ORÄDD CHEF
OMKRIM KRIMIN A LVÅ R D E N S P E R S O N A LT ID N IN G . D E C EM B ER 2 0 1 5 6 Jacques Mwepu på Hinseberg ORÄDD CHEF Nytt uppdrag Att motverka våldsbejakande extremism 60-1.indd 3 Internationellt tema Besök Kongo, Kenya och irakiska Kurdistan Julkryss Koppla av med Omkrims korsord 2015-12-04 11:34 OMKRIM INGÅNG I den nedlagda anstalten Norrköping har konstnärer skapat verk som gestaltar hur det känns att vara frihetsberövad. Desirée Koslin har arbetat med textil. Andra konstnärer har valt måleri, klotter, skulptur eller videoinstallationer. 48 2 2-3.indd 2 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 10:37 Känsla av tillhörighet får oss att växa V illduupplevaettjobbsomliknardittmenändåär heltannorlunda? Dumåstevaraenproblemlösaresomfårsakergjordatrotsentungroddbyråkrati,språksvårigheteroch enochannannaturkatastrof.Dugillarutmaningar, ärkommunikativochhelstfransktalande.Igengäld fårduingåiettinternationelltsammanhang.Du utförettuppdragtillsammansmedkollegorfrånhelavärlden,ett uppdragsomantagligenkommerattförändradittliv. I årets sista Omkrimfårdumötaenradkriminalvårdaresom tjänstgörutomlands.Läsområdgivarnasomuppskattasochgör nyttaiAfrikaochirakiskaKurdistan. »Du måste vara en problemlösare som får saker gjorda trots en tungrodd byråkrati, språksvårigheter och en och annan naturkatastrof. « VilkenbredddetfinnsiKriminalvårdensuppdrag!Detären förmånattsittapåredaktörstolennärmanenadagenfårSkypa medAnnaTerinssombefinnersigiöstraKongoochnästadagfår åkatillHinsebergochtalamedJacquesMwepu. JacquesMwepubörjadesinkarriärsomsemestervikariepå Hällbyanstalten.Idag17årsenareärhananstaltschefpåHinseberg.Ärhansvenskidag?Jodå,ävenomhanintekanangenågon procentgrad.KänslanavtillhörighetärdetsomstärktJacquesviljaochtropåenframtidiSverige.Hanberättarattdetpersonliga bagagetfrånhemlandetKongoharhjälpthonomattetablerasig. Genomstudierocharbeteharhanlärtsigsvenska,ochdärmed ocksåkunnatinterageramedsvenskar. Medtidenblirnordiskasederochvanorallt merintressanta. Viljan att ta plats finnsdärockså.MotsatsentilldennordiskaJantelagen,den somsägerattduinteskatroattduärnågot. ExtratydligtblirdetiintervjunnärJacques grundmuradesjälvförtroenderiktigtlyser. ”HadejagvaritkvariKongokundejagha varitministeridag.” Detgällerattväljadetbästafråntvå världar.DetharJacquesMwepugjort.Läs intervjunmedhonomlängreframitidningen.Missaintehellerkorsordet! Katarina Luksepp, Godjulochgottnyttår! redaktör. Annika åker till USA 45 Andreas vardag rullar på 35 NYHETER 7 Nytt om kriminalvård. TEMA INTERNATIONELLA INSATSER 14 Anna har landat i Kongo. 19 I huvudet på Christer Isaksson. 20 Svenska röster från Afrika. 22 Kurder välkomnar svenska mentorer. 23 Unikt teamwork i Kenya. 27 Om du vill göra utlandstjänst. 28 Nya intryck: Kristian Edqvist. 30 FN vill ha mer av svensk kurs. REPORTAGE 32 Viktiga samtal om sex och samlevnad. 36 Intervjun: Jacques Mwepu gillar att ta plats. VETENSKAP 42 Intagna vill ha mer att göra. RUNTIKRIM 44 Landet runt. KULTIKRIM 48 Tomma men talande lokaler. 50 Barnperspektiv på Polismuseet. JULSIDOR 54 Historier från förr. 55 Korsord. ÖVRIGT I OMKRIM 4 Bilden anstalten Tygelsjö 6 Gd har ordet 35 Yrket: transportförare 47 Krönika Susanne Rodmar 52 Frivilliga krafter Processkedjan 53 Insändare 56 Guldkorn 57 Sport och fritid 59 Hedervärt 60 Utgång Omslagsbild: Henrik Witt OMKRIM 6/2015 441 TRYCKSAK OMKRIM 6/2015 2-3.indd 3 428 Omkrim är Kriminalvårdens personaltidning som skriver om stort och smått som är viktigt, roligt eller på annat sätt berör medarbetarna. Även andra intresserade ska kunna läsa om vardagen i Kriminalvården samt om forskning och utveckling på området. Redaktörer: Katarina Luksepp 011-496 37 90 [email protected] Elisabet Jönsson 011-496 33 35 [email protected] E-post: [email protected] Adress: Omkrim, 601 80 Norrköping Ansvarig utgivare: Pelle Ekman Formgivning: John Bark Design Tryckeri: Edita Upplaga: 18 000 Nästa manusstopp: 15 januari Prenumerationsservice: Sanna Lagrén 011-496 37 66 [email protected] Postadress: Omkrim, Kriminalvården, 601 80 Norrköping Prenumeration: Alla anställda och lekmannaövervakare får tidningen hemskickad. Vill du som anställd INTE ha tidningen kontaktar du prenumerationsservice. Lekmannaövervakare gör eventuella adressändringar hos sin frivård. Även pensionärer och andra intresserade får tidningen utan kostnad. Men för er krävs att ni anmäler till prenumerationsservice att ni VILL ha tidningen. 3 2015-12-04 10:37 BILDEN K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT A N D R É D E L O I S T E D / F OTO Kvalitetsstjärnor från Tygelsjö R edan i juli planterades julstjärnorna. De intagna har vattnat, glesat, plockat dåliga blad och fått de små plantorna att växa till ståtliga stjärnor. På anstalten finns ett miljötänk och många händer är tillgängliga vilket gör att Tygelsjös växter är av hög kvalitet. Man sprutar inte med stråförkortningsmedel eller stressar med hög värme för att de ska växa fortare. Produktionsledarna drar ner på värmen och växterna får tid att växa sig motståndskraftiga mot ohyra. De bekämpningsmedel som används är biologiska. Anstalten köper in rovkvalster som äter upp lössen och nyttjar miljövänliga metoder som nematoder och humlebon. 75 procent av alla julstjärnor som odlats fram på anstalten Tygelsjös säljs första veckan i december. – Alla vill ha julstjärnor till första advent. Sedan vill de ha en gå-bort-blomma och då säljer vi azalea, amaryllis eller julgrupper, berättar produktionsledare Anna-Karin Söderdahl. Därefter är det dags för tulpanerna. Den exklusiva Brilliant Star sätts i en kruka, vilket är ett moment som andra odlare hoppar över. Rötterna skadas inte och tulpanen går sedan att plantera ut, i alla fall i Skåne. 4 4-5.indd 4 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 10:39 OMKRIM 6/2015 4-5.indd 5 5 2015-12-04 10:39 NILS: Perspektiven förändras beroende på utsiktspunkt. I en stor nationell organisation som vår spelar perspektiven en särskilt stor roll. »Med rätt perspektiv kan tilliten växa« N »Nu går vi in i en fas där innehållet i verksamheten står i fokus. Listan på utvecklingsfrågor är lång.« ågon klok person har sagt att förmågan att lägga rätt perspektiv på saker och ting handlar om avstånd. Är man för långt bort ser man inga detaljer, står man för nära ser man inte helheten. Jag blev nyligen påmind om det under ett samtal med Ole Engström, en legendarisk dansk kriminalvårdare som under många år också var chef för kriminalvården i Kanada. Jag försökte ge en nyanserad bild av svensk kriminalvård. Flyktingsituationen och hur snabbt vi kan reagera på förändringar i vår omvärld imponerar, liksom vårt prisbelönta internationella engagemang. Framförallt betonade jag den höga ambitionsnivån i vårt återfallsförebyggande arbete och satsningarna på unga och våldsbrottsdömda. Jag lyfte fram det goda säkerhetsläget och hur tacksam jag är över den snabbhet med vilken vår organisation fått stopp på de rymningar vi upplevde förra året. Eftersom Ole numera arbetar med organisationsutveckling beskrev jag också moderniseringsarbetet; förändringen av huvudkontorets och regionkontorens roller liksom frivårdens och transporttjänstens nya organisationer. Jag konstaterade att jag under stundom förvånas över hur svårt det är att ändra invanda arbetssätt. Min slutsats var att man nog underskattar den tid det tar att bygga upp den tillit och förtroende som krävs för att nya roller, strukturer och arbetsprocesser ska fungera optimalt. Till min förvåning brast Ole ut i ett NILS ÖBERG ÄR GENERALDIREKTÖR på Kriminalvården. 6 6-11.indd 6 gapskratt. Han pekade på en annan dansk kriminalvårdare, Jens Tolstrup, och sa: ”Jens och jag gjorde karriär samtidigt i den danska kriminalforsorgen. När vi båda jobbade som chefer i linjen var vi rörande överens om att kollegorna på huvudkontoret inte begrep någonting av kärnverksamhetens villkor. När vi så småningom själva hamnade på huvudkontoret var vi lika överens om att alla enfaldiga kollegor plötsligt flyttat ut i linjeorganisationen!” Ja, nog förändras perspektiven alltid, beroende på utsiktspunkt. Och kanske finns lösningen i att låta tiden gå. Med tid kommer resultat och det är de som räknas. När jag summerar det år som gått finns mycket att glädjas på. Det går bra för svensk kriminalvård. Nu går vi in i en fas där innehållet i verksamheten står i fokus. Listan på utvecklingsfrågor är lång. Nej, alla förändringar vi gjort för att kunna möta framtidens utmaningar har inte satt sig. Särskilt konstigt är det inte. Det har gått kort tid och det vi föresatt oss att göra är svårt. Vi vill få hela verksamheten att utvecklas mot gemensamt definierade mål, med goda finansiella förutsättningar för varje del av linjeorganisationen att utföra sina uppdrag samtidigt som de ekonomiska ramarna ska hållas. De flesta myndigheter brottas med ungefär samma utmaningar, några patentlösningar finns inte. Var och en får söka sina egna vägar framåt. Vi har valt vår. I en stor nationell organisation som vår spelar perspektiven nog en större roll än annars. En viktig uppgift för oss de närmaste åren blir att jobba just med avstånden. De som står för nära får backa en aning och anstränga sig för att försöka fånga helheten. De som är för långt ifrån får göra sig besväret att komma närmare för att förstå detaljerna. Så kommer våra olika roller närmare varandra. Och då blir kanske perspektiven mer likartade. Och genom det skapar vi nog också mer av den ömsesidiga tillit som är en nödvändig förutsättning för allt samarbete. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 10:44 NYHETER ANNORLUNDA ÄN FRANKRIKE Magnus Ranstorp föreläste på Kriminalvårdens säkerhetskonferens i Malmö. Apropå terrordåden i Europa menar Ranstorp att svensk kriminalvård är annorlunda än exempelvis fransk. I Frankrike jobbar de repressivt, har överfulla fängelser och ingen riskbedömning. Linda Edman anser att förhållningssätt och klientnära arbete är grunden för allt kriminalvårdsarbete. Fredrik Wilhelmsson presenterade säkerhetskonferensen. I panelen: Magnus Ranstorp, Henrik Månsson, Linda Edman och Lennart Palmgren. SÄKERHET »Frågan om extremism kommer att växa hos er« Å rets säkerhetskonferens behandlade ett alltför aktuellt ämne: våldsbejakande extremism och radikalisering. – Polariseringen ökar i samhället, och problemen med våldsbejakande extremism kommer att växa. Det säger Magnus Ranstorp, terrorexpert från Försvarshögskolan, som talade på Kriminalvårdens säkerhetskonferens den 19 november. – Frågan kommer att växa även för er inom Kriminalvården. Magnus Ranstorp säger att Kriminalvården kommer att få in fler personer som döms för terrorhandlingar, särskilt om lagstiftningen vässas. Men han menar att även personer dömda för andra brott kan vara sympatisörer och sårbara för påverkan. – Hur finansieras resor OMKRIM 6/2015 6-11.indd 7 till Syrien och bidrag till terrorism? Jo, ofta genom små och stora bedrägerier, som man kanske hamnar i fängelse under kortare tid för. Då gäller det att hålla ett öga på veteraner, tongivande personer som dömts för terrorbrott. De är rockstjärnor i den här världen och kan få många efterföljare. Enligt Henrik Månsson, som arbetar med säkerhetsanalys på Kriminalvårdens säkerhetsavdelning, arbetar vi just så. – När vi får kunskap om personer i riskgruppen hämtar vi in kunskap, bearbetar och analyserar. Sedan kategoriserar vi individerna, exempelvis som sändare eller sårbara mottagare. En sändare är i det här fallet en person som kan inspirera andra: kanske en återvändare som stridit för IS i Syrien. En sårbar mottagare löper risk att anamma övertygelsen. – Vi ska inte låta dessa personer hamna tillsammans. Det värsta scenariot vore att personer rekryteras inne hos oss, friges, och sedan begår terrorbrott, säger Henrik Månsson. Ranstorp talade också om förhållanden som bidrar till islamistisk radikalisering. Det finns ingen enhetlig profil på personerna, utan psykologiska, kulturella, sociala och politiska faktorer samverkar. Riskindivider ser politiken som att väst är i krig mot islam och att det gäller att välja sida. De har ofta struliga bakgrunder, låg eller ingen inkomst. En otroligt viktig faktor handlar om känslan av att stå mellan världar. Att inte känna att man accepteras och kommer in i samhället där man är född, men inte heller riktigt accepteras i föräldrarnas hemland. Att lyckas integrera och släppa in människor i samhället kan vara en av de viktigaste faktorerna för att minska problemen. Kriminalvården har en viktig uppgift när det gäller att samverka med andra myndigheter, inte minst i utslussningsarbetet. Regeringsuppdrag Kriminalvården fick i somras i uppdrag av regeringen att arbeta mot våldsbejakande extremism och radikalisering. Kriminalvården ska kartlägga olika arbetssätt som kan användas för att förebygga våldsbejakande extremism hos våra klienter. Därefter ska vi implementera de metoder som anses vara lämpliga i vår verksamhet. Det handlar om både proaktivt säkerhetsarbete och återfallsförebyggande insatser. Uppdraget ska redovisas senast 31 maj 2016. Linda Edman på Säkerhetsavdelningen leder arbetet. 7 2015-12-04 10:44 NYHETER BÄTTRE MÄSSA MED VYKORT Ska du delta i en arbetsmarknadsdag eller mässa? Nu finns nytt material att beställa. En kriminalvårdare, en sjuksköterska, en hundförare och en frivårdsinspektör. Alla pryder de varsitt vykort, tillsammans med information om respektive yrkesgrupp. Vykort och annat nytt material går att beställa i publikationskatalogen. Martin vägleder ensamkommande K riminalvårdaren Martin Eklöv tar tjänstledig från NTE för att jobba på ett boende för ensamkommande pojkar. – Det är allas ansvar att bygga ett bättre Sverige, säger han. Martin Eklöv arbetar som transportör på NTE i Västervik. Han är också ordförande och ledare i fotbollsföreningen Tjust IF, i Gamleby i Västerviks kommun. I den senare rollen har han upplevt vilken kraft idrott kan ha, när det gäller att få med nya svenskar i gemenskapen. KLIPPT FRÅN KRIMNET Martin Eklöv fick många uppmuntrande kommentarer på intranätet efter nyheten: Gott initiativ! Lycka till – är övertygad om att du blir en god förebild för de här killarna. Thomas Björk Bra initiativ! Stort lycka till! Du gör skillnad! Anne Vainio Fint initiativ! Stort lycka till, ingen tvekan om att du blir en god förebild för dessa grabbar. Klaudia Andersson Verkligen rätt man på rätt plats Men vi kommer att sakna dig. Maria Wimmerström 8 6-11.indd 8 – Fotboll är ett universellt språk och föreningslivet är en väldigt bra ingång i samhället, säger han. Martin har varit med och startat en träningsgrupp för byns nyanlända tonårskillar. Ett 30-tal grabbar är med och till nästa säsong är tanken att de ska vara med och spela seriespel tillsammans med andra killar i föreningen. Men redan nu bygger fotbollen broar i Gamleby. – Nu kommer de somaliska mammorna på träningar och matcher. De hejar och har bakat bullar som vilken familj som helst. Och jag ser hur de infödda tioåringarna möter flyktingbarnen, vilken förståelse de får för att man inte kan få allting, att allting inte är så självklart. Martin har bestämt sig för att ännu mer bli en del av integrationsprocessen i Gamleby. Därför har han tagit tjänstledigt från Kriminalvården från och med slutet av november. Under ett halvår ska han arbeta på ett av Gamlebys snart tre flyktingboenden, ett för ensamkommande pojkar. – Jag ser fram emot det och hoppas bli en vägledare och god förebild för de här grabbarna. En viktig länk som kan slussa in dem i det svenska samhället, även om det inte är säkert att de blir kvar just i Gamleby. Martin Eklövs beslut att ta tjänstledigt för att jobba med ensamkommande flyktingbarn har fått mycket beröm från kollegor på intranätet. Vad tar du med dig från jobbet på NTE? – Vanan att jobba med alla sorters människor och vetskapen om hur människor fungerar. Har du något tips till andra som vill engagera sig för att hjälpa nyanlända? – Jag vurmar ju för föreningslivet och tycker att det är en väldigt bra ingång. Anser man i en klubb att alla ska kunna vara med får man också se till att det faktiskt blir så. Hur går det till i praktiken? – Sök upp dem som är nya, i bostadsområdet eller vid deras boende. Bjud in dem att vara med och spela fotboll, eller vad det nu är du gör i din förening. – Det är jätteviktigt att hitta kanaler för att förebygga utanförskap och främlingsfientlighet. Folk är rädda för det de inte känner till, men det finns inget ”vi” och inget ”dom”. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 10:44 NYHETER FLER GÅR MED I KAMRATFÖRENINGEN Kriminalvårdens kamratförening har under hösten genomfört regionala möten, vilket har rönt intresse runt om i landet. Flera medlemmar har strömmat till efter möten i Malmö och Göteborg. Föreningen har även fått in förslag på personer som kan utses till Årets kamrat 2016. Vill du nominera din kollega? Mejla [email protected] FLYKTINGMOTTAGANDE ”Vi hoppas ta emot nyanlända innan årsskiftet” Omställningen av anstalten Helsingborg till flyktingboende fortsätter. vara vuxna ensamstående, inte familjer, som kommer till oss. När kan de första asylsökande beredas plats? – Vi har börjat förbereda oss mer konkret och hoppas kunna ta emot boende innan årsskiftet. Det har varit en period med ovisshet och vi är angelägna om att komma igång. – Vi vill ju bidra till den ansträngda boendesituationen för asylsökande och jag känner mig stolt och glad över att Kriminalvården och vi i Helsingborg är med och tar ansvar, säger kriminalvårdsinspektör Caroline Wahlström, som har lett arbetet. Är det Kriminalvården eller Migrationsverket som ansvarar för verksamheten framöver? – Vi ansvarar för lokalerna och kommer att ha personal på plats dygnet runt. Migrationsverket ansvarar för verksamheten. – De kommer dock inte ha personal på plats, utan vi kommer ha nära samverkan med Migrationsverkets kontor i Helsingborg. Hur många tror ni kommer att kunna bo i lokalerna? – Cirka 50 personer. Det kommer företrädesvis att Finns några planer på att ordna sysselsättning eller aktiviteter för de boende? – Vi kommer att skapa utrymme för fritidsaktiviteter och hoppas kunna samverka med frivilligorganisationer, för att ge dem som bor här en så bra boendesituation som möjligt. Caroline Wahlström, kriminalvårdsinspektör, har lett arbetet för att göra anstalten Helsingborg till flyktingboende. Här på anstalten Helsingborg kan man husera cirka 50 personer. PERSONAL Fritt fram med flyktingarbete som bisyssla Personal i Kriminalvården frågar om det är möjligt att som bisyssla arbeta med flyktingmottagande och visst är det möjligt. Kriminalvården ställer sig i OMKRIM 6/2015 6-11.indd 9 princip positiv till att anställda åtar sig bisysslor för att underlätta flyktingarbetet. Ställningstagandet bygger på en bedömning ur ett förtroendeskadligt perspektiv. Huruvi- da det kan vara arbetshindrande behöver bedömas av den lokala chefen. Ansökan om bisysslan ska lämnas enligt ordinarie rutin, men man behöver inte avvakta beslutet för att påbörja uppdraget. Om det skulle visa sig att det är en bisyssla som inte skulle vara förenlig med det ordinarie arbetet så ska påbörjad bisyssla avslutas. 