1. No category

BERWALDBLADET
MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING
NR 3 SEPT 2014
☞ Höstens kalendarium
Påsken i Aix-en-Provence
Eftersits med
trombon/tuba
Stockholms
Strausskvartett
El Sistema – en musikalisk folkrörelse
Polarpriset 1992
Bartókiana av Heijne
Tomo Keller – ny
konsertmästare
Nya krafter till kör och
orkester
Ordföranden har ordet
Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
Styrelse:
Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot
Erik Juhlin
Ordförande
08-765 61 36
Gunilla Rönnholm
Sekreterare, vice ordf. 08-768 50 02
[email protected]
Gunnel Andersson
Kassör
[email protected]
08-580 383 93
[email protected]
Johan Hertzberg
Ledamot
076-858 17 86
[email protected]
Agneta Klingberg
Ledamot
070-622 32 40
[email protected]
Birgitta Magnusson Ledamot
08-580 358 30
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17
[email protected]
Ledamot
Eva Sjödén
Ledamot
070-387 12 45
[email protected]
Anders Wester
Ledamot
08-38 68 08
[email protected]
Kristina Westman
Repr.för Berwaldhallen 08-784 18 09
[email protected]
Tomas Nilsson
Repr. för orkestern
070-686 99 29
[email protected]
Ulla Sjöblom
Repr. för kören
08-766 42 18
[email protected]
08-530 398 89
[email protected]
Sammankallande
i valberedningen: Sven-Olof Blanch
Revisorer:
Torkel Westling
08-736 05 70
08-34 70 10
Jan Holmberg
Telefonsvarare:
Postadress:
Plusgiro:
Hemsida:
e-post:
Berwaldbladet:
08-99 40 30
RSKV, Radiohuset 7C, 105 10 Stockholm
16 08 82-7 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
www.rskv.org
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17
[email protected]
Eva Sjödén
070-387 12 45 [email protected]
Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1000 exemplar.
Medlemsavgifter för kalenderåret 2014
Enskild medlem
250:-
Två personer på samma adress
400:-
Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH.
Medlemmar i Vänföreningen får 10% rabatt på biljetter till
Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen.
Medlemsnålen:
50:-
Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄN-
Kära musikvänner!
V
älkomna tillbaka till en ny säsong i musikens tecken efter en sommar som
förhoppningsvis varit skön och givande trots den ganska kyliga inledningen i juni. En del av er har kanske hört mycket musik även under
sommaren, festivalutbudet med alla tänkbara musikgenrer över hela landet är ju enormt, medan andra, som jag, laddat de musikaliska batterierna på
annat sätt i naturen. Redan från slutet av februari har jag från tidiga morgonen och
större delen av dagen kunnat lyssna på sångarnas sångare, koltrasten, hemma i
stan och väl ute på sommarstället i Roslagen har de alla kommit, bofinken och lövsångaren med sin ganska snarlika sång, trädgårdsångaren med sina outtröttliga improvisationer, tofsvipan med sitt kvidande läte under sina akrobatiska flygningar,
tranan med sitt trumpetande, och inte minst rödhaken med sin sena kvällssång.
Den stora tystnaden på landet tidigt på morgonen är också härlig att lyssna på och
störs inte alls när en havsörn kommer seglande.
Efter denna uppladdning är jag och förhoppningsvis även ni sugna på en säsong som ser ut att bli något alldeles extra. Satsningen på Harding under mer än
tjugo veckor under hösten-våren talar för många härliga upplevelser. När ni läser
det här har orkestern och kören redan varit ute på turné med Mahlers 2:a symfoni,
som de gjorde enorm succé med häromåret. Resan gick nu till Åbo, kulturhuvudstaden Umeå, Östersjöfestivalen i Berwaldhallen samt Royal Albert Hall i London.
Kören kommer sedan att åka till Göteborg vid två tillfällen medan orkestern i oktober under två veckor turnerar till åtta städer i Österrike, Tyskland och Spanien,
bl.a. Wien, Salzburg, Madrid och Barcelona. Det som spelas då får vi även höra här
hemma men utöver det blir det många andra härliga verk, t.ex Verdis Requiem, en
konsertversion av hans Falstaff, Berlioz Romeo och Julia och mycket annat. Ni
som redan köpt abonnemang vet redan vilka godbitar som väntar och ni andra
tveka inte. Ni vet väl vilka fördelar man har som abonnent?
Valet av avslutningsdikt blev lätt, två av hexameterverserna av Evert Taubes
Gammelvals i Roslagen
Lurviga Roslag, o, sjöland, du vräker dig halvdränkt ur havet
med dina sandiga åsar och urberg och stormvridna tallar
med dina tusentals tångsvepta, ärriga öar och kobbar,
kupiga knalliga bucklor på jordklotets isiga hjässa.
Vindpinat vresiga Roslag, jag hälsar dig, havsörnars hemland!
Sjösala lövängar blomstra, nu fröjdar sig åter naturen,
primulan blommar och smörblomman lyser som guld i det gröna,
vattnet i tunnan vid knuten är gullgult av frömjöl från tallen,
poppeldun snögar och häggarna sprida sin vällukt med vinden
kring dina blänkande fjärdar, o Roslag, mitt hemland i havet.
FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och
korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag
på föreningens plusgiro 16 08 82-7 och ange att gåvan är till fonden.
Väl mött i Berwaldhallen och Studio 2!
Påskfestival i Aix-en-Provence
Oboisten Emmanuel Lavilles blogg
från orkesterns turné i april
Ä
ntligen är det dags att åka till mitt
hemland Frankrike för att delta i
den nya Påskfestivalen i Aix-en-Provence! Alla orkestermedlemmar är nyfikna på att få spela det underbara
programmet, Strauss Vier letzte Lieder
och Mahler 6, vi redan framfört i Berwaldhallen några dagar tidigare.
DET VAR OCKSÅ svårt att låta bli att
köpa de fina produkter som såldes på
marknaden eller i de lockande affärerna
mitt i gamla stan. När det blev dags att
äta lunch hittade vi ett bord utanför en
fin restaurang och åt väldigt god fransk
mat med trevliga kolleger. Härligt!
MEN TROTS ALL den här sommarkäns-
EFTERSOM EN STOR besättning behövs
i Mahler var orkestern delad i två olika
flyg till Nice. Vilken härlig sol som välkomnade oss när vi landade där! Det var
en vacker och lång bussresa mellan Nice
och Aix-en-Provence och vi var så hungriga när vi var framme att vi fick välja vilken restaurang som helst, tyvärr inte
den bästa i stan antagligen. Som tur var
var frukosten på vårt hotell – orkestern
var också delad mellan två olika hotell –
jättegod och vi fick t.o.m. äta utomhus
bredvid simbassängen. Vilken lyx!
TROTS ATT DET var en ganska kort
turné fick vi ha hela dagen framför oss
för att njuta av den fantastiska staden
före konserten. Det var nästan omöjligt
att inte träffa kollegor på gatan. Vi var ju
så många. Vi fick t.o.m. möta vår chefsdirigent Daniel Harding, som såg väldigt
avspänd ut och berättade att han hade
varit mycket i Aix tidigare under sin tid
som chef för Mahler Chamber Orchestra. Han kände sig nästan hemma här.
