1. No category

MATEN”DET GEMENSAMMA TREDJE”
-om matens meningsbärande roll i
pedagogiskt arbete med äldre
VIVECA NILSENIUS
Rapport 3, 15 hp
Maten – ”det gemensamma tredje”
Äldrepedagogprogrammet
05-2008
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
e-post: postmasterhs.mah.se
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ...................................................................................................1
2. Situationsbeskrivning ..............................................................................2
3. Syfte och målsättning...............................................................................3
4. ”Det gemensamma tredje” .......................................................................3
5. Teoretiska utgångspunkter ......................................................................4
5.1 Social utbytesteori ...................................................................... 4
5.2 Livsloppsperspektivet ......................................................................5
6. Bakgrund……............................................................................................6
6.1 Äldreomsorgens utveckling .............................................................7
6.2 Viktiga aktörer ............................................................................ 8
6.2.1 Informella rollinnehavare .........................................................9
Den äldre...........................................................................9
Anhöriga, närstående och vänner ......................................9
6.2.2 Formella rollinnehavare ..........................................................9
Biståndsbedömare.............................................................9
Hemtjänstpersonal och avdelningspersonal ..................... 10
Kökspersonal................................................................... 10
Matdistributör................................................................... 10
Sjuksköterska .................................................................. 11
Arbetsterapeut ................................................................. 11
Tandhygienist .................................................................. 11
Audionom ................................................................... 12
Optiker ............................................................................ 12
6.3 Situationsbeskrivning ur olika perspektiv ..................................... 12
Psykologiskt perspektiv .................................................................. 12
Pedagogiskt perspektiv .................................................................. 13
Äldrepedagogiskt perspektiv........................................................... 14
Medicinskt perspektiv ..................................................................... 14
Existentiellt perspektiv ............................................................... 15
Samhälleligt perspektiv .............................................................. 15
SoL................................................................................................ 16
7. Metod ...................................................................................................... 17
7.1 Framtidsverkstad ............................................................................ 17
7.2 Måltidsorientering ........................................................................... 18
7.3 Måltidsorienterare ........................................................................... 19
7.4 Måltidsmöte..................................................................................... 19
8. Handlingsplan......................................................................................... 20
I. Maten ”det gemensamma tredje”...................................................... 20
II. Måltidsorientering............................................................................. 21
9. Presentationsredogörelse av prospektet .............................................. 22
10. Reflektioner över prospekt och presentation ...................................... 23
REFERENSER............................................................................................. 25
1. Inledning
Jag har många personliga erfarenheter under årens lopp som har lagt grund för
mina tankar om matens meningsbärande roll inom vård och omsorg. För snart
tjugo år sedan blev jag färdig med min utbildning till kostekonom, specialist på
näringsberäkningar och specialkoster. Min första tjänst var som vikarierande dietföreståndare på ett stort sjukhus. Vid besök uppe på en avdelning noterade jag att
den näringsberäknade och vetenskapligt korrekta måltiden som jag planerat, behandlades helt avskild från allt socialt sammanhang, måltiden var en insats. Under
min tid som dietföreståndare blev jag ofta kontaktad av avdelningspersonal som
var bekymrade över att patienterna inte åt upp sin mat. I köket började vi prata om
smaksättning och nya recept. Var då detta lösningen på patienternas aptitlöshet?
Jag är inte så säker på det….
Efter många år inom kostbranschen började jag arbeta med äldre människor
inom vården och det är här jag är nu. Jag har återigen blivit påmind om att det
medicinska synsättet på maten är framträdande d v s det viktiga är att den är näringsmässigt korrekt, men där matens meningsbärande funktion ofta tillmäts mindre betydelse. Om vi i alla lägen ska ha fokus på uppnådda värden och korrekt
näringsintag riskerar vi att glömma maten - som skänker trygghet, tröst, närhet,
gemenskap och tillfredställelse, såsom vi upplevde maten som nyfödda vid bröstet
eller flaskan. Mc Dermott (1998) skriver att vi är födda att njuta. Om vi som
spädbarn inte sökte njutningen skulle vi inte överleva. Vi kan dela glädjen med
andra och många av våra största njutningar delar vi också med andra (a a). Maten
och måltiden är så mycket mer än bara bränsle för kroppens funktioner. Ätandets
gemenskap och den rituella måltiden är ett fundament för all samhällsbildning
(Burstedt, 2006).
Kan det kanske vara så att något annat än en näringsbalanserad måltid är det
som faktiskt inverkar mest på vårt välbefinnande? En kanelbulle och kaffe tillsammans med en god vän ger kanske mer matlust och livsglädje än den näringsberäknade måltiden intagen i ensamhet.
Aptit på mat är som aptit på livet. Har man ingen livslust så kvittar det mesta
(Larsson, 1997).
1
2. Situationsbeskrivning
Under senare år har det varit möjligt för kommunerna att ansöka om stimulanspengar för olika former av projekt inom äldreomsorgen. Det har varit alltifrån
hygienprojekt och anhörigstödsutveckling till de för mig så intressanta kostprojekten. De projekt inom kostområdet som bedrivits har framför allt fokuserat på
den omdebatterade näringsstatusen bland äldre inom vård och omsorg. Olika värden har tagits och utvärderats på de äldre, och personalen har fått utbildning i nutritionsfrågor. Även den sociala miljön på särskilda boenden har diskuterats och
många goda initiativ har genomförts för att göra förbättringar vid måltidssituationen. Jag har under mina år inom äldreomsorgen mött många fantastiskt duktiga
medarbetare, med stor kompetens och ett stort intresse för sitt yrkesområde. Kostprojekten har oftast drivits av en projektledare med olika yrkesgrupper involverade, personer med stort intresse för kostfrågor.
Östberg (2006) beskriver matens budskap som uppdelad i fyra dimensioner:
maten som bränsle, maten som njutning, maten som medicin och maten som gift.
Idag finns en tydlig förskjutning åt maten som medicin eller gift, anser han. Det är
ju väldigt positivt att det finns så mycket kompetens angående kosten, för näring
är viktigt, och sociala miljön lika så. Jag är dock oroad över att fokuseringen på
matens näringsinnehåll överskuggar den meningsbärande funktionen som maten
faktiskt har. Som det nu är så finns en tendens att ”bota” aptitlösheten med näringsriktig kost eller näringsdrycker, ofta utan att behandla orsaken till symtomen.
Jag vill betona att det finns situationer där näringsriktig kost och näringsdrycker
initialt är väl motiverat som medicinsk insats för den äldre. Frågan är dock vilken
åtgärd man sedan väljer i ett längre perspektiv.
Maten, serveringen och ätandet kan beskrivas som en social handling. Beroende
på vår medvetenhet om matens meningsbärande roll, så kan maten och måltiden
väcka olika känslor hos den som är mottagare. Som mottagare av maten kan vi
uppleva gemenskap, uppskattning, självförtroende och självaktning eller tvärtom
känna utanförskap och mindrevärdeskänslor. Burstedt (2006) skriver att maten är
en viktig länk mellan oss själva och förhållandet till omgivningen. Den delade
måltiden skapar tillit, man äter inte tillsammans med sin fiende (a a). ”Lika väl
som känslor griper in i matvalet griper matvalet in i känslolivet” (Rusk, 1994:26).
Det är allmänt känt för de flesta inom äldreomsorgen att äldre lätt institutionaliseras, d v s de hamnar i ett beroendeförhållande till omsorgsapparaten där de
2
riskerar en identitetsförlust. Att inte känna sig behövd minskar känslan av människovärde och därmed upplevs livet mindre meningsfullt. Med åldern förlorar man
många av de resurser som är nödvändiga för att deltaga i ett balanserat utbyte.
