1. No category

Tomttvisten mellan Fiskars Abp och Billnäs bruk - vad är det fråga om?
Billnäs bruk och dess ägare Olli Muurainen har sedan år 2008 förhandlat med Fiskars Abp om köpet av ett
markområde på 1,6 ha (se kartbilden nedan) i kärnområdet av Billnäs bruk - utan resultat. Utan markområdet
ifråga kan Billnäs bruk inte bygga ett nytt hotell som bruket har planerat på sitt område. Hotellet är en
förutsättning för att man ska kunna återställa det historiskt viktiga området med Billnäs bruk i ny användning.
År 2009 skrev man efter ingående förhandlingar ett föravtal om köp av tomten som nu är föremål för tvist. Våren 2012
drog sig Fiskars Abp överraskande ur det överenskomna köpet genom att hänvisa till de punkter i avtalet vars
ursprunglig syftet var att trygga ställningen för köparen, det vill säga Billnäs bruk, ifall planläggningen av området
skulle förhindra realiseringen av hotellplanen.
Tiotals försök till trots har man än i denna dag inte kunna komma överens i frågan även om Fiskars Abp under
uttalanden genom olika personer har försäkrat att bolaget stödjer projektet för Billnäs bruks hotell och aktivitetscenter.
Representanter för Fiskars Abp har även berättat att det inte finns några ekonomiska hinder för köpet - utan att dock
vara villiga att närmare preciserar vad det egentligen är fråga om.
På dessa sidor har samlats information om förhandlingarna mellan Fiskars Abp och Billnäs bruk, som har stöd av
Raseborgs stad, samt om det annullerade köpets olika skeden. Totalt sett har processen av förhandlingar och köpslående
varit mångskiftande och dess många vändningar har varit svåra att förstå allterftersom Fiskars Abp har dragit sig inom
sitt skal. Det väcker frågan om huruvida ett dylikt förfarande är lämpligt för ett internationellt börsbolag med god
förvaltningskultur?
På en separat sida berättas om Billnäs och Fiskars bruksbostäder som Raseborgs stad sålde till Billnäs bruk sommaren
2012. Det är i det här sammanhanget nödvändigt att ta upp processen kring köpet av bruksbostäderna, eftersom Fiskars
Abp i anknytning till tomtköpet har föreslagit att bruksbostäderna eller markområdet under dem skulle användas som
bytesmedel i köpet, fastän dessa två saker inte har någonting att göra med varandra.
Bilden som uppstår väcker av nödtvång även frågan om huruvida Fiskars Abp:s markegendom förvaltas på ett sätt och
efter principer som är till nytta för bolaget och alla dess aktieägare, eller beaktar man i beslutsfattningen kring
fastighetsverksamheten intressena för bara en viss, om än betydande delgrupp på de övrigas bekostnad?
Vi har inga definitiva svar - bara en mängd frågor som Fiskars Abp varken privat och än mindre offentligt vill
besvara.
Kort historik över bruksbostäderna
Bruksbostäderna utgörs av de bostadshus av delvis trä- och delvis stenkonstruktion som i tiden byggdes till
bostäder för arbetarna på Billnäs respektive Fiskars bruk. De äldsta av dem härrör sig från 1700-talet, de nyaste
från början av 1900-talet. Fram till början av 1900-talet hörde bruksbostäderna i Billnäs till Billnäs bruk och
bostäderna i Fiskars till Fiskars bruk (föregångaren till nuvarande Fiskars Abp). Under det senaste seklet har
bruksbostäderna flera gånger bytt ägare, idag hör de enligt föravtalet till Billnäs bruk.
Bruksbostäderna byggdes under en tid då de traditionella bruken erbjöd arbetstagarna eller en del av dem även
tjänstebostäder förutom arbetet. I slutet av 1800-talet omändrades både Fiskars och Billnäs bruk till aktiebolag, 1920
köpte Fiskars Abp aktiemajoriteten i Oy Billnäs Bruk Ab och 1957 blev det en del av Fiskars Abp. Samtidigt fick
Fiskars Abp besittningen över bruksbostäderna i Billnäs, utöver dem som bolaget redan sedan tidigare ägde i Fiskars
by.
Inpå 1980-talet var bara ett fåtal av hyresgästerna i bruksbostäderna dåvarande eller tidigare arbetstagare hos Fiskars
Abp. Då sålde Fiskars Abp gamla industrifastigheter och bruksbostäder som inte längre användes till Pojo kommun. På
1990-talet bildades Fastighets Ab Bruksbostäder av bruksbostäderna. Samtidigt underställdes bostäderna
hyresregleringen.
Efter kommunsammanslagningarna blev nygrundade Raseborgs stad ägare till skuldsatta Bruksbostäder Ab i januari
2009. På grund av hyresregleringen räckte hyresintäkterna från Bruksbostäder Ab inte till att täcka kostnaderna för
skötseln av de gamla fastigheterna – för att inte tala om de renoveringsarbeten som vissa av dem var i skriande behov
av. Nödvändiga arbeten hade skötts genom att skuldsätta bolaget hos den kommunal ägaren. I praktiken understödde
varje Raseborgsbo (och innan det varje invånare i Pojo kommun) boendet i bruksbostäderna med sina skattepengar.
För Raseborgs stad, som ända från början även annars var i en finansiellt trång situation, var bruksbostäderna en
ekonomisk belastning på vilken man måste finna en lösning. Efter att ha övervägt olika alternativ och utrett hos statliga
Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ARA om hyresregleringen av bruksbostäderna kunde avskaffas om
de säljs, beslutade Raseborgs stad att sälja bostäderna. Våren 2012 öppnade staden en offerttävling i saken.
Staden fick bara två offerter på bruksbostäderna. Den första lämnades in av Olli Muurainen, nuvarande ägaren till
Billnäs bruk, den andra av en sammanslutning av tre lokal småföretagare. Muurainen hade målet att göra
bruksbostäderna till bostäder för blivande arbetstagare på Billnäs bruk. Syftet för utvecklingsprojektet för Billnäs bruk
är att bygga en ny hotellfastighet på bruksområdet och att väsentligt utvidga den existerande konferens-, evenemangs-,
inkvarterings- och restaurangverksamheten. Genom ägandet ville Muurainen dessutom säkra att särskilt Billnäs
bruksbostäder, som ingår i det historiska kulturlandskapet som Billnäs bruk och dess miljö bildar, bevaras.
I juni 2012 beslutade Raseborgs stad sälja bruksbostäderna till Muurainen. Avtalet om köpet undertecknades i oktober
2012. Flera besvär mot köpet inlämnades till Helsingfors förvaltningsdomstol som avslog alla besvär våren 2014.
När Muurainen gjorde köpet förband han till hålla minst hälften av bruksbostäderna i hyresanvändning ännu efter tio år.
Har har dessutom särskilt lovat att de tidigare bruksarbetare som ännu bor i bruksbostäderna ska få bo i sina bostäder
livet ut.