4
lan får man inte glömma att det blir en
viktig konsert i kväll, och därför måste
man fokusera på det också! På väg till
konsertlokalen frågade min kollega Renate Klavina om jag skulle ha vänner
eller släktingar som skulle sitta och
lyssna på oss i kväll. Just när jag svarade
att inga bekanta skulle sitta i publiken
tutades det bredvid mig på gatan. I en
bil satt en gammal kompis tillsammans
med sin fru! Han är soloobeist i Marseille Opera och hade för länge sedan
bokat biljett till vår konsert utan att
tänka på att jag skulle vara med också!
Jättetrevlig överraskning!
EFTERSOM JAG INTE spelade första
stycket fick jag lyssna på Strauss i salen,
och orkestern var på topp! Jag såg
mycket fram emot att framföra Mahler 6
efter pausen och alla var väldigt fokuserade. Det blev ett jättefint framförande,
trots den torra akustiken. Publiken uppskattade det också mycket, tror jag.
EFTER KONSERTEN VAR det
många som gick ut för att
njuta av en liten drink med
kollegorna. Även Daniel Harding dök upp för att hälsa
på! Han verkade vara ganska
nöjd. Klockan blev mycket
och det var nästan dags att
packa igen och åka tillbaks
till Stockholm.
VILKEN UTVECKLANDE
UPPLEVELSE! Au revoir
Aix-en-Provence. Vi ses
snart igen
hoppas jag.
EMMANUEL
LAVILLE
Utsikt från hotellrummet.
Med hattar utlånade av restaurangen njuter några orkestermedlemmar av den sydländska
värmen.
En trög trombonist ifrån Aix
för tråkighet fått ett komplex.
Trombonen i örat
han satte då för att
till sist bli berömd för ett spex..
RIMRIK
5
Från vänster: Göran Brink, Mikael Oskarsson, Håkan Björkman, John Lingesjö och Lennart Nord.
Eftersits med tromboner och tuba
frilans, anställningen kom tio år senare.
Kompisarna berättade att den väntade
Håkan Björkman har varit med sedan
2010. Han spelar tenortrombon och är
den andre stämledaren. Tubaspelaren
Lennart Nord började 2001 i orkestern.
Efter presentationen inleddes en infter en konsert med idel operamustrumentdemonstration, men man hann
sik, letade sig ungefär 70 personer
bara börja, så dök Håkan Björkman upp
upp till övre foajén för en pratstund
med de fyra trombonisterna och tubais- med andan i halsen. Nu var gruppen
fulltalig och det skulle passa med ett
ten. Kvällens konsert var ovanligt kort,
så musikerna kom upp tidigt och trom- musikstycke och det blev ett arrangemang av den ganska välkända Bist du
bonisten Håkan Björkman, som var
bei mir. Den har tillskrivits J.S.Bach, efspelledig men ändå ställde upp, kom
tersom den ingår i hans Notbok för
litet för sent. Han lovprisade StockAnna Magdalena Bach, men kommer
holms Stads lånecyklar, när han sedan
egentligen från en opera av Gottfried
anlände med hjälp av en sådan.
Heinrich Stölzel.
I väntan på Håkan presenterade sig
När de sköna blåsarklangerna hade
de övriga i gruppen. Mikael Oskarsson,
lagt sig, fortsatte demonstrationen. Mitenortrombon, är en av de två stämlekael pratade, assisterad av de övriga och
darna och började i orkestern 1999.
publiken uppmanades att fråga om allt,
Göran Brink, tenortrombon, har haft
vilket hörsammades. Den vanliga tenoranställning sedan 1977. John Lingesjö,
som spelar bastrombon, kunde dock be- trombonens konstruktion förklarades
rätta att han fanns med redan 1976 som och den jämfördes med bastrombonen,
Den 2 april hölls säsongens sista eftersits, där trombon- och tubastämmorna var gäster. Det är ju två olika
stämmor, men man brukar betrakta
dem som en grupp.
E
6
som faktiskt har samma längd, men har
en annan omkrets på röret. En kopia av
en medeltida tenortrombon visades upp
och hade ett slankare ljud. Sådana passar bra i äldre musik, t.ex. på Drottningholmsteatern. En annan typ av tenorbasun är den i militärmusik vanliga ventilbasunen, men någon sådan hade man
inte att visa upp.
Så blev det tonbildningsprat. Folk
tror ju i allmänhet att trombonens toner
bildas enbart genom att ställa draget i
olika lägen, men riktigt så enkelt är det
inte. Tonerna bildas med läpparna och
man byter naturtonsserie med draget i
olika lägen. Det finns sju grundpositioner och det finns inga markeringar för
lägena, utan man måste lära sig att
känna var de sitter. Göran pratade om
den s.k. kvartsventilen, som sänker instrumentets grundton med en kvart.
Var tillverkas bra tromboner undrade
man och sedan gammalt har Amerika
och Tyskland varit framstående, men för
en del år sedan stack Japan fram och nu
börjar även Kina komma. En högklassig
trombon kan kosta uppåt 50 000 kr
medan en enkel skoltrombon kan fås
för 3 000 kr.
Lennart fick förstås också visa sina
stora instrument. Han hade med sig två
stycken, en stor i C, en s.k. kontrabastuba och en mindre i F, en vanlig bastuba. Den stora passar i viss tyngre
musik, som Mahler m.fl medan den
mindre passar i de flesta sammanhang.
Den stora väger bortåt 10 kg. Lennart sa
dock att det är ganska bekvämt att sitta
med en tuba på sitt knä, fast den är
tung. Under kvällens konsert med operamusik hade Lennart spelat på en s.k
cimbasso, som är en kontrabasventilbasun. Den användes av Puccini, Verdi
och andra operakompositörer. Tyvärr är
den stor och otymplig så vi fick inte se
den. Dess klang går bra ihop med trombonernas.
Till sist ville musikanterna runda av
kvällen med en glad låt och det blev
Deep brass joke, ett scherzo för fyra
tromboner och en tuba av Stig Rybrant,
kapellmästare, kompositör m.m. som
kanske många minns från förr. Vi åhörare tackade med en varm applåd för en
mycket trevlig och lärorik eftersits.
ANDERS WESTER
Foto: Sven-Olof Blanch
7
RADIOSYMFONIKER OCH RADIOKORISTER I ANDRA ENSEMBLER:
Stockholms Strausskvartett
I
den här kvartetten ingår en aktiv radiosymfoniker, Alexandra Kramer,
och den numera pensionerade radiosymfonikern Martin Bergstrand, vilket
är anledningen till att vi skriver om den.
Tidigare har vi haft med flera konventionella stråkkvartetter i serien, men den
här är något ovanlig, då den som namnet antyder inriktar sig på wienermusik
av Strauss-familjen och andra wienare.
Kvartetten bildades så sent som 2012,
men har redan hunnit etablera sig. Sammansättningen avviker något från det
vanliga för stråkkvartetter genom att cellon är ersatt av en kontrabas. Vi börjar
med en presentation av medlemmarna.
utomlands. Verksam som frilansviolinist
och kammarmusiker.
FARIDA SAIFEEVA, altfiol, är uppväxt i
Ryssland, tog diplomexamen som violinist vid en filial till S:t Petersburgs Konservatorium 1993. Var med och grundade en kammarensemble, som turnerade en hel del. Hon är sedan 1994
bosatt i Stockholm och framträder både
på violin och altfiol runt Sverige.
