1. No category

Ordföranden har ordet
Innehållsförteckning
Ordföranden har ordet
Nya höga instruktörsutnämningar
Tack för mig!
Supé-talen
Förtjänsttecken
Träningsuppslag i bilder
Helgens graderingar
S JF 40-års Jubileum
Jiujitsu 25 år efteråt
Veteranföreningen S HIAI
Återkomsten
Återkomsten till SJF
Nostalgisidor
Jiujitsuläger våren 2011
S venska Judoförbundet – 50 år
Familjenytt
Mitt budo-liv
S HIAI-veteranerna
2
3
6
7
10
12
18
21
22
23
24
28
30
32
33
34
35
36
Information
KNUTPUNKTEN (K) – Svenska Jiujitsuförbundets (SJF) Informationsblad är förbundets
nyhets- och informationsorgan till klubbar och
medlemmar i förbundet. Distribueras på Internet via Svenska Jiujitsuförbundets hemsida:
www.jiujitsu.nu
Innehåll, med text och bilder, sammanställs av
redaktionen. Det står redaktionen fritt att ändra
eller stryka i inskickat material. Bilderna får ej
användas i andra sammanhang utan upphovsmannens skriftliga tillstånd.
Redaktionen består av: Kurt Durewall, ansvarig ut givare, Caroline Torstensson, layout.
Fritz Schubert, M arja Nilson, Johan Flakberg.
M aterial skickas till: [email protected]
Foto: Johan Flakberg=JF.
Där inget annat anges: DW-Foto, Göteborg
Utgivningsdatum: 2011/02/24
Jag minns såväl de båda
tystlåtna, finniga ynglingarna som satt och sög i sig
allt jag sade på mina lektioner – på gott och ont.
Att nu efteråt se deras utveckling är faktiskt en lisa
för själen. Jag är riktigt
stolt över hur duktiga de
Fritz Schubert
båda blivit, både som tekniker och som instruktörer.
Jag talar förstås om Benny och Dick.
Att se dem utföra sina tekniker så ledigt och
effektivt är som att titta i en instruktionsbok
för mycket avancerade jiujitsuutövare. Jag är
mycket glad över de utnämningar de nu fått,
Benny som Riksinstruktör och Dick med 6
Dan. Jag kan bara gratulera dem och önska
dem lycka till i framtiden.
Detta var årets sensation som jag väntat länge
på. Kurre och vi andra stiftare har nu ansett att
dessa båda påläggskalvar fått den utmärkelse
de sedan länge förtjänat. Kurre kan nu ägna sig
åt vidareutveckling av systemet och slipper att
alltid stå i främsta linjen, men som Ganso är
han ju ovärderlig. Det bådar gott för SJF:s
framtid.
En annan lycklig tilldragelse är ju att både
Håkan Skenhede och Christer Johansson och
t o m Conny Akterhall lyckats leta sig tillbaka
till fadershuset – dock under olika former. De
är givetvis välkomna.
Ett stort grattis också till samtliga andra som
erhöll olika typer av höga utmärkelser och
graderingar i samband med detta vårt första
jubileumsläger.
Omslagsbild
Förbundets högsta utnämningar. Från vänster:
Ny Biträdande Riksinstruktör Olof Danielsson, 5 Dan,
JK Zanshin i Linköping. Ganso, systemskaparen, Kurt
Durewall 10 Dan, Riksinstruktör från 4 januari 1971 till
29 januari 2011. Ny Riksinstruktör Benny Ericsson,
7 Dan, JK Seisin i Halmstad. Foto: DW-Foto, Gbg.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
Fritz S chubert
Hedersordförande
2
Nya höga instruktörsutnämningar
Vår Riksinstruktör Kurt Durewall har innehaft
denna posten i förbundet sedan starten 4 januari 1971.
Det hade alltså gått 40 år, 25 dagar, 17,5 timmar när vi ställde upp för avslutningshälsning
i JK Seisins Dojo kl 17.30 lördagen den 29
januari 2011.
Tre närvarande stiftare (Fritz Schubert kunde
på grund av sin frus sjukdom tyvärr ej deltaga!) var de enda som kände till att det just nu
skulle skrivas historia.
Kurre begärde fram en röd matta, talade om att
de sedan länge justerade instruktörsbestämmelserna nu var så gott som klara och där står
att SJF kan ha två Biträdande Riksinstruktörer,
”därför ber jag Dig, Olof Danielsson, att komma fram.
Olof är en kunnig tekniker och god instruktör
samt en vetgirig person, som inte ger sig utan
forskar vidare efter goda resultat såväl på mattan som i arbetslivet, där han framgångsrikt
forskar på våra muskler, en kunskap vi har stor
Uppställning på lördagen fr.v. RGK:s medlemmar fr.v. Daninstruktörerna Johan Flakberg, Olof Danielsson,
Dick Eriksson, Biträdande Riksinstruktör Benny Ericsson samt Riksinstruktör och stiftaren Kurt Durewall samt
stiftarna Marja Nilson och Göran Celander.
Benny Ericsson ger information inför kvällens jubileumssupé.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
3
Utnämning av Olof
Danielsson, Linköping, till
Biträdande Riksinstruktör.
Utnämning av Benny
Ericsson, Halmstad,
till Riksinstruktör.
nytta av inom förbundet. Olof är en underbar
person att samarbeta med och Du utnämns härmed till Biträdande Riksinstruktör i Svenska
Jiujitsuförbundet.” Applåder i massor.
Nu tystnad och Kurre fortsätter:
”Jag ber nu Dig, Benny Ericsson, att komma
fram. Benny är som ni alla vet en sällsynt
kunnig och entusiastisk instruktör som under
många år skickligt verkat i rollen som Biträdande Riksinstruktör. Nu är det dags att gå
vidare!
Du utnämns härmed till Svenska Jiujitsuförbundets andre Riksinstruktör under förbundets 40-åriga historia.” Applåder igen i massor.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
4
Ny tystnad och Kurre fortsätter:
”Eftersom det bara skall finnas en Riksinstruktör så är jag inte detta längre!”
Andäktig tystnad, man kunde höra den berömda knappnålen falla, även på vår mjuka träningsmatta. Kurre säger vidare:
”Självklart kommer jag att fortsätta verka
inom förbundet, nu med titeln GANSO, som
betyder systemskapare och upphovsman. Jag
vill passa på tillfället att tacka er alla som
under alla dessa år stått ut med mina ibland så
bisarra idéer om jiu – mjuk, om antivåldsidén,
om principkunnande istället för tekniker, om
Här är jag…
vikten att skilja på budosporter och självförsvar.”
Kurre avslutar med en långsam bugning mot
alla och den nye Riksinstruktören uppmanar
till en verkligt stor, lång och hjärtlig applåd för
Ganso Kurt Durewall.
Allmän hälsning och sedan bryter gratulationskalaset ut! Vilken glädje, vilken lycka, vilken
överraskning och vilken underbar timing att
detta sker just idag och innan den stora jubileumssupén.
…fru Magdalena kramar om sin egen
Riksinstruktör.
Marja gratulerar en glad Olof.
Foto: JF
Jag tror att de som hade glädjen att få vara
med just i dessa historiska ögonblick aldrig
kommer att glömma dem – förväntan, överraskningen, förtroendet och tacksamheten mot
den person som tagit initiativet till hela verksamheten. Tack Kurre och Lycka till både
Benny och Olof! Jag är så stolt över er alla tre.
Marja (en av stiftarna)
Först ut i strömmen av gratulanter till Benny var Rolf
Dahlström.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
5
Tack för mig!
Den 4 januari 2011 hade jag varit SJF:s Riksinstruktör i 40 år. Jag tackar nu för mig på den
posten och överlåter, i god tid, ansvaret till Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson,
Halmstad.
•
•
•
Vi har endast en Riksinstruktör i SJF. Vi kommer framöver att ha två Biträdande Riksinstruktörer för att säkra förbundets framtid.
Det är med glädje jag kan överlämna riksarbetet till så genuint kunniga och engagerade personer som Benny och den nu på Halmstadslägret utnämnde Biträdande Riksinstruktör
Olof Danielsson, Linköping.
En ytterligare Biträdande Riksinstruktör kommer att utses under nästkommande år. Dessa
tillsätts under olika år.
•
•
•
att ni gått med på min tolkning av jiu / ju =
att övervinna kraft utan att öka sin egen
kraftinsats
att ni gått med på att bygga försvaret i första
hand på principer
att ni gått med på mina idéer om pedagogik
och metodik som förändrats till det bättre en
hel del under åren
att skilja på självförsvar och budosport
att lära in och att sprida jiujitsu-ergonomi
inom vård och andra områden där bra arbetsteknik behövs
att vi är ett icke-våldsförbund som skall
medverka till att minska våldet i samhället
Domo arigato gozaimashita tackar ödmjukast!
Kurt Durewall
Ganso
Som grundare och utvecklare kvarstår jag i
förbundet då med titeln Ganso, som betyder
just grundare, upphovsman.
Vår jiu, human och effektiv
Till er alla som trott på, stått ut med och inte
minst medverkat till vår jiujitsus utveckling
vill jag rikta ett stort tack. Ni har fortsatt, trots
mina i många utomståendes tycke bisarra
idéer.
Dessa är:
• att man i självförsvar kan lära sig att använda minsta möjliga kraft
• att det går att bygga sitt försvar på att inte
tillfoga smärta och skada
• att inte skada någon, inte ens en angripare
som vill oss ont
• inte anse att angriparen får skylla sig själv
när ni måste försvara er
• att ni håller med om att rättskänsla och
medkänsla skall avgöra försvaret, inte i första hand den juridiska delen - att man kan
bli bestraffad om nödvärnsrätten överskrids
EN FÄRGSTARK BRUN
jiujitsubok blir färdig till försommaren. Förutom ca 100
försvarsserier presenterar vi
förbundets första jiujitsu-kata.