December 2008 – januari 2009: Förhandlingarna börjar
I december 2008 säljer Pojo kommun, som ligger i Västra Nyland och numera ingår i Raseborgs stad, det kärnområde
av gamla Billnäs bruk jämte byggnader som kommunen äger till företagaren Olli Muurainen. Muurainen ämnar väcka
bruket till nytt liv med hjälp av evenemangs-, inkvarterings- och restaurangaffärsverksamhet. Bruket grundades 1641
och det har en lång historia – liksom även dess åtta år yngre samarbetspartner Fiskars bruk tio kilometer därifrån.
Efter att köpen slutförts träffar Muurainen från Helsingfors flitigt lokala aktörer och beslutsfattare – bland dem bl.a.
Fiskars Abp:s fastighetsdirektör Ingmar Lindberg som var på väg i pension och hans efterträdare Tomas Landers –
för att för dem presentera utvecklingsprojektet för Billnäs bruk. Muurainen kommer också överens om att träffa Fiskars
Abp:s styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh, men denne avbokar mötet och styr Muurainen till att tala med
fastighetsdirektör Landers – tydligen under förmodan att det enda syftet med mötet var att diskutera markköp med
Fiskars Abp.
Muurainen presenterar sitt projekt för Landers och berättar samtidigt om sin önskan att köpa vissa av Fiskars Abp ägda
marker intill Billnäs bruk. Fastän det är fråga om ett köp av en mindre storleksklass uppmanar Landers Muurainen ändå
att kontakta Fiskars Abp:s verkställande direktör Kari Kauniskangas direkt.
Muurainen ringer till Kari Kauniskangas sekreterare för att komma överens om ett möte där han kunde presentera
projektet och tala om markköp. Kauniskangas sekreterare säger att mötet kan ordnas först efter att bolagets styrelse har
hunnit sammanträda. Mötet överenskoms att ske dagen efter styrelsemötet, vilket är fredagen den 13 februari 2009.
Februari 2009: Samtal med verkställande direktören
Olli Muurainen träffar Kari Kauniskangas på den överenskomna dagen – fredagen den 13 februari 2009 – och
förevisar utvecklingsprojektet för Billnäs bruk. Muurainen tar upp sitt behov att köpa sådan mark av Fiskars Abp som
tidigare har ingått i Billnäs bruksområde. Fiskars Abp köpte Billnäs bruk i början av 1900-talet och sålde på
motsvarande sätt det kärnområde av bruket jämte de fastigheter och bruksbostäder i dåligt skick som var obehövliga för
Fiskars till kommunen på 1980-talet.
Muurainen berättar att tilläggsmarken behövs för dels parkeringsplatser och dels nybyggnader. Syftet med
tilläggsbyggandet är att nybyggnader kan placeras förnuftigt som förlängning på det befintliga bruksområdet med
respekt för den gamla miljön. Den enda riktningen i vilken det byggda bruksområdet kan utvidgas i den smala ådalen
ligger på marker som ägs av Fiskars Abp, några tiotals meter sydost om den sista byggnaden som köpts av Billnäs bruk.
Muurainen säger sig vara beredd på att betala ett rejält marknadspris för tomterna. Han konstaterar att Fiskars Abp även
indirekt har nytta utöver priset som betalas. När renoveringsarbetena slutförts och den nya verksamheten på Billnäs
bruk börjar med full effekt så stiger värdet på markerna i omgivningen – och Fiskars Abp äger ännu efter tomtköpet
tusen hektar mark i omgivning kring Billnäs bruk.
Verkställande direktör Kauniskangas berättar att koncernens styrelse under mötet föregående dag hade inskärpt i honom
att markområdena har ”exceptionellt värde” för bolaget och att man inte vill sälja dem på grunder enligt normal
affärsverksamhet. När det är tal om tomternas priser säger Kauniskangas att det inte ”på något sätt är en penningfråga”.
I slutet mötet uppmanar Kauniskangas Muurainen att börja förhandla med fastighetsdirektör Tomas Landers om köp
av markområdena och säger att Landers i fortsättningen håller honom informerad om hur förhandlingarna framskrider.
Kauniskangas försäkrar dessutom Muurainen att Fiskars Abp stödjer utvecklingsprojektet för Billnäs bruk.
Mars - april 2009: Först goda, sedan dåliga nyheter
Efter anvisningarna av Fiskars Abp:s verkställande direktör Kari Kauniskangas fortsätter Muurainen förhandlingarna
med fastighetsdirektör Tomas Landers. Han informerar även de personer som svarar för planläggningen i Raseborgs
stad om förhandlingarna. Syftet med förhandlingarna är att hitta en så bra plats som möjligt för placering av
parkeringsplatser och nybyggnader för konferens- och kongresscentret. Förhandlingarna är ända från början
exceptionellt grundliga – trots att verkställande direktör Kauniskangas under mötet med Muurainen hade ansett att den
ekonomiska betydelsen av en eventuell markaffär för Fiskars Abp vara ett ”avrundningsfel i bolagets resultaträkning”.
Såväl Landers som Muurainen använder hundratals timmar på förhandlingar och att slipa avtalets detaljer.
I början av april meddelar Landers äntligen Muurainen att denne kan köper de markområden av Fiskars Abp som
behövs för parkeringsplatser och byggnader till ett pris som klart överskrider alla köpesummor i området för
motsvarande åker- och markområden. När de träffas i Helsingfors den 1 april 2009 kommer Landers och Muurainen
överens om priset och slår hand på köpet som tecken på avtalet. Muurainen ger dessutom Landers stordior, med vilka
han kan presentera utvecklingsprojektet för Billnäs bruk för Fiskars Abp:s fastighetsbolags styrelse.
Muurainen har all orsak att tro att Landers är behörig att avtala om köpet, eftersom såväl bolagets styrelseordförande
som verkställande direktör genom sina aktiviteter har understrukit fastighetsdirektörens behörigheter att fatta beslut.
Som avslutning på mötet meddelar Landers att han ska sammankalla styrelsen för Fiskars Abp:s fastighetsbolag till ett
telefonmöte för att få köpet formellt bekräftat och dessutom så fort som möjligt.
En vecka senare meddelar Landers Muurainen, att "medlemmar i släkten" (Ehrnrooth) har hävt köpet i
fastighetsbolagets styrelse, där släkten vid den tiden var exceptionellt starkt representerad. Landers berättar också att
”släktens medlemmar” även hade besökt Billnäs på ort och ställe och inspekterat sina marker. Noggrant taget är det
naturligtvis inte längre fråga om deras marker – utan om marker som tillhör ett offentligt noterat börsbolag – Fiskars
Abp.
Hävandet av köpet överraskade såväl Landers som Muurainen. Under förhandlingarnas förlopp hade Landers ständigt
sökt stöd för sina åtaganden hos Kari Kauniskangas och saken har inte framskridit utan Kauniskangas godkännande.
