Förstärkning av skriftliga avtal genom integrationsklausuler
Juridiska institutionen Vårterminen 2013 Examensarbete i civilrätt, särskilt avtalstolkning 30 högskolepoäng Förstärkning av skriftliga avtal genom integrationsklausuler Något om integrationsklausulers inverkan på skriftliga avtal och andra bevisfaktum Författare: Manne Leffler Handledare: Docent Torbjörn Ingvarsson - 2- Innehållsförteckning 1. INLEDNING ................................................................................................................. 5 1.1 INTRODUKTION ............................................................................................................................................................... 5 1.2 BAKGRUND ........................................................................................................................................................................ 5 1. 3. SYFTE ................................................................................................................................................................................... 6 1. 4. AVGRÄNSNINGAR ........................................................................................................................................................ 6 1. 5. METOD OCH MATERIAL ............................................................................................................................................ 7 1. 6. DISPOSITION ................................................................................................................................................................... 8 2. ALLM ÄNT OM INTEGRATION SKLAUSULER ................................................. 9 NÅGOT OM HUR TERMEN INTEGRATIONSKLAUSUL ANVÄNDS I DOKTRINEN .................................. 9 BAKGRUND ............................................................................................................................................................................ 10 INTEGRATIONSKLAUSULER I ANGLOAMERIKANSK RÄTT ........................................................................... 11 LAGREGLERING OCH PRAXIS KRING INTEGRATIONSKLAUSULER ......................................................... 11 Processuella förutsättningar ............................................................................................................................... 11 Avtalstolkning ............................................................................................................................................................... 12 Internationella regelverk ...................................................................................................................................... 13 Praxis .................................................................................................................................................................................... 13 INTEGRATIONSKLAUSULER FÖRMODADE INVERKAN PÅ DEN MATERIELLA PRÖVNINGEN..... 13 Betydelsen av tolkningsdata från tiden efter avtalsslutet .................................... 15 3. RÄTTSPRAXIS FRÅN SVERIGE SOM BERÖR INTEGRATIONSKLAUSULER .................................................................................. 18 AD 2007 NR 86 ..................................................................................................................................................................... 18 SVEA HOVRÄTTS AVGÖRANDE FRÅN 2012-10-02 .............................................................................................. 18 4. ÖVERSIKT AV ARBETSRÄTTEN OCH DESS SÄRDRAG ............................. 20 DEN INDIVIDUELLA ARBETSRÄTTEN ...................................................................................................................... 20 SÄRSKILT OM ARBETSDOMSTOLENS TOLKNINGSVERKSAMHET .............................................................. 21 Skillnader mot den allmänna civilrätten ................................................................................................... 21 Efterföljande agerande ............................................................................................................................................ 22 Culpa .................................................................................................................................................................................... 22 SÄRSKILT OM VERKSAMHETSÖVERGÅNG ............................................................................................................. 24 5. AVSLUTANDE ANALYS ........................................................................................ 25 AD 2007 nr 86 ................................................................................................................................................................. 25 ALLMÄNNA TANKAR [UNDER KONSTRUKTION]...............................................................................................27 Typfall ................................................................................................................................................................................ 28 Arbetsrättens skillnader mot den allmänna avtalsrätten ............................................................. 28 - 3- 6. KÄLLFÖRTECKNING ............................................................................................. 31 OFFENTLIGT TRYCK........................................................................................................................................................... 31 LITTERATUR .......................................................................................................................................................................... 31 RÄTTSFALL ............................................................................................................................................................................. 32 Nytt juridiskt arkiv ..................................................................................................................................................... 32 Arbetsdomstolen.......................................................................................................................................................... 32 Hovrätt ................................................................................................................................................................................ 32 Övrigt ................................................................................................................................................................................... 32 - 4- 1. Inledning 1.1 Introduktion Ordet integration för gärna tankarna till sammanfogning och införlivning1 men med den civilrättsliga termen integrationsklausul åsyftas snarare oberoende eller uteslutning. Klausulen syftar till att avgränsa vad som ska kunna ligga till grund för fastställandet av ett avtals innebörd genom att specificera vilket material som avtalsparterna ser som integrerat i avtalet. Att endast det integrerade materialet ska få ligga till grund för att fastställa avtalets rättsverkningar är grundfunktionen med en integrationsklausul. Som en följd av detta kan den vidare sägas syfta till att stärka det skriftliga kontraktet som bevismedel för ett avtals innebörd. 