Dessutom jiu-atemi och jiujitsuergonomi. Historiken behandlar
svensk jiujitsu från 1960 och
framåt samt Kurt Durewalls
fortsättning på den personliga
jiujitsuhistoriken.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
6
Supé-talen
40-årsjubiléet på Arena Hotell gav även prov
på många fina talare inom förbundet.
Först ut var förbundets kassör, tillika kvällens
toast-master Lars-Göran Djurberg, som hälsade oss alla välkomna och sedan på ett lekfullt
sätt berättade dramatiskt om allt som hänt just
under året 1971 – förbundets första år. Det var
långhåriga killar, flickor med kort-kort, invigning av Scandinavium i Göteborg och mycket,
mycket annat.
Erik Lorinder, förbundets sekreterare höll ett
intressant och i många fall djupsinnigt tal om
att det är så många som ”druckit ur källan” dvs
varit med i förbundet i längre eller kortare tid.
Han påpekade vikten av stabilitet, konsekvens
och kontinuitet, betoningen på just
ju - mjukheten.
Erik berörde även att personer lämnat förbundet och hänvisade då till Jigoro Kanos ord
”att den som avbryter sin träning får ett hål i
hjärtat.” Han avslutade sitt fina tal med orden
”vi är inte bara medlemmar i ett förbund som
har en stor historisk förankring och som ligger
till grund för en väldigt stor del av hela Budosverige – vi styr det.”
Toast master Lars-Göran Djurberg håller tal om året
1971 och önskar alla välkomna.
Foto: JF
Göran Celander, en av stiftarna, höll ett 3-delat
tal, där han påtalade tre av förbundets viktigaste hörnstenar. Dessa var humaniteten sinsemellan alla människor, det principbaserade träningssystemet som även rönt så stor uppskattning utanför träningslokalerna nämligen inom
yrkeslivets många olika uppdrag. Göran sade
också att han nu kände att förbundet stod stabilt och med så duktiga anhängare som det nu
finns skall det bli en intressant färd framåt.
Kurt Durewall förmedlar hälsningar från icke närvarande vänner som hyllar förbundet med blommor och
gratulationer.
Foto: JF
Erik Lorinder, förbundets sekreterare håller ett långt
och stämningsfyllt tal till oss alla.
Foto: JF
Håkan Skenhede berättade även vid supén om
sin ”återkomst till förbundet”. ”Gräset är inte
grönare på andra sidan”. Se Håkans artikel på
sida 28!
Håkan Skenhed e talar om hur härligt det är att ha fått
sin hobby till ett bra jobb, som för honom runt i världen.
Foto: JF
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
7
Thomas Crona och Bo Forsberg väntar på maten,
medan Malin Knoop och Christer Johansson talar
gamla minnen.
Festmingel. Magdalena Ericsson, Yvonne och
Göran Celander.
Förbundet uppvaktar stiftarna med var sitt fint bonsaiträd att ömt vårda. Här får Göran Celander sitt
japanska träd.
Halmstad-laxen – mer behövs inte sägas – den var
underbar!
Foto: JF
Jiujitsuklubben Kano uppvaktade förbundet med en
förnämlig glasstatyett med inristad grundprincip. Ett
annorlunda och fint minne på 40-årsdagen. Stort tack!
Eleganta tårtor och ett ”tårtmonster” Mats Lindh.
Foto: JF
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
8
Robert Berlin hyllade förbundet genom att ge oss en
bejublad trolleriföreställning.
Foto: JF
Den nye Biträdande Riksinstruktören Olof Danielsson
hyllar i sitt tal jiujitsun och då framför allt Ganso Kurre
som ”seglat över oroliga hav” men kommit gott iland
igen.
Foto: JF
Hur gör han? Spelkort försvinner och sedlar byter
valör, repstumpar blir hela rep och tvärtom.
Den nye Riksinstruktören Benny Ericsson tackar för en härlig dag i förbundets 40-åriga historia och manar till uppställning kl 9.00 på söndag igen.
Foto: JF
Johan Flakberg, den flitige fotografen, som ordnat med det
bejublade bildspelet som visades under kvällen, har här fastnat framför sin egen kamera.
Robert med sin trogne
följeslagare Rocky. Foto: JF
Den siste talaren vid supén var nye Biträdande Riksinstruktören
Olof Danielsson. Han jämförde förbundets färd med de olympiska
hjältarnas långa seglatser i de grekiska farvattnen, där många hinder
lurade, som kaptenen skickligt parerade innan han kunde njuta av
en lugnare tillvaro väl kommen iland på fastlandet. Olof drog dessutom paralleller med den store jiujitsu- och judomästaren Jigoro
Kanos utveckling och Kurts. Kano fick kämpa hårt för att nå sitt
mål – accepterandet av judo och spridandet över hela världen.
M ångförslagne Kurt har haft liknande kamp för att sprida den humana jiujitsun, och har nått långt, men fortsätter alltjämnt att utveckla sitt verk.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
9
Förtjänsttecken
I hedersordförande Fritz Schuberts frånvaro
hälsade Kurt Durewall från andra frånvarande
personer, som gärna ville sända sina lyckönskningar till 40-årsjubiléet.
Åke Johansson, Piteå honoreras.
I hedersordförande Fritz Schubert frånvaro fick Kurt
Durewall förrätta utdelning av förtjänstutmärkelser.
Först ut här naturligtvis Fritz själv som sände
sina speciella hälsningar till den nya generationen inom förbundet.
Så en långväga lyckönskning från SHIAIveteranernas hedersmedlem Stellan Holst,
Tokyo, som vi har och har haft tät kontakt med
under alla, hans nästan, 40 år i Japan.
Foto: JF
BÖRJE ANDERZON – DACKE, Tranås
En smålänning som i förbundets begynnelse
reste land och rike runt på läger och hade då
alltid med sig härliga pälstofflor, vantar och
mössor till försäljning. Nu blir det lite mer sällan Börje är på läger och hans nuvarande verksamhet, kapelltillverkning, är inte lika lätt att
ta med sig.
Tack för att Du aldrig givit upp en ibland
ganska trög tillvaro i mörkaste Småland!
Hedersordförande Göran Stangel, Norrköping,
hälsar och önskar förbundet fortsatt framgång
med dessa ord ”Jag har med glädje följt förbundets utveckling och framgångar.” En vacker bukett gula rosor från Göran prydde honnörsbordet.
Så följde honorering av personer som tidigare
gjort värdefulla insatser för förbundet.
Först ut var
ÅKE JOHANSSON, tidigare Piteå
Läraren som entusiasmerade sina elever inte
bara i undervisningen utan även på fritiden.
Under flera år reste Åke och hans elever med
tåg till Göteborg och träningslägren där. De
allra flesta kom högt upp i graderna och kvar
från den tiden har vi ju en fin representant i
Dick Eriksson. Tack, Åke för Ditt stora intresse för vår jiujitsu!
Börje Dacke, Tranås tar glatt emot utmärkelsen.
Foto: JF
ULF BENROTH / GYLLENHAV
Ulf startade sin jiujitsuverksamhet i Spårvägens klubb i Göteborg. Blev snabbt medlem
även i Göteborgs Judo och Jiujitsuskola och
SHIAI. Ulf har varit en av de allra flitigaste
medlemmarna på läger under tiden mitten
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
10
av 1970-talet och fram till sekelskiftet. Ulfs
yrke var kustbevakare och som sådan introducerade han en hel del av våra tekniker i deras
utbildning. Ulf har även varit en mycket uppskattad instruktör i konflikt-hantering och vård
och omsorg. I dagens läge är han assistent till
kära hustrun Birgitta i alla hennes restaurangprojekt i Västra Götaland. Tack Ulf för många
och intensiva år tillsammans!
JARL ÖIJERHOLM
Jarl är en trivsam person, som framgångsrikt
tränade på Redbergs gården i Göteborg. Som
orangebälte flyttade han å yrkets vägnar till
just denna stad där vi är idag – Halmstad. Här
startade han en jiujitsugrupp på företaget som
senare växte och växte och blev till Jiujitsuklubben Seisin. Han var naturligtvis inte ensam om detta jobb, men han var upphovsmannen och skall därigenom ihågkommas och
honoreras.
Tack Jarl för vad Du tidigare bidragit med och
vad Du idag gör för våra förbundsveteraner!
Ulf Gyllenhav verkar tagen av stundens allvar. Foto: JF
ROLF DAHLSTRÖM
Rolf är en av de absolut äldsta eleverna till
mig. Start redan på Redbergs gården 1963 och
sedan har våra vägar aldrig skilts. Rolf ledde
Göteborgs Spårvägars klubb som under senare
år övergick i den trivsamma klubben JK KYO.
Rolf tjänstgjorde som instruktör i Gbgs Judo
och Jiujitsuskola under säkert 20 år, han var
även flitig uppdragstagare när det gällde konflikthanteringen inom yrkeslivet. På den vägen
har vår jiujitsu blivit oerhört uppskattad och
genererat många, många elever till klubbarna.
Tack Rolf för Din stora lojalitet mot förbundet
och framför allt mig!
Rolf Dahlström fick
sin glasstatyett och
passade då på att
berätta hur mycket
jiujitsun betytt för
honom personligen.
Han sade bl.a. ”att
tack vare Kurre har
han fått två barn!”
Kan nämna att
många personer
”funnit varandra”
just genom jiujitsun.
Foto: JF
Jarl Öijerholm, startare av JK Seisin,
den framgångsrika klubben i Halmstad.