Larsson (1997) skriver att aptitförlusten hos äldre på sjukhus och institutioner kan
bero på övergivenhetskänslor och av att vara beroende av andras hjälp. Att inte
vilja äta kan ses som en reaktion på den situation man hamnat i.
Inom vården är medvetenheten ganska stor i dag om att det är viktigt att äldre
får social samvaro och gemenskap. Men lyckas vi verkligen med uppgiften att ge
god vård och omsorg om vi ständigt talar om vad de kan få? Om man nu skulle
utgå från allas vårt mänskliga behov av att vara behövd så skulle vi kanske vända
på kakan och påtala vad äldre kan bidra med istället. Genom att dela en måltid får
man inte bara gemenskap, utan ger gemenskap till andra också. Att påtala betydelsen av den äldres närvaro för gemenskapen vid måltiden, kanske är den bästa
aptitretaren.
3. Syfte och målsättning
Syftet med mitt prospekt är att presentera två utbildningar riktade mot personal
inom äldreomsorgen, grundat på maten som ”det gemensamma tredje”. Målsättningen med utbildningarna är att personal inom äldreomsorgen ska bli medvetna
om matens meningsbärande funktion och kunna använda maten som ett pedagogiskt verktyg i arbete med äldre. Med maten som ”det gemensamma tredje” ska
äldre människor ges ökade förutsättningar för delaktighet, självbestämmande och
ett meningsfullt liv.
4. ”Det gemensamma tredje”
Aktiviteter har en viktig roll i det pedagogiska arbetet. Genom aktiviteter tränas
färdigheter, bekantskaper knyts och olika känsloyttringar ges utrymme. I pedagogiskt arbete ingår ofta försök till att etablera det som kallas för ”det gemensamma
tredje”. Begreppet är en beteckning för aktiviteter som pedagogen och den äldre
är överens om. ”Det gemensamma tredje” ska vara något som är relevant för de
mål och ideal som motsvara den valda pedagogiska inriktningen. Samtidigt som
det skall vara något som ligger utanför båda parter ska det kännas som en gemensam angeläget som berör båda på ett djupare plan. Den pedagogiska utmaningen
består i att tillsammans med den äldre skapa aktiviteter som verkligen är
3
gemensamma och inte endast ett uttryck för den ena partens intressen och behov.
Genom gemensamma aktiviteter uppstår likvärdighet och dialog. ”Det gemensamma tredje” kan vara en konkret aktivitet som t ex handlar om att:
-
göra vardagliga sysselsättningar
-
öka den äldres medbestämmande och delaktighet
-
lära sig något
-
skapa en innehållsrik fritid
-
vara föremål för att skapa ett trevligt och meningsfullt förhållande mellan
personal och äldre
Ett väsentligt syfte med ”det gemensamma tredje” är att det ska etablera relationer, former för samvaro och aktiviteter som handlar om något väsentligt och som
är meningsfulla och roliga. Den kreativa utgångspunkten betyder att man försöker
finna problemets orsaker i handlingarna eller i processerna – inte i människorna
(Krogh Hansen, 2002).
I 5 kap. 4 § SoL står bl a att socialnämnden skall verka för att äldre människor
får möjlighet att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
Med maten i rollen som ”det gemensamma tredje” finns goda förutsättningar att
skapa gemenskap och samhörighet. Om personalen blir medveten om matens meningsbärande funktion och om hur den kan användas i pedagogiskt arbete med
äldre, kan maten bli den röda tråd som genomsyrar arbetet i äldreomsorgen.
5. Teoretiska utgångspunkter
För mitt arbete har jag valt två teorier som jag anser knyter väl an till min angivna
målsättning. Livsloppsperspektivet anger riktningen för helhetssynen i det pedagogiska arbetet och den sociala utbytesteorin ger förståelse för konsekvenser av
handlingar mellan människor.
5.1 Social utbytesteori
Enkelt förklarat kan social utbytesteori tolkas som människors ömsesidiga givande och tagande. Reciprocitetsbegreppet syftar på en ömsesidighet i sociala relationer. Människor som ingår i ett socialt samspel i kläder sig rättigheter och
skyldigheter i förhållande till varandra. Man förväntar sig att bli återgäldad i proportion till det man har givit. Dessutom mår man oftast bäst när denna balans kan
upprätthållas (Tornstam, 2005).
4
Relationer som är obalanserade, asymmetriska, karaktäriseras av mindre tillfredställelse och av ensamhetskänslor hos den som i huvudsak är mottagare av skilda
nyttigheter. Den ena parten i utbytesrelationen förfogar över mycket blygsamma
resurser att använda i utbytesförhållandet. Den bytesvara som då kan vara aktuell
är t ex medgörlighet och foglighet. Undandragandet är ett sätt att balansera utbytesrelationen. Man drar sig helt enkelt ur spelet, för att slippa obehaget med den
bristande reciprociteten. Ett annat sätt att finna balans i relationen är att utvidga
sitt resursområde för att hitta nya resurser för utbytet (Tornstam, 2005).
I människors medvetande finns också en tydlig gräns mellan den som är givare
och den som är mottagare av t ex social service. Beroende på vilket man är så höjs
eller sänks man i status. Som svagare part kan ökad status utgöra en balanseringsmekanism. Genom att t ex värdera den äldres livserfarenhet som värdefull
och eftertraktansvärd, skulle de äldres prestige och status kunna öka, och därmed
ge balans i ett utbytesförhållande (a a).
5.2 Livsloppsperspektivet
Livsloppsperspektivet förklarar interaktionen mellan individuella, sociala och
historiska faktorer över tid, istället för att fokusera på en enda påverkande faktor
eller period i livet (Vern, 2002). Med livsloppsperspektivet studeras åldrandet
under hela livet, från vaggan till graven, istället för enbart i slutet av livet. Man
utgår ifrån att en förståelse av en specifik livsfas kräver kunskap om det övriga
livsloppet och att varje utvecklingsperiod bäst förstås i relation till individens hela
liv. Åldrandet ses som en livslång process, att åldrandet är mångdimensionellt
samt att ingen åldersperiod i sig är viktigare eller ”bättre” än någon annan. Varje
utvecklingsperiod har sin karakteristika, men det finns även likheter med tidigare
perioder i livet (Öberg, 2002).
I ett livsloppsperspektiv handlar det om relationen mellan förändrade sociala
strukturer och förändrade liv, hur samhället ger social och personlig innebörd till
den biografiska tid som passerar. Historien är en integrerad del av människors
erfarenhets- eller livsvärld. Livsloppsperspektivet kan även tänkas motarbeta ålderistiska attityder genom att göra människor medvetna om att ålderdom faktiskt
handlar om deras ”framtida jag”. Livsloppsperspektivet visar även hur övergångar
under livsloppet för en individ även leder till följdövergångar för andra anhöriga
(a a).
5
Åldrandet är en dynamisk process som är relaterad till ett sammanhang, ex övergångar kopplade till åldrande och levnadslopp, förhållandet mellan ålder och status i samhället, socialt sammanhang och kulturell betydelse.
Vern (2002) betonar några mekanismer som knyter enskilda individers liv och
levnadslopp till tidsaspekter och sociala sammanhang:
-
Livsfas, d v s ålder eller åldersrelaterade roller som individen tilldelas.
-
Ömsesidiga beroendeförhållanden, syftar på kopplingar och inflytande
bland medlemmar i det sociala nätverket.
-
Att kontrollera livsloppet, d v s anpassningsförmåga till förändringar i
livsloppet.
-
Situationsberoende krav, innebär individens anpassningsförmåga till förändringar som omständigheterna ger upphov till.