Beslutet med avslag av fastighetsbolagets styrelse avviker helt och hållet från vad som tidigare hade diskuterats och
överenskommits i saken – och följer inte normal affärskutym. Kauniskangas, som under förhandlingarna har stött
Landers, bidrog en stund senare som ordförande i fastighetsbolagets styrelse till att häva förhandlingsresultatet som han
hade själv hade godkänt.
Maj 2009: Nya förhandlingar
Trots det överraskande bakslaget strävade Billnäs bruk efter att fortsätta förhandlingarna i frågan med Fiskars Abp. Det
blev klart att fastighetsdirektör Landers inte ensam förmår besluta i frågan. Under ett samtal säger Landers att han
skulle sälja marken till Billnäs bruk om han kunde besluta i saken, men skriver i ett e-postmeddelande den 29 april att
”säljobjekt kräver bekräftelse av Fiskars styrelse”.
Muurainen beslutar skriva ett brev för att vädja till Fiskars Abp:s beslutsfattare så att dessa skulle respektera avtalet
som förhandlats fram med den operativa ledningen. Eftersom det är oklart vem eller vilka som utövar Fiskars Abp:s
faktiska makt vad gäller markegendom, riktar Muurainen brevet till Fiskarskoncernens styrelse, fastighetsbolagets
styrelse och medlemmarna i den centrala ägarsläkten.
Fiskars Abp:s ovilja att sälja ett mindre markområde som är högst väsentligt för genomförandet av utvecklingsprojektet
för Billnäs bruk verkar ofattbart. Bolaget har själv under tidigare år investerat miljontals euro för iståndsätta av Fiskars
bruksby och på så sätt höja värdet på de omgivande markerna som bolaget äger. När utvecklingsprojektet för Billnäs
bruk genomförs kommer det samma sätt att höja värdet på de omgivande markerna – vilka huvudsakligen ägs av
Fiskars Abp. Genom att sälja ett mindre markområde (och även förtjäna pengar på det) kan bolaget för en del av sina
marker förvänta sig en likadan värdestegring som det har investerat tiotals miljoner i Fiskars bruksby för att uppnå.
En kort tid därefter får Muurainen en inbjudan av Landers till att komma till förhandlingar med honom och bolagets
verkställande direktör Kari Kauniskangas till Fiskars Abp:s ägarsläkters historiska herrgård ”i enlighet med beslutet
av fastighetsbolagets styrelse”. Bolaget har även inbjudit Raseborg stadsdirektör Mårten Johansson till att vara
närvarande vid mötet.
I början av mötet håller verkställande direktör Kauniskangas ett på förhand förberett tal. Kauniskangas berättar bland
annat att man inte behöver besvära bolagets styrelse i frågan, emedan köp och försäljning av marker är daglig
affärsverksamhet för den operativa ledningen. I slutet av talet föreslår han Muurainen att denne arrenderar
markområdena av Fiskars Abp. Muurainen meddelar att han anser det vara förnuftigt att göra så pass omfattande
investeringar endast på mark som han äger själv. Principen är klar: när man söker bankfinansiering är säkerhetsvärdet
av byggnader som byggts på arrenderad mark sämre än av byggnader som byggts på egen mark.
Efter långa förhandlingar blir stämningen ledigare och Kauniskangas meddelar att Fiskars Abp är beredd att sälja
tomterna till Billnäs bruk. Detta lovar han även Raseborgs stadsdirektör Johansson, som är på platsen och alltsedan
början har önskat att det för staden viktiga utvecklingsprojektet för Billnäs bruk förverkligas. Förutom dem är även
Fiskars Abp:s fastighetsdirektör Landers på platsen. Som tecken på avtalet slår Kauniskangas och Muurainen hand på
saken. Muurainen berättar som avslutning på mötet att han är tacksam och nöjd över att saken äntligen blivit löst.
juni 2009: Avtalet uppstår
Återigen tar förhandlingsprocessen för föravtalet tid fastän detaljerna redan en gång har slipats och den egentliga saken
att avtala om är tämligen enkel. En av detaljerna som ska slipas gäller avtalets varaktighet. Tomas Landers har i april
berättat att han har fört diskussioner med direktören som svarar för stadens planläggning och som hade försäkrat honom
att planen över området blir klar inom ett halvannat år – alltså före slutet av år 2010 (när detta skrivs i februari 2014 är
planläggningen av området fortfarande halvfärdig). Föravtalet antecknas att upphöra i slutet av maj 2012. Båda parterna
är då medvetna om riskerna kring att planeringsprocessen drar ut på tiden.
Slutligen den 3 juni 2009 blir de av Fiskars Abp:s jurister utformade föravtalen om köpet undertecknade. Bilagorna till
det egentliga avtalet utgörs av en karta över tomten som är föremål för köpet samt övriga dokument som behövs vid
köpet (ett liknande avtal tecknas även om den andra tomten på 1,1 hektar och byggnaden på den, det finns en länk till
den på sidan Media ja liitteet). Syftet med uppläggningen av föravtal är att trygga Billnäs bruks intressen, emedan
planeringsprocessen för området inte är slutförd. Muurainen är för egen del visserligen beredd att jämka på grundkravet
om man har fått en stark signal från staden om att planläggningen framskrider så som Billnäs bruk önskar.
Fiskars Abp har inga egna intressen att trygga, eftersom staden har meddelat att syftet med områdets plan är att
möjliggöra ett konferens- och kongresshotell vid Billnäs bruk – och åkrarna som är föremål för köpet kan inte
planläggas för annan användning. Fiskars Abp har andra egna mål kring samma planeringsprocess (planering av
närområden till bostadstomter), men de har inte anknytning till områdena som säljs till Billnäs bruk.
Muurainen har redan under avtalsförhandlingarna fäst uppmärksamhet vid avtalets formuleringar och sagt i ett epostmeddelande till Landers:
Under våra diskussioner var det inget tal om en delbetalning på 30 000 euro i förväg, varför jag anser att beloppet kan lämnas bort
helt och hållet. Jag är beredd att acceptera ett avtalsvite med det nämnda beloppet ifall att jag själv drar mig ur köpet trots att de
nödvändiga planändringarna realiseras, men jag kan inte föreställa mig en situation där Fiskars i en motsvarande situation skulle dra
sig ur köpet som det nu avtalas om. Jag anser att en paragraf som ger en sådan möjlighet omintetgör hela avtalet i praktiken.
—Däremot kan vi mycket väl lägga in en punkt i avtalet som fastslår att köparen kan valfritt genomföra det slutgiltiga köpet redan
tidigare före den officiella planändringen om det från stadens sida fås positiva signaler med anknytning till planläggningen. Jag tror
att ett sådant tillägg även skulle ligga i ert intresse.