1.2 Bakgrund Det ekonomiska samspelet gagnas av att avtal är förutsebara, det ska helst inte råda oklarhet vilka rättigheter och skyldigheter som följer av ett avtal. Förutsebarhet gagnar omsättningsintresset som är ett övergripande ändamål inom avtalsrätten.2 För att göra avtal mer förutsebara förekommer 3 integrationsklausuler. Det kan finnas ett stort behov av att klippa banden till långdragna och svåröverblickbara förhandlingsprocesser som föregått ett avtalsslut.4 Integrationsklausuler kommer också till användning vid ägarbyten. Den nya ägaren kan av effektivitetsskäl vilja få bort vad som gällt tidigare inom ett bolag och införa nya anställningsavtal och riktlinjer för de anställda. En integrationsklausul kan då syfta till att förstärka de nya anställningsavtalen och markera att tidigare avtal och praxis inte längre gäller inom ett bolag. En integrationsklausuls inverkan på ett anställningsavtal prövades i AD 2007 nr 86, detta är också det enda avgörande från en överrätt i svenskt rättspraxis som berör integrationsklausuler. 1 Integration definieras i Norstedts ordbok som ”sammansmältning av olikartade delar till en helhet” (Allén, m. fl., ”Norstedts svenska ordbok”, 1992). 2 Lehrberg, ”Avtalsrättens grundelement”, 2 uppl., 2006 (i fortsättningen ”Lehrberg, 2006”), s. 59 ff. 3 T. ex. Gorton, ”Merger clauses in business contracts” i “Festskrift till Lars Heuman”, 2008 (i fortsättningen “Gorton, 2008”), s. 182. 4 Jfr Ramberg, Avtalslagen 2010. - 5- 1. 3. Syfte Det övergripande målet med denna uppsats är att ge ett bidrag till frågan vilken betydelse integrationsklausuler bör tillmätas och hur de bör påverka tolkningsprocessen i svensk rätt. För att nå detta övergripande mål finns i uppsatsen ett huvudtema: att fokusera på i vilken mån en integrationsklausul kan och bör inverka på skriftliga handlingar som bevismedel. Huvudfrågan är i vad mån efterföljande agerande (efter det ursprungliga avtalsslutet och upprättandet av ett skriftligt avtal) kan inverka på tolkningen av avtalet trots en införd integrationsklausul. Det efterföljande agerandet kan användas som bevismedel för vad som ursprungligen blivit avtalat – det är denna aspekt och inte när parterna hävdar att de förändrat avtalet genom sitt agerande (konkludent handlande). Som en följd av det rättspraxis som föreligger blir en fråga i uppsatsen om det föreligger skillnader i hur arbetsrätten och den allmänna civilrätten hanterar en integrationsklausul. Det sparsamma rättspraxis som finns om integrationsklausuler inom svensk rätt ska beröras. AD berörde i rättsfallet AD 2007 nr 86 en integrationsklausul och dess verkan. En delfråga för uppsatsen är om det utifrån det rättsfallet går att dra några slutsatser om en integrationsklausuls rättsverkningar inom svensk allmän civilrätt eller om räckvidden av fallet som predikat får begränsas till arbetsrätten. Det är av stort intresse vilka särdrag arbetsrätten och AD uppvisar i sin tolkningsverksamhet av avtal för att kunna avgöra denna fråga. Rättsfallet har analyserats av Sjöman.5 Sjöman bortser dock uttryckligen från hur den arbetsrättsliga kontexten spelade in på avgörandet,6 i denna uppsats ska domen analyseras utifrån den arbetsrättsliga kontext i vilken den tillkommit. 1. 4. Avgränsningar 5 Sjöman, ”Ett rättsfall om integrationsklausuler”, SvJT 2008 (i fortsättningen ”Sjöman 2008”), s. 571 ff. 6 A. a. not 5. - 6- Det övergripande målet att undersöka integrationsklausuler rättsverkan i svensk rätt avgränsas till den allmänna civilrätten och arbetsrätt. Inom den allmänna civilrätten avgränsas undersökningen till kommersiella avtalsförhållanden. Avtal mellan förvisso jämbördiga parter men utanför den kommersiella sfären behandlas alltså inte, som en följd av det berörs inte fastighetsköp mellan privatpersoner. AD 2007 nr 86 berörde ett individuellt anställningsavtal. Arbetsrätten skiljer på kollektivavtal och individuella anställningsavtal. Uppsatsen fokuserar som en konsekvens av detta på individuella avtal. Det är rättsverkningarna av en integrationsklausul vid kommersiella avtal som granskas, inte konsumentavtal. Eftersom 2007 års fall var en tvist mellan en arbetstagare och en arbetsgivare och således kan sägas beröra ett partsförhållande som inte är helt jämt (arbetstagaren var dock verkställande direktör) måste den aspekten emellertid beröras något också. Uppsatsen berör helt svensk rätt och tillskillnad från många andra framställningar i ämnet ska inte anglo-amerikansk behandling av integrationsklausuler beröras annat än kort. Sjöman har påpekat det orimliga i att ge en integrationsklausul så långtgående tolkning att den skulle utesluta tillämpning av utfyllande rätt.7 I anslutning till det kan det redan här påpekas att klausulen knappast, i sin typiska formulering, heller kan anses kunna ge uttryck för att engelska eller amerikanska rättsregler och tolkningsprinciper ska tillämpas istället för svenska (institutanalogi). En integrationsklausul är en formulering i ett avtal som när parterna och domstolsforumet är svenskt får tolkas enligt ordinära svenska principer om avtalstolkning. Även om det säkert ofta kan finnas saker att lära från utländska rättsordningar kan det också, enligt min mening, lätt leda till förvillningar eller försvårningar av ämnesbehandlingen om klausulen som utgångspunkt ses som något apart i det svenska avtalssystemet.8 Dess exotiska bakgrund riskerar att skymma sikten för dess rättmätiga konsekvenser i en svensk avtalskontext. 1. 5. Metod och material 7 A. a. not 4. Att en avtalspart med erfarenhet från angloamerikansk rätt kan tänkas uppfatta dess innebörd på ett visst sätt, och att detta kan vägas in i tolkningen av avtalets innebörd är en sak som fortfarande ryms i det svenska avtalssystemet. 8 - 7- Om ett arbete kan betecknas som rättsvetenskapligt beror enligt Sandgren på vilken metod som har tillämpats.9 I denna uppsats tillämpas en rättsdogmatisk metod, där rättsfall, offentligt tryck och doktrin tolkas och systematiseras. Det rättspraxis som analyseras är inte strikt begränsat till avgöranden från de högsta instanserna eftersom tillgången på praxis som berör integrationsklausuler är så begränsad. Ett hovrättsfall som berör en sådan här klausul är därför inkluderat men några rättsfall från de lägsta instanserna har inte undersökts. Inte heller har någon egen undersökning för att hitta relevant rättspraxis företagits. Sandgren har påpekat att juridisk metod i första hand sker genom kvalitativ bearbetning av material, det är inte antalet källor som är avgörande för ett arbetes juridiska trovärdighet.10 Denna uppsats analyserar ett begränsat material som har bedömts vara relevant för ämnet. 1. 6. Disposition Först presenteras integrationsklausuler allmänt och deras grundproblematik i svensk rätt klargörs. Det för uppsatsen centrala rättsfallet AD 2007 nr 86 presenteras sedan för att frågeställningen till detta ska kunna klargöras. Efter detta följer ett avsnitt som summariskt överblickar arbetsrätten och försöker att lokalisera och beskriva dess särdrag. Till sist följer en analys av vilka konsekvenser arbetsrättens särdrag får för arbetsdomstolens hantering av integrationsklausulen i 2007 års fall. 9 10 Sandgren, C, ”Rättsvetenskap för uppsatsförfattare”, 2 uppl., s. 21. A. a. s. 41. - 8- 2. Allmänt om integrationsklausuler Det grundläggande draget för en integrationsklausul är att den syftar till att förstärka det skriftliga avtalet.11 En integrationsklausul definierar vilka specifika skriftliga handlingar som utgör parternas avtal och syftar därigenom till att exkludera allt annat material. Det skriftliga kontraktet ska genom klausulen bli ett exklusivt bevismedel för vad avtalet reglerar.12 Följande är ett exempel på hur en typisk integrationsklausul är formulerad på svenska: ”Detta avtal utgör parternas fullständiga reglering av de frågor som avtalet