Märkätila

28
Märkätila
M
1. Kivikontti voidaan toteuttaa maanvaraisesti tai vahvistetun puu­
palkiston päälle.
ärkätilalla tarkoitetaan huonetta, jonka lattia joutuu
tilan käyttötarkoituksen vuoksi vedelle alttiiksi ja
jonka seinäpinnoille voi roiskua vettä. Kylpyhuone,
sauna ja pesuhuone ovat märkätiloja, WC, keittiö ja kodin­
hoitohuone eivät ole. Perinteinen märkätila oli erillinen sauna­
rakennus. Pientalojen sisään ei rakennettu märkätiloja, ennen
kuin sodan jälkeen yleistyi tapa tehdä peseytymis- ja aputilat
betonirakenteiseen kellariin.
Märkätilarakentamista säätelee Rakenta­
mismääräyskokoelman osa C2, jossa
annetaan määräyksiä mm. vedeneristeistä.
Museoviraston korjauskortissa KK25 annetaan märkätilan rakentamisesta luotettavat
ohjeet seuraavassa esitetyin tarkennuksin.
Molemmat ohjeet löytyvät netistä. Pelkkä
kaavamainen ohjeiden seuraaminen ei riitä,
koska tilanteet ja rakennukset ovat yksilöllisiä. Märkätilan rakentaminen vaatii aina
rakennusluvan. Suunnittelussa kannattaa
käyttää vanhan talon rakennustavan ymmär­
tävää ammattilaista. Ilman lupaa ei pidä
ryhtyä rakentamaan, eikä kosteusvahingon
sattuessa vakuutuskaan korvaa luvatonta
rakentamista.
●Märkätilarakenteiden
­periaatteita
Suihku pitäisi aina sijoittaa altaalliseen suihkukaappiin. Ilmaan tulee kosteutta myös
pyykinkuivauksesta. Kosteuden poistamiseksi riittävä ilmanvaihto on välttämätön.
Korvausilma märkätilaan otetaan muista
huonetiloista, ja ilma voidaan poistaa
vanhan, muuratun hormin kautta – kylpyhuoneessa voi jopa olla tulisija. Tarvittaessa
käytetään poistopuhallinta, vaikka rakennuksen ilmanvaihto olisi muuten paino­
voimainen.
Märkätilaan pitäisi aina asentaa lattialämmitys. Lämmitys lisää käyttömukavuutta
ja nopeuttaa pintojen kuivumista.
Huolettomin tapa on toteuttaa märkätila höyrytiiviinä kivirakenteisena ”konttina” – myös puutalossa. Rakennuslevyihin
perustuvia, vesieristettyjä seinä-, katto- ja
lattiarakenteita ei voi suositella. Levy­
rakenteiden ongelmana ovat saumat, joiden
liikkuminen rikkoo vesieristeen. Jos pinnat
on laatoitettu, vaurio etenee katseilta piilossa. Olennaista on, että kontti on itsessään
3–4. Koska märkätila on vanhassa talossa uusi – ja ajoittain uusittava –
ratkaisu, voi se ilmeeltään olla luontevasti moderni.
jäykkä. Seinät ja katto tuetaan kiinteästi
lattiana toimivan teräsbetonilaatan varaan,
ei ympäröiviin rakenteisiin.
Kevyemmässä ratkaisussa betonilattia
reunuksineen muodostaa vesitiiviin altaan,
ja seinät ja katto tehdään hengittävinä.
Määräysten mukaan seinissä pitää olla
vedeneristys, mutta vanhan rakennuksen
korjaus- ja muutostyössä määräyksiä voidaan soveltaa jonkin verran.
1
●Ilmarako
Uusissa ja vanhoissa ohjeissa luotetaan
yleensä ilmarakoon märkätilakontin ja
hirsiseinän välissä. Rakoon on tarkoitus
syntyä vetoa, joka kuljettaa kosteuden pois
uuden ja vanhan rakenteen välistä. Kun uusi
kiviseinä on kauttaaltaan vesieristetty, ei
rakoon pitäisi päästä kosteutta. Hyöty on
näin ollen kyseenalainen. Raosta saattaa
sen sijaan olla haittaa: syntyvä veto viilentää
hirsi­seinää, mikä lisää kondensoitumisriskiä. Ilma­rakoa ei pitäisi toteuttaa, vaan
vanhan ja uuden rakenteen välinen rako tulisi täyttää lämpöä johtavalla aineella kuten
hiekalla tai savella. Näin sisätilan ”hukkalämpö” pitää hirren kuivana. Mahdollinen,
joskin epätodennäköinen, kosteus pääsee
siirtymään hengittävässä rakenteessa
ulospäin.
Kirjoittaja Pekka Saatsi on
arkkitehti, joka on omassa
toimistossaan yhdessä
Emilia Saatsin kanssa erikoistunut vanhojen rakennusten ja
ympäristöjen restaurointiin. Hän opettaa
Tampereen teknillisessä yliopistossa
arkkitehtuurin historiaa ja perinteisiä
rakennustapoja. Työn alla on väitöskirja
perinteisen hirsitalon korjaamisesta.