9 2015-12-04 10:44 NYHETER KLIPPT FRÅN KRIMNET ”Genom vårt språk beskriver vi hur vi ser på verkligheten. I USA talar man allt oftare om ”återvändande samhällsmedborgare” istället för kriminella och dömda människor. Det sätter ett tydligt fokus på att vi arbetar med fysiska personer med medborgerliga rättigheter som är på väg tillbaka till det samhälle där just du bor. Jag gillar det perspektivet.” Det skrev gd Nils Öberg i sin blogg. Här är några kommentarer: Ordens makt ”Återvändande samhällsmedborgare”, det perspektivet ska jag verkligen bära med mig. Ord har en oerhörd makt och vi har alla, som representanter för Kriminalvården, ett ansvar i hur vi formulerar oss. Tack för ett, för mig, nytt perspektiv. Gabriella Boijsen Jag blir så glad I sociala medier ser jag mest bara exkludering, en massa hat och rädsla – så texter som denna är så viktiga för att själv orka stå ut. Att våra klienter vill bli återvändande samhällsmedborgare vet jag, jag möter det varje dag. Det är inte alla klienter som kan uttrycka det, exkludering av sig själv är också en effektiv strategi för att orka stå ut. Men vårt jobb är att hitta vägar in till dem, till deras verkliga tankar och genuina känslor. Lyckas vi med det så visar sig en person med en förhoppning om gemenskap, värme och att finna en plats. Att bli inkluderad. Malin Wiktoreng Återvändande... Även om företeelsen och synsättet på klienternas återvändande till samhället inte i sig är nytt, så är perspektivet i själva ordet nytt för mig, och jag gillar det. Det är ett ord som är lätt att använda för att förtydliga en av kriminalvårdens roller för omgivningen, att förbereda inför ett liv i frihet. Andreas Östh 10 6-11.indd 10 INTAGNA INSPIRERAR FÖRETAGARE TÄNKA MILJÖMÄSSIGT Branschtidningen Recycling och Miljöteknik har intervjuat Oskar Åsberg, vd för Svensk Freonåtervinning. Där förklarar Oskar Åsberg att det var intagna i Kriminalvården som väckte hans intresse för miljöfrågor. Han berättar att intresset för mijlö väcktes under ett sommarjobb inom Kriminalvården. Där såg han att intagna månade om sortering och insamling. ”Deras intresse för insamling väckte mig faktiskt.” EKONOMI & IT Rätt siffror för bättre beslut V ad kostar en inrikestransport? Hur ser beläggningen ut på våra anstalter? Hur stor är personalkostnaden månad för månad? Hur kan jag enkelt se verksamhetens utfall jämfört med budget? Alla dessa frågor kan besvaras med ett enda ord. KUB. KUB står för Kriminalvårdens Uppföljnings- och Beslutsstöd. KUB är ett arbetsverktyg som ska visa ekonomisk information och annan uppföljning till grund för kloka beslut. Charlotta Gustafsson, ekonomidirektör, berättar hur det nya verktyget föddes för snart två år sedan. – Chefer och ekonomer inom Kriminalvården saknade ett användarvänligt hjälpmedel för uppföljning. Alla siffror var utspridda på olika databaser och det tog tid att söka upp informationen. Tillsammans med projektledare Hans Ekström och en arbetsgrupp på IT utvecklades ett verktyg som samlar in rätt information, från rätt system, vid rätt tidpunkt. Hur kan KUB veta vilken information den ska hämta in? Allt startar med att en person efterfrågar en viss typ av uppföljning. En specialist får peka ut relevant information som hämtas ur Kriminalvårdens datasystem. Kvaliteten på data i KUB speglar alltså kvaliteten i källsystemen, så om det visas fel i KUB måste underliggande system korri- Charlotta Gustafsson. geras. En gång per dygn ska KUB inhämta data från bland annat Agresso, KVR, Heroma och ISAP. All data sammanstrålar i KUB där värdena presenteras lättöverskådligt. Just nu kan KUB leverera ekonomiuppföljning för nästan samtliga chefsnivåer. Verktyget ska kompletteras med beläggning för anstalt och häkte, inskrivna klienter i frivård och nyckeltal för personal. Charlotta Gustafsson ser på sikt många fördelar med KUB. – Med några klick ska vi kunna se en samlad bild av ekonomin och verksamhetens nyckeltal på det egna området. Systemet är transparent för att man ska kunna jämföra kostnader och intäkter mellan olika verksamhetsställen. Det är lika lätt är att se övergripande ekonomiska bilder, som att zooma in på detaljer. Kort sagt, KUB ska ge chefen bra koll och ett bra beslutsunderlag. Så tycker vi om KUB Kenneth Gustafsson, kvc på anstalten Kumla, använder KUB flitigt: – Att följa budget och utfall i Agresso kan vara tungarbetat. Jag använder istället KUB och får en snabb och överskådlig bild av det ekonomiska läget. Det är lätt att navigera och graferna är pedagogiska redskap vid presentationer och möten. Jag ser fram emot den vidare utvecklingen. – En uppdaterad uppföljning av verksamheten är nödvändig för en bra planering av framtiden. Martin Klaar avdelningen för HR: – Jag ser att KUB har en stor utvecklingspotential, men att systemet fungerar som ett fullgott stöd redan idag. Varje dag kan jag snabbt skaffa mig en översiktsbild över mina chefers ekonomi. – Jag behöver inte be någon ekonom plocka fram siffrorna. De finns där, färdiga att utläsa. Framöver kan det vara en god idé att lägga in hjälptext där det kan uppstå tveksamheter. Då kan man snabbt räta ut frågetecken om vad siffran står för. Portal: kub.kvv.se OMKRIM 6/2015 2015-12-04 10:44 NYHETER SE HIT ALLA YOGAINSPIRATÖRER! Yogasamordnaren behöver veta hur många yogainspiratörer det finns på anstalt och häkte. För att bli bättre på information och utbildningar, men också för att veta hur behoven ser ut. Skicka ett mejl till Aniko Komaromi för att ta del av enkäten. Handläggarstöd och ny webbplats för Krami Kramis handläggarstöd Nils Öberg vid ICPA:s konferens i Melbourne. Internationellt pris till Nils Öberg G eneraldirektör Nils Öberg tilldelades i oktober utmärkelsen Head of Service Award av den internationella kriminalvårdsorganisationen ICPA. ICPA står för International Corrections & Prisons Association och samlar kriminalvårdsorganisationer från hela världen. Konferensen hölls i Melbourne, Australien, med representanter från ett 50-tal länder. Årets tema var säkerhet och riskbedömningar. Nils Öberg var, tillsammans med medarbetare från säkerhetsavdelningen och internationella enheten, på plats. De deltog i seminarier och pratade om arbetet mot våldsbejakande extremism och om de utbildningar i fredsbevarande OMKRIM 6/2015 6-11.indd 11 insatser som Kriminalvården genomför. För att uppmärksamma prestationer som främjar en human kriminalvård delades utmärkelser ut, i sammanlagt åtta kategorier. Nils Öberg belönades i myndighetschefskategorin, Head of Service Award. Utmärkelsen gavs till en myndighetschef som på ett ”framstående sätt har bidragit till främjandet av en professionell och human kriminalvård”. – Det är roligt att svensk kriminalvård uppmärksammas. Inte minst finns ett stort intresse just nu för hur vi arbetar med andra påföljder än fängelsestraff. Vi har kommit mycket långt jämfört med andra länder. Men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka, det finns mer att göra. Även vi har mycket att lära av andra länders arbete, säger Nils Öberg. Det är inte första gången som Kriminalvården uppmärksammas internationellt. Förra året bjöds Nils Öberg in av en brittisk stiftelse för att hålla The Longford Lecture, en högt ansedd föreläsning om progressiv kriminalvård. I början av året föreläste han på Yales universitet i USA. Det som framför allt röner internationellt intresse är Sveriges vikande klientutveckling, den utbyggda frivården och det säkerhetshöjande arbetet. är i hamn. Där beskrivs hur samarbetet bör bedrivas för att säkerställa en så likriktad verksamhet som möjligt för landets Krami, från Luleå i norr till Malmö i söder. Handläggarstödet är styrande för Arbetsförmedlingen och Kriminalvården, men inte för kommunerna eftersom det inte finns någon nationell part att sluta överenskommelse med. −Men vi har fört en dialog med Sveriges Kommuner och landsting och de anser att handläggarstödet utgör Anki Prestberg Ahlström. grunden för Arbetsförmedlingens och Kriminalvårdens dialog med berörda kommuner och de lokala överenskommelser som träffas, säger Anki Prestberg Ahlström, enheten för verkställande av påföljd i frihet. Att ta hänsyn till respektives huvudmans uppdrag, särart och profession och samtidigt skapa något förädlat beskriver Anki Prestberg Ahlström som själva essensen av bra samverkan. − Jag tror vi kan dra nytta av våra erfarenheter av samarbete med Arbetsförmedlingen när Kriminalvården nu står inför ett generellt uppdrag att öka samverkan med andra externa aktörer. En ny hemsida för Krami ska driftsättas i månadsskiftet januari-februari. Den kommer att ha lokala redaktörer och personalsidor som inte allmänheten har tillgång till. 11 2015-12-04 10:44 HÄR FINNS VI! Mali 2 Centralafrikanska republiken 2 Liberia 7 Kongo 3 Siffrorna anger hur många svenska kriminalvårdare som finns på plats. 12 12-29.indd 12 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:14 Kurdistan a Somaliland 2 Kenya 2 Somalia 2 TEMA INTERNATIONELLA INSATSER Kriminalvården finns inte bara i Sverige. På sex olika FN-missioner i Afrika arbetar svensk personal. Dessutom driver Kriminalvården projekt tillsammans med Sida i irakiska Kurdistan och i Kenya. Personal från svenska Kriminalvården har ett gott rykte och anses vara extra duktig på säkerhet, rehabilitering och utbildningsfrågor. Till största del finansieras Sveriges internationella engagemang av Utrikesdepartementet. Det belastar inte Kriminalvårdens budget. L A R S H Ö R N S T R Ö M / I L L U S T R AT I O N OMKRIM 6/2015 12-29.indd 13 13 2015-12-04 11:14 Anna har landat i Kongo FN-personalen besöker centralfängelset i Bukavu varje dag. De mindre och mer avlägsna fängelserna får sällan besök. Området är stort och under regnperioden förvandlas de dammiga vägarna till leråkrar och det är stora svårigheter att ta sig fram med bil. Vid några tillfällen har Anna Terins fått flyga helikopter till arbetet. 14 12-29.indd 14 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:14 INTERNATIONELLA INSATSER Anna Terins från Norrköping har ett FN-uppdrag och arbetar på fängelser i Kongo. Anna Terins deltar vid en utbildning på fängelset i Bukavu. K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT A N N A T E R I N S O C H K O L L E G O R / F O TO S edan ett år bor Anna Terins i staden Bukavu i östra Kongo, nära gränsen till Rwanda. Hennes FN-uppdrag är att vara mentor och rådgivare för chefen på centralfängelset i Bukavu och för ledningen på ytterligare åtta fängelser i närområdet. Just nu är Anna den enda i gruppen av kriminalvårdare med FN-uppdrag som inte kommer från Afrika. De övriga är från Burkina Faso, Senegal, Tunisien, Kenya och Kamerun. De afrikanska stater kollegorna kommer ifrån har nyligen gått igenom de utmaningar som Kongo står inför. Att lyssna på hur kollegorna tacklar problem som uppstår är ofta givande. − Bara man tar sig tid att lyssna - och det gör man när man sitter i bilen - så lär man sig otroligt mycket. Jag har slagit bort det här att vi i Sverige gör allting rätt. Man börjar fundera. Kan man göra på det viset? − På golvet ligger 200 personer på madrasser i utrymmet för 50 personer. Hur tänkte ni i Burkina Faso som jobbade i fängelse? Ofta har de mer relevanta lösningar än vad jag som kommer från Sverige har. Den sju personer starka gruppen ger fängelseledningen stöd och råd för att kunna uppnå de minimiregler som FN har för fängelser och häkten. Anna ansvarar även för administration och praktiska saker som bilar, datorer och teknik, allt för att teamet ska funka. Dessutom är hon ställföreträdande teamleader. Gruppens huvuduppgift är att se till att de mänskliga rättigheterna följs. Det basala är att intagna ska ha mat, vatten och en sovplats som inte är på golvet. Viktigt är också att se till att det finns ett bra register över intagna. Det ska uppdateras om vem som sitter i fängelse, hur länge de har suttit och vad de är misstänkta för. Dagligen diskuterar man med fängelseledningen, åklagare och domare om vilka fångar som ska separeras. Män och kvinnor separeras, likaså skiljs ungdomar från vuxna och man strävar att skicka dem som är dömda av militärdomstolar till särskilda fängelser. Däremot har man inte kommit dit att man skiljer häktade från dömda. − Här nere är fängelse och häkte samma sak. Ofta finns det fler häktade än de som avtjänar straff. De anhållna sitter i en skrubb hos polisen. Kamratskapen i teamet har växt sig stark. Anna berättar om kollegan från Senegal som nyligen har lämnat missionen och som har blivit en riktigt god vän. De två kallades för tvillingarna Black and White. Utsidan skiljde dem åt, men likheterna finns där. » 15 12-29.indd 15 2015-12-04 11:14 INTERNATIONELLA INSATSER MONOSCO, FN:s högkvarter ligger på en udde i Bakavu. Där hyr Anna Terins en lägenhet tillsammans med fyra andra svenskar med FN-uppdrag. »Det är lugnt och tryggt, förutom när det är jordbävning förstås!« − Hon är muslim och är fru nummer två till sin man. Hennes bakgrund är helt annorlunda än min, men vilka roliga diskussioner vi hade. Vi tänker lika och skrattar åt samma saker. Hittar man likheter blir det spännande. I grunden är det inte så mycket som skiljer oss åt. Arbetsspråket i gruppen är en blandning av franska, engelska och swahili. De flesta är fransktalande, någon talar dessutom swahili och alla förstår engelska. Att läsa och skriva franska går hyfsat för Anna, men att tala är inte lika enkelt. Men viljan att kommunicera finns och hon blir förstådd. En perfekt uttalad franska är heller inget krav för att klara av jobbet. Frustrationen finns där emellanåt. Allt går långsamt och när problemen tornar upp sig går det inte bara att lyfta luren och beställa det som fattas. En person med diabetes ligger i koma och någon annan får epileptiska anfall. Det saknas insulin, mediciner och vatten. När fångarna i fängelset Kabare inte hade fått mat på en vecka förberedde de ett upplopp. − De intagna hade bullat upp med stenar för att börja kasta. Vi var därinne och hade med oss en man från justitieministeriet som lovade leverera mat. När löftet om mat kom jublade fångarna. Förtroendefångarna uppmanade de övriga fångarna att plocka ihop stenarna och det gjorde de. Det här var ett speciellt tillfälle. I vanliga fall känner Anna sig bekväm under fängelsebesöken. – Jag känner mig absolut inte hotad. Man går omkring bland 1 300 intagna och personalen skojar med dem. Hälsar man Bonjour, så svarar de Bonjour. Om någon kommer för nära, eller tjatar på oss, puttar förtroendefångarna undan dem. Så skulle det aldrig funka i ett svenskt fängelse. Annat som skiljer åt är säkerheten. Det kastas in marijuana i stora bollar. Sprit kommer också in. Mobiltelefon har var och varannan, förtroendefångarna får ha egna telefoner och andras smugglas in. Vid en visitation fann de 300 mobiler. De mänskliga mötena är inga problem, förklarar Anna. 16 12-29.indd 16 Men det är jobbigt att se att de intagna inte har något att sova på, att det inte finns luft i rummen de bor i och att allt är äckligt och sunkigt. Förhållningssättet hos personalen är bra, förvånansvärt bra enligt Anna. Far någon intagen illa handlar det oftast om bråk med andra intagna. – De intagna behandlas mänskligt och bra av personalen. Många bland personalen på fängelset i Bukavu är handplockade kriminalvårdsmilitärer som fått utbildning av FN i Kinshasa. Chefen är en driftig militär som har pluggat human rights. Anna kan koppla av mellan fängelsebesöken. Hon hyr en lägenhet på FN-området Monosco tillsammans med fyra andra svenskar. Just nu delar hon bostaden med två poliser, en militärobservatör och en läkare. − Det är lugnt och tryggt, förutom när det är jordbävning förstås! − Halv fyra vaknade vi av att det skakade så in i vassen. Jag hörde hur porslinet i köket kraschade sönder. Min kollega hörde ett dovt ljud. Första skalvet varade 45 sekunder. När nästa skalv kom uppmanade vakten alla att lämna huset. De satt utomhus utanför huset och kontaktade anhöriga och vänner allt medan efterskalven varade. – Det var fruktansvärt obehagligt. Anna är nöjd över att ha fått bra kontakt med lokala makthavare och fängelsepersonal. – De lyssnar och respekterar oss. Vi har renoverat ett fängelse, vi försöker ordna sysselsättning för ungdomar och vi separerar fångar. Det finns mycket att bygga vidare på. – Men det tar tid att bygga förtroende. Vi är ödmjuka och lyssnar på dem. Det är deras lösningar som ska vara det bärande annars kommer det inte att funka. Tips till den som funderar på utlandstjänstgöring? − Gör det! Var ödmjuk och lyssna. Sug åt dig allt du kan. Bli inte stressad över byråkratin. Öppna alla sinnen. Ta in så mycket du kan från andra kulturer. Man kan göra mycket tillsammans. O » OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:14 Ståhej under frigivningsceremonin i Bukavu. En gång om året friges fångar som är dömda i civil domstol. En minister från justitiedepartementet i Kinshasa har en lista med 43 fångar som ska släppas. Här läser fängelsechefen i Bukavu upp namnen och de intagna jublar (observera fängelsechefens t-shirt). OMKRIM 6/2015 12-29.indd 17 17 2015-12-04 11:14 1 1 Barn är alltid nyfikna på muzungus (vit person). 2 2 De intagna i Kabare får en fotboll av Anna Terins. Polisen Karin får vara med och spela. 3 Hiv/aids-information för kvinnorna på Kabarefängelset. 4 Hiv-test för ungdomarna på fängelset i Bukavu. 5 Stopp i avloppet på kvinnoavdelningen i Bukavu. 3 4 5 18 12-29.indd 18 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER/ I HUVUDET PÅ CHEFEN Christer Isaksson, chef för Internationella enheten. »Många vill åka ut igen« ELISABET JÖNSSON / T E XT & F OTO V arför är svensk Kriminalvård ute i världen och far? – Svensk kriminalvård har gott renommé och ett grundkoncept som går att anpassa efter olika besvärliga förhållanden. Jag ser det som positivt att vi hjälper till i postkonfliktområden. Det är en svensk tradition och bra för dessa länder och ger viktiga erfarenheter till vårt eget arbete. Men vi hittar inte på uppdragen själva, utan får ett regleringsbrev från utrikesdepartementet som pekar ut intresseområden och ger oss finansiering. Är Sverige världsbäst på kriminalvård? – Visst kan vi säga att vi är bäst, eller nära på i vissa fall, men frågan är inte så enkel. Vi har också goda resurser, och vi satsar på hög personaltäthet. Vi är uppskattade i FN, eftersom våra utsända håller hög kvalitet och är välutbildade. Vi är bra på både säkerhetsfrågor och behandlingsfrågor och ligger långt framme om jämställdhet mellan kvinnor och män. – När vi är ute på FNs mandat, är det självklart enligt deras regler vi arbetar, men vi använder vår svenska kompetens. Vad har vi att lära av andra? – Vi har nytta av att lära oss om olika kulturer och vad krig ställer till med i hela samhällen. Vi lär oss att öppna ögonen, bli ödmjuka, hitta enkla lösningar och att inte gnälla så mycket. Kriminalvårdsmässigt spelar vi i olika ligor, men på till exempel chefsnivå lär vi av varandra. Uppgiften att leda kan vara lik oavsett verksamhet. INTERNATIONELLA ENHETENS vikti- gaste uppgifter: Rekrytera utlandsstyrkan. Nominera kandidater för utlandstjänst. Utbilda och utrusta personal inför utlandstjänst. Stödja personal i mission samt hemkomstarrangemang. Ansvara för besök och internationell representation. Bilateralt arbete. OMKRIM 6/2015 12-29.indd 19 Varför är vi just i de länder där vi är? – FN engagerar sig i krishärdar i hela världen. Ofta handlar det om inbördeskrig och konflikter. Gången är som regel att de först skickar militär, för att säkra vapenstillestånd och fred. Därefter polis för att upprätthålla lag och ordning och därefter kommer vi in. Förutom FN-missionerna har vi också bilaterala projekt. Vad är skillnaden? – Skillnaden är att det är ett samarbete direkt mellan Sverige och ett annat land. Regeringen pekar ut lämpliga länder, och SIDA finansierar. Vårt första stora projekt är i Kenya, som nyligen dragit igång. Det ska vara långsiktiga projekt, i Kenya har vi skrivit ett treårigt avtal. kan vi göra en egen bedömning och avbryta vår del i insatsen. Vi har aldrig gjort det, men vi låg i startgroparna när det var oroligt i Sydsudan för ett par år sedan, och när ebolan var som värst i Liberia. Just nu skiftar säkerhetsläget upp och ner i exempelvis Mali och CAR. Självklart följer vi läget mycket nära och har kontakt med vår personal. Vad tycker personal som varit iväg? – Många vill åka ut igen. Det är inte ovanligt att folk säger: ”Det tog tre månader att komma i ordning, sex månader till innan jag fick relationer och verksamhet att funka, och sen var det snart dags att åka hem. Nu vill jag åka tillbaka och verkligen göra den nytta jag känner att jag skulle kunna göra.” Vad borde fungera bättre? – I början är det många som känner frustration över tungroddheten i FN-byråkratin. I FN-missionerna är det militären och polisen som är stora, sen kommer kriminalvård som en liten kusin. Det är inte alltid vi räknas med lika mycket. Har vi några nya projekt på gång? – Vi har inte fått regleringsbrevet för nästa år, men vi genomför tillsammans med andra i rättskedjan en förstudie för en eventuell insats i Albanien. Den skulle i så fall rikta sig mot ungdomar. – Vi har också fått en uppmaning från EU om vi kan skicka personal till Palestina. Det beror självklart på regeringens önskningar, men vi tror absolut att vi kan ha kompetensen som behövs. O I dessa oroliga tider: hur ser säkerheten ut för vår personal? – FN har säkerhetsansvar för personalen och säkerhet är alltid prio ett. Men om säkerhetsläget förändras 19 2015-12-04 11:15 MATHIAS KARLSSON är i staden Zwedru i Liberia. I Sverige kvinsp på anstalten Norrtälje. Vad gör du om dagarna? – Jag är rådgivare på en högsäkerhetsanstalt i Zwedru och en mindre i Fishtown, 13 mil härifrån. Jag ger råd i det dagliga arbetet med personal, administration, intag i anstalt, frigivning, intagnas aktiviteter och mycket annat. Målet är att få anstalten att uppfylla FN:s minimiregler för behandling av fångar. Vad är svårast i ditt uppdrag? – Tekniska problem i vardagen: ständiga avbrott i internettrafiken, elavbrott, slut på vatten i toaletterna. – Regnsäsongen som pågår i sex månader gör vägarna nästintill okörbara och påverkar flygtrafiken som FN bedriver och den osäkerhet som uppstår när man inte vet om flyget ska komma överhuvudtaget. GABRIEL SINGOYE kriminalvårdare på anstalten Salberga. I Centralafrikanska republiken CAR. Vad är ditt uppdrag? – Jag är här för att hjälpa till att bekämpa straffrihet, alltså att människor som döms verkligen avtjänar sina straff. Men också för att förbättra fängelseförhållanden som bryter mot internationella normer. Till exempel har de flesta fängelser ingen driftsbudget och kan inte ge mat till intagna. Intagna gör sina behov i hinkar, och brist på sängar tvingar intagna att sova på golvet. – Mitt uppdrag är att rehabilitera och utrusta fängelser med metallvåningssängar, madrasser, sängkläder och toaletter. i Goma i östra Kongo. I Sverige kriminalvårdare på riksmottagningen på Kumla. Hur ser en vanlig dag ut? – Vi försöker förbättra säkerhet, visitationer, mat, hälsa och sanitet. Nytillkomna och frisläppta grupperar vi i man eller kvinna, militär, polis eller civil. Jag inspekterar också byggprojekt som sjukstuga, toaletter, duschar samt avlopp och septisk tank. Missionen är fransktalande, vilket ställer till problem eftersom jag inte kan franska. Blev glad att upptäcka att alla pratar swahili här i östra Kongo. Jag pratar flytande och mina kollegor kallar mig ”den vite mannen som talar swahili”.