Foto: JF
Så har vi två betydelsefulla personer som av
olika anledningar inte kunde närvara ikväll.
SVANTE SILVÉN grundare av Karlstads Jiujitsuklubb och trogen SJF-are tidigare även
kassör i förbundet. Igår dessutom 80 år, en dag
han firade på hemlig ort. M en han har sänt oss
sina gratulationer i förväg.
ULF JACOBSON, tidigare förbundsordförande, som på grund av sjukdom hastigt fick lämna sitt uppdrag. Till vår glädje mår Ulf idag
bra igen och är t o m tillbaka på mattan i mindre skala. Han skickar oss alla sin hälsning och
önskar förbundet all framgång.
Dessa båda får sina utmärkelser vid lämpligt
tillfälle. Det finns flera andra personer, som
under detta jubileumsår kommer att honoreras
framöver.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
11
Ulf Jacobsson
Svante Silvén
Bilderna är tagna vid två olika sommarläger.
En verklig överraskning! Marja har varit med om att
ordna det mesta inför helgen, men inte detta! En ros med
sång ”Love me tender” från Kurre – inget kunde varit
bättre!
Foto: JF
Så har jag ytterligare en person som jag vill säga stort TACK till, en person som i allra högsta grad
är närvarande i förbundet nämligen min kära M arja. Du har under alla dessa år troget ställt upp i
vått och torrt för såväl förbundet som för mig personligen. Du har med påbrå från Tyskland, bidragit
med Din noggrannhet och med den finska sisun aldrig sviktat hur energikrävande uppdragen än varit.
Jag har flera gånger skänkt Din pappa en tacksam tanke att han för nästan 50 år sedan anmälde Dig
till min allra första självförsvarskurs för flickor.
M ed denna enkla ros och Elvis Presleys sång Love me tender säger jag TACK M arja!
Träningsuppslag i bilder
Det snöade på jubileumsdagens morgon så norrlänningen Dick Eriksson
kände sig hemma.
Ett stiligt jiujitsupar Magdalena
och Benny Ericsson på festen. Medaljerna är från jubileét Jiujitsu
100 år i Sverige 2008 och ikväll,
SJF 40 år.
Tre som trivs ihop – firar alltid SJF:s
födelsedag 4 januari tillsammans i år
för 12:e gången. Marja Nilson, Yvonne Celander och Magdalena Ericsson.
Foto: JF
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
12
Gruppfoto på lördagen.
Seisins ungdomar, som inte hade kommit ihåg att Dojon idag var upptagen,
väntar här på att bli hämtade hem igen.
Rolig och nyttig stressträning. Annika Gerhardsson-Bernhardt attackerar Sussi Lorinder som hålls fast av Felikss Straumits. Foto: JF
Åter på mattan efter 25 år! Strongt av Anne-Marie
Eriksson-Techera, som fäller Marie Larsson från
hemmaklubb en Seisin.
Foto: JF
Håkan Skenhed e fick en stund under lägret att gå igenom
jiujitsu-ergonomi.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
13
Bodil Clifford försvarar sig mot klubbkamraten Thomas Palmqvist, Ängelholm. Håkan Skenhede, Uddevalla, ser
tankfull ut. Var det verkligen så här jag
gjorde för 15 år sedan?
Nya remsor på vissa kimono måste
ordnas även om det har varit fest.
Olof får hjälp av Marja.
Daninstruktör Olof Danielsson instruerar svartbältesgruppen i fällningsteknik.
Huvudinstruktörerna Johan Flakberg och Olof Danielsson hann att
träna lite själva också.
Dick Eriksson förklarar principer i en nedläggningsteknik.
Olof Danielsson leder
brunbältena i
sutemiövningar
och…
…Said Lashgrinejad fälls enligt regelboken.
Emmeli Nilsson, Seisin fäller Sussi
Lorinder, Roslagen.
Foto: JF
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
14
Ganso Kurt Durewall diskuterar med de närvarande
styrelsemedlemmarna SJF:s framtid.
Kurt Durewall förklarar viktiga delar av den ergonomi,
som han så framgångsrikt fått spridd över stora delar
av världen mycket tack vare Håkan Skenhed es många
försäljningsresor i jobbet. Enligt Håkan är principerna
mer spridda än vi kan ana.
Foto: JF
Tre ansvariga för läger och jubileum. Benny Ericsson,
Kurt Durewall och SJF:s kassör Lars-Göran Djurberg.
Håkan Skenhed e tar hand om en ”motspänstig” patient.
Foto: JF
Daninstruktör Johan Flakberg, Seisin går igenom villkoren inför stressträningen.
Foto: Johans kamera.
Välbehövlig kaffepaus. Just denna helg inte så viktigt
med förtäringen som med gemenskapen. Det var mycket
att prata om efter alla år som gått. Foto: JF
Daninstruktör Johan Flakberg leder
stressövningen.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
15
Biträdande Riksinstruktör Benny
Ericsson presenterar stiftaren
Göran Celander.
Veteranerna med lägervana alltsedan Säffle 1976 har roligt tillsammans. Börje Dacke ”stöttar”
Ulf Gyllenhav.
Våra norska gäster ”stressar upp” situationen med Kurt
Wickes hjälp.
Även Daninstruktör Dick Eriksson förklarar balansens värdefulla betydelse
för en lyckad teknik.
Mats Lindh i en snygg taoshi.
Riksinstruktör Kurt Durewall demonstrerar obalansering,
som sker vid dragning nedåt.
Energiskt tränade Thomas Crona,
Enköping och Anders Brymell,
Ängelholm.
Foto: JF
Annika Gerhardsson-Bernhardt,
Seisin gör hand- och benteknik på
Malin Knoop, Jiujitsuklubben Kano,
Gbg.
Foto: JF
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
16
Detaljer förklaras och finslipas.
Kurre visar på Specialinstruktören
Erik Lorinder, Roslagen. Foto: JF
Hur bryta balansen? Kurre åskådliggör
detta med hjälp av Mats Lindh. Foto: JF
Första dagen på nya jobbet. Riksinstruktör Benny Ericsson och
Ganso Kurt Durewall.
Marie Larsson, Seisin fäller snyggt klubbkamraten Tamas Kövecses.
Foto: JF
Tre veteraner Christer Johansson, Ulf Peterson båda från JK Seisin och Åke Johansson,
Piteå.
Så här tillämpas övningen för ett
gott resultat.
Foto: JF
Mats Lindh gör sutemi.
Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson går igenom Dantekniker med brunbältena.
Raden svartbälten var lång och gick så småningom över
… i en brun bältesnyans.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
17
Helgens graderingar
Redan kl 10.00 startade graderingstesterna för
dem som anmält sig.
Riksgraderingskommittéens sammansättning
för dagen bestod av Riksinstruktör Kurt Durewall, Biträdande Riksinstruktör Benny Ericsson samt Daninstruktör Dick Eriksson. Ensamma, utan ibland påverkande åskådare, kunde
de fem personerna helt ägna sig åt att visa upp
sina kunskaper, vilket skedde i en ovanligt
lugn och harmonisk miljö.
Snabb fällning på Bo Forsberg.
Riksgraderingskommittéen (RGK) hälsar de testande
välkomna. Kurt Durewall, Benny Ericsson och Dick
Eriksson.
Efter nära två timmars drillande kunde de fem
ta paus och sedan helhjärtat ägna sig åt lägerträningen som började kl 13.00.
Under eftermiddagens pauser gick RGK, då
”förstärkta” med Daninstruktörerna Olof Danielsson och Johan Flakberg igenom deras föroch ev nackdelar, dock utan att för den skull
avslöja något resultat.
Symboliskt alla mot en. Ulf klarar sig fint här.
Hela RGK samlat. Johan Flakberg och Olof Danielsson har tillkommit.
De testande fr.v. Ulf Gyllenhav, Bo Forsberg, Annika
Gerhardsson-Bernhardt, Felikss Straumits och Malin
Knoop.
Så kom då söndagens avslutning. även denna
dag beordrades det fram röda mattor och den
nye Riksinstruktören genomförde på ett suveränt sätt sina första graderingar i nya rollen.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
18
Till 3 Dan godkändes även Annika Gerhardsson-Bernhardt från hemmaklubben JK Seisin.
Annika är den första kvinna med 3 Dan inom
Svenska Jiujitsuförbundet, en bedrift hon lyckats med inom en ganska snabb takt av år. Hon
har dessutom hunnit med att bli förälder till tre
härliga pojkar.
Dick Eriksson visar och förklarar principer
och tekniker till Riksinstruktör Kurt Durewall
fulla belåtenhet.
Till 2 Dan godkändes M alin Knoop, JK Kano
Gbg. Hon har tränat under många år och setts
på en del läger under tiden. 1 Dan fick M alin
redan 1998 så nu var det dags för nästa.
Graderade till 3 Dan Felikss Straumits, Jiujitsuklubben Kano och Annika GerhardssonBernhard, Jk Seisin Halmstad.
Till 4 Dan godkändes Bo Forsberg, också han
från hemmaklubben. Som Benny berättade om
vid graderingen har Bosse alltid sitt barnasinne
kvar, något som verkligen gör honom populär
som instruktör för såväl unga som äldre.
Till 4 Dan godkändes även ”dagens ålderman”
Ulf Gyllenhav numera från JK KYO Gbg. Ulf
tog sitt 3 Dan redan 1986 och ville nu försöka
gå vidare, något som lyckades. Ulf bor sedan
flera år tillbaka ”ute på landet” och koncentrerar
sin jiujitsuträning till våra olika träningsläger.
Nye Riksinstruktören Benny Ericsson överlämnar diplomet på 2 Dan till Malin von Knoop, Jiujitsuklubben
Kano, Gbg.
