIUS
HÄNDEL
SCHUBERT
PUCCINI
PETERSON-BERGER
4
7
9
5
10
1
6
3
8
2
ORFEO
WATERMUSIC
TURANDOT
FALSTAFF
FRÖSÖBLOMSTER
MIDSOMMARVAKA
TAPIOLA
LENINGRADSYMFONIN
FORELLKVINTETTEN
TROLLFLÖJTEN
Alla drygt fyrtio inlämnade lösningar var förstås korrekta men bara två duktiga nötknäppare har haft tumme med fru Fortuna, nämligen:
❋ Barbro Hörnberg, som får två gratisplatser till Concerto Grotto
❋ Kerstin Bergman, som får en plats
Grattis till vinnarna och tack alla för visat intresse och trevliga hälsningar!
Erik Juhlin
Telefonsvarare 08-99 40 30
23
Herbert Blomstedt lägger ut texten om Dvořák.
Höstens pauspratare
Här kan ni återse dem som informerade oss under hösten. Antalet repetitioner
var ju ovanligt litet men det fanns mycket bra att lyssna på. Ulrika, vältalig som
alltid, informerade t.ex. om rollen som konsertmästare och om alla förberedelser, av Arne fick vi för första gången höra om tankarna vid programsammansättning medan Christian och Roland i fint växelspel talade om fascinationen att
spela under Gergiev. Vår vänlige och trogne gästdirigent Jukka-Pekka, femte
juicepausen på sex besök, hann trots tidsbrist med att analysera Schönbergs kammarsymfoni och tala om dennes plats i musikhistorien. Om höstens sista juicepaus kan ni läsa här bredvid. Till dem alla, ingen nämnd och ingen glömd,
ett varmt tack från vännerna!
Vilken avslutning –
två pauser och två
pauspratare och inte
vilka som helst!
10.9 Martin Stensson,
violin FOTO: THOMAS CARLGREN
19.9 Ulrika Jansson,
konsertmästare FOTO: SVT
8.10 Arne Lundmark,
planeringschef FOTO: SVT
15.10 Helene Stureborg, dirigent
6.11 Lennart Nord, tuba
12.11 Lars Johansson
Brissman, bas
FOTO: THOMAS CARLGREN
2.10 Jukka-Pekka Saraste,
dirigent FOTO: SVT
23.10 Christian Bergqvist och
Roland Kress, violin FOTO: SVT
11.12 Malin Broman, konsertmästare FOTO: THOMAS CARLGREN
där melodierna bara rinner till, medan
andra, som Beethoven, får kämpa med
varenda melodi. Eftersom vi inte fått
höra 3:e satsen av dagens symfoni,
Dvořáks 8:e, sjöng Blomstedt de ledande melodierna i den satsen för oss.
Han protesterade mycket bestämt mot
fter en ovanligt mager höstsäsong när de ”kännare” som anser att Dvořák är
det gäller antalet repetitioner fick vi en banal och att melodirikedomen får mudesto bättre avslutning. När Herbert
siken att låta som potpurrier. Tvärtom
Blomstedt den 11 december repetehänger melodierna tätt ihop. Han berade Wagner, Dvo ák och Lidholm före- rättade också att de trakter som inspiredrog han att komma till oss i början av rade Dvořák tidigare hade inspirerat
lunchpausen. På den vanliga juicepau- Johannes Brahms, som sagt att trakten
sen hoppade i stället vår kära konsertvar så full av melodier att man fick vara
mästare Malin Broman in. Hon talade
försiktig så att man inte trampade på
bl.a. om hur mycket orkestern trivdes
dem. I Poesis av Lidholm som skulle remed att spela med Blomstedt och kom peteras efter lunch fanns det däremot
också in på skillnader i slagteknik och
inte en enda melodi, fick vi höra.
sättet att repetera mellan honom och
Avslutningsvis talade orkesterns heen annan favorit, Daniel Harding.
dersdirigent och vår hedersmedlem om
När sedan det andra passet var klart att han och orkestern hade kul när de
föredrog 86-åringen Blomstedt att ta
spelade. Musik är kul och blir ännu rotrapporna i stället för hissen upp till
ligare när man har vänner i ryggen. Inte
vännerna, ungefär 140 till antalet.
många människor blir allt yngre med
Några frågor behövdes inte, direkt taåren men Herbert Blomstedt hör uplade han om rikedomen på melodier i
penbarligen till den kategorin. Gissa
Dvořáks musik. Denne tillhör, liksom
om det blev varma applåder!