Tornstam (2005) beskriver innebörden av livsloppsperspektivet på följande sätt:
-
Förståelsen av förhållanden i ålderdomen ökar om även tidigare förhållanden i livet betraktas.
-
Förståelsen av förhållanden i ålderdomen ökar om man betraktar vissa
händelser under livsloppet, ex barnen flyttar hemifrån eller pensionering.
-
Förståelsen av förhållanden i ålderdomen ökar om hela livet betraktas som
en utvecklingsprocess, med synen på åldrandet som det sista stadiet.
-
Förståelsen av förhållanden i ålderdomen ökar om människors liv ses som
helheter, där ålderdomen ingår som en integrerad del i den personliga livsformen.
6. Bakgrund
Under årtionden har äldreomsorgen successivt omvandlats från att ha varit en arena för ”husmoders-pedagogik” till att vara en verksamhet starkt påverkad av effektivitets- och besparingsaspekter. Jag kommer att beskriva äldreomsorgens utveckling med fokus framför allt på de äldres delaktighet och på matens roll.
Det finns många aktörer inom äldreomsorgen som är berörda av maten. Både
formella och informella aktörer kommer att presenteras under separata rubriker.
Alla är viktiga rollinnehavare men med olika ingångsvinkel till maten. Situationen
kommer även att belysas utifrån några olika perspektiv, som alla bidrar till helhetssynen på den äldres delaktighet och maten.
6
6.1 Äldreomsorgens utveckling
Matlagning är en av hemtjänstens arbetsuppgifter som funnits med under alla
årens lopp. Under den senaste tioårsperioden har dock matlagning blivit en sällsynt arbetsuppgift för hemtjänstens personal.
Thorslund (2002) beskriver 1960- och 70-talet som perioder inom hemtjänsten
då den äldre hade stora möjligheter att vara med och påverka vad hjälpen skulle
omfatta för sysslor. I Nilsson (2002) beskrivs hemhjälparna på 70-talet som medelålders husmödrar, som menade att deras erfarenhet från det egna hushållet var
deras viktigaste kompetens för att kunna ge god omsorg. Under 1980-talet dominerades fortfarande hemtjänsten av en traditionell omsorgsmodell, d v s den äldre
hade ett fast vårdbiträde som arbetade på fasta hjälptider. Det fanns relativt stort
utrymme för den äldre att tillsammans med vårdbiträdet bestämma vad som skulle
göras vid varje hjälptillfälle (a a).
Man kan tänka sig att i och med att de äldre hade möjlighet att påverka hjälpinsatsen, gavs även maten och måltiderna utrymme på ett annat sätt än i dag. Personalen var inte lika tidspressad i mötet med den äldre och den sociala dimensionen
var viktigt. En omsorg som inte var styrd utifrån tidsaspekter och utförd av personal medveten om mötets viktiga funktion - gav den äldre större möjligheter till
inflytande och delaktighet i sin vardag. Detta innebar i sin tur minskad risk för
den äldre att hamna i ett beroendeförhållande till sin omsorgsgivare.
Vid Ädelreformen 1992 fick kommunerna ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade. De ålades även en skyldighet att
inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för människor i behov
av särskilt stöd. Kommunerna fick även ansvar för hälso- och sjukvård. Ädelreformens ambition var att den moderna vårdformen inte skulle likna den gamla
sjukvårdsdominerade långvården, att äldreomsorgen skulle avmedikaliseras och
att sjukvårdsinsatser enbart skulle förekomma där de var nödvändiga.
På 1980-talet infördes ”hemmaboende-ideologin” (Larsson, 1997). Det innebar
i korthet att det skulle vara möjligt för äldre att bo hemma så länge de själv önskade och därmed kunna få vård och omsorg i hemmet. I och med kvarboendet
infördes matlåda som alternativ för hemmaboende äldre. I Bergh (2002) redovisas
resultat från en undersökning gjord 1996 där matlåda var det alternativ som erbjöds i hälften av landets kommuner, och i den andra hälften av kommunerna erbjöds matlåda eller att hemtjänstens personal gick hem till de äldre för att stödja
och hjälpa till vid matlagning.
7
Westlander (1998) skriver i sin artikel att kosten är ett av många områden som
Ädelreformen ändrat villkoren för. Reformen beskrivs ibland som en krock mellan den medicinskt orienterade kulturen med rötterna i akutsjukvården och den
socialt inriktade vården med ursprung i kommunal omsorg. Maten har i mångt och
mycket blivit en teknisk fråga. Av ekonomiska och rationella motiv tillreds den
oftast i dag i centralkök eller i matfabriker, och transporteras lång väg och distribueras i matlådor. De är oftast väldigt vällagade och näringsriktiga – men nå´n
social kvalitet rymmer de inte (a a). Personalen har ont om tid för maten och
måltiderna p g a neddragningar inom vård och omsorg – s k effektivitetsaspekter.
Thorslund (2002) skriver att hemtjänsten har förskjutits från en husligt socialt
inriktad hjälp i riktning mot en mer sjukvårdsinriktad verksamhet med knappare
hjälptider och mindre handlingsfrihet för både personal och hjälpmottagare, och
med kostnadseffektivitet som främsta ledstjärna. De äldre blir allt mer beroende
och det finns dåligt med individuellt utrymme (a a). Hemtjänstens arbetsuppgifter
har blivit mer kvalificerade p g a att den genomsnittlige vårdtagaren idag är äldre,
sjukare och mer funktionshindrad än tidigare. Hjälp med personlig omvårdnad
prioriteras på bekostnad av bl a inköp och matlagning (Larsson, 1997).
Nyckelord inom vård och omsorgssektorn idag är bl a mätbarhet, utvärdering
och kvalitetssäkring. Det går inte att bortse ifrån att med dessa faktorer som ledstjärnor riskerar vårdtagarna att under maktens kontroll anpassas till fastslagna
värden. Allt ska mätas och utvärderas, så även de äldres kroppar. Det finns flera
goda argument för att väga och mäta vårdtagarna, att fastställa deras näringsstatus,
men det är dock på sin plats att varna för en utveckling som leder till att en
medicinsk syn på maten blir den dominerande. Kanske västerlandets syn på sjukdom, åldrande och död spelar roll i sammanhanget. Genom att ha full kontroll tror
vi oss kunna skjuta upp dessa faktorer. Då denna inställning är den förhärskande
ges inte matens meningsbärande roll tillräckligt utrymme. De sociala och existentiella värdena som maten representerar är inte mätbara utifrån aktuella parametrar,
varför de oftast inte anses lika viktiga.
6.2 Viktiga aktörer
De valda aktörerna innehar roller som är av största betydelse för att kunna bedriva
en helhetssyn i arbete med den äldre personen. Att bortse från någon viktig rollinnehavare kan ge märkbara konsekvenser för den äldre och endast ett haltande resultat uppnås i det pedagogiska arbetet.
8
6.2.1 Informella rollinnehavare
De informella rollinnehavarna som är berörda av mitt arbete är förutom den äldre
även anhöriga, närstående och vänner.
Den äldre
Att behöva hjälp med maten som är så nära förknippat med ens person, kan upplevas väldigt olika. På samma gång som det kan kännas tryggt att få hjälp med
detta, kan det upplevas som ett misslyckande. Att det krävs en oerhörd ödmjukhet
från personalens sida i samband med maten och matsituationen kan inte påtalas
tillräckligt mycket. Hur gör vi för att den äldre ska få uppleva bevarad självständighet och integritet vid samtal om maten, matsituationen, servering, ätandet
o s v? Att endast fokusera på mätningar av den äldres kropp och fastställa näringsstatusen, kan upplevas som ett totalt överlämnande av sitt Jag.
