Jordbrukets historia
200 år Jordbrukets historia 1800 – 2000 Innehåll Den agrara revolutionen ....................................... 2 1800-talets politiska värld . . .................................. 5 Den industriella revolutionen ............................... 9 Den organisatoriska väven ................................... 14 Jordbruk och välfärdsstat ..................................... 18 Fördjupad rationalisering – vardagsliv och kvinnors arbete på gården .......... 23 Avreglering ............................................................... 28 Globalisering .. .......................................................... 30 Miljö, ekologi och nischproduktion . . .................. 33 Det framtida jordbruket ......................................... 36 Texten skriven av Per Eriksson, agrarhistoriker på Kungliga skogs- och lantbruksakademien, KSLA Den agrara revolutionen INLEDNING Jordbrukets förändring var avgörande för den industrialisering som kommit att prägla vårt moderna samhälle. Denna förändring brukar kallas ”den agrara revolutionen” och som innebar grundläggande förändringar i jordägande, odlingssystem, redskapsteknik och odlingsväxter. Förändringarna som skedde i Sverige var inte unika utan präglar en rad länder, några med start före Sverige och några efter. Den förbättrade produktiviteten inom jordbruket kunde förse övriga samhällssektorer med livsmedel och arbetskraft. Detta gav upphov till en välståndsökning bland bönderna, vilket i sin tur innebar att bönderna blev en avsättningsmarknad för den begynnande industrin. Den folkökning som satte igång vid mitten av 1700-talet, och som ännu inte avstannat, hänger intimt samman med förändringarna inom jordbruket vid denna tid. Folkökningen kom sedan att bli särskilt snabb under 1800-talet. Karakteristiskt för denna folkökning är att den inte följdes av en försämrad levnadsstandard. Sverige under 1700-talet Vid tiden för den engelska industriella revolutionen, vid slutet av 1700-talet, var Sverige fortfarande ekonomiskt efterblivet. Jordbruket intog en klart dominerande ställning som andel av såväl produktionen som sysselsättningen. Jordbruket var den drivande sektorn i ekonomin. Fabrikerna var få och städerna små och någon egentlig industri fanns inte, även om järnhanteringen i flera avseenden var avancerad. Under 1700-talet skedde i Sverige under stora delar ingen tillväxt per capita överhuvudtaget. Trots Sveriges många gånger svåra utgångsläge fanns en del faktorer som pekade mot att Sveriges förutsättningar att industrialiseras inte var så dåliga. En för Sverige gynnsam aspekt var den position som de svenska bönderna hade. Sverige har inte präglats av ett politiskt feodalt arv, vilket varit fallet i till exempel östra Europa, som tryckt ned bondebefolkningen. De svenska bönderna har i en europeisk jämförelse haft en förhållandevis stark ställning. Det märks till exempel genom att en stor del av de svenska bönderna var så kallade skattebönder, det vill säga de ägde sin jord och betalade skatt till kronan – staten. Böndernas möjligheter att äga jorden förbättrades också successivt från och med slutet av 1700-talet och under 1800-talet. Detta var institutionella förutsättningar som varit viktiga för en industriell utveckling. Den agrara omvandlingen under 1800-talet innebar en stor omfördelning mellan landsbygdens olika sociala skikt, vilket kom att underlätta industrins etablering i landet. Den sociala skiktningen på landsbygden kan beskrivas med hjälp av kategorierna bönder, obesuttna och ståndspersoner/storjordägare. Om bonde idag betyder att någon bedriver självständigt jordbruk, det vill säga närmast som en yrkesbeteckning, stod bonde i 1700- och 1800-talets Sverige snarare för en social kategorisering eller klass, även om det fanns många underkategorier. Gemensamt för bönderna var att brukandet av gården var basen för familjeförsörjningen. I början av 1700-talet brukades ungefär 85 procent av den odlade jorden av bönder. Levnadsstandarden för svenska bönder var relativt god eller i alla fall inte sämre i jämförelse med bönder i Europa. Mätt som medellivslängd var levnadsstandarden till exempel i paritet med Englands under 1700-talet 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 2 – kring 36 år – trots den betydligt mer avancerade ekonomin där. Det finns flera utländska vittnesmål från till exempel diplomater på genomresa eller besök där de i sina berättelser kommenterar den svenska bondebefolkningens relativt goda levnadsstandard. Före 1800-talets skiftesreformer låg majoriteten av den svenska landsbygdsbebyggelsen i byar, det vill säga i formationer om mer än två gårdar. De större byarna hade en fast byorganisation där den beslutande instansen var bystämman, som till exempel kunde bötfälla försumliga bybor. På en gård kunde, om den var tillräckligt stor, drängar och pigor hjälpa familjen med arbetet. Behovet av tjänstefolk var cykliskt, varierade med årstiderna och de olika arbetsmomenten på gården. En ny tillväxt i början av 1800-talet Den sociala omvandlingen skedde parallellt med att Sverige i början av 1800-talet fick en varaktig ekonomisk tillväxt – produktionen var regelmässigt större än befolkningsökningen. En avgörande faktor för att den här utvecklingen skulle kunna ta fart var produktionsökningen inom jordbruket. Industrin svarade vid den här tiden bara för 1/5 av BNP, men dess betydelse var ökande. Förändringarna inom jordbruket de första decennierna av 1800-talet innebar alltså att jordbruket på ett helt annat sätt än tidigare kunde försörja den svenska befolkningen. Fluktuationerna i ekonomin blev färre och missväxt inom ett geografiskt begränsat område fick inte längre lika stora konsekvenser. Även den mer jämna produktionen berodde liksom den bättre avkastningen på nya produktionsmetoder, skiftesreformer och en mer integrerad marknad. Skiftet Det traditionella sättet att bruka och organisera jorden, genom att tegarna var utspridda på flera håll i byn, hade varit ett rationellt sätt att försäkra sig mot missväxt eftersom jordens kvalitet och läge var olika på olika håll i byn. När marknaderna för olika spannmål utvecklades blev tillgången jämnare och följaktligen behövdes inte det försäkringssystem som de utspridda tegarna utgjorde längre. Men här gäller det att skilja på producenter och konsumenter. Effekten för konsumenterna var positiv i och med att de genom den större marknaden kunde skaffa sig spannmål även om de bodde i en trakt där det rådde missväxt. För producenterna innebar missväxt att marginalerna, i och med den större marknadsintegrationen, minskade. För att minska effekterna av missväxt användes i större utsträckning den begynnande kreditmarknaden som en försäkring för att jämna ut fluktuationerna. Skiftesreformerna, som alltså innebar att ägorna för respektive gård blev mer sammanhängande, genomfördes i tre faser: Storskiftet påbörjades redan vid mitten av 1750 och pågick till och med 1800-talets början. Genomförandetiden var lång och skiftets genomslag i olika landsändar skilde sig åt. Enskiftet verkställdes i början av 1800-talet, men kom, i och med förekomsten av två parallella skiftesreformer, storskifte och enskifte, att ersättas av det laga skiftet 1827. De tre skiftesreformerna hade flera gemensamma drag: De var initierade av staten och syftet var att rationalisera jordbruket i meningen att skiftet skulle förenkla ägostrukturen. Skiftenas utförande skedde under kontroll av myndigheterna med hjälp av utbildade lant- 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 3 mätare och de sociala konsekvenserna av de svenska skiftena var inte av samma art – inte lika brutalt – som av ”enclosures” i England. Även om skiftet inte var någon ”demokratisk” lagstiftning är bilden av att staten enväldigt styckar upp det gamla bysamhället missvisande. Lagstiftning gav däremot en stor makt åt de jordägare som var intresserade av att skifta marken, så stor att möjligheterna för det gamla bysamhället att överleva på lite längre sikt var rätt små. Effekterna av skiftet var flera. Skiftet innebar att de gårdar som tidigare var placerade i en by flyttades dit marken var koncentrerad. Med andra ord minskade bygemenskapen. I skiftena drabbades ofta torpare och backstugusittare vars mark i och med skiftet kom att falla under en annan gård än vad som från början var fallet. Skiftet innebar alltså även i Sverige – liksom i England – en stor förändring av det svenska kulturlandskapet och för en viss typ av livsstil också en försämring; möjligheterna att leva ”utanför” marknaden, det vill säga arbetsmarknaden och varumarknaden, försämrades successivt. Skiftet medförde samtidigt att de nyanlagda gårdarna ökade sin efterfrågan på arbetskraft och att de obesuttna kunde få mer regelbundna anställningar än tidigare. Skiftesreformerna innebar också en stor förändring av incitamentsstrukturen, det vill säga de motiv som genomsyrade jordbruket eftersom bönderna i större utsträckning kom att producera för marknaden istället för det egna hushållet eller byn. Skiftet innebar en stärkt äganderätt och bidrog till jordbrukets kommersialisering. Marknadsintegrationen hängde även samman med en utbyggnad av transporterna. Byggandet av Göta kanal 1810-1832 kan ses som symbolen för detta. Inte bara skiftesreformerna och de större marknaderna bidrog till ett mer kommersialiserat och bärkraftigt jordbruk, även en omfattande nyodling tog fart, nya redskap infördes samt experiment med nya grödor gjordes som ökade produktiviteten inom jordbruket. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 4 1800-talets politiska värld INLEDNING 1800-talet var en period som inte bara karakteriserades av en omvandling på teknikens och ekonomins områden. Minst lika viktig var förändringarna på det institutionella området liksom hur vi tänkte kring olika ting, men mer om tekniken och tankarnas förändring lite senare. Låt oss här istället se på det politiska systemet under 1800-talet och hur det ändrades liksom hur dessa förändringar utnyttjades av de svenska bönderna. Sverige hade sedan lång tid en ståndsriksdag, där de fyra stånden – bönder, borgare, präster och adel – var representerade. Böndernas relativt starka ställning i samhället bekräftas också av att de under tidigt 1700-tal ägde ungefär en tredjedel av jorden, även om det var en äganderätt som var svagare än den som finns idag. Men ståndsriksdagen ifrågasätts allt starkare under 1800-talets första hälft. Den ansågs inte som en passande grund för hur landet skulle styras. Detta hängde samman med den begynnande industrialiseringen och kommersialiseringen i landet som innebar att indelningen i stånd kom att förlora sin legitimitet. De personer, det vill säga den framväxande borgerligheten, som skaffat sig en förmögenhet genom sin näringsverksamhet, kunde inte finna någon politisk motsvarighet till den betydelse de ansåg sig ha fått ekonomiskt. Sverige hade påbörjat sin väg mot vad som kan beskrivas som ett klassamhälle. Tvåkammarriksdagen 1865 fattades beslut om att ståndsriksdagen skulle upphöra och från och med 1867 fick Sverige ett tvåkammarsystem med ett överhus och ett underhus, första respektive andra kammaren. Tvåkammarriksdagen varade till och med 1970. Från och med 1971 har vi som bekant enkammarriksdag i Sverige. De konstitutionella förändringarna i Sverige är exempel på förändringar som karakteriserade även övriga Europa, där ståndssamhället fick ge vika för en många gånger liberalare politisk ordning. Till exempel avskaffas livegenskapen i Ryssland och Polen. Införandet av tvåkammarriksdag – representationsreformen – framtvingades av den liberala medelklassen. Ironiskt nog förde det nya politiska systemet inte direkt med sig någon radikalisering. Det här hänger samman med de båda kamrarnas skilda karaktär. Tanken med tvåkammarsystemet var att den första kammaren (FK) skulle vara mer konservativ och den andra kammaren (AK) ha en mer radikal funktion. Men konserverande kom framförallt att innebära en stor förmögenhet eftersom såväl valbarhet liksom rösträtt till FK var beroende av antingen stora jordinnehav eller mycket höga inkomster; och ju rikare man var desto fler röster hade man. De som kvalade in till FK var i synnerhet den gamla aristokratin, godsägare och en del förmögna grosshandlare. FK var med andra ord plutokratisk eftersom politiskt inflytande var en konsekvens av ekonomisk förmögenhet. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 5 Men AK fick inte någon roll av att driva på den politiska utvecklingen i progressivare eller radikalare riktning. Det hänger samman med att den kom att domineras av rätt konservativa bönder till slutet av 1800-talet. Bönderna blockerade bland annat förslag om både sociala reformer och en utvidgad rösträtt så att den växande arbetarbefolkningen kunde bli representerad i riksdagen. Rösträtten till AK var inte i proportion till en stigande förmögenhet, det vill säga en högre förmögenhet gav inte fler röster, men hade däremot ett inkomststreck så att antingen en viss förmögenhet eller inkomst eller en viss storlek på det arrenderade jordbruket behövdes för att få rösta. Inkomststrecket var relativt högt satt till 800 riksdaler, vilket uteslöt många småföretagare, statstjänstemän och de flesta arbetare. Däremot var strecket för egendom ganska lågt, en egendom värderad till minst 1000 riksdaler, vilket innebar att de flesta hemmansägare hade rösträtt. I takt med att industrialiseringen fördjupades och att allt fler människor sysselsattes i industrin i kombination med det förbättrade löneläget mot slutet av 1800-talet och början av 1900 så kom arbetarna att representeras i riksdagen. Bonderiksdagsmännen motsatte sig länge en utvidgning av rösträtten. Samtidigt ville de att rösträttsstrecken för fastighet och arrenden skulle sänkas, med hoppet att det skulle ge fler småbrukare rösträtt. Oviljan till reformer av rösträtten avtog i takt med att arbetarklassen växte sig allt starkare och industrierna blev fler. Karakteristiskt för tvåkammarriksdagen under 1800-talet var alltså att de rika eller herrarna satt i FK och de mindre rika, men absolut inte fattiga bönderna satt i AK. Stad/land och höger/vänster En ytterligare skiljelinje inom svensk politik vid den här tiden var den mellan stad och land, där framförallt bönderna förde en kamp mot städerna. Konflikten stadland var avgörande, men började mot slutet av 1800-talet, det vill säga när industrialiseringen tog fart på allvar upplösas till förmån för motsättningar uttryckta enligt en högervänster-skala. Högervänster dimensionen i politiken drevs framåt med rösträttsfrågan som nav. Bonderepresentanterna var samlade i Lantmannapartiet, som var en löst sammanhållen informell organisation utan riksorganisation, i likhet med andra partier i den svenska riksdagen vid den här tiden. Riksdagsledamöterna valdes genom majoritetsval i enmanskretsar. Det var personval och kopplingen var stark till de röstande och deras intressen. Svenska bönder har haft en tendens att välja höger framför vänster i politiken, även om det finns exempel på motsatsen, vilket striden kring försvarsfrågan visar. Den splittrade bönderna i en konservativ högerfalang och en liberal vänsterfalang. (Till en början hade vänster i politiken varit synonymt med liberalerna och tiden kring sekelskiftet radikaliserades det liberala samlingspartiet.) Denna konflikt försvagade Lantmannapartiet. När det återförenades efter 1895 hade en del bönder redan valt det frisinnade Folkpartiet. Efter vänstergenombrottet i 1911 års val gick vad som fanns kvar av Lantmannapartiet upp i det nybildade Lantmanna- och borgarepartiet, som styrdes av högermannen Arvid Lindman. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 6 Men vid den här tiden gjordes också ansträngningar att få till stånd ett mer renodlat jordbrukarparti, inte lika tydligt polariserat i förhållande till höger/vänster-skalan i politiken, och som skulle tillvarata just jordbrukarnas intressen. 1910 gick startskottet för bildandet av Bondeförbundet, då godsägaren Carl Berglund från Skaraborgs län genom ett tidningsupprop uppmanade till bildandet av ett nytt parti. Det nya partiet bildades 1913 och kom in i riksdagen 1918. Partiprogrammet var lätt antiurbant och antikapitalistiskt, vilket stötte bort många konservativa bönder. 1915 på årsdagen av bondetåget bildades därför Jordbrukarnas riksförbund, som var ett mer konservativt parti. De båda partierna gick samman 1921 under namnet Bondeförbundet. Men många jordbrukare röstade på högern, och en inte liten del av de norrländska småbönderna röstade på Socialdemokraterna, men Bondeförbundet var det parti som lockade till sig flest bonderöster. Tullfrågan Priset på spannmål började i mitten av 1870-talet att sjunka till följd av den utländska konkurrensen. Och under 1880-talet föll priset mer dramatiskt. Detta reste krav på tullar, vilket kom att splittra lantmannapartiet. Nya lantmannapartiet samlade de som var positiva till tullar, i huvudsak godsägare och storbönder i Mälardalen, Väst- och Östgötaslätterna, områden där det producerades råg för avsalu. Storbönder i Skåne hade många gånger antingen redan gått över till kommersiell mjölkproduktion eller odlade sockerbetor, som redan skyddades bakom tullar. Dessa var därför inte anhängare av tullar. Det var inte Norrlandsbönderna och andra småbönder heller, som snarare köpte än sålde spannmål. De frihandelsvänliga samlades i det gamla Lantmannapartiet. Frågan om för eller emot tullar var inte i huvudsak en ideologisk fråga utan handlade om egenintresset. Det märks inte minst av att många bönder slöt upp kring JA Sjö från Linneryd i Småland. Han var mot tullar på spannmål, men för fläsktullar för att skydda den egna exporten av fläsk, men som hade fått konkurrens bland annat från det importerade fläsket från USA. Tullfrågan diskuterades under 1880-talet. Från och med 1888, när spannmålstullar infördes, hade tullvännerna majoritet i båda kamrarna. Därefter var frågan hur höga tullarna skulle vara, inte om de skulle finnas eller inte. Lokalpolitik Också reglerna för hur politik skulle bedrivas på det lokala planet lades om i mitten av 1800-talet. De kommunalförfattningar som infördes på 1860-talet delades mellan socknens borgerliga kommun och det kyrkliga. Kommunalstämman ersatte den gamla sockenstämman och prästen var inte längre sammankallande. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 7 Rösträtten var inte längre knuten till mantalet utan till fyrken, som baserades på förmögenhet och inkomst. Även juridiska personer som företag hade rösträtt. På alla håll blev inte böndernas politiska inflytande lika självklart med detta system. I till exempel områden där bolagsskogarna var stora fick skogsbolagen ett stort inflytande på lokalpolitiken. Käpphästar i det lokalpolitiska arbetet var för bönderna ofta sparsamhet. Detta ledde ofta till en ovilja att bygga ut folkskolan och att förbättra den kommunala omsorgen om de fattiga. Ett bra förhandlingsläge De svenska bönderna hade alltså en politiskt central position som gav dem goda förhandlingsmöjligheter på sin väg in i det svenska industrisamhället. Men bönder var inte någon homogen social grupp, vilket paradoxalt nog gav dem ett ännu bättre förhandlingsläge. Där fanns såväl en småfolksidentifikation, att de var en del av ”den arbetande befolkningen” och som bidrog till att de under 1900-talet hade lättare att förhandla med arbetarrörelsen. Detta gällde framförallt småbönderna. De större bönderna framhöll istället gärna ägandet, och som alltså förde dem närmare andra grupper där denna fråga var viktig. Men också utgångspunkten i att vara bosatt och arbetande på landsbygden bidrog till att skapa allianser, till exempel med lantarbetarna, mot arbetare i städer. Den viktigaste alliansen var dock mellan producenter av agrarprodukter, och man stod då emot producenter av andra produkter och konsumenter. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 8 Den industriella revolutionen INLEDNING Den industriella revolutionen har under de senaste två hundra åren mer eller mindre definierat de förutsättningar jordbruket verkat inom och är till exempel orsaken till att vi idag har en jordbruksbefolkning på omkring två procent, i jämförelse med att jordbruket var i det närmaste var mans och kvinnas sysselsättning i början av 1800-talet. Industrialiseringens olika aspekter – mekanisering, vetenskapens utveckling på biologins och kemins område liksom det ökade samarbetet och beroendet mellan vetenskap och industri, utbyggd infrastruktur och kommersialisering – har på ett genomgripande sätt förändrat jordbruket. Svensk industrialisering från 1850 Den svenska industrialiseringen, som tar sin början i mitten av 1800-talet, hade såväl yttre som inre drivkrafter. De yttre drivkrafterna utgjordes av att exporten av svenska naturresurser ökade dramatiskt. Framför allt var det exporten av råvaror och enklare industriprodukter. De inre drivkrafterna bestod i att jordbrukets omvandling drevs vidare och att hemmamarknaden fördjupades när lönearbetarnas inkomster ökade. Särskilt lyckosamt för den svenska omvandlingen under den tidiga industrialiseringen var att den tillväxt som skapades och de vinster som gjordes spreds ut i ekonomin i sin helhet och inte till exempel fastnade i händerna på de som ägde exportföretagen. Sverige blev därför inte en ”tudelad” ekonomi – en tudelning mellan exportsektorn och hemmamarknaden. Istället konkurrerade hela tiden hemmamarknaden och exportsektorn om resurserna. Utvecklingen mot en industrialiserad ekonomi gick fort i Sverige. Det hänger framförallt samman med att den kommersiella strukturen redan var utvecklad. Till exempel var de inhemska marknaderna för bland annat livsmedelsprodukter välutvecklade redan under första hälften av 1800-talet och skiftesrörelsen hade tydligt avgränsat det privata ägandet, vilket stimulerade privata initiativ. Efterfrågan riktades också mot produkter som inte ställde några tekniskt avancerade krav. Havre, timmer och trävaror var enkla produkter väl anpassade till det svenska jordbrukssamhället. Den ökade efterfrågan på havre var till exempel i sig ett tecken på en alltmer industrialiserad och urbaniserad värld. Städerna ute i Europa växte och därmed antalet korta transporter. Transporterna skedde oftast med häst, vilka åt havre. Den ökade efterfrågan på havre drev på kommersialiseringen av det svenska jordbruket. Typiskt för den svenska industrialiseringen var också att den skedde i symbios med lantbruket och landsbygden. Jordbrukets framsteg förutsatte till exempel industriellt tillverkade redskap, maskiner och handelsgödsel. Och jordbrukets mekanisering var en förutsättning för att arbetare skulle kunna frigöras till industrin. Viktigt var också att industrialiseringen i Sverige var relativt landsbygdsbaserad och det var lätt att vandra mellan industrijobb och jobb inom jordbruket när detta behövdes. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 9 Framförallt innebar den industriella revolutionen ett betydande historiskt brott när det gäller jordbrukets ställning i samhället. Tidsmässigt var det inte fråga om någon revolution utan en process som pågick under hela 1800-talet och fortsätter att verka i vår samtid. Kring sekelskiftet 1900 gick industri och hantverk om jordbruket med binäringar (trädgård, jord och fiske) som landets mest betydelsefulla näringsgren. (Och som tagits upp på annan plats så skedde motsvarande förändring även på politikens område i början av 1900-talet. Dessa processer är intimt sammanbundna med varandra.) Mentalitetsförändringar i industrialiseringens spår Men industrialiseringens genomslag är inte endast eller kanske främst en fråga om nya redskap och maskiner. Lika viktigt var hur industrialiseringen förde med sig ändrade sätt att tänka och agera. Låt oss därför stanna upp vid denna förändring. Industrialiseringen fördjupade kommersialiseringen av jordbruksmarknaderna och kommersialiseringen skapade förändringar som kan beskrivas som mentalitetsmässiga och som bidrog till att förändra jordbruket i grunden. Det äldre jordbrukssamhället var präglat av självhushållning och fyllt av adhocmässiga beslut. Det kännetecknades av lokala variationer som kunde växla både i förutsättningar och skifta under säsongen. De beslut en bonde var tvungen att ta beroende av detta var många och de lösningar och kontakter han var beroende av var svagt formaliserade. Verksamheten styrdes av muntliga kontrakt, handskakningar, sedvänjor et cetera. Genom kommersialiseringen och marknadens större betydelse för att strukturera bondens vardag integrerades bönderna i moderniseringen av samhället, men bidrog också till den. Behovet att informera sig om prisförändringar ökade, liksom om vilka nya förordningar som gällde, och vilka nya grödor och tekniska nyheter som kommit ut på marknaden. Kontakterna med myndigheterna hade också ökat i och med skiftesreformerna liksom kontakterna med kreditinstituten i och med de investeringar som behövde göras för att konkurrera på marknaden. I jämförelse med det äldre bondesamhället ställde ett mer kommersialiserat jordbruk krav på nya färdigheter som kan sammanfattas med att kunna räkna, läsa och skriva. De svenska bönderna var i europeisk jämförelse väl förberedda för denna förändring eftersom till exempel läskunnigheten, genom de husförhör kyrkan genomfört under 1700-talet, i internationell jämförelse var god och placerade Sverige på en topposition. Men det var inte bara kyrkans förtjänst att skrivkunnigheten var god, kommersialiseringen av jordbruket bidrog i sig själv till att tvinga fram denna typ av färdigheter. Mekanisering Den egentliga mekaniseringen av det svenska jordbruket tog inte fart förrän efter andra världskriget. Först då ersätts hästen av traktorer och människor med maskiner i större skala. Men betydande förändringar skedde redan i slutet av 1800-talet då nya maskiner liksom nya kraftkällor togs i bruk. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 10 Bland orsakerna till införandet av ny teknik var att den var arbetsbesparande, vilket var nog så viktigt eftersom priset på arbetskraft steg, dels som en konsekvens av konkurrensen från industrin, dels till följd av emigrationen. Mekaniseringen kunde också öka produktionen. Nya maskiner visades upp på de årliga lantbruksmöten som hölls i olika städer i Sverige med start under 1830-talet. Där kunde hugade spekulanter se vad maskinerna gick för, till exempel i plöjningstävlingar, medan övriga kunde förundras över modernitetens nymodigheter. Besöksantalet var många gånger mycket stort och de tekniska framstegen diskuterades på de överläggningar som hölls. Dessa evenemang var föregångare till dagens jordbruksmässa Elmia i Jönköping. Till stor del kom tillverkningen av nya redskap på industriell basis i Sverige igång genom inspiration från bland annat USA. Exempel på detta är de nya plogar som började tillverkas industriellt, till exempel Åkersplogen från Åkersstyckebruk och Överums nia från Överum, den senare mycket populär och tillverkad mellan 1854 och 1926. Till att börja med var plogarna av järn, men kring sekelskiftet började amerikanska plogar av härdat, legerat stål att dyka upp på marknaden. De nya plogarna plöjde jämnare och djupare och sparade dragkraft. Från 1840-talet började ett nytt inslag i det agrara landskapet att dyka upp, lokomobilen. Det var en flyttbar ångmaskin som framförallt användes i samband med tröskningen. Tidigare hade stationära ångmaskiner använts på vissa större herrgårdar. Lokomobilerna försvann definitivt i och med elektrifieringen av landsbygden under 1900-talets första hälft. Med traktorn kom genombrottet för plöjning utan djur. Tidiga traktorer hade en fast plog och kallades motorplog. Munktells första traktor tillverkades 1913 och sades ha en arbetskapacitet motsvarande16 hästar och 8 man. Även harvar, vältar, slåttermaskiner och tröskverk tillverkades i den tidiga industrin. Kommersialisering och transportrevolution Kommersialiseringstakten ökade alltså i slutet av 1800-talet och jordbrukarna behövde allt mindre av vad de producerade själva. Samtidigt växte sig gruppen som saknade möjlighet till självhushåll allt större. Avsättningen för detta överskott underlättades av de förbättrade transportmöjligheterna. Det gäller såväl den långväga internationella handeln som den som skedde inom landet på de nya järnvägarna eller med häst och vagn. Men förbättrade transporter innebar också en ökad konkurrens och utslagning för dem som inte kunde växla om sin produktion till det som marknaden efterfrågade. De nya innovationerna på transportområdet var järnvägen och ångbåten. Kring järnvägen växte nya stationssamhällen upp som symboler för den nya tiden – staden kom allt närmare alla. Ångbåtarna knöt samman den nya och den gamla världen. Fraktpriset mellan New York och Liverpool sjönk mellan 1870- och 1890-talen med 60 procent. Detsamma gäller transportpriserna inom USA, vilket innebar att det som odlades på de bördiga markerna i mellanvästern, där kostnaderna för att odla var betydligt lägre än i Europa, kunde nå europeiska marknader till en allt lägre kostnad. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 11 De europeiska bönderna led svårt under den amerikanska importen av spannmål. Men under 1880-talet minskade exporten från USA då den egna efterfrågan steg och ny odlingsbar mark inte längre fanns att tillgå. Ny konkurrens kom då istället från Ryssland. Också kött och smör kunde färdas allt längre sträckor, men detta förutsatte för köttet konserveringsmetoder som antingen den gamla insaltningen, men som från slutet av 1800-talet fick konkurrens av utvecklingen på kylområdet. Från USA exporterades salt, fett fläsk till Sverige. Redan 1915 skrev chefen för Statens Veterinärbakteriologiska anstalt Arvid Bergman en utredning på närmare 300 sidor med titeln Studier över fruset och kylt, transoceaniskt kött. Den ökade internationella handeln bidrog också till den svenska smörexporten i Sydsverige. Genom anslutningstransporter till hamnarna kunde produktionen öka. Initiativtagare till järnvägsbyggena var ofta godsägare i Skåne. En av de förbättrade transporternas fördelar var att marknaderna kunde fungera allt smidigare, det vill säga att binda samman underskott på vissa delar i landet med det överskott som fanns på andra. Men inte bara marknaderna fungerade bättre, människor slapp den nöd som till exempel missväxt kunde innebära. Det sista svältåret i norr, 1867, var året innan stambanan byggdes ut. Genom förbättrade transporter kunde också en specialisering ske. Den korta men ljusa växtsäsongen i norr passade till exempel bra för att odla korn, men veteodlingen var svårare och bäst lämpade sig det norrländska jordbruket för animalieproduktion. Genom transporterna kunde spannmålsprodukter köras till Norrland så att det norrländska jordbruket kunde koncentrera sig på animalieproduktion. Vilket också passade bra mot bakgrund av den allt större industriarbetarbefolkningen som bosatte sig i områden där trävaruindustrin expanderade och som skapade en allt större efterfrågan på kött. Genom de förbättrade transporterna (t ex genom en lokal järnväg till det lokala mejeriet) kunde även mejerihanteringen rationaliseras eftersom mjölken kunde transporteras till mejeriet så att man slapp kärna på gården. Denna hantering revolutionerades ytterligare när lastbilarna gjorde sin entré under 1900-talet. Jordbrukskris och olika sätt att förhålla sig till industrialiseringens effekter De strategier som stod bönder till buds till följd av de förändringar som industrialiseringen förde med sig varierade, och olika typer av bönder drabbades också olika av omvandlingen, antingen beroende på vad som odlades eller som en konsekvens av var i Sverige man var verksam eller om jordbruket var mindre eller större. Detta visar den ökade konkurrens som importen från USA medförde, och som kallats 1880-talets jordbrukskris. Av denna kris finns två tolkningar. Den ena går ut på att den internationella spannmålshandeln konkurrerade ut den svenska havreexporten och att nyodlingen avstannade. Bönderna var i denna tolkning förlorare. Den andra tolkningen framhåller att det som förlorades på spannmål togs igen på den ökade animalieproduktionen. Men kanske finns inte sanningen i någon av dessa ytterlighetsperspektiv? Det hela var en långdragen process och olika bönder drabbades olika. I södra Sverige var konkurrensen ett hårdare slag än i Norrland. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 12 För de spannmålsproducerande bönderna i Syd- och mellansverige kom tullarna att verka lindrande, de kunde heller inte ställa om till mejeriprodukter så snabbt eftersom det tog tid att skaffa fram djur, nya byggnader och personal. För andra gick det lättare att ställa om eftersom de inte var lika beroende av exportinkomster. De som innan krisen var mest marknadsorienterade var de som tjänade mest på tullarna. Detta visar också att flera alternativ är verksamma samtidigt. De svenska bönderna fick hjälp av tullarna som innebar att de inte direkt slogs ut utan hade tid att orientera sig efter den nya tidens krav. Och tullarnas införande innebar sannolikt också att omställningen av jordbruket inte blev mer genomgripande än vad som var fallet. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 13 Den organisatoriska väven INLEDNING Det svenska lantbruket har historiskt skapat en vidsträckt flora av organisationer. Vissa av organisationerna har varit kortlivade, andra har sina anor från slutet av 1700-talet. De flesta har haft en förvånansvärt god förmåga att förändra verksamhetens inriktning när samhället förändrats. Genom denna brokiga samling organisationer har det svenska lantbruket hållits samman och samarbetat. Organisationernas inriktning har följt de behov som funnits bland Sveriges bönder. Organisationer har skapats kring specifika grenar som äggproduktion, mjölk och slakt, samordning av inköp, tidskrifter som handlat om dels den ekonomiska information som en lantbrukare behöver, som till exempel ATL idag, men också med en mer social inriktning. Man har skapat sociala organisationer för att främja livet på landsbygden, som JUF, men också organisationer för att på bästa sätt kunna samla sina krafter i förhandlingar med staten; och för detta ändamål har man tvingats bygga upp en kunskapsbas där såväl ekonomisk som statistisk kunskap varit viktig. Organisationerna har också haft en geografisk täckning som sträcker sig från den lokala nivån upp till den nationella och vidare ut i världen. De svenska böndernas mer aktiva organisering har i huvudsak haft kooperativ grund. De kooperativa idéerna har sina rötter i 1800-talet och var en del av den mer allmänna omvandling som skedde till följd av industrialiseringen och den sociala rörlighet som uppstod. Tidiga organisationer En organisatorisk förändring knuten till omvandlingen av jordbruket var också bildandet av hushållningssällskap och instiftandet av Kungl. Lantbruksakademien kring sekelskiftet 1800. Dessa halvstatliga organisationer, den ena med en regional förankring, den andra mer rikstäckande, fungerade som paraplyorganisationer för olika typer av initiativ som togs för att förbättra jordbruket. Omvandling Och Förändring Sekelskiftet 1900 I slutet av 1800-talet förändrades förutsättningarna för den organisationsstruktur som etablerats kring jordbruket. Dels ökade det statliga inflytandet genom inrättandet av Kungl. Lantbruksstyrelsen (1889) och Jordbruksdepartementet (1900). Jordbrukets ställning fick då en formellt sett starkare ställning i den statliga och politiska organisationen. Det innebar också att hushållningssällskap och lantbruksakademien slapp sina myndighetsuppdrag. En annan förändring var att föreningsverksamheten inom lantbruket och där bönderna själva tog en mer aktiv del började öka. Av landsbygdens befolkning var det inte bara bönderna som blev mer aktiva. Det gick en organisationsvåg över landet och även de obesuttna som arbetade inom lantbruket organiserade sig. Först ut var Skånska Lantarbetarförbundet, som startade 1904. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 14 De första kooperativa föreningarna hade startats vid mitten av 1800-talet, men det var först kring sekelskiftet som mer varaktiga föreningar bildades. Genom föreningslagen som trädde i kraft 1897 fick föreningarna också en juridiskt sett stabilare form. 1905 bildades efter ett förslag om samorganisation av lantmännens inköps- och försäljningsföreningar Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR). SLR var jordbrukarnas mellanhand med syftet att gynna lantbrukarna. Bildandet ledde till att fler föreningar startades. Den ökade organisationsverksamheten handlade inte bara om produktion och inköp utan förbundet startade flera typer av verksamheter. SLR bildade bland annat ett rederi, ett fastighetsbolag och en bank. Tiden efter första världskriget var svår för lantbrukskooperationen och banken höll på att gå i konkurs men övertogs under namnet Jordbrukarbanken* av staten 1923. Samma år startades också lantbrukets första PR-sammanslutning, Föreningen Mjölkpropaganda**. *Sveriges Kreditbank, även kallad Kreditbanken, var en statligt ägd svensk affärsbank grundad 1923 under namnet Jordbrukarbanken. Den existerade till 1974 när den slogs ihop med den statliga Postbanken och bildade PK-Banken, det vill säga Post- och Kreditbanken. Banken har därefter bytt namn och deltagit i flera ytterligare sammanslagningar, men bolaget existerar fortfarande och är idag moderbolag i den nordiska finanskoncernen Nordea. **Den svenska föreningen Mjölkpropagandan var de svenska mejeriernas lobbyorganisation. Den bildades 1923 med syftet att få svenskarna att dricka mer mjölk och mindre av andra drycker. Föreningen gav ut tidskriften Mjölkpropagandan och en mängd broschyrer. Man anordnade ”mjölkdagar” och ”mjölklektioner” i svenska skolor. Föreningens uppgift som lobbyorganisation för ökad mjölkkonsumtion i Sverige har numera övertagits av Mjölkfrämjandet som ingår i branschorganisationen Svensk Mjölk. Tidigt insåg företrädare för lantbruket behovet av att försöka samordna näringens olika delar och att sprida ny information inom såväl de egna organisationerna som till beslutsfattare i samhället. För detta behov startades Stiftelsen Svenska Lantbruksveckan 1911. En gång om året hölls ett möte dit experter inbjöds att hålla föredrag. Resultatet publicerades i årsboken Lantbruksveckan, som utkom till och med 1969. År 1917 grundades Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL), som 1940 bytte namn till Sveriges Lantbruksförbund (SL). SAL skulle fungera som ett konsultorgan för lantbruket, bevaka jordbruksnäringens intressen och främja jordbrukets produktion. SAL startade bland annat en driftsbyrå, en juridisk byrå liksom en marknadsavdelning. Sällskapet inriktade till en början sin verksamhet i huvudsak på enskilda större jordbrukare, men också hushållningssällskapen anslöt sig som medlemmar. Men SAL fick allt större problem att behålla sina medlemmar och intäkterna täckte knappt sällskapets kostnader. SAL ombildades därför 1929 och förändrade sin medlemsanslutning och inriktning. SAL kom att fungera som en gemensam organisation för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse med medlemmar som Svenska Mejeriernas Riksförening och Sveriges slakteriförbund. Målet var att alla jordbrukare skulle ansluta sig för att hindra osund konkurrens. Förutom SAL startades också i slutet av 1920-talet bondefackliga rörelser. De gick 1929 samman i Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF). En anledning till organiseringen var det besvärliga internationella läget och organiseringen ökade generellt i samhället som ett sätt att skydda sina intressen i krisens spår. Syftet med RLF, som i högre grad än SAL inriktade sin verksamhet mot de mindre jordbrukarna, var att i likhet med andra 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 15 yrkesgruppers fackliga organisationer stoppa den inbördes konkurrensen. Behovet av en organisation bottnade också i att många bönder ansåg att de inte fick del av det ökade välstånd som industrialiseringen fört med och i ett missnöje över att SAL/SL inte i tillräcklig grad drivit kravet att böndernas förtjänst skulle motsvara industriarbetarnas. Priset på jordbruksprodukter betingade ett alltför lågt pris på marknaden. Den här ojämlikheten mellan jordbruk och industri hade pågått sedan slutet av 1800-talet och intensifierades då industrin gick bra. Trots spänningar mellan de båda organisationerna fanns också en rad likheter mellan SL och RLF. Många bönder var också med i båda organisationerna. Organisationerna hävdade böndernas intressen gentemot staten och andra grupper i samhället och var bland annat huvudaktörer då priserna på jordbruksprodukter förhandlades fram. Organiseringen var ett sätt att skapa sammanhållning mellan bönderna. Genom föreningarnas tidskrifter kunde information och idéer spridas. När RLF inledde sin verksamhet startades tidningen Landsbygdens Folk och nästan samtidigt gav SAL/SL ut sitt första provnummer av Jordbrukarnas Föreningsblad. Förutom studieverksamheten i både SAL och RLF bildades också Svenska Landsbygdens Studieförbund. Förenings- och informationsverksamheten vidgades snabbt. Dels geografiskt genom bildandet av Nordens Bondeorganisationers Riksförbund som både SAL och RLF anslöt sig till. Dels genom bildandet av flera riksorgan, till exempel för mejeriverksamhet, slakt, frukt- och trädgårdsodling, pälsuppfödning och ägghandel. Också förlagsverksamheten byggdes ut. SL omorganiserade sin utgivning och startade 1934 LT förlag. Syftet med förlaget var att både ge ut skön- och facklitteratur liksom att starta tidskrifter, som Hästen och Lantbruksekonomisk Tidskrift och Lanthemmet. Den sistnämnda riktade sig särskilt till kvinnor. Också lokalsamhällets sociala liv skapade ett organisationsbehov. Jordbrukareungdomens förbund (JUF) hade bildats 1918, men verksamheten blev som störst under 30-talet. De arrangerade till exempel tävlingar i mjölkning, ladugårdshygien och plöjning, men också studiecirklar och fester. 1944 bildades Bygdegårdarnas Riksförbund, landsbygdens motsvarighet till Folkets Hus. Omvandlingen av jordbruket skapade också motsättningar som på olika sätt påverkade SL och RLF. En sådan skiljelinje gick mellan de större branschorganisationerna för mejeri och slakt och de mindre för pälsuppfödare och stärkelseproducenter, en annan skiljelinje var den mellan bönder med stora respektive små gårdar. Konflikten mellan större och mindre jordbrukare har bland annat lett till att en del småbrukare sett sig tvungna att starta egna organisationer då de inte ansett att deras intressen tillvaratagits. Ett tidigt exempel på detta var bildandet av Småbrukarnas Riksförbund 1938. Generellt har dock den svenska bonderörelsen präglats av få utbrytningar. Från mellankrigstiden blev rationaliseringsbehoven inom jordbruket en alltmer angelägen fråga. Detta uppmärksammades i statliga utredningar, men också av jordbrukarnas organisationer, som hade ett stort inflytande på jordbrukspolitikens utformning. Organ skapades för att underlätta rationaliseringen. Ett exempel på detta var tillkomsten av Lantbrukarförbundets Byggnadsförening 1941, bildat av SL och några av de kooperativa 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 16 riksorganen. 1945 hade föreningen 21 kontor och samarbetade med bland andra hushållningssällskapen, egnahemsstyrelserna och Statens Byggnadslånebyrå. 1948 startade SL och RLF tillsammans Riksförbundet för elektrifiering av landsbygden. I takt med att antalet organisationer på alla samhällets områden växte ökade konkurrensen om att på bästa sätt samla ihop och presentera information om den egna organisationen. Samhällets uppbyggande av en kunskapsmassa, genom bland annat utredningsväsendet, blev också en allt viktigare faktor för att både undersöka och dra upp riktlinjer för hur samhället skulle se ut i framtiden. De större intresseorganisationerna svarade på denna utveckling genom att skapa egna utredningsavdelningar och utredningsinstitut. 1950 startade genom ett samarbete mellan SL och RLF Jordbrukets utredningsinstitut. Institutet var en vidareutveckling av det arbete som påbörjats av SAL:s egen utredningsavdelning. Samma år startades också kulturtidskriften Perspektiv, vars syfte inte främst var att föra ut organisationernas uppfattning utan skulle vara en arena för en allmänkulturell debatt. SL och RLF gick 1971 samman i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Dessa organisationer var betydelsefulla för moderniseringen av jordbruksnäringen under 1900-talet och framgångsrika i förhandlingarna med staten när priset på jordbrukets produkter skulle bestämmas. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 17 Jordbruk och välfärdsstat INLEDNING Välfärdsstaten är inte någon svensk uppfinning utan en uppsättning institutionella arrangemang sprungna ur likartade förutsättningar och mål och som utvecklades i flertalet västländer under 1900-talet. De bakomliggande orsakerna till framväxten av välfärdsstatliga arrangemang hänger intimt samman med den industrialisering som beskrivits här. Industrialiseringen skapade liknande ekonomiska, sociala och politiska förhållanden i de europeiska länderna och på flera sätt så löstes de problem som uppstod också på ett likartat sätt, även om det så klart finns skillnader. Den ekonomiska utvecklingen medförde en stor överflyttning av människor från den agrara sektorn till industrin liksom en intensifierad inflyttning till städerna. Och i takt med att den inom industrin sysselsatta arbetskraften ökade fick detta politiska konsekvenser, kanaliserat genom bildandet av arbetarpartier i Europa. Så även för svensk del. År 1889 bildades Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti. Maktbalansen mellan olika delar i samhället påverkades också av organiseringen i fackföreningar och för svensk del det nära samarbetet mellan SAP och LO. Som noterats så förlorade bönderna och landsbygden makt på såväl politikens som ekonomins område i början av 1900-talet. Men bönder och landsbygd kan inte ensidigt beskrivas som förlorare, alla näringsgrenar förändras men jordbruket kom att i jämförelse med många andra näringsgrenar vid denna tid att uppleva större prövningar. Första världskriget och 20-talet – ett konsumtionssamhälle tar form Första världskriget skapade dock förutsättningar som var fördelaktiga för bönderna. Efterfrågan på jordbruksprodukter ökade och matpriserna steg under kriget. Detta innebar goda inkomster för jordbrukarna vilket också lockade dem till investeringar. Nackdelen var så klart att bönderna inte sågs med blida ögon i ransoneringstider. Men efter kriget föll priserna kraftigt inte bara på jordbruksprodukter utan generellt och Sverige gick in i en deflationskris. Många bönder fick då problem att amortera på lån de tagit under kriget när tiderna var goda. I den övriga ekonomin så började under 20-talet en rationellare organisation att få genomslag i de svenska fabrikerna. ”Scientific management” infördes efter Frederick Taylors principer. Standardiseringen och specialiseringen ökade, bland annat till följd av tekniska förändringar av bland annat drivsystemen i fabrikerna. Också industrins organisation ändrades genom att olika system med underleverantörer infördes. Sammantaget innebar mekanisering och standardisering framväxten av massproduktion som bidrog till att pressa ned priserna. Till förändringarna under 1920-talet hör också förändringarna av tjänstesektorn. Tjänstesektorn, både den privata och den offentliga, växte från och med första världskriget. Kontoren, som tidigare inte varit föremål för någon rationalisering blev även dessa utsatta för ”taylorska” principer. De förändrades också till följd av tekniken, genom telefonen, räknemaskinen och skrivmaskinen. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 18 Massproduktionen märks också under 1920-talet genom framväxten av masskonsumtion. Konsumtionen fick ett kraftigt uppsving på grund av välståndsökningen hos de delar av befolkningen som hade jobb. Exempel på konsumtionsprodukter vid den här tiden var dammsugare och konfektionssömnaden. Konsumtionsökningen ledde i sin tur till att handeln ökade. Antalet handlare fördubblades under 1920-talet. Handeln ändrade också skepnad genom den moderna stadens framväxt. Handeln gjordes mer attraktiv och en konsumtionskultur började ta form. Antalet varuhus blev fler och postorderhandel startades för att nå nya grupper. Också mediemarknaderna förändrades. Till exempel började skönlitteratur ges ut i billighetsupplagor. Det växte även fram en marknad för populärtidskrifter som Veckojournalen, Husmodern och Hela världen. Radion får sitt genombrott. 