Muurainen går slutligen med på att betala den avkrävda handpenningen och nöjer sig med formuleringarna i avtalet
som Fiskars Abp har utformat – han litar på de muntliga löften som Fiskars Abp:s representanter ger honom. När avtalet
undertecknas ber Muurainen Landers och Johanna Dyhr försäkra att han när som helst under avtalsperioden kan inlösa
tomterna som är föremål för föravtalet. De försäkrar honom att så är fallet.
Kari Kauniskangas och Muurainen träffas under en lunch i Helsingfors. Som inledning på lunchen konstaterar de att
de är båda nöjda med att köpet ingicks. Under lunchen samtalar de om utvecklingsprojektet för Billnäs bruk och
Kauniskangas upprepar att Fiskars stöder projektet.
December 2009: Det blir inga ytterligare affärer
Slutsommaren och hösten 2009 på Billnäs bruk lider under smärre reparationer. Vid sidan av reparationer på skyddade
byggnader och uppsnyggning av kulturlandskapet köper Olli Muurainen fler gamla fastigheter till Billnäs bruk.
Byggnaderna måste renoveras och i tiden hörde de till bruket.
Bland de köpta fastigheterna finns en kvarn från 1770-talet som tidigare ingick i brukets kärnområde. Ett annat
börsbolag, Fortum Abp säljer kvarnen efter ett möte, några telefonsamtal och en vecka brevväxling per e-post. Fortum
har haft ringa användning för fastigheten och bolaget vill stödja utvecklingsprojektet för Billnäs bruk genom att sälja
byggnaden jämte markerna till en part som verkligen behöver dem.
I november närmar sig Billnäs bruk Fiskars Abp på nytt med ett förslag om markköp. Den här gången vill Muurainen
köpa en mindre tomt på 1 300 kvadratmeter (eller 0,13 hektar) som ligger en aning längre bort från bruket. Den 15
december 2009 svarar Fiskars Abp:s fastighetsdirektör Tomas Landers och verkställande direktör Kari Kauniskangas
med e-post på förslaget:
Vi har nu diskuterat förslaget i fastighetsstyrelsen [torde avse styrelsen för det Fiskars Abp:s dotterbolag som svarar för
fastighetsverksamheten] och beslutat att vi inte är beredda att sälja området ifråga. Vi tror att vi genom de redan överenskomna
försäljningarna deltar i att hjälpa Billnäs-projektet.
Av svaret sluter sig Muurainen till att han för att kunna realisera de ”redan överenskomna försäljningarna” helst bör
koncentrera sig på att tillsvidare främja planläggningen.
Januari – mars 2010: Frågan om bruksbostäderna
I december 2009 frågar Olli Muurainen av Raseborgs stad om staden i något skede ämnar avstå från bruksbostäderna
som staden äger och som i tiden var en del av brukets verksamhet. Samtidigt meddela han att Billnäs bruk är intresserad
av att köpa fastigheterna ifråga ifall de blir till salu.
I det här skedet står bruksbostäderna fortfarande under hyresregleringen. Staden äger fastigheterna och hyresintäkterna
från dem har inte på åratal längre kunnat täcka de löpande kostnaderna för skötseln av fastigheterna – för att inte tala
om renoveringen av dem. En del av bostäderna är på grund av bristen på skötsel i synnerligen dåligt – t.o.m. obeboeligt
– skick.
Åsikterna i staden om vad som borde göras med bruksbostäderna varierar. Den trånga ekonomiska situationen stärker
ändå uppfattningen att den bästa lösningen är att sälja bostäderna. För att ett köp ska vara möjligt måste man först häva
hyresregleringen av bostäderna. Det förutsätter att statliga finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA)
ger sitt samtycke – vilket även så småningom fås.
I början av 2010 berättar Muurainen för Fiskars Abp:s fastighetsdirektör Tomas Landers om sina avsikter innan han
offentliggör sitt intresse för bruksbostäderna i medierna. Muurainen frågar Landers om Fiskars Abp är intresserad av
bruksbostäderna i Fiskars by. Landers svar är klart negativt. Under ett samtal kring frågan understryker Landers sitt svar
genom att säga: ”Fiskars kunde vara intresserad av dem om de kostar sammanlagt en euro.”
2010-2011: Billnäs bruk byggs
År 2010 fortsätter man med de renoveringsarbeten på Billnäs bruk som inleddes redan året innan. Utöver de
oundgängliga reparationsarbeten som fastigheterna kräver – vars syfte är att stoppa byggnadernas förfall – moderniserar
man också restaurang Brukspatronen på bottenplanet i Gamla ritkontoret och på de två översta våningarna byggs
Billnäs bruks första hotellrum. Även ritkontorets fasad repareras. Alla reparations- och ändringsarbeten genomförs
under nära samarbete med myndigheterna, bl.a. Museiverket.
Under sommaren följande år renoveras Billnäs bruks landmärke, förra ångkraftverkets gamla tegelskorsten, som under
åren fått en farlig lutning. På övre våningen i ångkraftverkets byggnad som tidigare var utställningslokal för Fiskars
produkter byggs en konferenssal för 80 personer. Hösten 2011 blir också ett annat, mer omfattande renoverings- och
byggarbete klart. I den rosa tegelbyggnaden som i tiden tjänade som Billnäs huvudkontor bygger man fler hotellrum
och på översta våningen ett konferensrum.
I slutet av 2011 börjar man planera ett bastubygge i fastigheten med den tidigare bruksboden på andra sidan ån. Bastun
med dithörande möteslokaler blir färdig våren 2012. Tråkigt nog så blir inte planen över området som Raseborgs stad
ansvarar för klar lika snabbt och våren 2012 blir Muurainen tvungen att besluta om han vill slutföra markköpet som han
avtalat med Fiskars Abp.
Mars – maj 2012: Bruksbostäderna till försäljning, Fiskars Abp drar sig ur tomtköpet
I mars 2012 beslutar Raseborgs stad att sälja bruksbostäderna. Staden inleder en offerttävling i saken.
I slutet av april meddelar Fiskars Abp:s fastighetsdirektör Tomas Landers att han avgår från sin tjänst i bolaget.
Fastighetsdirektörens uppgifter överförs till fastighetsverksamhetens controller Pasi Riihimäki.
På våren lämnar Billnäs bruk in en officiell offert på Bruksbostäder Ab. Muurainen vill genom ägandet av de äldre
bruksbostäderna i bruksbyn trygga att de bevaras i gott skick i det enhetliga och unika kulturlandskap som Billnäs bruk
och dess närområde bildar. Syftet är dessutom att erbjuda bruksbostäderna som bostäder till blivande arbetstagare vid
Billnäs bruk när utvidgningsplanerna har realiserats.
Rekryteringen av nya arbetstagare har redan nu visat sig vara utmanande. Muurainen tror att förmågan att erbjuda
bostäder i närheten framdeles kommer att underlätta rekryteringen även på längre håll. Enligt kalkylerna kommer
Billnäs bruk under det följande decenniet att sysselsätta så många människor att bruksbostäderna i enbart Billnäs blir
otillräckliga för att täcka det framtida bostadsbehovet, varför även bostäderna i Fiskars kommer att behövas.