Anhöriga, närstående och vänner
Jönsson (2007) beskriver att förändringar i mat- och dryckesvanor alltid får effekt
på relationerna till andra. Vad innebär då detta för den äldre och dennes nätverk
då matlagningen ersätts med matlådor eller vid flytt till särskilt boende med helinackordering? Maten och matintaget är en stor del av våra liv och är nära kopplat
till sociala umgängesregler. Vid ändrade förhållande gällande maten påverkas
även förutsättningarna för socialt deltagande.
Nätverket bör ses som den viktigaste komplementära resursen i den äldres liv
även då det gäller maten och måltidsfrågan. Hos nätverket finns nödvändig information om den äldres matvanor och matkultur m.m.
6.2.2 Formella rollinnehavare
De formella rollinnehavarna som jag anser vara viktiga i sammanhanget är biståndsbedömare, hemtjänstpersonal och avdelningspersonal, kökspersonal, matdistributör, sjuksköterska, arbetsterapeut, tandhygienist, audionom och optiker.
Biståndsbedömare
Äldre som bor i ordinärt boende kan ansöka om bistånd för matinsats. ”Att inte
klara av maten” är en av de första anledningarna till att den äldre tar kontakt med
biståndshandläggaren. Dock kan ”inte klara av maten” betyda väldigt olika saker
för olika personer. Tyvärr resulterar ärendet ofta alltför lättvindligt i bistånd av
matlåda. Med tanke på vad det faktiskt kan innebära för den äldre att börja
9
mottaga en tjänst gällande maten, så hade jag önskat en grundligare undersökning
av behovet före ett bistånd. Kan personalen på pedagogisk väg stödja den äldre i
att bevara sin förmåga till mathållning? Det bör finnas lösningar som kan bidra
till att fördröja den äldres beroende och bevara den äldres självständighet så länge
som möjligt. Matlåda är för många äldre det bästa alternativet, och de ska då givetvis få bistånd till detta. Men att ha matlåda som ett ensidigt alternativ till ”att
inte klara maten” är som att gipsa hela armen när man skurit sig i fingret.
Hemtjänstpersonal och avdelningspersonal
Jag är medveten om att personalen idag inte har möjlighet att arbeta som personalen gjorde på 60-70-talet. De äldre som de möter är ofta både sjukare och därmed mer vårdkrävande. Trots detta så har ju äldre i dag samma behov av att bli
bekräftade, vara delaktiga och känna inflytande över sin vardag, som äldre hade
förr. Under rådande arbetsförhållanden tror jag ändå att det är möjligt att tillfredställa de äldres behov, med hjälp av nya pedagogiska verktyg och ett äldrepedagogiskt förhållningssätt
Personalen måste medvetandegöras om matens meningsbärande funktion och ta
varje tillfälle i akt att använda maten som pedagogiskt verktyg i arbete med äldre.
Välbefinnande uppnås inte enbart genom näringsdrycker, utan dessa måste ses
som en tillfällig lösning. Att så mycket fokus ligger på de äldres kroppar då de ska
värderas efter uppsatta skalor – tror jag kan skada relationen mellan den äldre och
personalen. Vid en utsatt situation är just kroppen det sista man vill släppa taget
om, gör jag det har jag förlorat hela min identitet.
Kökspersonal
Man finner oftast inte yrkesrollen kökspersonal på särskilda boenden i dag. De
arbetar i storkök någonstans i kommunerna eller på de stora matfabrikerna som
producerar matlådor till äldre inom hemtjänsten. De boenden som har lyckan att
ha ett eget kök har fantastiska möjligheter att tillsammans med personalen, de
äldre och deras anhöriga att skapa första prioritet på matfrågan. Dock gäller det
samma för kökspersonal som för annan personal, att matens meningsbärande roll
måste medvetandegöras.
Matdistributör
Hur är distributionen överenskommen med den äldre? Överräckandet av matlådan
är en handling som inte går att jämföras med att köpa tidningen. Liksom vid alla
10
andra situationer som rör maten och måltiden, väcker våra handlingar vid överräckandet känslor hos mottagaren. Jag hade önskat att överräckningssituationen
var något som diskuterades både vid upphandlingen men även vid ett bistånd på
matinsats. Hur vill du Elsa få din mat överlämnad?
Sjuksköterska
Som medicinsk sakkunnig har sjuksköterskorna idag stort inflytande inom äldreomsorgen då det gäller maten, eller kosten som den då oftast kallas. Det är oftast
sjuksköterskor som sitter som projektledare i kostprojekten och av denna anledning fokuseras det därför mest på näringsstatusen hos de äldre och därmed de äldres kroppar. Jag anser att syftet med kostprojektet borde styra valet av projektledare. Om projektet ska utgå från en helhetssyn på maten och måltiderna är det
viktigt att vara tydlig med målsättningen och vara noggrann med valet av projektledare och deltagare. Projektet bör vara representerat av yrkesgrupper med
olika ingångsvinkel på maten och måltiden för att kunna belysa alla dess skilda
aspekter. Den medicinska kompetensen som sjuksköterskorna besitter är oerhört
viktig. Men om ett kostprojekt som syftar till att belysa en helhetssyn på maten,
får medicinskt fokus, riskerar de äldre att ”botas” med näringsdrycker och hamna
i tabeller med sina värden utan vidare åtgärder.
Arbetsterapeut
Arbetsterapeuten är ytterst viktig angående måltidssituationen. Mycket av måltidsproblematiken kan härröra till orsaker där arbetsterapeuten har stor kompetens,
t ex motorik, sittställning, bestick, val av möblemang. Jag anser att arbetsterapeuten skall ha en mycket större roll i sammanhanget än vad de har i dag, och därmed
kontaktas flitigare av personalen. Många gånger är aptitlöshet hos de äldre kopplat
till problem som hade kunnat lösas med hjälp av arbetsterapeutiska insatser. Alltså
en väldigt viktig yrkesgrupp i kostprojekten.
Tandhygienist
Något som ofta glöms bort är den äldres tandhälsa. Muntorrhet, munhygien,
tandlossning och olika problem med tandprotesen, kan ha stor inverkan på hur
maten och matsituationen upplevs. Tandhygienisten kan vara den yrkesperson
som har lösningen på den äldres aptitlöshet, och borde därför alltid vara involverad då det gäller maten och måltiderna.
11
Audionom
Hörseln är kanske inte det första man tänker på när det gäller maten och måltidssituationen. Men med nedsatt hörsel, ergonomiskt felaktig hörapparat eller andra
hörselproblem kan aptiten påverkas negativt hos den äldre. Att inte kunna uppfatta
kända ljud kopplade till måltiden och att p g a hörselproblem inte kunna
kommunicera med sin omgivning, kan leda till stor isolering. Audionomen med
sin kompetens om örat och hörseln kan ha stor betydelse gällande den äldres aptit.
Optiker
Något som ofta glöms bort inom äldreomsorgen är den kontinuerliga uppföljningen av de äldres synförändringar och passbarhet av bågar. Det är vanligt förekommande att de äldres glasögon inte längre sitter bekvämt, p g a att proportionerna i
ansiktet förändras med åldern. Tyvärr möter man även många äldre med smutsiga
glasögon – dock ett enkelt problem att åtgärda. Synnedsättningar hos äldre påverkar i hög grad hur maten och måltiderna uppfattas. Att inte kunna avläsa sin omgivning innebär även svårigheter vid socialt umgänge.
6.3 Situationsbeskrivning ur olika perspektiv
De äldres delaktighet och maten kan studeras utifrån många olika perspektiv. Ju
fler områden som blir belysta, desto vidare helhetsbild av situationen erhålles.