* När känner du att du gör nytta? – Som representant för svensk kriminalvård har jag med punktlighet, ärlighet och humor smittat av mig till mina kollegor och visat hur en FN-anställd uppför sig i mission. Det har även påverkat personalen i fängelset och imponerat på de intagna. De kallar mig major, för mina axelklaffar. 12-29.indd 20 När känner du att du gör nytta? – Exempelvis när jag har ett samtal med en kriminalvårdare och han återger samma sak som vi pratat om vid ett senare tillfälle. Då kan jag känna att jag planterat något som kan leva vidare även när jag lämnat missionen. På lång sikt hoppas jag att kriminalvårdarna och anstaltsdirektören har lärt sig att en humanistisk kriminalvård och att ge intagna färdigheter som de kan använda efter fängelsestraffet, gör nytta för framtiden. Hur fungerar kriminalvården i landet? – Den 28 september, flydde 600 intagna från huvudfängelset i huvudstaden, vilket utgör ett allvarligt bakslag i kampen mot straffrihet. Några vakter och soldater underlättade rymningarna genom att öppna huvudporten, eftersom en del av de intagna var militärer. – Efter detta flydde fångar från ytterligare två fängelser och det enda manliga fängelset som fortfarande fungerar som det ska är en militärbas som har 12 intagna. – Trots detta arbetar vi vidare med upprustning av fängelserna. Vi har kommit en bit på vägen. CHRISTER SANDBERG 20 – Det är också svårt att acceptera att det finns olika kunskapsnivåer bland rådgivarna. Jag har stött på mentorer som inte ens loggat in på en dator innan de kommer till mission. En rådgivare som jag jobbar med nu vägrar att köra bil. Utmaningen blir att acceptera att vi har olika kompetens och att försöka hitta varandras styrkor och använda dem. Det finns ändå en samsyn bland oss rådgivare, trots kulturskillnader, hur kriminalvård ska bedrivas. Det finns en humanistisk syn på kriminalvård. Vilka problem brottas ni med? – Brist på mat, vatten och ved gör att de intagna regelbundet hotar med upplopp och att kasta sten mot poliserna som vaktar utanför. Personalen saknar utbildning och ordentliga anställningsvillkor. De intagna blir bara fler och fler och trängs på små ytor. Fängelset är dimensionerat för 200 personer och det är idag 1 635 intagna. Ett fåtal är dömda, resten väntar på rättegång. 500 av de intagna är militärer och uppbär lön, vilket gör att de har bättre sovplatser än de civila. Maten i fängelset är ensidig och knapp. Kökets eldstad håller på att rasa samman, oljefaten de använder för att koka maten i läcker. – Sjukvården försöker upprätthålla någon form av service, men mediciner saknas. De sanitära förhållandena är under all kritik. Avloppsrören är igensatta. Elektricitet saknas och vattenförsörjningen är oregelbunden. Det är med glädje man kan konstatera att det byggprojekt som pågått i fängelset i åtta månader snart är färdigt och kommer att bidra till något lite bättre förhållanden för de intagna. *Christer har arbetar 15 år för SIDA i Tanzania. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER På FN-uppdrag hamnar man i situationer långt ifrån den svenska vardagen. Här är rapporter om rymningar och avrättningar, men också om lyckosamt arbete med fysisk standard och humanistiskt synsätt. E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E XT P R I VAT / F O T O Sex svenska röster från insatser i Afrika AMELIE RUNESSON psykolog i region Väst, och EMMA GUSTAFSSON kriminalvårdsinspektör på anstalten Svartsjö. MATTIAS NILSSON i Somalilands huvudstad Hargeisa. I Sverige frivårdsinspektör i Ystad. Hur ser en vanlig dag ut? – Jag och min svenske kollega Fredrik Holmgren arbetar sex dagar i veckan, fredag är helgdag. Vi besöker fängelset mellan 7.30 och 13 och tar en runda till utvalda block tillsammans med fängelsechefen, pratar med blocksupervisors och intagna. Vi arbetar utifrån en plan vi färdigställde den första månaden som gäller allt från att förbättra byggnader till hjälp med att redovisa matlager. Eftermiddagarna ägnas åt administrativt arbete som rapporter, omarbetning av manualer och åtgärdsplaner, mötesanteckningar samt förberedelser inför nästa dag. Vad är svårast? – Den största svårigheten är sedan någon vecka tillbaka transporter. Säkerhetsläget har försämrats och vi måste nu använda bepansrad bil vid alla resor och är beroende av andra för att få skjuts. Dock är vår egen bil på väg, så vi hoppas det kan lösa sig. Vad gör ni i Somalia? – Vi är placerade i regioner där FN inte tidigare arbetat mot fängelseväsendet. Som de första på plats har vi fått använda våra mest kreativa sidor för att skapa struktur och relationer. Nu i halvtid kan vi konstatera att arbetet resulterat i utbildningar för fängelsepersonal, utvecklande av ett rehabiliteringsprogram for Al Shabaab-medlemmar och insatser riktade till kvinnliga fängelseofficerer. Vad är mest utmanande i ert arbete? – Det är hur vi dagligen påverkas av det politiska spelet och säkerhetsläget. Iklädda skottsäker väst och skyddshjälm blir vi eskorterade till fängelserna i konvoj bevakade av soldater. På fängelserna väntar mer än hälften av de intagna på rättegång och en handfull på avrättning. Kontrasten mot svensk kriminalvård är gigantisk när man blir uppringd för att bekräfta en avrättning. Vid ett tillfälle hade en ambulerande domstol anlänt på eftermiddagen för att förkunna en dom. Morgonen efter avrättades mannen, dömd för att ha deltagit i Al Shabaab-relaterade aktioner, fastbunden vid en påle med tre skott, inför fängelseledningens ögon och de medintagnas öron. Det här är ett av sätten som vi upplever historien av de senaste decennierna inbördeskrig och kampen som förs mot Al-Shabaab. Vad har överraskat dig? – Först och främst fängelsets skick och att det är relativt modernt. Därtill kommer den entusiasm vi mottagits med av alla, från justitieminister ner till commander. Alla är måna om att ta till sig den expertis vi besitter. Detta reflekteras också genom hur, återigen relativt, mycket vi fått gjort på den korta tiden vi varit här. OMKRIM 6/2015 12-29.indd 21 21 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER När Adrian Russo och Liselotte Norgren åkte till Duhok i irakiska Kurdistan för att utbilda anstaltschefer och kriminalvårdare, mötte de flyktingströmmarna från Syrien. De passerade även utanför Mosul där det stundtals råder fullt krig. Kurder välkomnar svenska mentorer ULRIKA PERSSON / T E XT Efter avslutad utbildning i Duhok bjöd kursdeltagarna på kurdisk dolma. På bilden syns kursdeltagare, Adrian Russo, Liselotte Norgren, tolken samt säkerhetspersonal. 22 12-29.indd 22 D et som slog mig var att deras kriminalvård har väldigt bra infrastruktur, trots de dåliga förutsättningarna. Fräscha lokaler och ordentliga celler, säger Adrian Russo, kvinsp på Hinseberg. Efteråt har dock kollegor vittnat om att alla anstalter i de kurdiska delarna av Irak inte håller samma standard. Nu i december är Adrian Russo och Liselotte Norgren i Kurdistan igen, för att utbilda personal från regionens tre kvinno- och ungdomsanstalter. – Det är en fördjupad utbildning för personal som visat att de har fingertoppskänsla och ambitioner, med fokus på hur de i sin tur ska utbilda sina kollegor. Kriminalvårdarna från Sverige är varmt välkomna. – Kurderna är uppriktiga i sin vilja att förändra sin kriminalvård. De tillstår att de har problem – vissa som vi inte ens kan föreställa oss – men de är tacksamma för vår hjälp och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar, säger Adrian Russo. Huvudutmaningen är att utveckla kurdernas arbete med verkställighetsplanering och behandling. Den svenska insatsen har hittills bestått i att olika team utbildar i Irak. Genom ledarskaps- och personalutbildningar berörs VSP, risk- och behovsbedömningar, dynamisk säkerhet, behandlingsverksamhet och återanpassning. Några av anstaltscheferna gjorde även en studieresa till Sverige i september. Adrian agerade mentor när de fick minipraktik på Hinseberg. – De reagerade på våra kollegier och vår beslutsordning; att varje klient diskuteras och att våra chefer delegerar beslut. Hos dem måste varje beslut gå förbi den högsta chefen, och det blir så klart en tung belastning. När det gäller frigivningsförbere- delser återstår mycket att göra, inte minst för kvinnor. Kriminalvården saknar kontaktmän, så klienterna är hänvisade till socialarbetare som länk ut till friheten. – Och det finns en enorm stigmatisering kring kvinnliga förbrytare i mellanöstern, samtidigt som det saknas socialt skyddsnät. Om en kvinnas familj tar avstånd från henne återstår i praktiken härbärge för bostadslösa, säger Adrian. Kriminalvårdens UD-finansierade bilaterala projekt har pågått i ett drygt år och löper till nyåret. Förhoppningen är dock att projekttiden förlängs. – Såväl generaldirektören för den kurdiska kriminalvården som utbildad personal efterfrågar en fortsättning. I så fall är tanken att delvis flytta fokus till mentorskap på plats i anstalter, säger projektledare Sarang Ahsani på Internationella enheten. O OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER Stefan Eriksson och Petra Tullgren bor med sina respektive familjer i Nairobis storstadsdjungel, där de agerar ödmjuka kriminalvårdsrådgivare. Stefan Eriksson och Petra Tullgren deltog i en FN-kurs, trots att de inte är på FN-uppdrag. Unikt teamwork i Kenya » OMKRIM 6/2015 12-29.indd 23 23 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER ULRIKA PERSSON / T E XT S T E FA N E R I K S S O N / F OTO » I Malindis kvinnofängelse sitter en 27-årig kenyanska och syr. Hon har snart avtjänat sina sju års fängelse för att ha dräpt en mzungo, en blond utländsk man, som hon hade ett förhållande med. Kvinnan säger att hon väcktes av polis mitt i natten, anklagad för att ha knuffat ner mannen från balkongen. Hon fälldes utan fysiska bevis eller vittnen, för att hon vistats i samma lägenhet. Hon har en tioårig son som hon tänker ta hand om efter frigivningen. Hon är skärpt och vill studera juridik. Men hon säger att den realistiska planen är att livnära sig på att virka klänningar, vilket ger 16 kronor om dagen. Sann version eller inte? Stefan Eriksson, Petra Tullgren och de andra i teamet kan hur som helst inte släppa kvinnans berättelse, som de får höra under ett regntyngt fängelsebesök i kuststaden Malindi. Några dagar senare mejlar en av teammedlemmarna att hon varit i kontakt med African Prisons Project, som lovat att sponsra kvinnan till en juristutbildning. 27-åringen flyttas genast till Langatas kvinnofängelse i hemstaden Nairobi. Kvinnan får – av en lycklig slump – en realistisk chans att förändra sitt liv. Kanske en droppe i havet, men havet består av enskilda droppar, resonerar Stefan Eriksson, som återger berättelsen på sin blogg från Kenya. – Tänk på vad som kan hända om kenyanerna bestämmer sig för att titta på individuella behov och risker och Det finns många engagerade och ambitiösa frivårdare i Othaya. De har på egna initiativ påbörjat olika projekt för att överföra kunskap inom jordbruk och odling till klienterna. 24 12-29.indd 24 göra långsiktiga planer för samtliga intagna på fängelser och i frivården. Då blir det inte längre slumpen som styr, utan en genomtänkt strategi i syfte att kenyanska brottsdömda ska komma ´bättre ut´, reflekterar Stefan. Stefan Eriksson, anstaltschef på Hällby, och Petra Tullgren, frivårdschef i Malmö, flyttade till Nairobi i augusti i år med sina respektive familjer. Deras uppdrag är att långsiktigt stärka landets frivård och fängelser, som idag är separata verksamheter. – Ett huvudmål är att få fart på alternativa frivårdspåföljder. Förutom att det ger en massa andra fördelar är en positiv effekt att det minskar den massiva överbeläggningen på anstalterna, säger Petra Tullgren. Positivt nog finns redan lagutrymmet för att fler ska få frivård. Den erfarna duon – med 25 år var inom kriminalvården – betonar att de inte rest ner för att berätta för kenyanerna hur de ska göra. Istället har de lagt fokus på att få till en bra arbetsgrupp på plats; ”The Incredible Program Management Team” som de lite skämtsamt kallar den. De övriga i teamet är tre kenyaner från anstalt och en från frivård. Lagarbetet, och det faktum att Petra har ett arbetsrum på frivårdens huvudkontor och Stefan ett på fängelsernas motsvarighet, ger dem en unik möjlighet att arbeta nära sina kenyanska kollegor. Rådgivning och mentorskap blir naturligt och vardagsnära. Redan nu har teamet påverkat strategiska beslut, genom att de befinner sig mitt i hjärtat av både verksamheten och beslutsfattandet. Petra och Stefan berättar vidare om sina kollegor. – De är otroligt duktiga och smarta, helt suveräna. Tanken är att idéerna ska komma från dem och vår strategi är att stötta utan att vara besserwissrar. På skruttiga vägar och genom fantastiska landskap har teamet under hösten åkt på veckolånga studieresor till frivårdskontor och anstalter. – Vi kartlägger den kenyanska kriminalvården. Var de står idag, vad de vill utveckla och hur mycket arbete de är beredda att lägga ner. Vi samlar in enkäter och pratar otroligt mycket med folk, medan vi dricker ohyggliga mängder kenyanskt te, säger Petra. Frivårdsverksamheterna skiljer sig åt i många avseenden och varje kontor har sin egen prägel. Gemensamt är dock att mycket jobb går ut på att göra utredningar på uppdrag av domstolarna. – Frivårdsinspektörerna är engagerade och kloka OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:15 Malindi Prison är byggt för 300 intagna men hyser för närvarande 669, varav 200 är häktade. Många har hamnat här för att ha umgåtts med turister, några av dem misstänkta för narkotikabrott andra för olaglig guidning av utlänningar. En del av de intagna är dömda för piratdåd. akademiker. Tänk om man kunde fånga upp alla deras goda idéer och initiativ och göra en gemensam plan för verkställighetsarbete och risk- och behovsanalyser, säger Petra. Närmast på agendan ligger workshops i just risk- och behovsbedömning. Nästa år ska chefer och personal utbildas inom en rad områden. Stefan beskriver jobbet som lika utmanande som roligt och annorlunda. – Jag älskar det här landet, det är magiskt. Människorna är vänliga utan att vara inställsamma. Om det inte funnits så hög grad av fattigdom, arbetslöshet, korruption, terrorism och brottslighet skulle Kenya vara ett oinskränkt paradis på jorden. På helgerna gör de utflykter. Besöker den enorma Karuraskogen mitt i Nairobi, poolbadar på ett hotell eller klappar snablar på elefantbarnhemmet. På vardagarna bussas Petras och Stefans respektive söner till svenska skolan. Rörelsefriheten är begränsad i huvudstaden, rånoch kidnappningsrisken överhängande. – Många vi träffat som bott i Nairobi i några år har antingen blivit rånade, kidnaddade eller misshandlade. Det är helt otänkbart för barnen att springa ut och leka, OMKRIM 6/2015 12-29.indd 25 skjutsning och hämtning krävs hela tiden. Man får hålla sig mycket hemma, vilket så klart kan vara påfrestande, berättar Petra och Stefan. Husen som de hyr är omgärdade av säkerhet. – Vi bor säkert med murar, larm, elstängsel och vakt utanför huset. Vi går sällan omkring i stan, och absolut inte på kvällarna. Vi åker bil eller taxi överallt. Det gäller att vara förberedd i möjligaste mån. Ett annat vardagsproblem är trafiken. Vissa dagar tillbringar de fyra timmar i Nairobis bilköer. Men Stefan tycks ha hittat en egen strategi mot både rånrisk och bilkaos. – Jag ger mig ut och löptränar på gator och torg och hoppas att jag kan springa ifrån eventuella rånare. Duon har ettåriga kontrakt med möjlighet till förlängning, under de tre år som det Sida-finansierade projektet pågår. – Om vi blir kvar längre beror mycket på hur det funkar för familjerna. Visst längtar vi hem ibland, men vi får mängder av besök från släkt och vänner från jul och framåt. O Fotnot: Stefan och hans fru bloggar på Mrs T in Nairobi »Många vi träffat som bott i Nairobi i några år har antingen blivit rånade, kidnappade eller misshandlade.« 25 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER PERSONAL SÖKES Är du intresserad av internationellt arbete, men saknar möjlighet att vara borta en längre period? Internationella enheten har en kompetensbank för bilaterala utvecklingsprojekt. De söker personal med specialistkompetenser för kortare och längre uppdrag utomlands. Mer information och cv-formulär finns på Internationella enhetens portal på Krimnet. UTLANDSTJÄNSTEDRÄKT. Består av kahkifärgade byxor, pikétröjor samt skjortor. Dessutom svarta eller khakifärgade kängor. RYGGSÄCK. Bör användas som ”grab-bag”; alltså en väska som alltid ska vara packad och alltid med, för att ha det nödvändigaste nära vid alla tillfällen. Generaldirektör Nils Öberg undertecknar avtal om ett samarbete mellan Sverige och Kenya. Samarbete ska stärka frivård I HÖGTIDSDRÄKT. Består av byxor utan benficka eller kjol samt vit högtidsskjorta, kavaj och hatt. ÖVRIG UTRUSTNING. Består bland annat av regnställ, enklare bärbar dator, enkel telefon, myggnät, första hjälpenkit, ficklampa, pannlampa, multiverktyg, vattenflaska, alkogel, nyckelband, USB-minnen, gåvor i form av pins, slipsnålar och pennor. L E N A K A R V I K / T E XT S T E FA N E R I K S S O N / F O T O november var Nils Öberg på plats i Kenya för att underteckna avtalet om samarbete med kenyansk kriminalvård. Långsiktigt handlar projektet om att stärka landets frivård och fängelser och att få de idag separata verksamheterna att närma sig varandra. − Vi kommer att lyssna noga på behoven som beskrivs och erbjuda den kunskap och expertis vi har. Vi har inte alla svar men vi delar gärna med oss av våra erfarenheter, säger generaldirektör Nils Öberg. −På flera områden har vi utmaningar som liknar de Kenya står inför, till exempel när det 26 12-29.indd 26 gäller domstolarnas tilltro till straff i frihet och det utanförskap som dömda möter efter avtjänat straff, fortsätter han. Den kenyanska frivården befinner sig fortfarande i sin linda och är helt skild från anstalterna. −Vi vet värdet av en väl utvecklad frivård. Vi har idag en annan situation än Kenya när det gäller beläggning, men vi har också haft överbeläggning så sent som i början av 2000. Vi har inte utvecklat vår frivård bara av den anledningen utan därför att vi vet att det är ett effektivt sätt att förebygga återfall i brott, säger Nils Öberg. O And son Mal hem ber mån krim råd FNna i och OLIKA UTRUSTNING. Vad det gäller bilaterala projekt beror utrustningen helt på hur länge och vart du ska resa. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER Kriminalvården skickar fortlöpande personal till fredsfrämjande insatser, i syfte att stärka kriminalvården. Här tipsar vi om hur du gör om du vill åka. Om du vill tjänstgöra utomlands ANSÖKNINGSKRITERIER (till utlandsstyrkans resursbas): 4 Tillsvidareanställning på Kriminalvården 4 Minst 5 års kriminalvårdserfarenhet 4 Under 60 år 4 God engelska i tal och skrift. Ytterligare språkkunskaper är meriterande, franska synnerligen meriterande. 4 B-körkort 4 Fysiskt och psykiskt frisk 4 Tidigare internationell erfarenhet är meriterande EXEMPEL PÅ PERSONLIGA EGENSKAPER: 4 Tålamod 4 Diplomati 4 Ödmjukhet 4 Flexibilitet 4 Engagemang 4 Utförare (Doers) HUR ANSÖKER JAG? Anders Persson från häktet Malmö kom hem i november, efter 15 månader som kriminalvårdsrådgivare vid FN-missionerna i Sydsudan och Kongo. OMKRIM 6/2015 12-29.indd 27 4 Personligt brev/ansökan 4 Referensbrev från närmaste chef, lägst kvinsp 4 Cv-formulär att fylla i finns på Krimnet 4 Kopia på svenskt pass och svenskt körkort 4 Personligt brev och cv skrivs på engelska. Samtliga handlingar skickas i original till Internationella enheten. Öppet ansökningsförfarande året runt. Ansökningarna sparas även om frågan är för tidigt väckt, eller om man ej kommer med till den nästkommande utbildning. SEKONDERINGSPROCESSEN 1. Ansökan till utlandsstyrkans bas 2. Antagen till UNPriPOC utbildning, läs mer på sidan 18 3. Nominering till tjänster intervju med huvudman FN/EU 4. Förberedelser för insats i Sverige och i insatsområdet 5. Utlandstjänstgöring i normalfallet 12–18 månader 6. Hemkomst erfarenhetsåterhämtning och personlig återanpassning, återgång till grundtjänst 27 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER/NYA INTRYCK Från kakafonin i Liberias fängelser till stillheten på den svenska balkongen. Kristian Edqvist njuter av tystnaden tills han kan ge sig ut igen. KRISTIAN EDQVIST Sekonderad i Liberia november 2013 till maj 2015. Att komma hem ska vara en schlager... synthpop Men mina väskor dröjde. Länge. Faktum var att de hade kommit på villovägar och befann sig i antingen Frankfurt eller München, exakt var gick inte att säga. Medan den måttligt intresserade flygbolagspersonalen gjorde precis så mycket som de kunde förväntas göra för att hjälpa mig, men dessvärre inte ett uns mer än så, satte jag mig på en bänk bredvid bagagebanden och njöt av tystnaden. Hade detta inträffat innan min tid i Liberia hade jag sannolikt varit en smula uppretad vid det laget (det är inte för inte mina kollegor på Kronobergshäktet ibland kallar mig för Kristian Elvisp), men nu njöt jag av tystnaden. Kristian Edqvist och arbetskamrater på Liberias största fängelse, Monrovia Central Prison, i slumområdet South Beach, centralt i huvudstaden. KRISTIAN EDQVIST / T E XT P R I VAT / F OTO A tt komma hem ska vara en schlager, skrev Per Hagman 2004, och trodde sannolikt på fullaste allvar att han hade rätt. Det hade han inte, det visste jag att han inte hade. Boken togs i de så kallade rätta kretsarna emot med jubelkörer som hade kunnat vara hämtade ur vilken klämmig och skränig schlager som helst. Men han hade inte mer rätt för det. Att komma hem ska nämligen vara synthpop. Det vet jag. Att komma hem var Depeche Modes tidlösa hit Enjoy the Silence; det var att stå vid bagagebanden och vänta på väskorna med refrängens pseudopoetiska uppmaning om att värdesätta den och/eller det man har i sin famn ringande i öronen; det var att veta att på andra sidan tullkontrollen stod min far och min lillebror och väntade; det var att veta att jag snart skulle krama om dem – och att jag i den kramen slutligen skulle vara hemma igen. 28 12-29.indd 28 Slutligen fick jag ett bagagekvitto i handen och befann mig i min fars och lillebrors armar. Det kan tyckas fånigt att jag refererar till en poplåt när jag försöker förklara hur jag upplevde att komma hem, men det var precis så det var och fortfarande är: jag lyssnar på Depeche Mode och jag njuter av tystnaden. För det är verkligen tyst. På riktigt. Och den tystnaden kan upplevas väldigt olika, både skön och tom och ensam. Själv trivdes jag, den inte endast manade till utan de facto tvingade mig till reflektion. Vad hade jag just lämnat bakom mig? Sedan 20 november 2013 hade jag, tillsammans med två kenyaner, två ghaneser, en nigerian och en rwandier, tjänstgjort i Liberias största fängelse, Monrovia Central Prison, i slumområdet South Beach, centralt beläget i landets huvudstad, Monrovia. Fängelset, dimensionerat för 374 intagna men belagt med mellan 1 000 och 1 100 intagna, var strukturellt eftersatt och olyckligt placerat mitt i en överbefolkad kåkstad som vuxit sig så tätt inpå fängelsets murar att utvändig rondering var omöjlig. I sådant fall skulle man klampat rakt in i människors vardagsrum; husen var inte sällan sammanbyggda med själva muren. Vårt kontor låg mitt i fängelset och vi tjänstgjorde sju dagar i veckan fördelade på två skift. Ljudnivån var stundtals öronbedövande, arbetet både fysiskt och mentalt påfrestande och mitt uppdrag, att aktivt handleda det säkerhetsrelaterade arbetet, var jag inledningsvis osäker på ifall jag verkligen var mogen. Så småningom blev jag tryggare i rollen och att vara där, OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:15 mitt i kakafonin, blev bara roligare och roligare. De lokala vårdarna var motiverade och genuint intresserade. Att jag var svensk gjorde också sitt till: den svenska kriminalvården åtnjuter gott renommé i Liberia och så fort jag visade mig i fängelsekorridorerna började såväl vårdare som intagna glatt tjoa om ”Goodfriend from Sweden, how’s Johan, how’s Anette and Putte and Karin?” Och, naturligtvis, om Zlatan och PSG. (Det var däremot, till min uppriktiga bedrövelse, ingen som hade hört talas om mitt lag, Brommapojkarna.) Arbetet flöt på och jag kände att jag, en smula långsamt men ändå säkert, växte av och med uppgiften. Men så kom Ebolan och allt förändrades. De flesta har säkert läst om epidemin och sett allsköns obehagliga reportage. Men det var inte som på TV, eller åtminstone kändes det inte så. Jag sticker inte under stol med att jag under perioder var rädd och kände mig väldigt liten – men efter grubbel och många och långa diskussioner, bland annat med Kriminalvårdens missionshandläggare i Stockholm, ansökte jag och mina kollegor om förlängning. Nu kändes det arbete som FN:s kriminalvårdskomponent kunde utföra ännu viktigare. Skulle smittan leta sig in i landets fängelser skulle resultatet vara förödande. Kriminalvårdsenheten vid missionens huvudkontor satte igång ett massivt arbete med att koordinera det preventiva arbetet i landets olika fängelser. På mitt fängelse innebar detta inrättandet av en karantänenhet. De grundläggande idéerna kring arbetssätt inne på enheten byggde på Kronobergshäktets arrest och inskrivning; en sluss-struktur som möjliggjorde kontinuerlig övervakning och kontakt, Ebola-screening, kroppstemperaturmätningar (två gånger dagligen) samt regelbunden tillsyn och i möjligaste mån avskildhet. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det fantastiska arbete som den lokala personalen utförde och om den lagkänsla som vi internationella handledare kom att utveckla. Och om den stolthet vi kände. Men den här texten ska handla om att komma hem; om vad som rent faktiskt händer med hemvändande personal – och hur just jag tyckte att det kändes. Så nu är vi där igen. Njutningsfull tystnad. Och trötthet. Jag har aldrig varit så trött som tiden efter att jag kom hem. De första veckorna gjorde jag inte mycket annat än att sova, sitta på balkongen och dricka kaffe och njuta av tystnaden. Inga skrik, inget dunder, inget brak, inga dieselgeneratorer som brumOMKRIM 6/2015 12-29.indd 29 made dygnet runt och inget vrålande skyfall som höll mig vaken hela natten. Men heller ingen munter kenyansk kollega som varje dag hälsade mig med ”Jambo, jambo, ndugu!” Inte heller någon nigeriansk dito som exploderade av skratt när jag försökte förklara hur Stockholms gator blir glashala på vintrarna. Och inga svenska kollegor att sitta tillsammans med på kvällarna och fascineras av regnperiodens stormar och åskoväder. Det var helt tyst. Efter ett tag började emellertid telefonen ringa. Hemvändande personal genomgår, utöver den rent känslomässiga, en formell hemkomstprocess som består av ett antal steg; läkarundersökningar, samtal och eventuella uppföljningssamtal med personal på kris- och traumacenter, hemkomstsamtal hos Internationella enheten och därefter författandet av en slutrapport. Efter en period av obligatorisk vila är det slutligen dags för återinträde i tjänst. Min arbetsplats, Kronobergshäktet, hade under min bortavaro genomgått en så betydande ansiktslyftning att jag pinsamt nog, efter att ha bytt om och kammat mig, var tvungen att ringa nedifrån omklädningsrummet och be om instruktioner för att alls hitta upp till avdelningen. Väl uppe var det omedelbart som att vara hemma igen. Skratt, kramar, ryggdunkningar och en massa ”Välkommen tillbaks!” kändes i hela mig. Vad mina chefer och kollegor på häktet gjorde, vilket jag inte nog kan understryka värdet av, var att de förstod att hemkomstprocessen är just en process. Jag slängdes inte in i någonting, jag fick gå bredvid tills jag kände mig trygg och bekväm igen. Ingen suckade när jag frågade om saker jag rimligtvis borde kunna i sömnen. Ingen gnällde eller fällde spydiga kommentarer om att jag minsann hade en del att ta igen. Istället idel leenden och förmedlandet av perspektivet på min internationella tjänstgöring som en framtida tillgång snarare än en just korrigerad belastning. ”Hur har det varit?” var den första fråga som många ställde. ”Varmt, roligt, utvecklande och väldigt spännande”, blev ett sammanfattande standardsvar. ”Hur känns det ha kommit hem igen då?” Svaret på den frågan varierade, men kontentan var alltid densamma och är fortfarande: ”Som synthpop ungefär: Ganska svalt, inte riktigt lika svängigt, men tystlåtet på ett vis som jag njuter av.” Skulle jag åka igen? Tveklöst! Fram tills dess jobbar jag glatt på här hemma, lyssnar på Depeche Mode, njuter av tystnaden och läser annat än Per Hagman. O »Inga skrik, inget dunder, inget brak, inga dieselgeneratorer som brummade dygnet runt och inget vrålande skyfall som höll mig vaken hela natten.« 29 2015-12-04 11:15 INTERNATIONELLA INSATSER I tio år har svensk kriminalvård utbildat personal som ska ut på fredsfrämjande insatser. FN gillar kursen och vill att alla kriminalvårdare som ska ut i FN-missioner ska gå den. FN vill ha mer av svensk utbildning ELISABET JÖNSSON / T E XT ISAK ENSTRÖM / F OTO SVÅRT NAMN Den tungvrickande tvåveckorskursen heter UNPriPOC, vilket står för United Nations Prison and Probation Officers Course. 30 30-31.indd 30 M ed pompa och ståt firades tioårsjubileet, samtidigt som höstens utbildning avslutades på Livgardet i Kungsängen, nära Enköping. – Jubileet föregicks av en av de absolut bästa kurserna, med den bästa blandningen på deltagare. Av 19 deltagare var nio svenskar, och tio personer från andra länder. Två deltagare kom ända från Fiji. – De första dagarna märks det att vi är från olika länder med olika synsätt. Alla refererar till sitt eget land och hur saker går till där. Men när vi bor tillsammans och lever med frågorna natt och dag under utbildningen får deltagarna nya perspektiv och börjar istället referera till internationella regler. Det berättar Isak Enström som är utbildningsansvarig på Kriminalvårdens internationella enhet. Han kom själv hem från FN-missionen i Sydsudan för drygt ett år sedan, och är alltså veteran. – Det är jättetydligt att kursen blir bättre om mixen bland deltagarna är stor. Hela utbildningen bygger på dialog: alla måste öppna sinnena för nya sätt att lösa saker och ting. Den svenska Kriminalvården började hålla och utveckla kursen för tio år sedan. Utbildningatt den har utvecklats efterhand. en väckte intresse i FN Vi gör ständigt mindre justesom också certifierade ringar för att få den bästa och manualen. Utbildningmest aktuella utbildningen. en hålls 2–4 gånger per Uppdaterade fängelseregler, år, med 15–25 deltagare ett grundläggande regelverk per omgång. Ungefär för säkerhetsarbete och nya hälften av utbildningarIsak Enström. erfarenheter från fältet kommer na genomförs i Sverige in i utbildningen. Mandaten har och resten på andra platser, hittills också förändrats i vissa FN-misfrämst i olika afrikanska länder. sioner, till att bli mer exekutiva. Grunden i utbildningen handlar om FN vill nu att Sverige ska ta ett rådgivning och inte om verkställanännu större utbildningsansvar så de arbete, så där gäller det att hänga att alla kriminalvårdare som ska ut med. på fredsbevarande uppdrag – alltså En annan sak som Isak Enström från alla länder – ska genomgå hoppas ska hända under nästa år, är utbildningen. Just nu finns det att utbildningen ska hållas på franungefär 300 kriminalvårdare ute i ska. Hittills har all utbildning varit olika FN-missioner. på engelska, vilket känns närmare – FN har sett positiv skillnad till hands för de flesta svenskar. på personalens kunskapsnivå och – Antalet franskspråkiga förhållningssätt om de gått utbildFN-missioner i världen växer, ningen. Vi vet att vi har en gedigen medan de engelska krymper. produkt och vill gärna tillmötesgå Det är dags att bryta barriären FN:s önskemål. Nästa år hoppas och börja hålla utbildningen vi kunna hålla fyra kurser för att på franska. Kanada är en viktig närma oss målet. samarbetspartner med språkliga Nästa år är det också dags att förutsättningar eftersom landet är uppdatera kursmanualen. tvåspråkigt. Förhoppningarna är – Att revidera manualen är en att hålla de franska utbildningarna ganska stor uppgift. Det måste till i samarbete med dem. Vi har också många konsultationer med andra kompetens i våra hemkomna medlemsländer, och med FN svenska veteraner från fransktacentralt. lande FN-missioner. O – Men en av styrkorna i kursen är OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:05 FN:s nya regler heter Nelson Mandela Rules Agneta Johnson, Håkan Friman och Elisabeth Lager på konferensen i Kapstaden. K ATA R I N A L U K S E P P / T E X T Under utbildningen snappar alla upp idéer från varandra. Några omdömen om kursen: »Well organized. A good mix of lectures and practical scenarios.« »Excellent course; motivating and inspiring. It has given me a lot of new ideas and skills to take to missions.« »The fact that the training is given by veterans who already have experience from peacekeeping missions is invaluable.« FN:s rekommendationer för hur intagna ska behandlas har funnits i drygt 50 år. För att se över reglerna satte FN 2010 ihop en expertgrupp som därefter har träffats i Wien, Buenos Aires och Kapstaden. Elisabeth Lager och Agneta Johnson från Kriminalvården och Håkan Friman från Justitiedepartementet fanns på plats i Sydafrika i mars i år för att representera Sverige. Tillsammans med 90 delegater från 41 medlems- stater deltog de i en intensiv konferens med nattmanglingar för att enas om reglernas skrivningar. I oktober antog FN de nya minimireglerna som har fått namnet Nelson Mandela Rules. − Det var lite speciellt att även NGO:s, alltså ideella organisationer som Röda Korset och Amnesty, fick delta – och de gavs stort utrymme, säger Elisabeth Lager. En utgångspunkt var att revideringen inte skulle sänka standarden. − Argentina och Brasilien ville gå längst, medan Egypten och Pakistan stretade emot. Elisabeth Lager tycker det är positivt hur tydligt reglerna formulerar syftet med straffet. − Syftet med fängelsestraff är primärt att skydda samhället mot brott och minska återfall. Det kan bara uppnås om tiden i fängelse används för att återanpassa de dömda till samhället, så att de efter frigivningen kan leva laglydigt och försörja sig. Det dubbla syftet gör att man i fängelse måste erbjuda utbildning, arbetsträning och programverksamhet utifrån den intagnes behov. Nyheter i den nya skrivelsen är bland annat att reglerna är könsneutrala, att sjukvården får en tydlig koppling till den offentliga vården och att personalen ska ha utbildning i relevant lagstiftning och i internationella regler.O FN:S STANDARD MIMINUM RULES Firande av tioårsjubileet. Sakiusa Veiwila från Fiji i högtidsdräkt, precis som Kristian Edqvist, Sverige och Cathrine Halvorsen, Norge. OMKRIM 6/2015 30-31.indd 31 Det finns flera internationella överenskommelser om hur intagna bör behandlas. Europarådet har till exempel tagit fram de europeiska fängelsereglerna. Men mest spridd är FN:s ”Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners.” FN:s regler omfattar alla länder och används som referens vid internationellt arbete med att reformera kriminalvården. I länder med en svag lagstiftning hänvisas till FN:s minimiregler. 31 2015-12-04 11:05 REPORTAGE På häktet i Sollentuna finns särskilda ungdomsplatser. Nu erbjuds de häktade ungdomarna gruppsamtal om sex och samlevnad. Viktiga samtal om sex och känslor L I L I A N E D VA L L / T E XT EMMA HANQUIST / I L LU ST R AT I O N »En kille frågade hur man gör slut med en tjej.« 32 32-35.indd 32 D et är Louisa Ismail som dragit igång projektet. Hon är kriminalvårdare och starkt engagerad i ungdomarna. – De har så mycket att komma med även om de ibland inte ser det själva. Louisa Ismail är ansvarig för de aktiviteter som erbjuds ungdomarna. Hon har alltid tyckt att frågor om sexualitet varit viktiga. – Det hänger ihop med genus och identitet, hur vi ser på oss själva och andra. Louisa Ismail upplever att många killar på häktet är präglade av en machokultur där det gäller att vara tuff och inte visa känslor. En del har missat sexualkunskapen i skolan. Hon tog kontakt med RFSU Stockholm och för knappa året sedan hölls det första upplysningspasset. Målsättningen är att samtalen ska hållas en gång i månaden. De häktade sitter olika länge så gruppen varierar från gång till gång. Numera hålls passen på inlåst tid. Då blir det lättare för ungdomarna att tacka ja, för alternativet är att sitta kvar i cellen. Den senaste gången deltog, förutom Louisa och RFSU, även kriminalvårdaren Linda Asplund. Louisa och Linda håller sig i bakgrunden, de två informatörerna från RFSU får sköta pratet. Ett frågespel togs fram där olika ord skulle förklaras. Det var lätta och svåra ord om vartannat, ”kuk” och ”kram” och ”penila papler”.* Gruppen delades i lag, det gällde att beskriva ordet för sina egna utan att säga det. Men snart hoppade man över spelmomentet. – Man drog bara korten, man ville veta vilka ord det var och få svåra ord förklarade, säger Louisa. Så plötsligt kommer någon ung- dom med en egen fråga. – En kille frågade hur man gör slut med en tjej. Att sitta öppet och prata med andra killar om sånt, det gör man inte annars, säger Linda Asplund. Det finns en nyfikenhet hos killarna, även om de säger att ”de har koll på allt”. Ett möte till är inbokat men förhoppningen är att verksamheten ska bli permanent. – Det är nyttigt för dem att få se annan slags ”manlighet”, säger Louisa Ismail, en där man som kille kan reflektera kring sex och känslor. Hon väntar sig inte någon omedelbar förändring. – Vi sår frön. Poletten kanske trillar ner långt senare. Jonas Lemon på RFSU Stockholm blev glad när Kriminalvården frågade om de ville komma och hålla samtal om sex på häktet i Sollentuna. Han är erfaren sexualuppOMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:09 SNABBIS. Ett frågespel med 700 ord om sex. Tanken är att spelet ska vara en samtalsöppnare och bidra till att man får upp orden i rummet. – En gång vill de aldrig sluta spela, vi fick ta bort det då vår tid på 90 minuter var slut, berättar Jonas Lemon, informatör på RFSU. lysare och har deltagit i flera av samtalen. Någon större skillnad mellan denna grupp och en killgrupp på en fritidsgård ser han inte. Frågor och jargong är densamma. Men en sak är annorlunda. – Vi kan anta att här möter vi flera som tar risker sexuellt, säger han. Lever man ett risktagande liv i övrigt ingår det att man även gör det sexuellt. Därför är det en viktig grupp att jobba med, för är det några som behöver prata säkrare sex och ömsesidighet är det unga som befinner sig i en risksituation. Samtalen har förfinats med varje möte, berättar Jonas Lemon. Från att i början haft styrda pass, mer som föreläsningar, är man nu mer lyhörd för vad just denna grupp vill just denna gång. Man sitter i köket vilket gör det mer avslappnat. – Vi har fått ett fantastiskt bemötande av killarna. Det har varit OMKRIM 6/2015 32-35.indd 33 INITIATIVTAGARE. Louisa Ismail har dragit igång projektet. Linda Asplund deltar också vid träffarna. en bra stämning i gruppen, de har känts trygga med varandra. Det ska personalen ha en eloge för. Varje möte blir olika. Ett av de tidigare samtalen handlade huvudsakligen om graviditet och abort. Med riskbeteendet följer att det kan finnas många unga pappor i gruppen. En annan grupp var fascinerad av hur en vagina fungerade. ”Men blir inte tjejens vagina slapp om hon har mycket sex?”