Trots att Fiskars Abp flera gånger tidigare har meddelat att man inte är intresserad av bruksbostäderna och fastän de inte
själva har gett en offert på bostäderna så lobbar såväl bolagets verkställande direktör Kauniskangas som
styrelseordförande Bergh hos Raseborgs beslutsfattare för en offert som konkurrerar med Muurainens – och således
mot Billnäs bruk.
Uppgifterna om lobbandet förbryllar teamet som jobbar med projektet Billnäs bruk, men ävenså Raseborgs stads
representanter. Varför motsätter sig två så pass högt uppsatta representanter för Fiskars Abp köpet? Våren 2013 säger
styrelseordförande Bergh under Fiskars Abp:s bolagsmöte att han har deltagit i varken skötseln av
fastighetsverksamheten (emedan den hör till den operativa ledningens arbetsfält) eller köpprocessen för
bruksbostäderna.
Planläggningen av Billnäs bruk med omgivande områden har inte framskridit såsom förutsatt och har ännu i maj 2012
inte än blivit klar (och inte heller än i februari 2014). Medveten om situationen närmar sig Olli Muurainen Kari
Kauniskangas 14.5. per e-post och föreslår förlängning av föravtalet från 2009 med ett år. I sitt svar per e-post två
dagar senare meddelar Kauniskangas Muurainen att en förlängning av avtalstiden inte är lämplig för Fiskars Abp.
Kauniskangas skriver:
Vi vill ändå understryka i sammanhanget att vi förhåller oss positiva till utvecklingen av Billnäsområdet och deltar gärna i
diskussionerna om frågan. Efter att föravtalet undertecknandes för tre år sedan har skett många förändringar som ingendera parten då
kunde förutse, bl.a. kring planen över området.
Vilka är de många förändringarna i Kauniskangas svar? Muurainen frågar detta flera gånger per telefon och e-post, men
får inget svar – än mindre av Kauniskangas än av styrelseordförande Bergh eller någon annan representant för Fiskars
Abp. Teamet för Billnäs bruk och Muurainen bemäktigas av en känsla av overklighet. De planer om nybygge som
framfördes när föravtalet gällande Billnäs bruk ingicks har inte undergått några som helst väsentliga förändringar.
Renoveringen av brukslandskapet och kulturhistoriskt viktiga, gamla byggnader har framskridit enligt planerna och
även t.o.m. snabbare än vad som utlovats. Bruksprojektet är på väg att bli full verklighet.
När Muurainen ingick föravtalet försäkrade fastighetsdirektör Tomas Landers honom att Muurainen när som helst
under föravtalsperioden kan göra köpet. Den 29 maj 2012 meddelade Muurainen således Fiskars Abp att han vill förfara
på så sätt och ber bolaget ange en tid och en plats för köpet. Genast följande dag, den 30 maj 2012 meddelar en
advokatbyrå i Esbo på uppdrag av Fiskars Abp att bolaget inte ämnar ingå köpen i enlighet med föravtalet, eftersom
området inte har blivit planlagt.
Juni 2012: Huvudet mot väggen
Efter att Fiskars Abp vägrade att ingå markköpen enligt föravtalet med hänvisning till kryphålet som öppnats genom att
planläggningen inte var klar blir man i Billnäs tvungna att tänka över hur man ska gå vidare. Fiskars Abp:s operativa
ledning var helt klart till ingen hjälp. Tomas Landers som i tiden förhandlade om avtalet med Billnäs bruk är inte längre
fastighetsdirektör i bolaget och verkställande direktör Kauniskangas vägrar motivera beslutet – med undantag av en
obestämd förklaring kring hur Muurainens ”berättelse förändrades”.
Muurainen beslutar närma sig Fiskars Abp:s största aktieägare och styrelseordförande, Alexander Ehrnrooth – som
han tidigare hade haft kontakt med via e-post – och sänder e-post till honom den 12 juni där Muurainen uttrycker en
önskan om samtal om saken. Ehrnrooth svarar kortfattat: ”I Fiskars styrelse har vi tagit linjen att alla frågor gällande vår
operativa verksamhet, inklusive fastighetsärenden, handläggs inom den operativa organisationen” och uppmanar
Muurainen att kontakta Pasi Riihimäki, som utsetts till interim fastighetsdirektör efter Landers.
Måndagen den 18 juni Raseborg stadsstyrelsen beslutar med rösterna 7–5 avslå offerten som det av Olli Muurainen
ägda bolaget gett på Bruksbostäder Ab. Inom Raseborgs förvaltning inser man att bruksbostäderna är viktiga för att
utvecklingsprojektet för Billnäs bruk ska lyckas – och det är viktigt för Raseborg att projektet lyckas.
Avtalsförhandlingarna om köpet drar ändå ut på tiden så att det slutgiltiga avtalet om köpet ingås först i oktober 2012.
Muurainen jämte ekonomichefen för Billnäs bruk träffar Pasi Riihimäki den 20 juni 2012 i Billnäs bruks restaurang.
Under diskussionerna strävar Riihimäki efter att ge bilden av att det råder en positiv inställning inom Fiskars Abp:s
operativa ledning till utvecklingsprojektet för Billnäs bruk. Muurainen tror på Riihimäki. Riihimäki konstaterar
samtidigt att styrelsen för Fiskars Abp:s fastighetsbolag ger mandater för avtal. Alla medlemmar i den gamla
ägarsläkten – inte bara Alexander Ehrnrooth – deltar på grund av ”historien och traditionen” verkligen aktivt i
beslutsfattningen gällande bolagets marker. Muurainen frågar Riihimäki direkt om oviljan att sälja kan ha sammanhang
med synvinklar kring ”helig mark”. Pasi Riihimäki medger att tomterna som nämns i föravtalet är ”helig mark” för
släkten.
Muurainen frågar Riihimäki varför markerna inte säljs till Billnäs bruk? Riihimäki svarar inte direkt utan kringgår
frågan genom att konstatera att styrelsen inte kan agera i frågan före sitt nästa möte i augusti–september. Under
samtalet klarnar det ändå att samma styrelse hade förmått besluta om att häva föravtalet inom några om dagar.
August – oktober 2012: Ny fastighetsdirektör
I september tillträder Fiskars Abp:s nya fastighetsdirektör Patrick von Essen sin post. Muurainen avtalar att träffa von
Essen så fort som möjligt. Under de ömsesidiga samtalen konstaterar man till först att: ”Vardera bruket [här syftas på
Fiskars bruksby, som Fiskars Abp sörjer för på många sätt och som ligger på fastighetsdirektören ansvar] har exakt
samma mål – att få folk att köra i en timme västerut från Helsingfors.” Utöver detta konstaterar de att såväl Fiskars
Abp:s som Billnäs bruks projekt för och investeringar i respektive egna områden konstateras vara bra för hela område
och de tror att det finns möjligheter till samarbete.