MARTIN BERGSTRAND, kontrabas,
kommer från Göteborg, började statera
på Storan vid 17 år, men hade börjat tidigare på balettelevskolan. Jobbade
med allt tänkbart på Storan och tog
ALEXANDRA KRAMER, 1:a violin, fick
dessutom privatlektioner i kontrabasspel. Kom in på Konservatoriet, men
första utbildningen i Polen och efter
diplomexamen vid Fryderyk Chopin
flyttade till Stockholm 1967 och fortsatte på KMH. Provspelning i SRSO
Musikskola i Poznan, fortsatte hon hos
professor Endre Wolf på Edsberg. Del1969 resulterade i 42 års jobb i SRSO.
tog också i en masterclass hos den fram- Martin har varit med sedan starten både
stående violinisten och pedagogen
i Stockholms Straussorkester och i
Stockholms Strausskvartett.
Tadeusz Wronski. Efter diplomexamen
på Edsberg anställdes hon i SRSO, där
hon numera sitter i 1:a violinstämman.
Kvartetten bildades, som tidigare
Hon har haft solouppgifter i bl.a. Musik nämnts, under hösten 2012 av fyra medpå slottet och National Musei Kammarlemmar i Stockholms Straussorkester.
orkester.
Den orkestern är en symfoniorkester i
Stockholm på c:a 50 musiker, som framKENT CARLSSON, 2:a violin, har stude- för allt spelar musik av Strauss-familjen.
Orkestern bildades 1992 och spelar
rat i Stockholm och för Leon Spierer i
med samma instrumentuppsättning
Berlin. Har spelat i flera svenska orkestrar och i Hong Kong Filharmonikerna, som Capelle Strauss, vilken verkade
samt turnerat mycket både i Sverige och 1827–1901 i Österrike. Drivande kraft
8
Alexandra Kramer, Kent Carlsson, Farida Saifeeva och Martin Bergstrand.
vid bildandet av Straussorkestern och
senare vid bildandet av vår aktuella
Strausskvartett var Berth Vestergård,
ordförande i Svenska Strauss-Sällskapet,
en man med stora kunskaper om familjen Strauss och deras samtida.
Kvartetten debuterade vid StraussSällskapets årsmöte den 17 februari
2013. Sedan dess har den haft ett flertal
uppgifter. Den framträdde under våren
2013 i Berwaldhallen på Kulturnatten
och på Hasselbacken under Nationaldagen. Vid 150-årsfirandet av Berns senare
i augusti var man med och även vid firandet av kungens 40-åriga regeringstid.
Kvartetten spelade vid Strauss-Sällskapets årsmöte i februari 2014 och i maj
var den engagerad till en konsert i serien”Chamber unplugged” i Radiohuset.
Så några ord om hur den här musiken, som spelas av Stockholms Strausskvartett, uppkom på 1800-talet. Vi har
lånat uppgifter från en artikel av Berth
Vestergård i Svenska Strauss-Sällskapets
tidning Morgenblätter. 1700-talets dansmusik var ganska torftig. Vid furstehoven spelades menuett och kadrilj.
Valsen ansågs inte rumsren och dess föregångare ländlern, dansades inte av de
högre samhällsklasserna. Under andra
hälften av 1700-talet kom dock valsen så
sakta in i konstmusiken, som t.ex. i
några Haydnsymfonier. En del betydande kompositörer som Mozart och
Beethoven skrev också danser i valstakt.
Vid den stora Wienkongressen 1815
blev det så fart på valsen, när ryske tsaren Alexander I svängde om i dansen.
9
☞
Plötsligt accepterades valsen inom societén och små ensembler växte upp.
Joseph Lanner bildade 1818 en trio
med två violiner och basgitarr. 1819 anslöt sig Johann Strauss d.ä. som altfiolpelare. Man spelade mest i parker och
på näringsställen runt Wien. I större lokaler räckte inte kvartetten till, utan
Lanner kompletterade med några
träblåsare och bleckblåsare samt en
trumma. Basgitarren byttes ut mot en
kontrabas. Lanner komponerade mest
ländler i början, men när Carl Maria von
Weber hade givit ut sin Aufforderung
zum Tanz 1819, följde Lanner efter och
skapade den valsform, som vi idag känner som wienervals.
Schubert var en av de första bety-
dande kompositörerna som uppskattade Lanner och Strauss, vilkas musik
var en utveckling av Schuberts och Beethovens dansmusik. 1827 bildade Strauss
en egen orkester liknande Lanners, den
ovan nämnda Capelle Strauss. Denna
konserterade över hela kontinenten
under Strauss-familjens ledning fram till
1901. Så småningom utvecklades liknande större orkestrar på många håll i
Europa. Man kan dock säga att den
kvartettmusik, som Lanner och Strauss
spelade från början, var upphovet till
den följande wienermusiken. Därför
känns det viktigt med Stockholms
Strausskvartett, som går vidare med ett
gammalt arv och gör en fin kulturinsats.
ANDERS WESTER
EL SISTEMA
– en musikalisk folkrörelse
El Sistema är namnet på en ny folkrörelse som sprider sig snabbt till
miljonprogrammen i flera svenska
storstäder.
Besöket på Drottningholms Slottsteater 7 maj
EN TAPPER SKARA vänner trotsade den
isande vinden och regnet som hängde i
luften och åkte ut till Drottningholm för
att besöka Slottsteatern.
Vi kom lagom till vaktavlösningen så
det tittade vi på först innan vi gick in i
den något varmare teatern.
En utmärkt och engagerande guide
lotsade oss runt i salongen och bakom
scenen. Några lyckliga fick prova vindma10
skinen, vågorna och åskmullret. Det var
en fantastisk upplevelse att gå runt i en
teater från 1700-talet med så mycket av
originaldekor, kulisser, maskineri, tapeter m.m. kvar.
Jag tror att det var fler än jag som blev
sugna på att komma tillbaka till teatern
för att se en föreställning i sommar.
BIRGITTA MAGNUSSON
S
om de flesta säkert numera vet, startade ekonomen och musikern José
Antonio Abreu en frivillig musikskola
för barn och unga i socialt utsatta miljöer, i Venezuela redan 1975. Men det är
först nu på 2010-talet som El Sistema
nått Sverige och det skedde helt enkelt
när Gustavo Dudamel tillträdde som
chefsdirigent för Göteborgs Symfoniker.
Gustavo är utan tvekan El Sistemas mest
framgångrika elev, och dessutom en engagerad och lysande ambassadör för
projektformen.
VAD ÄR DET då som gör El Sistema så
framgångsrikt och på vilket sätt skiljer
det sig från den svenska kommunala
musik- och kulturskolan?
DEN STORA SKILLNADEN är att El Sistema inte enbart fokuserar på att barn
ska lära sig att sjunga och/eller spela ett
instrument, utan erbjuder en social tillhörighet genom musiken. Utöver barnens musiklektioner, involveras hela
familjen på särskilda träffar, där man
lyssnar på musik, äter tillsammans och
umgås. Vid familjeträffarna (”Vänstays”)
deltar även musiklärarna förstås, och
det är väl häri den stora skillnaden består. Att vara musiklärare inom El Sistema innebär att man även är ett slags
11
☞
ren/musikern. Den kommunala musikoch kulturskolan har oomtvistat haft en
liknande roll för många barn och unga
genom tiderna. Men det har aldrig varit
ett uttalat uppdrag!