** På det senaste mötet handlade det mest om könssjukdomar, vilka symptom de ger och vart man kan testa sig. – Men plötsligt kastades en fråga ut om vi rekommenderar distansförhållanden. Vi svarar ju alltid generellt, säger Jonas Lemon. Anledningen till att det är två män från RFSU Stockholm som kommer, och inte en man och en kvinna, är att deras erfarenhet är att kvinnor blir mer ifrågasatta i killgrupper. – Det är mer provokativt att en kvinna pratar jämställdhet än att en man gör det. Enligt Jonas Lemon var dessutom begäran från Kriminalvården att det skulle vara män. – Men drömmen är att få göra det här långsiktigt, genom att arbeta även på anstalt. Gruppen där skulle vara stabil och arbetssättet skulle därför kunna vara mer strukturerat. Då skulle könet på dem som arbetar inte heller spela någon roll. – Vi ser det här som ett pilotarbete och vill gärna sprida det. Vi hoppas kunna ta fram utbildning för personalen på häkten och anstalter. O *Penila papler är små ofarliga hudtaggar som kan sitta på kanten av ollonet. ** Nej. Så tycker de intagna killarna på häktet Sollentuna om samtalen. » 33 2015-12-04 11:09 REPORTAGE »Det hade varit bättre med en kille och en tjej från RFSU.« » 34 32-35.indd 34 B aba är 20 år och har suttit häktad i två månader. En anledning till att han anmälde sig till sex- och samlevnadsgruppen var att han kom ut från cellen. – Och så var det några frågor man ville ha svar på. Vilka sjukdomar som är mest förekommande i Sverige. Den vanligaste är klamydia. De berättade hur man kan bli smittad. De sa att sjukdomarna tar mer på kvinnor, det kan påverka deras födsel av barn. Man lärde sig mycket faktiskt. Det finns 6 000 som har hiv i Sverige. – Jag är rädd för sjukdomar. Det är äckligt. Och det är inte svårt att skydda sig, varför ska man ta risken. – Jag hade sexualkunskap i åttan. Då fick man lära sig hur man tog på en kondom men det är inte svårt att lista ut. Är det något du velat ha på annat sätt? – Det kunde vara bra med en kille och en tjej som pratade, om hon tänker likadant om sjukdomarna. Tänker man mer eller mindre på sex härinne? – Mer. Det är synd att man inte får ha porrtidningar och porrfilmer här. Max är 19 år och har suttit häktad i tre månader. Han deltog för att alla andra deltog. Skolans sexualkunskap minns han inte mycket av. Några höga förväntningar hade han inte. – Det var mest en kul grej men man hade ändå hört allt det där förut. Kanske var det några nya ord som jag lärde mig. Han tror att alla vågade ställa de frågor de ville. – Det är ingen som behöver hävda sig härinne. De flesta vill ändra sina liv. Men enligt min uppfattning hade det varit bättre med en tjej och en kille från RFSU. Då hade man fått allt från ett annat perspektiv också. För Max är frågor om sex av underordnad betydelse just nu. – Man blir en annan person när man sitter häktad. Man hinner tänka så mycket. Jag har gått på droger och fått folk att må dåligt. Jag tänker på hur familjen har det. Det ger mig ångest. Men jag är glad att jag sitter här, jag försöker se det som en vändpunkt i livet. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:09 YRKET: TRANSPORTFÖRARE Transporter mellan häkten och anstalter utförs av medarbetare på något av Nationella transportenhetens 21 lokalkontor som finns runt om i landet. I Härnösand arbetar Andrea Gustavsson. ANDREA GUSTAVSSON Tid i Kriminalvården: 12 år. Började som kriminalvårdare på häktet Västervik. Tid i yrket: 9 år Fritid: ”Vi bor på en hästgård och har två hästar. Daglig skötsel av gården och hästarna tillsammans med våra två små barn gör att vi sällan har några fritidsproblem, kan man säga.” »Utan oss skulle det stå still« MONICA STEN / T E XT & F OTO INOM NTE arbetar drygt 550 transportförare. Vad gör du på jobbet? – Jag är med och utför transporter av kriminalvårdens klienter. Vi genomför också transporter för till exempel Polisen och landets kommuner. När vår ordinarie samordnare är ledig eller sjuk vikarierar jag också som samordnare för NTE nord. Vilka egenskaper är bra att ha i ditt jobb? – Vi möter olika människor varje dag under transporterna så det är viktigt att kunna ta människor på ett bra sätt. Det är också bra att kunna samarbeta eftersom vi arbetar i team. Våra uppdrag ser olika ut dag för dag så att vara flexibel är en bra egenskap. Sedan är det givetvis viktigt att gilla att köra bil och ha ett bra säkerhetstänkande. Vad har kriminalvården för nytta av det du gör? – Vi genomför förflyttningar mellan anstalter och häkten, så jag tycker att vi är en viktig del i kedjan. Skulle vi inte utföra våra transporter skulle mycket stå stilla. Vad är roligt med ditt jobb? – Att arbeta i team, som vi gör. Grundbemanning- OMKRIM 6/2015 32-35.indd 35 en i varje bil består av bilförare, transportförare och transportledare. Vi alternerar mellan rollerna och det gör att jobbet är varierande. Sedan får vi se mycket, jag har varit på många olika platser som jag troligtvis inte skulle besökt annars. Vad är utmaningarna? – Det kan vara svårt att planera fritiden direkt i anslutning till jobbet. Det kan bli långa arbetsdagar på grund av väderlek, vägarbeten eller att det blir förändringar i dagplanen under dagen. Jag tycker också att det är viktigt att den dagliga kommunikationen fungerar bra i alla led. Brister den så är det alltid någon eller några som drabbas. Vad kan vi andra i Kriminalvården göra för att ditt jobb ska gå enklare? – För att vårt arbete ska rulla på i vardagen är det bra med god framförhållning, planering, information och kommunikation. Det är viktigt att det fungerar i alla led, allt från planeringskontoret i Arvidsjaur och regionala samordnaren till verksamhetsställen och till oss som sitter i bilarna. O 35 2015-12-04 11:09 INTERVJU »EN CHEF MÅSTE GILLA ATT TA PLATS« Omkrims redaktör träffar Jacques Mwepu på anstalten Hinseberg. Han ser dagens flyktingvåg som ett tillfälle för Kriminalvården att rekrytera ny personal. Den språkintresserade anstaltschefen berättar ordrikt och med en intensitet som en kulspruta om hur han etablerade sig i Sverige. » 36 36-41.indd 36 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:11 OMKRIM 6/2015 36-41.indd 37 37 2015-12-04 11:11 INTERVJU JACQUES MWEPU intervjuas av Omkrims redaktör Katarina Luksepp. »Med åren har jag lärt mig att förändringar tar tid och att vara mer inlyssnande än imposant och ställa krav.« K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT H E N R I K W I T T / F OTO » Vi utlandsfödda har det positiva att vi inte är blyga. Vill jag verkligen säga något så säger jag det.« 38 36-41.indd 38 Ä r Kriminalvården en bra arbetsgivare om man kommer från ett annat land? −Kriminalvården är en av få myndigheter som har satsat på att öka den etniska mångfalden. Sedan mitten av 1990-talet är vi vana vid mångkulturell personal. När vi söker ny personal strävar vi efter mångfald, både vad gäller kön och etnicitet. Det är en bra personalpolitik som har positiv effekt. Förutom den kulturella dimensionen, får vi ofta motiverad personal med erfarenheter av statlig förvaltning på hög nivå i sina hemländer. Jag har själv rekommenderat flera medarbetare genom åren, till exempel två duktiga advokater som är kriminalvårdare på Huddingehäktet respektive Österåkeranstalten. −För att behålla de duktiga utlandsfödda och se till att de med ambitioner får möjlighet att utvecklas och göra karriär bör vi chefer bli bättre på att identifiera potential och ledaregenskaper. Däremot är jag helt mot kvotering. Jag själv och några kvinnliga kollegor misstänks ibland för att ha hamnat i ledarställning på grund av kvotering. Meriter måste gå före alla andra kriterier. Kronoberg för några år sedan, men jag trodde att det var helt borta. Jag önskar att jag var chef där! Har du själv blivit utsatt för rasism eller främlingsfientlighet? −Jag blir knappt trodd när jag bestämt hävdar att varken jag eller min familj har utsatts för rasism. Jag är inte naiv. Jag är medveten om fenomenet kring fördomar och rasism. Att min familj varit förskonad bevisar att de som verkar för intolerans och rasism utgör en liten minoritet i Sverige. Trots SD:s framgång och normaliseringen av främlingsfientlig agenda och retorik hos ett antal politiska partier. Utvecklingen kräver att vi fortsätter ha stort fokus på vår värdegrund. −Jag blev chockad av Ahmed Artans brev som publicerades i föregående Omkrim och som handlar om rasistiskt beteende hos vissa anställda på Kronobergshäktet. Jag har hört rykten om en sådan hållning på Trivs du på Hinseberg? – Ja, nu får jag jobba på hemmaplan med de frågor jag tidigare har pläderat för internationellt. Kvinnor är en ganska liten population och det finns inga ramar eller mallar för hur arbetet ska gå till. Men vi har implementerat Bangkok Rules, FN:s vägledande regler för frihetsberövade kvinnor. Vissa utsatta grupper måste man arbeta särskilt med, exempelvis unga eller sjuka, men framförallt kvinnor. I många länder finns inte ens anstalter för kvinnor. Hur ser din egen resa i Kriminalvården ut? − Jag började som sommarvikarie på Hällbyanstalten för 17 år sedan. Jag arbetade på golvet, men på ett sätt som utmärkte sig, vilket ledde till att jag blev uttagen till det första kvinspprogrammet. Där deltog bland andra Hanna Jarl och Fredrik Tunberg. Jag fick en kvinsptjänst på anstalten Mariefred och därefter på Hällby. Sedan åkte jag till Elfenbenskusten i Afrika på två år. Jag var den första i Kriminalvården som utlandstjänstgjorde i FN:s regi. Jag vet att du fick en guldmedalj för ditt arbete i Afrika. − Ja, jag fick medaljen i guld för utomordentliga insatser i tjänsten. Sedan arbetade jag med internationella frågor på huvudkontoret. Jag byggde upp det internationella sekretariatet, var projektledare och chef för gruppen. Sedan fick jag ett vikariat som kvc i Örebro, därefter blev tjänsten som anstaltschef på Hinseberg ledig. Och här är jag nu. Har du infört några förändringar? − Jag reagerade på antalet intagna som var på promenad samtidigt. Det skedde också mycket larm och incidenter. På en manlig klass 2-anstalt får max 30 intagna vara på promenad. Ju fler intagna desto större OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:11 ”Jag försöker vara verbal och korrekt, sen tappar jag lite under resans gång och när debatten hettar till blir formuleringen mycket mindre viktig än budskapet.” risk för friktioner. Här hade vi i teorin 55 intagna på promenad, intagna med olika behov och riskprofiler. − Trots utvecklingen i samhället tror vi fortfarande att det är frid och fröjd på kvinnoanstalter. Detta är påtagligt i de bedömningar som legat till grund för att riskfyllt ensamarbete accepterats och länge varit en icke-fråga på Hinseberg. Antalet incidenter med utåtagerande beteende har ökat markant och klienter dömda för våldsbrott utgör idag den största gruppen. Vi måste kunna differentiera och ges möjlighet att hantera mindre grupper. Den vikande klientutvecklingen gör att vi troligtvis inte kommer att kunna införa platser för särskilt resurskrävande, som finns på mansanstalterna. −Jag konstaterade också att alla kvinspar, med undantag för en, hade kontor i samma korridor som kvc och administrativ personal. Jag såg till att de fick flytta till de hus eller avdelningar de ansvarar för, allt för att komma närmare personal och intagna. Jag talade med en erfaren kriminalvårdare på väg till ditt rum som sade att klientelet på Hinseberg har förändrats. − Ja, vi upplever ett fenomen med yngre och yngre klienter. Den yngsta är född 1995. De kommer från stökiga och oharmoniska förhållanden. Många är unga, asociala förortstjejer som lärt sig att våld och makt ger respekt. Min ambition är att utveckla kontaktmannaskapet och jobba ännu närmare de intagna, vilket kräver en hög bemanning. Inte bara för att förhindra aggressioner och våld, utan för att vara mentorer och motivera dem i vardagen. Kvinnor söker mer aktivt hjälp, har generellt sett fler problem men saknar ofta det sociala nätverk som männen i större utsträckning åtnjuter. Hur har dina år i Kriminalvården format ditt ledarskap? − Jag är benägen att lära mig och är genuint intresserad av ledarskapsfrågor. Det här är min fjärde eller OMKRIM 6/2015 36-41.indd 39 femte ledningsgrupp. Med åren har jag lärt mig att förändringar tar tid och att vara mer inlyssnande än imposant och ställa krav. Försöker också vara medveten om att alla inte kan hänga med i samma takt. Jag är en tryggare chef idag än vad jag var för några år sedan. Det räcker inte att ha fått uppdraget, man måste återkommande ifrågasätta sig själv och ta ansvar för sin egen utveckling. Är språket nyckeln till framgång för er utlandsfödda? − Jag brukar säga: Hur långt jag än kommer i språket så har jag mycket kvar. Franska är mitt första språk. Ibland när jag föreläser önskar jag att jag skulle kunna säga detta på franska, med samma nyanser och djup. Men vi utlandsfödda har det positiva att vi inte är blyga. Vill jag verkligen säga något så säger jag det. Uttalet låter kanske konstigt, men folk förstår oftast. Engagemanget, viljan att övertyga och förmedla är starkare än grammatik och vokabulär. Det kanske är oblygheten som gör att du lär dig? − Jag har alltid tyckt att en ledare ska gilla scenen och ta plats. Inte vara blyg utan vilja göra saker. När mina samtalspartners och medmänniskor möter min energi blir de mindre intresserade av mina grammatiska fel. Så många grammatiska fel märker jag inte av. −Ibland möter jag kollegor och medarbetare som har svårt att förstå vad jag menar. Med franska som modersmål har jag en tendens att prata lika fort på svenska men på bekostnad av artikulation och med en betoning som styrs av andra fonetiska regler. −Idag var jag på regionala ledningsgruppen utan att säga något. Man är van vid att jag har synpunkter på det mesta, men för en gångs skull valde jag att lyssna. Folk blev lite oroliga och undrade vad som stod på eftersom jag är en som vill debattera och höra argument. Det är naturligt för mig att tala, men jag har lärt mig att lyssna. » 39 2015-12-04 11:11 INTERVJU Se och hör JACQUES MWEPU berätta mer på kriminalvarden.se » Du är född och uppvuxen i diktaturen Kongo. Hur hamnade du i Sverige? − Jag kom hit ensam, 26 år gammal. Jag hade slutfört mina juridiska studier. Och även börjat engagera mig politiskt. Mina studiekamrater och jag hade börjat säga ifrån, men angiverisystemet gjorde att vi fick problem. Kongo har varit i krig de senast 30-40 åren, varje diktator har ersatts av en ny. −Mina föräldrar hade kontakt med belgiska ambassaden som hjälpte mig att fly. Först till Zambia sedan kom jag i kontakt med FN och fick välja att åka till Australien, Kanada, Belgien eller Sverige. Jag tackade ja till Sverige. Vad visste du om Sverige då? − Jag visste vad Sverige stod för, de demokratiska värdena. Att det var nobelprisland och Dag Hammarskölds land. Olof Palme var också känd, det här var 1990, fyra år efter mordet. Jag var ganska rädd och tänkte att neutrala Sverige aldrig skulle utlämna mig. − Jag fick politisk asyl här och blev körd till Hallstahammar utanför Västerås i november. Det var ganska tufft, ensamt, kallt och mörkt. Jag ångrade mig lite och de första åren åkte jag mycket till Belgien och Frankrike. Men sen bestämde jag mig för att lära mig svenska. På väg hit såg jag att Hinsebergs tidigare utslussplatser har förvandlats till flyktingförläggning. − Ja, det finns 90 flyktingar utan uppehållstillstånd där. Jag ser fruarna och barnen som går till Ica varje dag. Att vara i Sverige räcker inte. Det är inte över för dem. Mat och någonstans att sova räcker inte. − Jag är en priviligierad person, både i Kongo och i Sverige, och min historia kan aldrig jämföras med dem som har gått genom land efter land, natt och dag med barn och familjer. Jag har aldrig behövt vänta på att bli godkänd för asyl, jag hade till och med pengar när jag kom. Vad är inträdesbiljetten till det svenska samhället? −Språket, men även vad du har med dig i bagaget. Har din skolgång varit bristande i ditt hemland är det inte enkelt att studera på svenska. Man behöver skyddande faktorer hemifrån. Sedan spelar omgivningen du hamnar i roll och vilka du umgås 40 36-41.indd 40 med. Det är många saker som har betydelse för vilket liv du får. Men man kan aldrig nog understryka vikten av språket för integration. −Hemma har vi valt att prata svenska med våra barn trots att de kan franska. Det är ett medvetet val som gör det lättare för oss att växla naturligt mellan franska och svenska. Då har vi som föräldrar bättre förutsättningar att hjälpa till med läxor. Kan utanförskapet vara en tillgång? − Ja, folk kommer ihåg mig. Om inte annat för att jag är svart. Men jag är också en framåt person och ganska orädd i vilket sammanhang det än är. Min fru säger att hon inte förstår dem som klagar så mycket om problem som följer av att man är svart eller kvinna. Hon är svart, civilingenjör, kvinna och driver två IT-företag. Dessutom bryter hon kraftigt på franska, klart att folk minns henne. Det finns inte bättre PR-förutsättningar! Är du svensk idag? −Jag märker att jag är starkt influerad av Sverige. Jag märker det extra mycket när jag är i Belgien, i Frankrike eller i Afrika. Plötsligt tycker jag, som pratar så mycket ”Kan vi inte ta det lite lugnt?”. Jag reagerar på intensiteten, liksom min fru som säger: ”Å, vad de snackar”. Vi ser att våra barn har präglats av bägge kulturerna. Vår son är mycket lugn och vi tycker att han är så svensk som frågar: ”Pappa, vad högt ni pratar när du är med dina landsmän, bråkar ni eller?” − Min identitet har påverkats av uppväxten i Kongo, studierna i Kongo och Sverige, mitt yrke i Sverige samt mina möten med andra människor. Jag är en människa som berikats av att få växa upp och bo i två olika kulturer. O JACQUES MWEPU 51 år, kriminalvårdschef Gift med Gisele sedan 1995 Två barn: Jean-Luc 18 år, Desirée 11 år Bor i Västerås Brukar säga till sina medarbetare: ”Jobba alltid som om någon observerar dig.” Fasar för: ”Att folk tror att jag är inkvoterad för att jag är svart. Den osäkerheten får även många kvinnor leva med.” Retar kollegorna sig på? ”Medarbetare blir ofta frustrerade när jag petar, korrigerar och formulerar om dokument som de skrivit.” Klädsel: ”Jag har alltid kavaj på mig. Alltid.” OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:11 ”Folk kan skratta åt mig. ”Jacques, nu förstår jag inte vad du menar?” Det finns hur många anekdoter som helst om hur man missuppfattat det jag har sagt.” OMKRIM 6/2015 36-41.indd 41 41 2015-12-04 11:11 VETENSKAP Att intagna i anstalt har sysselsättning under dagarna är viktigt av flera skäl. Den upplevs minska risken för återfall och gör tiden i anstalt mindre påfrestande. Sysselsättning leder även till färre konflikter och skapar en nära kontakt mellan personal och intagna. INTAGNA VILL HA MER ATT GÖRA Johanna Kindgren och Linnea Littmann, utredare på Brå. »De intagna som vi har intervjuat upplever att sysselsättningen hjälper dem att få rutiner på dagarna och att tiden går snabbare.