Livet på landet Bondelivet på 1800-talet – ingen dans på rosor Tittar man på Sverige idag är det svårt att tro att det en gång var ett extremt fattigt bondesamhälle där uppemot 90 % av befolkningen bodde på landet. Vi befinner oss i slutet av 1700-talet, ett fåtal år innan millenniumskiftet. Sverige är ett fattigt och omodernt bondesamhälle som alltför länge stått stilla. Då man fortfarande håller fast vid uråldriga sätt att bruka jorden på har jordbruket blivit mer och mer ineffektivt och det börjar få konsekvenser. Staten har insett detta problem och har mycket försiktigt genomfört jordreformer som skall effektivisera jordbruket, dessa fungerar på vissa håll men har inte lett till några enorma förändringar då många fortfarande håller fast vid de gamla sätten. De stora förändringarna, som radikalt förändrar det svenska jordbruket kommer under första halvan av 1800-talet. Det är lätt att se på det utifrån men vad tyckte egentligen bönderna om dessa förändringar? Hur såg deras liv ut? Och hur påverkade dessa radikala förändringar deras liv? I denna upplaga skall vi försöka besvara dessa frågor samtidigt som vi tittar närmare på dessa reformer och varför de blev så viktiga för det svenska samhället. Trevlig läsning! På 1800-talet levde uppskattnings vis 70-80% av det svenska folket på landsbygden, som bönder. Att leva som bonde i Sverige på 1800-talet var ingen ”dans på rosor”. Dagarna var långa och bestod av tungt kroppsarbete för bonden, som ofta fick lite betalt för sin möda. Bondens sysslor En svensk bonde började sin arbetsdag runt 4-tiden på morgonen. Då var det kreatursskötarna som skulle mjölka korna. Det var alltid kvinnorna som mjölkade korna. Arbetet med djuren på gick vardag som helg. Mjölkningen på gick i tre olika tidspass mellan 03:30 och 18:30. Det blir ju såklart tid emellan passen men det betydde inte ledig tid utan då fick kvinnorna göra andra sysslor. Mjölkerskorna hade rätt till 30-50 fridagar, per året och då var lördagar och söndagar inräknade. Runt 04:00 till 05:00 började ”Bönderna” alltså de som brukade jorden. Årstiden bestämde vilka sysslor man gjorde, till exempel på vintern kunde man inte bruka marken då fick man istället syssla med underhåll av redskapen man eventuellt skulle behöva till sommaren. Eftersom bonden inte kunde köpa nya redskap hela tiden tvingades han att hushålla med det han hade, han var dessutom hela tiden tvungen att tänka ekonomisk och spara så mycket pengar som möjligt. Det var också mycket vanligt att bonden tillverkade sina redskap själv vilket antagligen också skedde under det snötäckta halvåret. De ting som var tvungna att vara utförda i metall lät han den lokala smeden tillverka. Varje by hade sin egen smed, ibland hade även de riktigt stora gårdarna sina egna smedjor. När man inte underhöll sina redskap eller förberedde sig för den kommande säsongen var man närmast tvungen att hugga ved att elda med för att hålla värmen. När man hade gjort de diverse ting under dagen gick man och lade sig väldigt tidigt, dels för att orka med näst kommande dag, men även för att det blev mörkt snabbt och man sparade på bränsle i form av ved och fotogen. Men den kanske viktigaste orsaken var att spara mat, på vintern fick man leva på det sommaren hade gett. Om det hade blivit missväxt en sommar kunde det bli mycket svårt för bonde att klara vintern. Därför gick man och lade sig tidigt för att dra ner på kroppens energiförbrukning, då behövde man helt enkelt inte äta så mycket. Kyrkan, logdans och järnvägen Efter det laga skiftet spreds husen ut och man bodde längre ifrån varandra vilket gjorde de tillfällen man träffades blev en stund av glädje mitt i allt slit. På söndagarna samlades man i kyrkan för gudstjänst, både före och efter var det livliga samtal om vad granndrängen hade gjort med Karlssons piga som exempel. Det var då tidens lokalnyheter kan man säga som på söndagseftermiddagarna roade grannskapet på kyrkbacken. Idag skulle man kalla det skvaller snarare än nyheter. Sådana tillfällen kan tyckas meningslösa men sedan det laga skiftet splittrade små byar blev det färre tillfällen att ”ses” och bara samtala. Logdans lördagskvällarna På lördagskvällarna var det ofta logdans som hölls i grannskapet, oftast utomhus på somrarna. Det var främst för de unga att samlas att prata, dansa och kanske eventuellt träffa sin blivande fru. Det var verkligen en höjdpunkt för de unga på 1800-talet. Faktarutan! Järnvägen förändrade allt När järnvägsbyggandet i Sverige tog fart under 1800talets andra hälft gick det snabbt. Snart hade var varannan by i de södra delarna av Sverige en egen station. Järnvägen förde samman de människorna på landsbygden som ”det laga skiftet” hade delat. Kanske inte i den mån att man drog en linje mellan hus till hus, men istället kunde ta tåget till ”storstaden” och eventuellt träffas där. Järnvägen möjliggjorde även att man oftare och snabbare kunde ta sig till marknader i de större samhällena vilket både var till nytta och ett nöje. Det blev också vanligare att man tåget till staden för att roa sig med diverse ting som ”storstaden” kunde erbjuda. Men med stora förändringar kommer också motståndare som i den kniviga frågan om spårvidden utryckte