åtagandet, och vilja engagera sig”.
ÅR 2013 FICK Kulturförvaltningen i
Stockholms stad ett uppdrag av kulturborgarrådet att starta ett El Sistema-projekt i Kista/Husby samt Bredäng.
Johanna Linneaus rekryterades för att
leda projektet, vilket passade bra med
tanke på att hon redan hade en hel del
erfarenhet från El Sistema i Hammarkullen i Göteborg.
GENRER MAN ARBETAR med är västerländsk konstmusik och världsmusik.
Körsång utgör ett alternativ till att spela
ett instrument.
I KISTA/HUSBY och Bredäng finns det
just nu ca 350 barn som deltar i projektet. Redan i höst ska man starta även i
Tensta och Skärholmen, och målet är att
GRUNDAREN ABREU skriver i sin vision 900 barn ska vara engagerade vid årets
slut. Johanna uppskattar att ca 50–60
att ”musiken borde kunna erkännas
olika nationaliteter finns representerade
som det mest förfinade redskap för social utveckling, därför att den innehåller bland deltagarna.
Än så länge är deltagandet helt gratis.
och förmedlar mänskliga värden såsom
Projektet har fått medel att köpa in de
solidaritet, harmoni, ömsesidig medinstrument som behövs, så att barnen
känsla och respekt. Musikens kraft förmår både ena ett samhälle och uttrycka får låna dem. Undervisningen bedrivs
sublima personliga känslor.” (Fritt över- enbart i grupp och man träffas tre
gånger i veckan.
satt av undertecknad.)
socialarbetare, och att man arbetar aktivt med att bryta utanförskap för hela
familjen – inte bara för barnet som är
12
med i musikverksamheten. Det ställer
givetvis mycket stora krav på engagemang och mod hos den enskilda lära-
19 MUSIKPEDAGOGER och andra medarbetare har rekryterats för projektet,
som för övrigt är det enda El Sistemaprojekt i Sverige som organisationsmässigt ligger helt utanför musik- och
kulturskolans regi.
När jag talade med Johanna, fick jag
veta lite mer om hur hon tänkt i rekryteringsarbetet, och vilka utbildningar och
övriga kvaliteter hon letat efter.
”Musiken ska vara bärande” säger Johanna, och hon berättar att hon prioriterat sökanden som har både en
musiker- och en musikpedagogutbildning. ”Man måste inte vara socionom
också, men givetvis måste personerna
vara helt införstådda med det sociala
KAJSA HALLHAGEN ansvarar för samordningen av El Sistema och mötet med
musiker ur RK och SRSO. Hon berättar
att hittills har tre möten mellan barnen
och musikerna ägt rum, och fler blir
det.
DEN 8 MAJ 2014 deltog barnen på en
konsert i Berwaldhallen, och satt tillsammans med musikerna i orkestern.
Ett specialskrivet verk framfördes, med
influenser från barnens egna berättelser
och skapande. Detta är också en bärande idé i projektet, att barnens eget
skapande ska utmynna i klassiska verk
och på så sätt konkretisera hur musiken
verkligen är den konstform som både
”förmår ena ett samhälle och uttrycka
sublima personliga känslor.”
AGNETA KLINGBERG
Foto: Berwaldhallens hemsida
13
national Federation of Producers of
Phonograms and Videograms). Bland
deras insända förslag var det prisnämndens uppgift att till styrelsen föreslå
lämpliga pristagare.
Men både Stikkan, styrelsen, prisnämnden, radion och televisionen behövde längre förberedelsetid, så till
allmän lättnad togs beslut om att premiären skulle skjutas upp till den 18
maj 1992.
Polarpriset i
Berwaldhallen 1992
DEN FÖRSTA PRISUTDELNINGEN
S
tig Stikkan Anderson föddes 1931 i
Hova i Västergötland och utbildade
sig till folkskollärare. Hans fritidsintresse var att skriva texter och melodier. Detta blev till slut så omfattande
att han avslutade sin lärarbana och startade eget musikförlag och grammofonbolag, Sweden Music och Polar Records.
Det var djärvt att utmana de stora,
etablerade, multinationella bolagen i
femtiotalets svenska nöjesbransch men
Stig Anderson var en modig uppstickare
och pionjär. På kort tid nådde han stora
framgångar. Han insåg tidigt att de stora
möjligheterna fanns utanför våra gränser och han tvekade inte att kritisera
sina kolleger för deras oförmåga att
verka internationellt. Själv hade han
inga svårigheter i den vägen och lyckades snabbt komma över rättigheterna
till många attraktiva utländska förlagskataloger.
Hans musikintresse var större och
bredare än många tror och han ville
gärna instifta ett Nobelpris i musik. Det
lyckades aldrig, men efter försäljningen
av sitt företag, där ABBA var den dominerande artistgruppen, kunde han den
12 maj 1989 överlämna en donation
till Kungl. Musikaliska Akademien på
42 miljoner kronor som stiftelsekapital
till en fond: Stikkan Andersons Musik14
prisfond i Musikaliska Akademien.
Fondens ändamål var att dela ut ett
årligt pris, The Polar Music Prize. Priset
skulle delas ut utan nationell begränsning till personer, grupper eller institutioner som var verksamma inom
musikområdet. Det skulle ges för betydande insatser inom musiklivet eller för
insatser som bedömdes kunna bli av
stor betydelse för musiken och musiklivet.
Den ursprungliga styrelsen bestod av
Stiftaren, två representanter för Kungl.
Musikaliska Akademien, en representant
för upphovsrättssällskapet Stim och en
för SKAP, upphovsmännens förening på
populärmusikområdet. Stikkan blev
ordförande i styrelsen på fem personer
och han blev också ordförande i den tre
gånger så stora prisnämnden där också
musikförläggare och tonsättare ingick.
Berwaldhallen – plats för
prisutdelningen
En referensgrupp för Polarpriset sammankallades den 18 maj 1990 till Stikkans hem, Villa Ekarne, på Djurgården.
Stikkan ville att priset skulle vara det
centrala evenemanget i en musikvecka
som skulle omfatta hela landet. Därför
var alla musikorganisationer kallade tillsammans med radio, television, teatrar,
Stig Stikkan Andersson (1931–1997)
turistråd, Skansen, Gröna Lund, Fryshuset, arrangörer och myndigheter. Och
naturligtvis Hovet: Kungens och Drottningens medverkan var ett absolut
måste!
Entusiasmen hos deltagarna var påtaglig. Inte ens en information från
Stockholms Kulturförvaltning om att
Stockholm Water Festival planerades
med början 1991 förmådde dämpa lusten att samma år arrangera en stor folkfest, även om Stikkan enligt protokollet
uttalade en viss rädsla för konkurrens
från denna festival. Kungen hade själv
föreslaget Berwaldhallen som lämplig
plats för prisutdelningen. Både radion
och televisionen hade på ett tidigt stadium lovat att medverka. Dessutom
ställdes Radiosymfonikerna och Radiokören till förfogande.