30-talskrisen Mot bakgrund av den utveckling som skett under 1920-talet såg Sveriges ekonomiska läge gott ut vid övergången till ett nytt decennium. Det fanns många nya innovativa företag, marknaderna växte, arbetarnas reallöner var högre än i många andra länder och de offentliga finanserna hade stärkts. Typiskt var också att den internationella ekonomin var alltmer USA-driven medan Europa drogs med strukturproblem som en följd av första världskriget. Men ”det glada 1920-talet” slutar med ett prisras på den internationella spannmålsmarknaden, tillsammans med börskraschen på Wall Street 1929. USAs högkonjunktur och spekulationsvåg 1928/29 drev upp räntorna så att de länder som hade stora lån placerade i USA fick problem. Flera länder i Latinamerika var för att kunna betala av sina lån tvungna att öka sin råvaruexport, vilket ledde till att priserna sjönk och som ytterligare försämrade möjligheterna att betala tillbaka lånen. När jordbrukarna för att parera prisfallet styrde över produktionen till animalier samtidigt som hushållens inkomster föll till följd av krisen gick botten ur även marknaden för animalier. Detta påverkade även svenska bönder, och jordbruket var trots allt en mycket viktig sektor även om dess betydelse inte längre var lika stor. På 30-talet sysselsatte jordbruket i vid mening fortfarande omkring en tredjedel av arbetskraften. Botten för priserna nåddes 1932/33. Svårigheterna att exportera blev också värre av att flera länder, Sverige inkluderat, höjde tullarna för att skydda sina jordbruk. I regleringssystemet som skyddade hemmamarknaden fanns en mekanism som subventionerade exporten, för att undvika att överskottet skulle påverka priserna nedåt. Flertalet industriländer konstruerade motsvarande system. 1930-talet innebar en kris både för de konkreta kapitalistiska ekonomierna och för kapitalismen som idé. Krisen märks också av att flera av konfliktnivån i samhället generellt ökade. Händelserna under 30-talet var viktiga för framväxten av ”den svenska modellen”, det vill säga ett samhällssystem präglat av ett större statligt inflytande och en större offentlig sektor med mer ambitiösa sociala åtaganden. Även om det går att spåra flera av välfärdsstatens institutioner tillbaka till 1800-talet skedde under 30-talet något av ett brott inom flera samhällssektorer i den meningen att dessa förändringar sammantaget innebar att ett kvalitativt skifte ägde rum. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 19 Samtidigt som samhället och det kapitalistiska produktionssystemet var drabbat av kris under 1930-talet var det också upptakten till vad som kom att bli industrialismens guldålder, och som får sitt slut först i och med oljekriserna i början av 70-talet. 30-talskrisens mycket våldsamma förlopp hängde samman med att det saknades institutioner som kunde jämka samman gammalt och nytt. Det gäller både nationellt och internationellt. Först i och med utgången av andra världskriget hade dessa institutioner skapats inom den internationella ekonomin (t ex Bretton woods), de internationella relationerna (FN) och nationellt genom de framväxande välfärdsstaterna. Framväxten av en välfärdsstat innebar mer preciserat att den ekonomiska politiken kom att präglas av två nya huvudinslag: Staten borde använda finanspolitiken för att stabilisera ekonomin och att tryggheten måste öka för medborgarna, det vill säga staten skulle i båda dessa fall vara mer aktiv. Den här typen av kritik mot en liberal ”låt-gå-politik”, det vill säga att lämna marknaderna i fred, fick i Sverige en i huvudsak socialreformistisk eller socialdemokratisk karaktär. Men den var bara en av flera utmanare av den klassiska liberalismen. Internationellt utmanades den liberala traditionen av nazismen i Tyskland, fascismen i Italien och av kommunismen i Sovjetunionen. Jordbruket regleras Jordbruksregleringen byggdes upp och togs i bruk under den tid som här beskrivits. Den var också ett barn av sin tid, tilltron till statliga regleringar var stor. Och som när det gäller de välfärdsstatliga arrangemangen i stort så skedde motsvarande utveckling i många andra länder. Denna tilltro till mer kollektiva lösningar kom också att involvera den organiserade lantbruksrörelsen i och med att det svenska organisationsväsendet, och däribland alltså jordbrukets föreningsrörelse – tillsammans med fackföreningar och arbetsgivare – fick ett större inflytande över ekonomin och utformningen av de regelsystem som styrde deras verksamhet. Inom ramen för den svenska föreningsrörelsen är framförallt två ”överenskommelser” viktiga. Dels den så kallade ”kohandeln” 1933 mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna. Dels Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och Svenska Arbetsgivareföreningen. Dessa överenskommelser blev definierande för den svenska modellen av välfärdsstat som växte fram och som byggde på ett samförstånd mellan arbete och kapital, men också mellan arbetarrörelse och bonderörelse. Böndernas föreningsrörelse var alltså viktig för att regleringen skulle komma till stånd och för hur reglerna kom att utformas. I det arbetet var bildandet av RLF och ett mer vitaliserat SAL viktiga faktorer. SAL lyckades till exempel få stopp på konkurrensen mellan de olika andelsföretagen, till en början främst på mejerisidan. De fick också företagen att organisera sig branschvis och att reglera priserna till leverantörerna. Brödsädesodlarna skyddades genom inmalningstvång, det vill säga svensk brödsäd skulle blandas med den importerade. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 20 Efter påtryckningar från SAL infördes också mjölkregleringen 1932 som innebar att avgifter på mjölk som såldes inom landet användes till att utjämna priserna på mjölk och till att subventionera smörexporten. Successivt så byggdes ett regleringssystem upp som innebar att priserna för en rad produkter kom att garanteras av staten. Detta regleringssystem konsoliderades politiskt i och med krisuppgörelsen 1933 – kohandeln – vilken innebar att Socialdemokraterna stödde jorbruksregleringen och Bondeförbundet den nya arbetsmarknadspolitiken, med lånefinansierade och marknadsmässiga löner. Administrationen av krispolitiken sköttes av av de kooperativa organisationerna under SALs ledning. Och under denna tid kom avnämar- och förädlingsledet att snabbt koncentreras i kooperationens händer. Detta gällde i synnerhet mejerisidan. Och efter kriget fortsatte koncentrationen. Under andra världskriget rådde brist på flera jordbruksprodukter (även om bristerna inte var i närheten av läget under det första världskriget). Målet för politikerna blev att under dessa omständigheter se till att kompensera bönderna för de kostnadsstegringar som de drabbades av. En förhandlingsordning skapades som innebar att samtal fördes mellan Lantbruksförbundet (som SAL numera hette) och RLF å ena sidan och regeringens företrädare och Statens Jordbruksnämnd, å andra sidan. Parterna konstruerade en slags totalkalkyl, i vilken jordbruket betraktades som ett enda företag. Med hjälp av ett prisindex tillsammans med uppgifter om försäljningsvolymer skapades en bild av de inkomster jordbruket hade. Dessa ställdes emot jordbrukets totala kostnader för till exempel arbetskraft och förnödenheter. Totalkalkylen kom att utgöra grunden för prissättningen på jordbruksområdet under lång tid. Förhandlingsekonomin stärkte jordbrukarnas intresseorganisationer och RLFs medlemsantal ökade kraftigt. Det var inte bara jordbruket som reglerades under den här tiden, det gäller även bostadssektorn och arbetslöshetsförsäkringen, som under kriget fick en institutionell utformning som kom att leva till 70-talet. Den regleringsekonomi som hade sin upprinnelse under 30-talet och som förstärktes under andra världskriget lades definitivt fast i 1947 års jordbrukspolitiska beslut. Utredningen, som hade en god representation från lantbruket, gav jordbrukspolitiken tre mål: 1. Inkomstmålet, som innebar att jordbrukarna skulle ha en inkomstutveckling motsvarande jämförbara grupper. Detta gjordes genom att hålla jordbrukspriserna uppe för att undvika billigare exporter. 2. Effektivitetsmålet, som innebar att jordbruket skulle bedrivas så effektivt som möjligt, så att dess kostnader var under ständig press. Tanken var att mindre jordbruk som inte hade råd att rationalisera driften skulle avvecklas. 3. Produktionsmålet, som syftade till att säkra tillgången på jordbruksprodukter vid krig och avspärrning. Målet var att ligga något under självhushållning i fredstid. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 21 Den under tidigare delen av 1900-talet etablerade småbrukspolitiken hade nu blivit alltmer problematisk mot bakgrund av de behov av effektivisering och rationalisering som stod för dörren. De fördelaktiga egnahemslånen bidrog till exempel till att det mest var små jordlotter som såldes och de små jordbruken var inte bärkraftiga, utan innebar oftast tungt arbete under rätt svåra ekonomiska förhållanden. De mindre jordbruken behövdes heller inte för landets livsmedelsförsörjning eller för att trygga sysselsättningen och inte heller längre för att motverka emigrationen. Målet inriktades på att mindre ej bärkraftiga jordbruk skulle läggas ned. De jordbruk som skulle gynnas var vad som kallades ”fullständiga jordbruk”, det vill säga jordbruk som var tillräckligt stora för att försörja familjen och som kunde ge full sysselsättning för familjens medlemmar. Med tiden kom inkomstmålet att tonas ned till förmån för att jordbruket behövde effektiviseras, något som till exempel slogs fast i 1967 års jordbruksutredning. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 22 Fördjupad rationalisering – vardagsliv och kvinnors arbete på gården INLEDNING 1900-talet har inneburit stora förändringar, inte bara för jordbruket utan för landsbygden i stort. Framväxten av en svensk välfärdsstat och jordbrukets integration i denna som vi talat om tidigare har framförallt behandlat strukturella förändringar, som påverkade ekonomierna i väst relativt likartat. För jordbrukets del fick dessa förändringar en uppsättning institutionella svar. Inbakat i denna institutionella mix fanns krav på jordbrukets rationalisering som inneburit att majoriteten av jordbruken lagts ned. Den institutionella ramen garanterade en omvandling under ordnade former. De gårdar som blev kvar har mångdubbelt ökat sin avkastning. Människor har ersatts av maskiner – bilar, traktorer (som fick sitt verkliga genombrott efter andra världskriget), skördetröskor, nya plogar och harvar togs i bruk. Växtförädlingen gjorde stora framsteg liksom djuravel och användandet av kemiska bekämpningsmedel. Det svenska jordbruket sysselsätter i dag knappt ett par procent av arbetskraften, men är högteknologiskt och högproduktivt. Men samtidigt som jordbrukets utveckling på många sätt är en framgångssaga – färre kan mätta flera – så har förändringen också fört med sig problem. En alltför stor tilltro sattes till exempel till det kemiska jordbruket, miljöeffekterna var till en början svåra att förutse, många gånger i kombination med en inte ringa dos teknikoptimism. En annan effekt av rationaliseringen är också att samhällsservicen blivit allt svårare att upprätthålla i takt med att allt färre bor på landsbygden. Å ena sidan nedlagda jordbruk, men också, som i Sydsveriges mellan- och slättbygder, ett högeffektivt och högavkastande jordbruk. Detta har också förändrat utseendet av landsbygden: äng- och hagmark har nästan försvunnit och på sina håll har golfbanor anlagts på tidigare åkermark. Gamla torp är numera sommarbostäder och ladugårdarna verkstäder. Förändrade befolkningsmönster Befolkningen i Sverige har ökat dramatiskt under 1900-talet. Vid sekelskiftet 1900 fanns drygt 4 miljoner svenskar. Idag är vi 9 miljoner. Delvis kan detta förklaras av ökad livslängd och en lägre barnadödlighet. Vid sekelskiftet 1900 var den förväntade livslängden ungefär 55 år för män och 57 för kvinnor. Idag är den 77 för män och 82 för kvinnor. Samtidigt som vi blivit allt fler så har andelen bosatta på landsbygden minskat. De areella näringarna var mycket arbetsintensiva i början av 1900-talet. Både på familjejordbruk och på större gårdar krävdes många människor för att sköta boskap och åkerbruk. Mjölkerskor, lagårdsdrängar, hästkarlar, torpare och statare har i det moderna jordbruket ersatts av ett fåtal personer – och maskiner. Inom skogsbruket har utvecklingen varit i princip densamma. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 23 Trenden av urbanisering har pågått sedan 1800-talet och under dess slut så ökade inflyttningstakten till städerna. Efter andra världskriget ökade återigen avflyttningen från landsbygden, och sammanföll alltså med ett mer intensifierat användande av ny teknik, traktorer och en elektrifierad produktion. Till och med 70-talet var det framförallt industrin som svalde utflyttningen från landsbygden. Från 70-talet har andelen sysselsatta i industrin avtagit. Också andelen sysselsatta inom offentlig verksamhet – stat, landsting och kommuner – har ökat under 1900-talet, i synnerhet under 1900-talets andra hälft och utgör idag den enskilt största sektorn i samhället när det gäller andelen sysselsatta. I slutet av 1900-talet ökade också andelen sysselsatta inom handel och service och utgör idag ungefär en lika stor arbetsgivare som industrin. Teknikens genombrott ATL genomförde år 2000 bland sina läsare en omröstning om vilken innovation som varit den viktigaste för jordbruket. Vann gjorde elektrifieringen. Att få ström till gården sågs alltså som mer betydelsefullt än när traktorn kom eller när man började använda mjölkningsmaskiner. Andra undersökningar vittnar också om detta: ”Det bästa som hänt under 40 år var frysboxen och kylskåpet”. De olika tekniska förändringarnas popularitet hänger också ihop med ålder och kön. Mjölkningsmaskinen underlättade till exempel många kvinnors arbete, medan män i högre utsträckning framhållit traktorn som viktig. De tekniska innovationerna under 1900-talet har kretsat kring tre kärnteknologier: förbränningsmotorn, elektriciteten och den vetenskapliga utvecklingen på kemins och biologins område. Dessa tekniker hade börjat tas i bruk redan tidigare men det var efter andra världskriget de fick sitt definitiva genombrott i jordbruket. Elektrifieringen av landsbygden tog i jämförelse med städerna längre tid. Genomförandet var mer kostsamt, vilket dels hade att göra med de långa avstånden som innebar effektförluster, dels med att landsbygden inte var lika tätbefolkad. Ett genombrott skedde i och med första världskriget, när priset på fotogen steg och gjorde elkraften mer konkurrenskraftig. Elektrifieringen förändrade framförallt inomgårdsarbetet. Elektriciteten användes till att börja med till belysning, vilket hade den fördelen att brandfaran minskade och att det gick att arbeta i ladugården under dygnets mörka timmar. Successivt kom elen att tas i bruk till vedkapning, vattenpumpning, hö- och halmtransporter, fläktar och hissar. Först under efterkrigstiden kom elen att revolutionera hushållsarbetet genom dammsugaren, kylskåpet och senare frysboxen, som ersatte kylskåpens frysfack. Traktorn och traktoriseringen har annars rönt ett större intresse än den mer svårfångade elektrifieringen och det finns goda möjligheter att statistiskt följa utvecklingen. Införandet av traktorn hade inte bara att göra med den tekniska utvecklingen, utan berodde också på att lönekostnaderna sköt i höjden, vilket gjorde det ekonomiskt rationellt att skaffa en traktor. Geografiskt så var det framförallt i slättbygderna kring Mälardalen, Östergötland och Sydsverige som var först med tekniska innovationer som traktor och skördetröska. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 24 Men införandet av en lång rad andra tekniska hjälpmedel var också populära, som till exempel skulltorken, den mekaniska utgödslingen, och hydrauliken, som gjorde traktorn mer fulländad. Med hjälp av hydrauliken kunde man nu göra lyft och lättare byta redskap och enkelt justera höjden på harven och plogen till rätt arbetshöjd. Vardagsliv Är då jordbruksföretaget att betrakta som vilket företag som helst? Målet bland många politiker och byråkrater var under i synnerhet 1900-talets andra hälft att jämställa jordbruksnäringen med andra näringar, för att därigenom skapa bättre förutsättningar för att rationalisera produktionen. Även om det finns stora likheter mellan jordbruksföretag och andra företag så finns det också goda skäl att peka på ett antal skillnader som sammantaget har medfört att jordbruksföretaget utgör en speciell form av företagande. Några karakteristiska drag kan skönjas. Bland annat så är jordbruksföretag i normalfallet ett familjeföretag, där driften går i arv från en generation till nästa. Även om andra företag går i arv så skapar detta speciella band till jordbruksföretaget. Jordbruksföretaget är också knutet till en specifik plats på ett annat sätt än vad som är fallet med exempelvis industriföretag av olika slag. Om till exempel lönekostnaderna är lägre på annat håll går det att flytta fabriken och starta produktionen på annan plats. Detta låter sig inte göras med ett jordbruksföretag. Och banden till platsen är stark bland bönder generellt. 70 procent är bosatta i den bygd de växte upp i. I ordet bonde ligger betydelsen att vara bofast. Jordbrukandets mer specifika drag kan ses ur just familjens perspektiv. I amerikansk forskning talar man om ”agrifamily” och betonar de ömsesidiga beroendeband som skapas mellan jordbruksföretaget och familjen. Det ser så klart inte likadant ut i alla jordbruksföretag, men olikheterna till trots kan det vara värt att göra en generalisering. I familjejordbruket är man och hustru inte bara makar utan i många fall även arbetskamrater i företaget. Barnen i familjen är inte bara barn utan också arbetskraft. Och likväl som de är lekkamrater är de också konkurrenter om ett framtida arv. Dessutom finns oftast den äldre generationen, gårdens tidigare ägare tillika föräldrar och svärföräldrar, inte långt borta, även om de inte bor kvar på gården längre. Särskiljande för jordbruket är också att det är en långsam verksamhet – det tar tid att ändra produktionsinriktning. Jordbrukets speciella levnadsomständigheter har ibland setts som en slags livsstil. En livsstil som just innebär ett nära förhållande till jorden, familjen och bygden. Men genom att framhålla livsstilen så är det också lätt att göra dygd av nödvändigheten i den meningen att lönsamheten många gånger inte varit den bästa och att det är svårt att till exempel ta semester med familjen eftersom gården måste ses efter. I de band som skapats inte bara inom familjen utan genom föreningsrörelse och samverkan granngårdar emellan så har en social väv skapats som varit en förutsättning för att driva jordbruksföretagen vidare. Inga normalstora gårdar kan klara sig utan denna form av ”bytesekonomi” – arbete köptes med arbete – då kostnaderna för att köpa motsvarande tjänster på en marknad skulle bli alltför höga. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 25 Kvinnor i jordbruket I det förindustriella jordbrukssamhället var kvinnor och män såväl arbetsmässigt som ekonomiskt beroende av varandra inom ramen för äktenskapet, även om mannen lagligt sett hade företräde framför kvinnan. Män och kvinnor bidrog till familjens fortbestånd, men gjorde det på olika sätt. Arbetsdelningen var vad man brukar kalla komplementär. Det var till exempel männen i de schweiziska alperna som ansvarade för mjölkningen, medan mejeriarbetet i Sverige sköttes av kvinnor. I vissa europeiska länder var stickningen en manlig syssla, i andra en kvinnlig. Gemensamt var med andra ord att kvinnor och män inte gjorde samma saker, att vissa uppgifter var kvinnligt medan andra var manligt kodade. De förändringar som skedde i början av 1800-talet, det vill säga den tidiga mekaniseringen inom jordbruket och de steg som togs mot ett mer industrialiserat samhälle, ledde bland annat till att kvinnorna knöts hårdare till sysslor i hemmet. Den nya tekniken och de redskap som användes påverkade arbetsdelningen; skäran som arbetsredskap vid skörden hade använts av både män och kvinnor, men med lien blev skörden en manlig syssla och uppsamlandet en kvinnlig. Men hur arbetsuppdelningen skulle ske och se ut fanns inte inskrivet i maskinerna eller de nya redskapen, utan var beroende av ideologi, kultur och sedvänjor. Ideologin bestod främst av den redan befintliga uppdelningen av manligt respektive kvinnligt – som från fall till fall alltså kunde skilja sig åt. Välståndsökningen under 1800-talet förstärkte också skillnaderna. I och med en bättre ekonomi kunde bondfrun ägna sig mer ensidigt åt hemmets uppgifter och behövde inte arbeta på fälten i samma utsträckning eftersom arbetet utfördes av avlönade jordbruksarbetare. Till sin hjälp i hemmet hade hon anställda pigor. Att inte behöva jobba på fältet sågs också som ett tecken på välstånd. Eftersom bondfruns inriktning på de husliga uppgifterna i sig var ett tecken på att gården gick bra ekonomiskt förstärkte dessa rörelser varandra, det vill säga det fanns ett incitament att låta frun stanna hemma för att det skulle se ut som att gården gick bra. Förändringarna inom jordbrukssamhället var i sig beroende av industrialiseringsprocessen – att industrin kunde svälja en del av den växande befolkningen. Eftersom industrialiseringen utvecklades olika i olika europeiska länder stannade kvinnor kvar olika länge på landsbygden. Två ytterligheter utgörs här av England å ena sidan och Ryssland och Sverige å den andra sidan. I England kom arbete inom jordbruket att försvinna betydligt snabbare, egentligen redan under 1800-talet, medan det dröjde en bit in på 1900-talet innan jordbruket förlorade sin ställning som arbetsplats för kvinnorna i Ryssland och Sverige. Utvecklingen efter andra världskriget Under andra världskriget behövdes kvinnor inom verksamheter som i vanliga fall utförts av män. Att kvinnor under den uppkomna situationen gjorde detta kunde rättfärdigas som ett slags undantagstillstånd eftersom den allmänna uppfattningen var att efter kriget skulle en traditionell arbetsdelning mellan könen återupprättas. Vad som betonades var hemmafruidealet, en familj skulle ha en försörjare – mannen i familjen. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 26 Men efter kriget rådde brist på arbetskraft och den förväntade depression med hög arbetslöshet som följt på det första världskriget uteblev. Kvinnorna började ses och behövdes som en permanent del av arbetskraften. Samtidigt förväntades de sköta sysslorna i hemmet. Kvinnors situation inom lantbruket följde delvis detta mer generella mönster, men deras situation var många gånger mer komplicerad. Detta berodde bland annat på att gränsen mellan hushållsarbete och jordbruksarbete inte var särskilt skarp. Den uppfattning som kom till uttryck i till exempel statliga utredningar var att kvinnor hade för mycket arbete i själva jordbruksföretaget medan män, under perioder, hade för lite. En lösning på detta var just rationaliseringen. Genom att gårdarna skulle bli större så skulle de erbjuda tillräckligt med arbete för att männen skulle kunna sysselsättas heltid i jordbruket, så att kvinnor kunde inrikta sig på det husliga arbetet. Uppmaningen till kvinnorna var: avveckla (förrådshushållningen), mekanisera (hushållsarbetet), bli hemmafru, men hjälp till med nya moment i jordbruket. Självhushållningen i jordbruket var decennierna före andra världskriget omfattande. Ogifta som arbetade på gården fick till exempel en del av sin lön i mat och en rad textilarbeten tillverkades på gården, dels för att hålla nere kostnaderna, dels som ett sätt att få in kontanter till gården. Hushållsarbete var med andra ord mer omfattande än vad vi idag lägger in i begreppet. Men denna form av arbete blev allt svårare att ekonomiskt försvara, i synnerhet när det för kvinnorna gick att substituera hemarbetet mot arbete utanför gården och tjäna mera. Men ett strikt hemmafruideal gick inte att genomföra inom jordbruket (och inte heller för flertalet av industriarbetarhushållen). Den nya tekniken i kombination med de nya idealen hade den paradoxala effekten att det blev mer arbete. Vissa tunga arbeten försvann, men istället ökade anspråken att hemmet skulle vara mer välordnat och hygieniskt. Hemmafruidealet fanns hela tiden som en underström i det svenska samhället i mitten av 1900-talet. Och att frun i huvudsak skulle sysselsätta sig med hushållsarbete var alltjämt en statussymbol på att gården (eller arbetet i industrin eller på kontoret) var välbetalt. För lantbrukets kvinnor var hemmafruidealet många gånger motstridigt. De kunde inte helt ägna sig åt hushållsarbetet då deras hjälp behövdes i jordbruksarbetet, inte sällan med den manligt kodade sysslan att köra traktor. Samtidigt var lantbrukets kvinnor inte en vanlig förvärvsarbetande eftersom hon många gånger inte lämnade hemmet för att bege sig till annan ort. Så i den meningen att hon stannade i hemmet liknade hennes liv hemmafruarnas i förorten. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 27 Avreglering BILDER Se till exempel i Flygare och Isacson s 256, som visar hur LRF är aktiva när det gäller försöken att påverka den europeiska jordbrukspolitiken. Bo Dockered och Margareta Winberg på LRFs stämma 1995, samma år som Sverige blir medlemmar i EU. Se Rydén Jordbrukarnas kooperativa föreningar (2004), s 327. Bakgrund Under 1970-talet var lönsamheten inom jordbruket relativt god. Skälen till detta var av både ekonomisk och politisk art. Världsmarknadspriserna på livsmedel hade stigit och den tilltagande mjölkbristen innebar att både konsumenter och producenter gått samman och protesterat, vilket lett till införandet av livsmedelssubventioner 1973. Livsmedelspriserna hölls nere genom subventioner. Detta i kombination med de bättre priserna och gynnsamma skatteavdrag vid investeringar gjorde tiderna goda. Intresset för miljö och ett nyvaknat intresse för landsbygden – ”den gröna vågen” – skapade också ett samhällsklimat som gjorde det relativt lätt att rättfärdiga den förda politiken. Livsmedelspriserna vände i början av 1980-talet nedåt. Räntorna bönderna skulle betala på de lån som tagits för investeringar under 70-talet började också att stiga. Staten sköt till allt mer för att täcka kostnaderna inom jordbruket och opinionen blev alltmer kritisk till jordbruksstödet. Den förda politiken ledde till överskott av framförallt spannmål, som exporterades till subventionerade priser. Debatten hade nu också svängt och var i högre grad inriktad på jordbrukets negativa miljöeffekter och att kvaliteten på maten ansågs undermålig. Som en del i förändringen diskuterades jordbruket alltmer i termer av livsmedelspolitik istället för jordbrukspolitik, vilket vittnade om en förskjutning när det gäller böndernas position i debatten. Livsmedelssubventionerna utom på mjölk avvecklades 1983. År 1987 genomfördes reformer som innebar att en tiondel av åkermarken togs ur bruk och att exportöverskottet minskade snabbt. Men förändringarna ansågs inte tillräckliga. Riksdagen beslutade om en avreglering av jordbruket 1990, och som skulle träda i kraft från och med den 1 juli 1991. Bland landets lantbrukare fanns en medvetenhet om att det existerande jordbrukspolitiska regleringssystemet inte längre fungerade. ”Vi har kommit till vägs ände” uttryckte LRF:s dåvarande ordföranden saken i slutet av 1980-talet. Systemet var alldeles för komplext och de svenska matpriserna låg betydligt över jämförbara länder. Trycket på att något måste göras hade blivit allt för starkt och en strategi lades fast på en extra riksförbundsstämma 1989, det så kallade ”spårbytet”. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 28 Avreglering Avregleringen innebar att förhandlingspriser ersattes av marknadspriser, att inkomstmålet ströks, men att gränsskyddet bibehölls. För att inte omställningen skulle bli för snabb och smärtsam avsattes 14 miljarder till omställningsstöd, som skulle utbetalas till mitten av 1990-talet. För att administrera avregleringen skapades Statens jordbruksverk. CAP När Sverige anslöt sig till EU 1995 anslöt man sig också till EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, Common Agricultural Policy, som var en konsekvens av Romfördraget från 1957. Perioden av avreglering kan därför sägas blivit kort. Även om CAP vid Sveriges inträde i EU nyligen reformerats så innebar EU-inträdet till stora delar en återgång till ett äldre jordbrukspolitiskt system. Blotta förekomsten av CAP liksom av ett svenskt system för att reglera jordbruket som växte fram under 1900-talet var bara två inte helt olika svar på samma typ av fråga, nämligen hur jordbruksnäringen liksom landsbygdsbefolkningen skulle fogas in i den samhällsutveckling som en fördjupad industrialisering med massproduktion och masskonsumtion innebar. CAP har syftat till att höja produktiviteten, trygga en skälig levnadsnivå för jordbrukarna, stabilisera marknaderna, säkra tillgången på livsmedel och garantera livsmedel till skäliga priser. Dessa mål skiljer sig inte nämnvärt från de syften som låg bakom den svenska jordbrukspolitiken efter andra världskriget. De i EU ingående länderna har avskaffat tullarna, men det europeiska jordbruket skyddas av införselavgifter som läggs på jordbruksprodukter utanför unionen. En lägstaprisnivå har bestämts av EU:s ministerråd. En del kritik har riktats mot CAP, inte minst från Sverige. Den europeiska jordbrukspolitiken anses hämma konkurrensen och göra livsmedlen dyrare. De europeiska exportsubventionerna på bland annat matfett, socker och vin anses också slå ut producenter i tredje världen. 2005 har stödet återigen reformerats för att komma till rätta med en del av dessa frågor. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 29 Globalisering INLEDNING De institutioner som utvecklats i de västerländska ekonomierna under 1900-talet har när det gäller jordbruket som påpekats tidigare flera likheter. Det betyder också att den trend mot avreglering som vi kunnat se ta form under 1980-talet också finner internationella motsvarigheter. Ett exempel på ett land som avreglerade sitt jordbruk men inte återreglerade det, som Sverige gjorde, var Nya Zeeland. Även om det svenska jordbruket genom EU-inträdet bibehöll en reglerad jordbruksmarknad så ökade konkurrensen eftersom marknaden nu utvidgades till den europeiska sfären. Hur ser utvecklingen ut om vi istället för att se på ett nationellt exempel som Sverige höjer blicken och ser på större aktörer som EU, USA, Tredje världen och nykomlingar som Brasilien. Vilka mönster för 1900-talet kan då skönjas? Tidig globalisering under 1800-talet När det gäller livsmedel och jordbruksprodukter kom industrialiseringen också att medföra förändringar på en mer global nivå. Från slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet innebar den nya tekniken i form av ångbåtar och kylmöjligheter att marknaderna kunde vidgas. Det gick att relokalisera livsmedelsproduktionen från västekonomiernas kärnområden till de koloniala utkanterna, där produkter kunde framställas till ett lägre pris. Denna period var ett slags förstadium och en fingervisning för jordbruket att producera för en massmarknad. Det frihandelssystem som skapades under 1800-talet började redan i slutet av århundradet att krackelera och gick definitivt under i och med kriserna under 1920- och 30-talen. Efter andra världskriget En ny period tar vid efter andra världskriget. Internationellt, liksom i Sverige, präglades jordbruket av inriktningen på att öka produktionen. Jordbruket industrialiseras nu definitivt med hjälp av traktorer, skördetröskor, konstgödsel och nationella regleringar. Kapitalintensiteten ökade och gårdarnas arealer blev större. Istället för att sälja jordbruksprodukterna som råvaror koncentreras nu krafterna till att förädla livsmedlen och sälja dessa vidare. Under andra världskriget och därefter kom USA att dominera jordbruket i världen och formade därmed intill 1970-talet det globala livsmedelssystemet. USA:s jordbruksproduktion av framförallt vete gav upphov till ett överskott som genom subventioner användes som bistånd i tredje världen. Även majs och sojabönsodlingen i USA påverkade det globala livsmedelssystemet då de användes som foder till animalier och som konsumerades i allt högre grad av befolkningarna i USA, Japan och Västeuropa, vars inkomster ökade rejält under 50- och 60-talen. Jordbruket i Europa skyddades av CAP, vilket USA motvilligt gick med på eftersom export av sojabönor undantogs EU:s avgifter. 70-talet Från 70-talet utmanades USAs dominans av flera länder som tillkommit som stora producenter av jordbruksprodukter. Detta destabiliserade världsmarknaderna. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 30 Den period som tog sin början under och strax efter andra världskriget gick i början av 1970talet mot sitt slut. En anledning till detta var olje- och matkrisen i början av 1970-talet. Den innebar upptakten till en global recession, Bretton Woods sammanbrott, sjunkande spannmålspriser, höjda kostnader för staterna för att subventionera jordbruket inom ramen för de system som lagts fast efter andra världskriget och ökad spänning mellan de allt starkare globala livsmedelsföretagen och de av staterna reglerade jordbruksmarknaderna. När det gäller de transnationella livsmedelsföretagens allt större makt så innebar den bland annat att de genom sin rikedom och marknadsdominans samt tekniska expertis kunde styra livsmedelskonsumtionen. Denna utveckling har gjort det allt svårare för bönder att påverka produktionsvillkoren. Detta är tydligt i till exempel USA där kontraktsodlingen blivit vanligare. Ett kontrakt sluts mellan en köpare, till exempel ett företag specialiserat på exempelvis kyckling. Även om bonden har fördelar av att kunna sälja till ett på förhand bestämt pris så är det köparens marknad till följd av bland annat de stora företagens marknadsdominans. Den gröna revolutionen En del av det som destabiliserade jordbruksmarknadern från och med 1970-talet hänger samman med vad som brukar kallas ”den gröna revolutionen”, det vill säga den ökade produktionen bland utvecklingsländer under 1950–70-talen och som berodde på att man använde mer högavkastande varieteter av vete, majs och ris. Innovationerna kom från USA och Japan och det arbete som där lades ned på växtförädling. På sikt innebar denna att jordbruksmarknaderna fick allt fler aktörer, som i förlängningen innebar att också svenska bönder fick ökad konkurrens, även om konkurrensen många gånger mildrats genom de olika institutionella hinder som rests. Den gröna revolutionen var populär av flera skäl. Dels sågs den som ett skydd mot socialistiska rörelser. Dels sågs den som en viktig faktor i utvecklingsländernas industrialisering eftersom den skulle frigöra arbetskraft från landsbygden som skulle sättas in i fabrikerna i den planerade industrialiseringen och urbaniseringen. Tanken var att utvecklingsländerna skulle kopiera den utveckling som den industrialiserade världen haft. Detta skedde också i till exempel de länder som kallats för de ”asiatiska tigrarna”. Dels skulle den också frigöra länderna från sitt beroende av amerikanskt livsmedelsstöd. Avkastningen ökade dramatiskt och de nya högavkastande grödorna användes på en allt större andel av den odlade arealen. Priset för detta var dock monokulturer, ett större beroende av ett mekaniserat jordbruk med bekämpningsmedel och konstgödsel och konstbevattning. Bönderna förlorade också makten över utsädet eftersom de nu var tvungna att köpa det istället för att spara från föregående skördar. Monokulturer drar också till sig skadliga organismer, vilket ökade användningen av bekämpningsmedel, som många gånger skadade dem som arbetade i jordbruket. Trots den gröna revolutionen så nådde inte tredje världens jordbruk upp till de produktivitetsnivåer man hade i väst och Japan. 1950 var jordbruket i väst sju gånger mer arbetskrafteffektivt än tredje världens, 1985 var det 36 gånger effektivare, och bönderna var ungefär 36 gånger mer välmående. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 31 80-talets kris Men produktionen till följd av den gröna revolutionen var tillräckligt effektiv för att det amerikanska jordbruket skulle drabbas av en kris under 1980-talet då många bönder försatte sig i en skuldfälla. En anledning var att länder som Indien, genom den gröna revolutionen, blivit exportörer av vete. Omkring 15 procent av de amerikanska bönderna saknade en marknad där deras produkter gavs en avkastning. De amerikanska bönderna gjorde då som fransmännen, satte fart mot huvudstaden med sina traktorer och protesterade. Nedläggningen av jordbruk fick eko i populärkulturen genom filmer som Country från 1984 där huvudrollerna spelades av Jessica Lange och Sam Shepard och i musikgalor som Farm Aid. Ronald Reagans makttillträde 1981 innebar också att subventionerna till jordbruket minskade. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 32 Miljö, ekologi och nischproduktion INLEDNING Det jordbruk som växte fram under 1900-talet var inriktat på hög produktion – kvantitet gick före kvalitet. Rationalisering och modernisering var vägen att nå en allt högre tillväxt. Jordbruket blev mer beroende av konstgödsel och olika typer av bekämpningsmedel. Jordbruksenheterna blev större och förädlingen koncentrerades till ett fåtal orter och till ett fåtal företag. Diskussionen kring livsmedel och jordbruk ser idag annorlunda ut än på 1950-talet, även om majoriteten av råvarorna produceras och förädlas industriellt och storskaligt. Förändringarna som skett sedan slutet av 1900-talet tar sig olika uttryck men kan delvis ses som en kritik av det industriella jordbruket. Dels handlar det om hur vi behandlar djur och natur. Exempel på detta är den ekologiska odlingen, men också en ökad djurhänsyn. Den mat som konsumeras skall också i högre grad produceras i den nära omgivningen, för att inte behöva transportera den så långt. Men knutet till närhetsprincipen finns också ett uppsving för att det vi äter skall ha en viss smak, vilket ofta tar sig uttryck i att vi söker smaker som fanns innan det svenska jordbruket rationaliserades och moderniserades. Ett exempel på detta är jakten på ostar som producerades på lokala mejerier, men som nu sedan länge är nedlagda. Men det handlar lika ofta, paradoxalt nog, om att det som efterfrågas är lokalt producerade varor från exempelvis Frankrike och Italien, som varit bättre på att värna denna typ av nischproduktion. Annorlunda uttryckt skall jorden och platsen lämna avtryck på de produkter som produceras. För det svenska jordbruket och livsmedelsproduktionen kan detta ställa till problem eftersom utvecklingen varit att antalet mejerier blivit färre och de produkter som producerats varit standardiserade. Skillnaden kan kanske trots allt främst sägas ligga i hur vi talar om maten och dess pro-duktion eftersom ekologisk produktion och mat tillverkad i liten skala fortfarande är relativt marginella företeelser. Det är framförallt i storstadsområden som det har vuxit fram en marknad för jordbruksprodukter som sätter ekologi, smak och lokalitet i främsta rummet. Denna trend är också internationell. Samtidigt är trenden att gårdsförsäljningen ökar och den ekologiska odlingen har sedan mitten av 1980-talet funnit en mer fast institutionell form genom bland annat organisationen KRAV. Ekologisk odling Det ekologiska jordbruket kan i en mening sägas vara en del av industrialismen, eller rättare sagt, en reaktion mot den. Det har sina rötter i det tidiga 1900-talet. Viktiga internationella namn var engelsmannen Sir Albert Howard och schweizaren Hans Müller. Ett svenskt exempel på en tidig förespråkare av vad vi idag kallar ekologisk odling var Elin Wägner, som på 1940-talet intresserade sig för detta och skrev bland annat om det i boken Väckarklocka som utkom 1941, som också behandlade freds- och kvinnofrågan. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 33 Dessa läror som var mer allomfattande än att bara behandla jordbruket. Man förkastade användande av konstgödsel och gifter och förespråkade att jordbruket skulle efterlikna det naturliga kretsloppet. Till rörelsen hör även Rudolf Steiner och antroposofin som på 1920talet satte in jordbruket i ett kosmiskt perspektiv. Jordbruket skulle anpassas efter astronomiska rytmer och homeopatiska preparat användes. Ett av de mer kända varumärkena idag när det gäller ekologisk odling är Saltå Kvarn, som ägs av ett antal antroposofiska stiftelser. Miljörörelsen Jordbruk enligt biodynamiska principer var länge en marginell företeelse. Men i och med att miljöfrågan från och med 1960-talet tog sig allt närmare den allmänna debattens centrum förändrades situationen. Startskottet i sammanhanget kan sägas varit den amerikanska författaren Rachel Carsons bok Tyst vår, som utkom i början av 1960-talet. Carson kritiserade jordbrukets användning av gifter och debatten som följde på hennes bok ledde bland annat till ett förbud mot användning av DDT under 1970-talet. De ekologiska frågorna kom i och med detta också att få en mer framskjuten position inom lantbruksforskningen, även om Carsons rön initialt sågs med skepsis av både företrädare för jordbruket och vetenskapen. Ungefär samtidigt fick också den så kallade ”gröna vågen” sitt genomslag. Den ”gröna vågen” var samlingsnamnet på strömningar som ifrågasatte stadslivet och konsumtionssamhället och istället förespråkade ett återvändande till landsbygden. Under en kort tid saktade också inflyttningen till städerna in. Begreppet ”den gröna vågen” myntades av LRF:s tidning Land. En del av dem som begav sig ut på landet startade små jordbruk – begreppet alternativt jordbruk, i motsats till konventionellt jordbruk, etablerades som något positivt. Krav och certifiering Ett genombrott sker på 1980-talet och den ekologiska odlingen blir en etablerad del av det svenska lantbruket. 1985 bildas Alternativodlarnas riksförbund, för att arbeta för den ekologiska odlingen inom politiken och på marknaden. Kort därefter togs initiativ att bilda KRAV, Kontrollföreningen för alternativ odling. Där ingick även Biodynamiska föreningen, Förbundet naturenlig odling och Förbundet organisk biologisk odling. Idag drivs KRAV som en ekonomisk förening av 28 medlemsorganisationer/företag, bland dessa ingår LRF. Det finns ca 4000 KRAV-lantbrukare. KRAV samordnade sin verksamhet med kontrollföreningen Demeterförbundet. Syftet med KRAV var att skapa en certifiering och kontroll av ekologisk odling samt en enhetlig märkning av ekologiska produkter. Tidigt togs kontakter med KF och ICA för att kunna marknadsföra de ekologiska produkterna genom den etablerade handeln. Eftersom de ekologiska varorna betingade ett högre pris var det viktigt att de kunde skiljas från övriga varor i butikshyllan. Att miljödimensionen när det gäller mat- och jordbruksfrågor kom att lyftas fram var ingen isolerad svensk företeelse. År 1987 lanserades inom FN begreppet ”hållbar utveckling” och i det svenska riksdagsvalet 1988 blev miljön den stora valfrågan. Politiskt och ideologiskt kom också idén om att hållbar produktion skulle vara förenlig med marknadsekonomi att slå igenom. Konsumenterna skulle med hjälp av märkningen fås att välja en mer hållbar konsumtion. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 34 Att certifiera produkter på det här sättet har därför blivit allt viktigare. Förutom KRAV finns flera andra organisationer som på olika sätt certifierar sina produkter. Både ICA och Coop har till exempel egna varumärken med en ekologisk profil. Det finns också ett flertal internationella certifieringssystem för ekologiska produkter. Ekologisk produktion är heller inte den enda aspekten av livsmedlen som lyfts fram på detta sätt. Exempel finns på produkter med regionalt ursprung, där ursprunget garanteras enligt ett verifieringssystem med fastlagda principer. Region innebär då också implicit en kvalitetsstämpel. Ett berömt exempel är parmesanost, Parmigiano-Reggiano, som är skyddad enligt PDO – Protected Designation of Origin. Ett ytterligare exempel utgörs av Svenskt Sigill, som ägs av LRF och som lyfter fram en kombination av kvalitetsaspekter på livsmedel: att de är svenska, går att spåra tillbaka till den gård som producerat varan, att djuromsorgen är god, att hänsyn tagits till miljö och klimat samt att produkten är GMO-fri. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 35 Det framtida jordbruket Summera med en blick framåt… peka på det svåra med att göra förutsägelser (ta också upp att det ju finns forskning på området, Janken + kulturgeografen som är ledamot); men viktigt att framhålla att framtiden ju är ngt man formar, och ta alltså upp den senare tiden av hur LRF jobbat, dvs tex ”Lantliv” och andra nischtidningar, alltså som ett tecken på hur man kan arbeta…. Framtidens jordbruk? Det är givetvis svårt för att inte säga omöjligt att säga hur det framtida jordbruket kommer att se ut. Men som Janken Myrdal, professor i agrarhistoria vid SLU i Ultuna, hävdat, trots sin omöjlighet är det också ansvarsfullt och dessutom absolut nödvändigt att försöka besvara denna fråga. Det är ansvarsfullt därför att förutsägelser om framtiden styr vårt handlande, och hur vi handlar påverkar framtiden. Och det är nödvändigt därför att det är viktigt att vi tänker igenom de svåra beslut som vi står inför. Osäkerhetsfaktorerna är många och dessutom sammanvävda med andra stora ödesfrågor, till exempel det moderna jordbrukets beroende av fossila bränslen, vid sådd, jordbearbetning, gödsling, skörd och de olika produkternas transport till sina marknader. Janken Myrdal framhåller vårt moderna samhälles transportmönster som särskilt problematiska och förutspår att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att tänka om i dessa frågor, ungefär på samma sätt som vi har slutat att röka. Gör vi inte det kommer konsekvenserna för klimatet att bli alltför allvarliga. Och som en följd av att våra resvanor förändras kommer också vårt boendemönster att göra det. Janken Myrdal tänker sig att urbaniseringen kommer att tillta, och att städerna kommer att bli bilfria, med en utbyggd kollektivtrafik. Det betyder att möjligheterna att pendla mellan stad och landsbygd, till exempel till ett jobb varje morgon, kommer att försämras. Istället för pendling varje dag kommer vi istället att kunna tillbringa längre perioder på sommaren på landsbygden. Hur passar då landsbygden in på den utveckling som skisseras? Janken Myrdal tar för detta ändamål hjälp av begreppet multifunktionalitet, och menar att multifunktionalitet är något eftersträvansvärt för jordbruket idag. Att tala om multifunktionalitet med en svensk bonde i början av 1800-talet skulle kanske få honom att höja på ögonbrynen – jordbruket var vid denna tid just multifunktionellt. På en gård framställdes livsmedel, som också förädlades. Där tillverkades textil och där slöjdades. Kort sagt gjorde man många saker på ett och samma ställe. Det är först i och med det specialiserade jordbruket som det är meningsfullt att tala om multifunktionalitet. Men det är inte ett återvändande till 1800-talets jordbruk som Janken Myrdal har i åtanke. Istället använder han begreppet för att beskriva de funktioner som jordbruket innehåller och som, om vi anser att vi inte vill förlora, måste hitta vägar att ersätta bönderna för. Myrdal exemplifierar med en liter mjölk. Mjölken har dels ett näringsinnehåll som vi vill 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 36 komma åt, och kanske tycker vi att den smakar gott. Men en liter mjölk innehåller också ett visst mått av djuromsorg, av miljöhänsyn, av kulturmiljö och ett vackert landskap. Dessa dimensioner kan det vara svårt för bönderna att ta betalt för, men har trots allt ett stort värde, även för dem som inte dricker så mycket mjölk längre. Utmaningar för lantbrukskooperationen Hur har då lantbrukskooperationen historiskt hanterat de förändringar man ställts inför? Generellt sett har man uppdaterat organisationen relativt bra. Under mellankrigstiden var andelen sysselsatta i den agrara sektorn, tjänstesektorn och industrisektorn ungefär lika stora. Men sysselsättningsgraden i de agrara näringarna hade varit på nedgång sedan slutet av 1800-talet. Detta blev till ett problem för de agrara organisationerna i den meningen att det underminerade den del av deras legitimitet som kan knytas till deras folkrörelsekaraktär. Detta har även drabbat arbetarrörelsen i takt med att industrisektorns andel minskat, något som Socialdemokraterna delvis löste genom att tala om löntagare istället för arbetare, så att även tjänstemännen inkluderades. Jordbruket genomgick efter andra världskriget också en allt intensivare rationalisering vilket ytterligare förstärkte utflyttningen från landsbygden. Dessa två rörelser återverkade också på de agrara organisationerna. Föreningsrörelsen koncentrerade verksamheten och kunde genom stordriftsfördelar dramatiskt minska antalet slakterier och mejerier. År 1971 gick också SL och RLF samman och bildade Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Inflyttningen till städerna bromsades under kort tid på 1970-talet upp. LRF:s veckotidning Land var drivande i denna korta återflytt till landsbygden och myntade i sammanhanget begreppet ”den gröna vågen”. Men trots intresset för landsbygden och lantbruk i traditionell mening fortsatte rationaliseringen och rätt snart återgick befolkningsströmmen i riktning mot tätorterna. Organisationerna har försökt möta denna omvandling på flera sätt. Ett är att utveckla företagsamheten inom den gröna näringen. De producentkooperativa föreningarna har startat dotterbolag till kooperation med syftet att förädla råvarorna från jordbruket. Exempel på sådana företag är Kungsörnen, Axa och Semper. Försök har också gjorts att hitta nya möjligheter att göra landsbygden inkomstbringande. I början av 1990-talet startades LRF Turism för att ta tillvara det ökade intresset för olika former av rekreation. Liksom i början av seklet spelar tidskrifter fortfarande en viktig roll för att förmedla organisationernas budskap. Och kanske går det även att tala om en ny ”grön våg”, men i jämförelse med 1970-talet är den bild som förmedlas i tidskrifterna Lantliv och Gods & Gårdar, båda utgivna av LRF Media. Medialt har LRF lyckats mycket bra mot bakgrund av att antalet yrkesverksamma bönder är ganska få. 20 0 år – J ord bruk e ts his toria 18 0 0 -20 0 0 37
© Copyright 2024