Muurainen berättar för von Essen att han fortfarande behöver områdena om vilka det överenskoms om i föravtalet och
att han hoppas att markköpet kan realiseras i en nära framtid så som överenskoms våren 2009. Von Essen lovar hjälpa i
mån av sina möjligheter. Han säger sig göra sig förtrogen med situationen och sedan återkomma till saken. Under
möten talar de också om bruksbostäderna. Von Essen bekräftar vad hans föregångare har sagt: ”[Fiskars] vill inte ännu
ha [bruksbostäder], emedan vi vill inte ha fler gamla byggnader.”
Muurainen blir väntande på att von Essen ”återkommer till saken”, som han lovade. När inget hörs om det, skickar
Muurainen e-post den 8 oktober 2012 till såväl fastighetsdirektör von Essen som verkställande direktör Kari
Kauniskangas, och skriver: ”Jag förväntar mig en skriftlig uppfattning om hur vi kan realisera (Fiskars Abp:s) löfte
till Raseborgs stad och undertecknad om att verkställa köpet av markerna.
November – december 2012: Ett förslag som måste förkastas
I månadsskiftet oktober–november ställer Fiskars Abp Billnäs bruk ett förslag: Fiskars Abp är beredd att sälja ett
markområde på 1,6 hektar i Billnäs om bolaget får köpa 50 bruksbostäder jämte tomter i Fiskars by. Som alternativ
föreslår man i brevet även ett köp av enbart tomterna där bostäderna finns. Det föreslås även i brevet att Billnäs bruk
köper planlagda bostadstomter i Billnäs, på vilka man kunde bygga bostäder för arbetstagarna.
Billnäs bruk anser att Fiskars Abp:s förslag är orimligt. För att Billnäs bruk ska kunna köpa två små tomter (och en
byggnad på en av dem) i Billnäs av den största markägaren i regionen borde bruket sälja 20 byggnader, 50 bostäder och
en mångfaldig areal mark i Fiskars bruksby. Att köpa bara bostadstomter i Billnäs en halv kilometer från bruket är på
intet sätt en lösning på frågan. Fast tomterna ifråga inte har ingått i någon plan gällande Billnäs bruk och inga
förfrågningar heller någonsin ställts Fiskars Abp om tomterna är till salu ser Patrick von Essen dem ändå som en
alternativ lösning.
Brevet är också en helvändning av Fiskars Abp, eftersom det vederlägger två tidigare uppgifter. Fiskars Abp är ändå
beredd att sälja markområdena i Billnäs till Billnäs bruk och bolaget är plötsligt intresserad av en del av
bruksbostäderna trots att tre (3) fastighetsdirektörer – inklusive von Essen själv – tidigare har sagt att förhållandet är
helt det motsatta. Eftersom bruksbostäderna har köpts till Billnäs bruk för ett klart framtida behov är de inte till salu. Att
sälja enbart markgrunden under husen är ett vansinnigt påfund.
Muurainen svarar på förslaget per e-post och frågar varför köpet inte kan genomföras enligt det ursprungliga föravtalet
nu när markområdena i Billnäs ändå är till salu. Patrick von Essen konstaterar att i frågorna i brevet står över hans
befogenheter. Fiskars Ab:s verkställande direktör svarar slutligen Muurainen per e-post att emedan det framförda
förslaget inte duger för Billnäs bruk så ”ser vi ingen anledning att fortsätta brevväxlingen längre i saken, utan anser att
saken är slutbehandlad för vår del." E-postmeddelandena ifråga kan läsas här (e-posterna är listade i sändningsordning.
Hänvisningen ”svaret nedan” i Kauniskangas meddelande hänvisar i bilagan till e-postmeddelande som föregår hans
meddelande).
Vid en genomgång av processens olika skeden och Fiskars Abp:s lednings försäkringar under nästan alla möten och
även i offentliga sammanhang om att bolaget stödjer Billnäs utvecklingsskede, börjar Muurainen funderade på hur
affärsverksamheten kring fastigheterna egentligen sköts hos Fiskars Abp och vem som sista hand fattar besluten? Hur
vore situationen annorlunda ifall Fiskars Abp inte uppgav sig stödja projektet? Om förhandlingspartnern skulle vara ett
privat bolag eller en privatperson vore det förståeligare än nu då det är fråga om ett offentligt noterat, av tusentals
aktionärer ägt börsbolag vars styrelse ansvarar för sina beslut inför alla aktieägare.
I december beslutar Muurainen att vända sig till bolagets styrelseordförande, Kaj-Gustaf Bergh, i frågan och skickar
honom ett brev per e-post om händelserna under åren och förhandlingsprocessens specialdrag och frågar till slut hur
”köpet av bruksbostäderna i Fiskars by eller det att inte sälja tomten i Billnäs tjänar Fiskars Abp:s och/eller dess
aktieägares intressen?” Muurainen skickar en kopia av brevet till Bergh till vice styrelseordförande Alexander
Ehrnrooth, som är Fiskars Abp:s största aktionär, och hoppas ävenså på ett avgörande i situationen. Ingetdera brevet
besvarades någonsin.
Januari 2013: Billnäs bruks motförslag
Den 4 januari ger Billnäs bruk ett eget förslag till lösning på frågan om markköpet. Förslaget går ut på att
markområdena i Billnäs byts mot en tomt vid namn Roshill i Fiskars by som har två hus och dito bostäder från början
av 1800-talet. Enligt utredningar av Billnäs bruk är värdena av byteshandelns föremål någotsånär lika.
Tre dagar senare meddelar Fiskars Abp:s verkställande direktör Kari Kauniskangas per telefon att man inte godtar
förslaget, eftersom det är ”svinaktigt” och fortsätter med att ”Sådana här affärer görs inte efter en aktionär” – tydligen
med syfte på Billnäs bruk. Muurainen understryker att förslaget ligger framför allt i Fiskars Abp:s intresse.
Kauniskangas svar är inte ekonomiskt motiverat men i linje med hans tidigare utlåtande med att ”saken är
slutbehandlad.”
Billnäs bruk kompletterar genast förslaget med att föreslå att man låter utomstående experter värdera markområdena
och fastigheterna ifråga för att garantera rättvisa – och att en eventuell skillnad betalas med pengar. Inte ens det duger
för Fiskars Abp:s ledning.
Senare på våren erbjuder Billnäs bruk Fiskars Abp att köpa Roshill-tomten mot pengar utan skyldighet att göra ett
motköp och detta leder till en egen och färgstark förhandlingsprocess. E-postmeddelandena kring detta kan läsas här.
Ingående i processen sänder Billnäs bruk ett skriftligt säljerbjudande till Fiskars Abp per e-post beträffande Roshilltomten jämte byggnader och förnyar samtidigt sitt köperbjudande på tomterna i Billnäs. Fiskars Abp är slutligen villig
att köpa bara tomten Roshill, men utan byggnaderna – det blir således inga affärer. Roshill säljs senare efter mindre
prutande för nästan samma pris till en annan köpare.