Priset skulle ha en internationell
prägel och det beslöts att lämpliga kandidater skulle föreslås av CISAC (Confédération International des Sociétes
d’Auteurs et Compositeurs) och fonogramvärldens motsvarighet IFPI (Inter-
Bättre sent än aldrig
Vägen fram till den första utdelningen
var inte lätt. De tidiga frukostmorgnarna
i Djurgårdsvillans kök är minnesvärda.
Dit kallades styrelsens medlemmar för
att på tu man hand diskutera Polarprisplaner. Stikkan krävde både motstånd
och medhåll; kompromisser nåddes
inte omedelbart och envisheten kunde
vara svårbemästrad. Men han både gav
och tog goda råd. Lojalitet och vänskap
återgäldade han dubbelt upp. Det var
alltid spännande att träffa honom och ta
del av hans kunskaper och idéer. Han
var en nytänkare men rotad i traditionen och med förmåga att tänka både
djärvt och realistiskt.
Vid ett tillfälle tvivlade Stikkan på att
priset skulle gå att förverkliga och ville
att de fonderade medlen skulle användas till ett ”Musikens hus” på Baldersgatan i Stockholm. Styrelsen utredde
projektet och fann att huset visserligen
kunde användas av kanslier för både
mindre och större musikorganisationer,
en studio byggas och repetitionslokaler
och en mindre konsertlokal inredas.
Men ändamålsparagrafen i stadgarna
kunde inte åsidosättas. Det var bara att
gå vidare med planeringen för den första utdelningen av Polarpriset, trots att
det kändes motigt i portgången.
15
☞
Berwaldhallen. Inne i salen fanns Sixten
Ehrling, Radiosymfonikerna, Radiokören, Bengt Hallberg med kvartett,
En delning av priset i ett ”seriösmusika- Tomas Ledin och Eva Dahlgren beredda
att inrama prisutdelningen med musik
liskt” och ett ”populärmusikaliskt” pris
verkade vara en bra lösning. Så blev det som på olika sätt anknöt till Paul
McCartney, Estland, Lettland och Liockså så småningom, dock inte första
gången. I stället bestämde sig prisnämn- tauen.
Paul Mc Cartney hade meddelat att
den för att uppmärksamma de baltiska
han tänkte skänka sin miljon till en plastaterna som under denna tid var förenerad musikskola i Liverpool. Han hade
mål för hjälpinsatser av många olika
låtit ett filmteam från Polarpriset besöka
slag. Att få till stånd fungerande upphovsrättsorganisationer (”Stimsällskap”) honom i England och via en videoini dessa våra grannländer var något som spelning tackade han för priset och
kände sig djupt hedrad av utmärkelsen.
skulle främja både seriös och populär
De baltiska länderna skulle använda
musik.
sina miljoner till att bilda upphovsrättsStikkan var mycket tänd på idén och
sällskap efter Stims modell.
understödde den helt, men det fanns
Litauen representerades av president
ett men... För sin inre syn såg han tre
Vytautas Landsbergis och Lettland och
trenchcoatklädda herrar med brett läEstland av sina kulturministrar. För Paul
derbälte och iförda stora grå hattar
McCartneys räkning tog Englands amstega fram på Berwaldhallens scen för
bassadör emot priset.
att ta emot priset: en reminiscens av
Kungen, Drottningen, många utHelmer Bryds Eminent Five Quartet och
ländska gäster, festklädd publik och en
inte precis den glamour och festivitas
lättad och glad Stikkan Anderson, som
som Stikkan hade
personligen hade lagt ner ett enormt artänkt sig. Något glitbete på denna första utdelning av Polarter måste det trots
priset, deltog senare i en bankett på
allt vara! Valet föll
Grand Hôtel.
på Paul McCartney
Men pompa och ståt i all ära: det som
– som inte kom! Ofgrep och som stannade kvar i allas hjärficiellt på grund av
tan var president Landsbergis tacktal.
rädsla för terroratMed knappt hörbar stämma och påtagtacker. Det blev bara de tre herrarna
ligt rörd framförde han sitt och de tre
som dök upp, utan trenchcoat men
ländernas tack till oss lyckliga svenskar
iförda inhyrda smokingar.
som lever i ett paradis på jorden, i fri”Lyckliga svenskar i ett paradis
het och utan främmande soldater på
på jorden”
gatorna....
Stockholm upplevde en av sina allra
vackraste vårdagar när priset 1992, tre
HÅKAN ELMQUIST
Styrelsemedlem i den första
år efter donationen, äntligen delades ut.
Polarprisstyrelsen. Ledamot av
Folkmusik, dragspel, barnkör och riKungl. Musikaliska Akademien
dande dragoner mötte gästerna utanför
Estland, Lettland och Litauen
i fokus
16
Polarprisfakta
PRISTAGARE
1992 – Paul McCartney, Estland, Lettland,
Litauen
1993 – Dizzy Gillespie, Witold Lutoslawski
1994 – Quincy Jones, Nikolaus Harnoncourt
1995 – Elton John, Mstislav Rostropovitj
1996 – Joni Mitchell, Pierre Boulez
1997 – Bruce Springsteen, Eric Ericson
1998 – Ray Charles, Ravi Shankar
1999 – Stevie Wonder, Iannis Xenakis
2000 – Bob Dylan, Isaac Stern
2001 – Burt Bacharach, Robert Moog,
Karlheinz Stockhausen
2002 – Miriam Makeba, Sofija Gubajdulina
2003 – Keith Jarrett
2004 – B.B. King, György Ligeti
2005 – Gilberto Gil, Dietrich Fisher-Dieskau
2006 – Led Zeppelin, Valerij Gergijev
2007 – Sonny Rollins, Steve Reich
2008 – Pink Floyd, Renée Fleming
2009 – Peter Gabriel, José Antonio Abreu
2010 – Björk, Ennio Morricone
2011 – Patti Smith, Kronos Quartet
2012 – Paul Simon, Yo-Yo Ma
2013 – Youssou N Dour, Kaija Saariaho
2014 – Chuck Berry, Peter Sellars
HÄNDELSER
1997 – Stig Stikkan Anderson avlider.
2004 – Utdelningen av The Polar Music Prize
flyttas till Stockholms Konserthus och
Kungliga Filharmonikerna.
2008 – Kungl. Musikaliska Akademien lämnar huvudmannaskapet för Musikprisfonden.
2014 – The Polar Music Prize delades ut till
Chuck Berry och Peter Sellars den 26
augusti i Stockholms Konserthus.
Chuck Berr y
Peter Sellars
Nya abonnemangsmöjligheter
Dessa förändringar gäller:
• En förändrad rabattsats till Vänföreningen på 10 % vid biljettköp. Idag
har vi 15 % procent. För dig som har
ett abonnemang gäller fortfarande
om ni alla har sett satsar Berwaldhal15 %.
len i år på ett utökat utbud av abon- • Biljettköp kommer att kunna göras
nemang. Det finns ett flertal nya
via webben med vår rabatt.
kombinationer. Hoppas du har hittat
Serviceavgiften
vid telefonförsäljning
•
någon serie som passar dig.
sänks från 25 kronor till 15 kronor.
Den 18 augusti 2014 släpptes biljet• Riktade månadserbjudanden till
terna till höstens föreställningar för dig
Vänföreningen liknande dem vi haft
som vill köpa en enskild biljett.
tidigare. Utskick kommer här att ske
via mejl p.g.a. kort framförhållning.