2
Kuvat Pekka Saatsi
●Märkätilan säädökset ja
luvanvaraisuus
2. Puu, jonka hengittävyyttä ei ole pilattu tiiviillä pinnoitteilla, sitoo
itseensä kosteutta ja luovuttaa sen turvallisesti. Huolellisella detaljoinnilla varmistetaan, että seiniä pitkin hetkellisesti valuva vesi ei pääse
altaan taakse.
29
Våtutrymmen
M
1. Stenkabinen kan förverkligas som jordfast eller på förstärkta
­träbjälkar.
ed våtutrymmen menas rum, vars golv på grund av
användningsändamålet är avsedda att utsättas för
fukt och väggytorna bör tåla vattenstänk. Badrum,
bastu och tvättrum är våtutrymmen men det är inte WC, kök och
hjälpkök. Det traditionella våtutrymmet var förr i en skild bas­
tubyggnad. I småhus byggde man inte våtutrymmen förrän efter
krigstiden, då det blev allmänt med skilda tvättrum och hjälpkök
i källarutrymmet av betong.
2. Trä, vars andningsförmåga inte har förstörts med för tätt ytskikt,
binder ocgh avger fukten på ett tryggt sätt. Med noggrann detaljering
försäkras, att fukt som tillfälligt rinner längs väggen inte slipper bakom
bassängen.
3–4. Eftersom våtutrymmet i ett gammalt hus är nytt – och med tiden
måste förnyas – kan lösningen utseendemässigt vara modern.
●Regler och tillstånd
för våtutrymmen
Föreskrifter om att bygga våtutrymmen
finns i Byggbestämmelsesamlingens del
C2, där man ger råd om bl.a. fuktisolering. I museiverkets renoveringskartotek KK25 ges
trovärdiga råd om byggandet av våtutrymmen med följande precisering. Bägge råden
hittas på nätet. Att bara schematiskt följa
råden räcker inte, då situationerna och
byggnaderna är olika. Att bygga våtutrymmen kräver alltid byggnadslov. Vid planeringen lönar det sig att använda sådan professionell hjälp som förstår sig på byggsätt
från förr. Utan lov skall man inte börja bygga
och vid eventuell fuktskada ersätter då inte
heller försäkringen. 3
4
Bilder Pekka Saatsi
●Principer för att bygga
våtutrymmen
Duschen borde alltid placeras i ett duschskåp med kar. Fukt i luften kommer även
från tvätt på tork. För att avlägsna fukten
är det viktigt med den utgående luftcirkulationen. Tilläggsluften tas från de övriga
rummen och luften kan ledas bort via en murad kanal – man kan till och med ha eldstad
i badrummet. Vid behov kan man ha fläkt,
trots att byggnadens luftväxling baserar sig
på självdrag.
I våtutrymmen borde alltid installeras
golvvärme. Det höjer användarkomforten
och påskyndar även upptorkningen av
utrymmet.
Minst bekymmer är att bygga våtutrymmet som en ångtät ”kabin” av sten – även
i ett trähus. Fuktisolerade, så kallade
fukttäta byggnadsskivor för vägg-, tak- och
golvkonstruktioner, kan inte rekommenderas. Problemet med skivkonstruktionerna
är fogarna, som rör på sig vilket söndrar
fuktisoleringen. Om ytorna är kaklade kan
fuktskadans framfart ske utom synhåll. Det
är viktigt att kabinen i sig själv är kompakt.
Väggar och tak monteras tätt intill en stålbetongplatta som fungerar som golv, inte till
omgivande konstruktioner.
En lättare konstruktion är ett kantförsett
betonggolv som då blir en vattentät bassäng, där väggar och tak görs av material
som andas. Enligt direktiven bör väggar vara
fuktisolerade, men i renoverings- och ändringsarbeten av gamla hus kan direktiven
kringgås i någon mån.
●Luftspringa
I ny och gammal rådgivning har man vanligtvis luftspringa mellan våtutrymmeskabinen
och stockväggen. Avsikten är att det uppstår
luftdrag i springan, vilket leder bort fukten
mellan den nya och gamla konstruktionen.
När en ny stenvägg är helt igenom fuktisolerad, borde det inte komma fukt i springan.
Nyttan är således ifrågasatt. Springan kan
å andra sidan vara till skada: draget som
uppstår kyler ner stockväggen, vilket ökar
risken för kondens. Man bör inte bygga med
luftspringa, utan springan mellan den gamla
och nya konstruktionen tätas med värmeisolerande material av sand eller lera. På
detta sätt håller ’spillvärmen’ stockarna torra
inomhus. Möjligt, fast osannolikt, är att fukt
kommer ut genom konstruktionen.
Skribenten Pekka Saatsi
är arkitekt, som har via den
egna byrån tillsammans med
Emilia Saatsi specialiserat sig
på restaurering av gamla hus och
omgivningar. Han undervisar om arkitekturens historia och traditionella byggnadssätt i Tammerfors tekniska högskola.
Under arbete har han en avhandling om att
reparera traditionella timmerhus.