Början av februari 2013: Lösningarnas tid – eller inte
I slutet av januari funderar man på vidare åtgärder hos Billnäs bruk. Det är fortfarande oklart vem som beslutar i
fastighetsfrågor – och på vilken grunder? Det förefaller vara helt möjligt att inte ens bolagets hela styrelse är helt på det
klara med situationen – och då man inte heller har fått svar på breven till styrelsens ordförande och vice ordförande
beslutar man att närma sig hela styrelsen med ett brev för att få frågan avgjord.
I svaret från styrelsen som undertecknats av Fiskars Abp:s huvudjurist och styrelsens sekreterare Jutta Karlsson den 7
februari 2013 konstaterar man att frågorna som framförs i brevet från Billnäs bruk ”hör till behörigheterna för bolagets
operativa ledning. Vi ber Er vänligen framdeles rikta kontakter gällande fastighetsfrågor till direktör Patrick von
Essen, som svarar för bolagets fastighetsärenden.”
Fastän styrelsens svar står i klar konflikt med verkställande direktör Kari Kauniskangas e-post i november där det sägs
att von Essen ansvarar för alla andra fastighetsfrågor utom de omtvistade tomterna i Billnäs beslutar Muurainen agera
enligt rekommendationerna i brevet. Situationen kan också förändras. Han skickar nästa dag ett brev med e-post till
verkställande direktör Kauniskangas och fastighetsdirektör von Essen med hopp om en snabb lösning i saken och
refererar till styrelsens svar som uttrycker entydigt att den operativa ledningen har beslutsrätt i saken.
Brevet som skickades en fredag leder under veckoslutet till ett utbyte av textmeddelande mellan Muurainen och
Kauniskangas. Härav skickar Muurainen redan på söndagen ett förslag om att köpet genomförs så som ursprungligen
avtalats. Några dagar senare avslår fastighetsdirektör von Essen förslaget.
Slutet av februari 2013: Tvisten görs offentlig
Försöken i januari och början av februari att genomföra tomtköpet med Fiskars Abp har kört på grund.
Händelseschemat har följt samma stig som tidigare. Under förhandlingarna med fastighets- och verkställande direktören
har det framgått att deras beslutsrätt i saken är begränsad eller obefintlig: om Billnäs bruk inte godkänner den av Fiskars
Abp dikterade lösningen så finns det inget att förhandla om. Försöken att kontakta Fiskars Abp:s styrelse har avvärjts
med svar som säger att beslutsrätten i saken ligger hos den operativa ledningen.
Den 21 februari publicerar tidningen Arvopaperi en artikel där man allmänt analyserar grunderna för Fiskars Abp:s
fastighetsverksamhet. Bolagets VD Kari Kauniskangas försäkrar i artikeln att Fiskars fastighetsaffärsverksamhet leds
efter samma principer som kärnaffärsverksamheten.
Fyra dagar senare sänder Billnäs bruk ett meddelande till de medier i Västra Nyland som närmare bevakar saken. I det
berättas att det uteblivna tomtköpet hotar utvidgningsprojektet för Billnäs bruk och därmed existensen av de gamla
bruksbyggnaderna. Meddelandet publiceras också på Billnäs bruks webbplats. Salon Seudun Sanomat, Etelä-Uusimaa,
Västra Nyland och YLE:s svenskspråkiga redaktion tar sig an temat.
Kommentarerna på Fiskars Abp:s vägnar till medierna sköts av kommunikationsdirektör Anu Iivonen som konstaterar
att Fiskars Abp aktivt och efter all sin förmåga har strävat efter att finna en lösning som tillfredsställer båda parterna.
Under åtta månader före uttalandet har ”aktivt sökande efter en lösning” utgjorts av att man dragit sig ur ett samfällt
föravtal, avvärjt Billnäs bruks flera förslag till lösning och ett förslag om byteshandel – som visserligen hade två
varianter. Dessutom har Fiskars Abp:s representanter visat aktivitet genom att lämna många kontaktförsök från Billnäs
bruk obesvarade.
Mars 2013: Fiskars Abp:s bolagsmöte
Torsdagen den 14 mars 2013 hålls Fiskars Abp:s bolagsmöte i Helsingfors. Olli Muurainen har efter bolagets
anvisningar inlämnat en mängd frågor kring fastighetsaffärsverksamheten till bolaget i förväg som han vill ha
behandlade under bolagsmötet. Frågorna tas inte upp på föredragningslistan utan Muurainen uppmanas ställa frågorna
under själva mötet.
Under möte öppnar en annan annat aktionär diskussionen om fastighetsaffärsverksamheten genom att fråga Fiskars
Abp:s ledning om det längre är nutid att äga en så pass omfattande fastighetsegendom. I sitt svar kringgår VD Kari
Kauniskangas frågan genom att säga att fastigheterna utgör en liten del av affärsverksamheten och att ett över 360 år
gammalt bolag kan se saker och ting ur ett längre perspektiv.
Muurainen strävar genom sina frågor efter att utreda kapitalet som under den föregående femårsperioden har placerats i
fastighetsaffärsverksamheten samt kapitalets avkastning, och/eller vad är gängse värdet av skogs- och odlingsmarkerna
samt de historiska fastigheterna. Kauniskangas kringgår den första frågan genom att säga att bolaget rapporterar om
affärsverksamheten i segment och att den offentliga informationen finns i bokslutet. På frågan om mark- och
fastighetsegendomens gängse värde svarar han att ”siffrorna rapporteras inte med den precisionen”.
Frågan om hur Fiskars Abp har sålt bostads-, fritids- och affärstomter årligen i genomsnitt under de senaste tre åren kan
– eller vill – Kauniskangas inte besvara. Han nekar att han har personligen godkänt fastighetsaffärer och säger
fastighetsverksamheten har egen ledning, egen styrgrupp och eget ledningssystem. I ett senare svar av
styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh på en fråga om han på något sätt har deltagit i fastighetsaffärsverksamheten
framgår det att Kauniskangas har en central roll i styrsystemet för fastighetsverksamheten, eftersom han är
styrelseordförande för Fiskars Abp:s dotterbolag Ferraria som svarar för fastighetsaffärsverksamheten (”där besluten
görs” enligt K-G Bergh) – och det utöver honom och fastighetsdirektör Patrick von Essen och en tredje person från
bolagets operativa ledning inte finns någon annan i styrelsen.
Den enda av Muurainens frågor som Kauniskangas svarar ordentligt på är:”Borde man avstå från jord- och
skogsbruksmarker samt fastigheter utom kärnaffärsverksamheten för att frigöra kapital för kärnaffärsverksamheten eller
att betala extra dividender till aktieägarna?” I sitt svar säger Kauniskangas att jord- och skogsbruksmarkerna är en stark
del av Fiskars märke. Enligt Kauniskangas hade detta gjort ett så stort intryck på Japans kejserliga prinsessa vid hennes
besök vid Fiskars bruk att hon infann sig personligen till öppningsceremonin för Fiskars butik i Japan. Muurainen
kommenterade saken med att säga att det för att göra intryck på prinsessan säkert hade räckt med 15 hektar mark av
kärnbruket och födelsehemmet – nu är arealen tusenfaldig (över ett nästan 100 kilometer brett område).