kyrkoherde Wennerström från talar stolen i riksdagen: ”Här såsom annars leder den breda/spår/vägen till fördärvet och ytterst till helvetet”. Lagaskiftet Det laga skiftet var en reform i Sverige under 1800-talet som innebar omorganiseringar inom jordbruket. Detta var den sista reformen efter en rad förändringar – storskiftet, enskiftet och slutligen det laga skiftet. Storskifte – 1749 År 1749 genomförde man den första reformen – storskiftet. Idén hade sitt ursprung i England och tanken var att man skulle öka produktionen och effektivisera jordbruket. Jacob Faggot drev idén framåt i Sverige. Tidigare hade varje gård varsin liten teg av en varje större åker. I en by som tillsammans ägde fem åkrar brukade familjerna en liten del av varje, en teg var, och hade således sina odlingar på en rad olika ställen. Här hade man förutom grödor också boskap när tegarna låg i träda. (Det vill säga fick vila från jordbruket för att undvika att jorden försämrades). Redskapen skulle transporteras mellan odlingarna och djuren tas om hand. Det säger sig självt att detta var ett ineffektivt sätt att organisera jordbruket. En annan faktor som också bidrog till systemets låga produktionsfaktor och stundtals även konflikter var att den del av varje åker som bonden ägde var för liten för att han själv skulle kunna bestämma vad han ville odla. Byborna var tvungna att tillsammans välja gröda. Genom storskiftet togs alla dessa små tegar bort och ersattes av ett antal större åkrar per gård. På 1700-talet var detta mycket radikalt och regeringen gick långsamt fram. Det räckte med att en enda bonde ville ha storskiftet för att förändringen skulle genomföras för ett helt litet samhälle. Byarna förändrades inte, enbart åkrar och ängar påverkades. Detta förebådade ännu en reform – enskiftet. Enskifte – sent 1700-tal Detta var en uppföljare på storskiftet, som man inte var helt nöjd med. Efter storskiftet hade varje bonde ett antal större åkrar istället för de små tegar som man tidigare hade använt sig av. Dock behöll man byarna med sina kringliggande marker. Nu flyttade man istället ut varje bonde till åkrarna och bröt upp byarna. Man såg också till att åkrarna hos bonden samlades runt den nya gården för att de skulle ligga nära till hands och effektivisera jordbruket ytterligare. Tidpunkten för detta varierade i landet, men skedde kring slutet av 1700talet. Bönderna tyckte till en början inte bra om detta – kort och gott rasade de gentemot detta förslag. De skulle tvingas flytta och bygga nya gårdar – en stor kostnad. Regeringen valde att trots allt genomföra reformen och på sikt ökade produktiviteten. Laga skifte – 1827 Trots att man vid indelningen av åkrarna hade sett till att bönderna fick ”lika” genom att ge en större åker ju mindre bördig jord man tilldelades så hade detta inte genomförts i alla län, och skillnaderna var stora – t.ex. mellan Dalarna och Skåne. För att ordna upp detta försökte man jämna ut orättvisorna med det laga skiftet – en reform som avslutade de tidigare två. Detta varade ända fram till 1928 då den ersattes av en ny jorddelningslag. Många bönder var missnöjda då de vid även denna reform tvingades flytta. De kunde också ha otur och få dåligt med mark och tvingas ta jobb som piga eller dräng hos en annan mer lyckligt lottad bonde. I korthet handlade det laga skiftet om en sammanslagning av de två tidigare reformerna – stor- och enskiftet – och man satte också lag på det hela, vilket man inte gjort tidigare. Detta effektiviserade jordbruket ytterligare, vilket till stor del berodde på framsteg inom redskapen som man använde. Dessa började tillverkas i järn. Följder Bönderna var inte alltid positiva till förändringarna som regeringen valt att utföra. De var tvungna att ta sina tillhörigheter och flytta, kanske bryta upp med goda vänner. Man får ha i minnet att på den här tiden innebar en flytt en mycket större förändring idag, då man troligtvis aldrig skulle återvända till den förra boplatsen eller träffa sina bekanta igen. Dessutom tvingades bönderna i samband med flytten ofta bygga nya bostäder. Detta kostade naturligtvis pengar och tog tid. De tyckte inte om reformerna – åtminstone inte till en början – men hade ingenting att säga till om och fick helt enkelt göra det bästa av situationen. Hela reformen var också en stor omställning i sig utöver flytten. Den gemenskap som funnits i de små byarna innan storskiftets införande försvann till viss del och gjorde bönderna mer självständiga och till herrar över sina egna små gårdar. Man blev kort sagt mer isolerad och hade större makt över sitt eget jordbruk än förut. En viktig faktor var att jordbruket effektiviserades. Bönderna hade nu närmare till sina åkrar och kanske en stor odlingsbar åker istället för fem små tegar på olika ställen långt bort från byn. Detta var också regeringens drivkrafter till att genomföra själva förändringarna. För att sammanfatta det hela kan man säga att bönderna tyckte illa om reformerna till en början. Så småningom såg man dock hur mycket produktivare jordbruket blev och på längre sikt var detta bra förändringar på vägen mot ett modernt jordbruk. AV: David Billgren, Jeff Frostrander, Victor Christopherson, Nora Gullberg, Erik Rydén