S
17
Bartókiana
Brevklippare: Ingemar von Heijne
G
ud, min Gud, käre Gud; för bara en
kort tid sedan skulle jag helst ha
vunnit alla människor för ateismen, eftersom bara tankens frihet kan göra oss
lyckliga. Och nu: må var och en göra
som han vill – vad angår det mig? Fast
visst blir det bråk när alla gudfruktiga
ger sig på mig för att – med lagens hjälp
– tvinga mig till det ena eller andra.
Allt det här hade jag inte tänkt skriva.
Jag hade tänkt slå an mjuka, melankoliska tonarter, utan några dissonanser.
Och så hamnar jag till sist ändå i dessa
utsvävningar. Mitt rike är dissonansernas rike.
Om tusen eller tiotusen år finns det
säkert inga spår av min verksamhet. Då
kanske hela det ungerska folket och det
ungerska språket försvunnit i glömskans
djup. Det är allas vårt öde.. Men inte
vore det roligt att arbeta helt uppslukad
av denna förkrossande insikt. Till arbete
krävs livslust, dvs starkt intresse för Det
Levande Alltet (som Ni så vackert skriver
i Ert brev: ”man måste kunna engagera
sig för Treenigheten.”) Om JAG haft för
vana att göra korstecknet skulle jag
säga: ”I Naturens, Konstens och Vetenskapens namn!”
(Ur ett mycket långt brev från hösten
1907 till kärleken Stefi Geyer, troende
musiker)
… Det finns ett enormt hinder i vägen
för att jag skulle ta del i någon gemensam aktion. Det är nämligen så att man
18
för något år sedan man officiellt avrättade mig som tonsättare. Antingen har
vederbörande rätt: då är jag en obegåvad klåpare. Eller också har jag rätt: då
är de idioter. I båda fallen är det uteslutet att kunna föra samtal om musik oss
emellan – dvs mellan mig och de ledande musikkretsarna. Än mindre kan
man tänka sig någon gemensam aktion.
Och det kan förstås inte bli tal om min
”prestige”, när nu den officiella musikvärlden har expedierat mig.
Jag har accepterat att från och med
nu skriva för skrivbordslådan. Vad framträdanden utomlands beträffar så har
jag i åtta år förgäves ansträngt mig att
uppnå något. Jag är utled på saken och
jag har gett upp all vidare agitation. Om
man någonstans vill framföra något av
mig kan man ju köpa mina utgivna verk;
de kan spelas utan mig. Och ber man
mig på allvar om ett manuskript ställer
jag det gärna till förfogande. Men själv
tar jag inte ett enda steg till; jag har fått
nog efter åtta år.
Min offentliga verksamhet begränsar
jag nu till ett enda område: när det gäller mina folkloristiska forskningar kommer jag inte att tveka inför några mått
och steg. Där är det nödvändigt; annars
kan man ingenting uträtta. För att komponera behöver man däremot varken
erkännande eller offentliga framföranden. . .
(Brev till en kollega från augusti 1913)
Béla Bartók spelar in folklig sång på fonograf i Darázs 1909.
… Ert medkännande brev gjorde mig
oändligt gott. Det har sannerligen varit
förfärliga tider även för oss, dessa dagar
då de oförberett anföll Österrike. Jag
menar att det är överflödigt att skriva
något om denna katastrof… Jag skulle
bara vilja tillägga en sak som – åtminstone i stunden - är den allra värsta för
oss, nämligen att det föreligger en överhängande risk att även Ungern kommer
att underkasta sig denna rövar- och
mördarregim. Frågan är bara när och
hur? Hur jag ska kunna leva vidare i ett
sådant land – eller arbeta där – vilket är
samma sak – det går inte att föreställa
sig. Egentligen vore det min plikt att utvandra medan det ännu är möjligt. Men
det skulle – i allra bästa fall - innebära
enorma svårigheter och kval för mig att
tjäna mitt bröd i något främmande land.
Att börja om med den olycksaliga undervisningen och vara beroende av den,
nu i mitt 58:e år; jag förmår inte tänka
på det. Under sådana omständigheter
skulle jag heller inte kunna sköta mitt
egentliga, mitt viktigaste, arbete. Det är
alltså helt likgiltigt om jag stannar eller
far. Och så har jag ju min mor här.
Skulle jag lämna henne under de sista
åren av hennes liv; nej, det kan jag inte!.
Min privata situation är dålig: Universal Edition, har blivit ett naziförlag. De
kastade helt enkelt ut ägarna och cheferna… Just idag fick jag det beryktade
frågeformuläret om mor- och farföräldrar och annat sådant. Där står: ”Är Ni av
19
☞
del av dem skulle jag vilja skicka över
med någon (kanske Stefi Geyer), och en
del skulle jag själv ta med mig vid något
tillfälle…
(Brev i april 1938 till vänner i Basel.
Noterna gick senare vidare till hans
nya förlag i London.)
Jag funderar på ett verk för stråkar och
slagverk, dvs piano, celesta, harpa, xylofon och slagverk. Jag hoppas att denna
besättning inte vållar problem. Då är
det knepigare att uppfylla Er önskan att
verket inte ska bli alltför svårt. Tekniska
svårigheter skall jag väl kunna undvika i
möjligaste mån; då är det svårare att
undvika rytmiska problem. När man
skriver nytt så uppstår problem för musikerna redan ur själva ovanligheten.
Béla Bartók 1927
Hur som helst skall jag sträva efter att
tyskt blod, besläktad ras eller ickeskriva spelbart. Jag komponerar förstås
arier”? Varken Kodaly eller jag fyller för- inte med avsikt att få till något svårt . . .
stås i detta formulär; vår ståndpunkt är
(Brev sommaren 1936 till Paul Sacher,
att sådana frågor är emot lag och rätt. På som beställt ett verk för stråkar)
sätt och vis är det synd ty man skulle
kunna skämta till svaren och säga att vi
Speltider:
inte är arier, för när allt kommer om-A c:a 50 sek, A-B: c:a 21 sek, B-C: c:a 9
kring betyder ”arier” ” indoeuropeisk”.
sek. C-D: c:a 29 sek,
Vi ungrare är ur rassynpunkt finnoD-E: c:a 10 sek, E-F: c:a 55 sek. F-G: c:a
ugrer, kanske t.o.m ”nordturkar”, d.v.s. 1.37, G-H: c:a 18 sek,
alls inga ”indoeuropéer” och därmed
H-I: c:a 25 sek, I-Slut: c:a 17 sek. Hela
heller inte ”arier”…
sats IV: 5.40.
Ert erbjudande om hjälp grep mig.
(Bartók satte stort värde på exakthet.
Jag har faktiskt tre ärenden om det inte Sådana här sekundangivelser mellan
orsakar för mycket besvär. För det förrepetitions-bokstäverna skrev han in
sta: Jag ser hur Ungerns politik alltmer
rätt ofta på äldre dar. Just de här gälstyr in på avvägar. Det har väckt tanken ler i sista satsen av Musik för strängatt jag måste placera mina musikmanu- instrument, slagverk och celesta, som
skript i säkerhet någonstans… Nu frågar innehåller många tempoändringar.
jag Er båda om ni skulle vilja vara så
Framförs 11 sept. 2014 i Berwaldhalvänliga att härbärgera dessa dokument – len.)
naturligtvis utan allt ansvar; jag tar själv
hela risken. De här sakerna tar inte
mycket plats: en liten koffert kanske. En
20
Sommarens tävling avgjord
– Så här såg de tolv limerickarna ut innan de totades om:
En nybliven mormor på Möja
till barnbarn tänkt sticka en tröja
med beskrivning rätt svår.