Till 3 Dan godkändes Felikss Straumits, JK
Kano Gbg. Han är uppvuxen i JK Seisins anda
innan han började på Chalmers och flyttade till
Gbg. Är en mycket duktig tekniker och figurerar flitigt i vår nytryckta Träningsmanual.
Så tog Ganso, Kurt Durewall, till orda och bad
Dick Eriksson att stiga fram på de röda mattorna. M ed en eloge till Dicks förste tränare Åke
Johansson förklarade Kurt nu att Dick graderas
till 6 Dan jiujitsu. När Dick sittande framför
Kamiza bytte ut sitt väl använda svarta bältetill
det nya röd-vita steg jublet högt i Dojon, ett bevis om något på en mycket populär gradering
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
19
.
Till 4 Dan har Bo Forsberg, Jk Seisin Halmstad graderats. Ulf Gyllenhav får sitt diplom av Riksinstruktör
Benny Ericsson.
Samtliga nygraderade och utnämnda under jubileumshelgen. Sittande fr.v. Bo Forsberg 4 Dan, Felikss Straumits och Annika Gerhardsson-Bernhard båda 3 Dan
samt Malin von Knoop 2 Dan.
Stående fr.v. Dick Eriksson, 6 Dan, Olof Danielsson
Biträdande Riksinstruktör, Ganso Kurt Durewall, Ulf
Gyllenhav 4 Dan och Riksinstruktör Benny Ericsson.
Ganso Kurt Durewall graderar Dick Eriksson, Piteå till
6 Dan jiujitsu.
Slutet gott allting gott. Jiujitsuklubben Kyo, Gbg hyllar
här såväl Kurre som hela JK Seisin för ett jättefint
arrangemang.
Foto: JF
Tack till alla närvarande, instruktörer, veteraner, festarrangörer med flera och så trodde vi
lägret var över. Då kommer JK KYO Göteborg
fram med två fina blomsteruppsättningar som
delas ut till Kurre som tack för ett underbart
jubileum och till arrangörsklubben Seisin för
deras lyckade läger / fest. Därefter blev det
ånyo stort gratulationskalas i Dojon innan man
långsamt drog sig till omklädningsrummen för
hemfärden med huvudet fyllt av inspiration,
nostalgi och tacksamhet att ha fått vara med
om allt detta härliga som hände helgen 29-30
januari 2011.
Nygraderade Dick tillsammans med sin stolte förste
instruktör Åke Johansson.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
MDN
20
SJF 40-års Jubileum
Vilken underbar syn, alla dessa svartbälten,
några brunbälten och sist men inte minst de
högst graderade röd/vita bältena som tränade
så svetten lackade. Vilken känsla det var att
besöka en dojo igen efter alla dessa år. Ja, jag
kunde fortfarande känna varför det var så speciellt att träna jiujitsu.... men idag skulle jag
inte träna utan bidraga med lite massage för
ömmande muskler på de som önskade när tid
gavs.
Helg-lägret hölls, som så många gånger tidigare, i Halmstadklubben Seisins fina, trevliga
lokaler i Söndrum med Benny Ericsson som
chef och eldsjäl. M ånga som jag tränade med
och välkända ansikten från klubben Shiai i Göteborg på 70-talet hade kommit för att träna
förstås och att fira SJF's 40års jubileum med
en trevlig middag på kvällen att se fram
emot.Vad vi däremot inte visste var att Kurt
Durewall skulle utse sin efterträdare som Riksinstruktör och en ny Biträdande Riksinstruktör.
Det blev ett andäktigt överlämnande
och mycket applåder. Benny Ericsson och Olof Danielsson fick det stora
förtroendet. Kurre
berättade om alla
sina planer och idéer han nu skulle
hinna genomföra
när han lämnat över
största ansvaret till
andra. Det lät
spännande.
Anne-Marie Hultgren
var flitig att träna och
fick här prova att som
enda kvinna deltaga i
ett special-läger för
svensk militär.
På kvällen samlades alla 50 i Hotel Arena's
festlokal med SJF's flagga i förgrunden så
klart. Mycket fint arrangerat var det. Välkomstdrink och mingel medan bildspel på ca
200 bilder från SJF's arkiv visades på en storskärm. 40 år av bilder på stora och små som
varit med och haft del i SJF's fantastiska historia. Underbar lax/ryggbiff och glass serverades, kaffe och SJF-tårta avslutade middagen.
Talarna var många som ville tacka Kurre och
övriga tre stiftare för deras insatser och hängivna arbete för förbundet under alla år.
Blommor och presenter överlämnades och telegram lästes från dem som inte kunde närvara. Några talare berättade om hur jiujitsun positivt inverkat på deras liv och arbete och bl.a.
tagit dem runt i världen. Ytterligare fina tal om
förbundets framtid, hur man skall fortsätta verka i förbundets anda och principer.
Det kändes som om SJF hade säkrat minst 40
år till, vilket de "nya" ledarna också lovade.
Jag tror Kurre kan känna sig trygg, hans livsverk kommer leva vidare. Till sist delade Kurt
ut några förtjänststatyetter för lång och trogen
tjänst och alla vi andra fick också varsin fin
medalj att minnas denna speciella kväll.
Ami Hultgren
M assageterapeut
M edlem i Veteran Shiai
Tack för ett underbart läger!!!
Mycket givande och ett startskott för
mig med träningen.
Trollkarlen Robert
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
21
Jiujitsu 25 år efteråt
M itt namn är Ami och jag började träna i Shiai
i Göteborg i januari 1978. Jag blev snabbt biten och tränade mycket tills hösten 1985, då
jag slutade för magen blev för stor. M agen fyller 25 år i vår.
Hur kom det sig att jag var med i Halmstad?
M arja ringde mej och berättade om 40-års jubileet och träningslägret och tyckte jag borde
vara med, efter några påtryckningar tänkte jag
OK jag kan alltid träna med vit- och gulbältena
till en början, och avancera under helgen mot
den bruna gruppen. Ack, ack det visar sig, när
jag sagt ja, att det är ett Svartbältesläger!! M in
uttänkta strategi föll.
M en… friskt vågat hälften vunnet, tänkte jag,
det värsta som kan hända är ju att jag får hålla
mig vid mattkanten för att inte vara i vägen för
alla tuffingarna. Det var jätteroligt att träffa
gamla träningskompisar, det kändes som i
gamla tider, och lika trevligt att träffa alla nya
som håller ställningarna.
När uppvärmningen började kände jag mig
alldeles varm om hjärtat, det var samma känsla
som förr, till största delen samma rörelser,
nostalgi, de finns inte med i någon annan
träningsuppvärmning som jag stött på och så
nyttiga, både mjukhet och snabbhet tränas
effektivt. Det var roligt att känna att det trots
den långa tid som gått fanns mycket kunskap
kvar ”i ryggraden”. Principer - jag hade glömt
de olika teknikerna men principerna fanns ( i
princip ) kvar i kroppsminnet.
Jag har tränat mycket annat under de år som
gått, och det som slog mig under denna helg
var hur enastående allsidig jiujitsuträningen är,
helt i en egen klass.
Lyfttekniken som jag lärde mig under jiujitsuträningen har jag använt hela tiden sedan dess,
fullt medvetet, mycket glad att jag har fått förmånen att lära mig det, jag har aldrig haft ont i
vare sig rygg eller knän och alltid varit stark.
Böja på knäna och lyfta barn nära intill sig
kändes självklart. Judokasten som bruna gruppen tränade på lördagen framkallade en stark
vilja – det här har jag kunnat, jag vill göra det
igen! Den härliga känslan av att i perfekt kontroll falla i mattan. Jag är väldigt glad att jag
var med, det gav mersmak
Vi ses igen - snart
//Ami
Köp förbundets populära
TRÄNINGSMANUAL!
M ed den i din träningsväska blir du aldrig
utan svar på dina teknikfunderingar.
Studera också jiujitsuböckerna så du
verkligen kan tränga in i alla de finesser
och detaljer som gör vår jiujitsu så
speciell och fungerande.
M anual 6-1 kyu. 450:Köp minst 3 ex. och få bra rabatt! 395:-/st
Anne-Marie Eriksson-Techera var en av två
kvinnor som deltog på ett High-Standardläger
nivå 2. Här är det försvar i lägenhet.
Beställning gör du till denna tidnings
adress eller per telefon till kansliet
031-200 705.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
22
Veteranföreningen SHIAI
Åren 1971-2011 har varit spännande år för utvecklingen av Svenska Jiujitsuförbundet. För
att fira de gångna 40 åren hölls ett Svartbältesläger i Halmstad under dagarna två. Jiujitsu
klubben Seisin hade fått på sin lott att inbjuda
till detta läger och också ordna festligheten i
SJF,s regi. På lördag kväll firades det således
på Arena hotell där också de flesta gästerna
kunde övernatta. Kvällen blev onekligen en
fullträff och det blev tillfälle att mingla runt
för att prata och uppleva gamla minnen. Tyvärr hann man inte med att hälsa och prata
med alla. Det var många Veteraner på plats.
Både de som redan är med i Veteranföreningen SHIAI och andra. SHIAI, ursprunget till
veteranföreningen, firade sin 40-årsdag redan
28 november 2004. Det är inte alltför långt
kvar till 2014. ”I Have a D ream” precis som
M artin Luther King, Jr framförde en gång. Det
skulle vara trevligt med ett 70-tal som då
stödjer verksamheten och firar 50 års jubileum
tillsammans. Självklart ihop med många andra.
Vi är just nu 42 till antalet. Drömmar och höga
mål skall man ha och för att använda Gunde
Svans ord ”så är ingenting omöjligt”.
Glada vänner, Åke Johansson, Marja och Kurt
Durewall.
