OM BEVISPRÖVNING I RESNINGSÄRENDEN  SÄRSKILT I BERTIL STRÖBERGS FALL GÖRAN DUFWA Red anm: Uppgifter som nedan markerats i blått är utförd av Folke Hellbom. Enbart det förhållandet att domstol bedömt bevisningen oriktigt räcker inte för resning. Vid utarbetandet av den nya rättegångsbalken, som trädde i kraft 1948, diskuterades om oriktig bevisvärdering skulle få utgöra grund för resning. Processlagberedningen ansåg inte detta. Den framhöll (SOU 1938:44 s 73), att enligt beredningens förslag skulle fullföljd av bevisfrågan vara tillåten i ordinär väg och att de grundsatser som beredningens förslag byggde på, särskilt principen om bevisningens omedelbarhet, syftade till att den materiella grunden för domen skulle bli säkrare och tillförlitligare. Möjligheten till fullföljd av bevisfrågan från hovrätt till HD (Högsta domstolen) togs dock bort 1971. I brottmål får enligt 58 kapitlet 2 § 4. rättegångsbalken resning beviljas till förmån för den tilltalade, om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Innebär detta att HD vid prövningen av den nya omständighetens eller det nya bevisets betydelse skall vara bunden av hovrättens värdering av den förut åberopade utredningen? HD anser detta. HD har i sitt beslut den 14.10.2011 angående Bertil Ströbergs resningsansökning (mål Ö 1132-09) liksom i tidigare resningsärenden förklarat, att HD inte skall göra någon fristående omvärdering av den i hovrätten framlagda bevisningen utan i princip värdera och bedöma denna på det sätt som kommit till uttryck i hovrättens dom. HD:s inställning innebär att hovrättens bevisvärdering kan bli avgörande vare sig den är riktig eller inte. Den kan tänkas leda till avslag i fall där en fri prövning skulle medfört ändring av domen eller till bifall i fall där en fri prövning kommer att visa att skäl för ändring saknas. Det finns dock ingen anledning anta annat än att lagstiftarna vid formuleringen av resningsbestämmelsen förutsatte, att hovrättens bevisvärdering skett på ett riktigt sätt, och att de inte avsåg att ta ställning till vad som borde gälla i annat fall. Vad bör då gälla om hovrätten vid bevisvärderingen förbisett någon viktig omständighet eller dragit en felaktig slutsats? Skall HD vara bunden av detta? Naturligtvis inte. Det är inte hovrätten utan sanningen som skall skyddas. HD bör alltså så långt det är möjligt och har betydelse själv bedöma bevisvärdet både av det material som förebragts i hovrätten och av det som åberopas i resnings- ärendet. Så skall ju den domstol göra som skall pröva målet, om resning beviljas. Prövningen av en resningsansökning gäller egentligen frågan vad den domstolen kan antas komma fram till och alltså - trots resningsbestämmelsens ordalag - inte frågan vad man kan anta att hovrätten med sin värdering skulle ha kommit till. I Ströbergs fall har HD på grund av sin inställning underlåtit att pröva två viktiga grunder för resningsansökningen: 1. Att Ströbergs underlåtenhet att fråga efter mera post gjorde hans egen förklaring till att han frågat efter brev till Sven Roland Larsson sannolikare än åklagarens påstående. 2. Att osannolikheten hos Ströbergs berättelse inte kunde utgöra tillräckligt bevis för att åklagarens påstående var sant. Beträffande den första av dessa grunder anförde HD: ”2. Bertil Ströberg har som ny bevisning åberopat en promemoria daterad den 25 maj 1983 innehållande uppgifter från polisförhör med postkassörskan Eva Martinsson som var den som lämnade ut brevet till honom. Enligt Bertil Ströberg framgår det av promemorian att han den 20 maj 1983 på postkontoret Stockholm 1 inte frågade om det fanns mer post till Sven Roland Larsson än det brev som Eva Martinsson lämnade till honom. Den slutsats som kan dras är enligt Bertil Ströberg att om han hade varit skyldig till gärningen hade han när han kom till postkontoret vetat att man skulle lämna honom det brev som han själv hade sänt men även att det eventuellt skulle finnas ett annat brev som innehöll svar med 25 000 kr. Att han vid det förhållandet inte skulle ha frågat om det fanns mer post till Sven