berör. Alla muntliga eller skriftliga åtaganden eller utfästelser som föregått avtalet ersätts härav.”13 Begreppet boilerplate förekommer också i samband med att integrationsklausuler diskuteras. Namnet får beskrivas som ett samlingsnamn på klausuler som syftar till att förstärka det skriftliga avtalet. Något om hur termen integrationsklausul används i doktrinen I doktrinen förekommer vissa variationer i hur termen integrationsklausul används, detta kan möjligen bero på att begreppet är relativt nytt och att det varierar hur det används i olika avtal. En integrationsklausul syftar alltid till att utesluta tolkningsdata från tiden före avtalslutet (så kallade avtalspreliminärer). Vissa författare avser emellertid med integrationsklausul även villkor som reglerar hur ändringar av avtalet får ske, alltså villkor som tar sikte på förhållanden efter det ursprungliga avtalsslutet. Exempel på den senare sortens villkor är att ändringar av avtalet endast skall kunna göras i skriftlig form eller att det är reglerat vem som är behörig att revidera avtalet (exempelvis VD).14 Denna definiering av termen görs uttryckligen av Jan och Christina Ramberg.15 Även von Post och Adlercreutz använder termen med denna breda definition.16 Andra författare använder enbart integrationsklausul som beteckning på en klausul som syftar till att skära bort avtalspreliminärer. Adlercreutz och Gorton 11 Adlercreutz, 2010, s. 105. Lindskog, ”Förhandlingsspelet – om affärsförhandling och kontraktsskrivning”, 1989, s. 152. 13 Sjöman, 2008, s. 571. 14 Ramberg och Ramberg, ”Allmän avtalsrätt”, 2010, s. 167. 15 Ibid. 16 von Post ”Studier kring 36 § avtalslagen med inriktning på rent kommersiella förhållanden” 1999 s. 210. 12 - 9- använder i sitt gemensamma verk termen ”boilerplate”-klausul för samma breda definition som Jan och Christina Ramberg men reserverar termen integrationsklausul enbart för klausuler som syftar till att påverka tolkningsdata från tiden före avtalsslutet.17 Också Lehrberg använder termen integrationsklausul enbart för klausuler som tar sikte på tiden före avtalsslutet.18 Vad som avses med integrationsklausul är enbart en termologisk fråga och det mest väsentliga är naturligtvis vad som står skrivet i en klausul och inte vilken etikett den har.19 För förståelsen av olika författares ståndpunkter angående integrationsklausulers rättsverkningar bör det dock vara viktigt att hålla isär om författaren avser den smala eller breda definitionen, av begreppet. I denna framställning använder jag mig av den smala definitionen av begreppet, det verkar ligga närmast i linje med hur begreppet används i engelsk doktrin.20 Om inte termen reserveras för klausuler enligt den smala definitionen väcker det också frågan vad sådana klausuler annars skulle kallas. Bakgrund Globaliseringen genomsyrar samhället och även juridiken påverkas.21 Den svenska civilrätten har dock alltid tagit intryck från utlandet, av tradition är den systematiserad efter kontinentalt mönster, särskilt med inspiration från Tyskland.22 Det senaste decennierna har den svenska civilrätten antagligen främst påverkas av samarbetet inom den europeiska unionen men inom kontraktsrätten också särskilt från anglo-amerikansk rätt.23 Integrationsklausuler är ett typiskt exempel på hur anglo-amerikansk rättstradition påverkar den svenska. Sedan 1980-talet har det skrivits ett flertal artiklar om integrationsklausuler inom svensk doktrin men klausulen får nog fortfarande 17 Adlercreutz och Gorton, ”Avtalsrätt II” s. 105 f; jfr Gorton, Ny Juridik 2009, nr 4, s. 17. Lehrberg, ”Avtalstolkning”, 2009, s. 86. 19 Se dock Ramberg som påpekar att juridiska begrepp och strukturer är oundgängliga för ett korrekt juridiskt beslutsfattande och förutsebarhet (”Avtalsautonomi och den dispositiva rätten” i ”Festskrift till Anders Agell”, 1994, s. 502). 20 Se t. ex. Burton “Contract interpretation”, 2009, s. 78. Jfr Gorton ”Merger clauses in business contracts” i “Festskrift till Anders Agell”, 1994, s. 183. Jfr också The Principles of European Contract Law artiklar 2.1.17 och 2:105, samt UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts artikel 2.1.17 som endast tar sikte på avtalspreliminärer (avsende termen “merger clause”). 21 Se t. ex. Bexhed “Angloamerikansk rättsimperialism och svensk avtalsskrivningstradition – några synpunkter” i ”Vänbok till Erland Strömbäck” 1996 (i fortsättningen ”Bexhed, 1996”), s. 43. 22 Gorton, ”Allmänt” i ”Variationer på ett obligationsrättsligt tema”, 1998 (i fortsättningen ”Gorton, 1998”), s. 197. 23 Jfr a. a. s. 12 och Gorton, 2008, s. 198. 18 - 10 - beskrivas som ett nytt fenomen med beaktande av hur lite rättspraxis det finns på området.24 Användandet av integrationsklausuler och ”merger clauses” ökar särskilt i kommersiella sammanhang.25 Integrationsklausuler i angloamerikansk rätt Integrationsklausuler kommer från den angloamerikanska rättstraditionen och den bakgrunden förtjänar att kort belysas. I angloamerikansk rätt heter integrationsklausuler ”entire agreement clauses”, ”merger clauses” eller ”integration clauses”. Det finns ett nära samband mellan integrationsklausuler och den så kallade ”parol evidence rule” i engelsk rätt. The parol evidence rule innebär i huvudsak att en engelsk rättstillämpare måste begränsa sitt tolkningsunderlag till den skriftliga handling som avtalet utgör (och tvisten berör).26 Denna princip har dock allt mera kommit att luckras upp i rättspraxis och bör, mot bakgrund av vad Rosengren framför, närmast få beskrivas som satt ur funktion efter rättsfallet Investors Compensation Scheme v West Bromwich (1997); utgångspunkten numera är att all relevant tolkningsdata för ett avtals tolkning får beaktas.27 Har parterna emellertid fört in en integrationsklausul i sitt avtal blir effekten av den enligt Rosengren i princip den samma som om parol evidence rule var i bruk och tillämpades strikt, dock med reservationen att varje fall måste tolkas individuellt.28 Lagreglering och praxis kring integrationsklausuler Processuella förutsättningar Det har ovan framgått att en integrationsklausul i angloamerikansk rätt får effekt avseende vilken bevisning som överhuvudtaget kan framföras i processen. I Sverige ser den processuella ramen annorlunda ut, detta är en naturlig konsekvens av att det angloamerikanska rättssystemet till sin karaktär 24 T. ex. Adlercreutz, “Om den rättsliga betydelsen av skriftlig avtalsform och om integrationsklausuler”, s. 17. 25 Gorton, 2008, s. 182. 26 Se t. ex. Hellner “The parol evidence rule och tolkning av skriftliga avtal i svensk rätt” i ”Festskrift till Bertil Bengtsson, 1993, s. 185. 