« 42 42-43.indd 42 I ntagna har både rätt till sysselsättning och plikt att delta i den. En ny rapport från Brå visar att det idag är ett större problem att det saknas sysselsättning till alla intagna än att de intagna vägrar delta i den sysselsättning som anvisas. Arbetsbristen visar sig på flera sätt: För det första definieras 30 timmar i veckan som ”full sysselsättning” på de flesta anstalter, inte 40 timmar som i övriga samhället. För det andra lyckas inte alla anstalter nå upp till 30 timmar. Under den månad som Brå granskat hade hälften av de intagna registrerad arbetsbrist. Det kan bero på att det inte finns tillräckligt med arbetsuppgifter eller att det saknas vikarier när ordinarie personal inte är på plats. Personal och intagna vittnar även om att det finns en dold arbetsbrist, som inte registreras. − Det finns ett stort engagemang för frågorna bland personalen på anstalterna. Men sysselsättningstimmarna är för få. Det är en angelägen uppgift för Kriminalvården att öka sysselsättningen – och se till att det finns tillräckligt med arbetsuppgifter under de timmar som intagna är schemalagda, säger Johanna Kindgren, utredare på Brå. De intagna efterfrågar främst möjlighet att få gå en utbildning och delta i behandling. Även om utbudet av utbildning och behandling har ökat de senaste åren så är efterfrågan fortfarande större än tillgången. Fördelen med arbetsdriften är att i princip alla intagna kan delta. Men det är samtidigt där svårigheterna med arbetsbrist under dagarna är som störst. De enklare uppgifterna inom arbetsdriften, så som montering och förpackning, uppfattas dessutom inte som särskilt givande av de intagna. Kriminalvården har dock inlett en satsning på arbetsdriften, med förstärkta resurser på huvudkontoret för dessa frågor. De intagnas behov, som identifieras i verkställighetsplaneringen, ska styra vilken sysselsättning de får, men enligt Brås rapport sker det inte i den utsträckning som det är tänkt. Lämplig sysselsättning kanske saknas på avdelningen eller så kan den intagne inte delta på grund av säkerhetskrav eller kort verkställighet. Ovilja att byta anstalt och för lite tid för personalen att arbeta med motiverande samtal är ytterligare orsaker som nämns i rapporten. Den bild som framträder i studien är att intagna främst ser sysselsättningen som viktig för tiden i anstalt. − De intagna som vi har intervjuat upplever att sysselsättningen hjälper dem att få rutiner på dagarna och att tiden går snabbare. Sen är det inte oväsentligt att de får ersättning för sitt arbete, även om det inte handlar om så mycket pengar, säger Linnea Littmann på Brå. Brå frågade också villkorligt frigivna klienter om vilka långsiktiga effekter de bedömer att sysselsättningen haft. Svaren visar att klienterna är särskilt positiva när det gäller utbildning och behandlingsprogram. De lyftes fram som viktiga för att lättare få arbete och inte återfalla i brott. En betydlig andel av alla svarande tyckte att sysselsättningen stärkt deras självförtroende och gett dem kunskaper för att klara vardagen efter frigivning – oavsett vilken sysselsättning de haft. Det visar att även enklare sysselsättning kan vara värdefull. Brås studie visar att det finns förbättringsmöjligheter när det gäller sysselsättningen i anstalt. − En del svårigheter beror på att det saknas resurser, vilket kan vara svårt att påverka. Men det finns även annat som inte främst har med resurser att göra. Vissa anstalter har hittat välfungerande lösningar på problem, som andra anstalter fortfarande tampas med. Här vore det bra med ett ökat erfarenhetsutbyte mellan anstalterna, säger Johanna Kindgren. O REGERINGSUPPDRAG TILL BRÅ Brå har besökt tolv anstalter där totalt närmare 200 personer intervjuats, både personal och intagna. Även handläggare på frivården har intervjuats. Därutöver har två enkäter skickats ut. En till villkorligt frigivna klienter och en till företrädare för anstalter. Statistik från Kriminalvården och Arbetsförmedlingen har sammanställts för rapporten. Slutligen har representanter från Kriminalvården och Justitiedepartementet i Norge, Danmark och Nederländerna intervjuats för att jämföra Sveriges situation. Rapporten ”Arbete, utbildning och behandling i svenska anstalter - en studie om intagnas sysselsättning” (2015:20) finns att ladda ner på Brås hemsida. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:16 Så tycker de intagna O – Jag har stått i verkstäder på flera anstalter men det blir väldigt monotont. På en anstalt skulle man stoppa fyra muttrar och fyra skruvar i en påse. Man kan inte sitta så i flera år, man blir ju tokig. O – Problemet är att det inte finns tillräckligt med jobb för alla. Kanske 15–20 procent jobbar och de andra sitter och spelar, läser eller går fram och tillbaks. Det finns ingenting att göra helt enkelt. O – Jag är lyrisk. De som höll i VINN, alltså två stjärnor på himlen säger jag bara. De har fått en att verkligen tänka till. De har gjort att jag kan ta av mig ryggsäcken. När jag åker hem kan jag känna att jag har bearbetat allt. Jag kliver ut och fortsätter leva mitt liv, till viss del som en annan person. ”Vi har redan vidtagit en rad åtgärder” Christina Källgren Pettersson, chef för Kriminalvårdens enhet för utveckling av verksamhetsinnehåll är tacksam över utvärderingen. – Det är glädjande att intagna upplever att sysselsättningen hjälpt dem att få rutiner, stärkt deras självförtroende och gett dem kunskaper för att klara vardagen efter frigivning. Det är precis vad vi vill. Hon anser inte att rapportens slutsats kommer som en överraskning. − Vi känner till det här och har därför vidtagit en rad åtgärder. Exempelvis pågår nationella utredningar och projekt inom både arbetsdriften och ASV-verksamheten, säger Christina Källgren Pettersson. OMKRIM 6/2015 42-43.indd 43 Över hälften av de frigivna som deltagit i behandlingsprogram och studier uppger att det gett dem förutsättningar att inte återfalla i brott och att få arbete. Brå skriver dock att inte alla som vill studera eller gå i behandling får det. Till exempel har de som inte kan svenska svårt att delta i behandlingsprogrammen och alla som vill studera får inte plats. − Var tredje nyintagen 2014 avtjänade bara två månaders fängelse eller mindre. Det gör det svårt att erbjuda dem all sysselsättning. En lösning är att vi planerar ett samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting och kommunerna för att intagna ska kunna fortsätta komvux-studier efter frigivning, säger Christina Källgren Pettersson. Viveca Hilberts O – Alltså, jag vill vara en normal Svensson-människa när jag kommer ut. Det gör att jag går upp på morgonen. Skulle jag bara ligga skulle jag bli apatisk. Det känns ändå bra när man gjort saker och ting. Det är som på utsidan, fast inom stängda dörrar. O – Jag hade inte ens kokat vatten när jag kom hit. Jag har bott på krogen sen jag var 16 år och ätit ute i hela mitt liv. Men nu har jag fått insikter och lärt mig laga mat. Jättekul, roligt och hur bra som helst! 43 2015-12-04 11:16 RUNTiKRIM I avdelningen Runtikrim kan du läsa om stora och små händelser från hela landet. Tipsa gärna om vad som är på gång just på din arbetsplats! [email protected] Nord Sthlm Mitt Väst Öst Syd Hk UPPSKATTAD FÖRELÄSARE Craig Nakken, beroendeterapeut från USA, föreläste på Österåkeranstalten om missbrukspersonlighetens uppkomst. På förmiddagen fick intagna träffa honom, medan eftermiddagen var vikt för personalen, programfolk och 12-stegsterapeuter från andra anstalter. IT i tjänstedräkt IT-avdelningen har många nyrekryterade medarbetare. De flesta kommer utifrån, utan kriminalvårdskunskap i bagaget. Därför har avdelningen satsat hårt på studiebesök och praktik. På häktet Sollentuna fick de gå med Anna Landén. i den ordinarie verksamheten, med uniform som de andra anställda, för att få en ännu tydligare inblick i vardagen. – Sen jag började här i augusti har jag varit på 17 studiebesök, berättar Anna Landén, sektionschef för kundrelationer. – Det har varit en genomtänkt plan så att jag tillsammans med olika arbetskamrater besökt stora och små verksamhetsställen; häkten, frivårdskontor och anstalter, från norr till söder. Sektionen för kundrelationer är snittytan mellan kärnverksamheten och IT-avdelningen. Att de har koll på verksamheten är viktigt. – Det här har varit otroligt bra. Vi måste få en riktig inblick i hur kärnverksamheten bedrivs för att kunna leverera de bästa IT-lösningarna. Hk Barnvänliga saker och viktig verksamhet visades upp för personalen på Kumla. Barnombud firar tio I år firar barnombuden tio år. På anstalten Kumla uppmärksammades det med en utställning för personalen. – Vi vill sprida det vi gör till alla i personalen. Vi vill också informera om vad som krävs av oss i Kriminalvården. Martin Lindvall är tillförordnad kvinsp för programverksamheten på anstalten, och han hade god hjälp av barnombudet Ulrika Henriksson i Mitt arbetet. Besöksavdelningen visade sin verksamhet, och projektet Godnattsagor inifrån visade hur det går till när intagna pappor läser in berättelser till sina barn. – Vi fick positiva kommentarer om utställningen. Många intresserade sig för frågor som barn ställt, när Ulrika har varit ute och pratat på skolor. Det är spännande att se hur barn som tittar på vår verksamhet utifrån funderar kring vad vi gör, avslutar Martin. FRÅGOR BARN STÄLLER Har ni pistoler? Hur mår tjuvarna? När lägger sig tjuvarna? Är det läskigt att jobba på fängelset? Hur många sitter i samma rum? Får de gå ut någonstans och gå med handbojor? Sitter de i fängelse varje dag eller får de gå ut? Äter de pannkakor och godis eller grötsoppa? Arbetar fångarna eller sitter de i en bur varje dag? Kakel och klinker poppis i Luleå På ungdomsanstalten i Luleå finns möjligheten att delta i arbetsmarknadsutbildningen”Byggoch hantverksyrken”. Under utbildningens tolv veckor varvas teoretiska och praktiska moment i plattsättning, byggnadsträarbete, måleri, betong och byggplåtslageri. Ungdomarna ska få en orienterande utbildning som en förberedelse för fortsatt utbildning eller anställning i branschen. Kriminalvårdsinspektör Eva Dufva Hansi berättar Nord 44 44-47.indd 44 att utbildningen är populär och att i stort sett alla intagna väljer att delta. – Vi har ju unga killar som ska välja yrke och det är inte så lätt när man aldrig har provat på något. Den här utbildningen ger dem en inblick i yrken som de antingen kan välja att gå vidare med eller sortera bort, menar hon. De flesta har fastnat för plattsättning och en deltagare har, efter sin villkorliga frigivning i oktober, påbörjat en plattsättarutbildning på hemorten. För en annan pågår planering med frigång och fortsatt yrkesutbildning i Luleå. – Oavsett om de väljer att gå vidare i yrket eller inte tycker killarna att de lär sig mycket som de kommer att ha glädje av i framtiden, säger Eva. Ordning och reda Alla vill ha ordning och reda …men ingen vill städa efter någon annan. Anstalten Gävle har satt till resurser för att skapa ordning och reda i lokaler, system och processer. Det handlar om att: sortera, strukturera, skick, Annelie Luomala. standardisera och säkra genom metoden 5 S. Arbetet engagerar personalen. Annelie Luomala ansvarar tillsammans med Patrik Lindholm och Jonas Moosavi för normalavdelningens mötesrum och vaktrum. – I vardagen är det svårt att höja blicken och se vilka förbättringar som behöver göras i lokaler, arbetssätt, men de flesta har någonting de vill förändra. Hur tar vi vara på den viljan till förändring? 5S-metoden är en metod som gör att vi kan skapa den arbetsmiljö vi vill ha, tycker Annelie. Intresserad? Projektet har en sida på Krimnet under vo Gävle. Nord OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:21 Foto: André de Loisted RUNTiKRIM MIKAEL MÄSTARE I SÄKERHET Mikael Lindberg, verksamhetsexpert för anstalter i region Nord, korades till nationell mästare i fysisk-tekniska säkerhetsfrågor vid en säkerhetsteknisk konferens i november. Efter att ha haft flest rätt i ett klurigt säkerhetsquizz förärades han förstapriset i form av ett konstfullt vandringspris. Tygelsjö startar gårdsförsäljning Efter hyacinter följer tulpaner. Genom att bredda sortimentet har Tygelsjö möjlighet att arbeta med växtodlingen hela året, förutom några sommarveckor då man håller stängt. Efter semestern drar höstfägnaden igång. Idag säljer Tygelsjö handelsträdgård kvalitetsväxter till grossister och blomsteraffärer i Malmöområdet. Till våren planerar anstalten att öppna en försäljning av perenner och utplanteringsväxter som vänder sig till kvalitetsmedvetna konsumenter bland allmänheten. Istället för att enbart ha några stora serier av pelargoner vill produk- Syd tionsledarna skapa en större bredd i utbudet. − Vi kommer att satsa på amplar, gräs, sedumväxter och perenner, säger produktionsledare Anna-Karin Söderdahl. Tygelsjö handelsträdgård har gjort sig ett namn i Skåne. Inte minst under Malmö Garden show var intresset stort kring anstaltens växter. Anna-Karin Söderdahl hann knappt ställa fram de nylevererade blommorna förrän de var sålda. − Folk är som galna i våra produkter. Speciellt älskar de våra rosa dubbelblommande dahlior, det är mycket blommor för pengarna. De intagna lär sig mycket genom att arbeta i växthuset. De uppskattar omväxlingen i arbetet och att se hur det växer. För den som är beredd att lära finns även möjligheter till jobb efter frigivning. Annika utvald för jobb i USA Annika Möller, 35, från anstalten Brinkeberg har valts ut bland ressugna kriminalvårdare och får åka till staden Providence, i staten Rhode Island för att arbeta på ett amerikanskt fängelse under fyra veckor. Utbytet är det första steget i skapandet av ett utbytesprogram mellan Kriminalvården och den amerikanska kriminalvården. Väst Annika Möller är tillbaka från USA i mitten av december. Providence ligger på amerikanska östkusten, nära Boston. Varför valdes du ut att resa, tror du? – Jag har bott i USA några år och känner mig bekväm med språket och kulturen. Dessutom är jag nyfiken. Jag är en person som gärna provar nya saker och vill lära mig. Under tiden i USA studerade Annika Möller till socionom och arbetade med socialt arbete. Sedan åtta år tillbaka arbetar hon som vårdare på anstalten Brinkeberg. Annika har även vikarierat som klienthandläggare, jobbat med intagnas medel, städat och ansvarat för flera mindre projekt. – Jag har ingen erfarenhet av amerikansk kriminalvård. Det blir nytt och spännande! Kriminalvårdsinspektör Daniel Noelle från häktet Göteborg och frivårdsinspektör Frida Rutland på frivården Göteborg är också utvalda att åka till Providence tillsammans med Annika Möller. Skapandet ger lugn på Österåker Att måla och skapa Sthlm har blivit populärt på anstalten Österåker. – Stämningen blir väldigt lugn och fin i vårt målerirum. De intagna lyssnar på Lugna favoriter och släpper garden. Samtalen handlar om andra saker än ute på avdelningarna: om barnen, katten och till och med om mormor där hemma. Man brukar säga att intagna kan ha OMKRIM 6/2015 44-47.indd 45 negativ påverkan på varandra, men faktum är att även positiva känslor kan smitta av sig. Det säger kriminalvårdare Morteza Bayat, en av dem som jobbar med ASV, annan strukturerad verksamhet, på anstalten Österåker. För att inspirera ännu fler intagna att måla och teckna, anordnades en konstutställ- ning i novembermörkret som de flesta avdelningar kunde komma och titta på. – Vi hade ljussatt konsten, hade på musik och nästan alla kom och tittade. Alla visade respekt för konsten och konstnärerna som också var där och berättade lite. En del konst väckte känslor. Någon tänkte på sina upplevelser i krigets Irak. 45 2015-12-04 11:21 HANDGJORDA JULKORT Östragård gör sedan några år tillbaka handgjorda julkort som en del i sin arbetsdrift. Under några månader tillverkas runt 2 400 julkort, som säljs främst till andra delar av myndigheten, men även till privatpersoner och externa företag. Inom en snar framtid kommer de även att erbjuda kort för andra högtider och tillfällen, så som födelsedagar, dop och bröllop. Foto: Maria Forser RUNTiKRIM Roxtuna rivs Roxtuna var en gång Sveriges modernaste behandlingsanstalt. Efter öppnandet 1955 kom studiebesök från hela världen och under några år på sextiotalet arbetade nobelpristagare Tomas Tranströmer som psykolog här. 2007 stängdes anstalten och sedan dess har byggnaderna förfallit i rask takt. Nu ska hela rasket rivas, för att ge plats åt nya bostäder. Öst Kriminalvårdschef Lars-Göran Svensson. Bilden är tagen på Roxtuna under 1980-talet. I oktober anordnades en uppskattad temakväll om konflikthantering med psykolog Elisabet Rosén. Samverkan kring frivilliguppdrag Jobbar vidare efter stängning I slutet av oktober stängdes häktet i Västerås. Häkteschef Pernilla Vikström fattade evakueringsbeslutet, efter att Kriminalvårdens brandskyddsexpert konstaterat att häktet inte uppfyller brandskyddskraven. Personalen har arbetat vidare enligt schema. Bland annat med anhållna i arresten enligt överenskommelse med polisen, en långvarig sjukhusbevakning och transporter från andra häkten till tingsrätten. En nationell arbetsgrupp, ledd av Agneta Kempe, tar fram handlingsplaner för framtiden. Mitt 46 44-47.indd 46 Överförmyndarnämnden, Kriminalvården, Umeå kommun och Västerbottens läns landsting har under hösten gått samman för att göra gemensamma insatser kring frivilliguppdrag. – Vi ser många gemensamma nämnare när det gäller våra olika frivilliguppdrag. I stora drag handlar det om att stödja och hjälpa andra, att fungera som en medmänniska som ska främja sociala kontakter och delaktighet i fritidsutbud. Nord Går vi ihop i de här frågorna kan vi erbjuda attraktiva utbildningar och locka fler engagerade människor till oss, menar Hanna Björn, frivårdsinspektör i Umeå. I oktober bjöd organisationerna in sina frivilligarbetare till en kostnadsfri temakväll med föreläsning om konflikthantering. Drygt 125 deltog i kvällen som fångade in ett tema som är aktuellt oavsett frivilliguppdrag. En enkät visade att åhörarna var mycket nöjda och ser fram emot fler liknande arrangemang. Arbetet går vidare genom att formalisera samverkansgruppens framtida arbete och förhoppningsvis innebär det fortsatta samordnade utbildningsinsatser. – Vi tror att detta är framtiden! Med gemensamma krafter kan vi nå många frivilliga med attraktiva föreläsare i mycket större skala än det vi ensamma kan erbjuda i frivården, säger Hanna Björn. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:21 KRÖNIKA Susanne Rodmar är pastor och konsulent för andlig vård i Kriminalvården. Hon sitter även i styrelsen för den internationella organisationen för fängelsesjälavårdare, Ipca. SUSANNE RODMAR, pastor på anstalten Österåker. Något ögonblick av frihet En annan gång är det ljusbäraren som står i centrum. Att få tända ett ljus för de människor som betyder mest för mig. Ett ljus som kan innebära en tydlig bön, för någon är det att sända en god tanke, för någon annan har denna handling en innebörd som inte jag känner till. Först går de intagna fram, några pratar lite med varandra, en del går helt i sina egna tankar. Efter att alla intagna tänt sina ljus så kommer nästan alltid någon av vårdarna fram och tänder ett ljus. Oavsett om man är intagen och avtjänar ett fängelsestraff eller har en vanlig dag på jobbet, där en av arbetsuppgifterna den här dagen är att gå med avdelningen till andaktsrummet, finns det behov av att få tända ett ljus. Tända ett ljus för dem vi älskar, kanske lyser det för någon vi förlorat, kanske för en relation som är krånglig, kanske för en situation som vi inte vet hur vi ska reda ut, kanske lyser ljuset för att ge hopp. Mer än en gång har jag sett en tår på kinden under den här stunden, både hos intagna och hos vårdaOMKRIM 6/2015 44-47.indd 47 E R I K R U N E / I L LU ST R AT I O N D et finns en plats där det för en liten stund inte är någon skillnad mellan oss. Vi står bredvid och mitt emot varandra, ett par personer i grå kläder med gröna bokstäver, någon i helblått och jag och min kollega med frimärkskrage på. Vi delar bröd och vin (alkoholfritt i fall någon av er undrar över det). Vi delar en stund av gemenskap och tillhörighet, med varandra och med någon mer som inte syns. Just där och då spelar det inte någon roll varför du firar nattvard i anstaltens andaktsrum och inte i någon kyrka utanför murarna. Just där och då spelar det inte någon roll vilken färg och tillhörighet vår klädsel visar. När vi går ut från andaktsrummet tänker vi inte på att några kan öppna alla dörrar medan andra inte har någon nyckel alls. En kille var helt tagen efteråt. Att dela stunden med en vårdare var en helt ny upplevelse. Det finns en plats där de skillnader som annars är så påtagliga och tydliga faktiskt försvinner. re. Det är en stund som väcker känslor och där det finns plats för känslorna. Du måste inte direkt resa dig upp och gå iväg utan vi sitter kvar, var och en med sina egna tankar men ändå tillsammans. På de mest låsta och instängda platser finns det ögonblick av frihet och stunder då det går att glömma var jag är. Vid ett tillfälle sa en kille: ”När jag satt här glömde jag faktiskt bort att jag är häktad.” De ögonblicken tror jag ger hopp om hur livet skulle kunna bli sedan. De hjälper oss att komma ihåg vilka vi är, bakom det som syns först och det som står i mina papper. De stunder som jag får dela med intagna och vårdare visar så tydligt på det som förenar oss människor, oavsett om vi har gråa eller blåa kläder är det mycket som är lika. Det finns många fina gester som intagna och vårdare visar mot varandra under de här stunderna. De gesterna bär jag med mig som tecken på hopp och tecken på att vi människor är mer än det vi först ser. Jag tror att de också kan följa med upp till avdelningen och det liv som fortsätter där. »Mer än en gång har jag sett en tår på kinden under den här stunden, både hos intagna och hos vårdare.