Roland Larsson är enligt Bertil Ströberg mycket osannolikt. Om anledningen till hans besök på posten däremot var den som han själv uppgivit är det inte osannolikt att han först inte insåg att det var hans eget brev som lämnades till honom. Han väntade sig då att hans eget brev skulle ha hämtats och att det på posten skulle finnas det brev till Sven Roland Larsson som denne bett honom hämta. :=:=:= 14. Beträffande promemorian daterad den 25 maj 1983 (se p. 2 ovan) framgår det av handlingarna i ärendet att Eva Martinsson inte hördes som vittne vid tingsrätten eller i hovrätten. Hennes uppgifter i promemorian den 25 maj 1983 är därför i och för sig att anse som ny bevisning. Emellertid framgår det av tingsrättens dom att Bertil Ströberg själv uppgett att han inte frågade efter ytterligare post eftersom han utgick ifrån att han fått vad som fanns att få. Eftersom uppgiften om att Bertil Ströberg inte frågade efter ytterligare post alltså redan var införd i målet utan att hovrätten fäst avseende vid den saknar den nya bevisningen betydelse för resningsfrågan.” HD menar tydligen följande: Hovrätten har ansett att man av Ströbergs uppgift, att han inte frågade efter mera post, inte kan dra någon slutsats. Detta är bevisvärdering. Den skulle inte blivit en annan om även Eva Martinsson under vittnesförhör uppgivit att Ströberg inte frågade efter mera post. Därför är promemorian med hennes uppgifter utan betydelse i resningsfrågan. Detta innebär att HD låter sin bevisprövning bindas av hovrättens bevisvärdering och inte själv prövar vad man kan sluta sig till av Eva Martinssons uppgift. Åsikten att prövningen av en resningsansökning skall ske mot bakgrunden av hovrättens bevisvärdering har alltså hindrat HD att pröva ett nytt bevis i en viktig fråga. Dessutom förhåller det sig så att HD missbedömt hovrättens möjlighet att bedöma Ströbergs uppgift. Den styrktes inte av något bevis och ingick i en berättelse som hovrätten inte trodde på. Hovrätten kunde därför inte fästa något avseende vid Ströbergs uppgift. Att hovrätten inte gjorde det kan alltså inte antas ha berott på en värdering av uppgiftens betydelse. Eftersom HD bedömt att det åberopade nya beviset saknade betydelse, har HD inte heller prövat om osannolikheten hos Ströbergs berättelse kunde anses utgöra bevis för att åklagarens påstående om Ströbergs handlande var sant. Vad är då orsaken till att HD inte vill avvika från hovrättens bevisvärdering? – Det är förmodligen, att resning enbart på grund av en felaktig bevisvärdering i hovrätten inte tillåts och att HD därför vill hindra att det inte ens när ny omständighet eller nytt bevis åberopas skall vara möjligt få resning, därför att hovrätten bedömt bevisning oriktigt. Tanken är att det då skulle kunna vara möjligt åstadkomma en omprövning av bevisning genom att åberopa någon obetydlig omständighet som resningsskäl när man egentligen vill få hovrättens bevisvärdering omprövad. Men HD:s inställning medför som ovan påpekats att en oriktig bevisvärdering i hovrätten kan hindra en ändring som en fri bevisvärdering skulle leda till. Den kan hindra att en oskyldigt dömd blir frikänd. Skälet till att lagstiftarna inte ville skapa möjlighet till resning på grund av felaktig bevisbedömning var dock inte, att de ville minska möjligheten att få oriktiga domar rättade utan att de ansåg att den nya rättegångsbalken skulle ge så stor säkerhet för en riktig bevisbedömning att en sådan möjlighet till resning inte behövdes. Sedan möjligheten att fullfölja bevisfråga i ordinär väg från hovrätt till HD avskaffades 1971 är dock läget ett annat. Med den tillämpning av resningsbestämmelsen som HD antagit är det nu helt omöjligt att få en felaktig bevisprövning i hovrätten omprövad i annat fall än då HD finner, att nytt bevis eller ny omständighet även tillsammans med den felaktiga bevisvärderingen gör det antagligt att hovrättens dom bör ändras. Man kan alltså inte längre anse att en möjlighet till resning på grund av oriktig bevisprövning är obehövlig. Lagen bör ändras och en sådan möjlighet skapas! Göran Dufwa