Jag har valt några perspektiv som jag anser särskilt relevanta för min studie; psykologiskt perspektiv, pedagogiskt perspektiv, äldrepedagogsikt perspektiv, medicinskt perspektiv, existentiellt perspektiv, samhälleligt perspektiv samt situationen
kopplat till SoL.
Psykologiskt perspektiv
Att ansöka om plats på särskilt boende eller om bistånd för olika insatser är samtidigt ett tecken på inträdet i beroendets fälla. Då maten är så förknippad med hela
vår existens är den personliga känsligheten extra stor för hur mat- och måltidsfrågan behandlas. Maten kan bl a ha rollen som tröst, sysselsättning, strukturgivare
och identitetsskapare. En ensidig fokusering på maten som näring gör den äldre
och hans eller hennes kropp till objekt för medicinska åtgärder. Leander (1996)
skriver att mat är ett av de glädjeämnen som ofta helt i onödan beläggs med
skuldkänslor och trista nyttoaspekter. Individen upplever sig förflyttad från rollen
som ett aktivt subjekt som har kontroll över sin livssituation och har ett ord med i
laget till rollen som ett passivt objekt som gång på gång får lära om och anpassa
12
sig efter andra (Bergh, 2002). Då den äldres matvanor och måltider inte ses som
de meningsbärare de faktiskt är och värderas i sin helhet, reduceras även den äldres självständighet och integritet.
Tornstam (2005) förklarar att varje individ har ett en unik relation till sin omgivning, en relation som består i olika roller anpassade för olika sociala situationer. För att rollen ska vara meningsfull krävs det respons från omgivningen. De
budskap som de äldre möts av och deras tolkningar av budskapen är viktiga. Om
den äldre inte känner sig bekräftad, d v s inte får använda sin rollrepertoar som
tidigare i livet, riskerar han eller hon att uppleva främlingskap och maktlöshet
(a a).
Enligt ett humanistiskt sätt att se är människan i första hand en betydelseskapande och meningsberoende varelse. Man talar mycket om känslor nuförtiden,
men det är som vi har glömt att känslor är något som inte finns inuti oss utan snarare mellan oss, att det har med relationer att göra (Mazzarella, 2005).
Pedagogiskt perspektiv
Konsten att vara lycklig är en balans mellan att kunna behålla det som är stabilt i
livet och kunna göra förändringar (Mc Dermott, 1998). Att personalen både är
pedagogiskt medveten och observant på sitt förhållningssätt gentemot den äldre är
av största betydelse för att möta den äldre i hans eller hennes utsatthet. Ett medvetenhet pedagogiskt arbetssätt innebär att personalen i det dagliga arbetet tar till
vara planerade och uppkomna situationer för att bekräfta och stödja äldre i bevarad självständighet.
Mc Dermott (1998) skriver att relationer går åt två håll, och ibland är vi så angelägna om att förändra den andra personen att vi inte lägger märke till att det vi
själva gör är en del av problemet. Betydelsen av handlaget beskrivs så bra av
Mazzarella (2005). Att aldrig låta sina beröringar bli rutin – att man glömmer att
det man gör för sina medmänniskor- vända, lyfta, mata, tvätta – är sådant som de
flesta av oss själva vill klara så länge som möjligt.
Mat är något av det mest personliga vi har, något som du, och bara du ska stoppa i din alldeles egna mun och låta passera genom hela din kropp. Den ursprungliga mänskliga gemenskapen – flocken, baserades mera på mat än på gener. Det
som höll samman gruppen var en outtalad överenskommelse om att dela födan
man kom över med de andra. Mat är bra på att skapa både gemenskap och uteslutning (Mc Dermott, 1998).
13
Det finns ett problem med mathållningen på gamla dagar, att många äldre personer lever ensamma och inte ids laga mat åt sig själva. Det krävs viljekraft och planering för att få tillbaka matglädjen igen (Leander, 1996). Att lyckas med
maten och måltiderna för de äldre kan vara en pedagogisk utmaning. Jönsson
(2007) skriver att maten är så konkret att den kräver en konkret omvärld med både
närvaro och härvaro. Om tillagning och ätande görs till något främmande och abstrakt riskerar man att få uppleva både olust, frustration och ångest.
Äldrepedagogiskt perspektiv
Att arbeta äldrepedagogiskt är det samma som att sätta den gamla människan i
centrum. Detta innebär bl a att möta den äldre som jämlik, att ha en helhetssyn på
den äldres hela livssituation och att fokusera på funktioner istället på dysfunktioner. Att äldrepedagogen planerar och genomför vardagen tillsammans med den
äldre, att tillsammans skapa en process. Personalens medvetenhet om sitt
förhållningssätt i mötet med den äldre är oerhört viktigt. Bergh (2002) skriver att
graden av delaktighet kan få näring av hur individen själv upplever sig bli bemött
genom de insatser samhället tillhandahåller. Om individen inte känner sig bekräftad på samma sätt som varit brukligt tidigare under livet är risken stor att individen upplever främlingskap och maktlöshet.
Ett äldrepedagogiskt förhållningssätt innebär även att se den äldres liv som ett
livslopp. Genom insatsen matlåda fråntas individen i mångt och mycket den
möjlighet till delaktighet i allt det som rör individens egen livssituation. Genom
att acceptera matlåda – något de äldre sällan kan välja bort – får också individen
sin roll som delaktig beskuren till förmån för rollen som mottagare. Det är viktigt
att insatsen mat har ambitionen att låta den äldre få fortsätta vara den person han
eller hon är och önskar få fortsätta vara. De äldre ska inte reduceras till neutrum,
där de i rollen som hjälptagare riskerar att känna sig beroende och underordnade.
Med matlådan riskerar den enskildes delaktighet och aktivitet, som är en viktig
komponent för vardagens sociala innehåll, gå om intet (Bergh, 2002).
Medicinskt perspektiv
Mazzarella (2005) skriver att hälsa idag görs till ett självändamål. I samhällen
som inte längre kan, eller ens är intresserade av att försöka erbjuda alla sina medborgare social rättvisa är det ändamålsenligt att krympa ner medborgarnas
14
horisont tills den inte omfattar stort mer än den egna kroppen. Hon ger England
som exempel, där hemlösa istället för bostäder erbjuds färgterapi. Jag kan se paralleller till vår äldreomsorg då näringsriktig kost idag ofta ses som den bästa lösningen på de äldres matleda.
Den fixering som idag finns i vårt samhälle gällande näringsriktig mat och hälsosamt leverne undgår inte våra äldre. Att leva gott är enligt mångas uppfattning
att leva sunt. Stolt (2003) skriver att i den västerländska kulturen är vi besatta av
vår vikt och har gjort om den till en huvudfråga när det gäller hälsa och identitet.
Men vad som är normal, hälsosam vikt varierar mellan olika människor.
Den medicinska kompetensen som finns inom äldreomsorgen är fantastisk, och
har resulterat i ett bättre liv för många äldre. Men om denna inriktning även får
monopol på maten och måltiderna kan det få förödande konsekvenser för våra
äldre. I den helhetssyn på maten som jag eftersträvar är det medicinska perspektivet bara en av pusselbitarna. En parallell kan dras till Larsson (1997). Om man
bara fokuserar på sjukdom och diagnos och förbiser patientens funktionsförmåga
och hur denna kan förbättras hjälper man inte den äldre patienten på rätt sätt.
Existentiellt perspektiv
Mazzarella (2005:50) citerar filosofen Hans Georg Gadamer. Han skrev år 2002
vid 102 års ålder följande: ”Hälsa är inte ett tillstånd som man upplever inom sig
introspektivt. Det är snarare ett slags närvaro, ett vara i världen, en samvaro med
andra människor, ett aktivt och fruktbart engagemang med det som är viktigt i
livet”.