Detta tog femton år
så nästa försök lär nog dröja.
En helkorkad yngling på Tjörn
som trodde sig stark som en björn
totalt utan skäl
en dag mucka gräl.
Han finns inte längre på Tjörn.
En yngling i Lappland i Svappavaara
han vill inte alls till sin pappa fara.
Att slippa är lätt.
Han hittat ett sätt:
Biljetterna ”oturligt” tappa bara.
En man på en bar i Paris
fick syn på en söt servitris.
Han vissla och vinka
och flirta och blinka.
Förstörde dock allt med en fis.
En pigg man i Savennière
gör gärna besök hos hetär.
Är han riktigt i tagen
blir det några på dagen
och på kvällen hans fru som dessert.
På lit de parade i Sancerre
det ligger en kvinna med ärr.
Hon omdömet tappa
när hon ville klappa
en söt krokodil – så tyvärr!
En simmare uti Friuli
han tränar i hall med en pool i
som helt saknar vatten
men det ger han katten.
Den simmaren är rent otrolig.
En ung predikant invid Po
likt Jesus på vattnet tänkt gå.
Han trosviss i klev
men sjöblöt då blev.
Numer har hans tro gått i stå.
En massör uti staden Ravenna
med en fru som ”Nej, far till Jehenna!”
jämt högilsket skrek
fick aldrig med smek
på erotiska zonerna känna.
En nitisk polis i Vicenza
från slödder sin stad ville rensa.
I stället till slut
slog ödet bakut.
Han dog i en grav influensa.
En man ifrån Spanien, Madrid,
för släktets bestånd tog en strid.
Han krångla och krängde
och inåt sig trängde.
Numera är hustrun gravid.
En yngling som for till New York
var ganska så usel på språk.
Ja, ”fuck you!” var bara
det enda han klara.
Den killen kom ofta i bråk
De enda tillfällen man skulle kunna kasta om ordningen utan att förstöra innehållet är rad 3 och 4 i Möja- och Tjörnverserna, men då har man bortsett
från eller inte sett punkten. Eftersom den var svag i trycket har jag godkänt de
lösningarna också.
Vinnare är Olle Boström som får två platser på Concerto Grotto och
Barbro Hörnberg som får en.
Tack för den här gången och kom igen till jul! Då blir det säkert julnötter
ERIK JUHLIN
igen.
21
Tomo
Keller, vår
nye konsertmästare
MEN VARFÖR SPELA i en orkester så
långt från hemstaden London och vad
säger familjen, hustrun och de tre barnen om att han då och då är borta en
vecka i taget? Tomo säger att familjen är
van vid situationen sedan flera år och
accepterar den och att han själv stortrivs
i orkestern. Han talar varmt om den positiva och vänliga atmosfären, förmågan
att lyssna på varann, och viljan att alltid
nå så högt som möjligt, allt personifierat
av den fantastiska Malin Broman, som
engagerar sig i allt och alla. Han jämför
med tyska orkestrar, han har spelat i åtskilliga, där inställningen mera är: Det
här kan jag och ingen ska tala om för
mig hur jag ska göra. En annan fördel är
A
tt musikaliska färdigheter ofta går i
arv är ett välkänt faktum och Tomo
Keller, vår nya 1:a konsertmästare jämte
Malin Broman, är verkligen inte något
undantag. Frågar man honom om det
finns musiker i släkten blir svaret alla.
Tomos farfarsfar Hermann var bachspecialist, skrev en bok om bachinterpretation och hade elever som kom ända
bortifrån Japan. Farföräldrarna var musiker, mamma kom från Japan till Tyskland för att studera piano och träffade
där pappa som också var pianist och
Tomos äldre bror spelade violin. I huset
fanns tre eller fyra pianon. Tomo är lite
osäker på den punkten. Tala om musikalisk bakgrund!
Första anställningen blev Philharmonien
i Essen men efter sju år i Ruhrområdet
blev London 1999 Tomos nya hemstad.
I London Symphony Orchestra är han
nu biträdande konsertmästare. Vid
sidan av det har det blivit många solistframträdanden, priser och inhopp
som konsertmästare i andra orkestrar
bl.a. som ledare för The Academy of St.
Martin in the Fields Chamber Ensemble,
en position som kräver en musiker av
yppersta klass.
VARFÖR BLEV DET sedan också Radiosymfonikerna? Tomo hade börjat titta åt
olika håll och hört mycket gott om SveTOMO FÖDDES I Stuttgart 1974 men
riges Radios Symfoniorkester. Han
den verkliga hemstaden blev tre år
senare Lübeck, den ärevördiga hansesta- kände sedan länge Daniel Harding och
den, och sedan Wien, musikens huvud- när de för några år sedan träffades hade
han tänkt fråga honom om orkestern.
stad, dit familjen flyttade när Tomo var
Han hann aldrig ställa frågan. Daniel sa
elva år. Vid sex års ålder började han
direkt: – Kom till Stockholm! Tom anspela violin eftersom storebror gjorde
mälde genast sitt intresse men först i
det och tio år senare var det dags för
musikhögskolan i Wien. Studierna fort- slutet av 2012 fick han sedan möjlighet
satte i New York, Juilliard School, under att spela här för första gången, provtre år och efter ytterligare tre år i Wiens spelade sedan hela förra året och är nu
alltså fast anställd.
musikhögskola var utbildningen klar.
22
stämrepen, något som varken förekommer i Tyskland eller England. Förutom
att trimma stämman hinner man ju där
också prata med varandra.
SÅ HAR DÅ äntligen processen som inleddes med en annons 2009 nått sitt
slut. Bland en stor skara mycket kvalificerade musiker är Tomo den utvalde.
Juryn som ägnat så mycket tid åt att
lyssna och åter lyssna har uppenbarligen gjort ett riktigt kap. Återstår bara att
hälsa Tomo varmt välkommen till orkestern och Berwaldhallen och hoppas på
många fina och framgångsrika år här.
ERIK JUHLIN
Nytt friskt blod till både orkestern och kören
Provår är något som förekommer
nästan jämt i såväl orkestern som
kören. Den gångna säsongen var
inget undantag. I våras avslutade en
musiker och två sångare sitt provår
och är följaktligen nu till hösten fast
anställda.
E
nligt gammal god sed börjar vi med
kvinnorna. Orkesterns flöjtstämma
har fått en ny medlem, Julia Crowell
från England. Hon föddes i den lilla staden Burgess Hill strax norr om Brighton
i Sussex. Bortsett från att hennes syster
spelade fagott fanns inga musiker i släkten. Själv började hon spela blockflöjt
vid fyra års ålder, flöjt vid sju och piano
vid åtta. Så småningom blev det mest
flöjt, det enda instrumentet som passade i en orkester.