Text och foto: Erik Juhlin
Schubert, den kategori av tonsättare
E
25
Kalendarium våren 2014
Tisdag 8 april kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Utgåva 2014-02-02
SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör.
Ring alltid telsvar 08-784 5110 kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar
av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får
bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten.
Onsdag 19 februari kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Susanna Mälkki; Leila Josefowicz, violin
FRANCESCONI : Duende, uruppf.
PROKOFJEV : Romeo och Julia, svit (Mälkki)
Tisdag 4 mars kl. 18.00 i Berwaldhallen
Onsdag 23 april kl. 15.30–18.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Guidad rundvandring. Kostnad 100:- kr. Tillfälle till förtäring på egen hand. Mer info
15 april per mail eller per telefon med Birgitta Magnusson i styrelsen, 08-580 358 30.
Torsdag 8 maj kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Tisdag 11 mars kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
Repetition med SRSO, dirigent Ilyich Rivas; Conrad Tao, piano
RAVEL : Le tombeau de Couperin
GERSHWIN : Pianokonsert F-dur
DVORAK : Scherzo capriccioso
Onsdag 19 mars kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Simone Young
Mattias Wager, orgel, Alexandre Tharaud, piano
DEBUSSY : Förspel till En fauns eftermiddag
RAVEL : Pianokonsert nr 1 G-dur
SAINT-SAËNS : Symfoni nr 3 c-moll (orgelsymfonin)
Onsdag 19 mars kl. 18.00 i Studio 5 i Radiohuset
VÄNFÖRENINGENS ÅRSMÖTE Se kallelse på sid 22.
Fredag 21 mars kl. 9.30–12.30 i Berwaldhallen
❋
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
Kristina Hansson, sopran, Marianne Beate Kielland, mezzosopran
MOZART : Mässa nr 18 c-moll K 427
MOZART : Requiem K 626
Onsdag 2 april efter konserten i Berwaldhallen
EFTERSITS Program meddelas senare. Se hemsidan.
26
Repetition med RK, dirigent Folke Alin
The harmony of spheres med verk av
SANDSTÖM , PALMÉR , GJEILO och ESSENVALDS
Onsdag 7 maj Besök på Drottningholmsteatern
CONCERTO GROTTO nr 25
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Emily Magee, sopran
STRAUSS : Vier letzte Lieder
MAHLER : Symfoni nr 6
Repetition med SRSO, dirigent Juraj Valcuha; Alexei Volodin, piano
RACHMANINOV : Pianokonsert nr 3 d-moll
RACHMANINOV : Dödens ö
RAVEL : La valse
Tisdag 13 maj kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Paul Lewis, piano
BRAHMS : Pianokonsert nr 1 d-moll
TURNAGE : Speranza, svenskt uruppförande
OBS!
Strängare regler för repetitionerna
Det har blivit lite för vanligt att många medlemmar kommer lite för sent
till repetitionerna. Därför har vi beslutat införa följande regler:
Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl. 10.00 respektive 11.15.
Därefter går det bara att komma in under lunchpausen 12.35–13.10 för
dem som vill närvara på eftermiddagen.
Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid en konsert:
* ingen mobil
* inget prat eller prassel med papper eller annat
* endast i pausen får man gå ut.
Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt lugnet under
repetitionerna.
Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där
någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor.
Välkommen!
27
Vill du bli medlem
i Vänföreningen?
ten
m att betala årsavgif
Det kan du bli geno
o
nt
ko
ro
sgi
plu
s
eningen
(kalenderår) till för
0:- och
25
ar
tal
be
m
dle
me
16 08 82-7. Enskild
ss 400:-.
re
ad
ma
sam
på
två
ress
ress. Även e-postad
Glöm inte ange ad
!
en
lkomm
om du har sådan. Vä
Postadress: Radiohuset 7C 105 10 Stockholm
Telefonsvarare: 08-99 40 30 Hemsida: www.rskv.org
Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet:
på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av
musiken och här ovan sångkören.