27 Rosengren ”Engelsk avtalstolkning i ett svenskt perspektiv”, SvJT 2010, s. 6 ff. 28 A. a. s. 8. - 11 - är formalistiskt medans det svenska har en kontextuell syn.29 Det ska dock noteras att den svenska regleringen avseende köp av fastigheter är formbunden (med bland annat ett krav på skriftligt köpavtal) och alltså formalistiskt till sin karaktär (jordabalken 4 kap. 1- 3 §§).30 Enligt rättegångsbalken (RB) 35 kap. 1 § ska rätten pröva allt som förekommit i målet för att avgöra vad som är bevisat, detta anses ge utryck för den fria bevisprövningen som råder i Sverige. Detta lagrum är tvingande. Lehrberg har anfört att eftersom RB:s regler om fri bevisföring och fri bevisvärdering är tvingande ”torde” det inte vara möjligt att genom en integrationsklausul hindra en part att åberopa eller för en domstol att beakta tolkningsdata som ligger vid sidan om avtalshandlingen.31 Lehrbergs (förvisso modesta) reservation med ”torde” verkar närmast överflödig. Enligt RB 35 kap. 7 § gäller visserligen att domstolen kan avvisa bevisning om denna uppenbart inte skulle få verkan. Domstolen skall vara restriktiv i bedömningen av vad som avisas med stöd av detta lagrum.32 Bestämmelsen kan få betydelse om en part kan anses åberopa bevisning i ett chikanöst syfte. Det är mot den bakgrunden knappast möjligt för en domstol att med stöd av RB 35 kap. 7 § avvisa bevisning för att en part åberopar en integrationsklausul. En slutsats blir därför att det inte går att med en integrationsklausul inverka på vilken bevisning domstolen ”befattar sig med”, alltså vilka bevisfakta som ska beaktas.33 Avtalstolkning I svensk rätt saknas i princip särskild lagreglering om avtalstolkning.34 Det finns däremot ett inte sällan citerat uttalande i förarbeten till avtalslagen om att det 29 Rosengren ”Engelsk avtalstolkning i ett svensk perspektiv”, SvJT 2010, s. 1. Jfr Gorton, 2008, s. 198 f och Heller, 1993, s. XXXX. Adlercreutz framför dock att en integrationsklausul sannolikt borde få svårt att utesluta vad parter uttalat i samband med köp av en fastighet. En köpares befogade förutsättningar kan inte utan stora svårigheter bortses från (Adlercreutz, 1996, s. 24). 31 Lehrberg, ”Avtalstolkning”, s. XXX. 32 Fitger, Rättegångsbalken (oktober 2012, Zeteo) kommentaren till 35 kap. 7 §. 33 Jfr NJA II 1943 nr 1, ”Den nya rättegångsbalken.”, s. 444, där det bland annat uttalas: ”(…) begränsning ej uppställes i fråga om de kunskapskällor, som få användas för sanningens utletande”. 30 - 12 - vid tolkningen av en viljeförklaring skall tas hänsyn ”icke blott till dennas ordalydelse utan till samtliga omständigheter, som kunna vara av betydelse för ett riktigt bedömande av dess innebörd”.35 Detta ger enligt Lehrberg uttryck för den i svensk rätt gällande principen om att samtliga tolkningsdata skall beaktas.36 Detta sammanhänger nära med tillitsprincipen som är en allmän förmögenhetsrättsligt princip i Sverige (jfr avtalslagen 32 §).37 Avtalslagen bär också spår av viljeprincipen, denna princip ser parternas vilja som det centrala momentet i vad som konstituerar ett avtal. Internationella regelverk Det finns internationella regelverk angående avtalstolkning som berör hur integrationsklausuler ska hanteras. Integrationsklausuler berörs i The Principles of European Contract Law (PECL) artiklar 2.1.17 och 2:105, United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods (CISG) artikel 29 samt UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts (UPICC) artikel 2.1.17. Sverige har med undantag från PECL inte ratificerat dessa regelverk.38 PECL är ratificerad genom lag (1987:822) om internationella köp.39 Denna är dock enbart tillämplig på köp av lösa varor och köp där parterna kommer från olika stater. Praxis I ett enda svenskt rättsfall från en överinstans har en integrationsklausul berörs uttryckligen, AD 2007 nr 86. Svea HovR berörde en så kallad boilerplate-klausul i ett avgörande från 2012-10-02 (mål nr T 9588-11). Integrationsklausuler förmodade inverkan på den materiella prövningen 34 Adlercreutz och Gorton ”Avtalsrätt I”, 2011, s. 36 f och Grönfors, ”Tolkning av fraktavtal”, 19XX, s. 16. 35 NJA II 1915 nr 5 s. 251, citerat i Lehrberg ”Avtalstolkning”, 2009, s. 84. 36 Lehrberg ”Avtalstolkning”, 2009, s. 84. 37 Adlercreutz ”Avtalsrätt I”, 2011, s. 25 och Lehrberg ”Avtalstolkning”, 2009, s. 23. 38 Sjöman, ”Ett rättsfall om integrationsklausuler”, SvJT 2008, s. 574. 39 Prop. 1986/87:128. - 13 - Integrationsklausulen inverkar alltså inte på den processuella ramen. Lehrberg påpekar att den likväl bör få konsekvenser vid den materiella prövningen.40 En första förutsättning för att en integrationsklausul ska kunna få bäring i den materiella prövningen är naturligtvis att integrationsklausulen i sig är gilltig. Att besvara frågan om en integrationsklausuls innebörd i ett avtal väcker vissa metodfrågor för rättstillämparen, i vilken ände ska man börja? Integrationsklausulen får betydelse för hela avtalet men måst väl fortfarande tolkas i kontexten av resten av avtalet. En integrationsklausul reglerar inte vilket material som ska ligga till grund för tolkningen av klausulen själv. Och även om så varit fallet hade detta inte varit till mycket hjälp. Som Samuelsson påpekat kan inte frågan om hur en regel ska tolkas avgöras genom tillämpning av en annan.41 Regeln som sätts upp för att tolka något måste också bli tolkad för att komma till användning. Det kan mot den bakgrunden tyckas stå klart att det inte finns något hinder mot att ta in preliminärer för att utröna vad integrationsklausulen ska få för innebörd. Det bör skiljas på när preliminärer används för att göra gällande en tolkning av avtalet som motsägs av det skriftliga slutgiltiga avtalet och preliminärer som används som stöd för en tolkning av tvetydigheter i det slutgiltiga avtalet. De tidigare nämnda regelverken UPPIC och PECL behandlar dessa två situationer olika (enligt artiklar XXX). Det framgår av båda regelverken att avtalspreliminärer kan användas för tolkningen av avtalet, trots en integrationsklausul, men de kan inte användas för att göra gällande en tolkning som står i direkt strid med det skriftliga avtalet. I doktrinen har det ofta antagits att samma princip skulle gälla enligt svensk rätt om en integrationsklausul prövades i domstol,42 i rättsfallet AD 2007 nr 86 gjordes dock, som Sjöman påpekar, inga hänvisningar till dessa regelverk.43 40 Jfr Lehrberg ”Avtalstolkning”, 2009, s. 86. Samuelsson ”Tolkningslärans gåta – en studie i avtalsrätt”, 2011, Iustus Förlag, s. 160. 42 Se bl a. Sjöman ”Ett rättsfall om integrationsklausuler”, SvJT 2008, s. 574; Gorton ”Merger clauses in business contracts” i ”Festskrift till Lars Heuman”, 2008; samt Adlercreutz ”Om den rättsliga betydelsen av skriftlig avtalsform och om integrationsklausuler” i ”Festskrift till Jan Ramberg”, 1996, s. 23. 43 Sjöman ”Ett rättsfall om integrationsklausuler”, SvJT 2008, s. 574. 41 - 14 - Adlercreutz påpekar att de internationella regelverken får anses vara ett auktoritativt uttryck för klausulens innebörd i allmänhet.44 Adlercreutz har uttalat att en allmän förutsättning för att en integrationsklausul ska få bäring i ett avtal är att den inte har blivit inför slentrianmässigt och att båda parterna får förmodas har förutsättningar att förstå dess innebörd.45 Gorton intar en något annorlunda ståndpunkt och uttalar även om en integrationsklausul har införts utan individuell förhandling får det förmodas att den har blivit införd i avtalet av någon beräknad anledning.46 Gorton ansluter tillsynes starkare till tillitsprincipen än vad Adlercreutz gör. Avtalslagen 32 § kan inte annat än sägas ge stöd åt Gortons tolkning. Detta blir dock endast en fråga om hur avtal i allmänhet ska tolkas och är inte särskilt knutet till just integrationsklausuler. Betydelsen av tolkningsdata från tiden efter avtalsslutet ”Det kan med visst fog hävdas att efterlevnaden är något annat än avtalet; det är ju avtalet som ska efterlevas”47 – Axel Adlercreutz. Konkludent handlande som förändring av avtal En integrationsklausul täcker inte situationen att en part genom konkludent handlande har reviderat ett avtal. När en part invänder att avtalet på något sätt efter det ursprungliga avtalsslutet har förändras då kan knappast integrationsklausulen leda till att avtalets ordalydelse tillmäts extra stor vikt, klausulen tar ju endast sikte på omständigheter före eller i samband med avtalsslutet. von Post har framfört att en part som yrkar på att en 44 Adlercreutz ”Om den rättsliga betydelsen av skriftlig avtalsform och om integrationsklausuler” i ”Festskrift till Jan Ramberg”, 1996, s. 23. 