Själva träningslägret och kvällens underhållning kommenteras på fler ställen i Knutpunkten. Jag vill gärna framföra ett tack till SJF för
den uppskattning som visades oss som varit
med länge och gjort fina insatser på många
olika områden genom åren.
I den gruppen återfanns många Veteraner från
SHIAI.Förutom de på bilden sågs och umgicks
följande i vimlet:
Mats Lind, Börje Dacke, Ulf Gyllenhav,
Anders Brymell, Bodil Clifford, Anne-Marie
Techera, Christer Johansson, Rolf Dahlström,
Thomas Crona, Göran Celander, Anne-Marie
Hultgren, Kurt Wicke, Jarl Öijerholm.
Åke Johansson tar emot SJF,s pris för fina insatser.
Sexton Veteraner av de femtiofem som deltog
är trettio procent. En aktningsvärd siffra som
vittnar om det intresse som Veteraner har för
Svenska Jiujitsuförbundets verksamhet. Redan
till sommarens jubileumsläger på Katrineberg
lovar vi att öka vårt fokus på Veteranverksamheten. Vi börjar få en ordnad ekonomi och då
skall vi stödja i sommarlägret valda aktiviteter
som främst rör våra unga. Ju fler vi blir som
stödjer Veteranföreningen SHIAI ju mer kan i
riktade insatser återgå i form av sponsring till
främst ungdomar. På festen hölls många tal
med tack för gången tid men framförallt
framgångsrecept att möta kommande år. Ett
varmt tack till Jiujitsuklubben SEISIN och
Svenska Jiujitsuförbundet SJF som gjorde arrangemanget till en minnesvärd upplevelse.
Jarl Öijerholm
Veteranföreningen SHIAI
Foto: Dick Eriksson, Johan Flakberg
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
23
Återkomsten
Hej alla gamla och nya jiujitsuvänner! Jag vill
börja med att citera den kände amerikanske
författaren M ark Twain, som en gång lär ha
sagt:”Ryktet om min död är betydligt överdrivet”. Jag lever fortfarande och mår riktigt bra.
Senaste gången jag stod på en jiujitsumatta var
i samband med Piteå Jiujitsuklubbs 20årsjubiléum i närvaro av bl.a. Kurt och M arja.
Eftersom det under dessa 15 år tillkommit
många nya jiujitsuutövare som aldrig har sett
mig eller vet något om mig tar jag mig friheten
att sammanfatta min budokarriär.
Under min studieperiod vid Uppsala Universitet började jag träna judo i dåvarande Uppsala
Studenters Judoklubb runt mitten av 1960-talet
och slutade som blåbälte 1968. Under säsongen 67-68 tränade jag även aikido under ledning
av Toshikazu Ishimura och slutade som grönbälte.
1967 fick jag förmånen att deltaga i det första
stora jiujitsulägret under Kurres ledning. Det
var på Bosön, Lidingö och varade i 10 dagar
plus många extratimmar på kvällarna och lyckades bli graderad till 1kyu, dåvarande silvermärket.
Åke Johansson deltog i det första stora jiujitsulägret på Bosön 1967.
Under säsongen 67-68 verkade jag även som
instruktör i jiujitsu i judoklubben.
Januari –69 flyttade jag till Umeå för att studera vid Lärarhögskolan där. Jag tog då chansen
att träna karate under en termin och deltog
bl.a. i ett karateläger som leddes av den kände
karateinstruktören Attila M eszaros.
Efter avslutad utbildning vid Lärarhögskolan
fick jag mitt första jobb som lärare januari
–70. Tränade judo under ett år under ledning
av Douglas Bruce, en mycket trevlig skotte.
Eftersom Douglas flyttade från Piteå fick jag
överta judoträningen januari 1971.
Piteå Jiujitsuklubb
Jag hade från början några unga och väldigt
intresserade ungdomar bl. a. Peter Eriksson
och ett par år senare även hans bror Dick och
även Tomas Gustavsson. Dick känner ju ni till
som en mycket högt graderad kille i jiujitsu
och Dan-instruktör i SJF. Peter och Tomas
blev ju sedermera svartbälten i jiujitsu och
även duktiga instruktörer. Under åren som
gick smög jag in allt mer jiujitsu under judoträningen eftersom det egentligen var min
“gren”, så i januari –76 blev vi en ren jiujitsuklubb under namnet Piteå Jiujitsuklubb.
På sommarlägret 1977 blev jag också graderad
till 1:a Dan jiujitsu, självklart det största som
hittills hänt i min budokarriär.
Utvecklingen av klubben gick snabbt framåt
under de sista åren på 70-talet och den fortsatte
också under hela 80-talet och antalet svartbälten i klubben ökade i en stadig takt. Personligen så kom graderingarna med jämna mellanrum och jag nådde slutligen 4:e Dan och blev
även Dan-instruktör. Under några intressanta
år var jag dessutom medlem i förbundets utbildningskommitté. Några år in på 90-talet
började min kropp att säga ifrån med ständig
ryggvärk efter varje instruktionspass och medföljande sömnproblem. Jag lämnade då över
ansvaret till de kvarvarande instruktörerna och
gjorde endast några sporadiska inhopp fram till
20-årsjubiléet 1996.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
24
Flyttade ”söderut”
1999 flyttade jag och min sambo Britt från Piteå och vi flyttade till Britts hemby som heter
Lillsele, som ligger 17 km norr om Junsele i
nordvästra Ångermanland och tillsammans
byggde vi upp en ny tillvaro. Jag fick jobb på
högstadiet i Junsele. M en på grund av vikande
elevunderlag och övertalighet av personalen så
fick jag ett pensionserbjudande som jag inte
kunde säga nej tack till och jag blev pensionär
vid 61 års ålder. Efter några år så lyckades
man från förbundets sida spåra upp mig och
sedan dess har vi haft en någorlunda jämn kontakt med varandra, främst via mail.
Allteftersom de nya jiujitsuböckerna kom ut,
började jag känna en viss lust att göra en
come-back men Britt hade då börjat bli dålig
och hennes med tiden allt försämrade tillstånd
krävde ständig närvaro från min sida. Hon
hade drabbats av sjukdomen KOL och det
oundvikliga slutet kom 5 juli 2010, en mycket
tung förlust. Vi hade levt tillsammans i 38 år.
De första månaderna var självklart svåra men
jag insåg med tiden att livet måste fortsätta för
min egen del.
Veteran
Jag gick med i Veteranföreningen SHIAI för
några år sedan och jag läste med största förtjusning förbundets tidning Knutpunkten. I
höstas fick jag besked att förbundet skulle hålla ett jubiléumsläger i Halmstad för att förbundet hade varit ett självständigt förbund i 40 år.
Jag tyckte att detta var ett utmärkt tillfälle att
börja om på nytt, så jag bokade flyg och rum
på direkten.
Jag flög ned till Halmstad via Arlanda och i
Halmstad möttes jag av M ats Lindh, som
skjutsade mig till Arena Hotel, lämnade av
mitt bagage och sedan tog M ats mig till en
thailändsk restaurang där vi åt en mycket välsmakande lunch. M ats visade mig även JK
Seisins trevliga träningslokal. Vid en tidigare
telefonkontakt berättade M ats att han under ett
par år tränat jiujitsu i Piteå JK under min ledning men jag kände inte igen honom men det
kanske inte var så konstigt eftersom M ats var i
de yngre tonåren när detta hände.
Vi åkte sedan tillbaka till hotellet där jag fick
en chans att vila ett par timmar. Jag var rätt så
trött eftersom jag hade haft i stort sett en
sömnlös natt hos Tommy, Britts son, som bor i
Sollefteå. På grund av förbindelserna var jag
tvungen att stiga upp redan 03:30 på natten för
att sedan bila ned till Sundsvalls flygplats,
M idlanda. M itt flyg lyfte 06:50.
Efter ett par timmars nödvändig vila gick jag
ned till receptionen för att höra om Kurre och
M arja hade anlänt. M en först strosade jag runt
lite grand för att kolla omgivningarna och döm
om min stora förvåning. Vem stod plötsligt där
vid min sida om inte Dick Eriksson från Piteå.
Tillsammans knackade vi på hos Kurre och
M arja och vi blev mottagna med öppna armar
och välkomstkramar. Vi åt sedan en välsmakande middag i den fullpackade restaurangen, som var tapetserad med ca 90 tvapparater. Sverige spelade samtidigt semifinal
mot Frankrike i handbolls-VM , så stämningen
och ljudnivån låg på topp men sjönk successivt
efter varje franskt mål. Vi hade en mycket
trevlig kväll tillsammans med mycket nostalgi.
M arja är ju fantastisk med sitt enormt goda
minne och den göteborgska humorn, som hon
besitter, är ju helt oslagbar.
Åke Johansson tränar kote-gaeshi.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
25
I en Dojo igen
På lördagmorgon efter en god natts sömn ringde Björn Carlberg upp mig.(Björn har faktiskt
anknytning till Lillsele. Hans fru har nämligen
en syster, som bor granne med mig.) Björn tog
mig sedan ut på en lång sight-seeingtur i
Halmstad och dess omgivningar med detaljerad information om varje ställe vi passerade
förbi. Vi åkte ned till havet och kollade alla de
exklusiva villorna i Tylösand bl.a. Efter en
lunch tillsammans lämnade han av mig utanför
JK Seisins träningslokal vid 11:30 tiden. Jag
steg in i lokalen och möttes av många obekanta men även bekanta ansikten bl.a. min underbare träningskompis under många år, Christer
Johansson från Halmstad. Tiden började närma
sig det magiska klockslaget 13:00, då vi skulle
börja.