Tretton år gammal gjorde hon debut
Julia Crowell, flöjt
23
☞
som orkestermusiker i den lokala symfoniorkestern men var då fortfarande inställd på att bli ingenjör, men fyra år
senare var det musiker som gällde. Färden gick då till London och Royal College of Music, där hon studerade för
Jaime Martin, som ju i januari var här i
Berwaldhallen och bland annat spelade
Mozarts 2:a flöjtkonsert. Efter fyra års
studier där och examen fick hon anställning i Bergens Filharmoniska Orkester,
där hon tillbringade fem år bortsett från
ett år då hon var tjänstledig och frilansade i London.
I september 2013 kom hon hit för att
inleda sitt provår som nu är lyckligen
avslutat. Julia stortrivs i orkestern,
tycker att Harding är fantastisk och älskar Stockholm, där hon lyckats få en lägenhet på Kungsholmen. Efter det eviga Magnus Wennerberg, tenor
regnandet i Bergen är även det värsta
till Malmö och tjänst i Danska Radiokövintervädret här att föredra.
ren, vilket inneburit otaliga resor fram
och tillbaka över Öresundsbron. MagKörens nytillskott, tenoren Magnus
nus har under tiden där också hunnit
Wennerberg, är något så ovanligt som
med åtskilliga frilansuppdrag, framför
stockholmare i fjärde led.
Ingen i släkten har varit musiker men allt i Eric Ericsons Kammarkör 1996–
2013, där han fått uppleva oförglömliga
en kunde ha blivit. Magnus farfar speturnéer under Erics ledning. Efter att
lade valthorn, sökte till Musikhögsko2011 ha avslutat sin tjänst i Köpenhamn
lan och kom in men förbjöds av sin
flyttade han tillbaka till sin barndoms
mamma att börja där! Pojken skulle ha
stad Stockholm och började förra hösett riktigt yrke och därmed basta. Själv
ten sitt provår i Radiokören där han
började Magnus i Stockholms Gosskör
när han gick i 2:a klass. Hans lärare där, förut gjort flera inhopp.
Att han trivs med livet i Stockholm
Roland Nilsson, hade bland annat geoch Radiokören behöver väl inte sägas?
hörstävlingar med eleverna mycket tidigt. Från 4:e klass gick han i Adolf
Även en sopran, Jennie Eriksson, har
Fredrik och sedan i Stockholms Musikgymnasium på Kungsholmen följt av Da- avslutat sitt provår men är mammaledig
hela hösten så henne återkommer vi till
larö Folkhögskola. Efter fyra år på
senare. Till Julia och Magnus säger vi:
Göteborgs Musikhögskola tog han sin
Stort grattis och hjärtligt välkomna!
musikerexamen och tre år senare en
Master vid Operahögskolan i Oslo. Efter
ERIK JUHLIN
avslutad utbildning var det dags för flytt
24
Vårens pauspratare
HÄR KAN NI SE DEM IGEN, alla de som förgyllt våra juicepauser. Som alltid har
det varit både trevligt och lärorikt. I Berwaldhallen bjöd våren iallafall på två nyheter. Tyvärr fick vi på det sista repet för första gången ingen pauspratare på grund
av två oannonserade och tidsödande fotograferingar av hela orkestern. Desto trevligare var det att Mats-Olov vid första repet i hallen ställde sig uppe på garderobens disk för att synas av de drygt hundra vännerna, ett exempel som följdes av
alla följande talare, även den långe Mikael.
Ett stort tack till er alla från vännerna!
15.1 Joakim Schuster,
bas FOTO: SVT
19.2 Tony Bauer,
viola FOTO: SVT
8.4 Ola Karlsson,
cello FOTO: SVT
4.2 Tarjei Hannevold och Mats-Olov
Svantesson, trumpet FOTO: SVT
11.3 Bo Söderström,
violin FOTO: SVT
11.2 Mathias Brorson,
bas FOTO: SVT
19.3 Michael Oskars- 21.3 Peter Dijkstra,
son, trombon FOTO:SVT dirigent FOTO: SVT
23.4 Folke Alin, dirigent och Arne
Lundmark, planeringschef FOTO: SVT
8.5 Malin William Olsson, violin FOTO: SVT
25
Kalendarium hösten 2014
Onsdag 8 oktober kl. 11.15–14.15 i Berwaldhallen
❋
Utgåva 2014-05-06
SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör.
Ring alltid telsvar 08-784 51 10 kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar
av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får
bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten.
Fredag 12 september kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
”The promised land”
Tisdag 16 september kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding
STRAUSS : Metamorphosen; A Study For 23 Solo Strings
BEETHOVEN : Symfoni nr 4 B-dur op. 60
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Paul Lewis, piano
BEETHOVEN: Pianokonsert nr 3 c-moll
STRAUSS: Ein Heldenleben
Fredag 17 oktober kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, instuderare Joakim Unander
BERLIOZ : Romeo och Julia
Fredag 24 oktober kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
A capellaprogram Göteborg
Fredag 24 okt. kl. 08.00 – söndag 26 okt. kl. 18.00 Musikresa till Göteborg
Se separat program
Fredag 14 november kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Folke Alin
HAYDN : Skapelsen
Tisdag 30 september kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Renaud Capucon, violin
SIBELIUS: Violinkonsert d-moll
SCHUMANN: Symfoni nr 2 C-dur
OBS!
Viktiga regler för repetitionerna
De nya och strängare regler vi införde förra året har slagit mycket väl ut. För nya
vänners kännedom finns de här igen.
Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl. 10.00 respektive 11.15.
Därefter går det bara att komma in under lunchpausen 12.35–13.10
för dem som vill närvara på eftermiddagen.
Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid
en konsert:
ingen
mobil
*
inget
prat
eller prassel med papper eller annat
*
endast
i
pausen
får man gå ut.
*
Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt
lugnet under repetitionerna.
Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i
foajén där någon av musikerna eller koristerna berättar
för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker
i allmänhet. Fritt fram för frågor.
Välkommen!
26
Onsdag 19 november kl. 13.30–18.30 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO och RK, dirigent Daniel Harding;
Barbara Frittoli, sopran
Mikhail Petrenko, bas
Daniela Barcellona, mezzo
Alexey Dolgov, tenor
VERDI : Requiem
Måndag 24 november kl. 18.00, CONCERTO GROTTO i Berwaldhallen
Operaafton enligt separat program
Tisdag 25 november kl. 11.15-15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO och RK, dirigent Daniel Harding;
Andrew Staples, tenor Dorothea Röschmann, sopran Luca Pisaroni, basbaryton
HAYDN : Skapelsen
Onsdag 10 december kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Joana Carneiro; Conrad Tao, piano
BORISOVA-OLLAS : Angelus
TJAJKOVSKIJ : Romeo och Julia, fantasiuvertyr
RACHMANINOV : Paganinivariationer
27
i Vänföreningen?
Vill du bli medlem
årsavgiften
m att betala
Det kan du bli geno
o
ingens plusgirokont
en
för
till
r)
(kalenderå
och
0:25
ar
tal
be
m
medle
16 08 82-7. Enskild
ss 400:-.
två på samma adre
ss
ss. Även e-postadre
re
ad
Glöm inte ange
!
en
lkomm
om du har sådan. Vä
Postadress: Radiohuset 7C 105 10 Stockholm
Telefonsvarare: 08-99 40 30 Hemsida: www.rskv.org
Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet:
på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av
musiken och här ovan sångkören.