45 Adlercreutz, 1996, s. 28. 46 Gorton, 2008, s. 207. 47 Adlercreutz, ”Om den rättsliga betydelsen av skriftlig avtalsform och integrationsklausuler” i ” Festskrift till Jan Ramberg”, 1996 (i fortsättningen ”Adlercreutz, 1996”), s. 17. - 15 - integrationsklausul ska bli overksam i första hand bör åberopa att tillkomna kompletteringar i avtalet satt den ur spel.48 Efterföljande agerande som bevisfaktum för det ursprungliga avtalet Ett skriftligt avtal är ett bevisfaktum om ett avtals innebörd. Även om andra bevisfaktum kan åberopas för att styrka avtalets innebörd är dock utgångspunkten att den part som vill göra gällande en tolkning som motsägs av det skriftliga avtalet har bevisbördan för detta.49 Bevisvärdet av ett skriftlig avtal får därmed beskrivas som särskilt starkt, det skriftliga avtalet är inte riktigt bara ett bevisfaktum bland andra utan ger enligt doktrinen uttryck för en presumtion om avtalets innebörd.50 Den presumtionen kan dock komma att brytas, det är en följd av det är den gemensamma partsviljan som ligger till grund för avtalet. Det som blivit felaktigt uttryckt i ett avtal ska inte ligga till grund för avtalet (falsa demonstratio non nocet).51 Efterföljande tolkningsdata kan tjäna som bevisning för vad parterna vid tidpunkten för avtalsslutet avsåg med sitt avtal.52 Det bör här vara nödvändigt att skilja på två situationer: Den ena är när det efterföljande agerandet blir ett bevisfaktum för vad parterna vid tidpunkten för avtalsslutet avsåg med sitt avtal. Den andra är när ett avtal helt uppkommer eller kompletteras eller modifieras av parternas agerande. Den senare situationen är särskilt vanlig vid anställningsförhållanden.53 När parter frångår vad som gäller enligt ett skriftligt avtal genom sitt sätt att handla finns i svensk rätt inga regler för hur situationen ska hanteras.54 Enligt Adlercreutz ligger det nära till hands att med hänsyn till parternas frihet att disponera över avtalet åsidosätta vad som framgår av den skriftliga handlingen – i vart fall när en integrationsklausul har införts slentrianmässigt. Adlercreutz ståndpunkt bör kunna beskrivas som ett utryck för att parternas ursprungliga vilja vid fallet att integrationsklausulen infördes ”slentrianmässigt” inte var att den skulle förhindra det sätt de sedan agerar på. 48 von Post ”Studier kring 36 § avtalslagen med inriktning på rent kommersiella förhållanden”, 1999. 49 Adlercreutz, ”Avtalsrätt II”, 6 uppl., 2010 (i fortsättningen ”Adlercreutz, 2010”), s. 59. 50 A. a. s. 59. 51 A. a. s. 58. 52 Adlercreutz, ”Avtal lärobok i allmän avtalsrätt”, 1990, s. 106 och Adlercreutz, 1996, s. 18. 53 Adlercreutz, 1996, s. 18. 54 A. a. s. 25. - 16 - Det stämmer in på hur AD hanterade en integrationsklausul i rättsfallet AD 2007 nr 86 där domstolen noterar att parterna inte frångått det bruk som gällde före avtalet, mot den bakgrunden ansåg domstolen att integrationsklausulen inte kunde förmodas ha syfat till att stoppa detta tidigare bruk (användning av företagskreditkort för privata inköp). Ett avtal kan i svensk rätt förändras genom parternas konkludenta handlande. En alternativ argumentationslinje som domstolen inte valt att använda sig av skulle därför enligt Sjöman ha varit att parterna förvisso med integrationsklausulen syftat till att upphäva det tidigare bruket men sedan genom sitt handlande frångått detta (kulans).55 Att andra omständigheter än det skriftliga avtalet kan få så starkt bevisvärde för ett avtals innebörd att de trumfar de skriftliga finns det gott om exempel på från HD (se exempelvis rättsfallen NJA 1978 s. 301, 1970 s. 790, 1980 s. 398, 1980 s. 624, 1981 s. 894). Nedan ska ett antal sådana fall belysas för att försöka ge en bild av vad som krävs för att parternas agerande ska tillmätas högre vikt än vad det skriftliga avtalet ger uttryck för. Fall där det skriftliga avtalet är tyst eller mycket otydligt och parternas agerande får fylla ut avtalet är inget som undersöks utan det som är av intresse är fall där det skriftliga avtalet står i kontrast till parternas agerande. Lehrberg exemplifierar i sitt verk om avtalstolkning med följande rättsfall: NJA 1964 s. 90, NJA 1967 s. 145, AD 2001 nr 18 och NJA 1938 s. 617. Rättsfallet NJA 1970 s. 478 utgör ett exempel på när parternas agerande efter avtalsslutet kom att leda till en annan tolkning av avtalet än vad som framgick av det skriftliga avtalet. 55 Jfr Sjöman ”Ett rättsfall om integrationsklausuler” SvJT 2008 s. 575. - 17 - 3. Rättspraxis från Sverige som berör integrationsklausuler AD 2007 nr 86 Rättsfallet AD 2007 nr 86 gällde en tvist mellan en arbetstagare och ett bolag. Arbetstagaren var verkställande direktör och tvisten gällde om bolaget haft rätt att avskeda denne på så sätt som skett. En fråga i fallet var om arbetstagaren använt bolagets betalkort på ett sätt som var förenligt med anställningsavtalet. Arbetstagaren gjorde gällande att han följde den policy som alltid gällt inom bolaget. Bolaget hävdade att oavsett vad som varit tidigare måste denna policy ha blivit upplöst i och med att bolaget i samband med ett ägarebyte införde ett nytt anställningsavtal. Anställningsavtalet innehöll en integrationsklausul med innebörden att det nya avtalet ersätter alla tidigare överenskommelser. Arbetsdomstolen finner först att det bruk som arbetstagaren har gjort gällande förekommit och varit tillåtet innan det nya avtalet trädde i kraft. Nästa fråga för domstolen är om det nya avtalet har upphävt det tidigare bruket, särskilt med hänsyn till integrationsklausulen. Domstolen anser att klausulen har karaktären av en standardklausul men finner inte att detta påverkar bedömningen. Bedömningen övergår sedan till vad integrationsklausulen har för inverkan. Domstolen sätter då vikt vid att bruket fortsatt även efter införandet av det nya avtalet utan att bolaget riktat någon invändning mot arbetstagaren. Detta leder domstolen till slutsatsen att integrationsklausulen inte avsåg att utesluta bruket av betalkortet och bruket står alltså inte i strid med avtalet och användningen av betalkortet kan därför inte föranleda ”någon berättigad kritik”. Svea Hovrätts avgörande från 2012-10-02 En dom meddelad från Svea HovR 2012-10-02 (T 15224-10) berörde en så kallad boilerplate klausul. Det rörde sig dock inte om någon integrationsklausul enligt definitionen som gjorts ovan. Rättsfallet är av visst intresse eftersom det berör ett så närliggande område men är alltså inget avgörande som fullt ut berör den sortens klausuler denna uppsats berör. - 18 - Rättsfallet rör en överlåtelse. Det fanns en klausul som reglerade överlåtelseförhållanden (kallad p. 8D), där stod följande: ”This agreement shall be binding upon and inure to the benefit of the successors and assigns of the parties hereto, but shall not be assinable by any party without the prior written concent of the other.” Klausulen tar alltså sikte på ett förhållande efter avtalsslutet – ett skriftlighetskrav om samtycke vid överlåtelse. Parterna hade inte gjort några påståenden om vad de menat med denna lydelse utan åberopade andra förhållanden till stöd för vad som skulle vara innebörden av formuleringen. - 19 - 4. Översikt av arbetsrätten och dess särdrag Arbetsrätten definieras i doktrinen som den samlade reglering som omger anställningsförhållandet regleringen återfinns mellan i lag, arbetstagare rättspraxis, och arbetsgivare.56 kollektivavtal och Den enskilda 57 anställningsavtal. Ett anställningsförhållande är i grunden ett avtal mellan en arbetstagare och en arbetsgivare; det grundläggande momentet är liksom i den allmänna civilrätten två överensstämmande viljor. Ett anställningsavtal är