Jag måste villigt erkänna att jag kände en viss
nervositet innan det hela började. Hur skulle
jag klara av träningen? Skulle jag där med mitt
svarta bälte se ut som rena rama nybörjare
osv? Efter några inledande ord från den då Biträdande Riksinstruktören Benny Ericsson,
Halmstad, startade han upp en lugn och skön
uppvärmning. Benny tog säkert hänsyn till oss
som inte hade tränat på lång tid. Jag tänker särskilt på Anne-M arie Eriksson-Techera, som nu
återigen var på mattan efter 25!!!! års uppehåll, strongt gjort.
Efter uppvärmningen tog Riksinstruktör Kurt
Durewall över träningen och det kändes som
om jag hade förflyttats, sisådär 30 – 35 år, tillbaka i tiden. Där stod den snart 87-årige Kurre
och pratade om jiujitsuns principer och demonstrerade dem i praktiken. Jag stod där helt
förbluffad. Hur är det möjligt att vid denna
höga ålder, att med sådan mjukhet, balans och
smidighet men även bestämdhet och rörlighet
utföra sina tekniker. Det kändes magiskt på
något vis. När man sedan själv skulle försöka
göra samma sak, såg det snarare ut som Bambi
på hal is, som vi kan titta på tv på julafton.
Träningen fort gick sedan fram till kl.17.30
med en halvtimmas fikarast vid 15:00 tiden.
Min utmärkelse
Jubiléumsmiddagen startade sedan kl. 19:00
men den redovisas på annan plats i tidningen.
Jag vill endast ta upp en sak eftersom den berörde mig personligen. Sedvanligt är ju att vid
stora jubiléer skall det utdelas utmärkelser av
olika slag. Döm om min stora förvåning när
mitt namn ropades upp först. Hade jag hört rätt
eller fanns det en Åke Johansson till i församlingen? Det kändes nästan som om man befann
sig på Oscars-galan i U SA. Ur Kurt Durewalls
hand fick jag mottaga en mycket stilren och
vacker sak i kristall med tillhörande
piedestal med förbundets emblem inristat och
en text med ordalydelsen: “Tack för fina insatser! SJF 40 år -2011”
När jag anmodades av Kurre att läsa upp texten, hade jag plötsligt tappat min läsförmåga
men med assistans så fick de närvarande höra
vad som stod inristat. Jag återfick som tur var
min läsförmåga ganska snabbt. Jag hade nämligen i min nervositet vänt statyetten 180 grader fel, så det var svårt att läsa den spegelvända texten, lite pinsamt men rätt så kul. M en det
efterföljande tacktalet var nog det kortaste jag
har hållit i mitt liv.
Statyetten på sin piedestal finns nu att beskåda
i mitt kök, av alla ställen.
En skön vilopaus för mig under lördagen här i
samspråk med Benny Ericsson.
S peciell gradering
Träningen började igen på söndagsmorgon kl
09:00 med ett varierat träningsprogram med
olika ansvariga instruktörer. Särskilt intressant
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
26
var det att träna under Olof Danielssons och
Johan Flakbergs ledning. Båda dessa är ju nya
trevliga bekantskaper för mig. Deras tekniska
och pedagogiska kunskaper ligger på en mycket hög nivå, vilket bara bevisar den klass som
utbildningen inom SJF håller. Under söndagen
presenterades också ett antal nya graderingar.
Detta kommer också att tillkännages på annat
ställe i tidningen. M en av personliga skäl vill
jag dock ta upp en sak. Det gäller Dick Erikssons gradering till 6:e Dan, röd-vitt bälte. När
hans namn ropades upp och han fick sätta sig
på den röda mattan och ur Kurt Durewalls
hand mottaga sitt nya bälte som bevis att Dick
hade blivit graderad till 6:e Dan, hade jag
verkligen svårt att hålla tillbaka tårarna, glädjetårar förstås. Det var ett synnerligen stort
ögonblick både för Dick och mig.
På 70-talet hade jag ju haft Dick som elev i
dubbla roller, dels som elev på Pitholmsskolan
och som elev i Piteå JK. Det förundrar mig
mycket att Dick kunde stå ut, efter att först ha
blivit plågad på mina engelsklektioner och sedan efter skolans slut infinna sig på träningsmattan. Dick visade redan från allra första början sin enormt stora kapacitet och han har fortsatt sin utveckling även under den tid jag var
borta från jiujitsun (eller kanske därför?)både
på det tekniska och instruktörsmässiga planet.
Jag förundras och blir samtidigt mycket avundsjuk över hans rörelseförmåga, där han
med en katts vighet visar upp sitt fantastiskt
tekniska kunnande. Dick är ju ingen ungdom
längre, han har faktiskt blivit 50 år, men det
märks inte på något vis. Jag beundrar också
hans sätt att instruera där han står framför
gruppen utan tecken på nervositet och på sin
charmfulla Piteå dialekt förklarar och visar
sina tekniker som om det vore den mest självklara sak i världen. De mycket långa applåderna efter tillkännagivandet är tillräckligt med
bevis att detta var en synnerligen värdig och
uppskattad gradering.
Nya krafter
Jag måste också ta upp en sak till. Det kändes
också mycket speciellt när Kurre ställde sig
upp och deklarerade att han inte längre
fungerar som Riksinstruktör. Han gör det för
att slippa tidskrävande administrativa uppgifter
och i stället koncentrera allt sitt arbete på att
utveckla Durewall-systemet på alla plan och
färdigställande av de nya instruktionsböckerna, en mastodontuppgift i mina ögon. Enligt
uppgift så siktar Kurre mot att utge instruktionsböcker ända upp till 5:e Dan. Kurre har ju
den högsta graden, 10:e Dan, helrött bälte och
längre går det inte att komma graderingsmässigt sett. I fortsättningen kommer Kurt Durewall att få den hedersvärda titeln: Ganso, en
unik utnämning som kan översättas med, stilbildare, systemutvecklare. Vi önskar alla Kurre lycka till i den nya rollen. Hans efterträdare
som Riksinstruktör blir nu Benny Ericsson, 7
Dan, Halmstad. Benny är ju den givne efterträdaren till Kurt. Benny har gått i Kurres fotspår
sedan 1970-talet. Jag är övertygad att Benny
med sin smittande entusiasm kommer att lösa
den nya och utmanande uppgiften med bravur.
Avslutningsvis vill jag säga att jag gjorde min
återkomst på jiujitsumattan precis vid rätt tillfälle. Jag klarade av elddopet utan att skada
mig, endast några små blåmärken, men det hör
ju till och lite träningsvärk på vissa små muskelgrupper som t.ex. tå- och fingermuskler,
hals- och nackmuskler och vristerna. Hela den
här vistelsen i Halmstad såväl som i Falkenberg (M ats bor där) har verkligen varit revitaliserande, något som jag verkligen behövde efter mina tragiska upplevelser på det personliga
planet.
Jag vill tacka alla som har ställt upp för mig på
alla sätt och särskilt M ats som tagit hand om
mig från allra första början till det ögonblick
jag steg ombord på planet för min hemfärd.
Roligt att få träffa mina gamla bekanta och
även få göra nya bekantskaper, som förhoppningsvis kommer att fördjupas i framtiden. Nu
när jag har stigit på jiujitsutåget vill jag fortsätta färden ännu ett tag. Jag planerar att dyka
upp på sommarlägret i juni och jag har redan
börjat längta dit. Ta väl hand om er så ses vi
där.
M ina ödmjukaste jiujitsuhälsningar till er alla.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
Åke Johansson
27
Återkomsten till SJF
Det var med blandade känslor jag gick till mitt
första läger inom SJF. Ja det vill säga mitt första läger på femton år. Blandade därför att jag
å ena sidan såg fram emot att få träffa gamla
vänner. Å andra sidan kände jag en osäkerhet
på hur jag skulle tas emot. Det med tanke på
att jag lämnade förbundet och därefter tränade
lite överallt både inom Sverige och runtom i
världen.
Det räckte med några minuter i Seisins dojo
för att de blandade känslorna skulle vara borta.
Alla, både kända och okända ansikten, välkomnade mig på ett härligt sätt. Skönt! Tack
för det! ´
Nu byttes de blandade känslorna mot nyfikenhet på vad som hänt på 15 år. Jag var nyfiken
både på teknisk standard, pedagogik, principerna och träningsupplägg. Skulle det vara
precis som förr?
Teknisk standard
Det uppenbara var ju att många hade högre
grader. Efter lägret kändes det bra att se att
standarden var bra. När jag reser runt i världen, jo jag jobbar på en exportavdelning, så
besöker jag en hel del klubbar. Både utomlands och inom Sverige finns det ju en del dojos där det blivit inflation i bälten. Ibland har
jag sett svartbälten som jag inte direkt imponerats av. Då kändes det desto bättre när jag såg
att standarden var riktigt bra. Fast lite svårt att
ta in att en del som jag tränat tidigare och som
var hyfsat bra när jag lämnade nu hade utvecklats till en riktigt hög nivå. Det kändes riktigt
skönt att standarden fortfarande var hög! En
del var riktigt på topp. Några hade ett rörelsemönster som jag njöt väldigt mycket av att se.
Jiujitsuergonomi
Innan jag lämnade förbundet arbetade jag ju
under många år heltid (och lite till ibland) med
Kurt Durewall. Först heltid som anställd och
sedan tätt samman inom SJF med både instruktörsutbildning och klubben i GBG samt
läger. Efter att jag lämnade har jag jobbat heltid med principerna i det som nu kallas Jiujitsu
ergonomi. De senaste åren endast utomlandsdär jag utbildar i ergonomi baserat på principerna. Det mest fascinerande är att jag under
alla dessa år aldrig känt behov av att ändra på
principerna. Däremot går det ju att utveckla
tekniker, metodik och pedagogik utifrån principerna. Det är ju också styrkan med principerna, att de kan vara basen för att kunna utveckla
det övriga.