« 47 2015-12-04 11:21 KULTIKRIM OLOV RASCH som målat tavlan är också initiativtagare till utställningen. Han menar att varje cell som helhet är ett konstverk. GATSTEN i cellfönstret är ett av konstverken i utställningen Cell. Samling i kyrkan. Gruppen från huvudkontoret guidades genom anstalten av Jan-Olov Öster. Allt klotter samlat i en cell. 48 48-51.indd 48 Textil i cellen. OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:27 PETER JOHANSSON har byggt ett högt staket som målats rött. I en glugg i staketet finns en mänsklig mun som talar oavbrutet. MJUK KONTRAST TILL HÅRDA YTOR Textilt verk av Desirée Koslin. TOMMA MEN TALANDE LOKALER Cell gestaltar känslan av att vara frihetsberövad K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT & F OTO I de gamla fängelselokalerna på Dragsgatan i Norrköping driver Kriminalvården inte längre någon verksamhet. Den ståtliga huvudbyggnaden från 1790, som bland annat inrymmer en kyrka, är k-märkt och får stå orörd även i framtiden, medan anstaltsflyglarnas öde än så länge är oviss. Riksbyggen har köpt den centralt belägna fastigheten intill Motala ström och planerar för att bygga bostäder. Men innan spaden sätts i jorden används det gamla fängelset som kulturhus. Det spelas teater och visas konst. I utställningen Cell har tio konstnärer fått varsin cell tilldelad – uppdraget att skapa ett konstverk av det tomma rummet. En oktoberkväll följer Omkrim med en grupp kulturintresserade medarbetare från huvudkontoret för en guidning bland textila verk, videoinstallationer och gatstenar. Konstnärerna har använt sig av en mängd olika tekniker. Elin Magnusson har dokumenterat klotter från hela fängelset som hon sedan fört upp i sin cell. Det är spretiga teckningar som ångar av leda och frihetslängtan. Med bland väggklottret finns även en hyllning till favoritlaget Chelsea och en påminnelse om veckans träningsschema. Vi känner obehag i konstnären Stefan Telemans mörka installation. Utanför hans cell finns instruktioner där vi uppmanas att ta med ficklampa in i mörkret, endast ett bevakande öga i titthålet lyser upp cellen. Känslor av frustration och instängdhet gestaltas av de tio konstnärerna. Det blir närapå en lättnad när den pensionerade kriminalvårdaren Jan-Olov Öster tar över och guidar oss genom den gamla anstaltsbyggnaden. Han har arbetat på Norrköpingsanstalten i 42 år och berättar gärna om hur det var förr. Vi får höra om de intagnas favorit; anstaltskatten Pelle, en katt med många liv (och som hade ett eget konto). Om tillverkningen av Brio-leksaker och om den minnesvärda konserten med sångerskan Zarah Lean- OMKRIM 6/2015 48-51.indd 49 der. Primadonnan föreslog anstaltschefen att de skulle ta sig en tuting innan föreställningen. Den dåvarande chefen, Gunilla Arnerdal, sa att det tyvärr var omöjligt i tjänsten men Zarah Leander och pianisten Arne Hülphers tog sig varsin styrketår innan sångerskan sjöng för de intagna som samlats på fängelsegården. – Vilken röst Sarah hade! Den föreställningen glömmer jag aldrig, berättar Jan-Olov Öster. Vi går igenom västra flygeln och hamnar i gymnastiksalen medan vår guide fortsätter minnas. Som den gången när han boxades med en intagen. Jodå, det blev knockout direkt, för Jan-Olov Öster var en vältränad boxare som hade gått över hundra matcher. Vi får också höra om den artige bedragaren, en belevad man med monokel och sidenscarf runt halsen. Varje morgon hälsade han artigt när personalen låste upp hans dörr: ”God morgon! Så trevligt att just du öppnar för mig idag.” Till och med när Jan-Olov Öster visade isoleringsavdelningen kändes det hoppfullt. Gruppen kikade in i två nakna celler i källarplanet, där sängen med fästen för spännbälten fortfarande står kvar. – De gånger vi fick användning för isoleringen är lätt räknade. Jag uppskattar att det var vid högst femton tillfällen under alla mina år på anstalten. Vi försökte alltid prata ned de intagna och vi lyckades med de allra flesta. O Fotnot: Tidigare anstaltschefen Gunilla Arnerdals dotter, Lotta Helin-Arnerdal, som idag arbetar som frivårdsinspektör i Malmö, har själv barndomsminnen från anstalten. Hon berättar om de speciella julottor som familjen upplevde i anstaltskyrkan. Den gamla kyrkorgeln fick Lotta trampa under en julotta när de intagna strejkade. En annan jul stod en frikyrka för musiken och de undrade var man slog på strömmen till orgeln. Lotta Helin-Arnerdal bekräftar också att mamma Gunilla var väldigt imponerad av Zarah Leander. − Efter att Zarah dog var det auktion på en del av hennes grejer. Vi köpte en fiollåda som var inredd med snapsglas och brännvinsplunta. 49 2015-12-04 11:27 KULTIKRIM RASKRIGAREN. SERIEMÖRDAREN PETER MANGS Mattias Gardell NÄTHAT. RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER Boken handlar om Mangs politiska motiv, som inte fick så mycket uppmärksamhet i samband med rättegången. Bygger på intervjuer och Mangs egna politiska, rasistiska texter. Alexandra Sackemark och Mårten Schultz Vad kan jag göra om någon utsätter mig för en kränkning på facebook? Juridiken kring näthat beskrivs genom bland annat genomgång av domar. BARNPERSPEKTIV PÅ POLISMUSEET I S A B E L Z AVA L Í A WÄ S T L U N D / T E XT NOOMI RIEDEL, LARS H Ö R N S T R Ö M / F OTO »Känslor av skuld och skam är vanliga, men även stor saknad och ensamhet drabbar dessa barn.« 50 48-51.indd 50 D en 21 november hade utställningen ”Andra sidan murarna” invigning på Polismuseet i Stockholm. Utställningen vill gestalta hur det är för barn att ha en förälder på anstalt. I Sverige har cirka 30 000 barn en förälder på anstalt eller inom frivård. Utställningen ska skildra ett barns tankar, men också ge fakta om livet på anstalt. Kriminalvården är en av fyra aktörer bakom utställningen. En av de andra är stödorganisationen Bufff, Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse. – Att ha en förälder som är frihetsberövad kan påverka ett barn på många sätt. Känslor av skuld och skam är vanliga, men även stor saknad och ensamhet drabbar dessa barn. Det är därför viktigt att vi synliggör barnens upplevelser av vad ett frihetsberövande innebär. Så kan vi lära oss mer om deras situation. Utställningen är också ett tillfälle att sprida kunskap om Kriminalvårdens verksamhet till allmänheten, och visa vad vi gör, säger Stina Sjödin som arbetar med barnfrågor inom Kriminalvården. Unga i Bufffs grupper har själva fått vara med och göra utställningen genom att inreda tittskåp, utifrån sina erfarenheter med förälder på anstalt. Tittskåpen vittnar om den ensamhet som barnen känner fast de har många personer runt omkring sig. Flera har valt att beskriva förälderns bostadsrum. Just den platsen verkar vara central och viktig. Själva skåpen är gjorda av intagna pappor på anstalten Asptuna. Över 400 besökare tog sig till utställningen under invigningen. Hanna Jarl Källberg, chef för avdelningen för anstalt och häkte var en av flera invigningstalare. Barnombuden Alice Forsman från anstalten Täby och Malin Ottenholm från häktet Huddinge minglade bland besökarna och delade ut målarböcker och ballonger till barnen. Anstalterna Skenäs och Västervik bidrog med barnmöbler och en gunghäst som visades upp för besökarna som en del av sysselsättningen för de intagna. O Andra sidan murarna Datum: 21 november – 28 augusti 2016 Var: Polismuseet i Stockholm Arrangörer: Polismuseet, SWECO, Bufff och Kriminalvården OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:27 JAG ORKAR INTE MER. NÄR JOBBET SKADAR SJÄLEN SAMTALSMETODIK FÖR ALLA PROFESSIONER Elinor Torp Anders Engquist Lars tar livet av sig efter mobbning på jobbet. Boken handlar om Krokomfallet, om psykisk ohälsa på jobbet. Många yrken inom Kriminalvården kräver förståelse för kommunikationens teori och praktik. Här finns konkreta tillvägagångssätt som bidrar till ökad förmåga att samtala konstruktivt. DEN BLÅ TRAKTORN Joar Tiberg och Anna-Clara Tidholm Fint skriven barnbok om Olle, sju år. Hans mamma sitter i fängelse. Han hälsar på och tänker på det, men han tänker på annat också, kompisar, morfar och den blå traktorn i skogen. När utställningen invigdes. Både vuxna och barn intresserade sig för tittskåp, texter ljud och bild. OMKRIM 6/2015 48-51.indd 51 51 2015-12-04 11:27 FRIVILLIGA KRAFTER När Processkedjan höll öppet hus på Tjärhovsgatan i Stockholm strömmade folk in. Förutom personal från Kriminalvården minglades från tingsrätt, behandlingshem, övervakningsnämnd, RFS och andra som jobbar med unga kriminella. Andreas Nygren. Hur fattar man beslut i låsta miljöer? K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT & F OTO Frivårdsinspektör Märta Frank är imponerad av Processkedjan. – De har lämnat Unga X-cons och gör sin egen grej. De tänker rätt och stort, och är samtidigt noga med förankring. 52 52-55.indd 52 F rågan ställs av Andreas Nygren som tillsammans med Richard Karlsson har grundat föreningen Processkedjan för att möta och coacha ungdomar som finns i arrest, häkte, anstalt och Sis-hem. – Det unika med vårt arbetssätt är att samma person följer den unge genom hela processen. Från polis, arrest, häkte med restriktioner, häkte utan restriktioner, anstalt eller Sis, frivård och ut till frigivningen. På anstalterna Norrtälje, Täby och Färingsö har Processkedjan startat motivationsgrupper. Andreas Nygren och Richard Karlsson är öppna med sina egna erfarenheter av kriminalitet inför gruppen intagna, men de har tydligt tagit ett steg framåt. De ältar inte sin egen eller de intagnas historia utan är där för att skapa hopp, framtidstro och erbjuda professionell coachning. – Mötena ska vara inspirerande och skapa energi. De som är där ska känna att nu vill jag få till en förändring. Då finns vi där för dem. Andreas Nygren tycker att de är viktigt att skapa rum i Kriminalvården där intagna kan vara sig själva utan tuffa masker. Med hjälp av verktygen MI, coachning och konflikthantering erbjuder de ungdomarna en resa ut ur kriminaliteten. Först ska oket av skam och skuld lastas av, medan självkänslan bättras på. Nästa steg är att de unga själva sätter upp delmål för resan. På ungdomsavdelningen på häktet Sollentuna sker coachningen individuellt. En personlig coach utses för varje ungdom, och personen finns kvar under hela processen. Väl fria har Processkedjan lokaler på söder i Stockholm där ungdomar kan umgås, skapa musik eller få hjälp med studierna. Andreas Nygren berättar att föreningen växer lagom fort. Nu är de nio anställda, varav sex jobbar som coacher, och 170 medlemmar. Rättsväsendets förtroende har ökat under det senaste året. – Vi får allt oftare tillåtelse från åklagaren att besöka häktade med restriktioner och Sollentunahäktet ringer hela tiden och ber oss komma. Föreningen vill höja kvaliteten på lekmannaövervakare. De föreslår att mer kvalificerade övervakare utses till unga och att de träffar ungdomarna mycket mer än en gång i veckan. – Jag vet vad jag hade för lekmannaövervakare. Det finns inget syfte med att ha vänner och bekanta i den rollen. Vi vill erbjuda övervakare som är uppdragsstyrda och professionella. O OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:29 INSÄNDARE DIKT Inspiration från arbetet Skriv gärna insändare till Omkrim. Om du skriver kort är chansen att komma med större. [email protected] jag skulle lyssnat på min bror var bara så jävla vuxen när min pappa for skulle levt det liv mamma försökte lära mig men pojkarna jag lekte med leker man inte med då leker dom med dig det är brorsan hit och dit och in i döden aldrig tjalla men du vet där ute när det gäller då knullar alla alla Tack för att jag slapp långa voltor JAG GICK PRIME FOR LIFE J ag såg tidningen Omkrim första gången i måndags. Intresset blev stort ganska snart då jag har ett kriminellt förflutet. Jag var under övervakning och skyddstillsyn under sammanhängande 12–13 år och var en av dem i gruppen som gick behandlingen Prime for Life. Jag ingick i den första provomgången i Karlstad under Per Sundqvist. Någon Hovensjö (troligtvis felstavat) hade jag inne i Karlstad också, en mycket trevlig kvinna. Jag vill veta om man kan få tillgång till denna tidning på något vis. Krimi- nalvården har gjort mycket för mig och jag har er att tacka att jag gång efter annan dömdes till vård och beteendevetenskapsbaserade kurser istället för att sitta långa voltor. Det var spriten som fanns inblandad i samtliga domar jag dömdes till. Idag är jag nykter sen fem år. Tack för att ni finns där och för att man i mitt fall inte gav upp. OMKRIM KRIMI NALVÅ RDENS PERSO NALTID NING. OKTOB ER 2015 Christer Sundström Häktespersonalen s stora utmaning INTAGNA SOM KRASCHLANDAR Ledare När hoppet om framtiden är slut Nyheter Fängelser blir flyktingboenden Värdegrund Hur är vi mot varandra på jobbet? Samtalstid med häktade behövs ALLA BORDE FÖRSÖKA HITTA VÄGAR FÖR DE INTAGNA J ag är sjuk hemma och fick Omkrim i brevlådan just nu. Ett ämne som rör mig i allra största grad. Jag är en terapeut som arbetar heltid med isoleringsbrytande verksamhet på häktet i Helsingborg. När 12-stegsbehandling lades ned på min dåvarande arbetsplats Bergaanstalten, blev jag erbjuden detta som ett försök och som fortfarande pågår sedan i början av februari. Jag samtalar med intagna med restriktioner. En del behöver samtal varje dag, andra ett par gånger i veckan och andra mer sporadiskt. Jag utnyttjar min erfarenhet och yrkeskunskap till det yttersta i klienternas svåra situation och måste säga att utfallet av denna OMKRIM 6/2015 52-55.indd 53 och det finns ju flickvänner till allt så man borde inte bli förvånad men ändå hur länge har vi suttit här inte ens en månad jag är inte den som snackar eller skulle slå en tjej men så mycket kan jag säga hon har banne mig fått bikta sig och du skulle höra åklagarn hon hade sitt lilla roliga igår men min advokat har varit advokat i trettio år och han tror att domarn gillar mig verksamhet är mycket positiv. Vår kvc har bestämt att utöka verksamheten och nu håller vi på att dra igång isolationsbrytning för våra intagna där vi inte kan använda oss av språket som verktyg. De långa restriktionstiderna på våra häkten är ett stort problem! Vi borde alla vara uppmärksamma på att hitta vägar att göra livet mera mänskligt för våra intagna. Vi på häktet i Helsingborg har fått uppmuntrande feedback på vår verksamhet från domstol, advokater och JO. I tidningen finns intervju med en tjej och en kille som sitter med restriktioner. Där efterlyser killen en samtalskontakt som är precis den vi erbjuder. Det är bara att understryka att det behövs! Gunnar Elison, terapeut isoleringsbrytning häktet Helsingborg 5 om dom hade tagit mig för nåt jag hade gjort den här gången går jag inte in och sätter mig och spelar kort det får va färdigt nu det ska bli bra ska gå den raka vägen inshallah tänker inte tappa den här känslan om jag så ska tatuera in den här på ovansidan handen eller med stor fet text på kinden inte så mycket ens som ett par värktabletter kan tänka mig att städa toaletter tänk att kunna längta efter lite vanlig ledighet vid veckoslutet ha en riktig flickvän utan ett förflutet och en hyfsad BMW kan man väl få tag i på Blocket eller hur? slänga i en kompressor i den och bara kräma ur fan nästa sommar skulle vi kunna åka ut till Näset bara gå och gå och gå tänk att kunna gå barfota i gräset om man hade tänkt så här när man började att hamna snett man vet att det är fel men just då känns det så jävla rätt det är inte att man tänker kriminellt eller att man har såna intentioner det uppstår situationer titta ut där nere vet du vad det här hade kunnat va en vacker stad under andra omständigheter med andra perspektiv med ett annat liv se på människorna hur dom skiner som ballonger sprickfärdiga av endorfiner för min del har jag testat alla mediciner Erik Sennunger, uppsökare vid häktet och frivården i Göteborg 53 2015-12-04 11:29 HISTORIER FRÅN FÖRR En glad spelman kan få fångarna att för en stund glömma den vanliga julmelankolin och saknaden efter nära och kära. Lite värme i isoleringen INGRID MILJAND / T E XT SVERIGES FÄ N G E L S E M U S E U M / F OTO »Mången hade aldrig haft något riktigt hem och hade endast tråkiga julminnen. Det var inte långt till tårarna här och där.« N u led det mot jul. Alla möjliga förberedelser vidtogos. Vaktfrun organiserade några gossar till att binda kransgirlanger, göra julstjärnor och alla möjliga juldekorationer.” Detta berättade fängelseprästen Henrik Ekman år 1952, då han skrev ner sina minnen av gångna jular. Gossarna är i det här fallet unga män mellan 18 och 21 år, intagna på straffängelset i Gävle. Fotografiet är från sent 1930-tal och visar ett julfirande där. Anstalten var byggd för ”vård i isolering” och saknade utrymmen för gemenskap. På bilden ser vi hur A-botten har gjorts om till ett kyrkorum med bänkar mellan celldörrarna. Vad vi däremot inte ser, är att det finns fler personer utanför bilden. Anstalten hade öppna mittskepp i amerikansk stil, och intagna tittar över balkongräckena och deltar även från andra och tredje våningen. Fängelseprästen fortsätter: ”För många kretsa [tankarna] om familjerna därhemma, om gångna jular. Mången hade aldrig haft något riktigt hem och hade endast tråkiga julminnen. Det var inte långt till tårarna här och där.” Fotografiet ser ut att vara taget mitt i en sång, och vi förstår av prästens berättelse att sång, musik och humor var mycket viktigt under julfirandet. ”Snart tar en vänlig musiker fram fiolen. Och de gamla julvisorna tona. Han spelar med fiolen ömsom på bröstet, ömsom på ryggen. Det ser otroligt komiskt ut. Man måste skratta. Nu var det inga tårar mer. Julstämningen har kommit igång.” Han fortsätter: ”Mycket instängt och unket skrattade man av sig för en tid.” På väggarna fladdrar levande ljus i enkla trälampetter, målade med guldfärg. Det uppbyggda altaret kröns av ett grönmelerat kors med gyllene strålar. På sidorna, guldmålade träljusstakar och längs väggarna står granar. De intagna bär kläder av grå vadmal, ett stelt och tungt men varmt material. Att det går att färglägga det svartvita fotografiet beror på att kyrkoinventarierna är bevarade på Sveriges Fängelsemuseum, som håller till i byggnaden som innan 1986 var anstalten Gävle. Snart är det åter dags för museet att ta fram dessa föremål. Varje december återskapar vi julfirandet och håller en välbesökt julbön Fängelseprästen Henrik Ekman 1952. på samma plats som fotografiet är taget. O 54 52-55.indd 54 OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:29 JULKRYSS Dags för advents- och helgfrid. Dags för skinksmörgåsar, lussebullar och kanske lite snöknarr under sulorna. Innan knäcken är uppäten, tv:n har gått varm och sysslolösheten känns påträngande OMKRIM 6/2015 52-55.indd 55 kan ni gnugga geniknölarna. Låta hjärnan arbeta genom att lösa Omkrims julkryss. Lösningen kommer i nästa nummer. Trevliga helger önskar Omkrimredaktörerna Katarina och Elisabet! 