underkastat viss tvingande och dispositiv reglering men utöver det är det allmänna civilrättsliga principer inom avtalstolkning och avtalslagen som får användas som rättskällor vid frågor om dess innebörd. Arbetsrätten delas i doktrinen in i tre delar: den individuella, den kollektiva samt arbetsmarknads- och arbetsmiljölagstiftning.58 Av störst intresse för denna framställning är den individuella arbetsrätten eftersom det är vad rättsfallet AD 2007 nr 86 berör. För förståelsen av AD:s tolkningsverksamhet och arbetsrättens särdrag är det dock relevant att i viss mån också beröra kollektivavtal. Den individuella arbetsrätten Den individuella arbetsrätten rör anställningsavtal som inte består av kollektivavtal. Dessa anställningsavtal är inte formbundna och kan allstå liksom vilket avtal som helst ingås muntligt om parterna så önskar. Det enda som krävs är två korresponderande viljeförklaringar.59 Avtalsfriheten begränsas dock av tvingande lagstiftning, främst lag (1982:80) om anställningsskydd (nedan LAS) och för den offentliga sektorn lag (1994:260) om offentlig anställning (nedan LOA).60 Kollektivavtal kan emellertid påverka också individuella anställningsavtal. Det står helt klart att dessa verkar som normerande för anställningsavtal för arbetstagare som står utanför den anslutande kollektivorganisationen men som 56 Adlercreutz, “Svensk arbetsrätt”, 13 uppl, s. 19. Jfr “Anställningsförhållandet”, Malmberg, 2013, s. 22. 57 Adlercreutz, a. a. s. 17. 58 A. a. s. 23. 59 Jfr Malmberg, ”Anställningsförhållandet”, 3 uppl., 2013, s. 109. 60 Ytterligare begränsningar i avtalsfriheten följer av specialreglering som t. ex. semesterlag (1977:480) och föräldraledighetslag (1995:584). Utöver detta kan som begränsningar i avtalsfriheten nämnas diskrimineringslagstiftning (jfr artikel 45 FEUF om fri rörlighet inom Europeiska unionen) och 36 § avtalslagen som ger möjlighet att jämka avtal som anses oskäliga. - 20 - är anställda inom arbeten där andra arbetstagare omfattas av kollektivavtal (se exempelvis AD 1977 nr 49, AD 1984 nr 79 och AD 2001 nr 9).61 Kollektivavtal kan också ses som representativt för bruket inom en viss bransch och kan få inflytande om domstolen kompletterar ett avtal (utfyllning) i någon fråga parterna lämnat oreglerad (se NJA 1968 s. 570 och AD 1984 nr 79).62 Det kan jämföras med den allmänna avtalsrätten där en liknande princip gör sig gällande. Inom den allmänna avtalsrätten finns en princip om att det för avtalstypen vedertagna bruket (naturalia negoti) kan få verkan vid utfyllning av avtal.63 Möjligen är det riktigt att säga att principen om naturalia negoti gör sig starkare påmind inom arbetsrätten än i den allmänna civilrätten. Särskilt om arbetsdomstolens tolkningsverksamhet Skillnader mot den allmänna civilrätten Det har i doktrinen framförts att avtalstolkning är beroende av vilken avtalstyp det är fråga om.64 Olika avtalstyper kan allstå med detta synsätt ha olika särdrag. Hansson undersöker i sin avhandling vad kollektivavtalsrätten har för särdrag.65 En grundläggande egenskap i kollektivavtalsrätten är fredsplikten (MBL 41 §).66 Fredsplikten är ett centralt ändamål i kollektivavtalsrätten – hela specialregleringen kring kollektivavtalen tillkom ursprungligen för att motverka strejker och lockouter (och därmed förhindra avbrott i Sveriges produktion).67 Tvister skulle så långt som möjligt lösas i domstolsförhandlingar och inte genom samhällsskadliga realhandlingar.68 Varken Schmidt eller Lehrberg vill göra någon principiell skillnad på kollektivavtal och andra avtal.69 (AD 2007 nr 86 berör ett individuellt utformat anställningsavtal.) 61 Prop. 1994/95:102 s. 51; Adlercreutz, ” Svensk arbetsrätt”, 2007, s. 102; Glavå, ”Arbetsrätt”, uppl. 2:1, 2011, s. 622 f och Mulder, ”Anställningen vid verksamhetsövergång”, uppl. 1, 2004, Juristförlaget i Lund, s. 324. 62 Adlercreutz, a. a. s. 104 och Glavå, a. a., s. 625. 63 Se t. ex. Hellner, ”Kommersiell avtalsrätt”, 4 uppl., 2008, s. 9 och Karlgren, ”Anmärkning av Vahlén, ’Avtal ovh tolkning’, s. 215. 64 Hansson, s. 219; fixa utförligare hänv. 65 A. a. s. 219. 66 Hansson, a. a. s. 232. 67 SE PROP. 68 Ett ändamål som förvisso knappast ligger så långt ifrån ett av skälen till att staten överhuvudtaget tillhandhåller domstolar för rättsskippning (jfr regeringsformen 1:8). 69 Hansson, a. a. s. 222. - 21 - Arbetsrätten skiljer bland annat ut sig från den allmänna civilrätten i hur praxis har kommit att utvecklas.70 Enligt doktrinen kan utflödet av AD:s verksamhet i mål och tolkning uppfattas som att domstolen försöker skapa handlingsregler för parterna vid dess avtalsverksamhet.71 Efterföljande agerande Parters efterföljande agerande kan i vissa sammanhang räknas som bevisfaktum för deras uppfattning om innebörden av ett avtal vid tidpunkten för avtalsslutet.72 Adlercreutz har framfört att parters efterföljande agerande kan få betydelse för avtalstolkningen särskilt vid AD:s tolkningsverksamhet. Adlercreutz anser att AD:s sätt att motivera sina tolkningar kan förklaras genom att domstolen särskilt tittar på tre frågor.73 I ett första steg undersöker AD vad som går att utläsa från ordalydelsen i avtalet. Som ett andra steg försöker domstolen att fastställa en gemensam partsavsikt. En viktig fråga i tolkningsoperationen är hur bestämmelsen faktiskt har tillämpats under avtalsrelationen. Faktisk tillämpning som är enhetlig blir enligt Adlercreutz ett starkt stöd för den part som åberopar tillämpningen och stödjer sig på rättsfallet AD 1995 nr 157.74 I det för integrationsklausuler centrala rättsfallet AD 2007 nr 86 fann domstolen att parternas agerande efter avtalsslutet talade för att avsikten redan ursprungligen var att den där aktuella integrationsklausulen inte skulle utesluta tidigare praxis beträffande betalkortet. Detta stämmer således väl in i den modell av arbetsdomstolens tolkningsverksamhet som Adlercreutz beskriver. Det faktiska agerandet tycks kunna bli en så stark indikator på ett avtals innebörd att det under vissa förutsättningar blir ett starkare bevis än vad ordalydelsen i skriftliga dokument ger uttryck för. Culpa 70 A. a. s. 226. A. a. s. 293. 72 Hansson, Kollektivavtalsrätten, s. 282 f. 73 Adlercreutz, ”Avtalsrätten i Arbetsdomstolens praxis” publicerad i ”Variationer på ett obligationsrättsligt tema”, 1998, s. 41. 74 A. a. s. 41. 71 - 22 - Av Folke Schmidt har framförts åsikten att domstolarnas verksamhet i civilrätten bäst beskrivs genom att de tillämpar en allmän culparegel. Detta vållade en debatt i doktrinen på 1960-talet som enligt Hansson fortfarande är aktuell.75 En culpa princips vara eller inte vara berör striden mellan fakta och norm.76 Schmidts tes bör kunna sammanfattas i att han menar att domstolen ofta förklär sina domskäl i tillits- och viljeteorin men vad de i realiteten gör är att tillämpa en culparegel där den part som bär mest skuld (culpa), till oklarheten, förlorar tvisten. I vart fall sker detta enligt Schmidt för fall där varken tillits- eller viljeprincipen kan erbjuda annat än dött lopp mellan parterna. Ett flertal författare har berört Schmidts ståndpunkt.77 Schmidt stödjer sin teori på praxis från AD men menar att teorin bör appliceras på hela civilrätten.78 Ett typexempel på en culparegel är enligt Adlercreutz AD 1934 nr 7, vilket var det rättsfall Schmidt valde att exemplifiera med. AD fann det först utrett att parterna redan från början hade olika uppfattningar om hur där aktuellt avtal skulle förstås. Vid dessa omständigheter fick den part som huvudsakligen ansågs bära skuld till oklarheten finna sig i att motpartens tolkning fick företräde. Adlercreutz beskriver det som en klargörandeplikt.79 Lehrberg utesluter inte möjligheterna att tillmäta parts culpa betydelse inom den allmänna civilrätten men menar att det knappast rör sig om en generell regel.80 När avtalets lydelse inte ger tillräcklig ledning för den gemensamma partavsikten synes AD, enligt Adlercreutz, tillämpa en culparegel där den mest klandervärda parten får avtalet tolkad till sin nackdel. Den mest klandervärda parten anses av AD vara den part som bär skuld till dissensen, eller den part som det stod närmast till hands för att klargöra sin ståndpunkt.81 En förutsättning är dock att denna ståndpunkt också är förenlig med lydelsen i avtalet. AD var pionjär med denna culpaprincip men enligt Adlercreutz 75 Hansson. s. 220. A. a. s. 265. 