Det fascinerande är att ingenstans i världen har
jag mött någon annan som utbildar i principer.
Det är väldigt uppskattat och många vill lära
mer. Därför var det extra kul att jag när jag
samlat utbildare från hela Europa i höstas kunde låta dem få träffa vår Kurt Durewall. En del
företag jag jobbar med har tom anställt personer med bakgrund från ”martial arts” för att
lättare utbilda på ”vårt” sätt. M ånga av dem
tackade mig extra mycket för att de fick möjlighet att träffa ”källan” till principerna. Idag
lärs detta principbaserade arbetssätt ut i många
världsdelar!
En ung Håkan Johansson-Skenhed e deltar i Fältstafetten med Göteborgs Judo och Jiujitsuskolas framgångsrika lag.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
28
Metodik & pedagogik
Bedömningsteknik vet ni ju alla hur viktig den
är och detta var en stor del av vad jag koncentrerade mig på under lägret. Det är ett specialintresse jag har. Hur skulle det nu vara på den
pedagogiska sidan. Den var ju på en hög nivå
innan, för 15 år sen. M ycket högre än hos de
flesta andra förbund för självförsvarstränande
eller kampsportare jag mött. På klubben jag
började träna vid årsskiftet, Uddevalla Jiujitsuklubb, hade jag ju redan sett att det mesta gamla goda fanns kvar men också en del nytt som
jag nu var nyfiken på att få se mer av. På lägret
i Halmstad såg jag en hel del nya metoder för
metodik och pedagogik såväl som nya träningsupplägg. Kul att även detta utvecklats!
Principerna
Nu till det som känns viktigast för mig, principerna. Huvudprincipen var densamma, självklart. Ja ni vet den där ni alla kan utantill ☺.
Som tidigare måste man ibland förtydliga angående ordet ”minsta möjliga”. Det förstås ju
ibland bättre med formuleringen ”minsta nödvändiga” vilket Kurre förklarade vid några tillfällen. De sex underprinciperna följde ju också
som en röd tråd. Härligt många bra och levande exempel för att förtydliga principerna kom
från både Kurre och instruktörerna. Det känns
att principerna lever och fortfarande är grunden till allt. Kul också med nya sätt att förklara
en del av dem. Den som förstår principerna
och kan tillämpa dem i olika tekniker och miljöer har fått en mycket värdefull kunskap.
40-års jubileum
Snacka om att jag valde rätt tillfälle att komma
tillbaka. Det var fest, det var trolleri, det var tal
och bildspel och en massa god mat. Ja förutom
all härlig träning. Kroppen höll lägret ut även
om musklerna kändes så där extra mycket dagarna efter lägret. Synd bara att Fritz inte kunde komma, jag hade sett fram emot att få träffa
honom igen. Fast det får jag nog snart ändå
hoppas jag. Jag satt och såg mig om. Jag kände
runt hälften sedan innan, dessutom en massa
nya ansikten. Jag såg en massa framtidshopp,
en stabilitet. Det kändes tydligt att SJF kommer att finnas kvar även för att fira en massa
jubileum framöver. Jag kände både glädje och
stolthet över att få vara med och dela den här
upplevelsen.
Tack!
Jo visst hade en av talarna rätt, att lämna förbundet ger ett hål i hjärtat. En saknad både till
SJF:s Jiujitsu som är så speciell och till alla
vänner. Så om ni kör fast och missar en gradering, strular till det i relationerna inom förbundet eller bara önskar mer utveckling. Tro mig,
lösningen finns inte på andra sidan. Gräset är
inte grönare hos andra klubbar och organisationer!
Ni är bättre än ni tror!
Håkan S kenhede
Hej!
Tekniker
Det var nog här jag blev mest förvånad. Jag
har ju läst böckerna och sett att det är nya graderingsbestämmelser. En del helt nya tekniker
och andra där tekniken såg nästan likadan ut
men där man i verkligheten ser att det är annorlunda. Rörelse och riktningar hade ändrats
på en del tekniker. Mycket intressant!! Instruktörerna på lägret imponerade mycket mer
än vad jag hade väntat mig. Nu har jag det stora nöjet av att ha mängder av nytt att lära in
innan jag är ikapp igen.
Tack för en fantastisk trevlig och givande Jubileumsläger. Det var roligt
att träffa gamla och nya ansikten. Jag
känner mig verkligen inspirerad att
komma igång igen.
God fortsättning på fantastiska SJF´s
gränslösa resa önskar jag er och mig!
Hälsningar
Hilmi Gashi
SHIAI-veteran, tidigare mångårig
ordförande i Judoklubben Kano
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
29
Nostalgisidor
Göran Celander efterträdde Fritz Schubert som
utbildningsansvarig i SJF 1980.
En sommarlägeravslutning i Gbg. Sittande fr.v.
Peter Bergengren, Malmö,Anne-Mari e Hultgren,
massageterapeut i Halmstad och Karin Vestermark, läkare i Halmstad.
Stående fr v kustbevakaren Ulf BenrothGyllenhav och Stellan Holst, Tokyo.
Uppvisning på nattklubb. Fr.v. Lena SödergrenAkterhall (Pernillas mamma), Karin Vestermark och
Anne-Marie Hultgren.
Gradering till 2 Dan judo. Fr.v. Stellan Holst,
Göran Celander och Christian von Knoop (gift
med Malin!)
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
30
De fyra stiftarna lämnar över till en
demokratisk styrelse 4 januari 1994.
Fr.v. Göran Celander, Marja Nilson,
Kurt Durewall, Fritz Schubert.
Judoträning i Göteborg under
Mahito Ohgos suveräna ledning. T.v Marja Nilson och t.h.
Kurt Durewall.
Mera lägenhetsförsvar. Ulf Benroth-Gyllenhav och
Börje Anderzon-Dacke försvarar sig med bravur.
Dick Eriksson graderas på ett sommarläger i Gransnäs.
Fr.v. Håkan Johansson-Skenhede, Benny Ericsson, Tord
Carlberg (Olof Danielssons första lärare) Kurt Durewall och Marja Nilson.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
31
Jiujitsuläger våren 2011
Nu när vi just avnjutit jubileumsläger nummer 1 i år skall vi genast
börja planera för att deltaga på nästa arrangemang. De som inte var
med i Halmstad och nu läser om hur härligt vi hade det där tillsammans kommer säkert att skynda sig in med sin anmälan till kommande sammankomster.
Instruktör och aspirantläger i Linköping
26-27 mars 2011
Här önskar vi se alla som nu vill vara aktuella i sin utbildning och få
kännedom om allt det nya som utarbetats under de senaste månaderna inom utbildningsrådet. I samband med lägret under lördagen kommer förbundets årsmöte att hållas. Sedvanliga handlingar kommer ut
till klubbarna inom kort.
Riksläger hos Jiujitsuklubben Kano, Gbg
16-17 april
Denna helg inbjuder den ”nya” jiujitsuklubben Kano till ett riksläger
i den stora Dojon på legandariska Teatergatan i Gbg. Att vi skriver
nya beror på att i samband med det nya årets inträffande 31 december kl 24.00 så blev gamla JK Kano med både judo och jiujitsu nu
enbart en Jiujitsuklubb med en ny och entusiastisk styrelse under ledning av Felikss Straumits. M issa inte detta premiärläger!
50-årsjubileumsläger i Oslo
14-15 maj 2011
Norsk Judo og Jiujitsuklubb firar hela 50 år nu i vår. De vill dela detta jubileum med sina svenska ”yngre” vänner och lovar ett alldeles
speciellt läger i norska huvudstaden så här några dagar före 17 maj
då hela Oslo firar sin nationaldag. Gör en utlandsresa, träna och lär
känna norska klubben och stanna kvar och fira 17 maj – ett nationaldagsfirande vi aldrig kan komma upp till här i landet!
SOMMARLÄGRET JUBILEUMS LÄGER
29 juni – 3 juli 2011
Boka IDAG redan in dessa datum! Det blir ännu bättre än tidigare år,
det blir överraskningar, utmärkelser, specialgrejer och som vanligt en
härlig stämning, god instruktion och trivsam samvaro för alla. M ånga
veteraner är redan anmälda och även en hel del ungdomar, som skall
”tas om hand” på ett angenämt sätt.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
32
Svenska Judoförbundet – 50 år
2010 var ett budo-jubileumsår. I mars firade
Svenska Budo- och Kampsportförbundet sitt
50 års jubileum, som vi tidigare refererat om
här i Knutpunkten.
I december firade Svenska Judoförbundet sitt
50-årsjubileum med en härlig jubileumshelg
på anrika Bosön utanför Stockholm. Start på
lördagen med veteran-SM i judo, där halvgamla veteraner kämpade på de tre olika mattorna,
medan ännu äldre veteraner minglade runt och
njöt av den sköna tävlingsatmosfären.
I entrén på hotelldelen av Bosön (det är numera ett flott hotellkomplex istället för de mer
vandrarhemsliknande rum vi använde på 6070-talen) stod stora fotoskärmar som åskådliggjorde en stor del av judons nu 50-åriga historia i landet. Det fanns dessutom en sekretariatdel där man kunde inhandla alla möjliga sköna
judo- och jubileumsprylar, men åtgången var
naturligtvis störst på den nya boken! Ett tiotal
författare hade här sammanställt sina judominnen och historia på ett härligt personligt sätt.
Boken är väl illustrerad med mängder av foton, de flesta tagna av vår egen Kurre
Durewall. Han hade även fått äran att medverka i boken med ca 25 sidor judominnen.
