Göteborg och omvärlden Gothenburg and the world around it. 48 Detalj från brunnen ”De fem världsdelarna” på Järntorget i Göteborg skapad av konstnären Tore Strindberg. Detail from the Iron Square fountain, or The Five Continents, a sculpture by Tore Strindberg erected at Järntorget in 1927. 49 Handelsstaden Göteborg Det finns olika åsikter om administration och byråkrati. En generalisering torde vara att administration är något nödvändigt ont, medan byråkrati kanske inte är så värdeskapande och därmed mindre viktigt. Information och genomtänkta argument om nytta och användningsområde kan kanske sanktionera enkäter och formulär, och därmed också höja acceptansen. När vi nu försöker få en bild över Göteborgs handel genom äldre tider, så får vi väl ändå skicka en tacksamhets tanke till centrala myndigheters beslut och tålmodiga statistikers intresse för att sammanställa mängder av siffror och uppgifter. Med relativt stor regelbundenhet har exempelvis uppgifter om Göteborgs handel och sjöfart insamlats sedan 1600-talet. En relativt lättläst och överblickbar sammanställning gjordes av fil dr. Ivan Lind (f. 1890) inför utgivandet av en omfattande skriftserie i samband med Göteborgs stads jubileumsutställning 1923. I den cirka 260 sidor tjocka boken finns tabeller och diagram kring exempelvis utförsel av papper och tändstickor 1865-1918 och införsel av malt 1650 – 1819, men också tabeller över inkomna och ”utgångna” barlastade fartyg, till och från olika länder. I boken finns också tabeller över direkt avseglade fartyg mellan åren 1638 till 1920. Ja, det finns uppgifter om nästan allt – och det är faktiskt riktigt intressant och spännande. En sammanställning som säkerligen intresserar många av nutidens göteborgare är de många olika tabellerna som beskriver Ostindiska kompaniets verksamhet beträffande varuslag och ekonomiska värden. Spännande och intressant? Jo, visst – men anledningen till att vi studerar handelns och sjöfartens historia är för att se hur import och export varierat över tiden, hur marknader lagts till eller bytts ut. Detta borde ju självfallet ha fått en direkt påverkan på konsulatens expansion och verksamhet i Göteborg. Stad vid älvens mynning På annan plats i denna i denna skrift berör vi Göta älvs betydelse som handels- och transportled. Redan före grundandet av Göteborg finns uppgifter om sjöfarten längs Göta älv. År 1546 anlöpte 68 fartyg Lödöse. Av dessa kom ett stort antal fartyg, 31 stycken, från Holland. Antalet fartyg som lämnade Lödöse var detta år 76, varav 29 seglade mot Holland. Några år senare, år 1562, anlöpte 63 fartyg och avseglade 38 stycken. På dessa år hade Holland minskat sin dominans och avståndet till länder som Pommern och Skottland var nu betydligt mindre. Faktiskt hade också tre fartyg från Frankrike hittat fram ända till Älvsborgs stad. Älvsborgs stad var en stadsbildning sydväst om Älvsborgs slott, i princip vid nuvarande Älvsborgsbrons södra fäste. Staden fick sina stadsprivilegier år 1547 men brändes av dess invånare år 1563 efter en dansk belägring. Känns året igen? Den 4 september 1563 erövrar danskarna Älvsborgs fästning vilket senare resulterar i Älvsborgs lösen och en lösesumma på 150.000 riksdaler. 50 51 Försvarsanläggningen.Skansen Kronan. Skansen Kronan barbican. 1600-talets viktigaste exportvaror från den unga staden Göteborg var stångjärn, bräder och järn. Fram till 1670-talet var fortfarande också hudar och skinn viktiga för exporten. Ser vi istället på importen så var det varor som exempelvis tyger och vävnader, salt samt vin mest omfattande. Importen av njutningsmedel, exempelvis öl, sydfrukter, socker, tobak, humle och malt var för övrigt också betydande. Krig och fred När vi följer statistiken kan man se att utvecklingen självfallet mer eller mindre styrs av krig i omvärlden. Exempelvis var Danmark och Sverige inte alltid så fredliga mot varandra, men å andra sidan tillerkändes vi bland annat Halland i samband med freden i Brömsebro 1645 och Bohuslän vid freden i Roskilde 1658. Vi var även i krig med Danmark åren 1675-1677. Nu för tiden är det betydligt mer gemytligt och vi har till och med skapat en fast förbindelse genom Öresundsbron. Även om Sverige som nation inte alltid var i krig så var ibland en tänkt handelspartner var upptagen med stridigheter. Exempelvis förde Holland under 1660-talet krig med England och under 1670-talet var Holland i krig med Frankrike. Mellan 1689-97 pågick det väldiga ”Pfalziska kriget”, då Holland och England tillsammans bekämpade Frankrike. Det var tydligen en viss flexibilitet mellan fiende och vän… Den unga staden Göteborgs hamn hade inte på långa vägar den betydelse som den har i dag. Då, under 1630-talet, var