Maten och måltiderna är som meningsbärare starkt knutna till existentiella värden. Alla människor har sin personliga bild av vad en meningsfull tillvaro betyder.
En enkel beskrivning är att man upplever mening genom att må bra. När den äldre
hamnar i ett beroende och riskerar att förlora sin självständighet hamnar de existentiella värdena i fokus för reflektion. Att via maten och måltiderna på pedagogisk väg möta den äldres existentiella behov, är att visa respekt och skapa förutsättningar för ett meningsfullt liv. Genom att säga ja till maten säger vi även ja till
livet.
Samhälleligt perspektiv
Att maten blir föremål för näringsberäkningar och nyttobegrepp symboliserar
samhällets syn på behovet av alltings mätbarhet. Men utan njutning och nöje blir
15
livet meningslöst och för att leva måste vi tillåta oss att i vissa avseende vara fria
från moralpredikningar. Mazzarella (2005) skriver att förebyggande hälsovård
riskerar att komma att handla om maktutövning och samhällelig kontroll, om insyn i människors mest intima liv.
Som äldre inom omsorgen idag riskerar du att bli värderad utifrån skalor, du
måste klassificeras, för det finns litet utrymme för individuella spontana lösningar.
En konsekvens av detta blir beroendet. Huvudmålet inom äldreomsorgen är dock
att kunna erbjuda vårdtagarna ett verkligt brukarinflytande, såsom rätten till värdigt bemötande, rätten till delaktighet och inflytande i frågor som rör den egna
personen. Tornstam (2005) skriver att i en modern välfärdsmodell måste man
fästa stor uppmärksamhet vid möjligheten till ömsesidighet vid sociala relationer
för de äldre i samhället. Annars riskerar man att de hamnar i ett fullständigt beroendeförhållande till en givare. Om ingen balans återfinns kommer den starkaste av
parterna att bestämma över den svagare och ett maktförhållande har inletts (a a).
SoL
Socialtjänstlagen anger riktlinjer för allt arbete inom äldreomsorgen. Lagen uppmanar verksamheterna till konkreta åtgärder för att uppnå de lagliga målen. Med
socialtjänstlagen som grund kan pedagogiska metoder initieras som syftar till en
god omsorg om äldre i samhället.
Jag valt att beskriva några av de vägledande principerna ur SoL som jag anser
knyter an till min studie:
- att tillämpa helhetssynen innebär en strävan efter att förstå sammanhang och den
helhet som den enskilde är en del av. Socialtjänsten ska beakta hela människan,
både de starka och svaga sidorna och att olika behov beaktas och vägs samman.
- den grundläggande utgångspunkten i socialtjänstreformen är frivillighet.
- principen om flexibilitet innebär att socialtjänstens insatser aldrig får utformas
utifrån färdiggjorda mallar. Varje insats ska vara individuellt anpassad efter den
enskildes egna önskemål och behov med beaktande av helhetssynen.
- närhetsprincipen är nära förknippad med helhetsprincipen. Det innebär att man
utgår från att den enskildes sociala eller psykosociala problem inte kan lösas isolerat från närstående personer eller den enskildes sociala miljö och sammanhang.
- självbestämmande, integritet och självständighet är viktiga begrepp i SoL. Valfriheten har därför en framträdande plats som en av de vägledande principerna.
(Bergstrand, 2006)
16
7. Metod
Jag har gjort en bred beskrivning av bakgrunden till mitt prospekt. Detta för att
belysa mångfalden av aktörer och perspektiv som är nödvändiga för en helhetssyn
på mat och måltidssituationen inom äldreomsorgen. Materialet kan ligga som
grund för flera möjliga pedagogiska insatser med maten som verktyg. Jag har
dock valt att planera två utbildningar med maten som utgångspunkt för pedagogiskt arbete.
Utbildningarna riktas mot personal inom äldreomsorgen, och då framför allt
personal på särskilt boende. Anledningen till detta är att äldre på dessa institutioner ofta både är svaga och sjuka och i och med det även beroende och utsatta. Det
kan vara en intressant utmaning för personalen, att med hjälp av ett nytt verktyg
på pedagogisk väg kunna bidra till äldres ökade känsla av värdighet och delaktighet.
Som metod i mina utbildningar har jag valt framtidsverkstad och ett egenmodifierat nätverksmöte som jag kallar måltidsorientering. Framtidsverkstad är till för
att personalen ska knyta an maten till de dagliga rutinerna i arbetet på ett pedagogiskt sätt. Med en måltidsorientering ska personalen utifrån äldres mat- och måltidsliv skapa pedagogiska situationer i arbetet.
Jag kommer att ge en närmare beskrivning av några viktiga begrepp; framtidsverkstad, måltidsorientering, måltidsorienterare och måltidsmöte.
7.1 Framtidsverkstad
De bakomliggande målen med en framtidsverkstad är att deltagarnas passivitet
ska vändas till handling och därmed resultera i ökad självtillit (Denvall, 1995).
En framtidsverkstad består av en grupp på ca 30 personer. Metoden är indelad i
tre faser; kritikfas, fantasifas samt förankringsfas. Alla faserna består av inventering, grupparbete och redovisning. I förankringsfasen följs redovisningen av en
konsolidering, d v s hur vi genomför förändringarna. Här ges en kortfattad beskrivning av faserna:
1. I den inledande probleminriktade fasen, kritikfasen, är utgångspunkten att
”alla har en röst”. Varje deltagare får prata i högst 30 sek. och det är förbjudet att kritisera varandra. Personliga tankar och åsikter uppmuntras.
Alla tankar, synpunkter och idéer skrivs ner på ett blädderblock.
17
2. Den därefter följande fantasifasen utgörs av brainstorming av både realistiska och orealistiska idéer. Alla idéer välkomnas.
3. Förankringsfasen är den avslutande delen i framtidsverkstaden där alla
goda idéer och upplevda problem knyts samman till konkreta uppslag för
handling. Gruppen beslutar om vem som gör vad, när och hur och tydliga
uppdrag formuleras. Under hela processen framhålles betydelsen av att
dokumentera löpande under faserna. Efter några månader görs en uppföljning (Denvall, 1995).
Verkstadsledaren är den person som har huvudansvaret i framtidsverkstaden. Personen bör vara aktiv och tydlig i sin ledarroll. Funktionen innebär bl a att kunna
analysera deltagarnas arbete under faserna samt att skapa förutsättningar för ett
tryggt, trivsamt och humoristiskt klimat (a a).
Jag anser att framtidsverkstad är en lämplig metod att använda vid förändringsarbete. I en framtidsverkstad ses brukarperspektivet som en grundförutsättning för
en förändring, och meningen är att deltagarna tillsammans skall utforma framtiden. Metoden kan beskrivas som strukturerad och pedagogiskt inriktad, och som
ett stöd för grupper som vill arbeta med gemensamma angelägenheter (Åhnby,
2000).
I mitt projekt skall ett nytt arbetsverktyg, d v s maten, initieras i det dagliga
arbetet. Framtidsverkstaden kommer framförallt att bestå av personal knuten till
samma arbetsplats. Anledningen till detta är att all den befintliga kompetensen,
erfarenheten och kreativiteten som personalen tillsammans besitter skall ges möjlighet att samverka med den nya kunskapen, anpassad för situationen på
arbetsplatsen. Framtidsverkstaden skapar förutsättningar för att personalen
gemensamt ska finna så många dagliga rutiner och tillfällen som möjligt, där de
på pedagogisk väg ska kunna praktisera maten som ”det gemensamma tredje”.