Efter god lunch följde några nostalgiska timmar med bildspel, filmer och intervjuer av
”verkliga” veteraner som Bruno Adler, Stig
Forsberg, Kurt Durewall, Rolf Johansson, Solveig M almqvist och Ann Löf. De erhöll också
en minnesplakett för sina insatser under alla
åren.
Jubileumssupén blev verkligt lyckad. Representanter från Riksidrottsförbundet, Japanska
Ambassaden, Boxningsförbundet var närvarande och höll diverse olika hyllningstal. I
samband med supén delades det även ut förtjänsttecken till ett tiotal välförtjänta ledare
och tränare. Det var många minnen som dök
upp från tidig judotid och mötet med gamla
fighters och duktiga instruktörer gjorde kvällen / natten och nästföljande förmiddag mycket
minnesvärd. Vi, Kurt och M arja Durewall,
som var hedersinbjudna, vill ännu en gång
tacka för en mycket trevlig jubileumshelg –
denna gång i judons tecken.
MDN
Hedersinbjudna gäster till judons 50-årsfest på Bosön Kurt och Marja Durewall.
T.v. gamle judovännen Dan Åkerberg.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
33
Familjenytt
Svante Silvén – 80 år
Den 28 januari 2011 – dagen innan förbundets 40årsjubileum fyllde Karlstadsklubbens egen grand old man
Svante 80 år. Vi inom förbundet hade verkligen försökt
att få med Svante på jubileet för att där riktigt ”kunna rå
om honom och hylla honom i massor”. Nu valde Svante
att fira på hemlig ort, men lovar försöka komma tillbaka
till på årets sommarläger. En kort presentation för de yngre läsarna. Svante startade klubben i Karlstad, blev tidigt
Klubbinstruktör och så småningom även Dan-graderad.
Han är dessutom matematiklärare och flera av våra jiujitsuutövare har honom att tacka för att de numera kan räkna
”både med bråk och decimaler”.
På väg till träningen.
M er om Svante kan ni läsa om i Knutpunkten 1-2006 då
han firade sin 75-årsdag. Förbundets Lars-Göran Djurberg
hade nu införskaffat ett verkligen STORT gratulationskort, där alla på jubileet närvarande skrev
sina hyllningar till Svante – säkert något som gladde honom extra varmt.
Ohgo Mahito – 70 år
2 februari blev förbundets hedersmedlem och judopedagogen
M ahito 70 år. I Japan firar man inte födelsedagar, men M ahito är
ganska så ”europeiserad” genom sina många år här och genom
sin tyska fru så det blev säkert ett nationellt kalas i Tokyo. Säkert
känner de flesta av förbundets medlemmar till M ahito och hans
betydelsefulla insatser inom judo och framförallt pedagogik och
metodik. Mycket av detta har vi tagit upp inom vår instruktörsutbildning och byggt vidare på och anpassat till vår jiujitsu.
M ahito Ohgo utnämndes till förbundets hedersmedlem Nr 2 på
sommarlägret i Göteborg 1977 och fick nu våra bästa gratulationer, framförda per post och genom vår Japan-kontakt Stellan
Holst.
Kurt Wicke
60 år
1 februari fyllde
Kurt Wicke.
Uddevalla JK 60
år. På nästa sida
får vi en presentation av hans
budo-liv.
Tor – 4 veckor
Den 27 januari föddes
Tor, lillebror till Jessica
och son till Caroline och
Daniel i Uddevalla.
M amma trodde att Tor
skulle anlända på själva
jubileet, men han var
snabb i starten. Vi gläds
åt ytterligare en medlem
och sänder våra lyckönskningar till hela jiujitsufamiljen.
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
Foto: Mormor
34
Mitt budo-liv
Jag jobbar som högskollärare i Trollhättan och
undervisar blivande lärare i olika ämnen. Jag
har tidigare varit lärare på olika stadier, mest i
samhällskunskap och psykologi. Innan jag
kom till Sverige var jag socialpedagog och arbetade i Tyskland med grannskapsarbete, terapi och med vård av missbrukare.
skavde tankarna mot varandra. Det blev en av
de viktigaste drivkrafterna till att träna jiujitsu.
Den andra drivkraften var några människor
som drevs av en önskan att bli bättre, samtidigt
som de ställde upp och hjälpte andra att bli
bättre. Det gav en avslappnad, trygg och vänlig atmosfär.
Jag kom i kontakt med budovärlden när jag
gick förbi en hall där en karateklubb tränade.
För en spinkig 16åring med alldeles för många
och långa armar och ben var det imponerande
att se att andra visste hur de skulle använda sin
kropp. Jag anmälde mig, och tränade snart 5
dagar i veckan. På läger och kurser träffade
(eller snarare såg) jag både Hideo Ochi och
Hirokazu Kanazawa.
Efter att ha upplevt många som använde idrott
som ett slags krycka för egot - typ "jag är bättre än du, eller så skall jag i alla fall visa hur
dålig du är" kändes det härligt att utvecklas
tillsammans med andra.
Sen kom en lång period där jag bara tränade
sporadiskt i klubbar där jag befann mig. Det
var andra sporter som lockade mer. Nästa period med seriös budoträning kom under 80talet .
Jag hade hamnat i Uddevalla och blivit far. Jag
följde med sonen till judo- barnträningen och
hamnade själv på mattan - ett öde som jag tydligen delar med många. Av en händelse upptäckte jag då att Annika Eriksson höll jiujitsuträning i samma lokal. Det verkade intressant,
eftersom jag just hade insett att vuxen-judo
handlade om att antingen tävla eller undervisa,
och jag ansåg inte att jag var tillräckligt bra för
någotdera. Träningen var ganska strikt, men
det fanns några andra i klubben som tyckte att
det var kul med lite newaza-randori och som
ville "lattja" med teknikerna: testa och leka.
Och i samma veva startade några inflyttade
entusiaster en karateklubb. Jag värvades dit
och tränade med dem i några år parallellt med
jiujitsun och tyckte att det var kul som sport,
men samtidigt något begränsat eftersom tanken att slå ut motståndaren alltid fanns med i
bakhuvudet: "nu skulle du vara död, om det
var på riktigt". Jag har växt upp med tankar att
bara döda motståndare är goda motståndare,
och med vetskapen att mitt samhället för inte
så länge sedan hade gjort sig av med sina förmenta fiender i industriell skala. På något sätt
När Annika blev sjuk övertog Anders Törnqvist träningen under en kortare period, men
när han fick tidsbrist fanns några få entusiaster
kvar: Daniel Ekeros, Caroline "Cocos"
Torstensson, Ola Eriksson, Catrin Sandblom
och jag själv. Vi satt med kompendierna och
studerade dem flitigt, testade, övade, utvärderade, varierade, testade igen och så vidare. Alf
Rexhagen besökte oss så ofta han kunde och
rätade ut de frågetecken vi hade samlat på oss.
Kurt Wicke som angripare hemma i Uddevalla Jiujitsuklubbs dojo.
Foto: Caroline Torstensson
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
35
Kurt
Wicke
fäller
Dennis
Nilsson
under ett
l.äger
hos Kyo .
Foto:
Lena
Nilsson
Jag hade undervisat en hel del i studiecirklar
och arbetat med vuxnas lärande, men att man
kunde ha en studiecirkel i självförsvar var något nytt för mig. M en det gav många insikter
och ett alternativt sätt att lära sig än det traditionella där tränaren visar och eleven härmar
efter bästa förmåga. Än idag kan jag använda
den erfarenheten för att "lyssna på rörelsen"
när jag lär mig en ny teknik eller fokuserar på
en som jag vill förbättra.
Här finns även en annan viktig aspekt: vår studiecirkel-träning genomsyrades av tanken att
vi vill, vi kan, och vi gör det tillsammans. Det
fanns ingen inpiskare som krävde att man gjorde 10 armhävningar mer än man klarade av,
ingen som sa "det är rätt för att jag säger det",
ingen som hade tänkt åt oss vad jag/vi egentligen behövde. Det var säkert mycket vi missade, men vi blev starkare därför att vi utvecklade en egen motivation att lära oss. Jag lärde
mig att skillnaden mellan att lära sig och att bli
undervisad. Vi blev vuxenstudenter och upptäckte vad livslångt lärande egentligen betyder.
Jag vill tacka alla som genom åren har fått mig
att växa genom att stimulera till insikter, uppmuntra till att experimentera, ge möjligheter
att lära sig.
Onegai shimasu.
SHIAI-veteranerna
Vid vårt svartbältesläger i Halmstad
hade vi på schemat lagt fram att vi skulle ha en stund med veteranerna lite för
sig. På schemat stod (”med reservation
för ev. ändringar”) vilket vi genomförde.
I mina tankar inför lägret så såg jag deltagarna som inte tränat jiujitsu på åratal
därför skulle vara ”rostiga” och runda
med dålig ork och svaga muskler.
Facit blev att ingen särskillnad gjordes
på veteranerna, eftersom dessa blandade
sig med ungdomar och aktiva äldre och
tränade som om de aldrig hade lagt av
med jiujitsu.
Veteranerna engagerade sig t.o.m. i
avancerade sutemi-tekniker, ”offer”teknikerna. Det var otroligt att se hur de
för längesedan inlärda teknikerna satt
och gjordes med en mjukhet, dvs utan
onödig kraft, som lärts enligt Durewalljiujitsu.
Välkomna åter till den ännu modernare
jiujitsun inom SJF!
Kurt Durewall
Veteraner, ungdomar, tränande,
aspiranter och instruktörer - alla är
välkomna på jubileumsårets stora
sommarläger!
Och apropå utmärkelser, kom ihåg
att nominera kandidater till årets
1000:- bälte!
Kurt Wicke
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
36
KNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad
37