Trots begäran antecknas inget av frågorna eller svaren i sammanträdesprotokollet som Fiskars Abp utformar. Denna
artikel bygger på anteckningar som Olli Muurainens advokatassistent, som deltog i mötet, gjorde om mötets förlopp.
Utom det officiella mötet växlar Kari Kauniskangas ett par ord med Olli Muurainen och säger till honom att Fiskars
Abp – motsatta offentliga försäkringar till trots – inte ämnar göra några som helst markaffärer med Muurainen.
Hösten 2013 – mars 2014: Ganska tyst
Under slutsommaren 2013 anställer Billnäs bruk en utomstående konsult, Riikka Kämppi, för att utreda möjligheten
att ingå ett köp av tomterna i Billnäsområdet enligt det ursprungliga avtalet. Kämppi åker runt och träffar påverkare och
beslutsfattare i området, och försöker ta reda på vad som egentligen ställer hinder för köpet. Hon träffar också Fiskars
Abp:s verkställande direktör Kari Kauniskangas och fastighetsdirektör Patrick von Essen.
Efter sina erfarenheter är ägaren till Billnäs bruk Olli Muurainen – som även själv är aktieägare i Fiskars Abp – orolig
över hur Fiskars Abp:s väldiga markegendom egentligen sköts – och sköts den omsorgsfullt och enligt bolagets och
aktieägarnas intressen – såsom bör ske i ett börsnoterat aktiebolag. De gångna åren har skapat en bild av en diffus
förvaltningsstruktur och ansvarsfördelning samt av en beslutfattningsprocess i fastighetsaffärsverksamheten som
skyddas av en hemlighetsfull kultur av tigande
I början av augusti närmar sig Billnäs bruk Fiskars Abp:s styrelse med ett brev med en direkt fråga om styrelsen har
verkat på vederbörligt sätt i beslutsfattningen kring frågan. Den 14 augusti publicerar Helsingin Sanomat en artikel som
berättar att tomttvisten hotar utvecklingsprojektet för Billnäs bruk. I artikeln säger Fiskars Abp:s fastighetsdirektör
Patrick von Essen:
Jag har själv personligen gett fyra olika förslag på hur vi kunde nå ett avtal. Av orsaker som jag inte begriper ville den andra parten
inte förhandla om ett enda av dem.
Det förblir oklart vilka fyra förslag von Essen avser. Billnäs bruk har fått bara ett – av vilket visserligen presenterades
två olika versioner. Nästa dag skickar Fiskars Abp:s advokat ett brev till Billnäs bruk i vilket man uttrycker missnöje
med brevet den 9 augusti till styrelsen. Advokatens brev slutar med:
Fiskars Fastigheter har upprepat bekräftat att Billnäs Bruk Ab har ingen på avtal baserad eller annan rätt att kräva att de outbrutna
områdena ifråga säljs till Billnäs bruk Ab. Det finns inga förutsättningar för vidare förhandlingar i frågan.
Med hänvisning till vad som sagts ovan anser vi att Ni med Ert brev otillbörligt strävar efter att utöva påtryckning på Fiskars Abp
Abp, dess koncernbolag och deras styrelser och ledning. Vi reserverar rätten att vid behov vidta åtgärder utgående från detta.
I september skickar Kämppi ett brev med e-post till Fiskars Abp:s ledning där hon förnyar Billnäs bruks erbjudande
under slutet av våren och vädjar för att köpet ingås. Fiskars Abp svarar inte alls på brevet.
Det börjar se ut som att inte ens styrelsens alla medlemmar är på det klara med vad som sker i bolaget. Detta stärks även
av privata diskussioner som Muurainen fört med några medlemmar i Fiskars Abp:s styrelse. De bekräftar att styrelsen
inte tar ställning till beslut om köp och försäljning av fastigheter. Om varken fastighets- och verkställande direktören
kan fatta besluten, och inte heller styrelsen fattar dem, är det möjligt att besluten gällande fastighetsaffärsverksamheten
fattas förbi bolagets officiella förvaltningsorgan, vilket i praktiken även innebär att styrelsen har försummat sin
tillsynsuppgift såsom avses i aktiebolagen.
I mitten av december offentliggörs information om att Fiskars fastighetsdirektör Patrick von Essen avgår från sin post
hos Fiskars Abp och att han utnämns till ny VD för Dovre Group. Von Essen inleder sitt nya arbete under våren 2014.
Von Essens arbetsförhållande hos Fiskars Abp blev 1,5 år långt – ungefär hälften kortare än hans företrädares, Tomas
Landers.
Ett par dagar före jul skriver Muurainen till alla aktionärer i Fiskars Abp ett brev där han frågar direkt varför
fastighetsaffärsverksamheten sköts så som den sköts? Varför har ska ett bolag vars bransch är internationella
märkesvaror äga så väldiga markegendomar som inte utvecklas? Brevet från Muurainen når offentligheten via såväl
tidningen Talouselämä som Helsingin Sanomat.
Fiskars Abp:s verkställande direktör Kari Kauniskangas svarar snabbt med ett eget brev där han försäkrar att ”Fiskars
vill på allt sätt stödja Västra Nylands livskraft och har aktivt sökt efter en lösning för markområdena som Billnäs bruk
Ab vill ha, där lösningen tjänar båda parternas intressen.” Samma påstående finns också i en färsk artikel i Talouselämä
om brevet och Kauniskangas upprepar dessutom påståendet i samband med resultatpubliceringen i februari 2014, även
då i en intervju för Talouselämä. I praktiken det sista och enda av Fiskars Abp:s ”aktivt” gjorda lösningsförslag är
daterat den sista oktober 2012.
Kauniskangas säger dessutom i sitt brev: ”Bolaget kan fortfarande välja själv om det säljer sin egendom, och till vem
och på vilka villkor”. Det stämmer, men om styrelsen för ett börsnoterat aktiebolag vägrar att sälja improduktiv mark
som bolaget äger, till ett pris som klart överstiger dess marknadsvärde, så är det motiverat att fråga om styrelsen i sin
beslutsfattning visar sådan omsorgsfull som den bör visa, och om bolagets och dess aktionärers intressen utgör grunden
för beslutsfattningen? I privata, olistade företag är styrelsens ansvar annorlunda än i offentliga aktiebolag – även ur
myndighetssynvinkel.
Att observera är även brevet från Muurainen – som klart ifrågasätter Fiskars Abp:s styrelses verksamhet – inte besvaras
av styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh utan istället av verkställande direktören, som rapporterar till styrelsen.