Om gruppen skapar ett eget arbetssätt med det nya verktyget som utgångspunkt,
ökar förutsättningarna för att nå de uppsatta målen.
7.2 Måltidsorientering
Den andra metoden jag valt att arbeta utifrån är nätverksmöte. Som en del i mitt
projekt förutom framtidsverkstad ser jag behovet av att göra en måltidsorientering
med äldre och deras nätverk. Då helhetssynen ska prägla personalens arbete med
maten som ”det gemensamma tredje” går det inte att bortse från nätverket och den
äldres viktiga roll i sammanhanget. Det betonas även i 3 kap. 5 § SoL att
18
insatserna ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde. Detta
innebär att man inom socialtjänsten inte kan vidta insatser bakom ryggen på den
äldre.
Nätverkets syn på den äldre människans liv med maten och måltiden i fokus är
ett viktigt bidrag till helhetssynen. De besitter värdefull information som kan bli
uppslag till nya möjliga vägar för maten som pedagogiskt verktyg. Den äldres
favoritkaka, älsklingstårta, bästa utflykt, stamcafé på Brunnsgatan, Rörstrandsservisen i det gamla ekskåpet eller den udda talangen att vika svanar av linneservetter – kan alla ses som utgångspunkter för pedagogiskt arbete. Att söka en lösning
på problemet med hjälp av ett nätverksmöte kan enkelt förklaras som att ”helheten
är mer än summan av delarna”. Om det sker en förändring i livet för en enskild
person så påverkas hela nätverket av det inträffade (Näslund, 2008).
Jag ser även måltidsorienteringen som en passande metod vid samtal med äldre
och deras nätverk med annat modersmål än svenska. Måltidsorienteringen kan
även vara ett viktigt inslag inom demensvården, för att få en vidgad bild av personen bakom sjukdomen.
7.3 Måltidsorienterare
Den personal som tar initiativ till en måltidsorientering och även innehar rollen
som nätverksledare kallar jag för måltidsorienterare. Den äldre personen bestämmer tillsammans med måltidsorienteraren vilka personer i nätverket som är aktuella som deltagare. För att få en så omfattande bild som möjligt är det bra om det
både finns med personer som har känt den äldre länge och nyare bekantskaper.
Måltidsorienteraren innehar den stödjande funktionen till den äldre och övriga
deltagare. Han eller hon ska utifrån sin yrkeserfarenhet och yrkeskunskap ställa
orienterande frågor och följdfrågor, för att på bästa sätt få information som kan
leda till möjliga pedagogiska insatser med maten som verktyg.
7.4 Måltidsmöte
Måltidsorienteraren innehar ansvaret för att sammanställa den erhållna informationen från måltidsorienteringen. Övrig personal på arbetsplatsen blir vid ett särskilt måltidsmöte delgiven aktuell information från måltidsorienteringen, av måltidsorienteraren. Tillsammans skapar personalen pedagogiska insatser med utgångspunkt från den äldres mat- och måltidsliv, och en handlingsplan formuleras
för deras arbete.
19
8. Handlingsplan
För personal inom äldreomsorgen erbjuder jag två utbildningar med maten som
utgångspunkt. Målsättningen med utbildningarna är att personalen ska bli medvetna om matens meningsbärande funktion och kunna använda maten som ett
pedagogiskt verktyg i arbete med äldre.
I. Maten -”det gemensamma tredje”
-1-dags utbildning
-föreläsning och framtidsverkstad
-max 20 deltagare
Målgrupp: Hela eller delar av utbildningsgruppen representeras av personal anställd vid samma arbetsplats. Varje arbetsplats bör dock representeras av minst
fem deltagare.
A. Föreläsning
-matens meningsbärande roll
-från hjälptagare till bidragare
-maten - ”det gemensamma tredje”
B. Framtidsverkstad
Deltagarna arbetar i mindre grupper.
-kritikfas
I första fasen ventileras spontana tankar, åsikter och idéer utifrån föreläsningen.
Allt skrives ned på blädderblock och placeras synligt för övriga grupper.
-fantasifas
Braistorming av gruppens alla realistiska och orealistiska idéer och tankar om
möjliga pedagogiska situationer med maten som utgångspunkt. Allt nedtecknas
och placeras synligt för övriga grupper.
-förankringsfas
Grupperna upplöses och en gemensam inventering görs av alla goda idéer. Det är
viktigt att en deltagare utses till sekreterare och för dokumentation. Deltagarna
skapar konkreta pedagogiska situationer med maten som utgångspunkt. Tydliga
pedagogiska handlingar formuleras.
20
C. Muntlig utvärdering
Utvärdering – återträff
Efter två månader återses jag och deltagarna för en muntlig och skriftlig utvärdering av deras pedagogiska arbete som formulerats i handlingsplanen.
II. Måltidsorientering
-1-dags utbildning
-föreläsning och grupparbete
-max 20 deltagare
Målgrupp: Personal som deltagit i utbildning I - samt innehar ett stort intresse av
att utveckla det pedagogiska arbetet med maten som utgångspunkt
A. Introduktion till måltidsorientering
B. Föreläsning
-”Det goda samtalet”
Med bl a Ken Heaps bok ”Samtal med äldre” som utgångspunkt, tas viktiga
aspekter upp om vad som karaktäriserar ett bra samtal och om hur ett sådant kan
föras i praktiken.
C. Introduktion till rollen som måltidsorienterare
D. Grupparbete
Deltagarna delas in i grupper och arbetar utifrån två av framtidsverkstadens faser.
-fantasifas
I denna kreativa fas dokumenteras alla möjliga och omöjliga frågor och samtalsämnen som kan vara intressanta vid en måltidsorientering. Det nedtecknade placeras synligt för övriga grupper.
-förankringsfas
Grupperna upplöses och en gemensam inventering av alla goda idéer görs. Allt
viktigt dokumenteras. Utifrån materialet formuleras tydliga och konkreta frågor
för en måltidsorientering och utifrån dessa görs en handlingsplan.
E. Måltidsmöte
Samtal kring formen av ett måltidsmöte, och om måltidsorienterarens roll i denna.
21
F. Muntlig utvärdering
Utvärdering återträff
Efter två månader återses jag och deltagarna för en muntlig och skriftlig utvärdering av deras pedagogiska arbete som formulerats i handlingsplanen.
9. Presentationsredogörelse av prospektet
Presentationen av mitt prospekt har jag hållit på Oxie Vårdboende, som drivs av
Attendo Care. Min förfrågan om presentationen ställde jag först till huvudkontoret
i Stockholm, där jag fick ett väldigt trevligt bemötande i telefon. De hänvisade
mig vidare till regionchefen i Skåne. Kvinnan som innehar den rollen ”nappade”
direkt på min förfrågan och har fram till presentationstillfället varit mycket behjälplig. Hon har tagit ansvar för inbjudan till deltagarna (verksamhetschefer och
biträdande verksamhetschefer), bokat lokal och ordnat teknisk utrustning för presentationen. Tre veckor före presentationen översände jag en kort sammanfattning
av mitt prospekt till henne, som hon i sin tur vidarebefordrade till alla inbjudna.
Vid ankomsten till Oxie Vårdboende blev jag varmt välkomnad av boendets
verksamhetschef. I entrén mötte jag bl a avdelnings- och kökspersonal som alla
hade blivit informerade om vem jag var och hälsade mig välkommen.
Presentationen hölls i deras stora samlingsrum som även användes som
andaktsrum. En väldigt vacker och trivsam lokal, ljus och rymlig och öppet upp
till nock. Medan jag ordnade med de tekniska förberedelserna minglade deltagarna i boendets japanska trädgård.