77 Fixa exempel. 78 Schmidt, ”Typfall, partsavsikt och partsculpa”, SvJT, 1960, s. 420. 79 A. a. s. 43. 80 Lehrberg, Avtalstolkning, s. 59. 81 Adlercreutz, s. 42. 76 - 23 - uppkommer på 1950- och 60-talen spår av samma princip också i praxis från HD.82 Enligt Adlercreutz är culpaprincipen som tolkningsprincip ett utryck för allmänna principer i avtalsrätten. Culpaprincipen har sin grund mer i hur parterna har agerat än i avtalstexten.83 Särskilt om verksamhetsövergång Vid verksamhetsövergång ska som huvudregel ett anställningsavtal kvarstå oförändrat, detta gäller både när det är fråga om kollektivavtal och individuella anställningsavtal (se MBL 28 § och LAS 6b §). [M.L. var VD, LAS är därför ej tillämplig i 2007 års fall.] 82 83 A. a. s. 43. Adlercreutz, s. 44. - 24 - 5. Avslutande analys Det kan diskuteras om det ens är någon mening att behandla en viss typ av avtalsklausuler som ett eget ämne, om det ens går att göra några generella uttalanden kring vad som gäller för en viss typ av avtal – än mindre för enskilda klausuler. För att avtalsfrihet ska kunna existeras krävs det att domstolen i sin bedömning så långt som möjligt utgår från det avtal parterna faktiskt ingått; parterna bestämmer som utgångspunkt själva över sitt avtal, det brukar uttryckas som partsautonomi. Av partsautonomin följer att varje avtal är unikt och att tolkning av avtalet i första hand ska ske utifrån de omständigheter som är för handen för ett specifikt avtal (avtalstolkning), först när detta inte längre kan ge ledning om hur en tvistefråga ska lösas kan ledning tas utifrån generella principer (utfyllning). Distinktionen mellan tolkning och utfyllning faller utanför vad denna uppsats behandlar men distinktionen har i vart fall, som Lehrberg framfört, en normerande funktion: i första hand ska individuella tolkningsdata beaktas.84 Av det måste följa att klausuler med förvisso identiska etiketter, eller till och med samma lydelse, likväl måste bli föremål för en individuell prövning och kan få olika konsekvenser beroende på hur avtalet och omständigheterna i övrigt ser ut. Detta kan inte annat än gälla också för integrationsklausuler. I Svea HovR:s dom från 2012-10-02 (mål nr T 9588-11) ansåg majoriteten att en integrationsklausul skulle tolkas ”objektivt”. Med objektivt menade domstolen att klausulen skulle tolkas isolerat från övriga delar av avtalet och att dess innebörd skulle avgöras före någon tolkning kunde företas av resten av avtalet. Men om någon klausul sagt emot integrationsklausulen skulle denna lösning inte vara tillfredsställande. HovR:en ger närmast uttryck för att en integrationsklausul skulle upphäva vad som annars gäller vid avtalstolkning, vilket förefaller mycket långtgående. AD 2007 nr 86 84 Lehrberg, ”Avtalstolkning”, 2009, s. XXX. - 25 - Enligt Ramberg är det normala att den skriftliga avtalstexten de facto blir utslagsgivande för hur en partsvilja ska förstås.85 AD 2007 nr 86 kan i ljuset av detta verka ovanligt eftersom senare tolkningsdata i form av hur parterna agerat i avtalsförhållandet på ett så avgörande sätt fick betydelse för hur integrationsklausulen skulle förstås som rättshandling. Om rättsfallet emellertid placeras i sin arbetsrättsliga kontext blir domstolens användning av det efterföljande agerandet mindre utstickande. Det finns gott om exempel från AD där domstolen låtit parternas agerande under avtalsförhållandet tjäna som ledning för hur det ursprungliga avtalet ska förstås.86 Metoden kan förefalla både illusorisk87 och inkräktande på partsautonomin. Men å andra sidan får det ses som ett större ingrepp i parterna autonomi att driva igenom kulans. Detta eftersom det rimligen måste gå att sätta tillit till att ett skriftligt avtal står sig och att det inte särskilt lättvindigt av domstolen anses vara förändrat till följd av parternas senare agerande, det skulle kasta omkull hela principen om pacta sunt servanda.88 Om det efterföljande agerandet däremot anses vara ett bevisfaktum för avsikten vid tidpunkten för avtalsslutet föreligger inte samma problematik med att domstolen kan anklagas för att inkräkta på partsautonomin. Hellner har påpekat att det i kommersiella långvariga förhållanden är vanligt att parter låter bli att hålla strikt på alla de rättigheter som kan göras gällande från ett avtal. Båda parterna har oftast ett större intresse av att behålla en god affärsrelation till sin medkontrahent än att med strid driva igenom allt som följer av ett skriftligt avtal. Men om det rör sig om tillräckligt stora värden eller om en part inte längre har råd att vara generös mot sin motpart kan dock lätt avtalsförhållandet svänga till en strikt tillämpning av juridiska förpliktelser.89 Ett liknande fenomen bör förekomma inom arbetsrätten där säkert en arbetsgivare kan tolerera att en arbetstagare gör diverse avvikelser från det skriftliga anställningsavtalet så länge de är vänner men om relationen försämras vill han nog gärna återgå till en strikt tillämpning av det skriftliga avtalet, eller kanske åberopa avvikelsen som en grund för avskedan.90 85 Ramberg ”Avtalsautonomi och den dispositiva rätten” i ”Festskrift till Anders Agell”, 1994, s. 507. 86 Adlercreutz, samt FIXA RÄTTSFALL. 87 Jfr Sjöman, ”Ett rättsfall om integrationsklausuler”, SvJT 2008, not 16. 88 Jfr Ramberg och Ramberg ”Allmän avtalsrätt”, 2010, s. 165 f. 89 Hellner, ”Kommersiell avtalsrätt”, 4 uppl., 2008, s. 10 ff. 90 Jfr Iseskog som påpekat att ett anställningsförhållande förändras kontinuerligt (”Anställning – ett avtal om en föränderlig situation” i ”Min syn på arbetsrätten”, 2008, Norstedts Juridik, s. 154). - 26 - Hellners slutsats av detta är bland annat att det inte alltid är rättsregler som påverkar hur aktörer agerar.91 Att då tillmäta parters beteende under avtalsrelationen så avgörande vikt för förståelsen av deras partsvilja för tidpunkten vid avtalsslutet förefaller illusoriskt. Som exemplen ovan visar kan det mycket väl tänkas att parter frångår ett skriftligt avtal utan att det behöver säga något om den ursprungliga partsavsikten eller för den delen vara ett utryck för någon önskan om att revidera avtalet. Möjligen kan arbetsdomstolens hantering av efterföljande tolkningsdatum ses som att det kan tyckas klandervärt att genom att tillåta ett visst beteende invagga motparten i föreställningen att det är acceptabelt. En culpaprincip således. 