det Stockholm som till stora delar svarade för Sveriges handelsomsättning. Handelsförbindelserna under 1600-talet var i första hand lokaliserade till Nordsjön och Östersjön. Från början var Holland den viktigaste marknaden, medan våra grannländer Danmark och Norge för Göteborgs del spelade en ganska ringa roll. På slutet av 1600-talet ökade Englands betydelse, särskilt när det gällde exporten, och Holland hade alltså tappat en del på grund av bland annat krig och stridigheter. Amsterdam fortsatte dock att vara en viktig hamn för vår import, men Hamburg seglade nu upp som en stark med- eller, rättare sagt, mottävlare. I samband med importen av salt så ökade också handeln och kontakterna med länder som Frankrike, Spanien och Portugal. Karl XII När Karl XII, 36 år gammal, den 11 december 1718 stupar under belägringen av fästningen Fredrikshald i Norge, retirerar hans generaler ut ur Norge. Karl XII:s död resulterar också i förändringar när det gäller svensk utrikespolitik. En ny svensk regering börjar förhandla med landets fiender. De följande åren sluter Sverige fred med bland annat Hannover, Preussen, Danmark-Norge och Ryssland. När Karl XII:s krig upphörde innebar detta bland annat en betydligt lugnare tid för utvecklingen av Göteborg och stadens handel. Noterbart är dock att krig och oroligheter inte bara hade varit till nackdel för hamn- och sjöfartsstaden Göteborg. Under exempelvis det stora nordiska kriget var handeln i Östersjön begränsad. Detta gynnade Göteborg. Allmäneuropeiska orostider kunde med andra ord periodvis skapa högkonjunktur på hemmaplan. Dock var en viktig förutsättning för 52 53 Ostindiefararen Götheborg. East Indiaman Götheborg. handel att det fanns någon att göra affärer med. Det är ju en sanning som gäller även i våra dagar. Orostider i Europa kunde också starkt påverka efterfrågan. Ett bra exempel på detta visade sig under det spanska tronföljdskriget som varade till 1713. I denna konflikt var förutom Spanien även Frankrike, England, Holland och de tyska staterna indragna, och i Västeuropa uppstod en stark efterfrågan på svenska varor, exempelvis järn. Utförseln av stångjärn hade ett toppår just 1713. Ostindiska kompaniet Ostindiska kompaniet var väl egentligen inte något rent göteborgskt företag. Bolaget hade ju starka intressenter även i andra svenska städer – dock gick företagets handel helt och hållet över Göteborg. Ostindiska kompaniet hade regelbundna förbindelser med Kina, men också tillfällig handel med exempelvis Indien. Det hela började med första oktrojen 1731-1746. Initiativtagare till kompaniet var skotten Colin Campbell (1686–1757), men det var handelsmannen Henrik König (1642–1720) som fick motta privilegierna, eftersom Campbell saknade svenskt medborgarskap. Ett annat välkänt namn i detta sammanhang är Niklas Sahlgren (1701–1776). Sahlgren var med redan från början och hade några år tidigare träffat Campbell i Holland. Företagets första fartyg hade ursprungligen namnet Terra Nova, precis som det varv i Stockholm där skeppet byggdes. För att hedra den svenske regerande kungen, Fredrik I (1676–1751), döptes senare skeppet om till Friedericus Rex Sueciae och kom att genomföra fem långa seglatser – fyra till Kanton och en till Bengalen. Superkargör på den första resan, som gick till Kanton och tillbaka, var Colin Campbell. Resan tog drygt 18 månader, från den 9 februari 1732 till den 27 augusti 1733. Tänk vilka tider och äventyr! Det handlar om unga pojkar och män på resa i fjärran land och på okända hav i över arton månader. De var oändligt långt från hembygd, släkt och kära. De var naturligtvis helt utan den moderna tidens möjligheter till kontakt och kommunikation. Mellan Friedericus Rex Sueciaes första och andra resa hann den tidigare engelska ostindiefararen The Heatcot, nu omdöpt till Drottning Ulrica Eleonora, göra sin enda resa för kompaniet. Hon avseglade den 2 februari 1734 mot Porto Novo och Bengalen och kom åter den 13 februari 1735. Sedan var det åter dags för Friedericus Rex Sueciae, som följdes av Tre Cronor, Suecia, Götheborg, Stockholm, Riddarhuset och ett stort antal fartyg med respektfulla namn och stora värden i lasten. Med början av 1790-talet var dock de lysande vinsternas tid förbi. Vid en bolagsstämma den 29 maj 1813 beslutade mötet att återlämna privilegierna och att upplösa bolaget. Dock hade inget skepp seglat under rederiets flagg sedan Maria Carolina återkom från sin tredje Kantonseglats. Resan påbörjades den 15 juni 1804 och hon var åter i hemmavatten den 1 mars 1806. Förutom till Kina och Ostindien började stora fartyg på 1760-talet även att segla på Västindien. Från 1784 kunde fartygen också nyttja den dåvarande svenska kolonin 54 55