Min kontaktperson inledde presentationen med att hälsa alla deltagarna (30 st)
välkomna till Oxie Vårdboende. Sen presenterade hon mig och jag fick äran att
inleda deras gemensamma utvecklingsdag. Jag höll en ca 40 minuter lång presentation av mitt prospekt. Inledningen bestod bl a av att beskriva syftet med presentationen, förklara vad en äldrepedagog ”är” och berätta om mig själv och min
bakgrund. Jag fortsatte min presentation utifrån power point, med att beskriva
olika begrepp och ämnesområden viktiga för förståelsen av mitt prospekt. Sista
tredjedelen av min presentation upptogs av att presentera mina utbildningar som
jag skapat för personal inom äldreomsorgen. Avslutningsvis tackade jag för visat
intresse och inbjöd till frågor och synpunkter.
22
Det infann sig ingen öppen diskussion efter framförandet, utan jag deltog i stället i
”efterminglandet” vid det uppdukade frukt- och drickabordet. Detta för att inbjuda
till spontana samtal och frågor, vilket visade sig vara ett bra beslut.
Det var en ensidig positiv feedback som framkom. De tyckte det var mycket
intressant och flera av deltagarna ansåg att presentationen gav många nya tankar
och idéer som hade varit positivt för personalen att ta del av.
Några deltagare ville diskutera pedagogiska måltider, och berättade hur personalen arbetade med mat-frågan i just deras verksamhet.
Ett intressant samtal handlade om verksamheternas skyldigheter och möjligheter att arbeta utifrån SoL, även i mat och måltidssammanhang.
Några av deltagarna påtalade sitt intresse för utbildning riktat mot personal på
boende för demenssjuka. Jag fick en förfrågan om utbildning i demenssjukdomar
kopplat till mat- och måltidssituationen. Dessa tankar ingår redan i min framtida
planering, vilket jag nämnde.
Det blev även en omfattande diskussion om avdelningskökets varande eller icke
varande. Deltagarna hade olika uppfattningar i frågan, men dock med en gemensam inställning gällande kökets positiva betydelse för pedagogiska insatser i arbetet. Kopplat till mina utbildningar förde jag fram maten och måltidens mångsidighet i sammanhanget. Det är inte alltid själva ”matlagandet” som är det viktiga,
utan det gäller att ha ett kreativt tanke- och förhållningssätt och utgå från de förutsättningar som finns på arbetsplatsen.
Det fanns ett stort intresse av mina utbildningar och jag blev tillfrågad om prisbilden. Även min möjliga roll som äldrepedagog-kostekonom diskuterades som en
positiv resurs i verksamheten. Flera visitkort och telefonnummer bytte ägare och
intressanta kontakter knöts.
10. Reflektioner över prospekt och presentation
Det var väldigt roligt att få så positiv respons vid presentationen. Allt ifrån den
första kontakten till diskussionen och samtalen som följde efter presentationen.
Det fanns ett stort intresse bland deltagarna för både äldrepedagogutbildningen
och äldrepedagogiken. Att det var så få av deltagarna som före inbjudan inte kände till äldrepedagogutbildningen, var dock lite förvånande. Ett samarbete även
23
mellan utbildningen och verksamheter i privat regi kan kanske vara något att ha i
åtanke.
Äldres välbefinnande är till stor del beroende av hur personalens arbete utförs.
Genom utbildning om matens meningsbärande roll ges personalen möjlighet att
använda sin yrkesskicklighet i nya konkreta sammanhang, som i förlängningen
gagnar de äldre.
Jag anser det vara mycket viktigt att nå ut med budskapet om matens meningsbärande roll i alla utbildningar som på något sätt anknyter till äldreområdet. Exempelvis gymnasieskolans omvårdnadsprogram, äldrepedagogprogrammet, socionomprogrammet med inriktning mot äldre och funktionshindrade, arbetsterapeutprogrammet och sjuksköterskeprogrammet. Nutritionsundervisningen är välrepresenterad på utbildningarna i dag och jag anser det vara viktigt att komplettera
denna syn på maten.
Att i mat- och måltidssammanhang alltid arbeta utifrån en helhetssyn, motverkar hastiga och ogenomtänkta beslut tagna utan hänsyn till den enskilde individen.
Att vidga perspektivet när det gäller maten till att omfatta både äldre och deras
nätverk, är att arbeta utifrån SoL.
Tillsammans med alla duktiga medarbetare inom äldreomsorgen ska det bli mycket roligt att som äldrepedagog få vara med och utveckla en bra omsorg för äldre.
24
REFERENSER
Bergh, A (2002) Matlådan i gränslandet mellan service och omsorg. I: Andersson, L (red)
Socialgerontologi. Lund: Studentlitteratur.
Bergstrand, B-O (2006) Den nya socialtjänstlagen. Helsingborg: Bokförlaget Kommun
litteratur.
Burstedt, A m fl. (2006) Mat – Genealogi och gestaltning. Lund: Studentlitteratur.
Denvall m fl. (1995) Framtidsverkstad bryter vanans makt. Socionomen, nr 4/1995.
Heap, K (1995) Samtal med äldre. Stockholm: Liber Utbildning AB.
Jönsson, B & Jönsson, H (2007) Tio tankar om mat. Stockholm: Brombergs Bokförlag.
Krogh Hansen, H (2002) Livet er et kunstverk – om aeldrepedagogisk teori og praksis.
Kobenhavn: Aeldreforum.
(http:/www.aeldreforum.dk/publikationer/livet_er_etkunstverk/).
Larsson, M & Rundgren, Å (1997) Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.
Leander, G (1996) Njut av de goda åren. Stockholm: Valentin Förlag AB.
Mazzarella, M (2005) Den goda beröringen. Stockholm: Bokförlaget Forum.
Mc Dermott, I & O´Connor, J (1998) NLP och hälsa. Jönköping: Brain Books AB.
Nilsson, R (2002) ”Båda två skall bestämma”. Omsorgsrationalitet och kommunikativt
handlande i omsorgsarbete. FoU-rapport 2002:1.
Norström, C & Thunved, A (2006) Nya sociallagarna med kommentarer, lagar och författningar som de lyder den 1 januari 2006. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Näslund, E (2008) Nätverksarbete. Malmö Högskola. (www.naslund.org).
Rusk, G (1994) Njutning, näring, kultur. En bok om mat och dryck. Göteborg: Tre Böcker
Förlag AB.
Stolt, C-M (2003) Medicinen och det mänskliga. Stockholm: Bokförlaget Natur och
Kultur.
Thorslund, M (2002) Dagens och morgondagens vård och omsorg. I: Andersson, L (red)
Socialgerontologi. Lund: Studentlitteratur.
Tornstam, L (2005) Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.
Vern, L m fl. (2002) Ingenting är mer användbart än en god teori. I: Andersson, L (red)
Socialgerontologi. Lund: Studentlitteratur.
Westlander, M (1998) Måltiden har en viktig social dimension. Tidskriften Äldre i Centrum. 12 (3), 4-5.
25
Åhnby, U (2000) Socialpedagogik och socialt förändringsarbete inom äldreomsorgen.
Rapportserie inom projektet Omsorgsutveckling, arbetsmarknadskrav och kompetenshöjning inom kommunal hemtjänst; 7/2000. Jönköping: Hälsohögskolan.
Öberg, P (2002) Livslopp i förändring. I: Andersson, L (red) Socialgerontologi. Lund:
Studentlitteratur.
Östberg, J (2006) Matens mytologiska maskineri. I: Burstedt, A m fl. (red) Mat – Genealogi och gestaltning. Lund: Studentlitteratur.
26