32 § avtalslagen tar sikte på tidpunkten för avtalsslutet, domstolen resonerar inte kring den. Rättsfallet AD 2007 nr 86 tycks mot bakgrund av vad Adlercreutz beskriver om AD:s tolkningsverksamhet vara ett ganska typiskt exempel på när en culpaprincip tillämpas.92 Allmänna tankar [under konstruktion] En integrationsklausul tycks närmast kunna både öka och reducera avtalsfriheten på samma gång. Avtalsfriheten ökar såtillvida att parterna tillåts disponera över ett centralt moment i rättstillämparens tolkningsverksamhet; den kontextuella tolkningen med tillits- och viljeprincipen som grundprinciper måste tonas ner om domstolen bara utgår från ett skriftligt dokument. Men avtalsfriheten minskar också såtillvida att en integrationsklausul som ges full verkan skär bort den individuella kontexten. Ett avtals formuleringar måste genom en integrationsklausul tolkas med hänsyn till allmänna principer och parternas inbördes bruk kan inte ges någon hänsyn. Att inte ens i ett första led utgå från en individuell tolkning, och därmed bortse parternas reella viljor (viljeprincipen) eller uppfattningar (tillitsprincipen) kan inte annat än vara en reducering av avtalsfriheten. 91 92 A. a. s. 11. Jfr Adlercreutz och Gorton ”Avtalsrätt II”, 2010, s. 132. - 27 - När domstolen inte längre utgår från parternas avtal utan från avtal i allmänhet (jfr vad Schmidt beskriver som typfall)93 har parterna delvis förlorat inflytande över vad de kan avtala om. Det skulle som en konsekvens av detta rent av kunna argumenteras för att förutsebarheten minskar genom en integrationsklausul – om innebörden av avtalet ska avgöras helt från generella utgångspunkter blir det väl svårare för parterna att avgöra konsekvenserna av deras avtal. Typfall Det bör kunna antas att det som parter typiskt sett vill uppnå med en integrationsklausul främst handlar om att släcka tidigare avtals och praxis’ rättsverkan. [Du kan inte bara spekulera, ordna en källa.] Parterna tänker sig sannolik också att ingen ska kunna komma med något med något muntligt uttalande som säger emot avtalet – men de vill nog trots allt att avtalet fortfarande ska vara ett utryck för deras vilja och inte för några allmänna principer. En strikt ”objektiv” tolkning är inte nödvändigtvis vad parterna önskar uppnå med sitt avtal. Jag utgår nu från att i vart fall själva integrationsklausulen ska tolkas utifrån viljeprincipen – vad ville parterna uppnå med den? Jfr dock det ovan nämnda avgörandet från Svea HovR (2012); här valde domstolen uttryckligen att tolka en boilerplate klausul ”objektivt”. Arbetsrättens skillnader mot den allmänna avtalsrätten Det kan tänkas att det finns en skillnad i hur en integrationsklausul hanteras i arbetsrätten mot den allmänna civilrätten. Arbetsdomstolen som har tendenser att tillämpa en culparegel och ta hänsyn till parter uppträtt under avtalsrelationen är sannolikt mindre benägna att bortse från individuella tolkningsdatum. Arbetsrätten har också delvis annorlunda övergripande ändamål än den allmänna avtalsrätten, fredsplikten och ett handlingsdirigerande syfte kan nämnas. I den allmänna civilrätten finns knappast samma tendens av en culpaprincip, det ligger då närmare till hands att kunna företa en tolkningsoperation som inte tar hänsyn till individuella tolkningsdatum. 93 Schmidt, ”Typfall, partsavsikt och partsculpa”, SvJT, 1959, s. 497. - 28 - Att en integrationsklausul skulle hanteras annorlunda i arbetsrätten än i den allmänna avtalsrätten vinner stöd av 2007 års fall. Det rådde aldrig något tvivel i 2007 års fall om att integrationsklausulen var en del av avtalet men den ansågs inte kunna utsläcka det omtvistade tidigare bruket av betalkortet – med hänsyn till hur parterna agerat. Om det skriftliga avtalet varit identiskt men parterna agerat annorlunda hade resultatet av domstolens tolkningsverksamhet kunna bli annorlunda. Frågan de avgjorde var inte om integrationsklausulen generellt var tillämplig på avtalet (det ansågs den vara) – utan om den kunde släcka just denna del av avtalet. Svea HovR:s dom från 2012-10-02 (mål nr T 9588-11) kan möjligen illustrera att en integrationsklausul i den allmänna civilrätten kan komma att hanteras med mindre hänsyn till hur parter agerat eller andra bevisfaktum utöver det skriftliga avtalet. Med hänsyn till att den allmänna civilrätten tillskillnad från arbetsrätten inte, i vart fall definitivt inte lika starkt, har någon culpa-princip verkar det som ett rimligt antagande att HD skulle hantera en integrationsklausul mer objektivt än vad som ges uttryck för i 2007 års fall. Framställningen ovan har dock visat att det även i den allmänna civilrätten finns rikligt med exempel på hur parters reella agerande har blivit ett mycket starkt bevisfaktum i tolkningsoperationer. Den speciella principen om culpa (skuld) som ger uttryck för att den minst klandervärda parten ska segra är dock svagare i den allmänna civilrätten. När klander saknar intresse för avtalets innebörd finns inte heller något behov av att väga in bevisning som skulle tala för klandervärdhet; det kan möjligen tala för en högre tendens att begränsa tolkningen till vad det skriftliga avtalet ger uttryck för. En sådan begränsning är knappast möjligt för AD att fullt ut göra, det måste väga in skuld i sin tolkningsoperation och kan därför inte blunda för bevisning utöver det skriftliga avtalet. Genom att standardisera lösningen för hur en integrationsklausul ska hanteras försvinner hänsynen till individuella tolkningsdatum. Integrationsklausulen reglerar dock inte sig själv, vid tolkningen av hur integrationsklausulen ska hanteras finns inget avtalat som säger att integrationsklausulen ska tolkas efter några ”objektiva” principer. Den måste rimligen avgöras utifrån vad alla tillgängliga omständigheter ger vid handen. - 29 - - 30 - 6. Källförteckning Offentligt tryck Proposition 1986/87:128 om internationella köp Litteratur Böcker Adlercreutz, Axel och Gorton, Lars, ”Avtalsrätt I”, Juristförlaget i Lund, 13 uppl., 2011 Adlercreutz, Axel och Gorton, Lars, ”Avtalsrätt II”, Juristförlaget i Lund, 6 uppl., 2010 Allén, Sture, med flera, ”Norstedts svenska ordbok”, Norstedts Förlag, 1992 Burton, Steven J, “Elements of Contract interpretation”, Oxford University Press USA, 2009 Hellner, Jan, ”Kommersiell avtalsrätt”, Norstedts Juridik AB, 4 uppl., 2008 Lehrberg, Bert, ”Avtalsrättens grundelement”, Institutet för Bank- och Affärsjuridik AB, 2 uppl., 2006 Lehrberg, Bert, ”Avtalstolkning”, Institutet för Bank- och Affärsjuridik, 5 uppl., 2009 Lindskog, Stefan, ”Förhandlingsspelet – kontraktsskrivning”, Norstedts Juridik AB, 1989 om affärsförhandling och von Post, Claes-Robert, ”Studier kring 36 § avtalslagen med inriktning på rent kommersiella förhållanden”, Jure, 1999 Ramberg, Christina och Ramberg, Jan, ”Allmän avtalsrätt”, Norstedts Juridik AB, 8 uppl., 2010 Sandgren, Claes, ”Rättsvetenskap för uppsatsförfattare”, Norstedts Juridik AB, 2 uppl., 2007 Artiklar Adlercreutz, Axel, “Om den rättsliga betydelsen av skriftlig avtalsform och om integrationsklausuler” publicerad i ”Festskrift till Jan Ramberg”, Juristförlaget, 1996 - 31 - Bexhed, Jan Mikael, “Angloamerikansk rättsimperialism och svensk avtalsskrivningstradition – några synpunkter”, publicerad i ”Vänbok till Erland Strömbäck” (s. 43-54), 1996 Gorton, Lars, ”Allmänt”, publicerat i ”Variationer på ett obligationsrättsligt tema”, 1998 Gorton, Lars, ”Integrationsklausuler och några andra boilerplateklausuler”, publicerad i Ny juridik nr 4 (s. 7-22), 2009 Gorton, Lars, ”Merger clauses in business contracts”, publicerad i “Festskrift till Lars Heuman” (s. 182-208), Jure, 2008 Ramberg, Jan, ”Avtalsautonomi och den dispositiva rätten”, publicerad i ”Festskrift till Anders Agell” (s. 501-512), 1994 Rosengren, Jonas, ”Engelsk avtalstolkning i ett svensk perspektiv”, publicerad i Svensk Juristtidning, 2010 Sjöman, Erik, ”Ett rättsfall om integrationsklausuler”, publicerad i Svensk Juristtidning häfte 7 (s. 571-577), 2008 Rättsfall Nytt juridiskt arkiv NJA XXXX s. XX Arbetsdomstolen AD 2007 nr 86 Hovrätt Övrigt Investors Compensation Scheme v West Bromwich (1997) - 32 -
© Copyright 2024