55 2015-12-04 11:29 GULDKORN I VARDAGEN Ibland kan ett möte, några ord eller bara ett leende från en klient eller en kollega få oss att komma ihåg att vi faktiskt gör skillnad. ”Bättre ut är inte bara tomma ord” » På Skänninge jobbar vi aktivt med 12-stegsbehandlingen. För ett antal år sedan hade vi en klient i behandling som var väldigt krånglig i början. Han ifrågasatte allt – vilket var en strategi i hans gamla missbruksbeteende. Han förde ett mindre krig mot Kriminalvården, men blev alltmer nyfiken. Han gjorde en jättebra resa hos oss. Precis innan utsluss, sa jag till honom: ”Det finns jättemycket potential i dig, så om fem år, när du har varit drogfri i fem år, så föreslår jag att du ringer till mig. Jag tycker att du Foto: Niclas Sandberg Jerry Johansson, kriminalvårdsinspektör på anstalten Skänninge. ska börja jobba här då.” Och exakt på dagen fem år efteråt så ringer han mig. ”Kommer du ihåg mig?” ”Nu har det gått fem år och jag har utbildat mig till dropterapeut. Har du något jobb till mig?” Ja, vi körde anställningsintervju och allt – och han jobbar här idag! Han jobbar med kollegor som en gång i tiden var kontaktmän för honom. Jag tycker att det säger en del om Sverige och Kriminalvården. Bättre ut är inte bara tomma ord, utan vi tror på att människor kan förändras, och vi ser styrkorna hos killarna som sitter här. Idag är han en väldigt bra rollmodell för våra klienter här – att befästa det vi säger: gör man som man ska kan man komma tillbaka in i samhället.O ”En del har aldrig fått en julklapp” » Johnny Wickius, jobbar gärna på julafton. Julafton är en av de bästa dagarna på hela året på häktet Jönköping. Det tycker Johnny Wickius, kriminalvårdare. – Julafton är som en vanlig dag på många sätt, men det är lugnare. Det känns som om man har lite mer tid för de intagna. – Man får ta det försiktigt med julglädjen. Det går inte att gå runt och sjunga julsånger och ropa god jul till alla. Många har ångest, men det är lugnare än vanligt, alla visar mer hänsyn till varandra och de flesta är ändå ganska glada. Det är inte så många som får besök på jul- 56 56-57.indd 56 afton. När jag jobbade på Skänninge träffade jag unga häktade som grät och längtade efter mamma just under storhelgen. Då fick man lugna och trösta. – Jönköping är ett restriktionshäkte där de intagna inte träffar varandra, utan tillbringar största delen av dagarna i sina celler. Det tar lång tid att dela ut maten på julafton, för att få plats med julmaten drar vi vårdare runt med tre matvagnar istället för en. Vid varje cell stannar vi och pratar lite extra. Och så får alla en julklapp, så klart. Det är alltid choklad, till allergiker brukar vi ordna frukt och pepparkakor. Det är mycket uppskattat, en del har aldrig fått en julklapp förut. ”Är jag verkligen värd en julklapp?” Jag kommer nog att fortsätta att jobba på julafton, då gör jag nytta. Jag kan träffa min familj när jag kommer hem från jobbet. Berätta om Det kan ditt guldkorn ju inte de häkMinns du när det har känts lite extra? tade.O I Omkrim kan du dela med dig av din berättelse. Skriv några rader till: [email protected] OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:32 n a? SPORT & FRITID Den svenska truppen bestod av nio löpare och de två ledarna Hans Falk och Ingela Ström. FRÅGAN Vad önskar du dig i julklapp? Sandra Duvefjord, kriminalvårdare, anstalten Hall. – En fitbit, alltså ett aktivitetsarmband som man har när man tränar. Den kan till exempel registrera puls och steg och jag önskar den för att den blir som ett kvitto på hur min kropp mår just idag. Ulrika Wahlbäck, anstalten Tillberga. – En lång utlandsresa vore riktigt skönt. Fredrik Abrahamsson, frivården Örebro/Karlstad. – En upplevelse; kanske en weekendresa eller en konsert Linda Sandberg, klienthandläggare, anstalten Hinseberg. − God mat och lite snö för barnens skull. Kanske också en råsaftcentrifug, för att kunna göra grönsaksjuicer. OMKRIM 6/2015 56-57.indd 57 Medaljregn och bombdrama Sju nationer deltog i årets terräng-EM, som ägde rum på en Nato-bas i Geilenkirchen, Tyskland, sista helgen i oktober. Alla nationer marscherade i en flaggparad till tävlingsområdet, vackert beläget vid en höstskimrande skog i militärbasens utkant. Våra tre damer var först ut i löparspåren för sina fem kilometer. Relativt snabbt tog Mirella Carlsson, Skogome, täten och ryckte ifrån det övriga startfältet, en ledning som hon höll ända in i mål med tiden 18,15. Anna Brännvall, Luleå, låg trea in på upploppet, efter irländskan Ursula Byrne. Men Anna plockade fram sin norrländska envis- het och knep silvret sju sekunder före Ursula. Sara Nielsen, Linköping, tog en stabil femte plats. Detta innebar att de svenska tjejerna med bred marginal vann lagguldet. Herrarnas 10-kilometersbana var kuperad. Oskar Danielsson, hk, gick snabbt upp i täten, en ledning som växte för varje kilometer. Till slut vann han loppet på tiden 33,55 före britten Joshua Burgess. Förutom Oskars guld fick vi följande placeringar i klassen H20: sexa; Robert Drottz, hk, sjua; Ragnar Widebrant, Skogome, samt åtta; Mattias Johansson, hk. I H40 tog Magnus Jansson, Uppsala, silver och i H 50 Fair play och glädje på SM SM i five a side 2015 spelades i Göteborg. Hela turneringen genomfördes i god kamratanda och vi hade turen att slippa allvarligare skador. Alla lag kämpade, men finallagen blev inte helt oväntat vo Mariestad och Fångvårdens IF Kristianstad, som stod i en klass för sig. Finalen var jämn, men Mariestad gick segrande ur striden. Det kan nämnas att målvakten i Mariestad, Hampus Andersson, gjorde mål från eget straffområde. IF vo Helsingborg mötte Häktets IF Göteborg för spel om tredjeplatsen och här var det Helsingborg som drog det längsta strået. Under prisutdelningen tackade domarna för en väl tog Jonas Lennestål, hk, guld. Resultaten gav silver i lagtävlingen. Vid prisutdelningen under kvällens bankett hade Sverige klippkort fram till prispallen. Dans och diskussioner mellan oss europeiska kollegor höll på ända in på småtimmarna. Hemresan blev dramatisk. På väg till flygplatsen fick vi besked att vårt plan var inställt. Vid incheckningen fick vi veta att laget skulle placeras på olika flyg. Orsak: de hade hittat två bomber från andra världskriget nära startbanan. Men alla kom hem välbehållna om än senare än planerat Hans Falk Vo Mariestad vann årets SM. genomförd turnering och var tacksamma för att det inte förekom något gnäll under matcherna. De hade dömt fotboll i över tjugo år och konstaterade att denna turnering haft minst gnäll. Så tack ska alla spelare som anammade vår vädjan om fair play! Johan Mejegård, ordförande Häktets IF 57 2015-12-04 11:32 Foto: Privat SPORT & FRITID KLIPPT FRÅN KRIMNET Bra jobbat! Fint att se att övning ger resultat i verkligheten. Rikard Kock Blir också stolt Kan inte göra annat än att stämma in i hyllningskören. Om man nu skall drabbas ett plötsligt sjukdomsfall så är Kriminalvården, näst efter en akutmottagning, bästa stället. Tur då att vi tillbringar så mycket tid på jobbet. Det kan bokstavligen rädda livet på oss! Mattias Reinholdsson Fantastiskt! Ni sätter ett ansikte på ordet hjälte. Dajana Mitrovic Grymt Bra jobbat boys, grymt med så snabbt ingripande och bra jobb. Starkt att hålla nerverna i styr trots den grymma stressen i ett sådant läge. Stefan Ljungberg Känn er stolta grabbar Många i hans omgivning, kanske barn, fru, föräldrar, är idag evigt tacksamma. Kanon med utbildning och övning. Vi kan alla bli proffs på detta. Janne Walldow Samarbete Ni gjorde verkligen en insats när vi andra stod vid sidan om och såg hur ni jobbade. Allt avstannade. Alla hoppades på liv och frågade sig kommer inte någon ambulans snart. Sirenerna närmade sig...och att sedan se lugnet från ambulanspersonalen och övriga när livet kom tillbaka. Strax därefter får vi ett meddelande att vi ska fortsätta NM-turneringen vilket gjorde att vi kände en lättnad att han var vid liv. Karl Gunnar Jönsson Dennis Fransson (som då jobbade på Kumla men som numera bytt arbetsgivare) och Magnus Carlsson (häktet Uppsala) prisades för att ha räddat livet på en finsk kollega under Kriminalvårdens fotbolls-NM. Magnus och Dennis prisade för livräddning ULRIKA PERSSON / TEXT Dramatik på planen hör till, men under en match vid Kriminalvårdens nordiska fotbollsmästerskap i Helsingborg tidigare i år gällde det bokstavligen liv eller död. Massören Magnus Carlsson och spelaren Dennis Fransson räddade sannolikt livet på en finsk spelare, som fick hjärtstillestånd när det återstod några minuter av herrmatchen mellan Sverige och Finland. För den insatsen tilldelades de Svenska Kriminalvårdens Idrottsförbunds Pelle Degerberg-pris. – Killen kom in från plan och satte sig på avbytarbänken. Efter kanske 15 sekunder ramlade han ner på gräsmattan några meter ifrån oss, berättar Magnus Carlsson, till vardags vakthavande befäl på häktet Uppsala. Magnus var en av dem som genast kom till undsättning. – Jag är utbildad hjärt-lungräddningsinstruktör via jobbet, och konstaterade snart att han saknade puls och andning. Dennis och jag hjälptes åt att göra hjärt-lungräddning och domaren blåste av matchen. Inom åtta minuter hade någon ur den svenska truppen skaffat fram en hjärtstartare och 58 58-59.indd 58 Magnus och Dennis kunde skjuta igång spelarens hjärta. Sedan kom ambulanspersonal och tog över och förde honom till sjukhus. Magnus och Dennis insats var avgörande. – Vi fick höra efteråt att han troligen inte hade överlevt om vi inte kommit igång med hjärt-lungräddning så tidigt. Han fick förmodligen en ganska allvarlig hjärtinfarkt, säger Magnus. Det senaste han hörde om den finske spelaren var att han är sjukskriven, men vid liv. Att det var just Magnus och Dennis som fick ta emot Skifs ”Pris till Pelle Degerbergs minne”, som delas ut vid varje nordiskt kriminalvårdsmästerskap, var givet. Pristagaren ska, i någon form, ha deltagit vid tävlingen och då uppträtt i Pelle Degerbergs goda anda. Pelle Degerberg var Skifs kanslist från år 2000 till sin bortgång 2009. Han gjorde sig känd för hög servicekänsla och positiv inställning. – Pelle var en mycket god vän till mig, så det känns extra roligt att få utmärkelsen. Han var en otroligt engagerad och entusiasmerande person, säger Magnus. Han och Dennis valde att skänka prissumman om tusen kronor till Hjärt- och lungfonden. O OMKRIM 6/2015 2015-12-04 11:33 HEDERVÄRT Till minne av Helén Wahl » Pension Följande anställda har gått eller kommer inom kort att gå i pension: HK Gert Arne Sköld kriminalvårdschef, huvudkontoret. Anders Håsteen programledare, anstalten Johannesberg. Susanne Bergström ekonomiassistent, anstalten Tidaholm. Region Mitt Eric Rosén kriminalvårdare, regionkontoret. NTE Håkan Pettersson kriminalvårdare, anstalten Hällby. Göran Johansson kriminalvårdare, NTE. Hans Graff produktionsledare, anstalten Kumla. Kenneth Bratt kriminalvårdare, NTE Utrikes. Per-Arne Viklund kriminalvårdare, NTE Nord. Bertil Nilsson kriminalvårdare, NTE Nord. Göran Jalstrand kriminalvårdare, NTE Stockholm. Region Nord Karl Inge Klaesson programledare, anstalten Gävle. Karin Juhlin frivårdsinspektör, frivården Luleå. Ronny Sundberg kriminalvårdare, anstalten Österåker. Soudabe Behbahani kriminalvårdare, anstalten Österåker. Region Öst Christer Karlsson regionchef, regionkontoret. Nit och redlighet Följande har erhållit eller kommer att erhålla utmärkelse för nit och redlighet i rikets tjänst: Elisabeth Lager enhetschef, huvudkontoret. Region Syd Region Stockholm Ronny Karlsson kriminalvårdare, antalten Helsingborg. Ingrid Diamant sjuksköterska, häktet Kronoberg. Kristina Wallenbäck Fürstenberg lärare, anstalten Kristianstad. Lasse Engberg kriminalvårdare, anstalten Asptuna. Region Väst Marianne Redholm kock, anstalten Norrtälje. Bo-Göran Klostergard kriminalvårdare, häktet Trelleborg. Anders Nilsson studieledare, anstalten Norrtälje. Annika Nilsson klienthandläggare, häktet Trelleborg. Ellinor Kvarnlöf kriminalvårdare, anstalten Norrtälje. Kerstin Jönsson kriminalvårdare, häktet Trelleborg. Monika Hessleryd klienthandläggare, anstalten Norrtälje. Ronny Karlsson kriminalvårdare, anstalten Helsingborg. Mona Hessleklint kock, anstalten Borås. Lars Andersson servicetekniker, anstalten Brinkeberg. Hans Andersson kriminalvårdare, anstalten Halmstad. OMKRIM 6/2015 58-59.indd 59 Christer Wilander kriminalvårdare, anstalten Beateberg. Lars-Åke Larsson sektionschef, huvudkontoret. Ann-Marie Hansson regionekonom, huvudkontoret. Lars Widholm kriminalvårdschef, frivården Östergötland. Helén började arbeta som kriminalvårdare på Anstalten ”Sjumastarn” i Visby 1985. Hon blev kriminalvården trogen ända fram till sin död. Som kriminalvårdare var Helén engagerad, målinriktad, strukturerad och korrekt. Ett stort engagemang, en aldrig sinande tro på att förändring är möjligt och med ett rättspatos som få. Helén stod upp mot oegentligheter eller orättvisor i alla lägen, hon besatt ett mod som gjorde att hon hade ett stort mandat i gruppen. Helén intresserade sig tidigt för kriminalvårdens programverksamhet och var utbildad programledare i Brottsbrytet, ÅP, IDAP samt PULS. Hon tillförde arbetet både professionalitet och en stor portion humor och hennes käpphäst var definitivt det klientnära arbetet. Våren 2014 berättade Helén om sin sjukdom. Det kändes helt overkligt och så orättvist. Helén övertygade oss alla om att hennes sjukskrivning bara var ytterst tillfällig och att hon hade en plan för när hon skulle komma tillbaka i arbete. Helén var så positiv och ingav oss alla hopp i detta svåra, när plan A inte gick att genomföra hade hon en plan B och C. Så sent som en vecka innan hon avled bad hon mig att inte räkna bort henne från arbetet än. Den 25 oktober 2015 somnade hon stilla in på onkologen på Visby lasarett, 54 år gammal. Våra tankar går främst till Heléns man Christer och övriga anhöriga. En hel arbetsgrupp sörjer en kollega och vän. Du fattas oss alla och vi kommer sakna ditt skratt, din vilja och ditt engagemang. Marita Olsson, kriminalvårdschef Vo Gotland Anders Ekström till minne En älskad make, pappa, farfar, nära vän, uppskattad chef och respekterad arbetskamrat har gått bort. En fin människa Anders Ekström – somnade in på Karolinska sjukhuset den 8 oktober. Anders blev 64 år gammal och sörjs närmast av hustrun Britt-Marie, pappa Arne och barnen Kalle, Joel med familjer, yngsta sonen, Simon och brodern Olle. Anders stod precis inför att gå i pension – med detta perspektiv blir hans för tidiga bortgång ännu något sorgligare. Anders skulle få ordentligt med tid för familjeliv med barn och barnbarn, den älskade gården med byggprojekt, naturen och skogen med jakt, resor med Britt-Marie och kanske också en segelbåt, trots hustruns oro för öppet hav. Musiken var viktig för Anders – under slutet av 90-talet kunde det hända att Anders tog fram gitarren på kontoret och körde en Chip Taylor låt - Angel Of The Morning var en favorit. Anders var chef i Kriminalvården i mer än trettio år, med en kompetens långt utöver den jurist som han utbildat sig till som ung. Anders var en sann humanist som under ett helt yrkesliv arbetade för en professionell verksamhet som byggde på övertygelsen att människor kan förändras och kanske i stark kontrast till dagens moderna kriminalvård som oftast beskrivs i termer av risker och riskreducerande insatser. Anders såg möjligheter och deltog aktivt med stort engagemang. Projekten har varit många och flera väldigt framgångsrika bl.a. lokala motivationsavdelningar, narkotikasatsningen, yogasatsningen som till en början mötte starkt motstånd. Anders var en nyckelperson i Norrtäljes omskrivna adhd-projekt. Trots många år av ohälsa och tidvis oro för sjukdom fanns energi för arbetet. Anders finstämda ledarskap handlade ytterst om att vara tillgänglig, lyssna, fråga, vara nyfiken – Anders signalerade att det alltid fanns tid. Många kan vittna om det förtroende man kände när man fick prata med Anders i lugn och ro om viktiga saker. Anders tillämpade ett coachande förhållningssätt tidigt och vi är många i kriminalvården idag som har fått uppleva det. Kollegorna på anstalten Norrtälje 59 2015-12-04 11:33 Posttidning B Returadress: Kriminalvården, 601 80 Norrköping PELLE EKMAN UTGÅNG »NÄR VÅR NÄSTA KNACKAR PÅ« N yss satt vi med brunbrända armar i sensommarsolen. Nu är det andra tider och den vinterbleka hyn är enda ljuspunkten. Sverige är kallt. Men snart lösgör sig en vitskäggig man ur glöggdimmorna och allt blir bra. I vart fall bättre, för en liten stund. Inte för alla förstås, men för en del. För oss som redan har, men som ska ha mer. För oss som haft turen att vara födda på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och av rätt föräldrar. Men som kanske inte nödvändigtvis varit snälla. Det är ingen vacker värld vi julpyntar i år. Den bokstavliga och bildliga kyla som griper omkring oss rimmar sällsynt illa med julens kärleksbudskap och vita amaryllis. Frosseri och flyktingar, går inte ihop. Inte ens måttlig njutning och tältläger. Att födas inom EU är för miljoner på utsidan att dra högsta vinsten. Kanske inte för föraktade romer i de eländigaste delarna av Rumänien, som inte ens har råd att ta sig till Sverige för att tigga. Men för det stora flertalet av den halva miljard som utgör EU:s befolkning är passet en trygghet vi tar för självklar. Vad är det att vara snäll? Vems norm avgör om tomten ska komma? Den som skänker tiggaren en slant eller den som bara hälsar? Har den varit snäll som ätit sin spenat på porslin som diskats av Rut och därmed är avdragsgill. Namnet kan låta svenskt men i själva verket kommer hon oftast utifrån och talar vårt språk knackigt. Möjligen är hon anställd av en svensk. Jag vill tro att arbetsgivaren är ”snäll” och ser till att hon får en ”vit” jul, så att säga, oavsett om hon firar den eller ej. En chef jag hade och ser upp till inte minst moraliskt har just anmält till kommunen att hans dörr är öppen och att en säng står bäddad för någon okänd i nöd. Nyss fyllde han 83. Snäll? Storartat! Kanske är det gärningar av det slaget som krävs framöver. Vi dömer snabbt fattiga EU-länder som Rumänien. Samtidigt har vi under tiotals år låtit områden i våra storstäder rasa samman socialt, moraliskt, kulturellt. Sakta har vi sett något helt annat, osvenskt om ni så vill, växa fram - och låtit det ske. Och så förvånas vi av våld som bara tilltar, 60-1.indd 2 uppgivenhet, förakt och utanförskap som tar sig allt mer drastiska uttryck. Det är bokstavligen en bomb som tickar. Till skillnad från flyktingarna är frustrationen i problemområdena både skarpladdad och aggressiv. Hit kommer inte tomten. ”Snällhet” är inget som lärs ut eller står högt i kurs i de förorter som inte bara sol förlät, men väl hela vuxenvärlden med åtföljande normer och regler, skyddsnät och omsorg. Trodde någon på riktigt att ungdomarna här skulle äta sin spenat och plugga matte när skymningen fallit och allt vad samhälle, service, ordningsmakt heter, stängt och åkt hem till radhus i en helt annan del av stan för att renovera kök? Snart bultar det på dörren. Vi öppnar, förvissade om att den rödklädde med skägget är tryggheten själv. Vad kanske inte alla vet är han också är utifrån kommande med rötter i Turkiet och Tyskland. Hans gosiga och omisskännliga yttre ritades av en man med namnet Haddon Sundblom, född i USA av svensk-åländska invandrare. Det var Haddon som skapade själva sinnebilden för vår tids tomte. Den satt på Coca-Colas etiketter på 30-talet. Tomtens skäl att stanna i Sverige hade knappats hållit idag – åka släde, glädja barn – möjligen hade han sökt sig till Rovaniemi i Finland. Knackningarna kommer inte att upphöra från miljoner som vill in i den europeiska värmen. En mycket arg ung man från en förort nära dig, ett ensamt barn med tom blick, en gravid kvinna som strax ska föda med sin trolovade i handen. Och vad säger vi: Tyvärr, det är fullt i härbärget. Inget bra svar. »Till skillnad från flyktingarna är frustrationen i problemområdena både skarpladdad och aggressiv. Hit kommer inte tomten.« PELLE EKMAN ÄR KOMMUNIKATIONSDIREKTÖR på Kriminalvården. 2015-12-04 11:34
© Copyright 2024